Slumpad post: Pokémons
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Läslust

| 2018-06-04 kl 08:51 (2018-06-04, 8:51 GMT +2) | 0

Läsning är ett kärt ämne för mig. Jag har under åren som förälder funderat massor på det. När lär man sig läsa? Hur gör man? Ska man belöna? Ska man tvinga? Ska man tjata? Och så vidare i all evighet.

Jag följer sen ett tag tillbaka en av de tidigare läsambassadörerna i Sverige, Anne-Marie Körling och hon verkar så full av häftiga, vettiga tankar och idéer. Här kommer hennes sommarbrev som är fyllt av kloka tankar!

Bästa föräldrar!

Under sommarlovet ska man vara ledig från allt skolarbete. Att läsa är inte ett skolarbete. Det är att resa med en enkel biljett till ett äventyr bortom tid och rum.

Kanske en returbiljett till barndomen. Eller att läsa för att utvidga sin vänskapskrets.

Och för att ha roligt.

Nyss läste jag Astrid Lindgrens novell om den stora tjuren Adam Engelbrekt för några elever. Den tog mindre än en kvart att läsa och väckte många tankar hos eleverna. Den annars så snälla tjuren hade en dag ett humör som inte gick att känna igen. Sagan slutade i harmoni och lättnad.

– Också som människa kan man känna sig lite si och så och det gäller ju också för oss människor, sa en elev.

Det blev ett fint samtal om att få vara arg, ledsen, glad och lycklig. Någon dag senare var en elev riktigt arg och kände sig precis lika arg som Adam Engelbrekt. Det blev så mycket enklare för eleven att berätta om känslorna när de gick att förklara med bokens hjälp och därigenom också berätta om det som kändes inne i eleven.

Vad böckerna kan ge oss var och en har vi ingen aning om. Men ord, känslor, äventyr och något nytt för hjärnan att känna och för hjärtat att slå för – det ger böckernas innehåll

oss. Och bilderboken, den ska vi återupptäcka med både våra små och stora barn för de kan liknas vid poesi och locka som en film. En bilderbok berättar. Vi kan sätta orden till bilderna och läsa vad författaren skrev. Vi drivs att titta och läsa vidare.

Så hur får vi våra barn att läsa? Mitt råd är att sluta tjata om läsningen. Det tråkar ju bara ut det som vi säger är så roligt. Servera hellre böcker till frukost, sätt på någon radioföljetong och berätta om det du själv läser. Berätta om de frågorna du ställer dig när du läser, högläs ett stycke som du tycker om eller som du grubblar kring. Berätta att du nästan känner lukterna som författarna beskriver. Läs tidningsartikeln och berätta att det är den du läser ur mobilen eller paddan. Läs matrecepten högt när du bakar eller när du försöker följa en beskrivning hur man ska göra. Läs ord i mataffären. Bli förvånad över att något man kan äta har fått namnet ”silverlök” och undra högt hur ordet kan smaka. Då sätter ni sprätt på orden. Ordförrådet är viktigt. Stanna upp vid ord ni hör, läser eller blir nyfikna på. Långa ord är härliga att vricka tungan till. Rim och ramsor är härligt lekfulla. Sånger är ord med musik. Tralla gärna och ofta. Uppmärksamma och var nyfiken på ord. Nyfikenhet smittar. Och gott om ord kan fyllas på ordförrådet under sommaren.

Minns att röster, tonfall, närhet och gemenskap kommer när ni tillsammans öppnar äventyren som finns i böckerna. Upptäck varandra och läs er rika på ord, innehåll och var i nuet och den gemenskap som boken låter er uppleva.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling, lärare, författare och tidigare Sveriges läsambassadör.



Läsa på balkongen

| 2018-05-25 kl 20:48 (2018-05-25, 20:48 GMT +2) | 0

Vi har varit helt usla på att läsa på kvällarna. Både jag för barnen och barnen själva. Jag själv har läst lite varje kväll i princip men inte så mycket…

Så nämnde Simon att vi har läst på balkongen och att det är så mysigt. Så idag var det inte Robinson och då fick vi tummen ur. Extra sällskap lockade vi ut på balkongen för första gången oxå. Barnen åt äpple och han lockades verkligen av det.

Mer balkongläsning åt folket!



Läsglädje

| 2017-09-17 kl 20:59 (2017-09-17, 20:59 GMT +2) | 0

Jag har kämpat en hel del under åren för att barnen ska få känna läsglädje. Eller kämpat och kämpat, det låter lite negativt. Jag har haft mycket fokus på läsning helt enkelt. Det har dock inte rullat på särskilt bra när det kommit till att läsa själv.

Nu har det dock släppt rejält för Joel. Han har börjat läsa lite tjockare och mer spännande böcker vilket jag tror passar honom bättre.

På födelsedagen fick han första boken i serien Warriors och har knappt kunnat släppa den (han pausade en annan han håller på med för att kunna läsa den). Just ikväll hade han läst en bra stund och sen sagt godnatt (jag brukar ta boken och lägga på skrivbordet då). Vi pratade och jag kliade på ryggen då han insåg att han glömt tända läslampan och att det var därför det var så jobbigt att läsa.

Det går ett par minuter och sen hör jag hur han hoppar ner och tar boken och säger att den var så spännande att han nog måste läsa lite till – med läslampan tänd den här gången.

Hurra!!



Plötsligt händer det

| 2017-08-06 kl 20:49 (2017-08-06, 20:49 GMT +2) | 0

Sista kvällen av semestern och jag har lite att fixa så jag föreslog att barnen skulle läsa själva. De började på varsin bok igår nämligen.

Så hittar vi inte Simons bok (har fixat byråar till honom idag och fixat lite mer på hans rum så den hade flyttats) och jag letar runt lite. Till slut hittar jag den men då ler de mot mig och säger att de inte behöver den. Joel ska läsa högt för Simon i sin bok istället.

Hurra!



Tjuvläser

| 2017-05-31 kl 21:57 (2017-05-31, 21:57 GMT +2) | 0

Apropå att läsa spännande böcker så berättade Joel att han gärna läser på lektionen när det är tråkiga saker. Särskilt om läraren går ur rummet så passar han på att läsa.

Känner mig mest nöjd 🙂



Bokkampen

| 2017-05-29 kl 20:36 (2017-05-29, 20:36 GMT +2) | 0

Jag har fokuserat på att få barnen att gilla att läsa. En enorm utmaning då det gäller att tända glöden, inte släcka den. En fin balansgång ibland.

Läsning är en så viktig grej nämligen. Enligt O skriver om det idag till exempel. Hon har inspirerat mig jättemycket under åren då hon har söner som är några år äldre.

En sak vi gjort är att vi har läst för dem sen de var ganska små (Joel satt aldrig still och lyssnade förrän han var 1,5 år men efter det). Nästan varje kväll har vi läst. Under perioder har jag läst väldigt mycket (vi snackar en timme om dagen eller mer). Jag har försökt vara lyhörd kring vad de gillar och inte. Så vissa böcker har vi inte läst klart (då läser jag kanske klart dem utan dem som det blir här på bloggen ibland).

En annan sak sen de började läsa själva är att jag försöka fixa böcker som ger dem läslust. Nu senast har det varit Kapten Kalsong, och när de började ta slut hade Joel via Bokslukarna som de sett på skolan fått lite tips. Bland annat Zombiedjur så jag beställde första boken. Beställde även sista delen i Legenden om örnfolket. Idag kom de och båda barnen dregglade över dem. Joel tog boken om örnfolket och en glass, sen la han sig i hängmattan.

När det sen var dags för kvällis hade han läst ut den och berättade då anledningen. Han skulle få läsa första boken om Zombiedjuren före Simon eftersom han redan läst örnboken. Snacka om motiverad läsning!



Kortare böcker

| 2017-04-25 kl 19:02 (2017-04-25, 19:02 GMT +2) | 0

Efter satsningen på alla paxböckerna så var vi alla lite mätta på långa böcker. Istället har vi ett antal kvällar nu valt 1-2 böcker i hemlighet från bilderböckerna. Efter någon kväll kom vi på att vi ju kunde gissa vilka de andra valt.

Så nu väljer vi böcker, sen får vi ge ledtrådar och de andra två gissar. Sen läser vi.

Sjukt roligt eftersom vi har läst alla böckerna även om det var väldigt längesen med vissa. Då får man leta i sitt minne och se om man kommer ihåg vilka vi har.



Iofs nöjd men…

| 2017-01-10 kl 21:42 (2017-01-10, 21:42 GMT +2) | 0

I december började barnen läsa på kvällarna. De har fortsatt med det under lovet och jag har gått och smålett för att jag gillar det så mycket. De hade varsin läsbingo för lovet men ingen av dem gillar sånt så de gjorde lite men inte så mycket eller länge. Simon tappade bort sin och sa det i skolan idag (de skulle lämna in dem och jag sa att han skulle säga som det var) och det var han och en till som tappat bort. Men för mig spelar det ingen roll för så länge de läser är jag nöjd. Läslust är viktigast!

Men, nu är det tidiga mornar igen och då är det ju lite si och så med att ligga uppe och läsa sent. Håhåjaja, aldrig är man nöjd. Halv 10 sa jag till dem att det snart var dags att sluta läsa och båda muttrade. För en gångs skulle är jag glad för lite mutter!

Själv ska jag oxå gå och sova nu!



Plötsligt händer det

| 2016-12-05 kl 21:15 (2016-12-05, 21:15 GMT +2) | 0

Alltså jag tror att jag i 9 år har väntat på det här. Att barnen ska vilja läsa. Att de ska känna den där lockelsen som jag känt sen jag vet inte när.

De har såklart lyssnat och lyssnat och det har varit fantastiskt på ett annat sätt. Men just det där att själv läsa, läsa ett kapitel till bara för att det är så spännande! Åh vad jag längtat.

Jag har köpt böcker, köpt fler böcker, köpt ännu några fler böcker och ibland undrat om jag kanske ger för många böcker.

Så igår hade Joel sett en del 2 (när vi röjde) där han läst del 1 och ville läsa. Självklart sa jag (trots att klockan faktiskt var lite mycket). Då vaknade även Simon till och ville ha en. Sen låg de säkert en halvtimme och läste. Jag satt och mös.

Idag när de badat så ville de läsa (förvisso spelfritt efter 18 men iaf). Nu har båda läst ut sina böcker och Simons del 3 (vi saknar del 1) ligger i ryggsäcken att ta med till skolan imorgon. Joel lite frustrerad över att del 3 kommer först i mars nästa år!

Håller tummarna stenhårt för att det är ett trendbrott. Inte för att jag vill sluta läsa, självklart inte (har massa böcker i lager), men att de även läser själva!



Slöat

| 2016-11-13 kl 16:04 (2016-11-13, 16:04 GMT +2) | 0

Idag jobbar John (de har stor release) och barnen hittade något spel med pokémons på roblox. Själv låg jag i soffan och läste. Efter lunch föreslog jag pokémonpromenad men Joel var inte sugen. Jag föreslog att de skulle gå ut en stund eftersom de var långt ifrån lugna vid lunchbordet.

Så jag fick en väldigt lugn och skön stund med min bok i soffan.

Sen fick jag lite dåligt samvete och klädde på mig och gick till barnen. De lekte i en snöhög och ägnade inte så mycket fokus på mig så jag sa att jag tar en promenad. Då vaknade de till och hängde med.

De gjorde gångar åt mig (som hade snölåsen hemma) och jag njöt av den härliga vintern (och härliga barn). Tror jag var ute 20 minuter ungefär, sen läste vi alla en stund och så återvände de till spelandet. Efter drygt en halvtimme fick de sluta för de lät för mycket som ovänner. Nu leker de att de är pokémons (weedle mer specifikt i sovsäck) och jag dränker ljudet i lite julmusik. Man får hitta sina sätt! Men på bilderna ser det rätt harmoniskt ut iaf 😉

camera-uploads301