…utveckla dina viktigaste relationer

Har öronmärkt mer än 10 sidor och det är inte något jag gör ofta, men här stod det så många vettiga och kloka saker. En bok man måste låta ta lite tid att läsa tror jag, få  fundera lite på vad det är de säger egentligen och sen bilda sig en egen uppfattning kring det hela.

Jag håller inte med om exakt allt Jesper säger men jag gillar hans grundinställning och jag tycker jag får mycket att fundera vidare på. Fick en ny syn på det här med konsekvens. Det är inte en konsekvens att man inte får glass efter maten om man inte äter upp, det är ett straff. Det är däremot en konsekvens att man fryser om man inte tar på sig en jacka när man går ut på vintern.

Genom hela boken lyfter man fram olika citat och det kan jag se som lite störande för de avbryter flytet och jag undrar hela tiden om det är text jag redan läst eller text som kommer längre fram. Nu när jag bläddrar tillbaka i boken gillar jag dem dock. De gör att jag kommer ihåg vad det handlat om.

Det är viktigt att tillbringa tid tillsammans. Familjen och förhållandet mellan vuxna och barn är viktigare än jobbet och fritidsaktiviteterna. Det är samspelet och kommunikationen i familjen som lägger grunden till vilka vi blir som människor.

De säger så mycket klokt i boken att jag nog måste läsa om den i framtiden. För den här boken handlar inte alls mycket om riktigt små barn utan mer om större barn och det känns att det här med kommunikation blir viktigare ju äldre barnen blir. Hur pratar man med dem? Hur får man en bra relation med dem i framtiden?

Det här är en bok jag vill ha kvar och läsa igen.

Det finns dock några riktiga guldkorn där jag inte kan låte bli att fnissa högt, så boken har underhållningsvärde.

Kanske är det att vi lever väldigt olika liv. Jag kan faktiskt inte förstå hur hon klarar av att leva så mycket ensam som hon verkar göra. Mycket imponerande, med tre barn.

En sak jag hade lite svårt för var att krönikorna inte var ordnade i tid utan ett kapitel där hon har tre barn kunde följas av ett där hon bara har två. Fast samtidigt var det uppdelat på kategorier så det kanske ändå var bättre.

Klart värd att läsa för flerbarnsföräldrar som behöver få lite distans till sina liv.

Man kan se familjen som ett projekt, med olika faser och delar (förälskelsen, kontraktskrivande, ledarskapet, utvärderingen och avslutet – i vissa fall då). För att familjen ska fungera så behövs olika delar och Madeleine jämför det med kostcirkeln, där insatsen är tid som delas upp i: partid, egentid, arbetstid och familjetid. Här kan det vara nyttigt att definiera dem inom familjen och det gäller att få i sig tillräckligt av alla delar i kostcirkeln. Gäller oxå att ha rimliga krav beroende på vilken fas projektet befinner sig i. Måste oxå inse att det finns en hel hög med roller som ska delas upp emellan familjemedlemmarna – städare, diskare, kock, ekonomiansvariga, bilmekaniker, trädgårdsmästare, planerare, inköpsansvarig etc.

Sen blir det lite familjeteori, en slags ritning över familjeprojektet med parsystemet (med den erotiska relationen som har både en fysisk och en själslig dimension), föräldrasystemet (med bla arbetsfördelning), syskonsystemet (demokratiska principerna, samhörighetskänsla, likvärdig position i förhållande till föräldrarna etc). Till detta finns en generationsgräns.

Familjeprojektet har även en dimension i tiden – livscykeln som delas in i sex faser (1. mellan två familjer, 2. ett blir två, 3. småbarnsfamiljen, 4. tonårsfamiljen, 5. barnens slusas ut och föräldrarna går vidare, 6. den åldrande familjen). Beroende på fas har delarna olika mycket fokus (jag, parrelation, föräldraskap). Men man bör absolut inte glömma bort någon del under någon fas.

Gillar kapitlet om familjekultur och att man inte ska racka ner på andras familjekultur utan allt handlar om att visa respekt (inget är rätt eller fel) och att förhandla sig fram till nya familjens kultur.

Sista kapitlet vill ta död på myten om den lyckliga familjen och det verkar klokt. Vi skulle nog alla må bra av att se att livet ibland är lite jobbigt och inte så enkelt som det kan verka för andra.

Jag tror många skulle behöva fundera igenom sin familjesituation lite mer, innan man kommer så långt. Sån här kunskap borde läras ut i skolan banne mig – relationer och framför allt kanske just familjen är ju ofta en enormt stor del av livet.

Gillar tanken på att familjen är något långsiktigt som faktiskt inte alls tar slut när barnen flyttar hemifrån, men det är olika faser och det är nog bra att vara beredd på att så är fallet.

En annan sak hon trycker på är förhandlingar. Det funkar inte att en kör över den andre utan man måste sätta sig vid förhandlingsbordet och bli överens.

Skulle önska en samlad översikt av det hon beskriver, men inser själv när jag försökt stolpa ner det ovan att det inte är så enkelt som det först kan verka. Läs den helt enkelt!

Gillar bilderna och de små rutorna de har. Det som jag gillar allra bäst är dock sidan i slutet på varje kapitel “Att tänka på” och sen även “Lästips” så man kan läsa ännu mer, även barnböcker.

Det som var stora skillnaden var kapitlet “Extra krävande barn – mer av allt”. Ett lärorikt kapitel med historier ur verkliga livet oxå där familjer med den här “typen” av barn får berätta. Sånt gillar jag. Det sätter allt i perspektiv.

Fokuserade på kapitlen om 2- och 4-åringarna eftersom det är just vad vi har här hemma. Det känns verkligen bekant och det är väldigt skönt att få en ok-stämpel på att man får bli arg och trött.

Gillar Malin och Kristinas böcker och jag hoppas de hittar ännu fler nischade(?) områden att skriva om i det här ämnet.

Tycker det är intressanta saker hon lyfter fram. Tex att det där med att ljuda sig till läsningen inte är nödvändigt (särskilt svårt blir det ju på engelska). Hon ser tre delar i konsten att lära sig läsa.

1. Skriften. Vi måste förstå de där tecknen vi ser. Ju mer man har lärt sig känna igen bokstäverna desto enklare blir det att lära sig förstå dem.
2. Språket. Vi måste förstå orden och hur de länkas samman till större enheter. Ju mer språk man hört desto enklare blir det.
3. Allmänbildningen. Omvärldskunskap som vi kallade det när jag pluggade och vi läste om att få datorer att “förstå” språk. Förstår man det man läser är det enklare att läsa. Något som var uppenbart även för mig när jag läste Boggi.

Det är en hel del självklarheter som nämns men det är ändå lite aha-upplevelse vilket är skönt. Läsa med inlevelse ger en större läsupplevelse för barn och nog har jag levt mig in ännu  mer i böckerna sen jag började läsa den här boken

Experter på läsinlärning och barns utveckling har upptäckt att om ett barn kan åtta barnkammarim utantill när det är fyra år, så finns det barnet för det mesta bland dem som läser bäst bland åttaåringarna.

Så nu jobbar vi hårt med rim här hemma

Hade gärna testat att läsa några av hennes böcker, men de verkar bara finnas på engelska tyvärr.

Fullkomligt älskar den här boken. Minns att jag älskade även Bebisbekännelser och så fort jag fick nys om denna önskade jag den. Läste ut den samma dag som jag fick den, såklart.

Lotta är imponerande träffsäker. Nästan så jag tror att hon suttit som en fluga på väggen här. För inte kan det väl vara så att livet är sådär hos alla med barn, eller?

Tror jag känner igen mig i nästan varje bild och vissa är det så att tårarna sprutar för jag garvar så mycket. Läs den! Få en mer normal bild av familjelivet än den många tidningar och bloggar förmedlar.

En alldeles perfekt present till flerbarnsfamiljer. Lotta själv har tre barn och jag kan nog inte ens föreställa mig hur det blir med ytterligare en…

Ska nog hänga mer på Family Living – the true story (på facebook).

Så fixar du familjesemestern

Den här boken tilltalar mig verkligen – färglada sidor, bilder, faktasidor, erfarenheter från andra familjer, områdesindelning, tips, plus och minus osv.

Blir verkligen resesugen när jag bläddrar i den och det är en bok man kan läsa lite här och var i. Kommer definitivt att ha stor användning av den när vi planerar resa.

Titeln känns mest som ett sätt att fånga läsare. Jag tror jag hade förväntat mig ännu mer på djupet men så kom bara allt ytligt. Visst lite underhållning för stunden men inget mer än så. Då är familjens projektledar-boken bättre för där fick jag iaf tänka lite mer på min egen situation även om jag inte kände igen mig i författarens.

Eller så var jag i fel mode för en så här bok nu? Ska nog läsa någon ren skönlitteratur nu och drömma mig bort. Synd att Simonas nästa bok kommer först nästa år. Tur att jag fick boken av Ango!

Jag blir nämligen mest provocerad av boken. Visst känner jag igen mig i vissa saker, men sättet hon vill lösa det på, sättet hon agerar. Nä, det är väldigt långt ifrån mig.

Jag stör mig enormt på bilden hon målar upp av män och jag tror att det är här en av anledningarna till att vi inte kommer längre inom jämställdheten. Vi kvinnor är inte beredda att släppa hemmet, och låta någon annan göra det på sitt sätt. Att tjata, påminna etc är inte att låta någon annan ta ansvar.

Lika svårt har jag att tro på att bara låta det bero vem som ska ansvara för olika saker inom familjelogistiken. Hur många projekt klarar sig utan projektledare, eller med två stycken där ansvarsområden inte klargjorts?

Nä, jag tror på tydlig fördelning av det som måste göras och givetvis att båda är med på det! Ju äldre barnen blir desto mer tycker jag (nu iaf) att man bör involvera dem (= träna dem för framtiden). För oss funkar det iaf så länge man inte glömmer bort, och faktiskt räknar in tiden kvinnan (oftast är det ju kvinnan) lägger på att tänka på och planera saker.

Många verkar känns igen sig mycket i boken men hittade en recension som tilltalar mig (inkl kommentarer). Jaja, hett ämne är det iaf och även jag går igång på det Så läs boken och reagera du oxå!!

Började läsa på väg in till jobbet, och läste ut den på vägen hem. Den är således extremt lättläst. Nästan lite väl lättläst. Hade läst om den, både på nätet och på pärmen och hade förväntat mig mer. Det gick så fort och jag ville läsa mer, veta mer om deras liv. Bilderna finns givetvis och ger ytterligare en dimension. Jag tror att jag måste ta en läsarvända till, minst, och då för bildernas skull.

Skönt att läsa om några som har det värre, riktigt jobbigt faktiskt. Det här paret har precis som vi fått två pojkar med ca 1,5 års mellanrum. Skillnaderna är dock fler än likheterna och jag tänker att trots lite sömnstrul och lite annat småbök så har vi ändå haft en hyfsad resa. Dock blir det en hel del igenkännande nickar när jag läser boken, små detaljer som man ibland glömt bort och nu påminns om.

I boken är det kolik, barn som springer iväg okontrollerat, sömnproblem, depression och annat som verkar otroligt jobbigt. Lider med dem och gillar att det ändå märks att de samtidigt älskar sina barn och visar det för dem. Jag är helt övertygad om att den här boken behövs, att det även behövs fler böcker för föräldrar som har det tufft.

Vill nu veta hur det har gått för dem. Hur känns det nu? Hoppas på en uppföljare, en gladare och ljusare sådan