Häromkvällen, när vi skulle cykla iväg till något, hittade Joel inte sin cykelnyckel. Jag letade upp en reservnyckel och låste upp hans cykel, men la tillbaka reservnyckeln i sin låda och sa till Joel att det var viktigt att han hittade sin nyckel. Innan dess kunde han ju inte låsa cykeln. Sen föll hela saken snabbt i glömska hos mig.

Morgonen därpå satt jag själv och halvsov vid frukostbordet med mitt morgon-te men fick ett snabbt uppvaknande när jag såg att Joels cykel inte stod i cykel-stället. Efter lite kontrollfrågor kunde vi konstatera att den aldrig låstes igår kväll när vi kom tillbaka och att den blivit stulen. Jag kände mig lite skyldig till det hela eftersom jag sagt att cykeln inte skulle låsas så jag klädde raskt på mig en regnjacka (det duggregnade) och gav mig ut för att se om vi hade tur och att den låg slängd någonstans.

Jag finkammade stora delar av Skarpnäck och tittade i diken, tunnelbanor, busshållplatser, skogar och sonderade även utvalda delar av Bagarmossen, men ingen cykel hittades. Smått modstulen vände jag hemåt och när jag var hemma cyklade jag av någon anledning förbi huset för att kasta ett getöga på en tvärgata precis brevid huset.

Där stod den!

Någon hade höjt sadeln till max, förmodligen använt cykeln, men sedan ställt tillbaka den prydligt lutad mot ett staket precis bakom huset, helt oskadd. Skönt!