Slumpad post: Utan blöja till dagis
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Ny cykel till Joel

| 2018-05-08 kl 21:49 (2018-05-08, 21:49 GMT +2) | 0

När Simon skulle fylla år funderade vi på en ny cykel. Perfekt present eftersom han har växt ur sin gamla 20-tummare. Vi ville undvika att han fick Joels gamla, utan han skulle få en ny (eller begagnad) som han själv ville ha och jag letade en del på blocket och bland nya cyklar. När vi pratade med Simon så visade det sig dock att hellre än att få en ny (eller begagnad) cykel, ville han ha Joels cykel. Joel hakade direkt på idén att få byta cykel, så fokus byttes snabbt till Joel.

Själv är jag ju rätt intresserad av cyklar så det kändes som ett hedersuppdrag att hitta rätt. Efter att ha skannat av marknaden på nätet insåg jag att utbudet var väldigt polariserat. En ”pojkcykel” ska vara en mountainbike, med dämpad framgaffel, grova däck och tjock ram. Väldigt få undantag existerar och ”tjejcyklar” ser helt annorlunda ut.  Trist att man av någon anledning vill begränsa barnen så. Den dämpade framgaffeln, däcken och ramen gör också ofta att cykeln blir väldigt tung, t o m tyngre än en ”normal” vuxencykel, vilket ju inte är optimalt för ett barn som väger som en halv vuxen.

Men efter lite mer enträgna efterforskningar även utanför Sverige hittade jag märket Frog som gör lätta cyklar för barn och ungdomar ganska exakt som jag (och förhoppningsvis Joel) ville ha dem. Deras filosofi är att göra cyklarna för mindre personer, inte bara med mindre ram, utan där även vikten är lägre och t ex bromhandtagen, bredden mellan tramporna, styret och övriga komponenter är mindre. De har heller inte ”kill”- och ”tjejcyklar” utan bara ”cyklar”. Cyklarnas storlekar är också angivna efter grenmått (och inte längd) och är väldigt lätta.

Vi bestämde oss för en Frog 73 och Joel och jag åkte till Sportson i Farsta och beställde då den inte fanns hemma. Två veckor senare hade den kommit och vi åkte dit och Joel provåkte. Vilken succé – Joel gillade den direkt och när vi kom hem cyklade han omkring på den resten av dagen.



Inomhuscykling

| 2018-02-10 kl 09:42 (2018-02-10, 9:42 GMT +2) | 0

En kollega pratade för något halvår sen att han kopplat sin trainer till datorn och kunde cykla i en virtuell värd framför datorn/TV:n. Det lät väldigt coolt men samtidigt tyckte jag att det kanske var lite overkill för min del. Sen började det dyka upp virtuella cykelpass på Strava och då väcktes mitt intresse igen. För en vecka sen beställde jag så en trainer och i tisdags kopplade jag ihop den med datorn och cyklade mitt första virtuella pass.

Trainern jag köpte är en Elite Turbo Muin B+ som är direktdriven, d v s man tar av bakhjulet på cykeln och monterar trainern istället. Fördelen är att det blir mer exakt, man slipper byta till ett trainer-däck och kanske att det blir lite enklare.

Den virtuella värden är Zwift. Det finns fler, men jag har (ännu) inte provat någon annan. Det hela funkar så att trainern mäter hur stor effekt jag genererar, skickar det trådlöst till datorn, och sen räknar Zwift ut vilken hastighet det motsvara beroende på hur mycket uppför det är. Det finns ingen återkoppling tillbaka till cykeln utan trainern blir trögare ju fortare bakaxeln snurrar, vilket gör att jag genererar mer effekt, o s v. Det känns väldigt naturligt och intuitivt.

På datorskärmen ser jag en första-persons vy av vägen där jag cyklar, och alla andra cyklister som är där och cyklar i realtid. Det finns massor med ”spel-ingredienser” som att man tävlar mot andra och sig själv på delsträckor, får poäng för olika bedrifter (många pass i sträck, högsta hastighet etc). Man får även nya ”saker” i spelet (tröjor, hjul, cyklar, levels) precis som i ett spel och det är som vanligt förvånande hur mycket man anstränger sig för att uppnå det där. Allt syftar till att göra den ganska tråkiga uppgiften att cykla på en trainer inomhus roligare och det lyckas verkligen! Det känns förvånansvärt mycket som att man verkligen är där, och cyklar och alla tävlingsmoment och all mätning gör att tråkigheten helt försvinner.

Hittills har jag hunnit avverkar ca 10 mil i London, Watopia (en ö i stilla havet) och Richmond och hittills har det känts ungefär som att spela ett spel, men man får motionen på köpet. Mycket lyckat och jag hoppas det håller i sig.

För den som tycker det låter intressant kan jag rekommendera den här filmen som visar hur enkelt det är att komma igång med virtuell cykling utan att det kostar en förmögenhet: ZWIFT ON A BUDGET: Indoor Cycling Explained av Shane Miller.



Nya telefoner till barnen (och mig)

| 2017-11-11 kl 17:10 (2017-11-11, 17:10 GMT +2) | 0

I våras köpte jag en ny mobiltelefon, en Oneplus 3t, och det är den klart bästa mobilen jag haft hittills. Snabb, hög kvalitet och avskalad och trots det var den inte jättedyr.

För några veckor sen var olyckan framme och skärmen Simons telefon sprack rejält efter en hetsig Pokemon Go raid. Innan skärmkraschen hade vi tänkt att han skulle få den uppgraderad i vår när han fyller år, men efter lite funderande kom vi fram till att en mobil tillhör ”livets nödtorft”, i vår familj numera, och behöver man en ny så behöver man. Vi började kolla på nya mobiler och hamnade snabbt någonstans mellan budget- och det mellandyra  segmentet. Inte jättedåliga telefoner, men inte heller jättebra. Sen började jag titta lite på Blocket (begagnat) och då hittade jag en Oneplus 3, alltså nästan exakt en sån jag har, i en acceptabel prisklass. En så mycket bättre telefon och att den var begagnad märktes knappt, så vi slog till direkt.

Alla var nöjda, tills för någon vecka sen, då Joels skärm började krångla. Efter att den spruckit byttes den, men har inte blivit sig riktigt lik efter det och nu började vissa delar av skärmen inte svara på tryck längre vilket gör telefonen mindre användbar. Vi hade mer eller mindre lovat att, eftersom Simon fick en så fantastiskt bra telefon, så skulle Joel, när det var dags att byta, få en lika dyr, men då ännu bättre eftersom vi räknade med att tekniken hunnit bli bättre till dess. På några veckor hade det dock inte hänt så mycket på teknikfronten. Då kom jag på att Joel kunde ju få min telefon och så kunde ju jag passa på att uppgradera till en något dyrare Oneplus 5 som vi hittat till bra pris på Blocket. Vi erbjöd faktiskt Joel 5:an om han betalade mellanskillanden (mot vad vi betalade för Simons), men han valde 3t:an.

Sagt och gjort och efter att jag varit i Aspudden och hämtat upp telefonen kunde rockaden äga rum. Så nu har 3/4 av familjen Oneplus.



GLHF

| 2017-10-19 kl 18:42 (2017-10-19, 18:42 GMT +2) | 0

Igår satt Simon och en kompis och spelade Minecraft på någon spelserver, där de alltså spelade med en massa andra människor. De satt i olika rum vid varsin dator. Jag hörde Simon ropa till kompisen:

– ”Skriv GLHF!”
– ”Vad betyder det?”, frågade kompisen.
– ”Good Luck, Have Fun!”, svarade Simon tillbaka.

😮

Oklart hur han lärt sig det, men han spelar rätt mycket…



Telefonförsäljarfail

| 2017-10-09 kl 18:17 (2017-10-09, 18:17 GMT +2) | 0

Hem-telefonen ringer. Jag svarar (med min vanliga röst).
– ”Ja, det är John”
– ”Hej, jag ringer från tidningen Xxxxx Xxx. Är det Susanne jag pratar med?”
Kort paus.
– ”Nej, jag är inte Susanne. Hon är inte hemma.”
Något längre paus.
– ”Öhh, ehh, jaha. Eh, är du… Bor du ihop med Susanne?”
– ”Ja”
– ”Jaha, ja då ska jag inte störa mer. Hejdå”
– ”Hejdå”

WTF?



111 år

| 2017-08-24 kl 20:21 (2017-08-24, 20:21 GMT +2) | 0

Idag fyller vår lilla familj 111 år. D v s om en person hade levt exakt det antal dagar som summan av våra, hade denne fyllt 111 år just idag.

Om jag inte räknat fel förstås – men det är nog bäst att inte kontrollera.

Jag hade räknat ut den exakta dagen då vi fyllde 100, men när datumet började närma sig kontrollräknade jag och insåg att datumet redan passerat…

Men, 111 år är också värt att fira tycker vi. Hurra!



Ny cykel

| 2017-08-11 kl 22:13 (2017-08-11, 22:13 GMT +2) | 0

Jag har gjort mig av med två av mina cyklar – State Bicycle singlespeeden och min egentligen mest mångsidiga pendlarcykel, Nishiki Pro Air. Jag gillade aldrig Nishikin. Det var egentligen inget fel på den, men den var helt enkelt inget skön att cykla på. Lite hård och kantig och jag blev aldrig riktigt vän med den.

Jag har kvar min gamla Nishiki, men den blev sig aldrig riktigt lik efter krocken och restaureringen, så jag har under en längre tid gått och funderat på vilken typ av cykel jag ”saknar”. Jag har mest använt racern både för träning och pendling, men den är inte jättebra i regn och rusk och helt otänkbar på vintern. Ett ganska långt tag var jag inne på en singlespeed-racer typ Bianchi San Jose (tyvärr omöjlig att få tag i) eller Kona Paddy Wagon, men plötslig var det något som fick mig att styra över mot cyklocross-hållet för att hitta en snabb, rolig, mångsidig och skön cykel som jag även kan ha på vintern.

Eftersom det inte har varit någon direkt brådska har jag haft en bevakning på Blocket och vid två tillfällen hört av mig när det dykt upp något intressant som dessutom har rätt storlek, men någon annan har hunnit före båda gångerna. Faktiskt överraskande lite som kommer ut på blocket, så igår tröttnade jag och åkte till Fix My Bike i Sjöstaden och tittade på deras Kona Rove AL. Komfortabel geometri, skivbromsar, enkla komponenter, plats för breda däck och skruvhål för skärmar.

De nya 2018-modellerna har precis kommit, men jag siktade in mig på den något prisreducerade 2017-modellen – exakt samma fast annan färg, och billigare. Efter lite provturer kom vi fram till att det är storlek 57 jag ska ha. Jag inkluderade även skärmar och en bättre styrlinda som tål blött/kallt väder.

Idag tog jag tunnelbanan och apostlahästarna dit och hämtade cykeln. När jag cyklade hem startade jag Strava – en app i telefonen som sparar tider och platser för cykeltuerer – men det blev något fel med tidtagningen, så när jag kom hem stod det att min medelhastighet hem var 219,4 km/tim. Jag tog det som ett gott tecken.

Lite senare på kvällen tog jag en tur i nackareservatet, både på asfalt och grus, och det är en fröjd att köra den. Går så mjukt på sina breda däck och ändå är racerkänslan där.



Cyklen stulen och tillbaks

| 2017-08-11 kl 21:26 (2017-08-11, 21:26 GMT +2) | 0

Häromkvällen, när vi skulle cykla iväg till något, hittade Joel inte sin cykelnyckel. Jag letade upp en reservnyckel och låste upp hans cykel, men la tillbaka reservnyckeln i sin låda och sa till Joel att det var viktigt att han hittade sin nyckel. Innan dess kunde han ju inte låsa cykeln. Sen föll hela saken snabbt i glömska hos mig.

Morgonen därpå satt jag själv och halvsov vid frukostbordet med mitt morgon-te men fick ett snabbt uppvaknande när jag såg att Joels cykel inte stod i cykel-stället. Efter lite kontrollfrågor kunde vi konstatera att den aldrig låstes igår kväll när vi kom tillbaka och att den blivit stulen. Jag kände mig lite skyldig till det hela eftersom jag sagt att cykeln inte skulle låsas så jag klädde raskt på mig en regnjacka (det duggregnade) och gav mig ut för att se om vi hade tur och att den låg slängd någonstans.

Jag finkammade stora delar av Skarpnäck och tittade i diken, tunnelbanor, busshållplatser, skogar och sonderade även utvalda delar av Bagarmossen, men ingen cykel hittades. Smått modstulen vände jag hemåt och när jag var hemma cyklade jag av någon anledning förbi huset för att kasta ett getöga på en tvärgata precis brevid huset.

Där stod den!

Någon hade höjt sadeln till max, förmodligen använt cykeln, men sedan ställt tillbaka den prydligt lutad mot ett staket precis bakom huset, helt oskadd. Skönt!



Hitta mönster

| 2017-06-14 kl 11:14 (2017-06-14, 11:14 GMT +2) | 0

Igår var Susanne på någon jobbgrej på Tranholmen. Barnen ville se på kartan var det låg och när vi tittade noterade jag att gatunamnen där var bl a ”Lärkstigen”, ”Hökstigen”, ”Svanstigen” och ”Transtigen”. Jag frågade lite lurigt:

– ”Ser ni vad gatunamnen följer för mönster?”

Simon svarar direkt:

– ”Ja, ‘stigen’!”

😮



Dagar på ett år

| 2017-04-29 kl 15:39 (2017-04-29, 15:39 GMT +2) | 0

Häromdagen pratade vi om övningskörning med bil. Det nämndes att man fick börja vid 16 års ålder. Lite senare sa Simon, som skulle fylla 8 år om tre dagar

Simon: ”Jag kommer få börja övningsköra bil om 8 år och fem dagar.”

Jag: ”Nja, är det inte 8 år och tre dagar?”

Simon: ”Fast jag räknar med skottår också.”

😮