Då var det återigen dax att summera året som gått, 2010 är det som gäller.

Läs mer…

Så kom nyårsafton och vi funderade på om vi skulle väcka barnen vid midnatt så att de dels skulle undvika att vakna själva av allt smällande och dels få se de fina fyrverkerierna. Simon hade ju börjat sova på kvällarna igen så medans John pysslade med vår digitalbox så la jag barnen. Läste för båda i myshörnet och sen stoppade jag om dem efter att de fått lite böcker/tidningar. Sa godnatt och gick in i hobbyrummet.

Hörde lite ljud då och då. Efter ca 10 minuter gick jag in och då sov Joel djupt och Simon satt och bläddrade i en bok och såg trött ut. Klockan var strax efter 7.

Sätter mig återigen i hobbyrummet och efter en stund kommer Simon tassande. Jag tar med honom till sängen och väljer en bok som vi just ska börja läsa när han säger “Bajsa” och då känner jag lukten. Bara att byta blöja. Sen läser vi boken och jag stoppar om honom och säger godnatt igen.

Återvänder till hobbyrummet. Efter ett tag hör jag “sssch” lite då och då och små tassande steg. Tittar in i barnrummet och där kommer Simon smygande med fingret vid nappen och säger “ssch”. Kan såklart inte låta bli att skratta åt honom. Han får komma in och hålla mig sällskap ett tag.

Kvällen går och han får äta en extra kvällis, spela lite datorspel och inventera lite i hobbyrummet, samt utstå några läggningsförsök. Först vid 23-tiden slocknar han helt slut i sin säng efter att först ha blivit jättearg då jag bar dit honom.

Vi fattar snabbt beslut om att inte väcka barnen vid tolvslaget utan fikar lite i lugn och ro och pratar om det som varit och vad som komma skall.

Så vid tolvslaget tittar vi själva på fyrverkerier i någon minut, så vaknar Joel. Men han vill inte titta han vill sova i vår säng. Slocknar 1 sekund efter att jag lagt ner honom. Vi fortsätter titta på fyrverkerierna och sen går vi och lägger oss. Då vaknar Simon och gråter. Sen är han inte nöjd många sekunder fram till runt halv 3 då vi inser att det är bäst att han och John går ner och tittar på tv och sover i soffan. Han har klagat på ont i öron, fötter och lite varstans. Det som får oss lite mindre oroliga är att när man läser för honom så är han nöjd.

Så här dax har även Joel vaknat och försöker hjälpa till att trösta Simon, samtidigt som han blir lite sur för att det är svårt att somna om när Simon gråter. Allt blir frid och fröjd när vi delar upp familjen. Joel vaknar vid 8:20 och vill gå upp. Då har jag hört John och Simon äta frukost en timme tidigare typ. När vi kommer ner sover de i soffan. Vi äter snabbt och går sen upp och leker. De vaknar till liv lagom till lunchen.

Resten av dagen bestod i att försöka hålla Simon vaken och det lyckades till 6-tiden då han totalslocknade i sin säng då John läste för honom. Joel somnade vid 7-tiden. Nu hoppas vi sömnrutinerna blir normala igen!

Igår när Simon fick en extra kvällis och John sitter vid köksbordet med laptopen:

- “Pappa”, liten paus, “äskar” säger Simon med sin gulliga röst och ler mot John.

Sen förstår vi vidare att han även älskar Joel och mamma. Han kämpar hårt för att kunna säga två ord i rad. Idag lyckades han ännu bättre så det är verkligen träning för att få färdighet just nu.

Det är mysigt med familj!

Nä, någon bra sovrutin kom inte ikväll. Nu sitter Simon i mitt knä och hjälper mig äta glass. Vi försökte få honom att somna om men han bara vrålar.

Lika bra att välja den smidiga vägen. Med Simon är det dock svårt ibland dels för att han är extremt bestämd men dels för att det är svårt och veta exakt vad han vill och det kommer ibland väldigt plötsligt. Som nu, efter att ha varit helnöjd i min famn, stortjuter han nu på golvet.

En stund senare sitter han återigen nöjd i mitt knä och tittar på Vem.

För länge sen köpte vi en liten eldstad för att elda och grilla på tomten. Den har stått ganska oanvänd men idag tog vi äntligen tag i det.

Eftersom vi inte har någon dagstidning blev det en gammal manual till mediaspelaren som fick stryka på foten som tändmaterial. 39 sidor och lite tändvätska krävdes för att få tillräcklig fjutt på vedklamparna. Sen brann det så det sprakade och efter ett tag gick det även att grilla korv på glöden. Joel och Simon var med ute nästan hela tiden men korvarna förtärdes innanför altandörren.

Det hela avslutades med varm choklad och vispgrädde. Hög mysfaktor.

Joel och Simon blir mer och mer ett radarpar. Idag satt jag uppe vid datorn när John diskade och gav barnen kvällis. Så fort Joel var klar ville han gå upp och det ville givetvis Simon oxå. Simon får dock inte gå helt själv i trappan ännu.

John hade inte diskat klart och bad Simon vänta en kort stund.

- “Jag följer med han! Jag följer med han!” ropar Joel glatt.
- “Med” säger Simon flera gånger minst lika glatt.

Varpå de båda redan är halvvägs uppför trappan. Joel före Simon.  Gick hur bra som helst. Tilläggas bör att uttalet på “med” är mer skånskt än stockholmskt, dvs “mäj”.

Någon gång i höstas slog jag till hos Mjuka tyger och köpte pirattyg och på syhelgen där köpte jag velour i passande färg. Har funderat över vad jag skulle sy och nu under ledigheterna så tog jag mig i kragen och sydde en tröja till Simon. Den bruna mudden kommer oxå från mjuka tyger. Mönstret är detsamma som de andra tröjorna jag sytt och som jag ritade av på syhelgen.

Svårast var nog att välja ut vilken del av rapporten som skulle hamna på fram- och baksida. Joel verkar inte gilla tyget så det blev Simon som fick tröjan och han är mycket nöjd.

Gillar verkligen velour så jag testade att göra en tröja helt och hållet i velour, men mixade lite färger med Joels hjälp.

Samma mönster som övriga tröjor men denna gång mudd även i midjan eftersom velouren inte går att fålla så bra (inte för mig iaf).

Tyger återigen från mjuka tyger – och man förstår var namnet kommer ifrån

Eftersom jag hamstrat på mig en del tyger och än så länge inte har vågat mig på så många olika saker att sy så får jag istället testa att blanda tyger. Tillsammans med Joel kom jag fram till denna mixade tröja. Han var väldigt noga med den röda mudden.

Mönster: Samma som tidigare (avritat på syhelgen)
Tyg:  Mudd från mjuka tyger, fordonstyg i interlock från JNYDesign, molntyg från JNYDesign (dock köpt via Znok designs blogg)
Mottagare: Joel

Härom dagen plockade jag upp Rödhake av Jo Nesbø och började läsa ett inledande citat (ur Selma Lagerlöfs “Kristuslegender”):

…
Men vid det han gjorde detta, föll en droppe av den korsfästes blod ned på fågelns bröst. Den vidgade sig snabbt och flöt ut och färgade alla de små späda bröstfjädrarna.
…

Funderar lite och kommer fram till att det måste vara domherre de syftar till. Undrar lite hur boken ska koppla till det.

En stund senare när jag läst första kapitlet och lägger ifrån mig boken ser jag titeln…

Joel har sen snart två år ett stort bokintresse och Simon fick tidigt ett enormt bokintresse. Det är ofta de plockar fram några böcker eller tidningar och sätter sig och bläddrar och tittar. Platsen varierar men det är tydligt att de gärna sitter nära varandra.

Tomten kom med en del duplo (vägbygge och stenbrott) så det har körts med mycket olika maskiner. Idag hämtade vi återigen paket på Ica, åkte buss dit och gick hem. Till Joels stora lycka fanns det återigen snöplogar ute så vi stannade och tittade på en som lastade snö i en container.

Till min stora förvåning hör jag efter en stund.

- “Lastare”, från Simon
- “Hjul”, paus, “lastare”, återigen från Simon

Sen var Joel inte helt med på att det var en hjullastare men vi kunde inte komma på något bättre och det är nog den från duplot som den liknade mest.

Även vi vuxna var klart imponerade av maskinerna, särskilt lastbilen som lyfte upp den tokfulla containern till slut.

Idag var det dax för det årliga tandläkarbesöket (tyvärr hade de inga tider 7 januari som har blivit tradition). John tog första tiden vid 9-tiden och fick tom beröm av tandläkaren. Jag tog tiden 10:15 och var lite nojig… Förra året fick jag nämligen laga ett hål.

Jag oroade mig egentligen i onödan för även jag fick beröm. Dock hittade han ett litet hål i förra årets lagning. Han frågade om han skulle fixa det direkt och 5-10 minuter senare var det klart.

Joel tittade lite undrande på mig när jag sa att jag hade haft Karius och Baktus i en tand men att de nu var bortborrade.

I somras när vi fixade barnrummet så blev vi väldigt sugna på att sätta upp någon rolig tapet. Vi surfade runt och hittade en Walltastic med havsmotiv och slog till. Sen kom verkligheten ikapp och tapetseringen glömdes lite bort.

Nu med några veckors jullov tänkte vi att det är ju lugnt. Som tur var, förvarnade jag Elin om att sitta barnvakt någon gång under lovet så hon hörde av sig = spark i rumpan på oss.

Imorgon har vi bokat in henne så idag var det bara att röja myshörnet, riva tapet och spackla. Kändes bekant på något sätt.

Har ju inte hängt med på nyheterna så mycket senaste året så jag kör ett test för 2008 istället. Visade sig dock att minnet verkar svika mig för jag kände inte igen många av orden, men gissade ändå rätt på en del.

Resultat: 6 rätt av 10

Hur bra koll har du?

Det mesta av förarbetet gjorde vi i tisdags så på onsdagen var det slipning och sen avtorkning och uppsopning efter det. Barnvakten Elin dök upp vid tre-hugget och vi körde igång med själva tapetseringen.

Tapeten var uppdelad i 12 delar och för lång för väggen, så vi började med att kapa upptill på de övre bitarna. Det skulle senare visa sig vara ett misstag eftersom vi glömt att taket och hörnen är sneda, så viss efterlappning måste ske.

Förutom hörnen så var det enkelt att sätta upp. Mönsterpassningen var lätt i början men blev lite si och så på sista nedre bitarna pga hörnen. Dock var mönstret sådan att det inte gjorde så mycket, plus att det är delar man inte ser så mycket. Barnen var till en början nöjda nere men ville sen upp och titta på oss – såklart. Mycket mycket bra att ha en tredje person då som kunde hålla koll på dem

Efter två timmar var det hela klart och bara att städa undan och sen plocka in myshörnet igen. Mycket nöjda!

För drygt tre år sen fixade vi till i badrummet uppe och då köpte vi en tapetlängd att ha på dörrens insida. En med en sandstrand, hav, båt och palm. Den har blivit liggande så nu när vi hade ångan uppe körde vi på. John tog bort handtaget och våtslipade dörren.

Vi röjde hallen uppe och  rullade ut golvpapp på golvet och la ut tapeten på den. Hade på tapetklister och la ihop den för att låta det dra in så som vi alltid gör. Väntade en liten stund, ganska kort stund för vi ville få det överstökat.

När vi ska dela på tapeten så går det inte – den har klistrat ihop och går sönder när vi försöker! Så det var bara att slänga, ta bort golvpapp, ställa tillbaka saker i hallen och montera på handtaget igen.

Nu planerar vi nytt inköp av tapet, och den här gången ska det inte dröja tre år före vi sätter upp den…

Älskar de små historierna om nalle, fågel mfl. Om vi får något dödsfall i närheten är det definitivt en bok vi kommer att läsa många gånger. Just nu finns den ju dessutom på svtplay

Gillar idén om att man blir en fjäril när man dör. Lite roligt när fågel sen råkar äta upp fjärilen.

Frågade Joel häromdagen vad som händer när man dör.

- “Då går man i kyrkan” svarar han direkt.

Givetvis kommer det från denna bok! Känns skönt att kunna avdramatisera döden på det här sättet. Livet går vidare helt enkelt, men man får gråta såklart.

Vill ha alla Vem-böckerna. Joel (drygt tre år) har gillat dem hittills och nu börjar Simon (snart två år) gilla dem.

Efter att bara ha sytt tröjor i princip (undantaget de byxor jag sydde på syhelgen) så letade jag upp ett byxmönster i Ottobre. Fick kapa lite på byxbenen eftersom jag föredrar mudd där. I övrigt gick det förvånansvärt enkelt att sy dem. Simon gillade djuren

Mottagare: Simon
Mönster: Ottobre 6/2007, nr 28 Lily Leggings i storlek 92. 
Material: Interlock och mudd från JNYDesign. Gummiband 15 mm brett.

Det gick ju inte att bara sy byxor till Simon så Joel fick välja tyg och valde till min glädje det mest färgglada tyget. Han gillade dem skarpt och tyckte egentligen inte att jag skulle tvätta dem när de blev smutsiga utan han kunde ha dem ändå. Exakt samma mönster som Simons, förutom att de var större.

Har insett att jag får ta mindre storlekar när jag syr själv för då har jag ju redan tvättat och torktumlat tyget och det krymper ingenting alls. Ovant!

Mottagare: Joel
Mönster: Ottobre 6/2007, nr 28 Lily Leggings i storlek 110. 
Material: Interlock och mudd från JNYDesign. Gummiband 15 mm brett.

I somras när jag var på Ullared fanns det vid ingången en låda med Iggle Piggle för typ 90 kr. Tänkte att den kanske kunde vara rolig för Simon och slog till. I början dissade han den rätt hårt men nu är det ofta han sitter och leker med eller släpar runt på honom.

Den är extremt högljudd dock så vi försöker alltid gömma bort honom lite lagom till läggningsdags.

Snacka om att jag blev förvånad när jag såg samma “docka” på Coop till det något högre priset – 499 kr. Finns inte i sinnesvärlden att jag skulle betala så mycket för den leksaken. Har tidigare sett den på BR-leksaker till liknande priser men då trott att vi har en billigare kopia som inte är likadan (man vet ju aldrig med Ullared), men nu testade jag den och den lät och gjorde exakt samma!

En söt liten historia om två giraffer som är likadana, av samma sort, och som vill ha barn. Vi har haft den ett tag nu och läser i den lite då och då. Den handlar ju inte om fordon så den är inte lika poppis som såna böcker.

Gillar de färgrika sidorna, och det verkar barnen oxå göra. Att det är krokodiler med höjer storyn eftersom barnen tycker det är såååå spännande med krokodiler.

Joel gör som alltid, ligger och lyssnar när man läser. Simon däremot blir helt till sig över bilden på krokodilen som biter giraffen i benet och på lejonet som vrålar. Han vill hela tiden bläddra tillbaka och titta på just dessa två bilder.

Det har visst kommit en fortsättning och vi får väl se om vi slår till på den för lite nyfiken är vi på hur det går för Junior.

Simon fullkomligt avskyr när han har saker under fötterna. Glider byxorna ner runt hälen gråter han hysteriskt som om han just gått på krossat glas.

Varje gång man sätter på honom overallen så ylar han om man sätter på skon på första benet före man har tagit ut andra benet ur overallen. Vet inte hur många gånger jag trott att jag klämmer honom, eller att något annat är fel. Så tar man ut foten ur byxbenet och han blir nöjd.

Likadant är det när han trampar på något som fastnar under foten, då lyfter han på foten och ylar tills man kommer och borstar bort det som fastnat.

Vi har varit inne ganska mycket under jullovet så idag tog jag mig i kragen efter frukost och fick hjälp av John att klä på barnen. Packade lite minifika och drog iväg med pulkan till busshållplatsen. Vi tog bussen till Kärrtorp där vi pausade i en snödriva med lite kex, choklad och vatten. Tittade på tunnelbanetåg, snöplog och bussar under tiden.

Sen tog vi rulltrappan upp till plattformen och hoppade på tåget hem. Spännande tyckte Simon som nog inte minns när han åkte t-bana senast (inte jag heller…). Båda barnen visar stor respekt för fordon vilket känns skönt så det är ingen direkt risk att de går för nära spåren. Joel har dessutom en enorm beskyddarinstinkt för Simon vilket är otroligt gulligt att se.

Gick i trappa och åkte rulltrappa. Sen gick Joel hela vägen hem medans Simon kampade själv i pulkan. Otroligt mysigt att göra såna här enkla små utflykter.

När vi förberedde myshörnet för tapetsering så kom Joel och Simon helt plötsligt knallande tillsammans, lite småfnissiga. De hade båda dubbelnapp och sprang runt och busade ett tag hos oss.

Nu har jag sett flera bokbloggar som har denna lista och tycker det är lite roligt så jag fyller i. Listan är över de pocketböcker som har sålt bäst på adlibris.com under 2010. Jag har dock inte tagit hänsyn till om jag läst pocketversionen eller inte

Markera med rött de böcker du läst
Markera med blått de böcker du lyssnat på
Markera med grönt de böcker du vill läsa
Sätt ett gult X bakom de böcker du äger

1. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonasson, Jonas X
2. Dyngkåt och hur helig som helst av Skäringer, Mia X länk
3. Hypnotisören av Kepler, Lars X länk
4. Tre sekunder av Roslund & Hellström X länk
5. Den dubbla tystnaden av Jungstedt, Mari
6. Skynda att älska av Schulman, Alex X länk
7. Igelkottens elegans av Barbery, Muriel
8. Höstoffer av Kallentoft, Mons
9. Först när givaren är död av Jansson, Anna
10. Borta bäst av Kadefors, Sara
11. Mamma, pappa, barn av Gerhardsen, Carin X länk
12. I den innersta kretsen av Sten, Viveca
13. Lyckan, kärleken & meningen med livet av Gilbert, Elizabeth
14. Svinhugg av Cedervall, Marianne X
15. En förtjusande man av Keyes, Marian
16. Snabba cash av Lapidus, Jens X
17. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? av Simonson, Nisse
18. Dödergök av Wennstam, Katarina
19. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Heberlein, Ann
20. Utrensning av Oksanen, Sofi

När vi hade varit på vår utflykt idag så var det så skönt ut (runt nollan) så vi stannade kvar ute. Simon fick fingervantar istället för tjocka tumvantar och kunde helt plötsligt hålla sin nya skyffel så att han oxå uppskattade vintern. Pulkan hade vi att skotta snö i för att köra bort sen. Snöplogen hade nämligen gått sönder så det var massa snö kvar

Efter ett tag insåg jag att snön var helt perfekt för att bygga snögubbe och började rulla. På kvällen fick snögubben en marshall på huvudet för att lysa upp lite i vintermörkret (en gatlampa precis vid oss har gått sönder).

Även om det fortfarande spills ganska mycket så har vi nu uppgraderat Simon från nappflaskor och pipmuggar. Han får samma drickverktyg som Joel helt enkelt.

Joel var väldigt motorisk tidigt och lämnade tidigt pipmuggen bakom sig då han visade sig väldigt försiktig. Simon är mer verbal och även hafsigare och orädd så det åker ofta ner saker på golvet.

Efter alla problem vi haft med bredbandet fick vi till slut ett nytt kabelmodem från Com Hem. Till skillnad från det gamla modemet innehöll det nya en helt OK router.

Den gamla routern, en onödigt avancerad Netgear WINDR3700, ska säljas på blocket och har ersatts av en switch eftersom switchen i nya routern bara klarade 100 Mbit.

Idag väggmonterade jag alla switcharna genom att silvertejpa fast ett hålband på undersidan som sen skruvades i väggen. En vid TV:n, en vid routern och en i hobbyrummet. Jag insåg att vi totalt använder 13 nätverksuttag… Hur kunde det bli så många?

Lite roligt att få använda de grå och fundera på vilket alternativ som verkar mest logiskt, eller vad man redan vet

16 rätt av 20 möjliga

Vad vet du?

Idag var det återigen dax att förbruka gratisbiljetter till bio. Precis som förra året bjöd jag med Lotta (vi träffas nämligen alldeles för sällan). Vi hämtade ut biljetterna och gick sen och käkade lunch och babblade på massor om jobb, familj och barn – dvs livet som pågår.

Filmen vi valde var “Fyra år till” och jag måste säga att det var ett mycket bra val. Gillade den verkligen! Många skratt, en del igenkänning och mycket fint om kärleken. Kommer nog bära med mig känslan ett tag.

Efter filmen rundade vi av träffen med en fika såklart eftersom vi hade mer att avhandla. Nu blir det nog en bioträff om ett år igen för det känns som en trevlig tradition att ha!

Under hösten har vi varit arga familjen rätt ofta. Förkylningarna avlöste varandra, höstmörkret kom och det ruggiga vädret gjorde att vi inte var ute så mycket.

Ljudnivån är allt annat än låg och det ligger leksaker överallt. Det leks vid matbordet och barnen ignorerar ibland att vi pratar med dem.

Alla dessa faktorer tär på tålamod och  det händer att både jag och John ryter till. Joel har dock börjat säga ifrån “Inte bli så arg på mig”, eller “Inte vara så arga” och helt plötsligt känns det som att man inte är så arg längre.

Nu under jullovet känns det som att vi har tagit oss ur det jobbigaste perioden. Säkert utvecklingssprång för båda barnen som jag tycker har blivit så stora helt plötsligt!

När jag var au-pair i USA drillades jag i att små barn ska vara artiga och det har suttit kvar. Man ska använda ord som snälla och tack helt enkelt. I USA kallade man “please” för det magiska ordet så det har jag fört med mig hem. Alltså brukar Joel ofta få frågan vad det magiska ordet är om han glömmer att använda “snälla” när han ber om något.

Detta sker ofta i köket när Joel vill ha sugrör. Idag när jag stod och lagade mat så satt Simon på sin plats med ett glas jos. Helt plötsligt inser jag att Simon sitter och säger “sugrör” flera gånger och sen hör jag “snälla”. Vänder mig om och ser hur han tittar snällt på mig.

Givetvis fick han ett sugrör!

Idag efter (eller under) middagen så höll Simon på med något som han inte fick och jag sa till honom med arga rösten. Då hör jag.

- “Inte bli så arg på Simon. Han är min vän” förklarar Joel.

Så även om han ganska ofta blir arg på Simon och tycker han är jobbig så tycker han om honom.

Vi försöker visa barnen att man delar med sig av saker när man är flera och ibland märks det faktiskt att de tar till sig. Oftast när vi äter glass så bjuds det smakbitar både till höger och vänster.

Idag efter middagen så hittade jag burken med köpt ischoklad och tyckte att det var lika bra att göra slut på den så jag ropade på barnen och vi satte oss på golvet med burken i mitten. De började lassa in, Simon delade med sig en till John. Sen var alla slut.

- “Men jag fick ju ingen”, säger jag med lite ledsen röst.
- “Jo, en” säger Joel med munnen full.
- “Nä, jag fick inte någon alls” säger jag.

Joel tittar på mig lite fundersamt och rör sen handen mot munnen för att ta ut en liten bit till mig. Jag skyndade mig att säga att jag inte ville ha någon, men att det var enormt gulligt av honom att vilja dela med sig.

När jag bytte moderkort i datorn satt kontakterna för av- och på-knappen, power-lampan och hårddisk-lampan lite längre bort än tidigare. Tyvärr så långt bort att kablarna som går till chassit inte räckte…

Det löstes temporärt genom att dra ut sladden på baksidan istället med den lilla nackdelen att man blev tvungen att kravla omkring på golvet för att nå strömbrytaren varje gång datorn skulle startas.

Igår fick jag äntligen ändan ur och gjorde kabeln lite längre. Det normala vore kanske att använda en kopplingsplint och lite extra sladd, men jag hade ingen kopplingsplint. Däremot hade jag sladdar, lödstation, lödtenn och krympslang. En halvtimme senare var kablarna tillräckligt långa och inkopplade på rätt sätt.

Idag på eftermiddagen blev det lite tyst i barnrummet så vi gick in och möttes av detta:

Efter en period där båda barnen somnat ganska snabbt i var sin säng på kvällarna så ville Joel igår sitta i Simons säng efter att vi läst för dem (i var sin säng). Vi vill ju att de ska gilla varandra så självklart fick han det. De stökade ett bra tag och till slut fick det bli lite annan läggning. Joel somnade utmattad på min arm efter att ha varit rätt så upprörd.

Ikväll blev det likadant. Joel ville över till Simons säng. John gick ner, jag satt vid datorn. Hör hur de håller på lite granna men tänker att de får sitta en stund. Ska gå ner för att hämta inköpslistan då jag tänkte göra veckans handling på mataffären och kikar mest in lite snabbt.

Då ser jag vad de håller på med – tömmer bokhyllan. Simons säng är helt full av böcker. Bara att sätta dem i Joels säng och röja Simons. I Joels säng busar de tillsammans så det är svårt att inte skratta åt dem. Sen blir det återigen att hålla Joel sällskap tills han somnar.

Härom dagen hittade John Dinosaurietåget på svtplay och efter det vill barnen inte se något annat. Ett tag verkade det som att det inte sändes fler avsnitt men så kom det igång igen till allas stor förtjusning. Synd att seriens hemsida bara finns på engelska.

Helt plötsligt har intresset för dinosaurier väckts!

När vi gjorde rumsbytet i somras var en av anledningarna att vi var trötta på att ha leksaker runt oss i alla rum. Vi införde därför regeln att leksaker är i barnrummet och hobbysaker i hobbyrummet.

Det går såklart sådär ibland eftersom det kan vara enklare att ha barnen i samma rum om man vill pyssla. Så häromdagen såg det ut som på bilden i mitt hobbyhörn. Notera hur bilarna har parkerats långt in under bordet.

Då är det vardag igen, efter härliga veckor med ledighet. På ett sätt ganska skönt att vara tillbaka i verkligheten igen men när klockan ringer fem i 6 är det allt annat än skönt.

Sitter på jobbet sen en timme tillbaka, njuter av lugnet (inga barn på kontoret, inga kollegor så här dax) och känner skön träningsvärk. Nu hoppas jag kunna träna på hela våren utan tråkiga förkylningar.

Ser fram emot att gå tidigt från jobbet och hämta barnen. Sen ska vi städa bort julen ikväll – tjugonda knut imorgon.

Idag var första dagen efter jul som jag hämtade på dagis. I vanliga fall har Simon kommit rusande till mig men idag såg han mig knappt för han höll på och bygga torn med trummor. Däremot ville han att jag skulle hjälpa till.

Lyckades till slut övertyga honom om att vi skulle gå över till Joel och han var i full färd med att bygga en brasa så han hade inte ens tid att hälsa.

Efter mycket övertygande och lockande med att det hade snöat så lyckades jag få med dem till hallen. Sen vägrade båda klä på sig så det tog nog en kvart innan vi hade på alla kläder och kunde lämna dagis.

Dock väldigt skönt att de gillar dagis och trivs där för snart är det dax för något längre dagar ibland.

Idag var det dax för årets andra pass och jag har gått och väntat på att halsen skulle börja göra ont så jag fick ställa in. Men icke!

Amany kom in och sa att idag blir det ett tungt benpass. Passade fint eftersom armar och mage kändes efter måndagens pass. Vi fick börja med att gå ut i gymet och hämta varsin vikt (tjejer 15 kg och killar 20 kg). Under tiden hade Amany skrivit upp passet:

5/5 utfallshopp
8 knäböjshopp
10 knäböj

Jag ser framför mig att jag typ orkar göra 2 av varje med vikten… Sen skriver hon en sista rad med 1 varv med vikt. Jag frågar om vikten och det visar sig att vi ska göra hopp och knäböj utan vikt sen ta vikten och springa fram och tillbaka i salen. Det är ett varv. Vi ska göra sex varv.

Mjölksyran kommer snabbt och många gånger får jag vila eftersom benen inte bär mig men efter ca 8 minuter är det över. Som avslutning körde vi en magövning oxå, såklart. Trappan ner efter passet gav knädarr och jag börjar fundera på hur det ska gå på fredag lunch då jag lovat kollegor att köra ett pass – ute. Är man ute när det är vinter finns det begränsat antal övningar så knäböj kommer att vara en av dem…

Idag var postlådan fylld av brev – fem stycken från försäkringskassan. Förbättraren inom mig tänker genast att det borde gå att samordna utskicken lite. Nåja, vissa var till mig och vissa till John så ok.

Öppnar dem och inser att det ju är papper för december (VAB), såna vi redan fått en gång. Funderar lite på varför och inser sen att det såklart är för att jag i helgen ansökte om VAB och att jag först i måndags skickade in pappren som förskolan fyller i. Kanske kunde de avvakta några dagar åtminstone för det kan ju inte vara helt ovanligt att man i samband med ansökning även hanterar pappret som förskolan fyller i?

Detta papper till förskolan. Det räcker ju med ett per barn även om man är flera vuxna som delat på VAB:en och försäkringskassan vet att jag och barnens far bor ihop eftersom jag bockar i det varje gång jag ansöker. Alltså är tre skickade helt i onödan.

I varje utskick finns även en informationlapp. Vi har fått samma infolapp rätt många gånger under hösten och jag tror jag kanske läste den första gången…

Vad håller de på med? Hur kan det få vara så ineffektivt??

Vi hade lite problem till och från med att få borsta Joels tänder men numera går det nästan alltid bra och ganska ofta vill han att vi ska borsta.

Simon däremot brukar störtvägra så det varierar hur mycket hans tänder borstas av oss. Ikväll när jag skulle borsta pekade han på min tandborste och ville att jag skulle borsta. Självklart tog jag den och satte mig bredvid och borstade.

Han studerade verkligen ingående hur jag gjorde och härmade sen riktigt bra. Alla sätt är bra utom de dåliga

Barnen älskar att skotta snö. Under ledigheten någon dag så insåg vi att det behövde skottas utanför garaget om vi skulle få ut bilen. Vi tog med diverse skyfflar, pulkan och barnen. Efter en stund fick jag och John inte längre ha våra stora skyfflar – de skulle barnen absolut ha och det räckte inte att skotta utanför vårt garage utan barnen ville ta även grannarnas.

Pulkan är suverän att sen frakta bort snön med – till en stor snöhög 15 meter bort.

I helgen tog John tag i att lägga in annonser på Blocket och denna gång gick det snabbt. Routern John la ut ringde en snubbe på fem minuter efter att annonsen lagts in. Dagen efter hämtade han den.

Även en tenseapparat la vi ut. Köptes när vi väntade Joel och jag testade den och tyckte den verkade bra. När värkarna kom igång så glömdes den helt bort och det gick bra ändå. Sen dess har den legat och tagit plats. Nu är den både betald, skickad och mottagen – alltså helt ur vår värld. Skönt!!

Nu får vi se vad vi ska sälja härnäst, för säkerligen ligger den en hel del saker här som vi skulle kunna avvara

Nytt år och dax att ta tag i saker igen. Idag körde vi en omstart på lunchträning på jobbet. Två stycken blev vi till slut då många var förkylda. Vi klädde på oss och trotsade snö och kyla (minus 5 typ) och joggade ner förbi Eriksdalsbadet. Gick med tanke på underlaget riktigt bra. Sen visade jag lite övningar och så körde vi ett pass med armhävningar, “saxhopp” och knäböj på 10 minuter.

Mina lår var ömma efter onsdagens pass och jag funderade före passet på om det skulle vara möjligt att köra. Passet och knäböjen gick dock hur bra som helst och jag kände mig stark.

Sen förstod kroppen och bara tanken på att gå i trappor fick benen att darra…

Sitter nu i soffan helt slut. Inte bara i benen utan även i armarna. Härligt!!

Tänkte länge skippa den men nu finns den i pocket så jag tänkte det var lika bra att läsa den. Gunilla Bergensten heter hon som skrivit och hon har skrivit några andra böcker, men jag tror inte jag kommer läsa dem.

Jag blir nämligen mest provocerad av boken. Visst känner jag igen mig i vissa saker, men sättet hon vill lösa det på, sättet hon agerar. Nä, det är väldigt långt ifrån mig.

Jag stör mig enormt på bilden hon målar upp av män och jag tror att det är här en av anledningarna till att vi inte kommer längre inom jämställdheten. Vi kvinnor är inte beredda att släppa hemmet, och låta någon annan göra det på sitt sätt. Att tjata, påminna etc är inte att låta någon annan ta ansvar.

Lika svårt har jag att tro på att bara låta det bero vem som ska ansvara för olika saker inom familjelogistiken. Hur många projekt klarar sig utan projektledare, eller med två stycken där ansvarsområden inte klargjorts?

Nä, jag tror på tydlig fördelning av det som måste göras och givetvis att båda är med på det! Ju äldre barnen blir desto mer tycker jag (nu iaf) att man bör involvera dem (= träna dem för framtiden). För oss funkar det iaf så länge man inte glömmer bort, och faktiskt räknar in tiden kvinnan (oftast är det ju kvinnan) lägger på att tänka på och planera saker.

Många verkar känns igen sig mycket i boken men hittade en recension som tilltalar mig (inkl kommentarer). Jaja, hett ämne är det iaf och även jag går igång på det Så läs boken och reagera du oxå!!

Någon gång i somras insåg vi att Joel inte behövde sova så mycket på dagen längre. Nu under julledigheten har han inte sovit alls på dagarna och det har gått bra. Det har dessutom underlättat kvällsläggningen (såklart).

Den här veckan på dagis har han sovit lite på dagarna och det ska vi prata med pedagogerna om på måndag. Han får vara vaken för sover han så kan han inte somna på kvällarna. Onsdag somnade han klockan 9, torsdag somnade han halv 11 och ikväll kvart i 9. Simon dras med i det hela och blir helt utmattat. Igår hade han somnat mitt i maten och sen hade de fått väcka honom efter vilan och då ville han knappt vakna.

Träningsvärken är värst dag 2. Om man tränar dag 2 hur blir det då med träningsvärken?

1. Den tränas bort?
2. Den man hade försvinner men ny tillkommer?
3. Den man har förlängs så man får dubbel träningsvärk?

Anledningen till att jag sitter och funderar över detta är att jag idag testat och kommit fram till att det inte är 1. Om det är 2 så är det bra, men är det 3 då kommer jag inte att kunna röra mig i helgen.

Första gången var boken väldigt svår att läsa. Man fick göra ett ljud som stod i boken och först på nästa sida såg man vad det var. Roligt men svårt. Sen har det känts så flera gånger när man inte läst boken på ett tag.

Låter man barnen oxå göra ljuden så blir det roligare. Bilderna är fina och det finns alltid något att titta på. Simon fastnar och pekar på flera saker.

Det är ingen jättefavoritbok men så handlar den ju inte heller om fordon eller krokodiler.

Joel har återupptäckt Stora maskiner. Vi köpte en DVD med åtta avsnitt i somras som blev omåttligt populär, men som sen glömdes bort. Nu är det återigen “stora maska” (som Joel säger) som gäller.

Även Simon, som inte var jätteintresserad i somras, har dragits med i hypen denna gång och de sitter båda som klistrade framför TV:n o tittar på schaktmaskiner, asfaltsläggare, hjullastare och traktorer.

Vi försöker visa barnen att det är bättre att göra saker tillsammans. Det går olika bra olika gånger kan väl sammanfatta det med.

Idag när vi tittade på Stora maskiner så ville Joel ha asfaltsläggaren och köra. Sen berättade han att jag fick gaffeltrucken, Simon hjullastaren och John dumpern.

- “Så kan vi samarbeta!” förklarar Joel stolt när fördelningen av fordon var klar.

Det är ganska ofta senaste tiden han pratar om att samarbeta så det känns som att något har fastnat

När jag sydde pirattröjan till Simon blev jag väldigt förtjust i färgen på ärmarna så när jag skulle sy ett par byxor till Simon var det inte så svårt att välja. Denna gång med mudd så nu blev midjan högre för jag valde att inte ta bort något eftersom Simon fortfarande har blöja så blev de första jag sydde lite låga. Lite i högsta laget blev det dock så blir det fler kommer jag ta bort lite för jag sätter på mudden.

Mudden är samma färg som på pirattröjan såklart. Inser att jag nu för första gången har börjat matcha kläderna som barnen har

Mottagare: Simon
Mönster: Ottobre 6/2007, nr 28 Lily Leggings i storlek 92. 
Material: Velour och mudd från Mjuka tyger. Gummiband 15 mm brett.

Joels favoritfärg är röd så när jag frågade honom vad han ville ha för byxor så sa han röda. Vi skulle ändå beställa från Stoff & Stil så då passade jag på att beställa lite röd sweatshirt (ville testa materialet). Även mudden ville han skulle vara röd. Bara för att jag kan så fick även sömmen bli röd. Endast gummibandet är vitt men det syns ju inte.

Han blev mycket nöjd! Själv tyckte jag tyget var helmysigt så jag ska definitivt köpa mer och sy mysbyxor till mig själv!

Mottagare: Joel
Mönster: Ottobre 6/2007, nr 28 Lily Leggings i storlek 110. 
Material: Röd sweatshirt från Stoff & Stil. Röd mudd från JNYDesign. Gummiband 15 mm brett.

Igår kväll när vi precis hade sett klart på Solsidan (inspelad såklart) hörde vi hur något av barnen började stortjuta. Jag stack upp och det var Simon som satt upp i sängen och ropade på mig och sa “arm”.

Jag insåg efter en liten stund att hans arm hade somnat och nu förmodligen pirrade sådär jobbigt. Han har såklart ingen aning om vad det är som händer. Han var otröstlig i sängen så han fick komma upp en sväng och sen hann väl klockan bli kanske halv 12 innan han kom till ro igen – i vår säng.

Idag när Joel och Simon väntade på att potatisen skulle koka färdigt till middagen fick de titta på Dinosaurietåget. Jag lät Joel titta på bilden för de olika avsnitten och välja vilket de skulle se. Han pekade på avsnittet om dinosaurierna som spiringer så fort.

- “Jaså, vill du se avsnittet med de som springer så fort?”, sa jag.
- “Ja, Ornitomimus!”, sa Joel…

Förut skickade jag massor med sms. Nu är det knappt några. Ser ett par anledningar till det.

1. Med nya telefonen kan jag chatta med John (och andra som har rätt chatt).
2. Med nya telefonen kan jag mejla “gratis” så då skickar jag hellre ett mejl eftersom jag både kan skriva och läsa från telefonen.
3. Med facebook håller jag kontakt bättre med de som finns med där.
4. Sen jag bytte jobbmobil har jag inte fått tummen ur och synka in allas nummer så jag har bara kortnummer där.

Roligt lärande med flikar. Oj, den här blev riktigt poppis hos oss eftersom den dök upp ungefär samtidigt som vi hittade Dinosaurietåget på svtplay.

Gillar att man frångår fyrkantstänket och gör den lite roligare. Dinosaurierna som kikar fram kommer från olika sidor.

Varje sida har lite fakta och sen en kort dialog. Har lite svårt att blanda läsningen så oftast blir det faktadelen faktiskt. Flera av dem jämför storleken med fordon – mycket uppskattat hos oss vill jag lova.

Såna här små böcker är tacksamma när man har barn i olika åldrar eftersom de tål nästan hur mycket som helst (kanske inte något längre bad…).

Som jag berättat tidigare så gillar vi att sjunga egenpåhittade sånger. En favorit Joel har är sopbilssången som jag hittat på.

Den handlar om hur vi slänger sopor i vårt sopsugsnedskast där soporna sen åker i hög fart till en central där sopbilen hämtar för att köra till soptippen i Högdalen. Där bränner man sopor (tror jag iaf) och då värmer man vatten som sen åker i långa rör till vårt hus och kommer ut i våra element så att huset blir varmt. Eftersom minnet är som det är varierar texten från gång till gång men grundstoryn är densamma.

Joel kan det där nu och sjunger den även själv men vill ändå att jag sjunger den någon kväll varje vecka. Jag hoppas att jag har rätt i hur kretsloppet funkar så att han inte lär sig fel

När vi ändå beställde från Stoff & Stil så fick Joel titta runt på lite tyger och hittade ett med robotar, tyvärr visade det sig att det var slut så istället blev det ett med monster. Dock kallas de robotar hemma hos oss nu

Joel tyckte att både tröja och ärmar skulle vara robotar så det blev det givetvis. Joel valde lila mudd och Simon blå. Joels är sydd med röd sömn och Simons med vit.

Sen testade jag att sy midjan med dubbelsömn på min vanliga symaskin. Det gick sådär med rött men sen frågade jag i forumet på sysidan om det var något man skulle tänka på och fick svar. Andra gick således lite bättre. Lite mycket pyjamas över tröjorna så kanske är det just vad de får bli – pyjamaströjor!

Mottagare: Joel och Simon
Mönster: Samma som tidigare (avritat på syhelgen)
Tyg:  Mudd från min samling, monstertyg i Interlock från Stoff & Stil.

Redan i höstas byggdes det bokhögar och torn. Den här högen stod helt plötsligt i hallen uppe en dag.

På ett sätt kul att de gillar böcker men ibland blir det lite tröttsamt att ställa tillbaka. Tur att de även gillar att läsa böcker annars hade vi nog satt stopp för den här leken på ett tidigt stadium.

Telefonen ringde när vi var uppe i barnrummet. Jag svarar.

- “Ja, jag skulle vilja tala med John”, säger en kvinna
- “Vad gäller det”, frågar jag eftersom jag vet att John avskyr telefonförsäljare
- “Jag ringer från Illustrerad Vetenskap som han prenumererar på”, svarar kvinnan
- “Ja, det är ingen idé för han säger alltid nej, han gillar inte telefonförsäljning”, svarar jag ärligt
- “Ja, ska jag inte prata med honom då?” kommer det lite förvånat samtidigt som jag (och förmodligen även kvinnan) hör John ropa “Nej tack”.
- “Nä, det är ingen idé han ropar nej tack redan nu” skrattar jag.

Hon skrattar lite och avslutar samtalet.

En knapp timme efter första samtalet så ringer det igen och jag svarar.

- “Är det Susanne jag pratar med?” frågar en kille
- “Ja” svarar jag
- “Hej, jag heter Adam och ringer från “Allers trädgård”
- “Hej, du ringde härom dagen och jag har fortfarande inte mer tid att läsa tidningar så det är bara slöseri med tid” svarar jag ärligt
- “Oj, förlåt, har jag redan ringt. Det var inte meningen att störa igen” säger killen lite urskuldande och tackar för sig.

Jag ställer tillbaka telefonen och ler nöjt efter två roliga samtal på mindre än en timme.

När Joel fick syn på den så ville han genast titta i den. Sen satt han en bra stund och bläddrade. Mumlade rätt mycket och pekade på de lite halvläskiga maskinerna i boken. När han gått igenom den två gånger frågade jag om han vill att jag skulle läsa den för honom. Självklart!

Läste den två gånger, och andra gången var Simon med. Sen satt Simon och bläddrade. Båda tycker nog att den är lite läskig när maskinerna kommer och det förstår jag för de har verkligen lyckats rita dem så man förstår att de inte är vänligt sinnade.

På kvällen ville Joel att jag skulle läsa igen. När jag läst den två gånger så fick det räcka tyckte jag (skulle träna) men han hade kvar boken och tittade i den själv.

Så här intresserade av en ny bok har jag aldrig sett barnen men de fullkomligt slukade den. Givetvis är det maskinernas förtjänst även om de gillar barbafamiljen. Tror vi kommer att ha mycket glädje av den här boken framöver!

Idag vid frukostbordet lyckades Simon få till sin första treordsmening (som jag hört iaf).

Joel la bort sin sked och började äta yoghurt med fingret istället. Simon gjorde likadant – såklart.

- “Doppa fingret där” säger Simon och tittar frågande på mig med yoghurt droppande från fingret.

Jag skrattade och sa att visst fick han göra så.

Joel har aldrig varit sådär jätteintresserad av briotågbanan men lekt lite med den ibland. Lådan har varit undanplockad ett tag och härom dagen tog jag fram den. Simon blev eld och lågor.

Igår kväll blev han skogstokig när han inte fick leka längre utan skulle äta kvällis och sen sova. Idag hann vi inte ens ner förrän han fastnade med tågbanan. Han satt och sa “tåg” och lekte med tåget. Jag funderade lite på om jag skulle avbryta och bära ner honom, men valde att avvakta. Gick upp lite då och då för att kolla, lockade med frukost och dinosaurietåget men icke. Han varvade med att kalla mig “Dumma” och att säga “Nänänänä” och vifta med handen mot mig. Jag sa att han var välkommen ner när han lekt klart.

Efter kanske 10-15 minuter kom han faktiskt ner! Kändes skönt att inte ha avbrutit leken och börjat dagen med gråt och skrik.

Lämningarna har gått bättre (även för mig) senast tiden. Idag när vi närmade oss dagis så såg vi en lastbil med container på flaket parkerad i närheten. Den ville de såklart pausa och titta på. Vi kommer upp till dagis och går in på gården. Joel ska vara ute och Simon inne säger en pedagog. I samma stund hör vi motorljud och en hjullastare dyker upp på vägen utanför gården. Båda barnen blir överlyckliga och ropar “hjullastare” och springer mot grinden. Tänker att vi kan väl kolla lite.

Efter en stund går vi tillbaka och när jag kommer in så har de ändrat sig på småbarn – Simon ska vara ute. Jag har dock lockat med att han kan leka med tåg inne så det är på väg att bli lite dålig stämning. Lockar med hjullastaren ute och Simon blir glad igen och knallar genast ut. Jag pratar lite med personalen och lämnar lite saker. När jag kommer ut letar jag lite efter grabbarna för att säga hej då.

Sen ser jag dem. De står sida vid sida och spanar efter hjullastaren. Till min förvåning gick det hur bra som helst att säga hej då och sen gå iväg mot hjullastaren och hemmet.

Idag var det dax för besök hos logopeden igen med Joel. Vi har varit sådär bra på att träna hemma men många har faktiskt påpekat att det börjar bli lättare att förstå honom.

Logopeden höll med. Hon gjorde samma test som första gången och hörde många förbättringar. Sen lekte det lite olika lekar och Joel höll koncentrationen uppe mycket bättre och härmade ljud mer än tidigare.

Hela besöket inleddes med att Joel sprang in och sa “Bö!” till henne, två gånger. Han planerade detta redan innan vi kom in Så stämningen blev tämligen uppsluppen och han berättade massa massa saker. Varje gång det kom en buss förbi utanför så ställde sig Joel upp och tittade och sa “Åh, en buss”.

Nu ska vi få lite mer saker att öva på!

Nu har jag nyss gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Skickat in en spontanansökan till Äntligen hemma.

Fokusområde: framsidan av huset

Faktum är att den behöver åtgärdas men vi har inte lyckats komma fram till några bra lösningar. Nu får vi se om de hör av sig. Misstänker att de får hyfsat många ansökningar

Det började för ett tag sen då jag tröttnat på att barnen fastnade i svtplay och glömde äta vid frukost och kvällis (de tillfällen då de får kolla på svtplay).

Jag började helt enkelt pausa och säga “Matpaus”.

Det har funkat över all förväntan och numera är det tom barnen själva som hotjar till att det är paus. Beroende på vad som äts kan det vara filpaus, mackpaus, yoghurtpaus eller tom jospaus.

Skönt när man hittar sätt som funkar!

Simon tog en paus i lekandet med tåg och byggde ett boktorn istället.

Jag har lovat mig själv att testa lite nya saker så när jag fick ett nummer från Ottobre där det fanns kalsongmönster tänkte jag att det måste jag testa. Joel fick självklart välja tyger utifrån ett urval jag tog fram.

Sydde med sömmen på utsidan istället och sydde sen en stickning från utsidan för att få ner sömmen. Ett tips från en av tjejerna på syhelgen. Valde sen bort mudd i midjan och satte gummibandet direkt. Lyckades sy grenen felvänd så jag fick kapa lite på benen. På benen valde jag att bara köra overlocken istället för att mecka med fåll. Nu återstår att se vad Joel tycker om att ha dem på sig. Blir nog fler men då blir det en storlek större och kanske något roligare gummiband i midjan (om det finns).

Mottagare: Joel
Mönster: Ottobre 6/2010, nr 16 Pikkumies boxers i storlek 104.
Tyg:  Fordonsjersey från mjuka tyger. Gummiband 20 mm.

Det har hunnit bli en rejäl samling med fordon i vårt hem. Joel har börjat ställa upp dem tillsammans.

Tänk i onsdags låg två paket i brevlådan till mig, och i torsdags ytterligare ett. Från förlag. Detta med recensionsexemplar är helt fantastiskt Som julafton eller födelsedagar där man har önskat sig något och ens önskan slår in.

Nu är det ju inte så att jag får alla böcker jag önskar utan det varierar men desto större blir ju lyckan när det väl kommer böcker!

Den här gången fick jag totalt tre böcker, men även information om att jag kommer att få fyra böcker till – när de släpps. Hur kul som helst. Nu ska jag bara önska mig lite mer tid att läsa oxå!

Fast en av böckerna har vi redan läst säkert 20 gånger och jag är glad att två av de böcker som kommer senare handlar om samma familj. Kanske ska jag önska ännu fler?

Den har varit Joels favorit länge. Simon har dock inte kunnat sätta igång den själv, tills härom kvällen. Vilken lycka!! Tur att det var sovdags strax efter så vi slapp lyssna på den så länge.

Joel gjorde även sitt bästa för att ta den och ställa undan den men Simon lyckades hela tiden hitta den på något sätt.

Skulle till Västerås och hade hittat mitt TIM-kort så jag gick till en kassa för att kolla hur det funkar nu. På samma sätt tydligen så jag laddade kortet.
- “Öh, det står ungdom” säger hon i kassan.
- “Oj, vilka gränser är det?” frågar jag förvånat.
- “26 år”, svarar hon.
Varpå jag garvaroch ber henne ändra. Inser att jag skaffade kortet när jag gjorde exjobb 1999 och sen inte hade en aning om att det var kopplat till ålder. Undra om jag åkt billigare till Uppsala när det begav sig senast…

Det är inte så ofta jag tänker tillbaka på min konfirmation. Tills denna vinter då det visar sig att den präst som försvann och sedan hittades död i sin bil i var min konfirmationspräst. Det är alltid hemskt att läsa om människor som lidit på ett eller annat sätt, men när det är en människa man “känner” så blir det snäppet värre.

Mår illa av att läsa och tänka. Samtidigt försöker jag tänka tillbaka på just konfirmationstiden men inser att det är länge sen och mitt minne för undanstoppat. Kanske ska jag leta upp någon gammal dagbok från den tiden och läsa för att hedra minnet av Kerstin.

Boken med världens längsta titel (man får reda på var det kommer ifrån i boken). Gillade ju hans förra bok och inte heller den här gången blev jag besviken. Jag gillar verkligen sättet han skriver. Det finns ett driv för även utan egentlig spänning i boken så finns det en drivkraft som gör att boken är svår att lägga ifrån sig. Man vill hela tiden läsa lite till, så givetvis tar den slut alldeles för fort. Jag hoppas att han kommer skriva fler böcker.

Han är självutlämnande (eller så är han bra på att hitta på) vilket gör att man känner igen sig i vissa saker och tankar. Roligt att läsa om hur de träffas och hur han tänker.

Lite förvirrade blir jag dock ibland i boken för jag tycker mig känna igen vissa nutida händelser och bloggen jag följde startade där boken slutar, och boken jag har läst släpptes före bloggen startade. Kanske har det varit tillbakablickar i bloggen? Nu skriver han förresten på en ny blogg eftersom han la ner den gamla när dottern Charlie fyllde 1 år.

Nåja, den är läsvärd och jag har definitivt kvar honom som en av mina favoriter, även om förra boken var snäppet intressantare.

I helgen som gick var det dax för min andra 40-årsfest. Den första var för sisådär 7 år sen. Vi var tre fd kursare som tillsammans tog tåget till Västerås, och resan dit babblade vi på hela vägen för att hinna uppdatera oss om varandras liv.

Festen hölls gemensamt av fem gamla barndomsvänner så det var inte supermånga vi kände, men helt suveränt att få lite barnfritid att prata och umgås. Festen var mycket bra ordnad. Bra lokal, bra mat, bra musik, roliga lekar (Lotta imponerade med sitt mod och sin kunskap). Framåt midnatt började dock vi tre småbarnsföräldrar bli rätt trötta och tog en taxi till lägenheten vi fått låna (vilken service!). Sov tills det var dax att gå upp för att sen ta oss till stationen och tillbaka till Stockholm igen.

Camilla själv har skrivit en bra festrapport

I onsdags var det återigen dax för familjens dag. Denna gång styrde vi kosan söderut mot Tom Tits Experiment i Södertälje. Det var andra gången för mig och John men första gången för barnen.

Vi åt lunch hemma så att barnen kunde sova i bilen dit och kom fram runt 12. Inte många som tagit sig dit en dag som denna vilket var toppen för oss. Således var det i princip fritt fram till alla saker.

Det lektes med kulor på olika sätt, vatten, biljardklot och fordon. Vi gick vilse i en spegellabyrint, Joel hoppade som man gör på månen och båda fick testa på att vara i en såpbubbla.

En succé helt enkelt. När vi fikade så frågade vi Joel vilket som var roligast, detta eller Junibacken. Ingen tvekan om svaret!

Igår på crossen bjöd en av deltagarna på en provsmakning av Arlas nya “Keso mellanmål” (släpps tydligen vecka 6). Hennes sambo jobbar på arla och Amany pratar alltid om att keso är så bra. Två förpackningar blidde det

John snodde direkt den ena för att ta med till jobbet som mellis och jag tog den andra tillsammans med en avokado. Mycket gott! Om priser är rätt kommer det att köpas såna här ibland vill jag lova. Älskar ju torkad frukt och nötter och i kombination med keso blev det kanon.

Johns kommentar idag efter att ha provat: “Inte jättegott, men mättande”.

Efter att ha haft tre nätter i rad utan barn (rekord) så kom Joel inatt in till oss (tror faktiskt jag var inne och hämtade honom när han vaknat och var lite ledsen). John gick upp tidigt så när klockan ringde kvart över 7 så la jag mig och läste lite på paddan.

Sen vaknade Joel och vi busade lite i sängen. Helt plötsligt hör vi Simon ropa från sin säng. Jag ropar på honom och säger att han får komma in till oss och mysa. Efter en liten stund hör vi små snabba fotsteg och strax ser vi Simon komma i full galopp, håret på ända och med ett leende på läpparna. Han klättrar snabbt upp i sängen och vi lägger oss alla tre och myser lite.

Efter en sån morgon får man lite extra energi

Vi har rätt många veckor nu undrat var glassbilen tagit vägen. Så idag när vi som vanligt skottade på framsidan efter dagis så hör vi melodin. Alla tre blir givetvis överlyckliga och jag rusar in för att hämta pengar och kasse.

Sen springer vi bort till stället där den brukar stå – och där är den. Båda barnen blir helt till sig och tittar storögda på alla glassar man kan köpa. Vi kommer överens om några stycken olika som vi köper. Joel fick den stora äran att själv plocka ut en av lådorna ur bilen.

Väl hemma var inte skottningen intressant utan de ville in och provsmaka en glass. Självklart!

Simon fortsatte prata om glassbilen hela kvällen. Nu får vi ta och äta massa glass så vi kan köpa lite när den kommer igen om två veckor. Tydligen har de haft vinteruppehåll så det är därför de inte varit här.

Ett bra tag har vi haft ganska stökiga kvällar. Trots att Joel knappt har sovit på dagis så har han haft svårt att somna på kvällen. De kvällar han somnat snabbt har Simon haft svårt att somna. Före halv 9 är det sällan båda har somnat.

Själv fattar jag inte hur det kan vara så struligt. Så många barn som jag suttit barnvakt för har jag aldrig upplevt så mycket stök. Sen inser jag att jag ju är förälder den här gången och då blir det genast annat.

Nätterna däremot har varit mycket bra med några nätter där vi inte hört ett pip från barnrummet.

Igår kväll så sov båda barnen halv 8! Genast fanns det lite tid över på kvällen

Borde anat vad som komma skulle… Natten. Inte många ostörda halvtimmar. Mer eller mindre skytteltrafik in till barnrummet och gnällande knodd. Någon gång kom Joel in till oss och när det var en dryg timme kvar tills jag skulle gå upp så tjöt Simon (igen) och jag gick och la mig där. Oklart vad det var men en kvart före jag skulle gå upp så somnade han djupt igen, och då hade vi slumrat lite, smort ben och sjungit.

Ikväll blir det ingen nattuggling vill jag lova!

Häromdagen när Joel satt på toa underhöll jag med lite sång. Jag sjöng “Trollkarlen” och eftersom jag inte direkt är någon minnesmästare blev texten inte alltid helt rätt, men jag tyckte själv jag klarade mig igenom sången ganska bra. När jag sjungit färdigt sa Joel allvarligt:

- “Du kan inte den sången Pappa”.

en skakande svensk historia. Efter några sidor funderar jag allvarligt på att sluta läsa. Vet inte om jag klarar av allt det hemska som står i boken. Hade jag haft någon dotter hade jag garanterat slutat läsa. Det har hänt, i verkligheten och den får verkligen magen att vända sig ut och in.

En bit in i boken vänjer man sig nästan men blir så ledsen inombords över att det händer sånt här. Vad är det för män?

Så svårt att vara förälder i en sån situation. I slutet skriver Tessan faktiskt tips om hur man kan agera. Såna tips borde skickas ut till alla föräldrar. Gå på din magkänsla, tror du att något är fel så är det troligen det. Visa att du finns där oavsett.

En pyskolog skriver dessutom att många föräldrar glömmer bort att ändra sitt beteende när barnen växer upp och fortsätter på ungefär samma vårdande och skyddande sätt som när de är små. Häng med i utveckligen helt enkelt!

Nu vill jag läsa en mysig bok!

I julklapp från min ärade syster fick jag ett Adobe Elements paket med Photoshop och Premiere. Premiere används för att redigera video, vilket visade sig vara väldigt svårt och dessvärre tidskrävande, men likväl roligt.

Den här filmen är ihopsatta filmsnuttar från vårt besök på Tom Tit i veckan. Vi har använt mobiltelefonerna, vilket gör att kvaliteten inte är på topp, men det är “skådisarna” som är det viktiga!

Efter lunchen idag frågade Sue om jag ville ha en bit Toblerone till kaffet.

-”Nej”, säger jag som inte är jättesugen.
-”Nej tack!”, hör jag Joel tillrättavisa mig med sträng röst.

Ända sen jul (ja iofs före oxå) så hittar man i hemmet diverse kärl med olika saker i. Enligt Joel är det paket. Det var ju mycket paket i december så av det triggades detta skapande av paket hela tiden.

Ibland blir jag skogstokig på det och säger ett och annat och det är då Joel brukar förklara att det ju bara är paket. Ganska ofta till mig dessutom… Kanske för att jag ska bli tyst?

Nåja, ibland får jag lite ork och sorterar upp sakerna och då leks det med dem som det ska – ett tag. Sen ser det ut så här igen.

En väldigt vanlig lek hemma hos oss är sofflek. Det byggs kojor, det hoppas och så vidare. Vissa gånger blir knoddarnas hår extremt elektriskt. Idag var en sån dag.

Ibland läser en av oss för båda knoddarna – i myshörnet. Otroligt stor mysfaktor!

Idag läste vi dessutom en ny bok, en som vi blivit tipsade om på flera ställen, och som passar väldigt bra nu när Dinosaurietåget fört oss in på dinosauriestigen. Boken heter: Det var en gång… Massor av dinosaourier av Sarah Sheppard (som för övrigt har illustrerat en av våra stora favoriter här hemma, Vi letar konstiga bilar). Den finns som app till ipaden så snart blir det ett köp av den tror jag.

Myshörnet är en succé helt enkelt!

Idag när Simon sov drog jag och Joel och hämtade paket. Buss dit och promenad hem. Alldeles alldeles underbart väder var det. Insåg att solen inte lyst så mycket på oss senast månaderna så vi njöt i fulla drag. Joel klättrade runt lite varstans och jag ser fram emot vår- och sommarsäsongen och besök i skog och lekparker. I år kommer dessutom Simon att ha mycket större utbyte av det!