Som jag skrev så har jag en del böcker påbörjade men den stora högen är de böcker som ligger och ropar på mig och vill bli lästa. Måste fundera på i vilken ordning jag ska läsa dem. De jag fått som recensionsexemplar lär få lite mer prio.

• Mari Jungstedt. Måste ju, och vill, ta tag i del 4, Den döende dandyn för det var en rejäl cliffhanger i slutet av del 3 (just i skrivande stund minns jag dock inte riktigt vad). Sen har jag fyra till av henne…
• Arja Saijonmaas bok, En ung naken kvinna vill jag läsa. Såg när Berg flyttade in hos henne och blev intresserad.
• Agnes <3 Edvard av Lina Forss, boken jag vann är jag allt lite sugen på. Ingen deckare och ingen faktabok och det talar för att den åker upp i prio.
• Trotsboken har kommit i en ny version (har ju läst förra) och med två barn som till och från trotsar en del känns den lockande.
• Familjebygget är jag väldigt sugen på och den är ganska kort (106 sidor endast) så den blir nog prioriterad rätt snart.
• Barn, barndom och föräldraskap verkar spännande och jag gillar ju böcker om föräldraskap.
• Skriet från kärnfamiljen har legat länge i hyllan trots att jag verkligen vill läsa.
• Johan Theorins första bok, Skumtimmen, vill jag läsa. Gillar jag den finns det ett par till av honom…
• Var är du? av Katarina Bjärvall. Tror den här kan vara väldigt intressant och eftersom min mobil är min bästis så antar jag att den blir lärorik och träffande oxå.
• Har några böcker av Ann Heberlein där jag påbörjade någon men den kändes för svårsmält just då.
• Fröken duktig vill jag läsa rätt snart för såna böcker brukar ge lite insikt om ens eget liv.

Inser när jag ser listan att jag nog måste se till att hitta mer lästid någonstans! Och böckerna i olästa bokhyllan är fler än dessa.

Det där med tid är intressant och vad man “väljer” att lägga sin tid på. Läser ikväll en artikel på dn.se om hur män och kvinnor använder sin tid. Där står det att kvinnor i genomsnitt stryker 14 minuter per dag och männen bara 4 minuter. Jag reagerar inte på skillnaden utan på att man i varje familj i snitt lägger 18 minuter om dagen på att stryka.

Jag stryker i princip aldrig, inte ens när jag syr. Jo, senaste tiden har vi faktiskt börjat stryka lite men det är barnens pärlplattor och på något sätt så tror jag inte det räknas in i den tiden.

Nu vet jag vad jag ska svara när folk undrar hur jag hinner sy – jag stryker inte. På 14 minuter hinner man sy rätt mycket faktiskt.

Sedan ett år tillbaka har vi använt en backupstrategi som funkar riktigt bra för oss. Vi använder Norton Ghost som backar upp hela disken i den stationära datorn.

Fördelen med detta är att man inte behöver välja vad som ska backas upp och skulle hela disken rasa, eller om man t ex skulle få virus, är det bara att läsa tillbaka backupen på en tom disk.

Det finns några nackdelar också men vi har löst dessa på lite olika sätt.

1. Backupen blir lika stor som disken. Vi har löst detta genom att inte ha så stor disk! Jag köpte en SSD-disk på 120 GB, men i gengäld har vi en nätverkshårddisk på  1 TB där t ex filmer, bilder och musik arkiveras. Dessa backas dock inte upp med ghost.
2. Det behövs en separat disk att lagra allt på. Vi har en 320 GB USB-disk kopplad till nätverkshårddisken.

Backupstrategin ser ut såhär

1. En gång i månaden görs automatiskt en full backup av hårddisken i den stationära datorn.
2. Två gånger i veckan görs automatiskt en inkrementell backup – d v s backup av allt som ändrats sen senaste backupen.
3. Två fulla backuper ska alltid finnas, men när den tredje skapas raderas den första o s v.

Som jag nämnde görs inte backup på bilder på detta sätt, det skulle ta för mycket plats att arkivera på den stationära datorn.

1. Vi har senaste årets bilder på den stationära datorn (som då innefattas i backupen med ghost).
2. Vi synkroniserar senaste årets bilder  till nätverkshårddisken (automatiskt).
3. Varje år flyttar vi det gamla årets bilder på nätverkshårddisken (utan synk).
4. Några gånger om året görs även backup av bilder till DVD.

På så sätt har vi senaste årets bilder på den lokala (ganska lilla) disken i den stationära datorn, men en “backup” på nätverkshårddisken. Vi har gamla års bilder på nätverkshårddisken och backup på DVD.

Ikväll har vi städat kylskåpet. Vi har pratat om det länge och jag säger inte mer än att det behövdes.

Jo, kanske att jag hoppas att vi gjort det minst en gång sen senast vi bloggade om det.

Idag efter lunch när John stack och tränade så packade jag ryggan med lite frukt och sen stack barnen och jag ut på en liten skogspromenad. Vi klättrade lite i klippor, fikade, tittade på blommor, plockade ekollon och pratade om växter och djur – främst ormar.

Vädret var alldeles underbart och vi njöt massor. När vi började dra oss hemåt så fyllde grabbarna sina påsar med stenar. Stenar som nu står på vår framsida. Undrar var de ska ta vägen?

Vi har endast en apple-produkt i vårt hem och det är paddan. Idag satt Simon och tittade på svtplay på den. Helt plötsligt hittade han knappen som förminskar och gör det till iphonestorlek.

Direkt säger han “Ajfån”. Jag tittar lite på honom och frågar vad han sa. “Ajfån” upprepar han och skrattar pekande på paddan.

Måste vara från förskolan där de förra läsåret hade en kille som pysslade med det där och faktiskt har ett spel, ABC Smash! på itunes.

Ibland vill Simon inte somna i sin säng utan lägger sig på golvet.

Härom kvällen hittade vi honom så här och kunde utan att han vaknade dra ut honom och lyfta upp honom i sängen.

I lördags morse trodde jag att jag hörde en bildörr slå igen.

John som hade slagit på hjärnan hörde att ljudet kom från barnens rum och det var Simon som glidit ner från sängen och in under den.

Ljudet var när han försökte lyfta huvudet och slog det isängen.

I torsdags fick jag för första gången tillfälle att besöka Formex. Det var syster Siv med sin son Andreas som var här för att spana in saker till Commershuset i Ed. Det var helt enormt stort och på de fem timmar jag var där hann vi såklart bara se delar av mässan.

TUR för mig (eller plånboken snarare) att man inte får köpa saker direkt på plats. Såg hur mycket som helst fint, samtidigt som jag kände lite sorg över att det är ett sånt förbrukningssamhälle vi lever i och att här var tanken att köpa saker som man ska sälja vidare. Skapa köpbehov.

Hittade en tjej som målar kort och säljer. Helt otroligt fina och jag kunde inte låta bli att fråga om hon tryckte på tyger oxå. Hon hade tänkt på det men inte fått tummen ur så nu har hon snart ett mejl med lite tips på kontakter.

På kvällen var jag helt galet trött 0ch inte det minsta avis på Siv och Andreas som skulle gå till kl 20 och sen även fredag och lördag.

I torsdags var det dax för den årliga höstfesten på förskolan. Vi hade med pannkakor, sylt och vispad grädde till knytkalaset och det blev mycket uppskattat. Roligt att få testa på lite olika rätter även om det blir smått kaotiskt när många barn och vuxna ska ta mat och äta samtidigt.

Jättekul att träffa de andra barnen och föräldrarna. Traditionell såpbubbleblåsning i tomma pappersrullar och snören på pinnar. Galet stora bubblor blir det!

Tipspromenad med lokala frågor varav en rörde efternamnet på förskolechefen där två alternativ var hoppborg och chefsborg. Kommer att vara väldigt svårt att se chefen utan att tänka hoppborg

Inspirerad av badkapporna jag sydde i somras så blev det liknande i fleece. Det var John som undrade om jag inte kunde sy något värmande till barnen att ha på morgonen då de ibland är lite frusna och filtarna från soffan funkar sådär.

Tanken var att sätta knappar på samma sätt som i badvarianten men det verkar inte behövas så de får nog vara som de är.

Busenkla att sy eftersom fleecekanter inte behöver fållas eller sys. Dessutom skönt att bli av med ett stort tyg i skåpet.

Mottagare: Simon & Joel
Mönster: Egenpåhittat. 
Material: Tjock fleece från tygskåpet.

Joel gick ju igång på det där med garner förra helgen.

Det fortsatte med att han klippte och fixade och donade och till slut hade han en stor fin hög med garntrådar.

Fick lite blodad tand av byxorna och satte genast igång med tröjor. Grabbarna fick välja. Joel går igång på det där och pekar hej vilt i tygskåpet. Till slut enades vi om fordonstyget, en ärm i varje färg och sen var sin färg till mudd och fållsöm. Tycker resultatet blev kanonbra!

Måste dock göra halsringningen lite mindre till Simon nästa gång. Satte storlekslappen på Joels tröja på framsidan…  Testade att sy en stickning vid halsmudden. Joel fick med tvillingnål och Simon enkel. Vet inte vilken jag gillar bäst. Får nog testa en gång med att sy ena tråden på mudden och andra på tröjan.

Har nu börjat sätta namnlappen på utsidan i sidsömmen och tycker det ser proffsigt ut

Mottagare: Simon & Joel
Mönster: Raglantröja men lite ändrat mönster här och där. Typ storlek 98 och 110. 
Material: Fordonsmönstrade tyger från Mjuka tyger. Mudden vet jag inte var den kommer ifrån.

Ett nytt koncept, typ. En box med pixiböcker. Vi som älskar pixiböcker ville såklart testa konceptet.

Kändes som att få en stor tablettask i brevlådan. Barnen gillade det väldigt mycket. Vissa av dem har vi sen tidigare, men flera var nya. Redan första kvällen klämde vi tre stycken. Några har vi fortfarande kvar men de ligger i sina fina askar i väntan på att bli lästa.

En suverän presentidé och toppen till fiskdammspåsar skulle jag vilja säga – istället för godis.

Sagorna som kommer med är: Rödluvan, Tre små grisar, Prinsessan på ärten, Bord duka dig, Guldlock och de tre björnarna, De sju korparna, Snövit, Bockarna Bruse, Guldgåsen och Råttfångaren från Hameln.

Det blir mer och mer tydligt att barnen gillar att klättra. Härom dagen på väg hem från dagis ville de stanna i borgen, numera döpt till Klätterborgen.

Joel lyckades för första gången bemästra klätterväggen (vet inte om han testat tidigare) och var mäkta stolt. Klättrade säkert upp för den 10 gånger.

Simon försökte med det mesta Joel gjorde men börjar ändå få en känsla för vad han kan och inte kan klara. Skönt!

Vid ett tillfälle stod Joel på en väldigt smal kant utan att hålla i sig och jag bad honom hålla i sig, men icke. Han ville att jag skulle ta en bild istället. Jag sa att jag inte klarar av att titta och gick runt hörnet. Börjar inse hur min kära mamma hade det…

JNYDesign uppdaterade sitt utbud förra veckan och gick även ut med hemliga paket – något jag såklart gick igång på. Fixade snabbt till en beställning (hade full koll på vad jag behövde och vad jag ville ha).

• I våras började de med strumpor så det var jag såklart tvungen att testa. Två par till mig. Tyvärr har de inte i Johns storlek och barnen glömde jag faktiskt helt bort…
• Lila jersey med vita fordon. Simon gillar lila och fordon och när han väl fått syn på tyget ville han knappt släppa det. Att Joel skulle få tröja i det oxå var inte att tala om. Det var bara Simons.
• Grön interlock i med vita moln. Ingela har önskat sig en tröja i detta.
• Blå jersey med vita moln. Eric har önskat sig detta till en t-shirt.
• Vit jersey med gröna ränder. Daniel har önskat sig en tröja i detta.
• Lila jersey med grå-vita blommor är det jag själv som vill ha en tröja i.
• Koboltblå mudd.

Hemliga paketet som jag är mycket nöjd med innehöll följande:

• Turkos jersey med svarta stjärnor.
• Lila jersey med vita stjärnor.
• Enfärgad turkos jersey.
• Rosa velour med lila hjärtan.
• Grön interlock med vita moln (sån jag redan beställt iofs).
• Grön jersey med vita fordon.

Vi fick två pixiboxar att testa, den ena med Klassiska sagor och så den här med djurtema. Givetvis samma härliga känsla av stor tablettask som sagoboxen.

Såna här pixiboxar måste ju vara ypperligt att köpa och ta med om man ska ut och resa.

Den här boxen innehåller följande:  Pelle Svanslös vid planket, Snurran räknar djur, Morris och strumpan, Ville & Vilda – Äventyr på gården, Gissa djur, Elefanten Peter, Åkshow, Djur på landet, Brillos ficklampa och Tänk om jag vore … en bläckfisk!

Inte många som har sen tidigare och flera här gillar barnen skarpt så jag skulle tippa på att den här boxen är favoriten av de båda i det här hemmet. Ser fram emot julboxen som kommer i november!

Inte bara Joel klipper garn utan även Simon. Han har tränat hårt senaste veckorna på att faktiskt klippa på riktigt, med en hand. Det är inte utan att jag känner igen mig i honom och det där med att styra med munnen.

Sen Znok för någon vecka sen kom ut med ett biltyg så har jag funderat på det. Eftersom jag inte ville missa det fick jag ihop en beställning. Bara ekologiska tyger vilket känns roligt!

• Röd jersey med gröna grodor. Lite sugen på att sy mössor eller någon kombination med halsduk i. Finns någon rolig tunnelmodell som skulle kunna bli riktigt bra.
• Blå jersey med bilar. Här blir det såklart till grabbarna även om jag älskar designen och även själva tyget så mycket att jag lätt skulle kunna ha något själv i det.
• Blå jersey. Vill ha lite grundtyger att matcha med och passar på att testa hennes jersey.
• Band med samma bilar på. Vet inte riktigt vad det blir…

Efter att ha haft en hel sommar utan att sy något så börjar jag nu få lite inspiration igen. Tyger har jag så det räcker och jag gillar verkligen att kunna gå till tyghyllan och kolla vad som finns, välja något och sen slå till direkt.

Inledde med att sy fleecekappor till grabbarna, svängde ihop byxor i traktortyg lite snabbt och även varsin tröja till grabbarna. Nu finns det dock en del att välja mellan.

• Tunna överdragsbyxor till barnen. Här håller jag på att testa med ett par till Simon. Kör med hängslen så det kan ta lite funderande.
• Om jag får till ett bra mönster till överdragsbyxor tänker jag sy täckbyxor i Bretex som blir arbetsbyxor till barnen att ha som regnbyxor. Antar att vintern inte kommer att blir lika snöig utan man lär behöva en del regnställ.
• Nattlinne åt farmor. Tyg klart, modell klar men storleken inte kontrollerad.
• Nattlinnen åt mormor. Både tyg, modell och storlek klart. Bara att sy!
• Underställ till mig, faster Anna och barnen ska sys. Prion bestämmer årstiden typ. Tyg i merinoull klart! Mönster får det fnulas lite på.
• Munkjacka till Joel. Han håller på att växa ur de han har och han har valt ut ett rött tyg i velour med vita stjärnor på. Mönster har jag hittat. Alltså bara att börja rita av mönster och sen sy.
• Tröjor till familjen plus mormor i det blå fiskartyget. Allt klart så bara att skära ut och sy.
• Tröja i lila iris visa till mormor. Mönster finns, bara att skära ut och sy.
• Tröjor till farbror Eric med familj. Här har tre av fyra önskat specifika tyger som jag nyss tagit hem från JNYDesign. Mönster finns inte, såvida inte befintliga skulle kunna passa.
• Munkjackor i fiskartyg i college till mig och faster Anna. Mönster kommer i lådan vilken dag som helst. Tyget inkommer till Lilofant om några veckor.
• Långärmade tröjor i fiskarcollege till John, Joel, Simon, farmor och mormor. Mönster tror jag finns som kan modifieras lite. Tyget är som sagt på väg.
• Overaller (eller OP=OnePiece) till familjen planeras. Oklart vilka tyger dock. Kanske befintliga eller så får det beställas.
• Diverse maskeraddräkter är jag sugen på till barnen. Har ju både till tiger och ko
• Har spanat in flera tyger som jag vill sy topar till mig själv i.
• John har önskat fler t-shirts och vissa har jag tyger till.
• Mormor har önskat lite varmare byxor så jag ska köpa hem lite collegetyg till det.

Inser när jag listar allt här har jag ett heltidsjobb om allt detta ska bli klart Å andra sidan så sydde jag två par byxor på en dag, och tröjorna tog 2 dagar (varav en var vardag). Helt rätt att dra ner på tv-tittandet helt enkelt.

Försöker få med barnen i att välja tyger så ofta det går. I helgen hade jag lite förslag som Joel först tyckte till om och sen Simon.

Simon ville testa det innan han bestämde sig.

Planen är att ha lila jersey på framsidan, blå interlock på baksidan, gul jersey på ena ärmen och grön jersey på den andra. Tror det kan bli en kanonfin kombination.

Fast först ska jag sy klart de byxor jag påbörjat och sy ett par t-shirtar till John som klagar på att han har för få hemmasydda han kan ha till jobbet.

I helgen stack Joel och John iväg och handlade lite. Jag satt och sydde byxor till barnen. Simon bäddade ner sig i tyger som låg på golvet (allt får ju inte riktigt plats i hyllorna…).

Efter en liten stund börjar han flytta alla tyger och sen gör han en liten rundel där han kan sitta och börjar flytta tillbaka tygerna. Jag tänkte att han skulle sitta och mysa och spela på paddan när han var klar och tog lite tyger från hörnhyllan och la bakom honom.

Icke, då fick han nya krafter och tömde hörnhyllan på tyger. Bökade lite och sen gav han sig på att dra ner alla tygerna från vanliga hyllan oxå. Bortemot en timme tror jag han höll och när tygerna föll ner över honom fnissade han högt och ljudligt. Ren lycka!

Tog ett tag att få ordning på kvällen, men nu är tygerna bättre sorterade och många fler fick plats i hyllorna.

Ikväll gick vi en sväng till Helikopterparken för att samla lite kottar. Joel klättrade enkelt upp på stubben, körde en liten dans och hoppade sen ner i gruset.

Simon var inte sen att hänga på och tog sig överraskande nog upp lika högt som Joel.

Hade jag inte stått precis bredvid hade han kastat sig ut på samma sätt, men nu godtog han till slut att jag fick fånga honom.

Det gäller att hänga med i svängarna!

Hade ju pausat den här boken eftersom Lärjungen fick högre prio. Så i måndags kväll orkade jag inte gå ner och hämta den eftersom den låg i jobbryggan. Sögs in i den här boken istället och klockan flög iväg och blev alldeles för mycket. Igår fortsatte jag, inte en tanke på Lärjungen längre.

Klart bästa jag läst av Martina. Inga longörer utan bara en fantastisk fantasi och humor.

Blev nästan kär när jag läste den, så kort och snabbt beskrivet men ändå så klockrent. Ser framför mig hur det blir en varm romantisk och humoristisk film av den här boken.

Nu vill jag läsa mer av Martina för det var skönt att slippa otäckheter.

I måndags vägrade Simon lämna brandmanshjälmen hemma. Han fick många kommentarer på dagis och tydligen hade han haft på sig den hela tiden de var ute.

Själv kallar han sig för brandman Sam när han har den på.

Läste förra upplagan för två år sen och gillade den. Lite småförändringar är det men detta är i stort sett samma bok.

Gillar bilderna och de små rutorna de har. Det som jag gillar allra bäst är dock sidan i slutet på varje kapitel “Att tänka på” och sen även “Lästips” så man kan läsa ännu mer, även barnböcker.

Det som var stora skillnaden var kapitlet “Extra krävande barn – mer av allt”. Ett lärorikt kapitel med historier ur verkliga livet oxå där familjer med den här “typen” av barn får berätta. Sånt gillar jag. Det sätter allt i perspektiv.

Fokuserade på kapitlen om 2- och 4-åringarna eftersom det är just vad vi har här hemma. Det känns verkligen bekant och det är väldigt skönt att få en ok-stämpel på att man får bli arg och trött.

Gillar Malin och Kristinas böcker och jag hoppas de hittar ännu fler nischade(?) områden att skriva om i det här ämnet.

Tänk idag för tre år sen bloggade jag om första boken som Sandra Gustavsson skrev, Maskrosbarn, i lördags beställde jag hennes andra, Svedd (har ju inga böcker att läsa…).

Så idag släpper hon sin tredje bok, Absorbera – vilken oerhörd slump! Det är dock ingen vanlig bok utan en bok som bara finns på nätet och inte ens hela finns utan bara första delen. Oklart hur många delar men jag som bara tänkte läsa inledningen fastnade direkt och längtar nu efter nästa del.

Idag skulle jag upp på vinden och leta efter en grej. I vanliga fall brukar barnen få komma upp en sväng men just nu är det lite hemliga saker där (födelsedagsbarn på söndag), så de fick stanna nere.

När jag klättrade ner hade Simon pimpat stegen med en leksakstving och girafföron.

Min lämningsdag (=jag som vabar om det behövs) och när Simon vaknar snörvlar han. Tar tempen, 37,5, så det var bara att ringa dagis och säga att bara Joel kommer.

Lämningen går finfint. Har några jobbsaker som behöver göras så Simon pärlar och leker med paddan medans jag jobbar. Hör en smäll och tittar lite, tänker att det var något som ramlade ner. En stund senare smäller det igen och jag ser i ögonvrån en blixt (typ) från datorn. Jobbar fortfarande på den (via fjärrskrivbord) men stänger snabbt ner samtidigt som jag känner röklukten…

Nu äter vi lunch och jag antar att jag inte ska jobba mer. Får nog lämna in datorn på it-avdelningen på jobbet tror jag.

Ända sen i vintras har jag skippat övningar som innehåller någon del där ryggen böjs lite framåt och det är vikt inblandat, jag har fått för ont.

Igår var första gången efter besöket hos häxdoktorn som en sån övning var med – marklyft. Testade med stången (20 kg) för det har gått tidigare oxå.

Kändes hur bra som helst. Så la vi på 30 kg och jag funderade på om jag skulle testa. Bestämde mig för att testa och det gick! Gjorde ganska många lyft total sett och idag är jag trött i ryggen men jag har inte ont!

Åh vad hääärligt att kunna lita på kroppen igen!

Köpte aptyg från Liandlo för ett tag sen och då önskade Sandra en liten sångpåse av tyget om jag inte kom på något annat. Det blev byxor till grabbarna och givetvis blev det en passande bit över.

Idag fyller Sandra år och jag hoppas att hon har fått ett paket i lådan med detta i

I fredags var det dax för den årliga konferensen. Denna gång nära Stockholm så vi hade kollat med en granne som kunde hämta barnen från dagis så att vi båda kunde vara med på eftermiddagens aktivitet. Naturligtvis blev det vab. Jag fick åka för jag hade en grej på middagen.

Fantastiskt väder och som vanligt himla kul att träffa alla. Fem från vårt kontor på Sri Lanka var på besök, plus två som under några år bor i Sverige, plus en skock från kontoren i UK. Häftigt!

Vi lyssnade på förmiddagen och sen lastades vi in i bussar och iväg till en liten hamn där vi delades upp i lag och fick stora overaller, flytvästar, mössa och skidglasögon att sätta på – vi skulle nämligen ut och åka ribbåt. Jag hade oturen att hamna i ett lag helt utan sjövana (=läsa sjökort) för det gick nämligen ut på att navigera runt och hitta olika platser där man skulle tex se en skylt för att kunna svara på en fråga. Jag hamnade således med kartan och sen pratar vi inte mer om det.

Vi kan sammanfatta det med att vädret var helt fantastiskt, skärgården underbar, farten enormt hög och mitt samarbete med de som körde sådär.

Kvällens middag var mycket bra och först framåt halv 11 satte jag mig i bilen och körde hem för att förbereda lite för stundande kalas.

Senaste tiden så pärlar grabbarna så ofta det kan, så nu hittar vi pärlor lite här och där.

Just detta exempel är från handdammsugaren som hänger på en skåpvägg i köket.

Redan i torsdags kväll bakade vi tårtbottnar (vanlig sockerkaka med ägg!!). Joel var mycket involverad. Det mesta andra gjorde vi på lördag förmiddag. Grädden bredde jag på tårtorna men resten fixade Joel med lite assistans av Simon.

Under frukosten blåste jag och John ballonger och Joel samlade ihop dem i hallen, trodde vi. Efter en stund ville han att vi skulle komma och titta och då hade han hängt upp dem så fint.

Lördagen bjöd på ett fantastiskt väder och efter lunch var det dax för Joels kalas. I år hade han själv fått bestämma vilka som skulle komma. Några som varit tidigare (dvs våra kompisars barn), några från området och resten från förskolan.

Vi inledde med lite lek (blåsa bomull) och paketöppning, sen lite mer lek (sätta svans på grisar) för att sen sjunga och äta tårta. Före vi gick ut var det fiskdamm såklart, där stora grejen i påsen var en pixibok.

Sen spenderade vi två timmar i helikopterparken i solskenet. Drack lite saft och åt kakor och minglade. Joel var mycket nöjd med dagen.

Annikas lillebror Anders var sjuk igår så han kom inte på kalaset och fick inte gå på teater idag, därför fanns det två biljetter över. Jag och Joel tackade såklart ja och åkte in till söder idag på förmiddagen.

Dockteatern Tittut var en jättefin liten lokal och föreställningen var suverän så det lär bli fler besök.

Dagens föreställning var Pimpa-den lilla lilla hunden med prickar. Redan i “väntrummet” så kom skådespelarna ut och hälsade alla välkomna och delade ut pennor och teckningar. Joel hann säkert färglägga 5 stycken före han tröttnade (tog max 5 minuter).

Sen fick vi gå in. Grymt anpassad till små barn. Runt 45 minuter tog det och Joel skrattade många gånger och hängde med bra.

I somras plockade barnen och jag massa vinbär i området (allmänna buskar bör väl tilläggas). Alltid svårt att veta vad man ska göra av dem så jag googlade lite och kom fram till att en blandning med hallon skulle kunna bli en finfin sylt.

Köpte hallon och så slog jag till på lite syltsocker. Vips så var det klart. Sen dess har jag ätit dem till mina flingor, och till pannkakor. Helt suveränt gott!

Nu är det slut. Jag har förvisso plommonsylt (fick även plommon av grannarna så det finns en hel del sån sylt) men det är inte riktigt samma sak. Kanske dax att gå över till gröt för då passar plommonsylten bättre.

Helt plötsligt vill Joel veta hur man säger saker på engelska. Kanske är det att engelska är det språk jag och John använder när de inte ska förstå, eller så har Dora inspirerat!

Som jag nämnt tidigare så trodde jag detta var fortsättningen av tv-serien i julas men insåg efter 100 sidor att det var del 2 i tv-serien.

Förvisso trist eftersom det förtog överraskningsmomenten rätt mycket. Jag som ogillar att läsa baksidan till och med… Läste någon som gav upp när hon insåg men jag gillade sättet de skrev på och TROTS att jag visste exakt hur det skulle gå så blev det mycket spännande.

De lyckas få till en känsla som gör att pulsen går och upp och jag känner obehagen i kroppen. Svårt att förklara men märkbart varje gång jag läste.

Jag hoppas verkligen att de skriver fler böcker för jag gillar!

Intressant var det att läsa en bok där jag inte läst första delen utan sett den. Det var otroligt svårt att placera in persongalleriet. Jag kom bara ihåg Sebastian (Rolf Lassgård) och Hinde (?) och båda var väldigt passande i sina roller. I fortsättningen så kommer jag läsa boken före jag jag läser en senare del för att få helhetskänslan.

Vet inte riktigt hur det gick till men vi har massa grävdon helt plötsligt.

Givetvis är det svårt att välja så oftast ska alla med till lekparken för det kan ju vara så att man vill ha den gröna och inte den röda.

Här ser vi Joel som absolut skulle bära hem dem själv. Jag fick bära soparna och krattan.

De till och med inspirerar granntjejen på knappt två år att skyffla i sandlådan.

Man kan ju lugnt säga att vi är redo för en riktigt vinter igen

I vintras någon gång när jag var lite ny på det här med tyger så minns jag en omröstning på tyget med stadsmönster. Det blev det färgglada som vann. Nu är det äntligen här, efter enormt mycket strul för tjejen som tagit hem det.  Passade på att beställa lite ekologisk bambuvelour oxå.

• Brun ekologisk bambuvelour. Hamnar i velourhögen som jag inte är riktig säker på vad jag ska göra av. Byxor, kanske någon tröja. Vi får se.
• Ekologisk bambuinterlock med färgglada hus. Här blir det tröjor till oss vuxna tror jag. Får se vad det räcker till.

Har lite andra tyger som jag ska få från henne men jag väntar på ett till innan de skickas, så jag återkommer.

Det var inte datorn som gett upp i torsdags utan transformatorn (strömsladden om jag använder mina egna ord).  Den luktade bränd kondensator enligt killen på intern IT. Han berättade en historia om att det tydligen för en tid sen kommit en dålig sändning av kondensatorer från någon stor tillverkare i Kina (där mycket sånt här görs) och dessa är spridda lite här och var. Tydligen håller de i 6-18 månader före de smäller. 18 månader var ungefär vad min höll.

Nu har jag fixat en ny och det går bra att  jobba igen. Skönt! Teknikstrul är inget skoj…

Man märker på flera sätt att höstmörkret närmar sig (på gott och på ont). På måndagarna kör vi fortfarande crossen utomhus och idag var vi 11 stycken som kämpade i mörkret.

Nja mörker och mörker – vi har ju faktiskt en hel del lyktstolpar så vi ska inte klaga tror jag.

Joel gillar att färgsortera just nu. Härom dagen hittade jag pennorna i fönstret.

Förra året gjorde vi någon skum sylt på bären från buskarna på framsidan (svart aronia). Sådär blev den så i år frågade vi en granne om han var intresserad av bären som var extra många just i år. Givetvis, sa han.

Jag och barnen plockade en hel del, och sen kom grannen och plockade. Blev förvånande mycket på så få buskar.

Förra veckan kom han med en flaska saft till oss. Svart aronia plus hallon som han plockat på sin kolonilott. Hur god som helst!

Grannar är bra att ha

Häromdagen när Joel och jag gick en promenad till affären passerade vi några fulla “Big Bag” säckar som stod vid vägkanten.

- “Vad är det i de där säckarna?”, frågade Joel.

- “Det är nog skräp”, svarade jag för att förenkla lite.

- “Jag tror faktiskt man har byggavfall i såna säckar!”, säger Joel misstroget.

I fredags var det årlig konferens med jobbet. Planen var att vi båda skulle gå, men Simon fick feber dagen innan, så jag stannade hemma eftersom Sue hade lite presentationer.

På förra årets konferens fick alla anställda som varit på företaget mer än 10 år en Ipad. Sue var en av dem, och “paddan” har varit till stor glädje för barnen. I år var jag en av dem som passerat 10 år, och fick därför en Ipad 2. Ett fantastiskt företag man jobbar på!

Tvåan är tunnare, lättare och snabbare. Den har också kamera och att “video-skypa” är klockrent. Inte helt friktionsfritt att sätta sig in i Apple-världen eftersom jag aldrig använt någon av deras prylar förut, men det känns mer som en utmaning än ett problem. Fortfarande oklart om barnen kommer att få använda den…

Igår slog det mig. Från att ha torkat utspilld dryck flera gånger per dag händer det numera ganska sällan.

Tänk utvecklingen går framåt!

Idag på hemvägen skulle jag gå förbi apoteket och leksaksaffären. Nästan framme slog det mig att jag inte mindes var plånboken var. Satte mig och började rota i ryggan. Känner något som jag inte förstår vad det är i en inre ficka som jag aldrig använder.

Stoppar ner handen och får upp två pusselbitar! Undrar väldigt mycket hur länge de har legat där… bitarna har nog varit borta en halvår typ.

Joel älskar att hoppa. På väg hem från konsum (sorry coop nära) förra veckan så hoppade han över, på och i allt han såg.

Simon har blivit väldigt artig och ber bland annat om ursäkt när han rapar. Dock säger han “försäkta mig” istället för ursäkta mig.

Ibland när han är på skojhumör så lägger han till ett ord på slutet “försäkta mig, bajs” och skrattar.

Min hälar har en förmåga att bli hårda. Både min sjukgymast och massör har påpekat detta och rekommenderat fotbad. Tänker att jag ska göra det men glömmer hela tiden bort.

Nu har jag tagit mig i kragen. Sitter och jobbar hemifrån (som de flesta torsdagar) och har fötterna i en balja. Perfekt! Kanske har jag hittat ett koncept som funkar

Att hänga i gruppen för sytokar är både inspirerande och farligt. Här är några nyinköpta lappar till kläderna jag syr. Kombination med storlek och tvättråd.

Tvättråden följer de allmäna råd som tygförsäljarna har men nästan alla i gruppen är överens om att det går utmärkt att både tvätta i 60 grader och att torktumla.

Dessa kommer från 3exter som tar hem stora leveranser som vi andra sen kan köpa av. Alldeles perfekt för mig som “bara” syr till familjen än så länge.

Slog mig härom dagen att jag blivit väldigt bortskämd med paket i brevlådan (och att hämta ut). Det finns flera anledningar till denna ständiga känsla av julafton.

Den första är det här med att få recensionsexemplar. Det gör att det titt som tätt kommer paket med böcker.  Hittills i år har jag fått otroliga 22 barnböcker och 31 vuxenböcker, varav jag har 12 kvar att blogga om. Otroligt roligt men det tar ju faktiskt en del tid att önska böcker, hålla koll på vad man fått och inte minst att blogga om böckerna. Det ju dock en av mina hobbies så det är ok, precis som läsning för de ska ju läsas först.

Den andra är sömnaden, eller kanske snarare gruppen Vi sytokiga på facebook. Det blir ju en del tyger, och jag skulle lugnt kunna kalla mig tygknarkare. Älskar tyger! Sen ser man allt alla andra gör och inser att det finns massa tillbehör såsom band, knappar, verktyg, lappar, nålar, gummiband, tidningar, böcker och så vidare. Med internet är sakerna bara ett par knapptryck bort… Älskar att ha diverse saker hemma som man sen kan få användning för när jag sätter mig och syr/pysslar.

Ytterligare en anledning är att barnen börjat gilla pyssel. Mest pärlplattor än så länge men även garn och lite annat klipp och klistra. Det måste man ju uppmuntra så mycket det går

Så om vi blir insnöade i vinter lär vi inte lida brist på saker att göra iaf!

Simon som var så på ett tag har nu helt tappat intresset för att sitta på toaletten. Eller ja, vi påminner honom då och då och ibland kan han tänka sig att sitta där.

Får se när han får upp intresset igen.

Igår var det “Familjens dag” igen så både Sue och jag hade tagit ledigt från jobbet för att hitta på något med barnen. Den ursprungliga planen var att åka till Mulle Mecks lekpark, men eftersom det ösregnade styrde vi kosan till Andys lekland i Sickla istället.

Leklandet påminde ganska mycket om Busfabriken i Halmstad i sin uppbyggnad av labyrinter, rutschkanor, studsmattor och bollhav, dock mycket mindre. Inte alls mycket folk var det heller eftersom vi var där en vardagsförmiddag. Barnen rusade runt och lekte och vi hann även med lunch mitt i alltihop.

Två timmar senare var barnen helt urlakade, Simon somnade i vagnen, och vi passade på att handla lite löparskor.

Har spanat lite efter mönster på mer fritidskläder och till slut så frågade jag fagert.se på deras facebooksida. Inom ett par veckor fanns det att köpa lite såna. Hoppas de tar hem ännu mer för jag är sugen på mer såna mönster.

Riktigt bra service kan man kalla det!

Just ja, sen ska jag ju sy ibland oxå kanske?

Ikväll hade Simon återigen växtvärk i fötterna. Först trodde vi det var lite bara och han ville ha plåster men han fortsatte klaga och då langade vi fram flytande alvedon så att han (och vi) får sova. Sen en tid tillbaka dricker han medicinen istället för att få den i rumpan.

- “Den ramlar ner där” säger han finurligt och pekar på sin fot när han sitter i sin säng och druckit halva dosen.

Både jag och John skrattade gott.

En slags fortsättning på favoriten “Vi letar konstiga bilar“.

Det är inte en vanliga bok det här. Den involverar barnen på ett nytt sätt för på varje sida så får barnet fordonet det skrivs om. Texten är således väldigt interaktiv och grymt anpassad till barnen.

Polisbilen är en favorit där boken vill att barnet ska köra fort genom stan och fånga tjuvar – en lek som barnen lekt många gånger i sommar.

Bilderna är som vanligt när Sarah har varit inblandad – alldeles superfina.

Är tämligen övertygad om att detta kommer att bli en favorit. Perfekt för barn som har föräldrar som inte har så bra koll på fordon ännu

På webben kan man dessutom skriva ut ett körkort till barnen! Ser dock att förlaget rekommenderar denna för 0-3-åringar och det vet jag inte om jag håller med om, tror på lite äldre barn för det är inte hårda sidor och det är rätt mycket text.

Fredag kväll och hela helgen framför oss. Igår städade vi så nu är det fortfarande ganska undanplockat.

Jag tränade på lunchen idag och slängde in en tvätt när jag hämtat barnen. Tog mig i kragen och tömde tumlaren nyss och la sen undan kläderna. Tvättkorgen nästan tom eftersom jag tvättade ikapp när jag jobbade hemifrån igår.

Känns som att det kan bli en bra helg! Ska börja med att läsa lite före jag somnar.

De lappar med tvättråd jag köpte hade “bara” barnstorlekar så jag har även fixat lite vanliga till vuxenkläderna.  Dessa har jag köpt från Strömming design.

Nu gäller det att jag sätter fart och syr lite vuxenkläder så jag får använda dem.

Idag var det dax att testa Knatteskutt för första gången. John kände sig risig och stannade hemma och jag packade in barnen i cykelvagnen och drog dit (typ 1,5 km eller så). Galet underbart väder och fullt med folk. Gruppen före höll just på att avsluta.

Det började med att alla fick varsin tröja där det stod knatteskutt. Sen tog de varandras händer och ställde sig i en ring – dax för upprop. När barnets namn ropades upp skulle de räcka upp handen. Sen fick de ställa sig på rad efter Anders (en av ledarna) och lekte följa John.

Resten av timmen varvades med diverse lekar och sen vätskepaus då alla rusade tillbaka till oss föräldrar för att dricka lite. Enligt Joel var det jättetråkigt, även om han verkade ha roligt när de gjorde lekarna. Lite svårt att se eftersom de var så långt bort.

Själv underhöll jag Simon som gick balans, och ritade i sanden. Han visade ingen lust att vilja vara med i lekarna. Simon underhöll en del föräldrar med sin sång (bang bang balans) och sin glädje när han nådde hinder på balansbanan (personer som satt) och jag lyfte upp honom så han flög över.

Vi ger det minst ett försök till för jag tror att Joel kommer gilla det.

Inte gick det att låta bli Mjuka tygers rea när jag av en slump såg den? Några av tygerna hade jag funderat på men inte slagit till på, sånt gillas.

• Svart, grön och röd robotjersey, tröja eller byxor till barnen i någon rolig kombo.
• Rosa och turkos pusseljersey. Var barnen som ville köpa och väldigt billigt. Får se vad de vill ha sytt.
• Röd/rosa och grön/turkosa noshörningar i jersey. På samma sätt som lejontyget med noshörning både framifrån och bakifrån – halva tyget var. Tycker egentligen inte att det är lika coolt so lejontyget för det syns inte så tydligt här, men barnen diggade det.
• Rosa bokstavstyg i interlock. Har likadant sen tidigare fast i annan färg. Kan tänkas att jag testar att sy en klänning i det, eller så får pojkarna det till tröja eller byxor.

Senaste veckorna har kroppen känts tung på träningen, särskilt veckan som gått. Även knäböj som jag tyckt gått rätt bra var supertunga och jag har haft svårt att hänga med i tempot.

Igår körde vi på lunchen på jobbet så idag var musklerna trötta redan före passet.

Men gissa om jag kände mig stark! Vi körde 10 minuter där man varje minut skulle göra 3 svingar med kettlebell (hade 20 kg), sen 2 handstående mot väg och avsluta med 4 burpees. Om det tog 30 sekunder fick man vila 30 sek. Första rundan tog verkligen 30 sekunder och sen blev det lite längre ett par rundor. När vi passerat halva tiden började kroppen kännas superstark och tiderna gled ner och ner samtidigt som tekniken blev effektivare. Sista rundan gick på 21 sekunder! Galet nöjd

Joel har kommit in i en period då han ofta ropar på oss och undrar något. Ibland utspelar sig dock följande.

- “Mamma” ropar Joel.
- “Ja, vad är det”, brukar jag svara.
- “Ingenting”, svarar en fnissande Joel.

Så går det en kort stund.

- “Mamma”, ropar Joel igen.
- “Nä” brukar jag svara den här gången.
- “Mamma”, envisas Joel.
- “Ja, vad är det då?” frågar jag då.
- “Ingenting” skrattar Joel högt.

Roligt att kunna glädja honom

Efter premiären på knatteskutt hade vi en timme till vi skulle vara på kalas hos grannen Alfred. Joel packade själv in paketet.

Mest uppskattat på hela kalaset var att ballongerna svävade (de hade hittat helium i en ballonaffär). Joel blev sminkad till tiger och gillade det massor. Det var lekar, presentöppning, lek och fiskdamm och givetvis fika.

Det avslutades med en skattjakt som storebröderna stod för och Joel högg genast åt sig en spade och hängde med. Han gillade piratpengarna som de hittade massor för det var ju choklad!

Idag kom Joel springande och var kissenödig när jag just satt och kissade. Strax blev det hans tur.

- “Mamma, varför sitter du ner och kissar?” frågar Joel.
- “För att jag är flicka och flickor har inte snopp som pojkar”, försöker jag förklara.
- “Men varför då?”, undrar Joel.
- “Vet faktiskt inte varför det är så” säger jag.
- “Du måste fråga de som byggt oss” föreslår Joel då.

Jag skrattar lite inombords men hinner inte säga något.

- “Jag tror de har byggt oss av kokosnötter” berättar Joel som nu kissat färdigt och försvinner iväg babblandes om kokosnötter.

Jag har faktiskt sytt klart fyra par byxor till grabbarna. Dock går det apdåligt med att frilägga bilderna så bloggposter om dem kommer när John är frisk nog att visa mig (eller göra åt mig…). Ville bara säga att jag faktiskt syr lite av de tyger jag köper!

Idag hade Stockholms brandstationer öppet hus mellan 11 och 15. Efter lunch packade jag och sönerna in oss i bilen och åkte till Hökarängens brandstation. Regeln som barnen nogsamt informerades om var att om de inte lyssnade på mig så skulle vi åka hem direkt. Hittade en parkering väldigt nära och Simon som var rätt trött satte sig i vagnen (enkelvagn). Joel var uppvarvad och väldigt nyfiken. Han sprang runt och tittade, pekade och skrattade. Simon satt och surade i vagnen.

Två gånger när Joel undrade över något så hänvisade jag till några av brandmännen på plats och de förklarade villigt. Andra gången så undrade Joel om en av bilarna och brandmannen började ganska ingående förklara vad deras kemiska container användes till. Efter en stund hejdade han sig och insåg att det var en fyraåring som lyssnade, tittade på mig och sa att det är ju lite svårt att förklara. Jotack, jag vet

Efter kanske 10 minuter så ville Joel gå uppför en trappa. Simon vägrade lämna vagnen. Jag sa att vi kunde gå runt. Joel fortsatte gå uppför och lyssnade således inte på mig. Hämtade honom och han vägrade gå. Lyfte Simon för att sätta Joel under honom varpå Simon får tokspel och vrålar och ålar och lyckas skalla Joel. Vi åkte hem ganska extremt kort därefter.

Vi har en hel del barnappar på paddorna. Just den här “vann” vi på pappas appar facebook-sida i fredags.

Den har gått hela helgen kan jag säga. Mest Simon som verkar vara den störste spelfanatikern i familjen.

Själva spelet går ut på att fatta snabba beslut om saker och vad man ska göra med dem. Tåg åker förbi på en räls och det börjar i långsamt tempo där man får poäng genom att samla guldmynt. Genom att klicka på varje lok får man ett mynt tex. Sen kommer det ballonger i olika former som ska dras till ett till formen matchande hål. För varje nivå tillkommer fler saker. Roligast är bajskorven som pruttar när man klickar på den tycker barnen.

Även som vuxen är det faktiskt rätt underhållande en stund även om man snabbt tröttnar på ljudet.

Lyx med två paddor så barnen kan “tävla” mot varandra, eller snarare inte slå varandra för att de båda vill spela.

Här finns mer info om den.

Pappas appar är förresten en fantastisk guldgruva för den som vill få lite koll på barnappar till paddor.

Förra veckan släppte Rabén & Sjögren en hög med appar och vi fick testa två varav detta är den ena. Dagspöket är en bilderboksapp där man kan välja att få boken uppläst och då bläddra själv eller automatiskt, eller läsa själv.

Barnen gillar den. Simon har dock svårt att sitta och lyssna bara utan han bläddrar gärna vidare när han känner för det. Oklart om han hänger med i historien alls. Fast tänker jag efter så gör han på samma sätt med vanliga böcker, så beteendet följer med till detta format. Gillar att texten får vara kvar även om man valt uppläsning eftersom det blir en vana i att se text.

Själva storyn kan jag inte uttala mig om för jag har inte lyssnat till hela, men det jag hört gillar jag.

Jag kan dock tycka att 55 kr är ganska dyrt. Tveksamt om jag skulle köpa faktiskt.

I helgen kom Tilda över och lekte lite.

Första timmen var det fokus på paddor. Det är nästan skrämmande så snabbt de fattar hur det hänger samman i olika spel.

Barnen har varit lite ledsna vid dagislämning ett tag nu och måndag (som är min lämningsdag) är alltid lite värre. Joel gick finfint idag men när jag skulle gå ifrån Simon så tittade han ledsen på mig och kröp upp i min famn.

- “Nej, mamma, inte gå” säger han med hjärtskärande röst.
- “Vet du vad Simon? Ska vi ta en snurrkram? Det gjorde jag och Joel en gång när han var lite ledsen och sen gick det bra” säger jag med varm röst och klappar lite på honom.

Så jag ställer mig upp och lyfter upp Simon och kramar honom så mycket det går och snurrar ett par varv. Ger honom en puss och ställer ner honom på golvet och säger lite bävande hej då. Men Simon har hajat och säger glatt hej då och vinkar samtidigt som han springer bort mot en duplolåda.

På Joels kalas hade vi leken sätta knorr på grisen. Jag tror på enkla lösningar så det blev häftmassa och garn.

På kalaset i lördags var det samma lek så jag tror Joel blev lite inspirerad hemma.

Helt plötsligt ville han nämligen ha “tuggummi” till garnen. Jag förstod ganska snabbt vad det var han ville ha och det fick han såklart.

Först ville han leka leken med mig och vi satte knorrarna på en låtsasgris på väggen. En stund senare hade han samlat ihop alla.

Vi hade ett papphus som vi vid städning ställde ut och sen glömde bort. När vi sen kom ihåg var det inte längre något hus.

Vilken tur att vi får så mycket paket att det fanns lite material för ett nytt. Tre lådor blev med lite tejp ett finfint lekhus i lagom storlek och barnen gillar det. En liten låda blev en kryptunnel till ingång. De har även fått gå loss med färg på det.

När vi städade i torsdags så gömde barnen och jag alla ballonger i det för att John inte skulle dammsuga upp dem. På kvällen var Joels mysbamse borta, han sov utan den och först kvällen efter kom jag på att den kanske hamnat i huset med ballongerna – mycket riktigt.

– ritningen som hjälper dig att förstå och bygga en familj. Gillar ju böcker om att vara förälder så när jag fick nys om denna var den självklar att läsa. Trots att språket är ganska akademiskt så är den inte tungläst alls och det finns många intressanta tankar i boken.

Man kan se familjen som ett projekt, med olika faser och delar (förälskelsen, kontraktskrivande, ledarskapet, utvärderingen och avslutet – i vissa fall då). För att familjen ska fungera så behövs olika delar och Madeleine jämför det med kostcirkeln, där insatsen är tid som delas upp i: partid, egentid, arbetstid och familjetid. Här kan det vara nyttigt att definiera dem inom familjen och det gäller att få i sig tillräckligt av alla delar i kostcirkeln. Gäller oxå att ha rimliga krav beroende på vilken fas projektet befinner sig i. Måste oxå inse att det finns en hel hög med roller som ska delas upp emellan familjemedlemmarna – städare, diskare, kock, ekonomiansvariga, bilmekaniker, trädgårdsmästare, planerare, inköpsansvarig etc.

Sen blir det lite familjeteori, en slags ritning över familjeprojektet med parsystemet (med den erotiska relationen som har både en fysisk och en själslig dimension), föräldrasystemet (med bla arbetsfördelning), syskonsystemet (demokratiska principerna, samhörighetskänsla, likvärdig position i förhållande till föräldrarna etc). Till detta finns en generationsgräns.

Familjeprojektet har även en dimension i tiden – livscykeln som delas in i sex faser (1. mellan två familjer, 2. ett blir två, 3. småbarnsfamiljen, 4. tonårsfamiljen, 5. barnens slusas ut och föräldrarna går vidare, 6. den åldrande familjen). Beroende på fas har delarna olika mycket fokus (jag, parrelation, föräldraskap). Men man bör absolut inte glömma bort någon del under någon fas.

Gillar kapitlet om familjekultur och att man inte ska racka ner på andras familjekultur utan allt handlar om att visa respekt (inget är rätt eller fel) och att förhandla sig fram till nya familjens kultur.

Sista kapitlet vill ta död på myten om den lyckliga familjen och det verkar klokt. Vi skulle nog alla må bra av att se att livet ibland är lite jobbigt och inte så enkelt som det kan verka för andra.

Jag tror många skulle behöva fundera igenom sin familjesituation lite mer, innan man kommer så långt. Sån här kunskap borde läras ut i skolan banne mig – relationer och framför allt kanske just familjen är ju ofta en enormt stor del av livet.

Gillar tanken på att familjen är något långsiktigt som faktiskt inte alls tar slut när barnen flyttar hemifrån, men det är olika faser och det är nog bra att vara beredd på att så är fallet.

En annan sak hon trycker på är förhandlingar. Det funkar inte att en kör över den andre utan man måste sätta sig vid förhandlingsbordet och bli överens.

Skulle önska en samlad översikt av det hon beskriver, men inser själv när jag försökt stolpa ner det ovan att det inte är så enkelt som det först kan verka. Läs den helt enkelt!

Helt plötsligt för någon vecka sen åkte tuschpennorna fram igen.

Tog inte många dagar förrän de användes till kroppsmålning av mycket nöjda barn.

Efter ytterligare några dagar och några gångers borttagande av pennor så har intresset för kroppsmålning svalnat.

Barnen behövde lite byxor och jag behövde plats för nya tyger. En bra anledning till att sy byxor.

Här fick barnen som vanligt själva bestämma muddfärger. Joel valde att vara lite nytänkande och ville ha olika färger på muddarna – rolig idé tycker jag.

I övrigt enkel sömnad som går fort och utan problem den här gången.

Mottagare: Simon & Joel
Mönster: Eget med inspiration från det jag tidigare använt. 
Material: Djurtyget i jersey från Znok.
Orange bil och husvagnstyg i jersey från JNYDesign.
Aptyget i jerseyfrån Liandlo.
Mudd från olika ställen någonstans. Gummiband 20 mm brett.

Smurfade på detta test över om man har koll på hösten. Jag trodde jag skulle ha hyfsad koll faktiskt.

Det. Hade. Jag. Inte.

Särskilt inte om man jämför med andra som gjort testet. Har du höstkoll?

Det har lekts med både garn och pärlor ett tag nu. Joel har hittat ett sätt att kombinera dessa två ting.

Han drar en tråd på de mest finurliga (och bökiga) ställen i hobbyrummet. Sen trär han på pärlor och flyttar dem på tråden. Ungefär som de där leksakerna för små barn där man flyttar träringar på metallpinnar.

“Inte komma ihåg” det brukar Simon ofta använda, både när han verkligen inte kommer ihåg en sak, men framför allt när det är något han inte vet.

Ibland kan han säga “Aj” och så frågar man var och då kommer han inte ihåg.

Känns som svaret på det mesta i Simons värld just nu.

Bunkrar inför mörka höstkvällar med mycket pyssel. Återigen är det Mrs Bao som fått äran att skicka lite saker till mig.

• Band med smurfar och bilar. Inte helt på det klara med vad jag ska ha dem till men kanske kan de komma väl till pass på några plagg jag fnular på.
• Några klädnypeliknande klämmor att ha när man inte kan nåla i tygerna. Har ju lite spännande tyger jag vill sy i där de kan komma väl till pass.
• Sen föll jag till slut för trycket att köpa bågar till börser. Har sett så många fina nu att jag inte kunde låta bli.

Förra veckan läste jag att Pocketförlaget börjat ge ut böcker i ett nytt format, Excess. Surfade såklart dit och kollade vilka böcker som fanns. “En dag” av David Nicholls såg jag då till min glädje. Mejlade genast förlaget (har fått från dem förut) och idag låg den i brevlådan!

Oj vad spännande det ska bli att läsa en så liten bok. Blir alldeles perfekt att ta med till Bokmässan ju (blir ju lite restid).

Måste ju bara visa hur liten den är! Sen läser man på andra ledden. Sidorna är sådär supertunna som i psalmböcker eller biblar i kyrkan. Coolt!

Nu är hösten igång och dax att “damma av” kalendern på frysen. Vi insåg att många av de magneter vi haft var borta och/eller inaktuella.

Så härom dagen satte jag mig och fixade lite nya såna. Flera saker har vi ersatt med bilder istället för ord. Lite för att det ser lite roligare ut men oxå för att engagera barnen lite mer i vad som händer.

Hade sen tidigare hamstrat lite magnetpapper så det vara bara att skriva ut när vi väl bestämt oss för vad.

Planen är nu att på söndagkvällen uppdatera så att alla har koll på vad som händer under veckan.

Helt plötsligt så har Joel börjat rita. Gärna i målarböcker där han försöker rita innanför linjerna – och lyckas ganska så bra. Även föreskolepersonalen hade noterat hans nya intresse

Tänk det är lustigt hur man glömmer bort jobbiga saker. Redan i maj så hade nätterna hos oss stabiliserat sig, och det har verkligen fortsatt.

Simon sover hela nätterna i sin säng och endast om han är sjuk vill han sova hos oss. Däremot kommer han alltid in på morgonen när han vaknar – med en eller par böcker som han vill att vi läser. Mysigt!

Joel är lite av en periodare. Ibland kommer han intravande till vår säng mitt i natten och andra perioder sover han hela nätterna i sin säng.

Det är bra skönt att ha kommit ur den perioden. Gäller att vara glad för såna förändringar, det är annars lätt att fokusera på jobbiga bitarna. Nu är vi tex i trotsfas med båda, vilket ibland kan vara lite sisådär halv- och heljobbigt.

Ibland googlar jag mig själv på skoj. Jag bytte efternamn hösten 2007 så det finns inte jättemycket på mitt nya namn och alla idrottsliga “prestationer” finns på mitt gamla namn. Trodde jag.

I helgen har ju Lidingöloppet gått av stapeln och jag sprang 10 km 2001 och 30 km 2002. När jag sökte på mitt nya namn, av misstag, så dök båda dessa resultat upp. Sökte på mitt gamla efternamn och då dyker inget upp.

Vet inte om jag tycker det är bra eller dåligt att de “manipulerar” med fakta… De måste ju då ha kopplat ihop sitt register med något annat register där mitt namnbyte slår igenom och är det ens tillåtet?

I fredags var det så dax att åka västerut för att besöka Bokmässan i Göteborg. Resan gick fort och vi gäspade ikapp. Efter lite förvirring i mörkret så kom vi till slut på rätt spårvagn och sen var det lätt att hitta till Slottskogens vandrarhem.

Vi sov helt ok och käkade frukost med en hel hög andra som vi gissade hade samma dagsmål. Spårvagn till mässan och var där strax efter 9 då de öppnade. Inga farliga köer (vilket det blev senare på dagen) och sen strosade vi runt i sakta mak mer eller mindra hela dagen fram till 17 då vi var helt färdig och åkte till centralstationen och käkade före tåget tog oss tillbaka. Eftersom väskan var ganska tung och klockan var runt 22 när tåget kom fram lyxade jag med taxi hem.

En mycket givande tur och det kommer några separata bloggposter om det hela.

Det var författare lite här och där på mässan. Vissa kände jag ingen och andra inte. Några, där det var läge, gick jag fram och pratade lite kort med.

Carin Gerhardsen gick vi fram rätt tidigt och berömde där hon stod och signerade böcker i Norstedts monter. Gick ju inte att få något signerat ex eftersom jag redan slukat hennes böcker. Hon var nästan klar med första versionen, och ut till oss skulle den komma under våren (minns inte exakt).

Sara Lövestam stod och väntade på att gå in och hålla en föreläsning och blev jätteglad för boosten inför föredraget.

Katerina Janouch stod och signerade böcker, men eftersom jag läst alla var det svårt att köpa något av henne. Vi berömde dock hennes böcker om Cecilia Lund och sa att vi längtar till nästa – som tydligen kommer till midsommar. Hon har kommit halvvägs nu sa hon.

Bredvid henne stod Martina Haag och signerade så vi passade på att berömma henne oxå. Vi sa att vi såg fram emot en eventuell film av boken, hon höll med och hon hade redan utsett vem som skulle spela gammelgubben i Missångerträsk – nämligen Leif GW Persson.

Rickar Wolff knallade omkring, precis som Jan Guillou.

En väldigt poppis person var Maria Montazami vars signeringskö var kilometerlång nästan.

Ann Söderlund stod och signerade böcker (köpte en senare men då var hon inte där utan Katerina sålde den till mig). Björn Ranelid gick förbi oss men jag missade det och bara Marie kan bocka av honom på sin kändislista. Hans Rosenfeldt och Michael Hjort stod och signerade böcker.

Herman Lindkvist hade fullt upp för honom såg vi lite varstans. Sofie Sarenbrandt såg vi i Damm förlags monter där hon stod i sin fina klänning.

Ebba von Sydow satt och berättade om sin bok på Bonniers scen. Björn Hellberg satt och signerade sina böcker.

Skavlan och Unni Lindell berättade om sina böcker om spöket Milla vid barntorget. Arja Saijonmaa intervjuades om sin bok (som jag har tänkt läsa i höst).

Ett flertal kända (antar jag) författare höll föredrag och signerade men vi kände inte ingen dem till utseendet, och inte alltid namnet heller (när man kunde se det). Kanske var det fler som vi såg som vi kände igen men det hade vi glömt när vi satt på tåget och funderade igenom dagen.

Någon Simona Arnstedt såg jag dock aldrig till tyvärr för henne hade jag velat hälsa på.

Härom dagen på dagis så kom en arbetsman samtidigt som jag hämtade. Joel gled efter för att se vad som skulle hända.

Det var en i personalen som råkat låsa in sin nyckel till hänglåset – med hänglåset. Arbetsmannen var hennes make som kom med en bultsax och klippte upp låset.

Joel (och Simon) var väldigt intresserade och Joel tittade noga på bultsaxen efteråt och ställde många frågor till honom.

Samma kväll tillverkade han en egen hemma, som han somnade med.

Tiden då man själv styrde uppgraderingar av program är slut. Nu använder man inte längre program lika mycket utan tjänster. Google uppdaterar sina produkter lite nu och då. Så länge det är små förändringar kan jag tycka det är ok men när det är stora blir det genast lite jobbigt för det kanske inte passar in i mitt liv just då att lära om.

Facebook är oxå en sån tjänst som uppdateras lite då och då. Härom dagen när jag läste om att det kommer förändras i grunden, typ, fick jag lite magont. Jag som just tyckte jag hittat mina rutiner för grupper, sidor och annat. Lagom nivå på antal mejl jag får etc. Orkar inte med förändringar som jag inte själv kan välja.

Helt plötsligt har jag ingen koll alls, och reaktionen blev snarast att jag tror jag skiter i det där med fejan. Skrivarmamman, eller Pernilla Alm som hon nu gått ut med skriver ett bra inlägg kring detta.

Kanske är detta ett tecken att börja sy lite mer på kvällarna!

Tror jag varit inne på bloggen någon gång bara för att inse att det inte är jag. Så känner jag lite om boken oxå.

Det finns dock några riktiga guldkorn där jag inte kan låte bli att fnissa högt, så boken har underhållningsvärde.

Kanske är det att vi lever väldigt olika liv. Jag kan faktiskt inte förstå hur hon klarar av att leva så mycket ensam som hon verkar göra. Mycket imponerande, med tre barn.

En sak jag hade lite svårt för var att krönikorna inte var ordnade i tid utan ett kapitel där hon har tre barn kunde följas av ett där hon bara har två. Fast samtidigt var det uppdelat på kategorier så det kanske ändå var bättre.

Klart värd att läsa för flerbarnsföräldrar som behöver få lite distans till sina liv.

Trots att jag har massa böcker hemma, både olästa och lästa, både för vuxna och barn så fick en del böcker följa med hem från bokmässan i lördags.

Slog på stort och köpte tre böcker från Sagolikt bokförlag. Vi har sen tidigare Jösta och Johan och jag gillar genustänket. Nu blev det fortsättningen Junior börjar förskolan, Måste ha monster (redan en favorit!) och Kalle som Lucia.

Hittade lite pennor och block och målarböcker som fick följa med hem. Sen lite olika barnböcker som jag faktiskt har lagt upp på vinden för att plocka fram vid lämpliga tillfällen.

Vuxenvärldsböcker blev det några stycken. Endast en signerad dock, Vem är Svensson av Colette van Luik. Eva Wiklunds bok Det finns ingen gräns om simmaren Anders olsson. Men mest var det extremt billiga pocketböcker jag fick med mig; Åsne Seierstad med Hundra och en dag. Eva F Dahlgrens Det här är inte jag och sen två från Kabusa Böcker, Mettes värld av Kirsten Hammann och ABC av Ida Jessen.

Sen hittade vi några roliga böcker eller kanske mer jätten av en snubbe som heter Colin Moon dom fokuserar på hur svenskar är. Något för jobbet att satsa på tror vi kanske.

Sen blev det såklart några tidningar oxå.

Några gratiskoder för att ladda hem e-böcker och ljudböcker lyckades vi håva in där det delades ut. Blir intressant att testa.

Nu ska jag se när jag kan hitta tid att läsa allt på

När jag för väldigt länge sen var au-pair i USA blev jag galen i Mrs Fields Cookies. Före jag åkte hem hittade jag en receptbok som fick följa med mig.

Igår hade jag lovat barnen att vi skulle baka och då plockade jag fram den här boken. Halvmeckigt med amerikanska mått men jag lyckades hitta mitt set med skopor från USA vilket underlättade. Barnen deltog på lite olika nivåer och det är minsann inte det lättaste att baka med två barn – men ganska kul ändå!

Kakorna är vansinnigt goda och det är farligt att jobba hemifrån…

I Dinosaurietåget, som varit en favorit sen årsskiftet, så åker de i en tidstunnel och det här gillar Simon. Alla slags tunnlar eller liknande är i hans värld tidstunnlar och det har lockat fram ett och annat skratt senaste halvåret ska sägas.

På bilden nedan är Simon själv en tidstunnel som närmar sig!

Jobbar hemifrån idag och satt ute och njöt i solen när brevbäraren kom. Hade fått ett kuvert med handskriven adress. Inte så vanligt.

Noterade att det stod Johan och inte John och tänkte att det var från mitt kontaktnät och någon som inte har koll. Öppnar och får ett kort på Hans von Knorring. Han verkar ha dött nyligen och detta är ett tack för att man deltagit i minnesmässan. Tror först att det är ett skämt. Sen tittar jag på framsidan igen. Efternamnet ser rätt ut, men det står ju Johan. När jag tittar lite noggrannare så ser det faktiskt ut att stå Susanna.

Ett minne bubblar upp. Kan det vara så att det bara nästan är vårt efternamn? Jepp, ett r verkar faktiskt vara ett k. Kollar på birthday.se och mycket riktigt. Någon har skrivit fel adress på tackkortet och då inte varit tillräckligt noga vad gäller namn, varken för- eller efternamn.

Nu får jag väl skicka vidare kortet för telefonnumret har jag nog inte kvar från då det sist begav sig.

Det är härligt hur barn somnar i vilken ställning som helst.

Härom kvällen när jag gick in till barnen hittade jag Joel med en spännande benvinkel.

Ibland undrar jag om man själv ligger i så där knasiga vinklar med kroppsdelar när man sover…

På jobbet har vi spännande veckor just nu med omcertifiering för vårt ISO-9001 certifikat. Denna gången utökar vi dessutom certifikatet att inkludera även kontoret på Sri Lanka. Har inneburit en hel del förberedelser och utskick från min sida till diverse personer. Förra veckan avklarade vi kontoren i Sverige och UK och denna vecka är det Colombos tur.

Har ett tag misstänkt att kroppen fajtats med förkylningar – barnen har varit sjuka och även John. I måndags skickade jag ut ett mejl som jag avslutade med:

Please do not contact me if you have any questions regarding the audit!

Som tur var har jag en vänlig kollega som noterade och påpekade för mig så jag kunde skicka ut och erkänna mitt misstag

Nu har förkylningen slagit till på riktigt och jag jobbar hemifrån för att kunna ta det lite lugnare och för att inte smitta. Jag skyller mitt misstag på den stundande förkylningen givetvis!

Såg fram emot att få testa lite ny teknik på mässan, men blev riktigt besviken för det var knappt vi hittade något mer än böcker och tidsskrifter (iofs inte helt fel såklart).

På eftermiddagen lyste det upp lite dock då vi först hittade till Dito (såg samsung Galaxy 10.2 och var tvungen att testa). Verkar vara en bra tjänst som är på g. Dock mer sugen på Samsungs 7-tummare eller kanske Sony som de rekommenderade (mest för att den var så snygg iofs…).

Sen hittade vi av en slump Emviem som hade en riktig läsplatta tillverkad av iRiver. Oj vad liten och smidig. Batteritid på 6 veckor tydligen. Det gick inte att köpa någon än men i november skulle de komma. Råkade nämna att jag bloggade om böcker och killen jag pratade med blev mer och mer intresserad. Det slutade med att jag inte bara fick det vanliga kortet med hemsideadress utan även hans eget där han sa att jag skulle mejla så skulle jag få bra erbjudande.

Så nu ska jag göra det. Mejla honom alltså.

Simon hakar ofta på Joels intressen så nu vill han oxå rita ofta.

I helgen ville han rita nyckelpigor. Han hävdade bestämt att han inte kunde själv så då gjorde jag cirklar med streck genom åt honom.

Sen satt han och fyllde i.

Efter att rätt länge ha sagt “Inte komma ihåg” så har Simon helt plötsligt bytt ordföljd och säger nu istället “Komma ihåg, inte” med en liten paus mellan ihåg och inte.

Otroligt spännande att följa språkutvecklingen!

Bök kan sammanfatta den senaste tiden med barnen.

Läggningen igår var enormt påfrestande. Först halv 10 sov båda barnen (Joel hade sovit på förskolan). Inte alls skoj när man är förkyld, även om John hanterade slutet så hör jag ju böket.

Lämningen idag var inte rolig alls. Båda är inne i en period då de inte alls vill gå till dagis.

Hämtningen gick inte heller bra (det brukar vara den enkla delen). Joel blev upprörd för att jag låste upp Simons cykel först så Joel fick vänta. Sen åkte han i förväg och vi hakade på efter, men han ångrade sig och ville gå ett annat håll. Då hade Simon redan korsat gatan så det gick inte att vända om. Joel blev enormt upprörd av detta och kanske en halvtimme senare hade han släppt det. Då hade han gråtit, skrikit, sparkat etc hela vägen hem. Jag fick till slut tvinga honom att sitta i vagnen eftersom han vägrade lyssna på mig. Väl hemma fortsatte han yla. Till slut lugnade han sig och fick softa lite vid tv:n där han nästan somnade.

Läggningen idag gick bättre än igår men först kvart över 8 sov barnen – trots enorm tröttma.

Tur att de är så roliga och mysiga emellan alla dessa turer med bök så det jämnar ut sig

Just nu verkar de dock fokusera mest på mig. För en period sen var det John som fick mest bök. Tur att det varierar!

Joel har väldigt härlig fantasi. Idag när vi alla satt i soffan och slötittade på tv så utspelar sig följande.

- “Jag ska flytta till ett annat land någon gång” berättar Joel.
- “Jaså?” säger vi unisont.
- “Vilket land då?” undrar John.
- “Afrika” säger Joel bestämt och fortsätter “så då kommer vi inte att ses mer”.
- “Nähä, men oj vad tråkigt” säger jag med ledsen röst.
- “Kan vi inte få komma och hälsa på då?” frågar John.
- “Jo, ni kan åka flygplan” säger Joel uppspelt för att i nästa sekund bli nedstämd och berätta att det inte finns några biljetter.
- “Men ni kan låna biljetter” säger Joel återigen upprymd.
- “Mormor har biljetter. Hon har flera hundra biljetter” fortsätter Joel att berätta.

Det hela fortsätter en stund till med att vi kommer och hälsar på och hur vi får gå på utflykt in någon grotta i Afrika.  Ibland är det knappt man får en syl i vädret för han fortsätter hitta på

Förkylningen gör att jag idag jobbar hemifrån igen trots att det är John som lämnar fredagar. Barnen tyckte att vi båda skulle lämna och det var ju inte fel med lite frisk luft.

Lämningen gick extremt bra, även om barnen var sådär sugna på att klä på sig hemma och gå till dagis.

Kanske ska vi alltid göra så

Det är ofta saker kopplas ihop på olika sätt i detta hem.

Otaliga är de saker den där vagnprydnaden har kopplats ihop med.

Tror det är den leksak som använts flitigast i detta hem de senaste åren.

Tur att jag inte slängde den som jag tänkte för ett par år sen.

Blev så galet förälskad i fiskarmönstret att det inte räckte med blått tyg utan när Lilofant gick ut och frågade om intresse för mer fanns så var jag med.

• Fiskarmönstret på lite tjockare jersey än förra gången. Här blir det bla en top till mig för min nuvarande har några fläckar jag inte får bort
• Fiskarmönstret i college. Denna har jag längtat efter och ser fram emot lite vintrigare plagg. Saknar flossad insida lite granna men då hade plaggen nog blivit för varma.
• Ribbad jersey med Musse pigg på. Barnen gillade skarpt och det blir pyjamas av det.

Insåg när jag kollade min översikt över recensionsexemplar att jag nu har fått 100 recensionsexemplar! Helt galet på något sätt. Av dessa:

• Av dessa har jag recenserat 84 stycken hittills. Alltså 16 stycken kvar att skriva om. Endast fyra är från före augusti i år så jag håller tempot rätt bra tycker jag.
• Det är 48 för barn och 52 för vuxna.
• Av dessa är 93 böcker, 3 paket med fler böcker än 1, 2 boxar med även annat än böcker, 2 appar till paddan.
• De kommer från 14 olika förlag.

Sen mer än en månad tillbaka så är pärlande en av de vanligaste sysselsättningarna hemma hos oss. Vi försöker få dem att inse att man inte måste stryka alla…

Joel gillar denna storlek (maxi) mycket bättre än midi som man har på förskolan. Senaste vecka har han nog påpekat det varje dag vi ska gå till dagis.

Rätt ofta sorterar Joel saker. Härom kvällen såg jag hur han var i färd med att sortera i ritförvaringsboxarna.

Dagen efter spanade jag in resultatet.