Som väntat gick den fort, och som väntat gick det bra.

Hela boken kändes lite som i väntan på något jobbigt och mycket riktigt så slutade den på ett sätt som jag knappt orkade läsa. Jag hoppas ju att det inte är så illa som det skulle kunna vara.

Fint var det iaf att få läsa om Elinas besök i hemtrakterna. Att få träffa personerna där lite mer.

Tänker mycket på att detta var i samma tider som när min mormor var liten. Hon hade kunnat vara typ Charlotte. Att jag inte tänkte mer på sånt när hon var i livet.

Oh! Sugs in och kan nästan inte släppa boken.

Älskar att få vara en fluga på väggen när någon typ är en fluga på väggen.

Det finns ett obehag som inte släpper förrän boken är slut. Jag som inte läser baksidetexten eller vill veta något om boken, mer än att personer vars smak jag litar på gillar den.

Världen vi lever i nu visas i ett nötskal. Ensamheten, skalen vi har, liven vi lever och liven vi visar upp. Vad gör det med oss människor? Både de som visar upp, och de som gluttar in?

Kunde ju inte låta bli att läsa denna direkt efter förra. Glad att jag gjorde det för nu försvann en del jobbigheter i den här delen.

Dock en del riktigt jobbiga händelser där jag hela tiden är rädd att det ska bli någon bestående förändring och inte bara en kortvarig “jobbighet”.

Äntligen fick vi komma tillbaka till Elinas syster som väntar barn. Givetvis slutar det mitt i förlossningen som inte sker på en optimal plats.

Den här gången behövde jag dock en paus och jag har spanat på vad nästa bok heter så jag TROR jag klarar av att vänta.

Gav mig faktiskt på en annan bok och höll ut nästan halva men det var inte njutbart så då fick jag börja på den här. Swish så var den slut.

Titeln är väldigt passande för det seglar in diverse möjliga faror, både hos Elina och hennes närmaste men även hos Simon och Martine. Kul att få titta in hos dem lite igen.

Den här gången är det lite fler perspektivbyten igen, särskilt på fjällgården.

Det är fint att se hur Isak mottas av hBjörnars släkt och får känna sig som en del av den. Det måste ha varit så oerhört tufft att växa upp i vissa miljöer. Det är väl iofs till viss del så fortfarande.

Det ger verkligen perspektiv att hoppa 120 år bakåt i tiden. Hur annorlunda det var. Min hjärna har lite svårt att ta in det.

Givetvis avslutas det med en cliffhanger (och kanske var det så att jag direkt laddade ner nästa del…)

Ännu en del och de trivs bra i stugan. Nu får vi lära känna eller iaf veta mer om grannarna. Dock är det ännu ingen som har fått äga perspektivet. Intressant! Det har nog mest varit Elinas perspektiv. Titeln refererar till en granne som jag tror kommer få mer fokus framöver.

Det bygger hela tiden upp till att det ska kunna hända saker och det är som vanligt en cliffhanger på slutet. Alltid sugen på att direkt dra igång med nästa del men tillåter mig aldrig det. Vet att jag skulle tröttna.

Uppskattar verkligen att det finns 11 delar kvar!

Wow! Vilka perspektiv. Fattar varför serien heter så.

Otroligt plågsam läsning, fast mestadels på ett bra sätt. Den kryper under skinnet på mig. Måste läsa vidare, men orkar nästan inte.

Får flera gånger hejda mig från att skrika “Neeeej!! Håll klaffen!” men se nej.

Alla dessa mönster som går igenom, hur allt runt om oss formar oss.

Kommer inte att läsa nästa del inom en snar framtid för den här tog kraft. Den gav massor men till ett pris. Många tankar väcks om olika relationer.

Så kraftfull.

Känns som att det är en bok jag kommer bära med mig i tankarna en längre tid.

Hann knappt börja så var den slut. Älskar att återvända till den här miljön och människorna.

Nu var det mest en nojig väntan på att något skulle gå fel före flytten kunde ske.

Hade lite funderingar på hur historien nu kommer utspela sig eftersom flera av sidopersonerna inte längre bor nära. Gissar dock att det kommer dyka upp nya sidopersoner!

Det slutar väldigt spännande så det blir max en bok emellan!

En snackis som jag ärligt talat inte alls fattar varför. Läste ut den mest för att jag hoppades att den skulle bli bättre. Sen tog den slut.

Den lyfter absolut viktiga ämnen och den är inte så seg att jag inte kommer framåt. Men det ger mig inte så mycket. Det som driver mig framåt är den “parallella” storyn där man undrar vad som faktiskt hänt.

Nåja, jag är nog ändå glad att jag läste den så att jag vet. Kanske är det en bok som ändå kommer finnas kvar och ge lite tankar.

Kanske är den bättre på engelska?

– att förstå och hjälpa.

Den här boken har jag sett fram emot sen förra hösten då jag deltog online i en konferens på ämnet. Tyvärr lite besviken på boken. Inte på boken i sig utan snarare på att det inte kändes som att Simon passade in helt och hållet. Hade ju hoppats det.

Det är tuff läsning. Särskilt när Julia delar med sig om sin familjs vardag. Där inser jag att vi varit tämligen förskonade på många sätt.

Boken varvar mellan Julias exempel från vardagen och fakta. Området är fortfarande ganska nytt, och det finns mycket forskning att sätta tänderna i men det finns ett antal saker man har sett. Boken går igenom detta.

I slutet kommer många konkreta tips på hur man kan göra det enklare för barnet, och för de runt omkring. Vart kan man vända sig? Vad bör man tänka på? Hur gör man kravsanering?

Helt klart glad att jag läst den.

Del 12 och den här gick undan. Slutet i förra boken var det jag trodde och det öppnar upp för möjligheter.

Den här delen har mestadels fokus på och perspektiv från Elina även om det dyker upp lite andra.

I slutet styr slumpen äntligen i rätt riktning även om slutet är jobbigt och jag längtar efter att få läsa vidare.

Oroar mig även för att de kommande delarna kommer att strula till det med tanke på att serien har 25 delar.