Slumpad post: Städdag
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Sandqvist, Anton: Heavy-duty sewing

| 2017-12-19 kl 10:33 (2017-12-19, 10:33 GMT +1) | 0

När någon liten dröm om att sy mer. Har dessutom alltid velat sy väskor eller andra användbara saker men får sällan tummen ur. Har köpt ett gäng böcker (och webbkurser) kring väsksömnad men så fick jag syn på den här.

Här snackar vi användbart på riktigt. Med läder och tjocka, vattentäta tyger. Hur coolt som helst!

Boken består av två huvuddelar, först teori och sen elva projekt.

Teorin är uppdelad konstruktion, modeller, material, utrustning, arbetsmetoder och tips, och avslutas med läder- och textilvård. Varje projekt är tydligt förklarat med beskrivning, material och bilder. Blir grymt inspirerad av enkelheten i det hela.

Gillar dessutom hur boken känns så stabil och äkta och att allt andas kvalitet och hållbarhet. Mer sånt här!

Nu ska jag bara ta mig i kragen och fundera över framtida projekt.

Adlibris, Bokus, Natur & Kultur



Taikon, Katarina: Katitzi Z-1234

| 2017-02-02 kl 08:38 (2017-02-02, 8:38 GMT +1) | 0

Ytterligare en bok om Katitzi och nu börjar hon bli stor. Blir ledsen när jag läser om hur romer behandlades, men så tänker jag på hur tiggare behandlas idag och tänker att vi inte kommit så långt. Det som är skönt är att det finns många ljusglimtar. Vuxna som inte är romer som är kloka, vettiga och använder sunt förnuft.

Tänker att de flesta som var barn vid den här tiden inte längre lever och att de som faktiskt gör det har fått vara med om en makalös förändring i samhället när det kommer till bekvämligheter.

I den här tar kriget slut och det måste ha varit en konstig tid att leva i. Synen på barn är inte heller särskilt rolig, inte ens hennes pappa låter bli att slå. Så mycket bra som hänt ändå!

Här pratar Katitzi vid ett tillfälle med Zoni som suttit i koncentrationsläger och får perspektiv. Tydligen har det skrivits en bok om Zoni oxå och den blir jag lite sugen på att läsa.



Taikon, Katarina: Katitzi och Lump-Nicke; Katitzi i skolan

| 2017-01-05 kl 22:05 (2017-01-05, 22:05 GMT +1) | 0

Böckerna om Katizi är verkligen lättlästa. I den här blir jag rätt ledsen av att läsa om hur hemsk hennes styvmor är mot henne. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå hur man kan behandla andra människor så. Det är väl iofs genomgående i boken så, även hur de behandlas av ”vanliga” svenskar.

Så ser jag mig omkring i dagens samhälle och blir beklämd när det är samma i vissa fall. Böckerna ger mig mod att inte vara så, att tänka lite extra på hur jag agerar och vad jag tänker.

Det är spännande att läsa om Stockholm för typ 80 år sen. Inte alls så länge sedan men oj vad det har hänt mycket. Infrastrukturmässigt har det fullkomligt exploderat. Får många frågor som poppar upp i huvudet.

Även i den här boken slås jag av hur modig och rakryggad Katizi är och hur hon charmar (eller imponerar på kanske) flera vuxna. Lika lite som hon skiljer på olika människor, lika lite skiljer hon på vuxna och barn. Hon behandlar alla med respekt.



Taikon, Katarina: Katitzi, Rosa och Paul; Katitzi i Stockholm

| 2017-01-03 kl 13:18 (2017-01-03, 13:18 GMT +1) | 0

Nu har barnen gett upp på Katizi. De väljer den inte utan alltid andra, mer spännande böcker. Så jag läser dem själv. Tycker de är så himla viktiga!

De visar på ett samhälle som i viss mån är på väg tillbaka. Huga.

Femte boken  handlar om när Rosa, Paul och Katitzi flyttar till eget boende. Gillar hur Katitzi beskrivs som en varmhjärtat, ovetande unge fylld med energi och tankar. Hur hon hela tiden undrar om språkliga saker – ofta idiom och talesätt som hon inte förstår – mitt i samtal. Känner igen det väldigt mycket från några i familjen (inte nödvändigtvis språkliga frågor då dock).

Sjätte boken utspelar sig när de flyttat till det betydligt större lägret i Sköndal. Här blir det så konkret då vi är granne med Sköndal, och det har funnits en del läger de senaste åren med ”tiggare”. Smärtsamt att läsa och tänka.

Här är det återigen den nyfikna Katizi som gör att man ofta ler när man läser. Vilken drivkraft och orädsla hon visar.

Ser fram emot nästa bok! (som av en händelse ligger i bokhögen och väntar)



Sahlin, Pär: Agaton och kärlekskriget

| 2016-12-29 kl 16:08 (2016-12-29, 16:08 GMT +1) | 0

Den här delade Simon upp på två kvällar och ger den 9/10.

Gillade den här bäst av de tre tror jag. Kanske för att man lyfte på viktiga frågan att allt kanske inte behöver vara som det varit tidigare. Särskilt när det är enda anledningen, att det alltid varit så.

Här ser vi exempel på att det går att bryta såna mönster!

Garvade lite när Rand-Ulf nämnde en företrädare på posten, Grand-Alf.

Skulle gärna se den här världen utökas med fler och längre böcker. Tror det vore rätt häftigt för de som börjar läsa att veta att det finns svårare läsutmaningar om samma värld. Sen vill jag såklart veta mer om hur allt detta började!



Sahlin, Pär: Agaton och den eviga vintern

| 2016-12-26 kl 19:04 (2016-12-26, 19:04 GMT +1) | 0

Simon ville såklart läsa andra boken om Agaton igår kväll. Den här fick 8,5/10 av honom, och givetvis läste han ut den direkt på kvällen när han började läsa. Att den fick lite högre betyg förklarade han med att han nu kände till Agaton lite mer och då blir det roligare. Kan hålla med!

Själv tyckte jag återigen att det är ovant med så korta meningar. Men jag kan verkligen tänka mig att det underlättar enormt för nybörjarläsare. Spännande och har ett driv trots att man inte orkar med svåra texter. Viktigt att det finns sånt då varje bok man tragglar sig igenom ger så mycket.

Mer läsning åt folket!



Sahlin, Pär: Agaton och hjältarnas kamp

| 2016-12-25 kl 14:15 (2016-12-25, 14:15 GMT +1) | 0

Simon fick i julklapp efter tips av Pär själv. Han la sig rätt sent och orkade ändå läsa ut den. Han gav den 8/10 och tyckte att jag skulle läsa den oxå.

Så det gjorde jag.

Ovant att läsa så lättlästa böcker. Korta meningar och saker som händer så snabbt.

Ändå gillar jag det. Gillar hur man på så få ord kan få in så mycket. Visst blir det luckor och saker man undrar och vill veta mer om, men jag tänker att det är lite mer som bilderböcker där texterna är så väldigt korta och läsarens fantasi som istället får jobba.



Höjer, Dan & Hansson, Roger: Fille och Gonkan hos sjörövarna

| 2016-10-12 kl 07:46 (2016-10-12, 7:46 GMT +1) | 0

fille-och-gonkan-hos-sjorovarnaKöpte på rea hos bokus och den föll Simon (7 år) i smaken. Eftersom han rekommenderade den (inte den bästa han läst men bra) så var jag ju oxå tvungen att läsa den.

Älskar den här typen av galen fantasi. När föräldrar är tråkiga och barn och äldre generation går samman och har roliga äventyr.

Vi har en till som jag gissar att vi båda kommer att läsa. Klart lättläst!



Taikon, Katarina: Katitzi i ormgropen & Katitizi rymmer

| 2016-03-26 kl 21:55 (2016-03-26, 21:55 GMT +1) | 0

katitzi-i-ormgropen-katitzi-rymmerÅterigen två böcker i en. Vi började läsa den här i höstas men sen kom andra böcker emellan, som barnen var mer sugna på. De tyckte den här var lite seg.

Så frågade jag Simon om han ville läsa den när Joel var borta och det ville han. Simon älskar att lyssna på alla typer av böcker numera. Så igår klämde vi halva andra delen av ormgropen och ikväll rymningen.

Det är otroligt intressant skildring av den tiden. Särskilt diskussionen rektorn har på en skola med en lärare. Galet! Läskigt blir det dock oxå eftersom den tid vi lever i nu har lite känningar av samma anda. Att vi är olika. Att alla inte är värda lika mycket.

Här börjar en del dagdrömmar dyka upp och det är lite lätt förvirrande varje gång. Simon undrade en gång var de var någonstans, och då dagdrömde hon om St Petersburg.

Sjukt viktig bok!



Nilsson, Frida: Ishavspirater

| 2015-10-18 kl 21:53 (2015-10-18, 21:53 GMT +1) | 2

ishavspirater

Vilken spännande bok!

Flera gånger får barnen rätta mig när jag kallar huvudpersonen Siri för han (minuspoäng till mig dock). Det är verkligen noll fokus på kön i den här boken. Hurra!!

Gillar verkligen kartorna och att de refererar till kartor i boken. Vi har flera gånger bläddrat till dem och kollat. Sett vilken väg de åkt, eller var just en särskild ö låg. Imponerande att bygga upp en egen liten värld sådär bara. Den påminner om vår men är nog inte vår gissar vi.

Ibland har barnen tyckt att den är lite långt att läsa den, men slutbetyget blev en klar tumme upp, och för mig var det riktiga beviset att vi läste ut den i fredags och då läste vi 1 h 45 minuter. Det gick lixom inte att sluta, tyckte varken jag eller barnen.

Handlar mycket om mod, att våga göra rätt. Att tänka på andra, en större helhet än sig själv. Att bry sig om trots att man inte vågar. Det är lite som många berättelser i en, eller flera olika delar av ett stort äventyr kanske är mer rätt att skriva.