Måndag morgon. Simon vaknade vid 6-hugget strax efter att John gått upp. Eftersom den inre klockan är 7 var det ingen idé att försöka somna om. Istället smög vi ut för att inte väcka Joel (som fortsätter vandra in till oss de flesta nätter).

Efter kanske 5 minuter hörde vi Joel uppe i trappan som kände sig lite ensam eftersom han inte såg oss. Familjen samlad

Vi åt frukost, tömde diskmaskinen (med barnens hjälp), sa hej då till John som cyklade till jobbet. Jag fixade lite med tvätt och barnen lekte i barnrummet. Vi byggde koja i myshörnet. De byggde duplo och jag fixade med lite saker. Mer kojbygge och sen klädde vi på oss och gick ner och åt lite frukost och kollade på Hurra för Kalle som fortfarande är en klar favorit.

Påklädningen gick utan problem och vi hinner knappt komma ut förrän Joel undrar vad det är som låter. Vi tar vägen vid stora vägen för att kolla – det är en gräsklippare som samlar löv. Vi börjar gå mot dagis och då ser Joel en till! Lyckan är totalt och han pratar hela vägen upp till dagiset om att han sett två gräsklippare.

Ställer cykeln, hjälper Simon på med reflexväst eftersom han ska på utflykt, går och ställer vagnen. Hjälper sen Joel av med kläderna eftersom hans grupp ska vara inne på förmiddagen. Får ett riktigt kram- och pusskalas till hejdå.

Väl ute så säger jag hej då till Simon som knappt bevärdigar mig med en blick eftersom jag kommer och stör Einar (vikarie) som underhåller barnen.

Knallar till t-banan och får äntligen sätta mig och börja läsa Bara ett barn. Sugs in och helt plötsligt är jag framme och måste gå av. Passar på att läsa en sida till i hissen upp.

Joel har alltid varit väldigt framåt och nyfiken på saker och ting. Inte alls orolig för att vara själv och leka eller så. Tills för ett tag sen. Då började han säga att han inte vill gå upp själv, ens för att hämta snuttebamse. Vi följer självklart med honom när han vill.

Det stående uttrycket när han plötsligt inser att han är själv är

Inte kan se oss!

Det hörde vi tex imorse när han just hade vaknat och vi inte låg i våra sängar längre. Då sa han även att han var ensam. En natt förra veckan hörde jag honom och var just på väg in till honom när han står i hallen och säger just detta med ledsen röst. Plockade upp honom i famnen och la honom brevid mig i sängen och en minut senare sov han djupt.

I princip alltid verkar känslan gå över efter en liten stund och han glömmer bort att han vill ha oss nära och går och gör saker själv.

Jag som försökt få rätsida på det här med försäkringskassan, jobb, vab och föräldrapenning. Så satt jag förra veckan och begärde sjukpenning för vård av sjukt barn. Idag kom papper om att jag gjort fel…

Först stirrade jag skeptiskt, läste och förstod inte. Läste en gång till och då trillade slanten ner. Visst har jag gjort fel, tänkt galet. Vi tar ut 2 timmar f-penning var varje dag, och jobbar 6 timmar var. När jag ansökte så skrev jag såklart att jag jobbar 6 timmar i vanliga fall. Dvs totalt så har vi ansökt om 1/4 f-penning för John, 1/4 f-penning för Sue och 3/4 vab-pengar. Totalt 5/4 och max är 4/4 såklart.

Kommer inte att överklaga beslutet…

Vilken härlig bok. Skippa de små korta böckerna och köp den här! Jag och Joel har läst den flera kvällar nu och den räcker länge. Här finns gott om tillfällen för dem att förvandla sig till olika saker. Joel skrattade både länge och högt när han för första gången såg dem förvandla sig till två hajar och en bläckfisk. Han älskar att ha den själv i sängen och tittar på bilderna och pratar om dem.

Visst är många av yrkena inte helt aktuella idag, men det är snarare en fördel. Kul att få se hur det har varit. Dessutom är hantverk hett just nu

Flera av historierna har jag i tunna häften från när jag var liten. De är dock lite förkortade och någon har bytt titel.

Jag gillar den här enormt mycket och vill definitivt läsa mer. Enligt adlibris är den här boken för 6-9-åringar vilket jag tycker är högt då den passar vår treåring alldeles utmärkt. Ska man säga något mindre bra är det att den kan vara lite otymplig att ligga i sängen och läsa – men det funkar.

I lördags fyllde jag år och hade önskat bad i Högdalen och chokladbollar på schemat – både önskningarna uppfylldes. Det var en perfekt dag att åka och bada för det var knappt någon annan där förrän när vi skulle åka hem efter knappa två timmar. Barnen älskade det. Joel skuttar runt i vattnet som han inte gjort annat – med armringar på. Simon var lite mer vobblig men gillade det skarpt. Båda var helt färdiga när vi kom hem. Det blidde McDonalds eftersom vi var strömlösa hemma.

Paketlös var jag inte heller då jag fick en Bamboo Pen, fina böcker och pengar.

Båda barnen sov efter lunchen och jag tog en sväng till Farsta Centrum. Väl hemma hade John fixat chokladbollar så vi hade mumsig fika. På eftermiddagen skar vi pumpor som vi satte ljus i.

På det hela en väldigt mysig familjedag!

I söndags var det dax för mig och Joel att åka in till Intiman vid Odenplan för att gå på Bamseteater. Jag hittade det någon gång i augusti och så fick Joel det i födelsedagspresent.

Tunnelbaneturen in uppskattades av Joel och när vi åkte över Skanstullsbron pekade jag ner på alla båtar. Joel tittar ner och efter en stund:

- “Titta en gaffeltruck”, ropar Joel.
- “Ja titta” säger jag och lyckas till slut urskilja den bland alla båtar.

Vi kom fram till slut och köpte lite godis. Vi satt på fjärde raden så vi kom alldeles lagom nära och efter en stund släkte de ner och det hela började. Joel satt som trollbunden i en timme, själv hade jag lite svårt att ta det på allvar. Kanske delvis för att jag var galet trött och satt och nickade till ett tag i mörkret.

På hemvägen satt Joel och nästan somnade när jag läste Bamsetidning för honom.

Vi har ju läst lite böcker om Barbapapa senaste tiden så när jag var på Åhléns härom dagen kunde jag inte låta bli att köpa strumpor åt barnen. Båda ville direkt ha dem på sig och har sen varit högst ovilliga att ta av dem. Joel fick ett par randig och Simon röd/svarta som ses nedan.

Tiden går och vanor förändras. Det är alltid roligt att läsa tillbak om tider som varit och därför blir det nu en liten beskrivning av våra kvällar just nu.

Någon gång mellan 6 och 7 blir det lite kvällis för barnen. Kan vara en macka och/eller yogurt och oftast lite juice till. Svtplay underhåller med “Hurra för Kalle!“. Ibland äter de knappt något och andra gånger allt de får.

Sen borstas tänderna. Det är inte varje kväll vi envisas med att få borsta tänderna åt dem ska villigt erkännas.

Är vi båda hemma, vilket vi oftast är lägger John Simon och jag Joel. Tvärtom funkar sämre för då blir Simon alldeles för uppe i varv av någon anledning. John somnar på sängen brevid och Simon oftast kort därefter.

Joel älskar att lyssna på böcker eller tidningar och orkar ligga nästan hur länge som helst och somnar i princip aldrig när man läser. Man myser ihop sig i hans säng och han ligger på ens arm och tittar i det man läser. Hur mysigt som helst.

Sen somnar han ibland ganska direkt, men allt som oftast vill han läsa själv ett tag. Inte varje kväll men ganska ofta vill han ha sova-gott-olja och ibland somnar han när man masserar benen. Senaste tiden har han velat ha någon nära så jag har ofta (som nu) satt mig i Simons säng (som han ännu inte sover i) med bok eller laptop. Igår ville han inte alls utan det slutade med att han somnade i soffan nere när vi tittade på tv.

Ikväll läste jag och Joel Bamses julalbum och vid något tillfälle pausade vi och följande utspelade sig.

- “De fick många julklappar”, kommenterade Joel en bild.
- “Verkligen” svarade jag. “Hur många tror du att du kommer att få?”
Joel räknar på sina fingrar
- “9-10″, svarar han efter en stund.
- “Hur många tror du jag får då?”, frågar jag honom.
- “1″, svarar han snabbt och håller upp ett finger.
- “Jaha”, säger jag lite besviket, “pappa, då, hur många tror du han får?”.
- “Massa”, svarar Joel och håller upp både händer och fötter.
- “Okej, Simon då?” frågar jag honom sen.
- “9-10 paket”, svarar Joel snabbt.
Jag frågar om mormor oxå och hon får många paket och sen kontrollfrågar jag igen hur många jag får, men svaret är samma. Hmm… Jag vågade inte fråga om jag inte varit tillräckligt snäll

Idag när jag lämnade Joel (Simon fick hänga med hem igen för andra dagen i rad då han har feber) och skulle säga hej då så cyklade han runt på en trehjuling och jag ropade på honom. Han kom cyklande ganska direkt och jag sa att jag ju måste ha en hejdå-kram.

- “En cykelkram”, fnissade Joel och pussade mig glatt.

Det är så skönt att han trivs och är enkel att lämna.

Idag styrde jag kosan till Älvsjömässan och den pågående Syfestivalen. Var där precis när de öppnade men var inte direkt ensam om det så kön till inträdeskassorna ringlade långa och när jag väl var inne såg jag skylten till toaletter och tänkte att det väl var lika bra.

Knallar ner en trappa och ser hur dörren till damernas är lite öppen och att det vimlar av folk. Sneglar åt andra hållet, mot herrarnas och där finns ingen kö. Bredvid mig ser jag två damer som tänker samma tanke.

Inte kan det väl vara några karlar här idag?

Så vi går modigt in – bara för att se att vi inte var helt ensamma om att våga. Det gick dock bra mycket fortare än på damernas och inte fanns det några män så långt ögat nådde.

Ikväll läste jag som vanligt för Joel när han skulle sova. Efter att vi läst klart senaste numret av Bamse och skulle säga gonatt så hann Joel före.

- “Mamma, gå och hämta din datorn nu, och sätt dig i Simons säng” säger Joel uppfodrande.

Det var såklart bara att lyda så nu sitter jag här igen

När vi var i Ed för någon månad sen stod vi och väntade på bussen. Lite på skoj ropade Susanne, jag och Joel på bussen lite ibland, ungefär som man ropar på en hund, så att den skulle komma någon gång. Det tog tydligen skruv hos Simon som också började ropa på bussen. Högre och högre. Till slut satt han i vagnen och vrålade med jämna mellanrum

- “BUSSEN!”

Ett snabbt men intensivt ljud, ungefär som en kraftfull hostning eller nysning.

Fortfarande när vi är ute med Simon och en buss åker förbi brukar han vråla till så att förbipasserande höjer på ögonbrynen.

Idag var det äntligen dax för Syfestival på mässan. Några jag spanat in i förväg och skulle besöka var JNYDesign, Znok design och Mjuka tyger. Jag handlade massor på JNY, ett tyg på mjuka tyger (ska dock på workshop där en lördag snart och kan handla då istället) och när jag tänkte handla på Znok var kön på tok för lång. Mitt i allt sprang jag på fantastiska jultyger som jag inte kunde låta bli. Det blev även några mönster för bla byxor (både stora och små) och ett tyg som jag hoppas ska bli byxor till mamma.

Ett annat huvuduppdrag var symaskin. Jag hade dock redan i förväg spanat in en som jag dessutom frågat två på syworkshopen om och båda var kanonnöjda. Gick till Janomes tidigt och fick maskinen demonstrerad (Janome Décor Computer 4030), sa att jag nog ville ha och då skrev han mitt namn på en så strax före jag åkte hem gick jag förbi, betalade och fick den i handen. Nu står den här brevid mig och jag ska ta tag i att testa den lite.

Fick hålla i mig ordentligt för att inte köpa massa annat pyssel utan verkligen fokusera på sömnad – var sak har sin plats.

Jag lydde såklart Joel och hämtade datorn och han läste bok efter bok. Ibland gick han förbi mig för att hämta nya böcker.

Efter en stund kom han smygande utan böcker och kröp upp brevid mig. Han såg väldigt trött ut så jag frågade om han ville ligga på insidan på min arm. Det ville han. Fem minuter senare sov han.

Chattade till John som kom upp och så tittade vi på Joel sådär som föräldrar gör på sina barn. Sen flyttade vi över honom till hans egna säng. Får se om (när?) han dyker upp i vår säng inatt.

Det tog sin lilla tid för Simon att hitta den utvalda, och sen tog det ytterligare tid före han började släpa runt på den. Men nu är han värre än Joel någonsin varit med sin Bamse. Snuttekudden ska med överallt och får han den inte med sig gråter han som om hela världen håller på att falla samman.

Enda regeln vi faktiskt håller på numera är att snuttekudden inte ska med till dagis och det verkar vara ok än så länge.

I början gick det att byta mellan de två bebisörngott vi har till kudden men numera är det bara det ena som funkar. Som tur är det tyget vi har mer av och kan således sy fler örngott om så skulle behövas. Än så länge funkar det fint att tvätta det när jag jobbar hemifrån på torsdagar och barnen är på dagis.

Vi har haft den här boken ett tag nu och i början var inte Joel alls intresserad. Nu har vi plockat fram den igen och intresset är större. Boken är på härligt rim vilket gör den rolig att läsa tycker jag.

Trots att vi nog inte tittat i den på säkert en månad så kom Joel ihåg slutet på den.

Tyvärr är det ingen bok som sätter sig i minnet men den är helt ok. Rimmet gör den värd att läsa och kanske är det så att barn som inte har lika stort intresse av fordon har mer glädje av den

Ikväll plockade vi fram Micke och Molle och kollade på. Har nog inte sett den på femton år så det var riktigt roligt att se den. Joel gillade den och Simon satt oxå och tittade stora delar av filmen (det hjälpte nog att vi pausade mitt i för middag).

När den gamla damen kör iväg med Micke och lämnar honom i naturreservatet hade både jag och Joel tårar i ögonen och när björjen lite senare gör entré tyckte både Joel och Simon att det blev lite läskigt.

Men framför allt var det många scener som Joel skrattade massor åt. Riktigt roligt att han börjar uppskatta filmer nu!

Precis som förra året var vi i år tidiga med att ta bilder för årets julkort. Det blev en repris på förra året kan man säga då Anna med familj återigen dök upp och vi hjälptes åt att fota varandras familjer.

I år funkade det fint att muta barnen med m&m’s så det blev något enklare även om det inte var helt komplikationsfritt…

Vi hann även med lunch, lek, sy dregglis till Olle, fika och utflykt till Skogskyrkogården. På det hela en mycket trevlig och bra dag.

På kvällen fixade vi med julkort och skickade in en beställning.

För någon vecka sen var jag på Farsta själv och strosade in på Lagerhaus. Där råkade jag se fleecefiltar som jag gillade. Har ett tag letat efter nya till sofforna då de vi haft började bli lite gamla. Fixade nya kuddöverdrag i somras och denna filt hade samma tema – hus/byggnader. Ljusgrå soffa och mörkgrå bas i kuddarna mappades i de olika byggnaderna och det gröna på löven i filten återfanns i våra lampor från IKEA. Givetvis slog jag till på två stycken på en gång.

Helt otroligt ovanligt mig att matcha något i hemmet så väl

Igår efter mys hemma så tog vi alla åtta bussen till Skogskyrkogården väl påpackade med kläder. Vi tog oss dit lite tidigare än för två år sen eftersom det var fyra små barn med. Det visade sig rätt klokt och efter en hyfsad promenad i skogen där så tog sex av oss bussen tillbaka eftersom minstingarna var lite kinkiga. Joel hade just somnat i vagnen så John tog en promenad hem.

Väl hemma insåg jag att Simon nog varit lite kall, därav gnäll, för hans fingrar var inte så varma…

Det är allt ett häftigt världsarv vi har!

Minus 5 imorse och då gick det inte att ignorera det faktum att frysen behövde frostas av. Ut med lådorna på baksidan och in med bunkar varmt vatten. Sen gick det fort. Barnen var väldigt intresserade och ville gärna pilla med bunkar, is och vatten. Tur att det finns handdukar

Nu är det ordning och reda i frysen igen! Kanske är det tur att vi måste frosta av den ibland så att vi tvingas gå igenom det vi har i den?

Simon har hittills var tämligen förskonad från växtvärk. Det verkar ha vänt idag tyvärr. Han har flera gånger under dagen klagat på ont i fötterna och har tyckt det varit väldigt skönt om vi smörjt/masserat dem. På kvällen när han skulle sova hade han väldigt svårt att komma till ro och efter en dryg timmes sömn vaknade han och grät. Vi gav honom en alvedon och masserade ett bra tag och då kunde han slappna av och somna om, sen har han sovit.

Får se hur natten blir.

Idag såg jag en glädjande nyhet – nämligen att Coop upphör med sina premiecheckar och istället återinför återbäring. Vi har sen några år tillbaka Coops visakort och får även bonus på inköp i andra butiker vilket gör att det blir en del checkar.

Såg dock inte något kring detta på frågor och svar och misstänkte att de genom denna ändring tar bort bonus i andra affärer. Mejlade kundtjänst och frågade och hann knappt skicka mejlet förrän jag fick svar (snabbaste kundtjänst någonsin tror jag – trodde det var automatsvar först). De har inte tagit bort utan man får 0,5% på såna inköp.

Ser fram emot att få in pengarna på kortet istället för att hålla reda på massa papperslappar med sista-datum!

Kan verkligen rekommendera det här kortet då det endast kostar 95 kr per kort/år/person men ger otroligt mycket mer tillbaka

Ett alldeles ypperligt sätt att börja lära känna Paddington. Här får man åtta böcker i ett kit. Bara att de ligger smart förpackade i en liten väska ger högt betyg – våra barn älskar väskor!

Vi får alltså följa åtta små äventyr med Paddington och det är en salig blandning mellan besök här och besök där och aktiviteter i hemmet och borta.

Han är påhittig den lille björnen och triggar fantasin. Har läst dem flera gånger för Joel och jag tror de passar bra för treåringar. De är dessutom så lagom långa att man faktiskt kan läsa flera på en kväll vilket uppskattas.

En suverän present!

Helt plötsligt går Joel runt och uppfinner. Frågar man vad han gör så uppfinner han något. Jag undrar om de pratar om uppfinningar på dagis eller om det är något han sett på tv.

Simon hade växtvärk några kvällar/nätter i veckan som gått. Jag vet att det gjorts studier kring växtvärk och man har inte kunnat bevisa sambandet med tillväxt. Vi har nu bevis. Mätte Simons fötter igår och de är minst en storlek större. Gummistövlarna som för två månader sen var för stora så jag fick köpa ett par mindre är nu på gränsen till för små. Det blev att gå upp på vinden och hämta ner ännu större.

Tur att vi inte köpt så många nya skor till honom utan kunnat ha Joels gamla, plus några vi fått av andra.

Inte undra på att han har haft ont om fötterna skjutit iväg så mycket!

Hurra för Kalle har varit en favorit i snart två månader tror jag och nu har Joel börjat leka rollspel med figurerna ur serien. Han själv är givetvis Kalle, Simon är Katti och jag har fått äran att vara Dagge Mask. Han pratar om Sysselstad och andra figurer i serien.

Framför allt vill han dock bli kallad för Kalle. Säger man Joel så muttrar han om att han ju är Kalle i Sysstelstad. När han är uppe i leken så ropar han verkligen på Dagge Mask när han vill att jag ska komma. Rolig kille!

Jösses vad smidigt det blivit sen jag drog igång Google Chromes inbyggda synkning av bokmärken och lite annat. Givetvis är den kopplad till gmail-kontot. Nu har jag samma bokmärken på datorerna hemma och datorn på jobbet. Smidigt.

Något jag alldeles nyss lärde mig var att bokmärkena dessutom dyker upp i Google Documents så jag kan nå dem utan att synka. Grymt bra!

Ännu en bok om att ha barn. Den här skiljer sig lite på några sätt från andra jag läst inom samma område. Främst för att den faktiskt inte bara fokuserar på småbarnsföräldrar utan funkar även när man har äldre barn. Det är annars lätt att glömma bort. Jag märker tex hur jag själv blir förvånad när exemplet hon tar har tonåringar med och inser då att vi har en lång och spännande resa framför oss.

Den ställer även ett antal frågor där man själv kan fundera över hur man agerar, tänker och är och även varför man blivit så.  Jag fick en och annan tankeställare, både av texten och av frågorna.

Den har många korta exempel från verkligheten som ger mervärde till texten. Först när jag får konkreta exempel så tar jag till mig texten på riktigt.

Gillar att man ska se det från den positiva sidan, eller tänka nytt när man fastnat. Inte döma utan försöka se varför någon agerar på ett visst sätt.  Man ska finnas där, vara en trygghet i barnets resa mot livet utan föräldrarna.

“Vardagssysslorna är livet, det bara är så.”

Den tanken gillar jag. Vi fastnar så lätt i att längta framåt till saker senare istället för att stanna upp och vara här och nu. Har försökt tänka mycket på att vara i nuet och här i boken får man bra tips.

Kommer att återvända till boken igen, särskilt för att läsa frågorna igen och fundera. Gillar att se föräldraskapet som ett sätt att utveckla sig själv. Att ha barn innebär att man lär sig en hel del om sig själv

Idag kom julkorten vi beställde förra helgen på ifolor. Tidigare på dagen kom ett mejl från ifolor med erbjudande om att man nu får 15% rabatt på sina beställningar. Snacka om typiskt!

Nu kör lagtävlingen sitt första pass. Kalle är med i Dirty Dancers.

När vi frostade av frysen häromdagen hittade vi lite överbliven julskinka i en matlåda. Från julen 2008!

Igår var det så äntligen dax för några av oss som hänger på crossen på Flex att åka till Solnahallen för att heja på Amany – vår coach. Det var dax för Crossfit SM 2010.

Grymt inspirerande och väldigt imponerande var det. Här kan du se vad det fick göra.

Ibland var det så vi bara satt/stod och gapade över hur duktiga många var. I klippet nedan till exempel så är det damernas heat i pass 3 och isländskan som slutligen vann som man kan se. Grymt överlägsen. 14 pullups, 7 power snatch med 30 kg och 35 double unders.

Den färdiga produkten har idag postats

Så stod det i ett mejl från ifolor som jag fick nu ikväll. Genast började jag fundera på vad vi beställt. Sen såg jag att det var beställningen vi gjorde 6/11 som levererades redan i fredags.

Sådär bra koll måste jag säga. Eller så är arbetsbelastningen lite olika hög hos olika delar på bolaget?

Idag skulle Joel prompt vara mormor när vi lekte efter middagen. Simon fick vara Cia, jag farmor och John morfar.

Nåde den som kallade honom för Joel istället för mormor, då fick man arga blicken och lite grymtande till svar.

Det är alltid lika roligt att se vad folk som hittar till vår blogg har sökt på för att hitta hit. Ofta är det ganska säsongsbetonat. Just nu finns det pepparkakor och adventskalender på topplistan. En ständig besökare på den listan är dreamboxen, den är vår genom tidernas mest besöka post.

Igår dök det upp (planerat sen länge) fint besök från Skåne, Sandra och hennes familj är uppe i Stockholm några dagar och firar 40-åring i familjen.

Joel var eld och lågor och de hann knappt komma innanför dörren förrän han skulle visa dem runt i huset. Otroligt roligt att lyssna på när han berättade om de olika rummen. Simon var lite hängig och tog en väldigt tillbakadragen roll.

Strax efter att de kommit stack John och tränade. Det var som om barnen (våra) då visste att de skulle vara lite extra jobbiga. Pust!

Ingen av dem åt särskilt mycket, men lät desto mer. De fick rita på frysen vilket de brukar sköta förvånansvärt bra, men nu började de helt plötsligt rita på dörrposten.

När vi väl fått i oss lite mat så gick Joel upp med Elin och Philip och då blev det lite lugnare och vi kunde prata lite mer. Sen förflyttade vi oss allihop till barnrummet och det blir alltid bra

När de skulle gå (John hemma igen) så höll Joel på med vatten på övervåningen och helt plötsligt hade han fått tvål i ögat och jag lovar att jag aldrig hört någon vråla så högt. Det gick dock hyfsat snabbt och bra att skölja bort och idag på morgonen var ögat inte längre rött.

Vi har rätt mycket olika monster i vår familj. Kittelmonster, pussmonster och lite såna roliga monster. Helt plötsligt har dock Simon verkat förstå att monster är farliga (även om de inte finns egentligen). Tidigare har det mest varit Joel som varit rädd.

Senaste dagarna har han sagt monster om och om igen. Ganska ofta låter han sen som ett farligt monster, men han ser även lite rädd ut. På klippet nedan är han dock mest trött.

Idag har jag och Simon varit hemma hela dagen. Helt plötsligt när vi lekte nere ser jag hur Simon går på tå. Kommenterade det givetvis och han skrattade och fortsatte gå på tå.

Roligt att se hur de helt plötsligt bara kan något och då vill göra det hela tiden. Försökte på kvällen få honom att visa det för John, men herr bestämd vägrade givetvis.

Ja, så var det dax igen. Enligt funbeat så hann jag iaf vara frisk i tre veckor. Suck! Igår började jag känna lite ont i halsen och imorse lät jag som en kråka när jag pratade. Det var tom så dagis kommenterade rösten när jag ringde och sa att Simon stannar hemma idag.

En bit ner i högermarginalen finns ett litet etikettsmoln (jag har försökt  översätta “tag cloud”…) där man ser länkar till våra vanligaste etiketter. Ju större desto vanligare. Just nu är dessa fem de vanligaste etiketterna på bloggen:

1. Joel
2. Simon
3. Dagis
4. Sova
5. Träna

Beskriver våra liv ganska bra just nu!

Första natten utan Simon och tredje utan Joel – någonsin sen de föddes. På ledningsgrupp med jobbet utanför Gustavsberg och ute är det kolmörkt (på landet).

Är väldigt tomt och ensamt utan övriga familjen och jag misstänker att sömnen säkert blir sämre än vanligt.

Joel gillar inte mörker men idag när vi skulle lägga barnen så ville han helt plötsligt släcka alla lampor och leka monster. Även Simon gick igång på leken och de smög runt i mörkret och lät som monster. Även jag och John var givetvis monster lite här och där på övervåningen.

Härligt att höra hur de skrattar och leker tillsammans.

Det började med ett besök hos kiropraktorn i onsdags. Jag kände mig bättre från det halsonda och hostan jag fick på söndagkvällen, men under dagen började kroppen kännas lite skum. På kvällen fick jag kramp i en rumpmuskel när jag satt på en stol. Magen var lite i uppror men annars var jag ok. Bättre på torsdagen så jag åkte iväg på ledningsgrupp med jobbet i Skevik. Var inte i toppform men helt ok. Magen rumlade dock på. Sov hyfsat och på fredagen var magen fortfarande rumlig (toabesök bevisade det hela) och aptiten bortblåst. Möte helt ok och sen efter lunch var det slut så jag åkte hem.

Väl hemma försvann all energi och jag orkade inte så mycket mer. Magen rumlade vidare med toabesök som bevis. Hyfsad natt så på morgonen bestämde jag mig för att iaf åka till den efterlängtade sydagen (kommer post). Hade rätt dålig energi men det gick. Fram till klockan 4 då min energi totalt försvann och jag packade ihop och åkte hem. Sen orkade jag inte många knop.

Natten var usel, inte bara för att jag mådde sådär utan för att barnen turades om att böka och stöka. Nåja idag kändes det aningens bättre så jag och Joel tog oss till Hemköp och handlade och sen sov vi båda i soffan när Simon sov. Nu ikväll känner jag mig mycket bättre och magen har slutat rumla! Det finns hopp om en bättre morgondag

Simon hostade lite i natt och det blir alltid sådär att man som förälder undrar om det är ok att gå på dagis. Men på morgonen var det lite bättre och med tre vab-dagar förra veckan kände jag att vi testar.

Väl på dagis så fick Simon sätta sig i utflyktsvagnen och verkade nöjd. Joel står bredvid mig och lägger helt plötsligt av en hostattack värre än Simons natthosta.

- “Öh, hmm… oj då. Var kom det där ifrån, Joel?” undrar jag med personalen bredvid mig.

- “Äpplejosen”, svarar Joel och jag minns då att han vägrade blanda ut josen med vatten och jag sa att om han hostar så får han lite vatten i.

När sånt där händer känns det som att man är pappan i Solsidan som lämnar barnet på dagis trots att man vet att det är sjukt…

Suck, nu börjar det blir lite surt det här med strulig uppkoppling. Jobbar hemifrån idag eftersom jag varit lite sänkt. Redan igår kväll hade vi strul och jag mätte under två timmar och då var det 10% loss (mäter genom att i kommandotolken köra ping /t sunet.se och sen när jag vill se mätning så trycker jag ctrl-c och vips så har man lite statistik).

Började ganska bra idag men sen satte det fart, givetvis precis när jag skulle göra voicemöte med en kille på UK-kontoret. Suck! Ringde deras support och fick prata med Sofia som sa att hon skulle mejla deras teknikgubbar där ärendet ligger och sen återkomma. Förra gången det hände ringde aldrig någon tillbaka, men idag ringde hon tillbaka efter en kvart. Deras killar (undrar om de inte har några tjejer på den avdelningen…)  hade svarat att de var på väg att stänga ärendet för det verkade vara löst.

Jag sa att det kan de glömma så hon skulle mejla dem och säga att de fick fortsätta felsöka. Själv tror jag att jag imorgon ska kolla lite på alternativa bredbandsleverantörer…

Tror det var förra vintern som jag hittade till mjukatyger.se och sen dess har jag haft koll på bloggen. När Anna som driver sajten frågade om det fanns intresse för en syhelg under hösten var vi många som var intresserade. I lördags var det äntligen dax så jag packade in mig, mina maskiner och tyger (och en del prylar) i bilen och åkte till Tumba. Nio stycken syintresserade var vi och det syddes, ritades mönster, klipptes tyg och annat inom området.

Själv var jag som sagt lite sänkt men lyckades rita av flera mönster (byxor till mig, byxor till barnen, tröja till barnen, tofflor och kalsonger till Joel), sydde lite på julgardiner, påbörjade byxor och tröja till barnen. Kunde inte slutföra utan att prova dem tyvärr.

Sen fick jag prova en cool maskin som fixade till halsmudden snyggt som tusan (=proffsigt). Skapade såklart habegär

Lite tyg köpte jag såklart oxå då vi fick 25% rabatt och man fick gå och känna och titta på alla tyger som fanns. Jag valde att bara vara med på lördagen men de var flera som sydde även på söndagen. Vore KUL att se vad alla sydde så jag hoppas att alla uppdateras sina bloggar!

Här finns de andras bloggar:
Anna
Anna
Charlotte
Frida
Helene
Helene
Jenny
Susanna

Läderbröllop firar vi idag, dvs det är idag tre år sen vi vigde oss. Tänk vad fort tiden går.

Firar gör vi i hemmets mysiga vrå med god mat och kanske en film och något gott tillsammans med barnen.

Härom dagen när Joel tröttna på datorspelet fick Simon testa. Visserligen så viftar han mest runt med musen men han lyckades med överraskande många saker.

Idag ville Joel spela och jag sa att då fick de allt turas om. Joel började och spelade en stund medans jag röjde sysaker. Efter ett tag tyckte jag det var Simons tur. Joel höll inte alls med men lät sig övertygas. Efter en extremt kort stund tyckte Joel att det var hans tur igen. Simon fick dock spela lite till och sen bytte de.

När det sen var dags att byta igen blev Joel tokledsen, men jag sa att så är det. Simon tog över musen, men efter en väldigt kort stund då Joel storgråtit hela tiden så sköt han över den till Joel och klappade lite på honom.

Simon har senaste tiden blivit väldigt intresserad av att gå på toa och velat använda toastegarna vi har. Han klättrar glatt upp på dem (står gärna på ringen…) men är fortfarande lite för liten för att nå ordentligt så härom dan plockade John ner pottan från vinden.

I söndags lyckades han klämma fram lite på den och igår gick det över all förväntan! Vi firade med pompa och ståt, dvs klistermärken som han fick sätta på pottan.  Joel satt bredvid och visade och Simon satt på huk och satte dit ett han oxå. Jag går iväg med klistermärkena och John städar pottan, men vi missade att ha kolla på Simon för helt plötsligt ligger det en brun liten hög vid honom.

Ja ungefär så låter det när Simon säger Lejon. Tar ibland ett tag innan vi fattar.

Låter dessutom lite som päron så häromdagen när han stod vid kylskåpet och upprepade gånger sa “Bäjou” så trodde jag det var päron men han blev bara arg och då tittade jag lite närmare på vad han pekade på – en mugg med ett lejon på!

Idag när vi satt vid middagsbordet ville Joel ha några duploleksaker som stod längre bort på köksbordet bredvid sig. Jag sa nej eftersom jag tycker det blir så trångt (jag sitter bredvid)och han blev lite ledsen. Så jag funderade en kort stund.

- “Vet du vad Joel, du får välja en av dem och ställa bredvid dig.” sa jag glatt
- “Två mamma”, svarade Joel snabbt och höll upp två fingrar.

Jag skrattade och gick givetvis med på två saker

Imorgon är det två veckor sen jag tränade. Hade siktat in mig på fredagspasset efter några krassliga veckor. Så idag när jag lämnar två hostiga barn på dagis så hostar även jag till. Känner att det där är inte vilken hosta som helst, det är förkylningshosta.

Suck, ingen träning imorgon som det ser ut. Blä vilken dålig träningshöst

Böcker är bra att tycka om säger alla. Jag tror dock att de flesta menar att det är bra att läsa böcker. Våra barn har de senaste dagarna pysslat med böcker på ett litet annat sätt. Roligast är nog att se hur de båda killarna jobbar tillsammans

Surfade runt och råkade hitta Sagoboxen. Mejlade och frågade om recensionsexemplar – jepps. När vi fick lådan blev både Joel och Simon eld och lågor – det var ju en liten väska!!

Vilken suverän idé! Man får en hel hög saker i väskan (sagobok, DVD-film, pysselbok, plockepinn, memory-spel, ljudbok, färgkritor, kortspel, frisbee, spökspelet, badboll). Även om vissa var lite för svåra för Joel så blev han lycklig och använde sakerna till annat än de var tänkta. Simon gillade att pilla på sakerna han oxå

Det var över en månad sen vi fick väskan och vi har tittat på filmen som barnen gillar. Lyssna på band gillar de inte om det är sagor tyvärr utan bara musik, men jag gillar tanken. Det vi har haft mest glädje av är dock själva väskan. Våra barn älskar väskor och det är inte många dagar sen den kom som den legat orörd.

Senast ikväll läste jag boken (Tiffel Toffel och raketen) och Joel låg och lyssnade intresserad. Insåg när jag läste att även här (som i Barbapapa) så uppfinner man saker och det är just nu Joels stora intresse. När jag läst klart låg han länge och bläddrade i boken. Gillar idén med att ha samma story i olika format (rörlig bild, ljud och bilderbok, plus pyssel etc).

Jag kan verkligen rekommendera en sån om man ska iväg på resa någonstans, eller om man får barn på besök då det är så många olika underhållningsformer i väskan.

Finns att köpa hos Ellos och Travel Heroes. Det finns dessutom lite mindre sagoboxar men någon sån har vi ännu inte provat.

Har läst om den på många bloggar och visste inte om jag ville läsa den. Till slut gjorde jag det. Det tog dock tid för jag vågade inte riktigt läsa den och har haft den till och från jobbet bara. När barn far illa gör det nämligen så otroligt ont i mitt hjärta och den här boken får det att fullkomligt skära i hjärtat. Att det sen finns en annan handling i boken tänker jag inte så mycket på, det är Alex som fastnar som man vill krama och säga till honom att han är bra och fin. Har kramat och pussat lite extra på våra barn under perioden jag har läst den.

Idag läste jag så äntligen ut den på t-banan hem. Inte ett öga var torrt och jag kan fortfarande så här några timmar senare känna känslan. Boken slutar på ett bra sätt vilket är skönt och kanske är det just det som gör att känslan är kvar. Tankarna på vad man själv kan göra kommer givetvis och jag har flera gånger under läsningen lovat mig själv att aldrig någonsin blunda om jag misstänker något liknande, någonstans. Aldrig blunda, någonsin.

Det är första boken jag läser av Malin men har följt hennes blogg ett tag och kommer definitivt att läsa mer av henne.

I helgen när faster Anna var här stod vi nära Joel som var i full gång och lekte. Anna berättade om en någon med en häst som hade sagt något och då hör vi:

- “Hästar kan inte prata!” från Joel.
- “Nä det har du helt rätt i, det var hon som hade hästen som pratade” förklarade någon av oss.

Joel verkade nöjd med svaret. Inte en sekund upphörde han med sitt donande (troligen duplo/lego).

Nu börjar vi tröttna rejält på Com Hem som inte verkar kunna lösa våra problem med “Request timed out”, så igår började vi surfa på alternativa leverantörer. Det blir ju via telefonjacket och då får vi inte så bra hastighet som vi har nu så vad vi än väljer så blir det sämre på något sätt. Då började vi titta på mobilt bredband och helt plötsligt så tittar vi på mobilt bredband hos Com Hem. De har tidigare på kundtjänst sagt att man i efterhand kan få kompensation men det behöver vi inte (jobbet betalar nämligen bredbandet) utan det är ju NU vi vill att det ska funka så de kan väl ge oss ett så länge?

Idag ringde jag således supporten (igen) och kom med mitt förslag. Kalle gillade det, men hans avdelning hanterade inte sånt så han hänvisade till hemsidan. Nu har fyllt i ett kontaktformulär på nätet och skrivt om vårt förslag. Får se om vi får svar och vad de säger.

Simon har helt plötsligt börjat svara ja, eller nej på frågor. Detta underlättar mycket i kommunikationen med honom. Det går tex att fråga om han har ont i foten när han säger att han har ont.

Ofta kommer det då ett “mhm” men ibland ett bestämt ja, eller nej.

Under något av mina USA-besök på 90-talet så köpte jag en Ior. Det gick inte att låta bli, den bara låg där och ropade på mig. Härom dagen hittade Simon den och sen dess har han den med sig nästan hela tiden.

När vi i helgen varit ute och åkt pulka och just kommit tillbaka så jag öppnat dörren hör jag Simon vråla “Ior, Ior” och ser hur Ior ligger en bit in på golvet. När han kom in och fick av sig alla kläder rusade han till Ior och sen bar han omkring på honom i den här korgen.

I lördags kväll när barnen somnade gjorde vi julgodis. Ischoklad, chokladkola och brända mandlar. Barnen fullkomligt älskade ischokladen när de fick testa dan efter. Själv är jag sjukt svag för kola. Några gjorde vi med polkagris”pulver” på – inte fel.

Båda barnen gillar att sitta och stå i diverse lådor.

Här har Simon hittat en liten korg att stå i.

I våras var jag och fick rumpan knådad hos min massör och skillnaden i rörlighet var helt enorm. För snart två veckor sen var jag hos kiropraktorn och för första gången kändes det i kroppen som hos Cia (massören). I säkert fem dagar hade jag sen enormt spända muskler i skinka och lår så jag vet inte riktigt vad som hände. Ont som tusan gjorde det iaf. Några kvällar fick jag tom ta värktablett för att kunna somna, sen gick det plötsligt över en dag. Under tiden jag hade ont hade jag svårt att spänna magmusklerna (skumt samband kanske?).

Berättade för Cia när jag var där igår och hon började massera. Testtryckte på skinkorna och AJ! Hon tog ett ben i taget och la benet i en vinkel där muskeln slappnade av helt, lät det ligga där någon minut och la sen tillbaka benet och testtryckte på exakt samma sätt igen. Ingenting.

Idag har det känts kanon igen. Fantastiskt att ha någon som kan göra underverk! Nu vill jag dock att rygg, rumpa och lår ska bli helt bra

Igår klagade jag ju lite (igen) på vår uppkoppling via Com Hem. Idag hittade någon från deras kundservice till vår blogg och skickade finfina länkar via en kommentar! Eftersom jag inte har vågat mig på Twitter ännu fick det bli en vanlig reklamation (letade efter den sidan igår men hittade inte).

Idag fungerar bredbandet väldigt tillfredsställande så kanske har mitt bloggande gett lite resultat!

Kanske ska jag även passa på att berömma deras kundtjänst. I princip alla gånger jag ringt har jag blivit väldigt bra bemött även om de jag pratat med har haft varierande kunskapsomfång.

Nu hänger adventskalendern uppe igen. Denna gång med dubbla paket i ringarna (orkade inte ha två kalendrar). Istället har jag olika papper till grabbarna så man kan skilja paketen åt. Jag ägnade fredagskvällen åt att leta igenom mina gömmor och bestämma vad de skulle få.

Sen packade jag in en del av dem men inte alla. Alla paketen får ändå inte plats att hänga samtidigt. Ikväll letade jag fram de paket som tillhör de tidiga siffrorna och hängde upp dem. Sen får det bli en annan kväll då jag packar in resten.

Ska bli spännande att se pojkarnas reaktion imorgon!

Tänk när Joel var 588 dagar så blev han storebror. Idag 30 november är Simon 588 dagar.

Galet vad fort tiden har gått, samtidigt som det känns väldigt längesen.