Idag vid middagsbordet pratade Joel om vem han är kär i. Han hade två att välja på. Jag frågade vem som skulle bli mormor om han valde A. Joel och Simon funderade. Joel pekar till slut på mig och jag säger att jag blir farmor, inte mormor.

Förklarar sen att det hon som är mamma till A, som blir mormor. John flikar då in och frågar vem som blir farfar.

- “Äh, farfar, behövs inte” svarar Joel snabbt.

En av de fina dagarna senaste veckan så gick Simon barfota. Jag såg ett gäng brännässlor och varnade barnen. Ett tag senare hade Simon skorna på sig och började klaga på att det var något som stack i dem. Tog av dem och såg direkt att han gått i brännässlorna. Vi fick smörja honom med lite olika saker och sen kändes det lite bättre.

Nu är han dock väldigt medveten om deras existens och pekar på växter som liknar dem och frågar om det är “brännvesslor”.

Simon har ju nyligen fyllt tre och han har blivit väldigt medveten om att han har blivit “stor” nu. Han vill göra allt själv och imorse när vi satt och åt frukost, frågade jag lite försynt om jag skulle bre hans macka. Han tittade bara förnärmat på mig och höll upp tre fingrar som för att säga att han faktiskt är tre nu och kan bre sin macka själv.

Just då var det svårt att hålla sig för skratt, men det underlättades något lite senare när halva leverpastejburken hade hamnat på mackan.

Jag dricker mitt kaffe med både mjölk och socker. Simon älskar att få smaka på det.

Idag hann jag dricka upp det efter middagen före han kom och frågade. Så han stod med muggen och sa att han ville ha kaffe. Jag satt och skrev inköpslista och sa att vi fixar om en stund. Simon försvann iväg och jag tänkte inte mer på det.

- “Mamma, jag spillde inte” ropar Simon och kommer springande.
- “Jaså, vad har du hällt som du inte spillde” frågar jag honom och går ut i köket.
- “Kaffe har jag hällit” berättar Simon stolt och pekar på en nästan full mugg.

Eftersom han varit så duktig så fixar jag såklart lite socker och så får han hälla i mjölk, även det utan att spilla (jag hällde dock ut en hel del kaffe först).

- “Jag är kaffemannen” skrattar Simon och klunkar i sig av drycken.

Idag när jag låg och i myshörnet och skulle läsa för barnen så fantiserade de som vanligt.

- “Jag har flugit jorden runt i ett flygplan” berättar Joel.
- “Jaha vad spännande” svarar jag och ser att Simon ser lite finurlig ut.
- “Jag har flugit jorden triangel, hahaha” fnissar Simon.

Det är spännande att se hur de upptäcker språket och kan leka med det.

Ikväll fick Joel välja mellan en hjullastare och en grävmaskin, en fick han själv och en får han ge till Simon imorgon. När han gjort sitt val så packade vi in den Simon ska få.

Vi satt och småpratade lite. Om att imorgon är det mest Simon som får paket och så.

- “Simon är världens bästa lillebror” säger Joel spontant.

Jag kramade om honom och sa att han är världens bästa storebror. Det värmer mitt hjärta att de gillar varandra rätt ofta.

Ljudmodulen har kommit och John har fixat och donat. Idag frågade jag lite kort om man kunde spela in ljudet.

- “Ja, det är midi aösldkj foaieroii ölaskdjf öalksdjfölkka jölak…” hör jag John svara.
- “Jag undrade om man kan spela in, inte hur den funkar” avbryter jag honom.
- “Men jag måste förklara för att du ska förstå. Det är som skillnaden mellan bitmap och vektorgrafik…” försvarar John sin förklaring.
- “Jaha, ja men då förstår jag. Bitmap och vektorgrafik det är grejer det…” kontrar jag med (och fattar fortfarande ingenting).

Jag bor med en fantastisk nörd och jag fattar ingenting. Senare på kvällen fick jag titta på de små “korvarna” på skärmen som tydligen är inspelade “ljud” fast inte ljuden utan all annan information om nedtryckningen.

Så, ja ljudmodulen kan spela in. Iaf i min värld

Idag sa plötsligt Joel att han ville bli samma sak som Annika ska bli när han blir stor. Jag hade ingen aning om vad det kunde vara så jag chansade lite.

Jag: “Jaså. Vad är det då? Veterinär?”

Joel: “Näe… en sån där som spanar…”

Jag: “Hmm… Polis?”

Joel: “Näe, en sån där som spanar på folk!”

Jag: “En socialantropolog?”

Joel: “JA! En sån vill jag bli.”

Jaha, där ser man. Mycket osäkert om det verkligen var en sån som Annika ville vara dock…

Idag när jag hämtade berättade det att Simon idag berättat vem han ska gifta sig med.

- “Jag ska gifta mig med mamma” säger Simon.
- “Jaså, men pappa då?” frågade en i personalen.
- “Ja han får komma på festen” svarade Simon snabbt.

Blir lite struligt tror jag för Joel har tidigare förkunnat att han ska gifta sig med Simon.

Idag när jag lämnade barnen på dagis var Simon lite motvillig att låta mig gå:

Simon: “Pappa, jag vill följa med dig hem.”

Jag: “Men Simon, jag ska inte hem. Jag ska till jobbet.”

Simon: “Men varför måste du åka till jobbet?.”

Jag: “Jag måste jobba för att tjäna pengar.”

Förmodligen en ganska vanlig ordväxling, och Joel höll sig i bakgrunden, men lyssnade (tydligen) på vad vi sa.

Senare på eftermiddagen, när jag satt på jobbet och inom kort skulle bege mig hemåt, och Susanne redan hämtat på dagis ringde det och när jag svarade var det Simon i andra änden:

Simon: “Pappa, ska du komma hem snart?”

Jag: “Ja, jag ska åka hem om en liten stund.”

Joel (i bakgrunden): “Mamma, kommer pappa ha med sig pengar då?”

Jag såg för mitt inre hur Joel trodde att jag fick en liten säck med pengar när jag lämnade jobbet varje dag. Vilken skön värld de lever i!