Men sen hade jag ju faktiskt rätt att tycka om uppfostran igen, för jag har ju testat på ett barn. Så innan Simon kom hade jag återigen åsikter kring uppfostran av barn.

Nu när Simon varit med oss i över 15 månader har jag blivit väldigt ödmjuk vad gäller uppfostran av barn.

Barn är olika, föräldrar är olika. Så länge man löser saker på ett sätt som inte skadar någon så gör man rätt. Det som funkar för vissa funkar kanske inte för andra. Jag gillar dock att höra hur andra löser saker och ting så att man kan få lite idéer och inspiration

Åh, det är så kallt och jobbigt när man får för mycket glass i munnen på en gång.

John råkar bita av en för stor bit på isglassen.

Två minuter senare gjorde Simon ett försök till repris. Då lackade jag ur och gick och satte mig en bit därifrån och sa att jag inte sitter med och leker i sandlådan om de kastar sand på mig.

Givetvis förklarade jag varför och pratade om att respektera andra och så. Plus att man såklart ska be om ursäkt om man råkat göra något nån inte gillar.

Efter en stund så kom Joel bort till mig och gav mig en kram samtidigt som han sa:

Förlåt mig, vara vänner nu?

Givetvis återgick jag till sandlådeleken. Hittade sand både här och där på kvällen…

Bilderna är helt underbara. Såklart eftersom det är Sven Nordqvist som tecknat.

Gillar dialogen. Känner igen mig i kråkan. Hur man säger nej till barn för att sen ändra sig när man inser att man bara fastnat i ett tråkigt tänkande. Det är roligt med Mamma Mu som vill och vågar! Fler borde tänka utanför det normala.

Vilken succé! Så snart ett avsnitt var slut ville han titta på ett till. Även Simon satt som förhäxad och ibland skrattade han så han nästan kiknade.

Det lär bli mer Mamma Mu här hos oss.

Joel däremot sov hela natten i sin nya säng, och var mycket nöjd över det på morgonen. En sväng in till honom vid halv 4 var det enda och då somnade han snabbt om när jag la mig bredvid honom en stund.

Kanske flyttar vi in resesängen i rummet ikväll. Vi får se. Planen är att få in de nya rutinerna före dagis börjar i mitten av augusti.

Att sen är sämre än nu är helt klart. Allt ska ske nu. Det blir alltså inte det minsta lättare att vänta om det man väntar på är om 5 minuter istället för om 5 timmar. Så tjat om att saker ska hända nu nu nu har blivit en del av vår vardag.

Det är häftigt att få hänga med i utvecklingen och att utvecklas själv!

Joel var med och monterade och mycket upprymd över sin nya säng och det nya rummet. Han har förutom ett kort gästspel en natt i våningssängen i början av juni sovit i extrasängen bredvid vår säng sen i julas. Simon verkade inte förstå så mycket av det som pågick men han har å andra sidan alltid sovit i vårt rum. Först i vår säng (hundsängen), sen spjälsängen, sen vår säng och sen resesängen.

John åkte till Bauhaus för att fixa lite saker till rumsbytet och jag gav mig på läggningen. Det märktes att det var nya rutiner och vi fick knö ner oss i en av sängarna för att läsa bok eftersom myshörnan ännu inte är klar. Efter en stund lyckades dock Simon somna när jag satt bredvid och ett tag senare även Joel då jag satt och läste min bok och han sin.

Nu får vi se hur det går!

Igår fick jag äntligen tummen ur och packade ner min lilla vän efter att ha gjort backuper, och tagit ur minneskort och simkort. Lämnade in påsen så idag har den gått iväg via Schenker till Telenors mekarställe.

Enligt killen jag chattade med så tar det i genomsnitt 2-3 veckor… Tänk att man kan vänja sig så på bara tre månader!

Idag åkte hela familjen till IKEA och vi inledde på barnavdelningen. Efter ett tag plockar Joel upp telefonen som han hade med i fickan även idag. Med viktig röst säger han:

Ringa matmannen nu. Jag är hungrig.

Med telefonen vid örat pratar han en liten stund och sen är han nöjd och tittar vidare på säng. Före de öppnade för lunch klockan 11 så hann Joel ringa matmannen 2-3 gånger.