Ikväll har uppkoppling återigen varit sämre tyvärr så det var inte fixat av Com Hem. Fick dock svar från frågan jag ställde härom dagen via kontaktformulär. De skulle ta vidare frågan internt kring att få mobilt bredband i väntan på fix – får väl se vad som händer där. Fick även länken till reklamationsformuläret men det fyllde jag i redan igår och det är det svaret som blir mer intressant verkar det som.

Får se när det kommer.

Härom dagen beställde vi lite olika batterier på BatteryClub, de skickades dagen efter och igår hämtade vi ut dem. Tyvärr var ett av dem fel. Suck. Mejlade kundtjänst igår kväll och fick svar nu på morgonen. De skickar genast ett nytt och skickar då med en returpåse för det felaktiga.

Mycket smidigt! Sånt gillar jag

Simon och jag är hemma idag. Simon hostig och feber. Efter sin middagslur satt han i min famn vid datorn och tittade på. Följande utspelade sig.

- “Ska vi gå ner och fika före vi hämtar Joel?”, frågar jag.
- “Nu!” svarar Simon bestämt.
- “Fika?” frågar jag.
- “Nä”, svarar han bestämt
- “Hämta Joel nu?” frågar jag då
- “Jaa”, kommer det från Simon
- “Längtar du efter Joel Simon” fortsätter jag
- “Mmm”, nickar Simon. “Pappa” kommer det sen ledsamt
- “Längtar du efter pappa oxå”, frågar jag
- “Mmm” svarar han sorgset och nickar

Tror det är bäst att vi hämtar Joel och säger till John att sluta jobba

Simon brukar bara använda ett ord i taget när han pratar, men igår sa han faktiskt en mening med två:

Bajsa pottan!

Kunde kanske varit något mer älskvärt, men jag blev i alla fall glad.

Igår hade vi vår första “familjens dag”. Det innebär att vi alla är lediga från jobb och dagis för att hitta på något skojigt. Dagen var inplanerad sen länge och förra veckan dök notis upp på dagis om att fotograferingen skulle ske just denna dag. Således inledde vi familjens dag med att vara på dagis allihop

När det var klart gick vi hem och åt lunch och packade ihop lite saker. Sen hämtades bilen och vi packade in oss och styrde kosan mot centrum. Båda barnen följde vår plan, att somna i bilen, så vi tog en extra sväng ut mot Blockhusudden och tittade på ett vackert vinterstockholm.

När de fått sova en dryg halvtimme svängde vi in på parkeringen till Junibacken. Den såg behagligt ledig ut och det visade sig sen att det var helt rätt dag att åka dit.

Det var första gången där för alla i familjen och det blev en stor succé. Vi åkte det fantastiska sagotåget, lekte i Villavillerkulla, fikade, var med på sånglek, lekte vidare i andra små hus och områden de hade. Simon slocknade även i bilen på väg hem (senare på kvällen hade han 39 graders feber så det var nog inte bara att han var trött efter leken).

Jaha, efter en veckas hostande så kom ett litet halsont smygande igår kväll och det verkar ha parkerat sig i halsen nu. Suck! Jag tror jag får ställa in mig på att träna 2011 faktiskt.

I oktober hittade jag en tävling på Rabén och Sjögren där man kunde vinna hela Kalle Skavank-serien. Givetvis var jag med och tävlade.

I måndags kom ett paket från dem med alla böckerna – jag var en av tre som vann hela paketet! Tycker det är otroligt roligt att alla utspelar sig här i södra Stockholm, förutom en som hittat österut och då just Orminge där vi bott.

Bara färgerna på bokryggarna tilltalar mig! Ser fram emot att få läsa dem för barnen.

Joel har alltid älskat att hoppa och senaste tiden har han tränat på att hoppa på ett ben. Idag kunde han helt plötsligt. Först på ena och sen på andra. Mycket stolt givetvis.

För andra kvällen i rad har båda barnen somnat i myshörnet. Igår hann klockan bli 22 innan ögonen stängdes men ikväll somnade de redan kvart i.

Vi har försökt introducera nya sängen för Simon eftersom han varit väldigt missnöjd på kvällarna i vårt sovrum.

Det brukar börja med att båda barnen sitter i var sin säng och läser, efter en stund hittar Joel över till Simon. Sen börjar det busas mer och mer och till slut är det myshörnet som gäller.

Simon har nått den del i utvecklingen där barn börjar kunna backa. Inte så ofta när han ska sitta så som Joel gjorde utan lite här och där. Gärna någonstans där han backar in i folk som går förbi – som i Farsta igår tex. Tur att han är liten och söt så att de flesta bara ler glatt mot honom.

Igår tog hela familjen en sväng till Farsta och på Intersport slog vi till med längdskidor till båda ungarna och en hjälm till Simon (Joel har en sen förra året). En sakerna fick vi gratis eftersom de hade erbjudande till medlemmar köp 3 betala för 2. Inte så dumt!

Idag var det givetvis dax att testa dem. Joel gjorde succé med dem på. Märktes inte att det var en ny aktivitet för honom. Simon var nöjd efter en kort stund men glad att få prova tror jag.

Vi tog en sväng i området som säkert tog 20 minuter och Joel hade ett glatt humör hela tiden men var rätt nöjd när vi kom hem. Klippet visar när han precis fått på sig skidorna och svänger ut på promenadstråket.

Efter två nätter i myshörnet (inte hela nätter iofs eftersom de kommit över i vår säng) var det så äntligen premiär för Simon i sin säng igår kväll. Joel hade inte sovit något på dan och slocknade helt utmattad vid halv 8. Jag tänkte envist att det borde gå att få Simon att somna i sin egen säng – det var nämligen han som visade att han ville sova i den när vi frågade.

Det tog dock sin lilla tid. Testade både att ligga brevid, i samma rum och att gå ut ur rummet. När jag gick ur rummet så tyckte jag efter en stund att jag hörde ljud som inte kom ifrån köket där nere. Mycket riktigt, det var Simon som dragit ut lådan under Joels säng och börjat leka med köksleksakerna.

Vid kvart i 9 orkade han inte längre kämpa emot sömnen utan somnade sött. Sen sov han faktiskt hela natten i nya sängen och först kvart över 7 vaknade han och ville in till oss.

Ikväll så var det Simon som somnade först och ett tag senare även Joel. Tänk en ny period har påbörjats!

När vi frågade Joel vad han ville göra i lördags så ville han baka syltbullar. Han åt nämligen en syltkaka på Junibacken som han tyckte var mycket god. Så givetvis bakade vi syltkakor. Hittade ett recept i “Sju sorters kakor” som funkade.

Det gäller dock att vara med 120% när båda barnen är med och bakar för alltid är det någon som gör något de kanske inte borde. De blev mycket goda och så här på söndagkvällen är det inte många kvar.

Imorgon är det julfest med jobbet och eftersom jag då inte kan träna crossfit som vanligt bokade vi in barnvakt ikväll för att gå på bodypump tillsammans. Pga förkylningar så blev det inte så men vi avbokade inte barnvakt utan tog en vinterpromenad istället.

Runt nollan, vitt och underbart och lite lugn och ro för att faktiskt kunna prata klart om saker och ting utan att först bli avbruten x antal gånger.

Och vi som trodde Simon slutat stoppa saker i munnen…

Förra helgen var Johns syster på besök och på söndagen tog alla på sig full vintermundering och drog till en närliggande pulkabacke. Anna hade med sig kameran och fotograferade det hela – många kanonbilder blev det.

En stor skillnad från förra årets pulkaåkning var att Simon nu är stor nog att åka – och jösses vad han tyckte om det. Han skrattade så han tjöt när han åkte ner i pulkan med någon av oss bakom sig.

Näst senaste gången jag pratade med Com Hem så påpekade han på supporten att vårt modem var gammalt. Nu idag fick jag svar på reklamationen jag gjorde.

Beklagar de problem ni upplever. De problem ni upplever kan beror på många olika saker. Det finns bland annat en nätstörning som vi har problem med från och till. Men då vi tittar på ert modem ser vi att ni har ett äldre modem som inte längre säljs, det ser även ut som att det sitter en router bakom modemet. På inrådan från tekniker skickar vi nu ett nytt modem med inbyggd router så att vi kan eliminera den felkällan. Det fel som är relaterade till Com Hem och kan kvarstå efter modembytet är den sporadiska nätstörningen.

Intressant (och lite skönt) att får reda på att det finns en nätstörning som de vet om och som de jobbar på. Det betyder väl antagligen att vi inte är helt ensamma om att ha problem så kanske får det så stort fokus som det går. Nu får vi vänta på modemet och se hur det funkar efter bytet. Om problemen kvarstår tänker jag stå på mig med att få mobilt tills de har löst problemet.

Vilken bra bok! Har njutit av den som man njuter av en god karamell. Gillar hur han viker av från huvudämnet och smyger in någon rolig detalj eller historia för att sen knyta ihop säcken som sig bör. Han skriver lättläst och på ett sätt som gör att jag hela tiden vill läsa vidare – som i en deckare, men ändå inte.

Robert berättar öppet om sitt liv och det är otroligt roligt att få lite inblick i hur det går till “bakom kulisserna”, samtidigt som han även visar att det finns en riktig människa bakom alla figurer. Det är nästan som att man sitter på ett fik och Robert berättar. Han kan verkligen berätta och jag önskar verkligen att boken inte var slut.

Jag blir ändå lite sorgsen av hur han missat sin familj eftersom han är arbetsnarkoman, men inser oxå att han är en annan typ än jag och för hans bästa så har han gjort rätt som prioriterat jobbet antar jag. Beundrar hans fru som hanterat barn och annat med familjen och gett honom den frihet han verkar ha haft, och behövt. Han har ju inte ett vanligt 8-5 jobb kan man ju lugnt säga.

Såg förresten “Berg flyttar in” med honom under tiden jag läste och det var kul att känna igen vissa händelser han refererade till och även veta mer än som kom fram där.

Veckan före första advent tog vi ner adventssakerna från vinden.Det tog inte många minuter för grabbarna att tömma lådan.

Ljusstakarna blev givetvis en favorit och ett tag fick de ha en på sitt bord. Vips så var dock alla “ringar” borta och de är fortfarande lite här och var i huset, men vad gör väl det?

Inte bara back har Simon lärt sig utan nu kan han helt plötsligt klättra upp i vår säng utan att stå på något. Vilken lycka när vi berömde honom för det.

Han har dessutom lärt sig klättra ner från sin stol i köket, fast inte när den står intill köksbordet. När han lyckades med det första gången så klättrade han genast upp igen, bara för att återigen kunna klättra ner och få glada tillrop från oss.

Vi har ganska nyligen börjat läsa böcker om Paddington. Själv lyssnade jag nog bara på band för jag kan inte hitta några böcker om honom. Minns att jag gillade honom och kommer ihåg berättarrösten, men inte så mycket mer.

Jag tror Joel gillar honom.  Det faktum att han gillar marmelad har iaf fastnat hos Joel för det påpekar han varje gång vi läser den. Han ligger gärna och lyssnar på den här boken och nu i juletider är den mycket passande.

Simon har ännu inte ro nog att sitta och lyssna så som Joel gör, men vi lär läsa boken många gånger. Kanske är det en sån som åker ner i adventslådan för att läsas i december varje år

Åtminstone jag vill läsa mer om Paddington!

I våras lovade jag mig själv att inte titta på så många tv-serier utan istället försöka hinna med lite annat på kvällarna. Har verkligen försökt att inte dras in i några nya och faktiskt kapa några gamla, men vissa får finnas kvar.

• Desperate Housewives – har en riktigt bra säsong just nu.
• Arga Snickaren – alltid en höjdare och lite lagom underhållning, inspiration och feelgood.
• Berg flyttar in – fullkomligt älskar detta program. Står högst upp på listan över program jag vill se. På facebook kan man dessutom tipsa om vilka hon ska flytta in hos i framtiden. Har dock inte tipsat ännu för jag kan inte komma på någon…
• The Event – blidde en ny serie oxå… Är väl inte det bästa jag sett men håller hyfsad standard. Får se om det blir att jag kollar i vår oxå.
• Superstars – bra men inte lika bra som förra året och definitivt inte lika bra som Mästarnas mästare.

Nu längtar jag lite efter 16 januari då andra säsongen av Solsidan börjar och någon gång sen drar väl Mästarnas mästare igång även om deltagarlistan känns sådär (Ingemar undantaget såklart). Oavsett så kommer jag att sitta bänkad för båda dessa tv-program.

En ny period har inletts iom att barnen numera sover i sina sängar i barnrummet. Ny rutiner kräver ofta en hel del tålamod innan de sitter som de ska.

Just nu tar således läggningen aaaaanings längre tid än vi skulle vilja. Minst en vända på toa/potta blir det och det även om man försöker ta det besöket i samband med tandborstningen. Det ska då läsas böcker eller pusslas. Simon sitter sällan still på pottan så man behöver övervaka lite.

Ligger de väl i sina sängar så ska det hämtas böcker, eller någon nalle/snuttis är borta och måste hittas.

Sen är det sova-gott-olja som ska på och senaste tiden vill Joel höra godnattsången från “Du och jag och min lilla cykel“. Trots att vi alltid läser före vi säger godnatt så finns det alltid önskemål om mer läsning.

Som sagt, det tar tid för rutiner att sätta sig men det frestar på tålamodet och tiden man har till annat på kvällen äts upp. Fast när de väl somnat står man ändå där med ett leende och tittar på de små underverken.

I måndags var det dax för den årliga julfesten med jobbet. För första gången på 4 år (tror jag) så kunde vi båda gå eftersom vi hade barnvakt.

Vi inledde med mingel på kontoret för att sen vandra norrut till Gondolen. Utsikten är som alltid hänförande däruppe ifrån. Julbordet bra och sällskapet trevligt.

Vid halv 8 kom sms om att Simon somnat. Mycket imponerade blev vi! En timme senare nytt sms om att han vaknat igen. Strax före 10 var vi hemma igen och båda barnen vakna. Simon hade vaknat av en mardröm och då var det givetvis svårt att somna om. Med tanke på hur svårt vi har att lägga barnen när vi är två så har jag full förståelse för att de var vakna. Det såg dessutom ut som att de hade haft superskoj

Lyx med barnvakt!!

Oanvända pusselbitar förvaras i "pusseltraktorn" som Joel kallar den.

Efter att bara använt pussel som roliga saker att lägga i kärl så har de varit borttagna ett bra tag. Ibland har jag plockat fram men intresset har varit svagt.

Tills härom dagen då Joel plötsligt tog med sig ett pussel in på toa och satt där och la det om och om igen.

Idag är han febrig och hostig och Simon snuvig och hostig så jag är hemma med dem och då passade jag på att ta fram lite fler pussel. Mycket uppskattat av Joel som mest har pusslat hela dagen. Simon försöker han oxå men är inte lika tålmodig.

Kvällarna är en sak och nätterna en annan. De har sällan någon koppling till varandra.

Vi har haft bra nattperioder men senaste tiden har det varit sådär. Simon som i nästan hela sitt liv sovit mycket bra på nätterna har börjat vakna och vara ledsen. Till viss del är det säkert växtvärk men det är svårt att veta eftersom han ännu inte är så kommunikativ – särskilt inte på natten med två trötta föräldrar. De nätter Simon sover bra är det skrämmande ofta Joels tur att ha en dålig natt. Det är sällan de synkar och har dåliga nätter samtidigt. Bra eller dåligt?

Igår kväll hade Joel jättesvårt att komma till ro och fick lägga sig i vår säng när vi la oss. Vid 2-tiden började Simon och även han fick komma in i vår säng. Fyra personer på 180 cm x 200 cm är lite väl mycket. Har ingen aning om hur lång tid det tog innan han äntligen kom till ro men jag var lååååååååååååångt ifrån pigg när klockan ringde.

I början av veckan kände jag att jag blev lite bättre, hostade mindre och så. Tänkte att på fredag kan jag nog äntligen träna igen (senast jag tränade var 12 november). Igår hostade jag fortfarande och insåg att det får nog bli på måndag istället.

Idag känns nacken spänd, huvudet fullt och jag tror tyvärr att båda är tecken på en ny förkylning. Kanske med fokus på snor den här gången istället för hosta och halsont som har varit fokus senaste gångerna.

Bökig läggning såklart. Jag går in till Simon och ska stoppa om honom lite. Samtidigt som jag böjer mig över honom lyfter han en bok vars hörn körs in i mitt ögonbryn.

- “AAAAJ!!” ropar jag ljudligt.
Simon skrattar och jag blir självklart rätt arg.
- “Dumma skitunge” säger jag argt och mumlar lite fler ord som kanske inte passade i sällskapet egentligen.

Går ut och sätter mig i fåtöljen i hallen och hör genast Joel som sitter på toa.

- “Dumma skitunge”.

Han säger det flera gånger och det är ju bara att inse två saker
1. Joel lyssnar och härmar
2. Joel pratar nu så pass bra att man förstår vad han säger…

Ganska ofta när barnen leker så kommer Simon och hämtar någon av oss genom att ta handen, eller ett finger och dra. Samtidigt som han säger “Tom” tittar han bestämt på den utvalde.

Han ger sig givetvis inte förrän man följer med.

Det intressanta är att Joel aldrig har gjort så, inte en enda gång som jag kan komma på faktiskt.

Så träffsäker hon är. Helt galet träffande ibland. Givetvis är det vissa saker jag inte alls känner igen mig i men det är ändå så bra och öppet skrivet att det ger något att läsa texten. `

På vissa ställen är detta en suverän föräldrabok (eller kanske snarare “livsbok”), den typ av bok där man känner att man är inte är ensam om att vara trött och sliten och inte alltid agera som man skulle vilja. Flera gånger berättar hon även om hur hon tänker och agerar och det känns som taget ur någon av de böcker jag läst – hon är klok Mia.

Har haft svårt för de tv-serier hon gjort, eller iaf trott att jag har det så jag har inte sett dem. Förrän jag hittade Solsidan så därför blev jag lite lockad av boken och när den låg på Åhléns till bra pris slog jag till. Har verkligen inte ångrat mig! Kanske får det även blir någon titt på hennes andra tv-serier framöver

Någon gång i höstas hittade jag till hennes nuvarande blogg och följde den tills hon tryckte på pausknappen. Är så enormt imponerad av hennes öppenhet.

Klockan är kvart i 9 och båda barnen sover. Joel somnade redan före halv 8 då jag läste för honom. Tricket med honom är att inte låta honom sova på dagen – det gör iofs att han blir gräsligt trött från fyra och frammåt.

John läste för Simon samtidigt och sen har jag lästen vända till för honom, burit tillbaka honom i sängen x antal gånger då han, hur näpen som helst, kommit travande med någon snuttis och bok till mig i hobbyrummet. På slutet tog John över några gånger och nu för en stund sen blev det väldigt tyst så jag vågade gå in och kika. Han låg och sov sött och kramade på sin snuttekudde.

Det gäller att bita i för att få rutiner att sätta sig och jag hoppas vi är på rätt väg nu!

Lättläst underhållning, men inte mer än så. Kände nog samma sak som när jag läste Martina-koden.

Slutet överrumplade mig dock något måste jag erkänna. Jag som ändå funderade en del på vartåt det lutade och kunde inte förutse detta.

Vet inte varför jag har svårt att ta till mig huvudpersonen eller varför det känns viktigt. Boken gick ju undan att läsa så egentligen kan jag ju inte tycka att den är så dålig.

Kanske är det för att det känns som ett filmmanus mer än en bok. Jag ser hela tiden Martina framför mig i de olika scenerna.

Nåja, kanske blir det fler böcker av henne när min “att-läsa-lista” nått sin botten.

Efter en hyfsad kväll så blev det en riktigt bra natt. Något vi inte varit så bortskämda med senaste tiden. Först vid halv fyra kom Joel inknallande till oss och John fick gå in och hämta alla hans nallar för annars ville han inte sova om. Då hade jag bara varit inne en gång hos dem då Simon gnydde en sväng men blev nöjd när han fick nappen.

Förs tjugo i åtta hörde jag Simon vakna till liv och vi vaknade till liv så sakteliga. Tror hela familjen kände sig ganska utvilade!

Igår eftermiddag blev jag påmind om varför vi plockade bort alla memory och pussel för ett bra tag sen. Efter att Joel visat stort pusselintresse i veckan så plockade jag fram både gamla och nya pussel. Hela lördag förmiddag pusslades det hur mycket som helst. Både Joel och Simon mer eller mindre kastade sig över dem och pusslade så det stod härliga till.

När Simon vaknade på eftermiddagen började det hela urarta och på kvällen såg det ut som det brukade. På bilden ser man endast ett av kärlen… De hade dock vansinnigt roligt under tiden och lekte tillsammans hur bra som helst.

Vi avrundade söndagen med att sortera iordning allt – och ställa vissa saker på platser barnen inte når.

Precis före lunch röjde jag lite bland våra köksredskap och donerade några till lek. Joel nappade dock väldigt snabbt och skulle såklart använda en av dem att äta lunch med.

På syhelgen för knappt en månad sen påbörjade jag en tröja och ett par byxor.

Tröjan sydde jag klart ganska snabbt men byxorna tog lite längre tid. Delvis för att Joel ville ha byxorna på sig så benmuddarna fick vänta. Blev iaf nöjd med resultatet.

Tygerna kommer från Mjuka Tyger och är helt underbara – både velouren i byxorna och interlocken i tröjan!

Båda barnen var trötta ikväll. Vi läste för var sin liten kille och sa sen god natt. Joel slocknade före halv 8 men Simon höll igång en timme till – bla så slet han ut några sidor ur en bok. Till slut somnade han iaf och det något tidigare än igår. Det går åt rätt håll!

I lördags när Simon sov och Joel pusslade så fick jag ett ryck och skar ut tyg till en tröja. Första svårigheten var att välja tyg. Hade redan bestämt mig för att sy efter samma mönster som tröjan från syhelgen och olika tyg på kropp och ärm.

Jag fastnade för ett tyg som heter Ooga Booga och som jag köpte via Lilofant . Till ärmarna valde jag ett randigt trikåtyg som jag köpte på syfestivalen våren 2007 hos e-slöjd och sen brun mudd som jag köpte på syhelgen hos Mjuka tyger. Otroligt roligt att se hur en tröja växer fram och att det faktiskt inte är så svårt. Efter lite funderande så valde jag att sätta mudd även på ärmarna och det kändes helt rätt!

Den här typen av ärm kallas något speciellt men jag minns inte vad, inte ens efter att ha frågat minst tre gånger under syhelgen…

Det är bara lite drygt två månader sen det lossnade på datorspelssidan för Joel. Jag slog till på några fler spel som jag hitta på sajten IT för barn. Några har de fått i adventskalendern, några ligger i överraskningslådan för framtida tillfällen.

När Joel var hemma i torsdags fick han testa “Den stora stjärnjakten” och i början var det lite svårt för honom men trägen vinner och igår lyckades han banne mig med alla banorna på basnivå och tog sig till Diamantberget. Enda han behöver hjälp med är en raket som ska fyllas med ett visst antal gubbar och då behöver någon säga hur många och sen om han ska ta bort eller få in fler. Och ibland även en där det är bokstäver med fast där går det lättare att gissa. Häftigt att han snappar upp så snabbt och nästan direkt hittar runt i spelets värld.

Mycket imponerande att se hur han numera manövrerar musen. Barn är så otroligt läraktiga. Simon står eller sitter gärna och tittar på så jag misstänker att det kommer lossna tidigare för honom.

Igår ville Joel inte ens vara ute i snön utan ville vara inne och spela datorspel, och det var det första han sa idag när han vaknade. Kanske ska vi ligga lite lågt med spelandet i några dagar?

När jag valde tyg till första tröjan den här helgen kom jag på flera olika förslag så innan jag sytt klart den första började jag på en till. Denna gång blev det ett häftigt bokstavstyg i interlock från Mjuka Tyger.

Eftersom Joel gillar rött var det inte svårt att välja färg på ärmtyg men här valde jag att blanda lite så det blev inte trikå utan jag testade velour.

Grymt lyckat och det var först igår kväll när Joel somnat som jag fick sy klart sista delen på tröjan (midjan) då han gillade den så mycket.

Helt plötsligt insåg jag att Joel fått tre tröjor och Simon ingen. Lite för att storleken på mönstret passar Joel men när jag nu sytt tre tröjor vågade jag mig på att ändra lite.

Även här var det spännande att välja tyger såklart. Här fastnade jag för ett tyg med ubåtar på från Znok-design och fortsatte succén med velour på ärmen. Mudd var lite svårare och först hittade jag en blå som passade bra. Den var dock väldigt stum så när jag sytt på halsmudden såg han själv ut som periskopet på en ubåt. Det blev till att sprätta och istället valde jag en lila i mer passande kvalitet.

Simon blev mycket nöjd över att även han få en tröja!

Simon fick tidigt en liten Findus-docka eftersom Joel har en. Ganska länge ignorerade han den men senaste månaden har intresset för gosedjur väckts med stor kraft (hos båda barnen) och nu går han ofta runt med den lilla dockan. Någon kväll visade det sig att han även visste vad gubben heter och lät lite ledsen när han bara hade Findus och ingen Pettson.

I helgen när alla saker kom fram så hittade han en låda med figurerna på och blev helt till sig och gick och sa Pettson och Findus flera gånger.

Nu var det längesen vi tittade på Findusfilmer men det känns som att det är dax snart igen!

Idag var det återigen dax för familjens dag. Den här gången hade åtminstone Joel fattat konceptet och var eld och lågor igår kväll. Den här gången valde vi att åka och bada i Högdalen. Vi kom dit strax efter halv 10 och var helt ensamma i barnavdelningen första halvtimmen. Lyx!

Båda barnen plaskade glatt runt i en dryg timme, inkl paus för lite fika. Gulligast var Simon som inte insåg att vi “låg på mage” och gick med händerna på botten utan satte sig på huk och gick i vattnet för att göra som vi andra.

På hemvägen köpte vi McDonalds. “Inte mat, hamburgare!” som Joel säger, hur man nu ska tolka det.

Hemma sov sen Simon och Joel pusslade och pysslade med pärlor. När Simon vaknat och vi hade fikat så tittade vi på Toy Story och gjorde pizza.

Det tar på orken märkte vi för båda barnen sov före klockan 8 ikväll – något av ett rekord sen Simon övergav bebissängen.

I måndags eftermiddag var det dax för luciafirande på dagis. Vi inledde på Simons avdelning. Dörren öppnades och barnen började trippa in. Helt plötsligt står Simon där och kikar in, ser lite misstänksam ut, får syn på John och trippar försiktigt fram och kryper upp i famnen. Sen satt han hos oss hela tiden.

Efter en kort fika så gick vi över till Joels avdelning alla tre och lyssnade på sången på storbarnsavdelningen. Det var mörkt och mysigt och förvånansvärt bra framträdande med tanke på antal barn, könsfördelning (inga fördomar här inte) och ålder.

Sen fika igen och lite prat med andra föräldrar och personal (både gammal och nuvarande).

Joel var förresten tomte och Simon pepparkaksgubbe – de fick “dresserna” i morgonens adventskalenderpaket.

- den ocensuerade historien om ett nyblivet föräldrapars nedstigning i småbarnshelvetet. Hittade boken via en blogg jag följer och blev lite intresserad såklart.

Började läsa på väg in till jobbet, och läste ut den på vägen hem. Den är således extremt lättläst. Nästan lite väl lättläst. Hade läst om den, både på nätet och på pärmen och hade förväntat mig mer. Det gick så fort och jag ville läsa mer, veta mer om deras liv. Bilderna finns givetvis och ger ytterligare en dimension. Jag tror att jag måste ta en läsarvända till, minst, och då för bildernas skull.

Skönt att läsa om några som har det värre, riktigt jobbigt faktiskt. Det här paret har precis som vi fått två pojkar med ca 1,5 års mellanrum. Skillnaderna är dock fler än likheterna och jag tänker att trots lite sömnstrul och lite annat småbök så har vi ändå haft en hyfsad resa. Dock blir det en hel del igenkännande nickar när jag läser boken, små detaljer som man ibland glömt bort och nu påminns om.

I boken är det kolik, barn som springer iväg okontrollerat, sömnproblem, depression och annat som verkar otroligt jobbigt. Lider med dem och gillar att det ändå märks att de samtidigt älskar sina barn och visar det för dem. Jag är helt övertygad om att den här boken behövs, att det även behövs fler böcker för föräldrar som har det tufft.

Vill nu veta hur det har gått för dem. Hur känns det nu? Hoppas på en uppföljare, en gladare och ljusare sådan

I tisdags var det tydligen poliser på dagis och frågade efter en 7-åring som försvunnit och idag när jag kom dragande med Joel och Simon på snowracern så ser jag först en och sen en till polis som smyger runt.

Enligt några tonårstjejer som kom strax efter letade de efter tre tonårskillar. Oklart varför.

Vi skottade väldigt kort och gick sen in.

Så sa Joel nyss till mig och nu sitter jag här i hobbyrummet – portad från barnrummet. Smyger dit ibland och tittar in och de pysslar på med sina saker där inne.

Uppdatering 1: En stund senare kom han dessutom och stängde dörren hit in för han ville inte se mig…

Uppdatering 2: Ytterligare en stund senare kom han in och ville sitta i mitt knä

Historien fortsätter. Com hem var lite svala till mitt förslag kring att få mobilt bredband i väntan på att de får internet att funka som det ska. Istället skickade de ett nytt modem.

John kopplade in den igår (?) och det funkade automagiskt (vi har ju lite teknik ihopkopplad hit och dit och det där är Johns business). Gick finfint att jobba hemifrån idag och vi trodde nog att problemet var löst iom nytt modem. Problemet var att vi inte fått vår telefon att fungera (ip-telefoni) så ikväll ringde jag supporten.

Jag berömde ju kundtjänst ganska nyligen, ikväll måste jag säga att killen jag pratade med fick mig att känna mig som en idiot.  Först undrar jag dock om de tagit bort tjänsten att ringa upp när man ringer från mobil? Nu får ju jag betala för att ringa till dem eftersom vår telefon (abonnemang hos dem) inte funkar. Hm… Nåja, fick prata med en snäll kille på tekniksupporten som hänvisade till telefoniavdelningen och då ringde upp mig för att sen koppla mig vidare.

Tillbaka till kille nr 2. Han ledde felsökningen och jag var hans felsökarrobot. Fick lyfta och lägga på luren fem gånger, några omgångar, fick berätta hur olika lampor blinkade och det var där han lyckades (eller misslyckades). Han undrade hur olika lampor blinkade och jag berättade. Berättade bla att lampan på ethernet (lampa 2) “vibrerade” till skillnad från de som blinkade regelbundet och de som lös regelbundet. Fick då en förklaring att det ju faktiskt var internet. (Nähä!?) Det var ju telefonin vi hade problem med. Jo, det vet jag men han frågade ju hur lamporna på modemet lös!

Nåja, efter en fabriksomstart (som han gjorde på distans) började allt funka.

Tills senare på kvällen då internet var dött, men telefonen funkade. John gjorde en fabriksomstart igen och vips fungerade det igen – både internet och telefon!

Nu har vi dock “Request timed out” igen. Suck. Det blir nytt samtal till Com hem imorgon.

Vi har tröttnat lite på att ha saker framme hemma och har blivit lite hårdare på att vi varje kväll plockar undan. Först nere, där soffkuddarna sällan ligger på plats efter eftermiddagsbus och tv-titt. Sen på ovanvåningen så att man faktiskt kan gå i barnrummet utan att snubbla.

Det går olika bra olika dagar att få med barnen i detta, men jag tycker vi ser en förbättring.

Igår när jag hämtade Joel berättade en av personalen att Joel hade varit arg på en kompis i legorummet. De skulle nämligen plocka undan och kompisen vägrade hjälpa till. Då hade Joel, mycket arg, sagt att han minsann måste hjälpa till att städa bort legot.

Joel berättade att kompisen sen faktiskt hjälpt till att plocka undan.

Joel hade en liten röd torr fläck på foten och kom fram till mig:

- “Ont, måste smörja in”, sa Joel.
- “Jaså, gör det ont? Ska jag smörja in lite?”, frågade jag.
- “Ja, med Idomin”, förklarade Joel.

Verkar som han snappar upp mer och mer…

Inatt var nog första natten ingen vaknade. Typiskt nog gick vi och la oss alldeles för sent och jag hade dessutom svårt att somna och det var min jobbmorgon (dvs klockan ringer 5 i 6).  Men hoppet om bättre nätter lever!

Kändes konstigt att vakna och inte ha några barn i rummet…

“Sten” är ett förstärkningsord som Joel använder ofta. Det är “stenmycket”, “stenroligt”, “stenbra” osv. Vi undrar vem på dagis som infört det för vi har aldrig sagt det.

Ja, så var det då dax att ringa Com hem igen. Suck. Efter 46 minuter (kö och snack) så var jag varken klokare eller gladare. Skulle ringa kundtjänst för abonnemangsfrågor sa killen jag pratade med eftersom jag sa att vi nu tröttnat på detta och behöver ett fungerande bredband. De har öppet vardagar 09-18, enligt honom. Suck.

Nu när jag surfade in och kollade hittar jag:

Öppettider Kundservice, abonnemangsfrågor och teknisk support:
Vardagar 8-21, lör- och helgdagar 9-18

Alltså kunde jag ha ringt tidigare ikväll om jag vetat och fått detta ur världen. Suck.

Nåja, nu har jag återigen fått förklara vårt problem, tala om hur vi pingar, tala om hur lamporna på modemet lyser, tala om hur länge John tryckte på knappen när han fabriksomställde modemet (5 sek som borde ha varit 30 sek…).

Givetvis började bredbandet fungera utan problem när jag fått teknikern på tråden så han fick minsann inga förlorade paket när han pingade vårt modem. Känns som en never ending story faktiskt.

Joel har under lång tid kallat sig själv för “Ia” och även Simon har kallat Joel för det.

Så för ett tag sen när vi varit hos logopeden senast så började vi träna på att säga Joel och till vår förvåning försökte faktiskt Joel och lyckas ganska bra. Han har dock svårt med J:et i början.

Joel har aldrig varit särskilt intresserad av att rita och jag tror bara jag sett honom rita en huvudfoting en gång -ute med asfaltskritor. Så plötsligt förra veckan när han satt och ritade på min telefon så gör han en cirkel och några streck och säger “Oäl”. Jag bara gapade och ropade på John som kom och tog en bild. Efter det har han gjort det flera gånger. Bla på en julklapp

Märks att de leker med bokstäver och skrivande en hel del på dagis just nu.

Vi insåg sen en dag att han slutat helt att säga “Ia” om sig själv – precis som Simon!

Ja så ringde jag Com hem, igen. Denna gång med målet abonnemangsfrågor. Pratade med en kvinna som sa att hon inte hade rätt att bestämma om ersättning utan det var tekniksupporten som måste göra det (de som hänvisade mig hit…). Så hon kopplade mig till teknik och jag fick återigen förklara, samtidigt som killen läste ikapp på vår numera rätt långa logg antar jag.

Han sa att mobilt bredband utan bindningstid gick inte för de har samarbete med Tre. Däremot så knallade han ner till teknikerna och ringde upp när han pratat med dem. De har inte sett några störningar på två veckor och inte heller fått in några andra klagomål senaste tiden. De skulle iaf kolla på det och höra av sig. Eller hur.

Suck. Känns som att viss tid av julledigheten får ägnas åt att fixa nytt bredband och kanske även telefoni och digital-tv.

Efter att ha insett hur roligt det är att pussla har Joel nu infört en ny kvällsrutin. När det är dax att lägga sig och läsa saga så behöver han gå på toa. Toabesök tar nämligen lång tid och han behöver underhållning. Som underhållning numera är det pussel som gäller. Han lägger alla pussel som går att lägga där – dvs som har en platta eller låda det läggs på. Närmare bestämt sex pussel med allt från sex bitar till tjugo bitar.

Det är inte alltid det levereras något i toaletten dock…

Joel och Simon satte sig i varsin kartong och vi var inte sena att skjuta på.

För rätt länge sen när jag beställde leksaker från ABC leksaker så fastnade jag för ett häftigt pussel. Det plockade vi fram förra helgen och vilken succé.

Otroligt detaljrikt och en riktigt häftig detalj är ett gäng svarta fläckar som man kan gnugga och då kommer det fram ett litet extra motiv – som sen försvinner igen. Mycket uppskattat!

50 bitar känns alldeles lagom nu. Joel klarar det inte helt själv men med lite hjälp så går det och det tar ändå en liten stund och är en lagom utmaning. Dessutom mycket bra kvalitet på pussel!

Nu när jag kommit igång och sy är jag väldigt glad för att jag är en hamster och har sparat på mig diverse tyger  och saker.

Det ger helt klart inspiration att ha tyger att välja mellan. Ibland har jag funderat på det där. Man betalar för prydnadssaker som man egentligen inte gör mer med än tittar på så varför ska man inte kunna göra det med tyger (eller böcker)?

Tänk att ha ett helt rum fyllt med tyger som man kan gå in och titta på när man har lust. Nu bor ju vi inte så stort så jag kan ha det och tur är nog det!

Joel har ju länge kallat Simon för “Minna” och när Simon började prata om sig själv så sa han oxå “Minna”. Han lyssnar helt enkelt mer på Joel än på oss.

Det blir lagom komplicerat när de vill säga “mina” om någonting, fast de verkar ha ganska bra koll och förstår varandra.

Det jag tycker är intressant är att de mycket väl förstår när vi säger Simon istället. Fast det är ofta det kommer “Minna” även ur våra munnar…

Vi har ju tidigare testat en lekbox och nu blidde det en sagobox. Oj, vilken lycka. Dvd:n har snurrat och snurrat. Joel fullkomligt älskar den. En av gångerna vi tittade på filmen satt vi med boken och bläddrade.

- “Samma! Det är samma!”, utropar Joel plötsligt

Varpå jag inser att han ser samma sak i boken som på filmen. Han småpratar lite för sig själv och pekar i boken och tittar sen på filmen.

Även Simon gillade filmen. Den känns så ostressad och mysig på något sätt. Okomplicerad och passande för små barn. Även längden, 12 minuter är bra. Att filmen sen startar utan att man behöver välja på menyer känns kanonsmidigt.

Senare på kvällen läste vi boken efter att ha tittat på filmen säkert 5 gånger i rad. Joel ville läsa den igen på en gång. Sen satt han länge och bläddrade i den när jag läst färdigt.

Med i boxen finns även en liten röd brandbil (figur i boken) i plast och en bilmatta. Bilen har killarna nästan slagits om, och när de nu hittar den så vill de genast se på filmen. Bilmatta är dock något som inte går hem hos oss. Vi har en vanlig matta i form av en bilmatta men de leker aldrig med den.

Det lär definitivt bli fler såna här i framtiden. Gillar skarpt att man knyter ihop olika medier. Kvar att testa är spelen på deras hemsida och den app som finns!

Under en ganska lång period har vi haft legobitarna undanstoppade eftersom Simon stoppade allt i munnen. Nu gör han inte det längre, eller ja, han kan ibland sätta dem vid munnen och titta på oss men han vet att han inte ska äta dem iaf.

Så nu har vi tagit fram det lilla lego vi har och det blandas friskt med duplot. Det blandas även med alla andra leksaker typ pussel och spel som finns. Tur att vi inte har så mycket, än.

Ganska ofta serveras det som mat till oss vuxna, som på bilden. Just den här gången var det visst även min födelsedag (på låtsas) så när det levererades sjöng Joel “Ja må du leva”.

Idag hade vi planerat att åka och storhandla på morgonen hela familjen så vi gick upp vid 7-tiden. Vädret (snö, snö, snö) gjorde dock att vi ställde in. Istället lekte vi inne på förmiddagen, jag och Joel skottade och ställde upp en gran på baksidan och sen när Simon vaknat så tog vi bussen alla fyra bort till ica och skickade paket. Gick hem i snövädret och passade på att busa runt lite i snön.

Lite dvd med Bärgarn före middag och sen lek uppe. Barnen var trötta så vi gav kvällis redan strax före 6. När Joel ätit halva mackan satte han sig och stirrade på Philofix som gick på datorn – och nästan somnade. Jag tog honom i famnen och 1 minut senare sov han så jag bar upp och la honom i sängen. Han mumlade något om Philofix men somnade strax djupt.

Eftersom jag nästan alltid läser för Joel och John för Simon passade jag på att läsa för Simon – alla fyra böckerna vi har om Ingrid. Sen la jag mig bredvid honom och somnade till lite. Vaknade och såg att Simon sov.

Klockan var 18:40!!

Galet mycket tid har vi nu haft. Två timmar och klockan är inte ens 9. Kanske kan man komma i säng i vettig tid då?

Det gick inte helt enligt plan det där med träning i höst utan det blev klart sämre än våren.

På 20 veckor (från typ början av augusti) till nu har jag kört 20 pass på Flex (varav två är core och inte crossfit), och fem pass på jobbet (crossfit på egen hand).

Imorgon är det jag som står redo 20:00 för att köra gärnet nu sista veckan 2010 för ÄNTLIGEN känns kroppen som den ska

Eftersom Joel fick fler tröjor förra helgen så blev det idag en till Simon. En nästan likadan som Joel fick, men ärmarna skiljer sig. Det går verkligen lättare och lättare att sy dem nu när jag vet exakt vilka moment det är. Under tiden blev jag matad med mat (leksaker) av båda barnen…

Det är även här Ooga Booga frånLilofant, ärmar från e-slöjd och mudd från Mjuka tyger.

Nu funderar jag på lite andra roliga kombinationer till tröjor, och lite annat skojigt. Får se vad det blir under julledigheten!

För någon vecka sen tänkte jag att lite musik kanske skulle lätta upp stämningen vid påklädningen inför dagis. Hittade en skiva med musik från någon sommarsemester och stoppade i.

Ut kom någon hårdrock (John kunde senare säga att det var Iron Maiden) och min första tanke var att det kanske inte skulle uppskattas.

Döm om min förvåning när båda killarna började dansa. Joel överraskade med riktiga dansmoves och svängde proffsigt armarna. Enda förklaringen är att de måste dansa en hel del på dagis…

Grundtanken sket sig dock för intresset för att klä på sig försvann helt och hållet!

Vi har fått en avi från posten. Den kom 13 december och nu har jag två gånger försökt hämta ut men det är inte ankomstregistrerat. Idag ringde jag posten och hon fick numret på lappen men kunde inte hitta någon information kring det hela.

Så jag undrade vad som händer då.

Ja, det cirkulerar ett tag och sen åker det tillbaka till avsändaren som då förhoppningsvis skickar ut det igen. Själv har jag ingen aning om vad det kan vara för det står inte. Vi får ju en del paket (bokklubbar för barnen, gåvor för provprenumerationer, recensionsexemplar, beställningar) så jag har verkligen ingen aning om vad detta kan vara. Bara att hoppas att det inte är från någon privatperson som glömt skriva avsändare.

Men helt klart är jag rätt nyfiken på vad det kan vara

Av en kollega som rensade hemma fick vi en Bamse och en Björne. Det är sex år sen det slutade sändas och det känns lite synd att barnen missar det. Det var förresten roligt att läsa om det ur Roberts synvinkel.  Simon fick givetvis Björne eftersom Joel älskar Bamse. Ett tag brydde han sig inte alls men senaste månaden har han seglat upp som en av några få favoriter.

Just på den här bilden lagar han mat med honom.

Så var det då äntligen dax. Dax för första träningspasset sen 12 november. Bara gamla godingar på passet som var superskoj att träffa igen.

Ett tufft armpass där det verkligen kändes att jag inte kört på länge, men det är bara att bita ihop. Vi avslutade med en liten extraövning (på begäran) där jag nästan garvade så trött jag blev.

Nu känner jag mig sådär härligt trött i kroppen. Inser dock att imorgon får jag svårt att lyfta/bära barnen. Det är nämligen så att jag förklarat för Joel varför jag tränar genom att säga att det är för att jag ska orka lyfta honom och Simon. Kanske har han glömt det imorgon…

Idag ringde de från dagis och sa att Simon hade kräkts. Som tur var jobbar jag hemifrån på tisdagar så jag var där på 10 minuter. Det var en liten blek figur som satt i knät på en pedagog när jag kom dit.

Väl hemma fick han lite lunch och sen blev det en välbehövlig middagslur. Någon timme senare hörde jag hur han började röra på sig, men för sent upptäckte jag att han kräkts igen, i sängen denna gång…

Sängkläder och kuddar fick bytas ut och Simon hamnade i duschen. Sen piggnade han faktiskt på sig och till middagen åt han massor. Förhoppningsvis är det över för denna gång. För Simon iallfall…

Det kunde inte jag, inte så bra iaf.

9 RÄTT AV 19 MÖJLIGA.

Kan du?

I natt kom Joel in till oss vid halv 5. Han hade lite svårt att somna om direkt så vi låg och pratade lite. Han sa att han inte tyckte om monster och spöken.

- “Men det finns ju inga spöken” sa jag.
- “Jo nattspöken finns” förklarade Joel,
- “och nattmonster oxå”, fortsatte han.

På dagarna är det minsann han som hela tiden förklarar för Simon att det inte finns varken spöken eller monster.

Härom dagen gick lysröret sönder på toan uppe. Det är väldigt opraktiskt när lampan inte fungerar på toa och jag kände lite “Arge Snickaren” vibbar varje gång jag försökte tända…

Susanne inhandlade ett nytt lysrör ett par dagar senare. Det är två lysrör i armaturen, men jag hade för mig att om ett går sönder lyser inte det andra heller. När jag satte i lysröret var själva fästet lite (väldigt) trögt och när jag vred fast det gick en av piggarna av, så det var bara att slänga lysröret. Mången osande ed yttrades, men till ingen nytta.

Dagen därpå åkte jag till Farsta och inhandlade för säkerhets skull två nya lysrör. Väl hemma lyckades jag vrida av piggen på det första men när jag satte i andra var jag extremt försiktig. Jag lyckades få i det, men när allt var på plats fungerade ändå inte lampan.

Det skulle ju kunna vara så att båda de gamla lysrören var trasiga, så dagen därefter åkte jag till Bauhaus i Länna för att köpa ännu ett lysrör. När jag var där hittade jag en enkel armatur inklusive lysrör för 129 kr, så jag köpte det, eftersom det faktiskt också skulle kunna vara något i den gamla armaturen som gått sönder.

När jag kom hem provade jag de gamla lysrören i den nya armaturen och alla fungerade, så det var armaturen som var trasig. Till min glädje såg jag också att det gick att ersätta den gamla med den nya vilket jag gjorde och äntligen fungerade det.

När jag skulle lägga tillbaka de tre fungerande lysrören som blev över upptäckte jag att det redan låg tre nya där sen tidigare.

Idag åt vi traditionsenlig risgrynsgröt till middag. Barnen var inte direkt hänförda, men provade lite iallafall. Vid ett tillfälle satt Simon i Sues knä och en sked med gröt i handen. Simon satt och hälld ner gröt i sitt glas så Sue sa

- Häll gröten i magen istället

Simon drog genast upp tröjan och hällde ut hela skeden på magen.

På julafton fick givetvis alla som ville julmust. Joel ville ha och då även Simon. Vi dricker väldigt lite läsk i familjen så kolsyra är inget Simon är riktigt van vid. De syns på minen.

Trots minen igår, ville han ha även idag när vi plockade fram flaskan och helt plötsligt hör vi hur han säger “julmust”. Vem kan neka honom då? Sen har vi resten av dagen frågat honom om vad vi drack till lunch eftersom det låter så otroligt gulligt när han säger det!

Simon kräktes två gånger hemma i tisdags och sen gick det över och vi andades ut. Imorse sa Joel att han var sjuk och en stund senare var det hans tur att kräkas. Sen har han kräkts lite då och då under dagen. Nu på eftermiddagen verkar han ha piggnat till lite.

Vi får se hur det här fortsätter. Förra året i januari hade vi en sån här utspridd kräksjuka så kanske står jag och John på tur.

Den tredje boken om barnmorskan Cecilia och mellan första och andra boken blev det ett uppsving och likadant är det nu. Jag har tidigare haft lite svårt att helt och hållet ta till mig Cecilia men i den här boken är det enkelt och jag är med på hennes spår.

Gillar verkligen den här boken. Gillar tempot, innehållet, sätter Katerina skriver på. Tycker dessutom det är häftigt att Cecilia råkar ut för en sak som jag för tre år sen inte skulle trott på men som jag nu vet två stycken par som råkat ut för. Som vanligt är det spännande med scenerna från förlossningen och en del minnen väcks till liv. Den här gången datoriserar de förlossningen och det känns ju relevant på ett annat sätt

Tror ett nytt grepp är att skriva mer ur andra personers perspektiv, något jag har för mig Carin Gerhardsen gör bra, och det tillför väldigt mycket i boken tycker jag. Kanske har det varit lite sånt tidigare men då är det klart förbättrat nu. Kanske så att det oftare är personerna direkt runt Cecilia och inte bara andra delhistorier.

Kanske kändes slutet lite snabbt efter en bok i lugnt och behagligt tempo. Jag hoppas att några av trådarna där fortsätter i nästa del – som jag vet att Katerina sitter och skriver på. Längtar!!

En av våra sysslor, dock inte en favorit, är att leta efter Joels snuttis – Bamse. Vi har hittat honom på diverse konstigaställen såsom i pianopallen, i leksaksugnen och i diverse andra kärl.

Idag var Bamse helt plötsligt borta och vi letade allihop, överallt. Bamse var helt borta. Joel var urtrött och somnade i myshörnet utan Bamse. Vi fortsatte leta, men björnen var borta. Även Simon sprang runt och ropade på mysbamse.

Vi väckte Joel efter 20 minuter och fikade lite och sen var det bara att leta igen. Joel gick upp före mig och efter två sekunder har han Bamse i handen. Jag frågade var tusan han hittade honom. Han hade hängt på handtaget till toaletten, på insidan. Hade varit inne på toa säkert tre gånger och letat…

Vi har flera av böckerna (har dock inte bloggat om alla, än) och jag hade tänkt att vi skulle ta oss till filmen, men tiden gick och nu visar det sig att de sänds på svt och således finns på svtplay. Simon älskar både böckerna och filmerna. Joel inte riktigt lika mycket men ändå tillräckligt för att lyssna till böckerna och titta på filmsnuttarna.

Gillar filmerna skarpt, de är precis som i boken, fast mer. Mer på ett väldigt bra sätt. Man känner helt och hållet igen sig från böckerna och det är bra. Bilderna är som vanligt alldeles underbara

Favoriten är helt klart Vem är arg?.

Har för mig att jag såg att det skulle bli en film till, den vill jag definitivt ta med båda barnen på!

Några grannar kom nån vecka före jul med varsin chokladtomte till grabbarna. De var dock inte med vid tillfället så de gömdes undan och kvällen före julafton plockades de fram och placerades på köksbordet.

Simon var den som hittade sin först, men Joel var den som sen fokuserade på endast den till frukost. Ingen av dem åt dock upp hela utan de gav upp och sparade. Ikväll slängde jag sista bitarna som de helt tappat intresset för.

Stor underhållning när de höll på med dem. Efter ett tag så bröt Joel av bitar och la i sin josmugg, sen började han hälla över josen till tomtefoten och drack ur den istället. De testade även att ha den på handen som en vante och vinka med den. Uppfinningsrikedomen tar aldrig slut.

Vi hade rätt stökiga kvällar ett tag men så lugnade det ner sig och blev riktigt bra.

Nu är det dock tredje kvällen i rad som Simon vaknar efter 9 och gråter och vägrar somna om. I förrgår somnade han vid 1-tiden och igår kanske midnatt. Ikväll får vi se. Just nu sitter han i mitt knä och tittar på laptopen (tack svtplay).  Vi undrar om det är växtvärk eller kanske tänder, eller något annat som stör.

Hittills har givetvis Joel oxå vaknat efter ett tag och båda kvällarna har även han kommit till vår säng. Efter ett tag har han dock tröttnat på bökig Simon och gått tillbaka till sin säng för att få sova. Sen har han kommit in senare på natten.

Skönt att vi är lediga och faktiskt får sova till halv 8-8 på mornarna.

John har ju fixat med lampan på toa uppe och som en följd av detta har vi en tyst lampa. Har säkert noterat att den förra lät, men inte tänkt så mycket på det.

Nu däremot, nu tänker jag på det varje gång jag går in och tänder.

Det är tyst!

Helt plöstligt har det faktiskt blivit bättre. Efter senaste samtalet har det varit väldigt få time out:er. Nu vet jag inte om det är för att det är jul och ledigheter eller om det faktiskt har löst sig. Vi får väl se längre fram.

Vore skönt att slippa fixa nya abonnemang. I såna fall återstår “bara” diskussion kring ersättning för allt strul.

Gosedjur är en sak vi letar efter, nappar är en annan. Vi har ändå rätt många nappar i omlopp samtidigt för att just slippa leta så mycket. Nu när Simon sover i sin nya säng så går det tyvärr inte att ha dem i fickorna på väggen vid sängen för han plockar ur dem och kastar och leker och har sig.

Således har vi börjat samla dem på bokhyllan bredvid sängen. Vid ett tillfälle fick Simon syn på dem och ville klättra upp och ta dem.

Årets kalender blev uppskattad, även om vissa av sakerna i den kanske inte var perfekt. Tex så fick de var sitt måttband – båda gick sönder inom ett par timmar och det berodde inte på hård lek. Annars var det böcker, spel, pussel, pysselsaker, filmer med mera. Saker de ändå skulle fått, men nu i lite roligare format

Eftersom jag inte orkat göra en kalender till så fick det hänga två paket i varje ring vilket gjorde att det inte gick att hänga upp alla samtidigt för då brakade den samman. Detta gjorde att det ibland var nära att vi glömde hänga upp nya paket, men bara nära

Barnen tyckte det var mycket roligt att öppna paket och lärde sig snabbt att de hade var sitt papper. På mobilbloggen la vi ofta upp bilder på dagens paket.

Härom morgonen så vaknade Joel på fel sida och var trumpen så jag kallade honom surpelle vilket inte direkt gjorde honom gladare. Inte heller blev han gladare av att vår härmapa Simon direkt snappade upp ordet och gladeligen kallade Joel det, gång på gång.

På kvällen var det Simon som grät och stökade varpå jag istället kallade honom för surpelle. Joel var inte sen att haka på, givetvis. Jag frågade då den gråtande Simon vem som varit en surpelle på morgonen. Han slutade gråta och sa snabbt “Joel”.

Idag hittade Joel ett paket i hobbyrummet. Jag berättade att det är till Simon, en pojke vi skulle hälsat på idag (har dock ställt in pga förkylning hos John).

- “Ah, två Simon” säger Joel och håller upp två fingrar i luften.

Jag nickar och är samtidigt lite imponerad av att han verkar kunna räkna, iaf till två

Under julen har jag fått till ett par byxor till mamma. Hon önskade sig varma byxor när jag frågade om hon ville ha något sytt. Köpte ett tyg på syfestivalen, men sen hittade jag ett bättre på Bibbis textil och slog till. Tyget från syfestivalen får bli byxor senare.

Mönstret köpte jag oxå på syfestivalen och testade det genom att klippa sönder ett gammal lakan (eller egentligen ett hyfsat nytt men felköpt – för litet) och testsy byxorna.

Hon fick  såklart även en mössa – denna gång en fodrad. Fast hon valde ett enfärgat tyg

Eller födelsdagsboken som Joel kallar den. Anledningen är att vi när vi tittat igenom boken visat hur gamla olika personer är, tex mormor, farmor, mamma, pappa etc. Sen påtalat att när man fyller år så blir man ett år äldre och hamnar på en annan sida. Joel tyckte det var mycket spännande.

Tycker boken är kanonbra. Gillar att det finns olika fokus, eller sätt, att visa på siffror och räknande. Tror vi kommer ha massor med glädje utav den här boken.

En suverän presentbok skulle jag vilja säga.

Idag efter Simons middagsvila begav vi oss ut hela familjen och tog bussen till ICA där vi hämtade paket. Sen tog vi en skön promenad hemåt. Egentligen hade vi tänkt ta vägen förbi pulkabacken men från bussen hade vi sett flera snöplogar och annat spännande så vi tog den vägen istället såklart.

Det blinkade och lät och båda barnen tittade med stora ögon. På ett ställe var det en stor traktor där en snubbe kom fram och pratade med oss. Han frågade hur gammal Joel var, och Joel höll upp, förmodligen, rätt antal fingrar fast med tumvanten på.

Sen stod vi där och kollade på den stora traktorn som plogade undan snö. Helt plötsligt kom den mot oss och Joel reser sig snabbt upp och rusar ifrån den. Skönt att han har lite respekt för såna där fordon, trots sitt stora intresse.

Redan förra vintern insåg jag att det behövdes ett par damasker som hindrar snön från att hamna i skorna om man ska kunna leka i snön. När vi väl fick tummen ur för att åka och prova så var de slut.

I år kom snön tidigt och redan första vändan ute insåg jag att i vinter måste det ske: inköp av damasker.

Igår när vi kört mormor till tåget tog vi en sväng till Sickla där Naturkompaniet huserar. Fick en kort visning av damasker och slog till. Idag när vi hämtade paket på ICA så tog vi på oss dem för att testa.

Vilken skillnad! Vi gick vid sidan av vägen istället för där det var plogat och pulsade i snön. Det kändes varken kallt eller blöt utan istället varmt och torrt. Gillar!!

Helt plötsligt märker vi hur Simon vidareutvecklar sitt språk massor. Från att mest ha vetat vad saker heter så kan han helt plötsligt styra händelser.

Med ord som läsa, hämta, äta, dricka, kom styr han oss (eller försöker iaf). Han använder hemskt gärna “Nej!” för att tala om när han inte med på det vi planerat.

Otroligt roligt att få se hur ett språk utvecklas för det är verkligen som att en liten personlighet kommer fram mer och mer.

En praktisk guide till mindfullness. Lättläst och väldigt intressant. Författaren är psykolog och predikar att vara uppmärksam på nuet. Hon går också igenom en massa saker som att skilja på tankar och känslor, olika typer av känslor och lite tekniker för avslappning.

Med en vinter som håller kylans grepp om oss så behövs det fukt inomhus. Den vi har sen tidigare i sovrummet (Medisana – medibreeze) räcker lixom inte till hela huset. Vi kollade lite redan förra vintern men orkade inte i mål.

Så av en slump kollade jag på Kjell & Company och de hade en till ok pris. Slog till direkt. Den är inte alls tystlåten som den i sovrummet men vi har den i vardagsrummet så det gör inget.

Den sprider ut mängder med ånga så vi tror att den funkar. Gör den inte det så underhåller den iaf barnen!

Simon har lärt sig säga julmust och vi försöker få honom att säga det så ofta som möjligt eftersom det låter så otroligt komiskt och näpet. Det verkar som han insett att vi gillar när han säger det också för han säger det ofta och gärna. Han dricker det också entusiastiskt men det ser inte ut som han tycker det är så gott efteråt…

Ja, säg den lycka som varar, två gånger hann jag träna innan det var dax för en ny förkylning. Suck! Jag utnyttjar iaf tiden jag skulle ha tränat för jag hinner sy en del. Två tröjor (nästan klara) blev det igår kväll och om jag hade tränat skulle jag inte hunnit sy dem.

Alltid något

Fyra kvällar i rad blev det som Simon vaknade till och sen fick somna senare i vår säng. De tre första var han mest ledsen och verkade ha ont till och från, men så i förrgår var han minsann en riktig liten solskensstråle och satt i vår säng och läste och skrattade och busade. Mysigt!

Igår lät han några gånger men han vaknade aldrig till ordentligt och det trots att jag körde den inte så tysta overlocken en hel del. Skönt!

Idag tänkte jag förgylla kvällen med att uppdatera mjukvaran i vår digitalbox. Vi har en Dreambox 600PVR som kör Linux i botten, och själva styrprogrammet heter Gemini. En fantastisk liten apparat när allt fungerar, men ibland kan det vara en utmaning att konfigurera den. Jag hade 4.60, men har sett att version 4.70 kom för något halvår sen och man vill ju ha senaste…

Jag inledde det hela med att göra en backup. Det finns färdiga script för detta och backupen hamnar på hårddisken. Jag följde mina egna anvisningar för uppgraderingen – det händer så sällan att jag glömmer mellan varven. När jag uppdaterat boxen insåg jag att backupkatalogen raderats under uppgraderingen, så det vara bara att börja med kanalsökning och lite konfiguration igen. Det är inte så mycket att konfigurera så jag tänkte att det tar väl inte så lång tid. Så fel man kan ha…

Läs mer…