Slumpad post: Snart pension?
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Mors dag

| 2018-05-27 kl 21:23 (2018-05-27, 21:23 GMT +2) | 0

Det är alltid lite extra känsligt såna här dagar. Att tänka på mamma gör förvisso mindre och mindre ont men det känns fortfarande. Läste Lyrans Noblesser om sin mamma och fällde en tår.

Tänker på hur glad hon var för att hon hann få vara mormor, hann få uppleva lite av sina barnbarn. Samtidigt som hon var ledsen för att hon inte orkade leka, ta hand om så som hon skulle vilja. Att jag började blogga så mycket om vårt liv var mycket för att hon skulle kunna ta del av det (vi printade varje månad och skickade eftersom hon inte var digital). Det är jag sjukt tacksam för idag, för det är verkligen en guldgruva.

Ibland funderar jag på hur hon upplevde sitt liv. Hur det egentligen var att växa upp i Skåne under andra världskriget, en pappa som blev sjuk och dog under kriget. Hennes mamma ensam med fyra barn. Hur mycket det måste ha präglat. Att vara en sladdis, att inte vara planerad.

Att sen förlora min pappa när jag var 6,5 år var nog sjukt tufft oxå. Att vara ensamstående med en deltids sjuksköterskelön på 80-talet var inte en dans, men hon gjorde det på ett sätt som jag beundrar. Hon fanns där för mig, hon trodde alltid på mig och löste de utmaningar som uppstod.

Bär nog med mig mer än jag inser från uppväxten, och är glad för allt jag fick med mig.



Saknad

| 2018-05-12 kl 15:08 (2018-05-12, 15:08 GMT +2) | 0

I förrgår skulle en vän från tiden i Uppsala fyllt år. Det gjorde hon inte för samma höst som min mamma dog, dog hon oxå. Det var ett tufft år med båda de två, sen på våren min faster (förvisso 101 år gammal men ändå) och en granne.

I veckan som gick uppgraderade jag mitt fuck-cancer-armband till ett regnbågsmönstrat. Kändes passande.

Med Raffe i våra liv väcks dessutom en hel del minnen från när jag växte upp eftersom vi hade hund då. Saker jag glömt ploppar plötsligt upp. Ofta små detaljer. Det påminner om mamma och hur hon så gärna skulle haft en hund till men var rädd för att inte orka, och att bli låst. Tänker på hur hon skulle älskat den här lille parveln som nu huserar i vårt hem. Saknaden blir lite större då.

Igår dog förresten grannkatten som vi passat många gånger under åren här.



85 år sen

| 2018-04-14 kl 17:53 (2018-04-14, 17:53 GMT +2) | 0

Idag är det 85 år sen mamma föddes. Tänker på min mormor som blev 95 år. När hon var 85 hade hon 10 år kvar att leva (lika länge som Joel funnits typ). Tänk att det är så olika? Min faster blev 101 år och hade alltså 16 år kvar att leva (hon levde alltså 20 år längre än mamma). När man själv är 16 känns det ju som att man är typ vuxen.

Å andra sidan dog min pappa när han var 65. Olika helt enkelt.

Konstigt med ålder och hur allt är så lika när man är liten men sen blir det olika och alla har olika långa liv, men framför allt så är det ingen som faktiskt vet i förväg.



Tre år senare

| 2018-01-15 kl 08:23 (2018-01-15, 8:23 GMT +2) | 0

Det börjar kännas som längesen, mammas begravning. Tre år idag sen vi tog avsked.

Det känns på ett sätt avlägset, särskilt när jag kollar på bilder. Barnen var så små.

Samtidigt känns hon så närvarande i huvudet ibland att det är svårt att tro att det har hänt.



Tre år

| 2017-12-14 kl 20:21 (2017-12-14, 20:21 GMT +2) | 0

Tre år sen. Det är konstigt hur tiden är. Tre år har gått sen mamma dog. Imorgon är det tre år sen jag fick det där samtalet.

Tre år.

En del saker har hänt, men mycket är samma. Vi har varit på en resa och då kändes det lite tomt att inte ha mamma att höra av mig till. Simon har slutat på förskolan och börjat i skolan. De har båda knäckt läskoden på riktigt (mamma sa nej till godis när vi handlade när jag var liten, men aldrig till pixiböcker så min samling såna är tämligen stor – hon förstod vikten av att kunna läsa).

John har bytt jobb, men inte jag.

Vi har målat huset och vi har gjort om en del inne.

Vi har samma bil, vi har lite nya cyklar, vi har en del ny teknik.

Men jag hör fortfarande hennes röst inom mig rätt ofta. Funderar på vad hon skulle säga om olika saker. Det sköna är att hon är i sin bästa ålder i de där diskussionerna, före det blev så tufft att leva.

Har en del lådor och grejer som jag inte orkat ta tag i ännu och när vi öppnar någon sådan och barnen är med så säger de ”det luktar mormor”. Känner igen lukten och det är nog tyvärr mestadels röklukt. Det väcker iaf en hel del minnen hos mig, och tydligen även hos barnen.



Saknad

| 2017-11-15 kl 07:47 (2017-11-15, 7:47 GMT +2) | 0

Ibland kommer saknaden av mamma tillbaka starkare. Det närmar sig tre år och det känns fortfarande overkligt.

Ibland är det händelser som triggar det. Som idrott till exempel. Mamma älskade att titta på sport. Så när Sverige går vidare till fotbolls-vm tänker jag på hur det skulle varit om vi pratat telefon nu. Då hade vi pratat om det.

Andra gånger dyker hon upp i drömmar. På olika sätt.

Känns lite bra att sakna oxå. Fint. Önskar mamma visste det. Fast jag tror att hon finns med mig rätt ofta så hon vet nog. Vet nog att i söndags var en svår dag, som fars dag varit i nästan hela mitt liv.



84 år

| 2017-04-14 kl 12:35 (2017-04-14, 12:35 GMT +2) | 0

Idag skulle mamma ha fyllt 84 år, men hon blev 81. Vet att hon var nöjd med att ha uppnått den åldern. Något hon inte trodde och med två påhälsningar av cancer i sitt liv så kan jag mycket väl förstå det.

Det har gått över 2 år sen hon dog och jag är inte ledsen alls ofta. Ibland kommer saknaden över mig och så får det vara. Så är det ju med alla människor som man inte längre får träffa. Man inser i vissa lägen att man önskar de fanns där igen.

Lite fint att ändå minnas födelsedagen och tänka lite extra på henne.



Två år senare

| 2017-01-15 kl 09:07 (2017-01-15, 9:07 GMT +2) | 0

Tänk att två år kan kännas så kort och samtidigt så långt. Idag är det två år sen mammas begravning. Kommer alltid minnas den som väldigt fin, som ett värdigt avslut.

Har insett att begravningar är bra tillfällen för avslut. Jag hoppas dock jag slipper åka på några under 2017.



Två år

| 2016-12-14 kl 20:47 (2016-12-14, 20:47 GMT +2) | 0

Ikväll är det två år sen mamma dog. Vi vet inte exakt när, bara att det var någon gång på kvällen. Hon hade haft besök på eftermiddagen, och hon ramlade när hon höll på med sin kvällsfika. Så gissningvis mellan halv 9 och 10 på kvällen.

Imorgon är det två år sen det där samtalet kom.

Jag frågade barnen om de kommer ihåg mormor väl och Joel gör det men Simon minns inte så bra. Han var 5,5 år och jag förstår det. Jag var 6,5 år när min pappa dog och det är inte så mycket jag minns (och då var det en person jag träffade varje dag och bodde med).

Det har blivit vardag och numera är det bara vissa små saker i livet som väcker tankarna på henne. I övrigt finns hon där inom mig, så som alla som inte är nära just nu gör. Den inombordsnärheten gör ingen skillnad på om man lever eller inte, de bara är.



Det närmar sig

| 2016-12-01 kl 13:07 (2016-12-01, 13:07 GMT +2) | 0

Det närmar sig det där datumet som numera är förknippat med lite tårar. Det där samtalet som kom, som var väntat men ändå fruktat på något sätt.

Och idag för två år sen sa vi hej då till mamma för sista gången. Jag tänkte ju alltid det, varje gång vi sa hej då de sista åren, att det kunde vara sista gången. Just den här gången var det som att barnen oxå kände så och så hej då lite extra många gånger. Sen gick det två veckor.

Jag är så väldigt glad att vi prioriterade att åka dit, och fick ett fint avslut även om vi inte visste det då.

Sorgen och saknaden kommer mer sällan men den kommer ibland.