Inför dagens besiktning åkte hela familjen igår till Statoil och tvättade bilen.

Vi hade börjat prata om det med barnen redan dagen innan och bygga upp en hel del skräckblandad spänning. På eftermiddagen strax före läste jag Mulle Mecks Biltvätt i myshörnet för dem. Under middagen innan verkade Simon nästan rädd, så vi fick försöka tona ner det hela.

Väl där var det några bilar före så vi fick vänta i bilen, vilket byggde upp det hela ytterligare. När vi väl var inne i tvätten jublades det när borstarna borstade och luftblåsen blåste. Mycket lyckat kvällsnöje.

Efter förra årets härva efter besiktningen var det kryddat med en nypa oro som jag och Goby begav oss iväg till den årliga kontrollen.

Allt var noga förberett: Bilen var tvättad, varningstriangeln framtagen, bilbältena fastkopplade, bok medtagen och spolarvätskan påfylld. En gång i min lite mindre planerande ungdom fick jag faktiskt en anmärkning för att spolarvätskan var slut och det kändes lite halv-onödigt…

Väl där behövde jag bara vänta ca 1 minut innan mitt registreringsnummer dök upp på skylten. Under själva kontrollen gick jag och satte mig i ett hörn och läste. Efter ca 10 minuter var det klappat och klart utan anmärkning. Skönt!

Har för mig att jag läst/hört att det är från och med denna bok som det börjar på riktigt. Att det blir riktigt bra. Tyvärr tar det över 200 sidor för mig att komma in i boken, bara för att det på slutet ska återgå till de historiska återblickarna och jag tappar fokus igen.

Trots det gillar jag boken, men mycket för att man får komma Harry nära igen och hans historia går vidare. Givetvis kommer jag att läsa nästa bok för det finns en oavslutad historia i boken. Plus att jag inte kan tänka mig att nästa bok oxå har ett sånt brett persongalleri 60 år bakåt i tiden.

Kanske är det oxå för att jag läst den på kvällarna, ganska lite varje gång och inte varje kväll. Jag har helt enkelt inte kommit ihåg vem som var vem och vem som gjort vad.

Allt detta till trots så satt jag och fingrade på beställningsknappen på adlibris.se på nästa del. Fast jag kom fram till att jag måste läsa lite andra böcker från min “att-läsa-hög” före nästa beställning…

Ikväll var det som vanligt crossfit. Vi körde en hyfsat jobbigt wod på 12 minuter så då blev det givetvis en avslutningsövning oxå. Vi var 9 personer. 20 situps på tid. Den som var klar sist åkte ut och sen var det 20 situps igen för kvarvarande.

Första två varven låg jag på gränsen att åka ut. Sen skärpte jag till mig och slipade lite på tekniken och snabbheten.Man är ju där för att träna, och någonstans vaknar tävlingsinstinkten såklart.  Vips hade vi gjort 80 eller 100 situps och vi var inte så många kvar. Då gick vi ner på 10 situps. Sista vändan då vi bara var två kvar var det bara att ge allt – och vi var klara exakt samtidigt!

Nu sitter jag här hemma och är skönt trött. Glad att jag beslutade mig för att gå trots att jag är lite smårosslig i halsen och nyser. Kroppen var laddad och orkade!

Min tur att lämna idag. Simon som ofta krälar runt ut fick fleeceunderställ och galonisar. Joel som (jag iaf trodde) mest skottar och inte blir så blöt fick overallen. Kom i bra tid till dagis och det första Henrik säger är att Joel nog behöver galonisar.

Jag går in och lämnar ett duplotåg som Joel fick låna hem igår. När jag kommer ut ser jag hur Joel står och hoppar i en vattenpöl. Beslutet blir snabbt taget och jag rusar hem för att hämta galonisar även till Joel. Pust.

Nu hoppas jag iaf att han inte blir blöt även om jag blev ganska svettig av hela operation

Mest irriterande var att vi igår sa att vi borde ta med galonisar och hänga på dagis nu… men jag glömde bort.

Förra våren och i höstas hade en fantastisk tjej vik på dagis. Nu för våren hittade de en nyutbildad tjej till småbarn så Monika fick inte fortsätta. Kändes lite trist men bra att de satsar på utbildad personal såklart.

Så i måndags när jag lämnar barnen och det blev lite stök för Joel skulle vara inne (ville vara ute) och Simon skulle vara ute (ville vara inne) så kliver helt plötsligt Monika in. Hon har fått plats hela våren som extraresurs för avdelningen! Jag frågade Simon vem det var som kom och han skiner upp som en sol och säger “Mona!”.

Idag när jag lämnade och han började inse att jag ska gå så kommer Monika precis och han skiner återigen upp som en sol och springer bort till henne. Sen var jag som bortglömd.

Även på storbarn så har de fått en ny fast resurs (nyutbildad) och vikarien Manne har slutat. Nu tror vi på suveräna personalteam Även om det känns trist när någon försvinner…

Ljudnivån i vårt hem är ofta inte att leka med. På något sätt trissas det dessutom upp eftersom vi har en rejäl härmapa (Simon heter den om någon mot förmodan skulle undra).

Det pratas högt, det skriks, det brummas, det bankas och låter lite allmänt. Duplo har tex en alldeles egen ljudnivå.

Någon sa att barn i treårsålderna kan bli rätt högljudda. Något med att det testar sin röst. Tycker Joel borde ha testat klart nu… och Simon har kört sin testperiod lite extra tidigt.

Idag har iaf jag och John börjat med att prata väldigt lågt för att sprida en ny trend. Får se om vi kommer ihåg det själva…

Idag känns det som om jag inte vaknat. Efter att ha haft ett antal sena kvällar och sen ändå inte kunnat somna om ordentligt om jag vaknat före klockan så somnade jag om rejält imorse efter att John gått upp. Kändes som att jag la ner huvudet på kudden och sen ringde min klocka avlägset och det tog en stund innan jag hann förstå att jag skulle stänga av den.

Sen har jag varit lite seg hela dagen. Så ikväll blir det en tidigt läggning känner jag så att jag är piggare imorgon!

Tror att dagis är bra på att få barnen att tacka för maten när de lämnar bordet. Visst att vi har påmint ibland men inte alls lika mycket fokus som på det magiska ordet (snälla).

Simon tackar till och med  för de olika sakerna han fått. I morse tackade han för både macka, fil och jos.

- “Tack fil, tack macka, tack jos”, sa han samtidigt som han klättrade ner från sin stol för att hänga med Joel på äventyr i huset.

Gillar när sånt här bara funkar

Det är inte bara en gång per dag Simon (kallar sig själv för Minna) yttrar dessa ord.

Han vill klä på sig själv, men inser snabbt att det inte hjälper att man sitter på overallen och ropar efter foten i byxbenet.

Han vill även sätta på skorna själv. Gärna före overallen.

Han vill hälla själv, och det har blivit bättre har det men det går inte att lita på honom.

Han vill klättra ner själv från sin stol i köket och det klarar han galant numera.

Han vill stå och kissa vid toaletten men det går inte alls. Dels för att han inte riktigt vet när han kissar och dels för att han är för kort för att nå upp.

Han vill gå själv i trappan. Både upp och ner. Står man för nära början han fäkta med armarna så det är bara att släppa kontrollen och hittills har han aldrig ramlat.

Säkert är det fler saker som jag inte kommer på just nu.

Stoff och Stil har just uppdaterat sin webbutik med säsongens nya tyger. Jag hittade ett som jag tänkte att barnen kanske skulle gilla. Tar fram bilden på datorn.

- “Åh, vad är det där för maskin?” frågar Joel upphetsat.

Jag funderar en kort stund innan jag inser att pojken på bilden står vid en traktor.

För någon vecka sen hade vi konferens med jobbet på Bryggarsalen vid Odenplan. På vägen hem råkade jag i ögonvrån se reaskyltar och stannar upp. Ser att det är en tygaffär (Dolly) som jag av en slump läst om på nätet skulle lägga ner och reade ut hela sortimentet. Gissa om jag stannade! Träffade dessutom på en tjej från syhelgen.

Hittade lite diverse tyger men bla nån typ ljusblålila muddtyg som jag snabbt bestämde skulle bli pyjamas. Använde befintliga mönster och förra helgen hann jag skära ut och sy ihop allt utom sista sömmen i midjan. Den hann jag igår kväll. Så sen kunde både Simon och Joel ha dem på sig på natten. Får se om jag någon gång lyckas fånga dem på bild med dem på.

Funderade lite på vilket tyg jag skulle blanda med och kom snabbt fram till ett tyg med djur på som jag haft länge och som snart är för barnsligt misstänker jag. Valde att ha det tyget som mudd på både ben och ärmar och i halsen satte jag det andra. Lite för att få en bra blandning på hela pyjamasen. Blev mycket nöjd och barnen var extremt söta

Mottagare: Joel & Simon
Mönster: Byxor: Ottobre 6/2007, nr 28 Lily Leggings i storlek 92 och 110. Tröjor: Samma som tidigare (avritat på syhelgen)
Material: Blålila muddtyg från Dollys, gummiband 15 mm brett, trikåtyg med djur på inköpt på syfestivalen 2007 (minns ej av vem)

Joel har ju en period nu varit väldigt intresserad av bokstäver. Det har smittat av sig till Simon. Idag vid fika så fick de bokstavskex och jag försökte att hitta på ett namn för varje bokstav. T blev Tommy – en av våra grannar.

Några timmar senare satt vi i badet och Simon lekte med bokstäverna.

- “T, Tommy”, säger Simon helt plötsligt och tittar glatt på mig.

Jag kan inte annat än att nicka och hålla med. Klart imponerad av att han faktiskt höll ett T i handen.

Tänk att efter badet ikväll så lyckades jag få på nya pyjamasarna på grabbarna och numera gillar de att poser på bild.

Även om väderprognosen säger att det kommer mer kallt väder och kanske snö så har det idag producerats vårmössor till familjen.

Denna gång mössor i jersey istället för interlock. Dels för att den är tunnare men främst för att de då sitter lite tajtare (skönt).

Mottagare: Joel & Simon, John & Susanne
Mönster: Uppritat efter beskrivning på Blomma åker vagn.
Material: Fordonstyg i jersey från mjuka tyger, elefanttyg i jersey från Stoff & Stil och jeansfärgad jersey från mjuka tyger.

Han ville dessutom absolut ha på sig sin nya vårmössa!

Det är många som skriver vad de använder sin ipad till på olika bloggar. Det absolut vanligaste verkar vara att barnen leker och spelar på den. För någon vecka sen fick jag för mig att ladda hem lite pussel till den.

Hittade en app Shape Puzzle som verkade lite rolig. Joel testade och greppade snabbt hur man skulle göra. Efter lite lekande med den så bestämde vi oss för att köpa fullversionen och få lite fler pussel.

I lördags morse så testade Simon. Helt omöjligt för honom att inse att han skulle hålla kvar fingret. Men så tränade vi lite, först genom att hålla i hans finger och dra och sen fick han testa själv. Skam den som ger sig. Nu på söndagkvällen är han en fullfjädrad pusslare.

Båda barnen kan för övrigt starta ipaden, låsa upp och välja spel – helt utan inblandning från oss. Undra om det är bra eller dåligt?

Idag var det återigen tävling på slutet. Denna gång burpees istället för situps som förra veckan.  Fast vi behövde “bara” göra 10 och efter tre varv gick vi ner på 5.  När jag gjorde fjärde på första 5-varvet sneglade jag lite och såg att jag och två till låg jämt. Men istället för att tagga igång så valde jag att bara göra och således kom jag sist det varvet. Det fanns helt enkelt inte fler burpees i mig idag. 35 fick räcka.

De som åkte ut fick göra vaggan.

Efteråt pratade vi om hur det var för ett år sen då vi alla var nya på burpees och jag körde tre åt gången för att sen vila. Kanske kunde jag få till fyra eller fem, men sen var jag totalt slut om jag inte vilade. Känns fantastiskt att det kan ske sån förbättring!

I söndags kom så solen på riktigt – en hel dag faktiskt och utan några moln. Då måste man ju bara ut. Vi var ute både på förmiddagen och eftermiddagen.

Alldeles underbart och det krävs minsann inte mycket för att underhålla barnen. Pinnar, bilar, garageport där man kan låtsas att det snart kommer ut en bil osv. Simon börjar bli en riktigt stor kille och har bra koll på balansen – trots overall och annan vinterutstyrsel.

Idag stod en tur till Linköping på agendan. Tåget gick 06:21 så det blidde tidig uppgång. Kristina skulle oxå ner så jag hade sällskap redan från Kärrtorp. Trevligt.

Bra dessutom eftersom jag inte varit på kontoret där sen invigningsfesten 2008. Kul att komma ner och träffa alla kollegor, plus att vi hade ett bra möte (anledningen till resan).

På hemresan babblade vi på om barn och livet i familj. Skönt att saker och ting inte skiljer sig så mycket

Tänk det går fort med tåg ändå.

Konsten att få ut mer av sina pengar. En bok de flesta borde läsa, oavsett ålder och livssituation. Den är lättläst och man får många konkreta tips. Vek faktiskt sidorna på vissa ställen för att lätt kunna hitta tillbaka till de tips jag vill ta till mig.

Ta kontrollen över dina pengar, helt enkelt, är grundbudskapet.  Att man faktiskt kan bestämma lite själv oavsett förutsättningar. Det gäller bara att fokusera och göra medvetna val. För det är faktiskt val man gör. Vill man köpa dyr bil, så kanske man inte kan åka utomlands varje år. Har man dyr bostad kanske man inte kan ha sommarstuga. Köper man tv-spel kanske man inte kan köpa en ny tv. Hela tiden olika val.

Många av tipsen i boken har vi redan tagit till oss via andra kanaler men det är aldrig del med en påminnelse. Ska nog se över lite saker i vår ekonomi inom en nära framtid. Kanske även se över pensionsparandet?

Det jag, eller snarare vi, oxå borde göra är att fundera på livsmål. Vill vi bo här resten av livet eller vad är tanken? Vill vi ha sommarstuga? Vet man vad målet är kan man lättare göra valen som gör att man faktiskt når sina mål.

I höstas fyllde en kompis 40 och tillsammans med en gemensam kompis gav vi henne en elevbehandling på Axelsons SPA. Med i presenten var givetvis att jag och Anna hakade på Idag hade vi äntligen hittat ett datum som passade oss allihop. Vi valde varsin Spirulina – alginpackning.

En varm helkroppsinpackning, med näringsrika spirulina alger som har en avgiftande och utrensande effekt. Behandlingen föregås av en kroppspeeling som avlägsnar döda hudceller och banar väg för alginpackningen. Behandlingen inkluderar även en ansiktsrengöring, algmask och en avstressande ansiktsmassage med akupressur. Avslutas med en mjukgörande bodyspray. (ca. 55 min)

Det var verkligen avslappnande även om det kändes lite skumt att vara inpackad som en sill. Definitivt värt 350 kr men normalpris som tydligen är 1195 kr skulle jag inte ge. Nu har vi bestämt oss för att göra något sånt här minst en gång per år.

Vi avslutade med lunch tillsammans och det var tre softa tjejer som tog t-banan söderut sen.

Roligt lärande med flikar. Vi fick den här samtidigt som den nästan likadana boken om Dinosaurier.  Först var det bara en andra som gällde i princip men nu springer Simon runt med den här oxå. Han gillar särskilt krokodilen.

Kul att man kan räkna på varje flik.

Precis som den andra så gillar jag formerna på den. Blir lixom glad när man ser de olika djuren kika fram på flikarna. Tror barnen kommer gilla den här länge!

Idag på morgonen kom jag på att sist jag satte på Simon overallen så tyckte jag den var lite liten. Så fram med en modell större. Givetvis ville inte Joel vara sämre utan tog fram en modell större han oxå (köpte en i höstas eftersom jag trodde han skulle växa lite mer).

Inte alls dumt med uppgradering nu när det kom en snöstorm under dagen. Båda barnen blev eld och lågor när de såg snön och helt plötsligt var det inte så jobbigt att ta sig från dagis.

Väl hemma (efter lite pulsade med vagnen) så skottade barnen lyckliga minst en kvart.

För en vecka sen fick jag ett brev från försäkringskassan där det redan på utsidan stod att jag skulle öppna det före 22 februari. Öppnade, och det handlade om jämställdhetsbonus där jag måste skicka in före 1 mars. Antar att det är många som inte öppnar sina brev från fk (inklusive mig).

Nåja, man skulle fylla i sin inkomst för de månader man var berättigad bonus (maj-aug förra året för min del), OCH ta kopia på sina lönespecar. Dessa papper! Varför kan man inte kolla med skatteverket? Nåja, jag fixade det imorse och la på lådan senare på dagen. Kuvertet krävde porto…

Nu blir det spännande att se hur många kronor vi får!

I veckan har jag lyckats uppgradera ipaden.

Turligt nog tog jag faktiskt en backup före uppgradering och den behövdes för något gick snett och jag fick återställa den. Nu har jag fått en liten start i hur itunes funkar och kanske skjuter jag inte upp nästa uppgradering lika länge.

Äntligen har jag svenska tecken! Övriga förbättringar har jag dålig koll på. Det är nog Simon som har bäst koll faktiskt.

Igår eftermiddag började det snöa och idag när jag tittade ut vid 6-hugget så var det säkert tre dm snö och det blåste rejält.

Trotsade vädret, mycket glad för mina damasker, och tog mig till jobbet utan några problem.

Träffade på Per vid nio och vi kom överens om att faktiskt trotsa vädret. Sagt och gjort så lagom till lunch och gav oss ut. På sina ställen blåste det rätt mycket men vi hittade en plats där det var lä och körde knäböj, burpees och armhävningar.

Vilken energikick!

Inatt någon gång insåg jag att min nacke gjorde lite ont och jag fick anpassa mina vändningar lite. När det var dax att gå upp gick det inte att ducka för det faktum att en nackspärr satt sig hos mig. Blä. Tänk vad man helt plötsligt inser hur mycket man rör huvet i vanliga fall.

Nu hoppas jag det går över snabbt så jag kan träna på måndag!

Följer ganska många bloggar av olika sorter. En bokblogg jag följt ganska länge är Angos bok- och filmblogg. Förra veckan la hon ut ett inlägg där hon skänkte bort böcker hon läst.

Tre var intressanta för mig så jag hörde av mig rätt snabbt och satte sen över pengar för porto (och lite extra faktiskt, som tack). I tisdags kom paketet så nu har min att-läsa-hög blivit ännu större (dock hamnade en i barnens framtida-presenter-hög).

Suveränt!

Trotsade nackspärren eftersom vädret var så gudomligt och det vara skrek efter oss att komma ut.

Vi tog pulka och snowracer och vandrade runt i området och lekte i diverse snöhögar. Barnen älskade att bli “kastade” ut i snön så det gjorde vi ett bra tag. Simon börjar verkligen bli rörlig i overall och vinterskor så vi inser att vi kommer få fullt upp i sommar

Man fyller verkligen energi när vädret är så här underbart. Solen, den blå himlen, ljuset, friskheten, ja man riktigt ler inombords.

Anse ringde i veckan och undrade om jag och Joel ville följa med på barnföreställning på konserthuset. Givetvis!

För honom är det ju ett äventyr bara att åka tunnelbana in till stan

Vi inledde med en guidad tur som på beskrivningen låter rätt så barnanpassad:

Kryp in i Konserthusets minsta vrå, följ Orfeus och Euridike, leta efter delfinerna som hoppar runt i marmorn och hitta märkliga instrument på väggar, dörrar och mattor. Och vad är det som händer i taket i Grünewaldsalen egentligen?

I verkligheten var den inte det. Inte så att barnen inte fick springa runt och leka – för det gjorde de iaf – utan snarare för guiden som pratade mest för vuxna.

I pausen mellan visning och konsert hann vi med ett kaosartat besök på McD. Konserten, Rymdhäxor för barn, var bättre anpassad för barn. Joel var nog i yngsta laget men satt still hela timmen i mitt knä. Han tittade dock lika mycket i taket på lampor och teknik som på scenen. Häxorna lyckades fånga hans intresse rätt så bra och själv tyckte jag det var häftigt att få lyssna på filharmonikerna.

Efteråt drog vi hem till oss alla fem. Joel hittade en ny kompis i Kalle och Simon var mycket intresserad av hans lillebror Erik. Ett tag ville han dock sitta på honom så han har inte riktigt förstått det där med bebisar…

Den här veckan har varit ett riktigt bottennapp i hämtningar på dagis. Inte någon dag har det gått enkelt. John beklagade sig redan på måndagen och jag tänkte inte så mycket på det förrän det var min tur på onsdagen. Pust!!

Simon har iofs nästan alltid avskytt att klä på sig overall. När den väl är på är dock allt bra igen. Nu har Joel strulat mer än vanligt och ibland inte velat gå hem alls. Som i onsdags då han redan var ute när jag kom men några andra barn tog röret han lekte med. Försökte med diverse knep men det slutade med att jag fick fånga in honom, sätta honom i vagnen (fötter och ben över stången och inte under dock) och sen gå hem med en gallskrikande unge. Först när vi kommit in lugnade han sig.

Lämningarna går dock finfint numera.

Som jag sagt tidigare så försöker jag dra ner på tv-tittandet och tycker jag har lyckats rätt så bra. Har beslutat mig för att sluta följa “The Event” t ex.

• Desperate Housewives – tycker de lyckas bra att hålla uppe händelserna och spänningen.
• Hipp hipp – tyvärr inte alls lika bra som tidigare säsonger, även om vissa karaktärer är riktigt underhållande. Får se om vi orkar säsongen ut.
• Landskampen – kom helt oplanerat och störde min plan men hittills helt ok att titta på. Mest för att det är gamla idoler
• Mästarnas mästare – har inte börjat ännu men när det gör det kommer jag iaf att ge det en chans.
• Solsidan – alldeles underbar underhållning. Hög igenkänningsfaktor även om de driver det till sin gräns – såklart. Dessutom föredömligt lagom långa avsnitt.
• Arga snickaren – har inte heller börjat men jag kommer nog att fortsätta titta när/om det drar igång i vår.

Nu gäller det bara att inte hitta några fler intressanta program att följa…

Oj vilken succébok! Har haft den någon vecka och jag tror inte det gått en dag utan att något av barnen har läst eller vi har läst för dem i den. Precis som den andra boken vi har som hon har ritat så finns det massa olika sätt att läsa boken på.

I den här finns det dock ingen röd tråd (om man bortser från att det handlar om dinosaourier då) eller historia. Istället är det mer en faktabok för barn. En faktasida för varje “grupp”, hur de är släkt med nu levande varelser, hur de dog ut, var de levde (Joel lärde sig snabbt peka ut var vi bor på kartan), hur de såg ut, hur stora de var – och kanske favoritsidan; vad de skulle gjort om de levde idag.

Givetvis gillar de sidan med fossil, kanske mest för att det står dinosauriebajskorvsten. Redan efter en läsning av just den sidan så började Simon säga bajs så fort vi kom dit igen. Roligt är det dessutom att känna igen dem från dinosaurietåget, vilket även barnen gör, såklart.

Helt enkelt en väldigt bra introduktion till dinosaurievärlden. Dinosaurier är hett hemma hos oss just nu!

Just nu är barnen inne i en ganska trotsig period och många gånger per dag är det man får höra att den eller den är dum. Ofta är det “dumma mamma” när jag sagt nej till något. Ogillar det skarpt.

Även en pedagog berättade att Joel sagt dumma till henne, men sen hade han sagt förlåt genom att fylla en vagn med massa saker till henne.

Får se hur det blir i veckan som kommer. Kanske bättre?

Sen gatans fest hemma hos grannar i höstas där grannen Rickard lärde Joel säga “High five -> down low -> to slow” så har det yttrats dessa ord i omgångar i vårt hem.

Härom kvällen när vi tittade på dinosaurietåget så säger de helt plötsligt “High two” på tv:n och sekunden efter ser jag hur Simon tar upp sin hand och säger “High five”.

Det är dessutom en bra sak att säga när Simon inte är på humör för det slår aldrig fel att han börjar skratta åt det.

Ända sen vi var på bussutflykt tidigt i januari så har Simon pratat om att åka buss. Igår kväll fick jag en idé som vi testade idag. Nämligen att jag och barnen tar bussen till Hemköp och när vi nästan handlat klart så kommer John och hämtar med bilen.

Sagt och gjort. Kollade när bästa bussen gick. Tyvärr var Joel på extremt gnälligt humör och påklädningen gjordes inte på exakt det sätt som han hade tänkt sig. Var på väg att vid busshållplatsen ringa John för att hämta Joel. Varnade Joel som då faktiskt skärpte till sig, sen kom bussen. Simon var helnöjd. Joel lite mer likgiltig eftersom han var ute på äventyr igår.

Finns en helt perfekt busshållplats nästan precis utanför Hemköp. Tyvärr valde busschauffören att skippa den (trots att vi hade plingat i god tid) så vi fick gå 300 meter istället. Gick över förväntan – kanske lite tack vare att “vår” snöplog kom körandes och tutade igenkännande på oss.

Väl inne tog vi av oss mössor, vantar och jackor. Simon nöjde sig dock inte med det utan vägrade gå in med skor så, det fick han. Vi var där tidigt så det var faktiskt helt ok på golvet.

De höll sig väldigt bra till mina direktiv kring vad som skulle plockas och inte. Joel envisades dock med att vi behövde messmör vilket inte var helt sant visade det sig när vi kom hem (hade redan 3…) men jag gillar att låta dem tänka lite själva.

Vi tog oss förbi godisavdelningen utan att få med något godis – V6-tuggummi undantaget iofs. Joel lassade upp varorna från sin vagn medan jag fångade in Simon och sen satte de sig på en bänk och åt banan och drack festis. John kom lagom till att allt var packat och klart.

En utflykt jag absolut kan tänka mig att göra igen!

Eftersom Joel då och då vill ha tuggummi så är ju inte Simon sämre utan vill oxå ha.

För någon vecka sen fick han så prova. Han bet av en liten bit, tuggade och svalde. Insåg då att vi var tvungna att se till att han stoppade in hela biten för då blir det så mycket i munnen att det är svårt att svälja.

Faktiskt, så har det gått ganska bra. Han tuggar och spottar sen helt plötsligt ut tuggummit. Ganska ofta vill han direkt ha en bit till.

Vi har försökt att fånga det på film men inget slår ju filmen med Joel som sväljer tuggummit till slut.

Vilken fin bok! Ryggen i tyg känns så rätt och jag vill givetvis ha alla böckerna i serien i bokhyllan. Böcker man kan plocka fram och bläddra i när som helst.

Det blandas med sagor och visor vilket är perfekt när man läser med barnen tycker jag.

Fullkomligt älskar Beskows bilder. Det är dessutom sån grym nostalgi att man bara vill sitta och titta på bilderna istället för att läsa.

Vi har läst lite granna i den, men ännu inte någon fullständig succé – finns ju inga fordon eller dinosaurier i den. Jag tror dock att det är en bok vi kommer fortsätta plocka fram då och då, under en ganska lång period.

Kanske är det en bok för oss vuxna och inte för barnen?

Något jag inte trodde alls på i lördags morse var att den skulle vara i princip borta idag. Men det är den!

Med hjälp av lite ormsalva och värmekudde så är jag i form för träning ikväll. När jag läser tillbaka på bloggen så ser jag att jag för nästan exakt ett år sen hade nackspärr. Kanske är det en återkommande februarispärr?

Vi som lite trodde att våren skulle komma nu. Så fel vi hade. Förra veckan toksnöade det ju och inatt blev det sådär galet kallt – minus 21 grader visade termometern.

För rätt länge sen beslöt vi oss för att sluta med morgontidning och i början var det ganska tomt. Sen vande vi oss. Otroligt mycket mindre återvinning blev det och det finns nyheter på nätet.

Nu är vi postvakter åt några och får gärna ta DN. Bara efter två dar är jag less och känner att det var helt rätt beslut att inte ha tidning. Kan bläddra lite förstrött i den men nä hellre lägger jag den tiden på att hålla koll på någon bok- eller pysselblogg så jag får nyheter som jag gillar.

I onsdags var det ett urtufft crosspass, och idag kom ett till. Tidigare när det varit riktigt jobbigt har det ofta berott på mjölksyra i musklerna men senaste två passen har det varit flåset. Idag var det inte långt från att middagen vände och kom upp igen.

Kicken efteråt är dock alldeles enorm och det är svårt att varva ner för att komma i säng i tid.

Förra veckan: 21-15-9 med KBS -> pushpress -> knäböj med hopp -> situps – >armhävningar – burpees
Idag: 14-13-12-….-3-2-1 med hopp över bräda -> KBS -> armhävningar -> halva burpees

I slutet började Amany fokusera på mig och då kan man ju inte direkt vila. Inte om någon står vid sidan och säger att kör nu, det är snart över, kom igen, 5-4-3-2-1 kör!

Men det går, och det ger så mycket.  Snart hoppas jag börja ge mig ut och jogga så att jag kan få lite bättre flås.

Imorse vaknade jag vid halv 7 av att jag hörde Simon ropa på pappa. Ungefär samtidigt som jag vaknade till liv kom John uppför trappan. Simon var klarvaken och kom in till mig. John sa godmorgon och gick ner och fortsatte sin frukost. Jag och Simon la oss i sängen och läste pixiböcker dryga 20 minuter. Hur mysigt som helst! Sen väckte vi Joel och efter en stund gick vi alla ner och åt frukost. Frukosten gick rätt okej den här morgonen. Ibland går det sådär.

Sen borstade vi tänder och klädde på oss. Gick både bra och dåligt. Fick jaga lite, men inte så mycket argt eller lesset.

Sen skulle vi klä på oss utekläder. Då började cirkusen. Barnen ville leka, jag kom på att jag måste hitta nyckeln till slanglåset som vi låst fast snowracern med. Hittar den inte. Ringer John på privata från min jobbmobil. Kommer inte fram. Ringer Johns jobbmobil från min jobbmobil, inget svar. Hmm… kanske är det strul med Spring (igen) operatören på jobbet. Ringer Johns båda mobiler från min privata. Inget svar. Blir lagom glad. Samtidigt har Joel börjat gnälla för han vill ha massa saker i fickorna på overallen och jag råkade ta en av mössorna.

Blir rätt arg till slut på att ingen försöker klä på sig och det blir ju aldrig bra. Så Simon vrålar argt när jag klär på honom – sen glad. Joel är herr gnäll själv och jag är arg på att jag inte hittar nyckeln. Vi tar oss till slut ut och bestämmer oss för vagnen istället för alternativet pulkan. Eftersom vi blivit lite sena lyfter jag i Simon och sen Joel. Joel börjar stortjuta för han ville själv klättra upp. Suck!

Nåja vi kommer fram till dagis och Simon klättrar snabbt upp i Monikas famn och vikar lite snabbt åt mig (utan att titta på mig), Joel blir lite ledsen men just då kommer en stor snöplog in som de kan titta på och lyckan är total.

Jag knallar till jobbet. Pust!

Upp som vanligt vid 6, snabb frukost och sen färd till jobbet (t-bana). Effektiv som tusan hela förmiddagen (som var mötesfri!). God lunch (egengjord köttsoppa) och sen ett halvbra möte men jag fixade med lite annat under tiden.

Drog hem, lite tidigt insåg jag först men insåg sen att vi ju hade städdag inbokad. Så före jag hämtade barnen städade jag toaletterna och förberedde middagen. Hämtningen gick ok (alltid lite bök att klä på dem). Väl hemma så gick vi upp och fixade. Bytte lakan och började röja. Barnen hjälper till lite granna iaf.

Hann slänga in en tvätt, fixa middagen, göra kaffe och röja halva övervåningen och lite här nere före John kom hem. Vi åt och sen röjde jag klart däruppe. John dammsög och jag våttorkade, barnen tittade på Bolibompa. När de sen åt kvällis ställde jag tillbaka allt uppe och röjde nere. Medans John sen dammsög och våttorkade här nere så läste jag för barnen.

Sen drog jag och tränade crossfit (nytt flåspass), och avslutade dagen med att hämta paket på både Filmkedjan och ICA.

Så skönt när energin finns där. Från att inte ha känt så alls i höstas har den äntligen kommit tillbaka!

Idag på väg hem från dagis verkade det som att Simon hade ont någonstans. Han grät på ett annat sätt än när han är gnällig, arg, trött eller missnöjd, och ville bli buren. Jag försökte bära honom på ena armen medan jag med drog Joel på snowracern med andra armen.

Orkade såklart inte. Så Simon fick åka en bit till men fortsatte sin hjärtskärande gråt.

- “Jag kan gå, jag kan dra snowracern, jag är stor nu” säger Joel helt plötsligt.

Vips så kunde jag bära Simon utan några problem och alla var nöjda!

Idag på morgonen chattade John och frågade om jag var upptagen, och sen om jag var ensam på rummet. De ville testa skype med mig. Givetvis ville jag det!

Otroligt mysigt att kunna se och höra dem. De hajade nog inte riktigt vad det var som hände men verkade nöjda med att kunna se mig och undrade lite vad jag hade bakom mig och så.

Cool teknik!

I flera månader har jag tänkt att jag borde boka klipptid, men har inte fått tummen ur. Blir tröttare och tröttare på det slitna håret som numera alltid sätts upp i en trist tofs. Idag fick jag så äntligen tummen ur och bokade en tid om några veckor!

Dessutom hämtade jag ut ett paket idag som innehöll mina gamla favoritschampoo och balsam, plus en “hårspray“. Den jag hade fick mamma i julas – den är nämligen suverän mot flygigt torrt hår. Testade att beställa från Lyko.se och shit vad snabbt det gick

Besviken. Andra saker jag läst av Ann har varit mycket bättre. Den här kändes blurrig för mig. Visst fanns det lite igenkänningsfaktor och visst fanns det lite roliga bitar men mest kändes det som att jag läste för att få slut på den.

Titeln känns mest som ett sätt att fånga läsare. Jag tror jag hade förväntat mig ännu mer på djupet men så kom bara allt ytligt. Visst lite underhållning för stunden men inget mer än så. Då är familjens projektledar-boken bättre för där fick jag iaf tänka lite mer på min egen situation även om jag inte kände igen mig i författarens.

Eller så var jag i fel mode för en så här bok nu? Ska nog läsa någon ren skönlitteratur nu och drömma mig bort. Synd att Simonas nästa bok kommer först nästa år. Tur att jag fick boken av Ango!

Barnen säger som sagt dumma rätt ofta och jag har valt att göra det till en av mina fajter. Man får inte kalla andra för dumma. En annan fajt är att få Joel att ta ut nappen när han pratar.

Ikväll när jag låg i Joels säng läste hände följande.

Joel kommenterar något som händer i Bamsetidningen och jag plockar snabbt ut nappen (för hundrade gången typ).

- “Dumma ma” hör jag Joel säga och sneglar lite, “app” avslutar han meningen med. (han säger “mapp” om nappen nämligen)
- “Vad sa du?” frågar jag lite snällt
- “Dumma mapp”, säger Joel och ser lite finurligt på mig.
- “Var det verkligen det du tänkte säga?” frågar jag honom och kan inte låta bli att le.
- “Nää, dumma mamma” säger Joel lite generat.

Jag garvar lite och kramar om honom. Känns som att budskapet att inte säga “dumma mamma” har gått fram iaf.

Hade planerat in en repris på förra söndagmorgonen, men när termometern visade på minus 23 grader på morgonen så ställde vi in. Att åka senare på dagen funkar inte med våra galna pojkar så vi skjuter på det tills imorgon och inleder familjens dag med buss och handling.

I fredags flexade jag ut från jobbet på förmiddagen för att återigen besöka syfestivalen. Oj så mycket roligt det finns i pysselväg. Jag valde dock att helt fokusera på tyger, vilket visade sig i kassarna. Följande inhandlades:

JNYdesign

• Jersey, randing vit smal, röd bred
• Jersey, röd med bruna apor
• Jersey, orange med bruna fordon
• Jersey, grönt med vilda djur
• Frotté, djungeldjur

Nea Nobelle

• Interlock, gröna med svampar
• Poplin??, med fordon (töff-töff)

E-slöjd

• Mudd, blå-turkosranding
• Mudd, gul-orangerandig
• Mudd, röd-svartranding
• Interlock, röd-vitranding
• Interlock, grön-vitranding

Znok

• Interlock, grön-oranga drakar
• Interlock, brun-vita drakar
• Jersey, ocean
• Jersey, ljus “finn-djuren”
• Jersey, lila-gröna verktyg

Mjuka tyger

• Jersy, rosa siffror med djur
• Jersey, lejon med fram och baksida
• Velour, bruna retroringar

Helt enkelt fokus på jersey denna gång – känns som ett bra sommartyg.

Drakarna blev mycket poppis hemma. Även lejonen och ocean. Nu ska jag bara se till att få sytt lite somriga kläder, även om vädret inte direkt inspirerar!

Bilden är lite suddig för det var efter passet och mina händer klarade inte av att hålla kameran stilla...

Vårt gym Flex håller på och utökar. Det kommer t ex att innebära mer crossfit-saker. I lördags hade en ny kompis hittat in i salen. Det var dock nyheter för Amany så den fick inte vara med på passet.

Det fick den däremot idag. Det känns i både armar och händer vill jag lova. T o m så att jag på ica efter passet knappt hade styrsel att knappa in min kod på visakortet. Inte heller helt okomplicerat att tvätta håret.

KUL var det dock och det känns ju som en rätt grym utmaning att lära sig göra pull-ups vill jag lova!

Idag var det inte lika kallt så vid 9-hugget klädde jag och barnen på oss och gick till busshållplatsen. Hoppade på första bussen som kom och åkte till Hemköp. Simon var helnöjd och berättade för flera runt oss att han åkte buss.

Som vanligt tog de varsin vagn och fyllde med diverse saker. Märks på Simon att han varit med mer nu så det blir enklare och enklare, även om han är rätt envis och ibland helt plötsligt står med händerna i någon “tag-själv”-behållare.

Helt plötsligt vägrade Simon köra sin vagn så då fick han sitta i vagnen, givetvis ville även Joel sitta i vagnen och äta sin banan så det var bara att göra plats för honom i själva vagndelen. Sen fick jag testa lite olika sätt att köra tre vagnar. Det som funkade bäst var att köra den stora en bit och sen gå och hämta de små och så hålla på så. Tur att Hemköp inte är så stort

Vid kassan fick de hoppa ur och tömma sina vagnar själva. Oj vilket tempo de fick upp. Joel givetvis med ljudeffekter och prat om gaffeltruck (eller om det var någon annan maskin han var). Simon är ju sen inte sen att hänga på så även han fick till några ljudeffekter. Sen fick de några chokladbitar och varsin pixibok när jag packade ner i kassar (festisen hade de nämligen redan avverkat i vagnen).

Precis som förra gången kom John och hämtade oss. Helt perfekt!

Idag var det dax för familjens dag igen. Vi inledde med handling för att sen äta lunch hemma. Sen in i bilen med snuttisar, nappar och allt. Målet var spårvägsmuseet men eftersom det är så kort dit inledde vi med att åka söderut för att göra lite inköp medan barnen sov i bilen (en av oss satt såklart kvar). Simon lyckades dock vakna när vi stod still vid ett tillfälle och hostade. Sen somnade han inte om. Trots det orkade han bra på museet men slocknade mycket snabbt på väg hem.

Första gången för oss alla på detta ställe. Massa gamla bussar, och andra sl-fordon fanns på plats. Från alla möjliga tidsperioder. Vi skrattade båda när vi hörde oss själva säga till barnen att en sån här buss har minsann mamma eller pappa åkt. Känner sig urgammal.

Ett litet tåg fanns att åka för 10 kr/biljett men jag vet inte om det uppskattades sådär jättemycket, kanske lite iaf. Nåja, det var rätt spännande att knalla runt och titta på fordonen. Givetvis var de man fick gå ombord på mest poppis hos barnen. Kändes lite mörkt och mystiskt så framför allt Joel tyckte nog att det även var lite läskigt ibland. Klar favorit var dock bordet med briotågbanor. Där hade nog barnen kunnat leka i flera timmar.

Leksaksmuseet ligger i samma lokal så vi tog en vända där oxå. Inte lika kul tyckte barnen som ville testa alla saker (som stod bakom glas). Barnen fick dock testa gamecube och vi började prata om att vi borde fixa spel till den vi har hemma. Men jag vet att jag frågade någonstans och de fanns inte längre. Det var inte förrän långt senare som vi insåg att det ju var på ett museum den stod. Inte undra på att spelen inte finns längre…

Nåja, vi avslutade med att köra buss – Joel iaf och det hade han nog kunnat göra resten av dagen för när vi till slut tröttnade (och Simon nästan somnade) så fick vi bära en gallskrikande Joel ut till bilen. Vi avslutade kvällen med hemmagjord pizza!

Vi trodde länge att vi skulle slippa undan vabruari men så igår när John hämtade Simon hade de just tagit tempen – feber. Trött kille på kvällen men han sov bra. Eftersom det är smällkallt så tyckte jag att Simon skulle slippa följa med till dagis så jag jobbade hemifrån och lämnade sen Joel på väg till jobbet vid halv 9.

Lite senare kom rapport från John, Simon hade kräkts. Blev dock bara några gånger före lunch och sen har han varit bättre. Blir vab för min del imorgon.

Imorgon är det service bokad. Givetvis återvänder vi till Toyota i Kungens kurva. Den ursprungliga planen var att hämta barnen på dagis, åka bil dit och sen åka buss hem. Simon pratar nämligen hela tiden om att han vill åka buss.

Nu blev det ju inte så. Istället blev det bara jag och Joel som åkte. Han somnade nästan på vägen dit och tyckte sen att Toyota var ett tråkigt ställe (hon som tog emot nyckeln skrattade). Sen knallade vi iväg till busshållplatsen. Efter en kort bit så insåg jag att om vi skulle hinna den tänkta bussen fick vi lägga på ett kol. Således fick Joel åka på mina axlar och jag småsprang lite. Hann helt perfekt.

Hade med ipaden och den är verkligen helt lysande på att underhålla vid såna här tillfällen. Joel tröttnade nämligen rätt snabbt på att hålla utkik efter roliga fordon när det inte  kom så många. Efter ett bussbyte (i Skarpnäck) och lite drygt en timme på buss var vi hemma igen. Middag och sen läggning av barn.

Sen onsdagscross, dock blev det cykel dit eftersom bilen inte är hemma. Förra vintern cyklade jag alla gånger men nu har jag blivit lat. 17 minus visade termometern när jag kom hem. Känns lite skönt med vab imorgon

Idag var det återigen dax att besöka logopeden. Joel hade en rejäl hostattack i natt och var lite hes på morgonen så vi beslutade att han fick stanna hemma från dagis eftersom vi ändå var hemma med Simon. Så vid ett tog jag och Joel bussen till logopeden. Som vanligt hade Joel svårt att sitta still men både Åsa och jag tycker det är en klar förbättring på uttalet. Särskilt nya ord säger han rätt.

Efter logopedbesöket tog vi bussen till kungens kurva. Joel var lite hängig så bussresan blev väldigt soft. Väl framme gick vi till IKEA för vid 12 ringde nämligen Toyota och sa att vi behövde byta bromsklossar och bromsskivor. Turligt nog fanns det hemma, men det drog ju ut på tiden.

Det var dock inte svårt att sysselsätta Joel på IKEA

Strax efter fyra ringde de och sa att bilen var klar. Vi knallade dit och hämtade den. Mycket tacksam för de rabattcheckar Toyota skickade ut vid jul. Ju dyrare service/reparation desto mer rabatt. Vi nådde toppen där man fick 15%. Vilket gjorde 1437 kr – inte helt fel måste jag säga. Får mig att lite förtränga vad det faktiskt kostade. Jag och Joel firade med att ta en kort sväng till ToysRus som ligger precis intill.

Simons nya hobby är att öppna och stänga dörrar, eller grinden i trappan. Han får ju gå själv i trappan så numera har vi grinden mest för att barnen inte ska råka gå ner på natten. Men för Simon som alltid sett oss stänga och öppna den gäller såklart att ha den stängd – oavsett om han är uppe eller nere.

När han vaknar på dagen (sover i vår säng) så öppnar han själv dörren och stänger den sen noggrant före han vandrar iväg för att hitta oss.

Ofta sysselsätter han sig med att öppna, stänga, öppna, stänga osv.

Igår blev Joel lite hängig och på kvällen hade han feber. Vi misstänkte samma som Simon haft och var förberedda på kräkning. Joel fick sova i vår säng för att vi skulle ha lite bättre koll. Vid ett tillfälle får han en hostattack och jag är redo med handduk och John har greppat kräkkastrullen.

- “Pappa, jag ska inte kräkas jag hostar bara” säger då en halvvaken Joel.

Vid poster och kommentarer visas en liten bild på den som skrivit, en “avatar”. Tidigare användes ett hemmahackat plugin, men nu används den inbyggda funktionen.

För att få sin egen avatar kan man gå till gravatar.com och fixa det.

De som inte har någon avatar får ett litet monster istället. Monstret genereras utifrån epostadressen, så det blir alltid samma för en viss person. Prova gärna att kommentera för att se vad du får för monster…

Barnen älskar att bäras i dem

På Jysk har vi hittat finfina plastkorgar i härliga färger. Helt suveräna att fylla med saker när man röjer barnrummet lite snabbt.

Att man sen kan förvara barn i dem var en bonus vi inte hade räknat med

På syfestivalen hittade jag fiffiga klistermärken i form av linjaler. Man slipper rita på symaskinen och har helt klart bättre koll.

Gillar när någon har tänkt till lite.

John har sneglat lite avundsjukt på barnens nya kläder och undrade om det inte gick att sy tröjor till honom oxå. Han har en hög favorit-t-shirtar och det är i princip omöjligt att hitta några nya som han gillar. Detta tyg var rätt tjockt vilket föll honom i smaken tror jag. Jag tog en av favorittröjorna och sprättade den, sen ritade jag av mönstret. Hittade ungefär samtidigt en gammal t-shirt som jag sydde när jag gick på Värnamo folkhögskola och den passade rätt ok. Letade och hittade mönstret. Matchade mönstren med varandra och fick fram ett som jag testade, och som visade sig fungera bra.

Nästa gång ska halsmudden dock bli lite bredare. Nästa gång hoppas jag oxå att det ska gå lite fortare (påbörjade projektet i typ november tror jag).

Mottagare: John
Mönster: En egen mix av min avritning av Johns favorittröja och ett gammalt mönster från folkhögskolan i Värnamo 
Material: Grå stretchjersey/muddväv från Stoff & Stil. Blå mudd från något ställe, oklart vilket.

På syfestivalen köpte jag ju draktyg och igår när jag frågade grabbarna vad det ville att jag skulle sy så var drakbyxor svaret.

Sagt och gjort. Klippte ut (enkelt när mönstret redan finns med rätt storlekar), sydde, fixade mudd och när de sen somnat nålade jag midjan med gummiband (samtidigt som jag tittade på inspelad Landskampen) och före jag la mig sydde jag det sista.

Idag springer de runt i sina nya byxor, Joel med röd mudd på byxbenen och Simon med gul.

Mottagare: Joel och Simon
Mönster: Ottobre 6/2007, nr 28 Lily Leggings i storlek 92 och 110. 
Material: Draktyg från Znok design. Mudd oklart varifrån. Gummiband 15 mm brett

Nu var det ett tag sen vi beställde på mataffären men igår var det dax. Leveransen kom idag när John var hemma med barnen.

När jag senare på kvällen skulle se vilken middag jag skulle göra imorgon så hittade jag inte receptlappen, frågade John om vi fått en låda. Men det hade vi inte fått trodde John. Kollade lite men hittade inte något som passade in.  Suck!

Nåja, jag mejlade snabbt kundtjänst och frågade hur det gick att lösa. Skrev att det inte kändes ok att bara få pengarna tillbaka eftersom det ju orsakade oss merjobb.

Nästan på prick en timme senare ringde de och erbjöd sig att komma ut med en låda imorgon. Perfekt för jag är hemma och vabbar. Det är service!

Inte bara barnen som hostar utan nu har jag fått den oxå. Suck! Känns som den djupa hostan jag hade i höstas och jag hoppas verkligen att det inte håller i sig flera veckor som då. Har ändå kunnat köra 19 pass i år vilket är drygt 2 pass i veckan.

Just i detta nu är det crosspass och det svider en del att inte få vara med. Särskilt nu när vi fått en ny kompis!

Helt plötsligt har Simon börjat prata med tre ord i rad.

Kommer lite olika kombinationer och det märks att han tränar på att sätta ihop ord till meningar. KUL att få hänga med i utvecklingen!