Ännu en del och de trivs bra i stugan. Nu får vi lära känna eller iaf veta mer om grannarna. Dock är det ännu ingen som har fått äga perspektivet. Intressant! Det har nog mest varit Elinas perspektiv. Titeln refererar till en granne som jag tror kommer få mer fokus framöver.

Det bygger hela tiden upp till att det ska kunna hända saker och det är som vanligt en cliffhanger på slutet. Alltid sugen på att direkt dra igång med nästa del men tillåter mig aldrig det. Vet att jag skulle tröttna.

Uppskattar verkligen att det finns 11 delar kvar!

Wow! Vilka perspektiv. Fattar varför serien heter så.

Otroligt plågsam läsning, fast mestadels på ett bra sätt. Den kryper under skinnet på mig. Måste läsa vidare, men orkar nästan inte.

Får flera gånger hejda mig från att skrika “Neeeej!! Håll klaffen!” men se nej.

Alla dessa mönster som går igenom, hur allt runt om oss formar oss.

Kommer inte att läsa nästa del inom en snar framtid för den här tog kraft. Den gav massor men till ett pris. Många tankar väcks om olika relationer.

Så kraftfull.

Känns som att det är en bok jag kommer bära med mig i tankarna en längre tid.

Hann knappt börja så var den slut. Älskar att återvända till den här miljön och människorna.

Nu var det mest en nojig väntan på att något skulle gå fel före flytten kunde ske.

Hade lite funderingar på hur historien nu kommer utspela sig eftersom flera av sidopersonerna inte längre bor nära. Gissar dock att det kommer dyka upp nya sidopersoner!

Det slutar väldigt spännande så det blir max en bok emellan!

En snackis som jag ärligt talat inte alls fattar varför. Läste ut den mest för att jag hoppades att den skulle bli bättre. Sen tog den slut.

Den lyfter absolut viktiga ämnen och den är inte så seg att jag inte kommer framåt. Men det ger mig inte så mycket. Det som driver mig framåt är den “parallella” storyn där man undrar vad som faktiskt hänt.

Nåja, jag är nog ändå glad att jag läste den så att jag vet. Kanske är det en bok som ändå kommer finnas kvar och ge lite tankar.

Kanske är den bättre på engelska?

– att förstå och hjälpa.

Den här boken har jag sett fram emot sen förra hösten då jag deltog online i en konferens på ämnet. Tyvärr lite besviken på boken. Inte på boken i sig utan snarare på att det inte kändes som att Simon passade in helt och hållet. Hade ju hoppats det.

Det är tuff läsning. Särskilt när Julia delar med sig om sin familjs vardag. Där inser jag att vi varit tämligen förskonade på många sätt.

Boken varvar mellan Julias exempel från vardagen och fakta. Området är fortfarande ganska nytt, och det finns mycket forskning att sätta tänderna i men det finns ett antal saker man har sett. Boken går igenom detta.

I slutet kommer många konkreta tips på hur man kan göra det enklare för barnet, och för de runt omkring. Vart kan man vända sig? Vad bör man tänka på? Hur gör man kravsanering?

Helt klart glad att jag läst den.

Del 12 och den här gick undan. Slutet i förra boken var det jag trodde och det öppnar upp för möjligheter.

Den här delen har mestadels fokus på och perspektiv från Elina även om det dyker upp lite andra.

I slutet styr slumpen äntligen i rätt riktning även om slutet är jobbigt och jag längtar efter att få läsa vidare.

Oroar mig även för att de kommande delarna kommer att strula till det med tanke på att serien har 25 delar.

Vilken fantastisk bok! Alla borde läsa den. Så fin läsning. Massa bra tips. Forskningen har en central plats i all information som finns, och alla berättelser som delas.

Otroligt intressant att läsa om hur snällhet gör en lyckligare, att det smittar, att det ger en fördelar att få andra att glänsa.

Skillnaden på att ge bort en sak (saken är inte min längre) och att ge bort kunskap eller kärlek (här har det troligen ökat hos mig).

Att vara snäll är inte att ge det man brukar ge (eller vill ha själv) utan det som behövs (beröring, presenter, dedikerad tid, ord, hjälpande handling). Skillnaden mellan att kräva och önska.

Uppskattar kapitlen som handlar givare, tagare och matchare och som sen leder till två kapitel om makt. Både vad som leder till det (givare), och vad som händer när man når det (empatin sjunkar).

Detta: “Motsatsen till ensamhet är inte att vara omgiven av andra. Det är att bli berörd av dem. “

Hur man kan träna sin empati, och ibland andras genom att ställa olika typer av frågor. Hade du det bra idag? Hur hade du det idag? Hur hade dina klasskamrater/kollegor det idag?

En av de sista grejerna jag antecknade var “Gör något konstigt så att andra kan känna sig normala” och den tänker jag att jag verkligen vill ta med mig.

Det kändes väldigt bra att jag faktiskt sprang fram och tackade för att boken var bra när jag såg honom.

I slutet kom det 8 tips (väldigt lika de från Anna); träna & sov, gör medvetet snälla handlingar, spendera pengar (upplevelser), träna tacksamhet, planera in roliga saker (och tänk på dem), meditera, skapa en vana för mer wow och vårda dina vänner.

Nu ser jag fram emot att snacka om boken på fredag då vi har sista cirkeln med den här boken.

Läs den!

Inte samma driv som jag är van vid så den tog lite tid att läsa. Dock inget dåligt med det.

Liven vi lever. Sorger vi upplever. Människorna vi möter. Hur vi påverkar andra, varandra och oss själva genom små medel.

En liten inblick i några människors vardag och liv. Det är mycket man undrar efter läsningen. Skulle gärna få blicka in i deras liv om fem år. Vad har hänt då?

En bok som jag ändå kommer bära med mig. Och kanske blir det en sväng till Skogskyrkogården för att spana in platserna hon skriver om. Tänkte lite extra på en av våra grannar som varit en av de som jobbat på Skogskyrkogården. Kanske ska tipsa hen om den här boken!

Ännu en bok om Elina och vännerna. En mellanbok på något sätt. Inte samma driv känns det som. Förra boken slutade ju oerhört dramatiskt (det gör denna oxå fast på ett annat sätt) och det är en tuff början för Elina. Men det landar och kanske är det där det känns trist. Hur ska det gå framåt? Däremot händer det saker för andra. Marie tar steg framåt och för Martine rör det oxå på sig både med nya barn och befintligt.

Hela tiden lurar dock en känsla av att något kommer ske. Jag vet ju att böcker inte alltid är så snälla mot sina huvudpersoner, för då blir boken lite trist.

Slutet öppnar upp för olika möjligheter och det blir svårt att inte gå direkt till nästa del utan pausa med en annan bok. Jag får tvinga mig själv för jag vet att jag kommer tröttna om jag läser den här hela tiden.

Sista delen. Vilken serie det har varit! Från första delen i mars 2024 tills nu augusti 2026. Är glad att jag hoppade på serien innan alla delar var släppta och har fått vänta på nästan varje del.

En hel del trådar knyts ihop men en del lämnas vind för våg – precis som det ska vara. Den viktigaste (om mammans flykt) får en intressant knorr till slut.

Jag har hela tiden tänkt på min mormor när jag läst boken. Hur hon som var född 1902 var ung flicka vid den här tiden. Hur hennes liv måste ha varit i Malmö. Nu slog det mig att pappa föddes 1915 och han var i åldrar med Tobines barn. På en gård där han fick slita. Svårt att förstå vilken resa allas liv varit i den utveckling som skett de senaste 120 åren.

Känns bra att kunna släppa dem nu. Fick dessutom bilder skickade till mig i somras från Haugesund! Så intressant att se hur det faktiskt ser ut nu.