I mitten av september hade Stadium en drive för sina medlemmar. Man fick 30% rabatt på ett helt köp via webben tom 20/9. Klart att man slår till Sen har tiden gått och jag har inte tänkt så mycket på det, faktiskt.

Idag kom det ett mejl från Stadium där de ber om ursäkt. Det var så många som beställde att de inte hunnit med. Som plåster på såren får man 150 kr insatt på sitt kort. Det kallar jag service!

Simon somnade fem minuter i bilen på väg hem från IKEA. Vi åt lunch och sen skulle han sova, men ville inte.

Två barn som i princip inte sovit något… ja det blir lite livligt. Simon slog Joel i huvet med någon sak och Joel blev såklart ledsen. Jag sa till Simon på skarpen att så får man minsann inte göra och bad honom säga förlåt.

Han började med att säga “Baja” och vifta med pekfingret mot Joel. Efter några försök till kommer det “tåt” från Simon varpå han går fram och ger Joel en kram. De stannar i kramen en stund och myser.

- “Jag tycker om dig Simon”, säger Joel.

Mitt föräldrahjärta svämmar över. Det finns hopp!

Vad göra när man är hemma själv med barnen? Funderade lite igår och kom på att det var några saker vi behövde på IKEA så jag och Joel kom överens om att åka dit. När vi skulle klä på oss började han prata om matmannen, och om sin telefon som vi tyvärr inte hittade.

Vi kom dit strax före de öppnade och började med frukost (=mellis för oss). Perfekt dessutom då de har två lekhörn där barnen kan leka.

Efter leken begav vi oss ut i varuhuset och hittade det vi skulle före det var dax att åka hem. Joel gick hela besöket och Simon kanske hälften. Simon springer dock runt och är svår att hålla koll på så det är enklast att han sitter i vagnen. Joel är dock bra på att hjälpa till och hålla reda på honom.

En av Simons stora hobbies just nu är att öppna och stänga dörrar. Han är på håret tillräckligt lång när han står på stå och sträcker sig så mycket han kan.

Dörrar ska gärna vara stängda tycker han och så fort han går förbi toadörren nere stänger han till den. Bara bra tycker vi eftersom han där inne gärna klättrar upp på pall eller toalett.

Någon gång i vintras började jag fundera på vad jag skulle svara om någon frågade vad jag har för hobby. Utöver vara med familjen så insåg jag att det jag gjorde var att titta på tv. Inte vill man att ens hobby ska vara tv-tittande?

Sen dess har jag funderat och fokuserat lite på det. Om någon frågade nu skulle jag säga

• Böcker - har alltid gillat att läsa men nu när jag börjat få recensionsexemplar och läsa andra bokbloggar så har en ny värld öppnat sig. Böcker är kul! Sen önskar jag givetvis att jag hade mer tid att läsa
• Blogga - har alltid älskat att dokumentera och spara saker och att blogga är helt perfekt för mig. En blandning av dagbok och scrapbook som ersätter de fotoalbum/scrapbooks jag tidigare gjort. Dagbok skriver jag fortfarande varje dag (i princip)
• Sy och pyssla – har sen liten ålder gillat att pyssla. Brodera, virka, sticka och sånt. Vissa perioder har jag hållit på en hel del men oftast är önskan och drömmen större än vad verkligheten tillåter. Nu har jag tagit mig i kragen och lyckats sy både tröjor och mössor åt barnen. Mer ska det bli!
• Titta på TV – givetvis är det skönt att sitta i tv-soffan och slappa ett tag. Just nu är det Arga snickaren, Desperate Housewives, Superstars, The Event och Berg flyttar in som gäller. Försöker ducka för nya serier så att det inte blir alldeles för mycket tid…
• Träna – har rört på mig mycket under de flesta perioder i mitt liv men så dålig form som jag var för ett år sen har jag aldrig varit. När jag hittade crossfit så fastnade jag. Träningsformen passar mig helt perfekt och inget annat än sjukdom och skador kan stoppa mig från att träna.
• Fota – har sen gymnasiet fotat massor under många perioder och skulle gärna fota mer med systemkameran och göra fotoböcker, men har valt att använda kameran i mobilen och blogga.

Nu när jag inventerat mina hobbies och vet vad jag gillar att göra gäller det att hitta en bra balans mellan dem inbördes, och bra balans mellan hobbies, familj och jobb. Hur svårt kan det va?

Insåg när jag publicerat gårdagens post om hobbies att jag missat två saker.

Samfälligheten. I samfälligheten har jag under snart fyra år suttit med i styrelsen och givetvis har det tagit en del men någon hobby kan det knappast anses vara. Den perioden i mitt liv är dock över snart för jag har endast ett styrelsemöte kvar och sen några veckor till årsstämman där jag inte ställer upp för omval – har som sagt annat jag vill lägga min tid på!

Vänner. Vänner är givetvis enormt viktiga och under småbarnsår rätt svårt att få till. Särskilt när man inte bor brevid varandra. Som tur är har vi många vänner med barn i ungefär samma ålder vilket gör att många familjeaktiviteter går att kombinera med att träffa sina vänner. Det kan vara att vi åker och badar samtidigt, eller åker till fjällen samtidigt. Lite då och då äter vi även middag ihop med lite olika vänner även om såna tillställningar blir rätt livade Bra är såklart oxå om ens vänner har samma hobbies som man själv för då kan de haka på såna aktiviteter

Gillar den här typen av böcker, men faktiskt inte den här boken. Gillar man tidningen Mama så gillar man boken tror jag. Jag har dock gång på gång testat tidningen men aldrig identifierat mig i det de skriver. Så känns det med den här boken.

Boken är uppdelad i 12 områden och det är 3-4 personer som skriver. Har lite svårt att komma ihåg vem som är vem och då tappar jag den röda tråden för varje person. Detta trots en presentation i början av boken. Kanske är jag för trött?

Jag känner inte alls igen mig i det som de skriver. Jo såklart vissa saker, men själva grunden i vad de vill förmedla känns inte som jag.

Samtidigt har det varit ok läsning, det har gått fort att läsa och det är ändå lite småintressant att få kika in i andras vardagsliv. De bjuder väldigt på sig själva de som skriver. Men så peppande är det verkligen inte för mig.

Boken avslutas med att ett par kändisars familjeskapande listas, typ. Helt ointressant för mig även om jag läser. Känner snarare lite sorg för att man hänger ut kändisar så (inte bara i den här boken/tidningen såklart).

Suck. För över en månad sen kontaktade vi Com hem första gången för att fråga om nätstrulet. Sen har det varit lite upp och ner, men oftast hyfsat. Någon dag när John jobbade hemifrån strulade det så då ringde han och de skickade vidare till någon tekniker. Efter ett par dagar och ingen skillnad så ringde jag igen och de sa då att de jobbar på det och skickar sms när de åtgärdat.

Sen har det gått några veckor och vi har inte hört något. Idag var det strul mitt på dagen och jag lackade ur och ringde. Fick prata med en kille som sa att han skulle mejla teknik och fråga om status och sen ringa upp mig. Jag sa att han gärna fick mejla istället. Fast det fick han inte eftersom företaget inte tyckte hans stavning var tillräckligt bra…

Nu får vi se vad som händer. När problemet är löst kan man iaf ringa in och säga att man vill ha avdrag på fakturan.

Vi har flera gånger försökt få Joel att sitta vid datorn och spela något spel. Testat lite här och var på webben, och fem myror-PC-spel. Tyvärr har han inte fått till att flytta musen och sen klicka så det har blivit att han sitter och tittar på.

I lördags var jag och Joel på Farsta och gjorde lite ärenden. På Åhléns sprang vi på Kalle Kunskap på rea och jag köpte två stycken. Den ena för 1,5-3 år.  Igår testade vi den. Alldeles suveränt. Det fiffiga är nämligen att det räcker oftast med att bara flytta musen – inget klickande! Joel var helnöjd och satt länge och drog nycklar, målade och lyssnade på sånger.

Idag ville han återigen spela och jag dividerade med mig själv hur bra det var före dagis, men pratade med Joel och sa att han fick spela om han lovade att inte bli arg/ledsen när vi skulle gå till dagis.

Det blir inget mer spel på morgonen på ett tag är allt jag säger.

För någon vecka sen ville Joel ha sina traktorbyxor och jag hävdade att vi inte har några såna.

Någon dag senare skulle jag ta på honom en pyjamas och tog ett par långkalsonger varpå Joel jublar

Traktorbyxorna!

Ah, ja sedär, det är ju faktiskt traktorer på de här byxorna.

Jag hade glömt bort de byxorna. Sen dess har han ofta haft dem på sig, gärna med grävmaskintröjan på sig.

Satt i lugn o ro o jobbade hemifrån. Helt plötsligt blev det knäpptyst o svart på skärmarna.

Gick ner o botaniserade ett bra tag i proppskåpet, men trots fem nya proppar kom inget igång. Hobbyrum, kyl, frys, akvariet o diverse lampor funkar inte.

John har kallats hem o jag har tagit fram torkvindan ute då tvättmaskinen var klar (funkar) men tumlaren död. Tur att det inte regnar!

Vi har tänkt att vi skulle ta tag i att fixa en barnvakt som bor i området, men det har inte blivit av. Igår frågade en av killarna i styrelsen om vi var intresserade av barnvakt för en granntjej till honom ville hitta barnvaktsjobb. Sagt och gjort. Idag kom hon hit och hälsade på.

Vi hade berättat för barnen att hon skulle komma förbi och hälsa på och Joel var eld och lågor. När hon sen kom åkte energin ur honom med våldsam aktivitet, och Simon var inte sen att haka på. Trots det tror jag vi hann fråga och prata om det viktigaste.

Frågade lite på skämt före hon skulle gå om hon kanske blivit avskräckt, men det verkade hon inte ha blivit.

Nu ska vi bara hitta på något att göra för att hon ska kunna sitta barnvakt…

Dagen till ära har vi ätit tårta. Den bakades igår när barnen gått och lagt sig (jösses vad snabbt det gick utan barn!) och idag skulle den få grädde och jordgubbar på sig.

Givetvis fick barnen hjälpa till. Simon försökte hjälpa till att hälla i socker i grädden men vände hela tiden på måttet före han nådde skålen, så det fick bli Joels uppgift. Joel var även den som mest höll i vispen.

Smeta dit grädde var båda med på, precis som att lägga dit jordgubbar. Fast bäst var Simon på att äta – både grädde och gubbar. Det märks att Joel har blivit lite äldre för han har inte längre ansiktet fullt med mat – såsom vissa andra.

Efter lite felsökning så insåg vi att det var en hel propprad som inte funkade (har en “strömmätarpenna). Kollade då i elskåpet ute och en av de tre propparna där funkade inte, men den var strömförande (John kollade på nåt sätt) så alltså inte trasig. Då ringde vi en elektriker (dessutom en snubbe som tidigare bott i området).

Han nämnde att det kunde vara någon huvudpropp men då borde resten av längan oxå vara drabbade. Ringde på hos några som brukar vara hemma – och visst hade de samma problem. Skönt!

Någon timme senare kom Steve och bytte en propp i vår undercentral och strömmen var tillbaka. Tänk vad lite man vet.

Förra onsdagen packade vi ihop oss och lite saker i bilen och styrde kosan till Dalsland för ett besök hos mormor. Bilresorna, både dit och hem, gick överraskande bra. Inga gnälliga barn alls, trots att de som vanligt inte sov så mycket i bilen. Med lite pauser på vägen så vi fick fika och äta och leka av oss, plus dvd-underhållning i bilen så gick det fintfint.

Det är härligt med miljöombyte och att göra den här turen på hösten är inte fel. Helt fantastisk natur att titta på under bilfärden i Värmland och Dalsland. Synd att det inte ligger närmre bara.

Nåja, vi lekte hos mormor, åt god mat, träffade Jenny med familj där barnen lekte och dansade till allas glädje, gick på marknad, letade julsaker i källarförrådet, tog sköna höstpromenader och sånt där som hör till.

Vädret var såväl dimmigt och regnigt som strålande soligt med klarblå himmel. Takboxen var återigen fantastisk för utan den hade vi inte kunnat ha med vagnen och inte heller ta med ballongerna hem.

Det var evigheter sen vi hittade någon registreringskylt och John har hittat 093 så vi funderade ett tag på att ta den vägen till Dalsland men vi glömde lite bort och orkade sen inte ta den lilla omvägen. Redan i Örebro ångrade vi oss då 094 seglade förbi i McDrive när vi satt inne och fikade.

Nåja, snart lossnar det säkert

Andra lördagen i oktober är det höstmarknad i Ed. Vi hade givetvis siktat in oss på denna händelse. Av Jenny fick vi tipset att gå tidigt om vi hade tänkt ha med vagn. Så strax före halv 10 gick vi ut för att ta bussen ner till marknaden.

Barnen tyckte det var mycket spännande redan nu. Det var alldeles lagom med folk och vi hittade var sin tröja till barnen (hjullastare på ena och Nalle Puh på den andra). Sen inhandlades givetvis det traditionella marknadsgodiset, och som vanligt alldeles för mycket.

Ganska snabbt hade vi tagit oss ner till karusellplatsen och barnen fick åka både minitåg och karusell. 30 spänn per barn och tur så sen gick vi vidare. Simon blev sen aldrig riktigt nöjd förrän vi var på bussen igen och pratade flera gånger om den bil han suttit i på karusellen.

Vi avslutade med att barnen fick välja varsin heliumballong. Joel spanande snabbt in den största i form av Händige Manny. Simon valde Barbapapa. De har förbättrat genom att sätta en metallbit i snöret så att ballongen inte flyger iväg om man tappat snöret vilket kändes mycket tryggt. Det blev ändå en extra tur till marknaden för inköp av fler ballonger eftersom Manny började läcka lite smått…

Sen vi skaffade Playhouse Disney så har Händige Manny blivit en favorit. Inte undra på där han springer runt med alla sina pratande verktyg.

Att det är en hel del engelska verkar bara vara något vi vuxna reagerar på.

Efter marknaden i Ed så har vi ju dessutom ett exemplar själva som iofs läcker luft men fortfarande i detta nu seglar omkring i vardagsrummet. Inte helt utan att han skrämt oss en eller två gånger.

Förra året fattade jag aldrig varför vissa skrev en färg i sin status på facebook. Tills häromdagen då jag fick ett meddelande i min inkorg med en liknande grej för i år.

Första versionen jag fick var på engelska:

… “I like it on the couch”, “I like it on the kitchen counter”, “I like it on the dresser” well u get the idea…

Nästa version på svenska:

… Tex “vill helst ha den på köksbordet” eller “vill helst ha den i soffan” eller liknande.

Det känns som att man har missat lite i översättning, eller hur? Eller så är det jag som tolkar in lite mer än man ska…

Joel och Simon har börjat leka mer ihop senaste tiden. Otroligt roligt att se tycker vi såklart.

Idag när jag hade tömt torktumlaren och skulle lägga över ny tvätt i den så tog grabbarna över.

Joel stod på en pall och lassade in det som Simon langade upp till honom. De gav sig inte förrän allt var inlagt.

Jag och John stod i dörröppningen och iaktog dem och lyssnade på dialogen. Måste säga att samarbetet fungerade toppenbra!

Joel har tyckt Bananer i pyjamas varit trist och i bilen senast verkade även Simon ha tappat intresset så jag hade tänkt skänka den vidare. Så igår ville Joel kolla och oj vad han skrattade och tittade.

Idag när vi ätit och lekt så blev han eld och lågor när han kom på att vi kunde kolla på bananerna.

Lustigt hur det förändras snabbt och det gäller att hänga med i svängarna!

Under vårt Edsbesök så gjorde vi naturligtvis det numera traditionella besöket på Karlssons. Alltid hittar man något. Den här gången hittade jag några böcker och den här var en av dem.

Gillar upplägget med några olika idéer för varje område. Lite lagom. Tips för lekar i bilen, lekar ute, enklare saker att göra i köket, lite pyssel i olika former.

Helt klart en bra investering även om många av sakerna inte är helt aktuella för oss ännu.

Förra sommaren kom Joel på att han kunde ha dubbelnapp. Häromdagen körde han en trippelnapp.

Oj vad han skrattar när han gör det

Idag googlade jag efter vår blogg bara på skoj. Hittade då Blogipedia.

När jag ser sånt här undrar jag alltid hur det funkar under huven.

Idag var det dax för återbesök hos logopeden. Vi har varit ganska duktiga på att träna på vokalkorten iaf första veckan… Simon är nog den som tyckt det varit roligast. Joel verkar känna på sig och tycker inte det är roligt när det blir lite småtjat på honom att testa ljuden.

Han var dock väldigt glad över att få komma tillbaka till Åsa och sprang direkt in till hennes rum när vi kom fem minuter före utsatt tid. Hon skulle just till att äta en knäckemacka till mellis så Joel ville oxå ha. Plockade fram mackan han hade i sin ryggsäck till dagis (de skulle på utflykt).

Hon testade lite fler ljudkort. Med hjälp av ett litet fiskespö med magneter på fick Joel fiska upp korten (som hade gem på sig) för att sen härma Åsa. Det var roligare med dessa ljud tyckte Joel som nog har tröttnat på vokalerna. De gick även igenom resten av boken med bilder så att Åsa får en klar bild över hur Joel uttalar saker.

Joel höll fokus ganska bra även om han gärna sprang iväg lite då och då, kollade i spegeln, bakom gardinen, ville veta vad knapparna på Åsas stol var till för osv.

Vi fick lite fler tips och ska få mer material via mejl och sen komma tillbaka om en månad.

Bamse har ju länge varit poppis hemma hos oss, även om det varierar lite hur mycket Joel leker med de olika figurerna (mysBamse är ju alltid med dock). Senaste nytillskottet är en nackkudde med två huvud. Igår när Joel hade lite svårt att komma till ro så sa jag att Bamsarna var lite ensamma och ville ligga brevid honom och vila och började plocka fram dem, en efter en. Så fick jag syn på nackkudden och tog den.

- “Joel, vet du vilka det här är”, frågar jag.
- “Nä, vem då?”, svarar han intresserat.
- “Bamsefarmor och Bamsemormor!”, säger jag glatt.

Han tittar finurligt på mig en stund före han skrattar och tar dem och lägger ordentligt på huvudkudden. En stund senare när jag kom upp för att titta till honom var jag bara tvungen att ta en bild.

Tänk helt plötsligt äter barnen yogurt till frukost igen. Det var mormor som inte visste att de dissat alla möjliga (och omöjliga) typer av yogurt under en ganska lång period, så hon hade köpt. Då ville båda barnen genast ha yogurt, även hemma.

Lustigt hur det går i vågor med maten. Ingen vecka är den andra lik. Gäller att hänga med i svängarna.

Helt underbar bok. Joel fullkomligt älskade att höra om lilla bassiluskan och ville höra den gång på gång. Även Simon skrattade och tittade på de härliga bilderna.

Båda skrattar högt när Ingrid ligger och sover, utslagen av feber, och bassiluskan hoppar på hennes mage.

Själv har jag verkligen fastnat för Ingrid. Både de korta texterna och de härliga bilderna. Kommer nog att dyka upp fler böcker om Ingrid här hemma känns det som. Just detta exemplar hittade jag på Åhléns som hade någon slags bokrea för någon vecka sen.

Hos mormor ville Joel sitta på pallen, dock inte så som man först tänker att man ska sitta.

Han ville sitta på den och ha den som bord. En kort stund fick även Simon sitta där men det blev lite trångt.

Än så länge har han inte kommit på att vi har likadana pallar här hemma…

Eftersom vi var hos logopeden på förmiddagen så fick jag lämna Joel lite senare än vanligt (vid 11). Just idag skulle de på utflykt i skogen och skulle ha med matsäck – typiskt tänkte jag när jag såg anslaget igår.

Ginger föreslog dock att jag och Joel kunde komma ut i skogen och lämna där. Så när vi var klara hos Åsa cyklade vi ut på skogsstigen och ringde sen Ginger som kom ner och mötte oss.

Det var otroligt näpet att sen se henne och Joel gå in i skogen hand i hand. Joel med sin lilla ryggsäck på.

Oj vad jag älskade Barbapapa när jag var liten. Färgerna och formerna är alldeles suveräna. Skulle ge mycket för att bo i deras hus.

Barnen har inte fastnat helt och hållet än, men skam den som ger sig.

Har läst den för båda barnen och det är Simon som gillar den bäst, trots att den är för 3-6 åringar.

I den här lockar det fram en del skratt för att Barbaskön ser väldigt rolig ut på bilderna. Lär bli fler böcker även om den inte blivit en storfavorit!

Idag när jag hämtade barnen så kom Joel först fram till mig och vi gick tillsammans in till Simons avdelning. Jag började med att skriva upp tiderna för hämtning och lämning nästa vecka.

När jag sen tittar bort i korridoren ser jag att Joel just ska till att krama Simon. Hör honom säga:

Minna, jag tycker om dig!

(han kallar fortfarande Simon för Minna)

Jag har hittills varit väldigt förskonad från strul med sl under hösten.

Dock inte idag. Det är min tur att hämta på dagis idag så jag var tidigt ute. Sitter i varma sköna tåget och läser. Strax före Skärmarbrink går högtalaren igång och en röst berättar att tåget inte går längre än dit utan hänvisar till tåg från Farsta. Man ser hur folk suckar och reser sig upp.

Vi går ut i mörkret och det står 7 minuter på skärmen. Brr… har inte så varm jacka eftersom jag knappt är ute på väg till jobbet så det blir lite kyligt. Tåget kommer, och alla klämmer sig in.

Kommer till nästa station Gullmarsplan och högtalarrösten går återigen igång och berättar att tåget inte går längre än hit. På andra sidan plattformen ser man hur ett tåg in mot stan stänger dörrarna precis när våra öppnas. 5 minuter står det denna gång och just när vi klämt in oss i tåget och dörrarna ska stängas kommer ett tåg från Farsta. Dörrarna på det tåget öppnas och alla rusar över och tränger sig in i det redan fulla tåget. Suck.

20 minuter senare än tänkt sitter jag iaf på jobbet. Nu hoppas jag att det fungerar när jag ska hem för då har jag ju en tid att passa…

Idag när vi gick hem från dagis så hade Joel som vanligt sin springcykel. Döm om min förvåning när han helt plötsligt inte stannade när jag ropade “Stopp”. Han lyder alltid, särskilt när vi är på cykelvägen. Jag ropade ett par gånger, men han såg det mest som skoj och satte full fart. Satte själv högsta fart och sprang ikapp honom med vagnen där Simon satt. Busskuren bredvid där det stod 4-5 personer fick sen lite underhållning.

Jag fångade in Joel och stannade. Argt förklarade jag att så fick han aldrig göra eftersom det kan vara mycket farligt. Han blev jätteledsen och sen grät han hela vägen hem.

Senare på kvällen så pratade jag med honom om det igen och förklarade.

- “Joel, du kan ju bli påkörd av en buss, och sen kanske du inte finns längre”, säger jag med allvarlig röst. “Det vill jag inte ska hända för jag älskar ju dig och vill ha dig kvar här”, fortsätter jag.
- ” Men då kan vi ju köpa en ny Joel!”, förklarar Joel glatt.

På något sätt skönt att de små inte greppar sånt här, men samtidigt svårt att få dem att inse allvaret och faran med vissa saker.

Idag tog jag mig äntligen i kragen och förankrade bokhyllorna i Joels och Simons sovrum. De står med sidan mot väggen vid fotändan på deras sängar, så förankring kan tyckas vara ett måste, men de når upp till taket så de kan egentligen inte välta. Dock känns det som vi vill ha både livrem och hängslen i det här fallet.

Innan jag skruvade fast hyllan var jag tvungen att flytta på ett eluttag som hamnade precis bakom bokhyllan, och som behövdes till Simons sänglampa.

Själva förankringen gick till så att jag skruvade ihop bokhyllan med överhyllan genom att skruva fast ett bleck på utsidan, och sen skruvade jag fast bokhyllan i taket med ett vinkeljärn. Som tur var fanns det reglar i taket precis där bokhyllorna stod, så nu är de orubbliga.

I lördags testa vi att ha barnvakt för första gången. Både Joel och Simon var eld och lågor och när hon väl kommit så ville de inte alls vara med oss längre. Så vi gick och tog av takboxen, och bytte till vinterdäck. Sånt som går att göra själv eller med barnen, men är så mycket roligare och enklare utan barn men båda.

Sen var vi med och röjde buskar på samfällighetens städdag. Efter två timmar var den inbokade tiden slut och barnen var helt slut. Efter lunch fick Simon sova hemma och jag tog med mig Joel till Länna för att handla och han somnade som en stock i bilen. Själv passade jag på att testa Angry Bird (roligt).

När jag väckte Joel efter 40 minuter så handlade vi skor till honom, uppblåsbarextrasäng, nattlampa och spindelmannentyg (rea: 5 meter för 100 kr), sen avslutade vi med storhandling på Willys och Joel fick rida på häst före vi lämnade affären.

Sen softade vi hemma och barnen avslutade dagen med bad i badkaret.

Idag kom Anna, Tyra och Olle på besök. Peter var ute och cyklade.

Vi lekte ute två gånger i det härliga höstvädret och lekte en hel del inne – särskilt när småkillarna sov. Då passade vi även på att sy en mössa till Tyra. Jag tyckte den blev så fin att jag senare på eftermiddagen sydde en likadan till Simon. Han testade den inne när han satt och lekte med små lådor.

Det är så roligt nu när alla fyra börjar bli så pass stora att de leker. Tyra och Joel bjöd på “fika” i barnrummet och sprang runt och fixade diverse ätbart åt oss vuxna.

Eftersom Simon varit ett sånt barn som stoppat allt i munnen så har smålegot varit bortplockat och endast duplo funnits tillgängligt. Senaste tiden har vi dock märkt att Simon inte längre stoppar allt i munnen så ikväll testade vi att ta ner legot.

I säkert en kvart satt båda barnen vid bordet och lekte med bitarna. Inte en enda gång försökte Simon stoppa någon bit i munnen. Så nu blir det lego på önskelistan framöver!

Joel som alltid varit den som vaknat på nätterna i den här familjen har nu sovit som en stock genom två hela nätter. Då väljer Simon att slå till och vaknar x antal gånger. Troligen har han samma sak som jag stackarn – ont i halsen. Vi har i familjen hostat och donat lite om vartannat ett tag och tränat är det ingen som gjort på rätt länge så varför inte passa på och äta onyttigt

Idag somnade Simon om på morgonen och när Joel vaknade så gick han och jag ner och åt frukost – och satte igång med bullbak (eftersom Tyra o co skulle komma). Joel blir alltid eld och lågor och vill ha på sig förkläde och sen ska han vara med och hälla och röra. Lagom till att degen jäst klart så hade vi väckt John och Simon och frukosten intogs så då passade jag på att fixa själva bullarna utan barnen, som aldrig märkte något. De var dock med på noterna sen när det skulle penslas och på med pärlsocker.

GOTT med bullar!

Förra helgen satt vi in värmeväxlaren och nu i helgen satte vi på vinterdäcken. Vinterskor är på plats (några nya, några från vinden eller ärvda). Kvar på vinden är dock overaller och de varmaste jackorna – de hoppas vi slippa ett tag framöver iaf.

Nu är vi redo för de mörkare tider som kommer. Helt plötsligt är det ju mörkt när man åker till jobbet, och mörkt ibland när man åker hem. Tur att det i veckan bara är två månader kvar tills det återigen blir ljusare!

Simon blir bättre och bättre på att äta med sked. Tror dagis tränar en del sånt. Här har han dock försökt härma Joel som vill dricka yogurten istället.

Vid halv 6 började Simon gnälla lite – sin vana trogen. Snabbt fick han komma upp i vår säng och la sig nära nära mig. Jag låg och njöt av närheten och somnade om. Hörde att John gick upp vid 6-tiden och sen sov vi till halv 8 då Simon vaknade. I ungefär samma veva så hörde vi Joel vakna till liv inne barnrummet och gick dit.

Barnen myste och lekte lite och jag passade på att lägga undan lite tvätt. Sen gick vi ner och åt frukost. Barnen ville titta på Drömmarnas trädgård och satt uppslukade och åt sin mat. Jag hann äta frukost, kolla mejl, dricka kaffe och tömma diskmaskinen.

Efter tandborstning klädde vi på oss. Barnen började trilskas och jag suckade och sa till dem att de gärna fick gå som de var till dagis för jag orkade inte tjata. Då ändrade sin attityd och började samarbeta. Joel klarar det mesta själv nu, även om stövlarna kom på fel fot

Väl ute så hörde Joel motorljud och tittar ut på gatan – en cementblandare! Givetvis tog vi yttre vägen (efter att jag frågat om Joel idag skulle lyssna på mig om jag sa stopp) och till Joels lycka så körde den förbi oss en gång. Sen blev han ledsen när den åkte iväg för han ville titta mer på den. Väl på dagis hade han glömt bort den och började leka lite istället.

Simon fick syn på Monica och idag gick det hur bra som helst för henne att ta honom och han började genast vinka till mig och fick en puss och kram. Sen skulle jag krama Joel hej då och då blev han lite ledsen. Efter två snurrkramar och en mamma som vinglade mot grinden så var han vid gott mod igen och vinkade hej då.

Kollade klockan och var i perfekt tid till t-banan och gick i lagom takt och njöt av den kyligt soliga höstmorgonen. Tänk om alla dagar kunde börja så bra

När vi fixade barnrummet i somras köpte vi ett draperi till barnrummet eftersom vi har tagit bort dörren. Det har mest hängt vid sidorna och vi har bara tagit ner det ibland. För någon vecka sen klippte Joel en remsa och sen titta “i” den och skratta åt att allt blev gult. Klippte några till i andra färger.

Vi funderade lite på om han verkligen skulle klippa av remsorna men kom fram till att det faktiskt är deras draperi och han får väl helt enkelt lära sig att det faktiskt inte går att ångra sig. Learning by doing helt enkelt.

Igår gick han loss med saxen igen och det var verkligen svårt att inte säga att han inte fick göra så, men han blev nöjd och har inte ångrat sig ännu.

Helt plötsligt har jag börjat läsa flera böcker och med den lilla lästid som infinner sig varje dygn så gör det att man inte kommer så långt i någon bok.

• Fyrvaktaren av Camilla Läckberg är den som får följa med på t-banan. Den är inte alls lika bra som hennes tidigare böcker, eller så har jag läst alldeles för många bättre böcker… Annars brukar den bok jag har på t-banan locka så att jag läser även hemma.
• Att möta sitt barn – och sig själv av Ingegerd Gavelin är den som ligger vid sängen. Där är det lagom att ha böcker man inte behöver (eller lockas) att läsa så länge i. Gillar boken även om jag samtidigt kan känna att jag nog ska pausa den här typen av böcker ett tag nu.
• Från vaggan till deadline av Robert Gustafsson började jag läsa i bilen hem från Ed när barnen sov och tittade på film. Oj vad bra! Gillar skarpt och ser verkligen fram emot att läsa hela. Känns som en sån där karamell som man kan suga på länge dock så jag känner ingen brådska.

Två är recensionsexemplar och det känns kul att det är de jag gillar bäst!

På senare tid har jag märkt hur det hela tiden “knäpper” från hårddisken. I värsta fall är det en läsarm som håller på att paja och då kan hela disken rasa, så jag har börjat planera för en ny hårddisk.

Istället för en “vanlig” mekanisk hårddisk funderar jag på en “Solid state” disk (SSD). Skillnaden är att SSD-disken inte innehåller några rörliga delar vilket gör att den drar mindre ström och är helt tyst. På senare tid har de även passerat traditionella hårddiskar i prestanda med hästlängder. Tyvärr är de fortfarande ganska dyra.

Nuvarande disken är på 320 GB och en så stor SSD-disk kostar en mindre förmögenhet, men eftersom vi har uppgraderat nätverket hemma till gigabit, så tänke jag att man kanske kan köpa en mindre SSD-disk (80 GB) och få en snabb, tyst och strömsnål dator och sen utnyttja nätverkshårddisken mer. Till hemkataloger, för bilder, dokument och data. På SSD-disken har man egentligen bara OS och installerade program.

Den här är mer poppis bland barnen än Frisyren. Sidan där Barbapapa förvandlat sig till julgran framkallar många skratt och även Barbastark som blivit en stövel. Kanske är det förvandlingsmomentet som saknas i Frisyren?

Här är det även vintern som är i antågande som känns lockande tror jag. Skidor och skridskor och kälkåkning. Perfekt att läsa nu när det snart är vinter och jul.

Nu har vi läst den flera kvällar i rad och jag ser fram emot fler böcker om Barbafamiljen!

Förra onsdagen var det så äntligen dax. Alla lånedelar var obundna (sista löstes på tisdagen) och vi hade talat om för Skandiabanken att det var då flytten skulle ske. Flytten av lånet alltså. Jag var lite nojig över att vi hade missat att vi skulle göra något så två gånger den dagen loggade jag in och chattade med dem eftersom jag inte såg några lån på min översikt.

Andra gången sa de att det var först dagen efter som jag skulle kunna se det. De hade rätt. På torsdagen såg det ut som det skulle och i brevlådan kom papper från dem om att vi nu hade si och så mycket i lån hos Skandibanken.

Idag måndag låg ett brev från Swedbank. Tänkte att det var något “bevis” på att vi inte längre har lån hos dem. Icke! Det var papper på den förändring som trädde i kraft på tisdagen…

Skandiabanken vs Swedbank: 1-0

I lördags köpte jag och Joel en extrasäng på Jysk. Den som Joel sovit på i vårt rum ett halvår hade gjort sitt och slängdes för ett bra tag sen. Vi har ju även gjort oss av med våningssängen och det är roligt om personer som hälsar på har någonstans att sova.

Av Kjell och Dejan fick vi tips om att Jysk hade bra uppblåsbara madrasser. På kvällen var vi givetvis tvungna att testa den. Barnen var eld och lågor givetvis och skrattade högt när motorn drog igång och det hände saker med madrassen. Måste säga att den var klart över förväntan! Smidig att blåsa upp, bra att ligga i (åtminstone testligga) och enkel att ta ner och vika ihop. Barnen tyckte den var helmysig!

Nu kan första gästen komma!!

Det är nu ungefär ett år sen jag dök på fenomenet att bokbloggare kan få recensionsexemplar. Nu är ju inte jag en ren bokbloggare men jag har ändå bloggat om alla böcker jag läst sen januari 2006 så jag kvalificerar in mig hyfsat iaf tycker jag – och det verkar en hel del förlag oxå tycka.

Först var det bara Piratförlaget (som anses vara väldigt givmilda), men efterhand så har jag testa fler och fler förlag och lär mig massa nytt om bokbranchen hela tiden.

Här är lite fler inlägg om recensionsexemplar och hantering kring dem.

• Enligt O
• En full bokhylla
• Hyllan
• Malin Johansson

De förlag jag fått böcker ifrån är: Piratförlaget, Pocketförlaget, Norstedts, Rabén & Sjögren, Ordfront, Bonnierförlagen, Bonnier Carlsen, B Wahlströms, Sagolikt bokförlag och Sagoboxen. Jag har just nu 11 böcker som jag ännu inte recenserat, mest barnböcker faktiskt. Men barnböcker måste man lixom smälta ett tag tycker jag – för att se om det blir en favorit eller inte.

Faktiskt har detta resulterat i ett mycket mycket större bokintresse från min sida så det är väl investerade pengar för förlagen

I lördags när jag och Joel köpte extrasäng på Jysk så hittade Joel en lampa i form av en bil. Tittade lite på den och insåg att den skulle bli perfekt som nattlampa i barnrummet. Det blir ju en del turer dit in på natten så det är skönt att ha en lampa tänd så man inte slår ihjäl sig när man snubblar på någon leksak.

Den passade perfekt! Är så mysigt med nattlampor

Senaste hobbyn för Joel och Simon är att bygga boktorn. Det är inga småböcker de väljer heller så snart är det väl någon tå som får sig en törn. När vi ätit klart (ofta är de klara före mig och John) så knallar de in i vardagsrummet och om de inte leker i soffan (hoppar eller bygger koja) så är det ofta boktorn de bygger.

Idag var det dax för ett lite samtal med Ginger på dagis. De brukar ha ett sånt ett tag efter att man bytt avdelning.

Jag fick berätta hur vi tycker det har gått och hon pratade om hur Joel funkar på dagis. Jag sa att vi är helnöjda och det märks på Joel att han gillar dagis.

Hon berömde Joel massor. Dels att han är så positiv, tex alltid glad när han kommer på morgonen och hälsar på dem och dels att han lyssnar bra när de säger till honom. Han är bra på att aktivera sig både inne och ute. Kan sitta länge och koncentrera sig på olika saker.

På vilan ligger han stilla och lyssnar på sagan de spelar och först när sagan är slut så somnar han.

Givetvis hakar han på diverse bus men är en harmonisk kille. De har lite svårt att förstå vad han säger ibland men tycker inte att det verkar påverka honom.

Så kom den då till sist, min iPad. Min första egentliga erfarenhet av en produkt från Apple (om man bortser från tidigt 90-tal). Försökte starta den och fick upp en liten ikon i form av en usb+sladd och iTunes. Fick läsa i pappren som följde med. Man skulle installera iTunes på en dator och sen koppla ihop med iPaden.

När det väl var gjort var den igång lite automagiskt. Enkelt att koppla till vårt trådlösa nätverk och vips så var den uppkopplad till internet. Sen satt jag där. Nu då?

Måste säga att jag inte är helt såld ännu. Mycket beror det nog på att jag redan upplevt känslan av den här typen av gränssnitt med telefonen och att jag där fått lägga lite tid och energi på att få det att bli som jag vill. Jag tror att om det varit Android på den hade jag varit helsåld.

Det är dock smidigt med en extra surfapparat och batteritiden är mycket bra och den är enklare att ha i knät i tv-soffan än en laptop.

Det är snabbare att skriva på den än på telefonen även om jag saknar autoifyll för det blir väldigt bökigt med svenska tecken. Pekfingervalsen är att rekommendera.

Barnen gillar den, särskilt bra att de nu faktiskt får röra skärmen. Hittade Talking Tom Cat och den framkallade många skratt, även hos mig och John.

Tror den kommer att växa och snart vill jag inte vara utan den. Smidigt att telefonen numera kan agera hotspot så man kan surfa på iPaden överallt där telefonen kan vara uppkopplad.

- och andra visor. Åh vad roligt med en bok med de klassiska visorna. Önskar jag haft den för tre år sen redan.

Toppenbra med en skiva där alla låtarna är med. Vi har haft den i köket och lyssnat på när vi ätit mellis. Boken har fått stå upp och när det varit en ny låt har jag bläddrat. Om jag har glömt bort att bläddra har Joel påminnt mig.

Gillar bilderna som är lite lagom detaljrika. Inspelningen varvar att barn sjunger och vuxen vilket ger en bra blandning.

En perfekt bok att ge till nyblivna föräldrar så man får lite hjälp med de klassiska visorna

Idag när vi fikat efter dagis gick vi upp och lekte. Barnen lekte bra och klockan gick. Frågade om de ville följa med ner och laga mat. Inget svar så jag gick ner.

Fixade maten snabbt och var bara uppe och kikade på dem en gång. Otroligt skönt att det nu börjar gå att lämna dem även uppe och det går bra.

Häromdagen när jag skulle jobba hemifrån gick vårt headset till datorn sönder. Eftersom jag måste kunna prata med mina kollegor på Sri Lanka dagligen var det mindre bra. I samma veva gick även musen, som nu har bortåt 10 år på nacken också sönder så jag styrde browsern mot Dustin Home för att köpa nytt.

Hittade ett klockrent USB headset från Logitech och en Wheelmouse från Microsoft. Har även gått o funderat på en ny USB-hubb, så jag slog till med en 7-portars från Dell. Sue behövde en USB-hubb till laptopen så det blev även en microvariant med 4 portar till henne. Hittade även en skrivarserver till det facila priset av 195 pix och det skulle vara ganska smidigt att kunna skriva ut från vilken dator osm helst utan att “skrivardatorn” behöver vara på, så jag la även den i kundvagnen.

Som vanligt blev det lite mer än tänkt och som vanligt skickades varorna blixtsnabbt och finns nu integrerade i hemmet.

När man cyklar till och från jobbet varje dag är det viktigt hur man klär sig. Jag hör nog till de som förbereder sig lite mer, men det finns iofs de som är ännu mer nogranna…

Just nu, när temperaturen ligger strax över noll är det detta som gäller

• På benen har jag vanliga byxor med ett par R90 löpbyxor över. Det blir lite varmare och de har muddar längst ner så man slipper stoppa byxändarna i strumporna.
• På överkroppen har jag en funktions t-shirt och en ganska tunn jacka i Windstopper. Jag har märkt att har jag bara tillräckligt på benen, så kan jag ha mindre på överkroppen. Också skönt att inte ha för mycket när man cyklat ett tag och börjar bli varm. Jag har också alltid reflexväst på mig.
• På huvet har jag ett pannaband från Haglöfs i Windstopper material. Perfekt eftersom den värmer öron och panna, men inte toppen på huvet där man vill vara sval. Hjälmen är väl ventilerad och samma som jag har på sommaren.
• Handskarna är av det varmare slaget. På sommarn kan jag ha fingerlösa, eller tunna cykelhanskar. Men redan runt nollan måste jag ha tjockare handskar. Blir det riktigt kallt (-10 och nedåt) blir det tumvantar.
• Mina cykelskor är rejäla moutainbikeskor som håller värmen en bra bit under nollan. Funkar faktiskt även på sommaren utan att bli för varma. De har SPD-clips, men den tjocka sulan gör att jag kan gå i dem utan att clipsen tar i marken.

Jag har också alltid med mig ett regnställ om det skulle börja regna. På vägen till jobbet är det ju bra att inte bli så blöt, men även hem är det bra eftersom man blir så kall om man blir för blöt.

Jag som tycker jag har rätt bra koll på saker och ting har svårt att förstå hur det kan bli så krångligt. Mamma ska komma hit i jul och vi vill såklart ha så billiga biljetter som möjligt. 90 dagar före avresa släpper SJ biljetterna så då gäller det att vara med.

Hon ska åka Ed-Gbg-Sthlm, och sen Sthlm-Gbg-Ed tillbaka.

Två bokningar blir det eftersom de släpps olika dagar.

Kruxet är dock att det bolag som trafikerar sträcken Ed-Gbg i princip varje år är sena med sina tider så jag får boka Göteborg-Stockholm och sen lite då och då kolla om tiderna kommit in för att kunna boka den delen. Alltså blir det minst tre bokningar istället.

I år fanns alternativet e-biljett för egen utskrift när jag bokade Gbg-Sthlm och även returen. Smidigt eftersom jag måste dela upp bokningen i två och då slipper distributionsavgiften. Av någon anledning har de dock valt att ha en regel att man inte kan skriva ut förrän 60 dagar före resan så nu ska jag komma ihåg att skriva ut den i slutet av oktober.

Idag fanns så äntligen sträckan Ed-Götebort (och tillbaka). Bokade och skulle välja E-biljett även här. Men se det går inte, det går bara om man samtidigt bokar en biljett för en sträcka som SJ ansvarar för. Suck! 30 spänn för att få den hemskickad…

Nåja, nu är mammas alla biljetter iaf bokade och om ett par veckor har hon alla i sin ägo.

Går kurs idag och imorgon. På en fika stod vi några och snackade och jag kom in på att jag pratat med herr A på läkemedelsverket förra veckan. En av kursmedlemmarna såg igenkännande på mig och frågade om efternamnet.Visst serru, vi hade pratat med samma herre och erfarenheterna var liknande.

Hon kom sen inpå att de haft en så bra revisor från Intertek men sen när det bytt hade de fått herr J och jösses vilken skillnad. Då var det en annan person som tittade igenkännande och sa att de haft exakt samma revisor – och minsann ville byta för han var inte det minsta smidig.

Lite fascinerad av att det finns fler som lever med liknande jobb och erfarenheter som jag fått de senaste åren.

Jag går som sagt kurs den här veckan. Kursen hålls i SIS lokaler på Södermalm. Vi är 12 stycken och i ett av rummen intill satt säkert 60 personer så jag kunde inte låta bli att snegla in på den presentationen under en fika.

Det visade sig handla om adresser. Nu har jag givetvis surfat runt lite kring detta och det är en pågående arbetsgrupp (TK466) som har en turné just nu. Fokus är belägenhetsadresser och de riktar sig mot adressättare.

Tänk vad mycket det finns som man har noll koll på!

Hittade ett test på en blogg jag följer och kunde givetvis inte hålla mig därifrån. Vet inte riktigt hur jag ska tolka resultatet…

Karl-Alfred

Karl-Alfred är en råbarkad sjöman som blir övernaturligt stark när han äter spenat. Blandar talfel med slang.

Vilken figur är du?

Vilken fin liten bok. Älskade den redan när jag såg den på bild. Vill ha hela serien såklart. Barnen lyssnade andäktigt när jag läste den första gången och sen ville Joel fortsätta läsa den.

Handlingen är väl egentligen sådär, men det gör inget för den är så fin. Tror dessutom att indianer tilltalar barn. De är spännande på något sätt där de smyger omkring i skogen och gör olika saker.

Tydligen är det Richard Scarry som gjort bilderna men det märker man inte så mycket tycker jag.

Igår kom en lapp från Haglöfs i brevlådan. Det blir ingen rea i år. De hänvisar till sin nya butik på Biblioteksgatan och till sina outlets (Avesta och Haparanda).

Buhu… Vi som i år hade planerat att åka dit utan barn (vilket är enormt mycket enklare). Nåja, vi har ju hamstrat under åren så det går ingen direkt nöd på oss och vi får väl hoppas att de tar sitt förnuft till fånga och har rea nästa år.

Jag får ta vår Haglöfsbudget och gå till Igor sport istället!

Det är dax för mig att nominera fem böcker/författare till bokbloggarnas litteraturpris 2010 (instiftat av Breakfast Book Club).

Först tyckte jag det var enkelt, sen insåg jag att det var pocket versionen jag läst och således kom boken före november 2009. Så jag har bara med fyra böcker eftersom jag inte läst fler inbundna böcker.

Det är dock ingen tvekan om vilken jag vill ha överst. Man blir glad när man läser – mer romantik åt folket!!

• Överenskommelser, Simona Ahrnstedt: 5 poäng
• Vyssan Lull, Carin Gerhardsen: 4 poäng
• Paganinikontraktet, Lars Kepler: 3 poäng
• Postcard Killers, Marklund & Patterson: 2 poäng

Här hittar du mer information om detta.

Efter att ha kollat vilken fiktiv figur jag är så hittade jag även detta test. Fast jag vet inte riktigt hur jag ska tolka resultatet… I ett urval av 150 personer dessutom. Kanske dax att sluta göra såna här tester

Ulrike Meinhof

Ulrike Meinhof (1934-76) var en framstående journalist som bytte bana och blev terrorist. Hade inget emot bankrån.

Vilken person är du?

När jag tittade ut genom köksfönstret idag såg jag att det till slut kommit lite snö även i Stockholm. Eftersom jag hämtar på dagis idag stack jag tidigt till jobbet och på väg till t-banan går jag och tittar på snön. Då slog det mig att jag inte får vara med och se barnens reaktion på snön. Sved lite i hjärttrakten.

Vi har ju i september pratat med supporten på Comhem ett antal gånger. 18 oktober kom så äntligen ett sms från deras support att de nu gjort en åtgärd. Skönt!

Idag strular det igen. Säg den lycka som varar i teknikvärlden Supporten stänger dessutom 18 på söndag och vi insåg det först vid 20-tiden när jag skulle göra veckans handling på Mataffären.

Nu hoppas jag att det funkar fint att jobba hemifrån imorgon som är min plan.

I oktober har jag inte tränat. Jo, en gång lunchcross faktiskt.

Det började med ryggont, som gick över så jag kunde köra lunchpasset (det högg dock till när jag gjorde en burpee, men det var nog nåt som hoppade rätt för sen kändes det inte mer). Sen var vi i Ed en sväng och på söndagen då vi kom hem kände jag av ont i halsen. Efter det har det varit halsont och snuva, blandat.

Känns otroligt frustrerande då jag inte känner mig heldäckad utan bara lite grann påverkad. Fast kroppen fajtas nog med en hel del dagisbacilusker så träningen får helt enkelt ligga på is ett tag. En annan sida av dagisträsket antar jag.

Idag var det dubbdäckspremiär på cykeln. Jag har gått o skjutit upp däckbytet som vanligt, men igår när jag precis gått o lagt mig (!) insåg jag att eftersom det ska bli -3 på morgonen och det var väldigt blött ute, så skulle det nog inte gå att cykla in till jobbet utan dubbar.

Eftersom jag inte vill göra det på morgonen var det bara att stiga upp igen och sätta igång. Jag tog in cykeln i vardagsrummet och gjorde jobbet där…

Idag var det mycket riktigt väldigt halt på sina ställen, men cyklingen gick som en dans (om än lite trögare) med dubbdäcken på.

Vi (läs John) har fixat med vår stationära dator. Bytt ut lite saker och installerat om Windows. Grym förbättring! Men det är ju alltid lite småfix som ska till för att få allt att funka sen.

Började med att tanka hem Bankid-applikationen och fixade det för mig. Sen skulle jag göra samma sak för John (jag är ekonomiansvarig hemma) men då fick jag upp ett meddelande om att det redan fanns tre aktiva bankid (vilket var max) så då kunde man logga in på banken och avaktivera dem, eller ringa in. Eftersom jag behövde bankid för att logga in blev det andra alternativet.

Efter 20-25 minuter i kö kom John fram och de fixade så att jag kunde fixa bankid igen. Väl inloggad så kollar vi runt lite och ser att Johns privata mobilnummer inte är inskrivet utan jobbmobilen. Man kan dock inte ändra. Eftersom chatten var stängd så sköt jag upp det tills idag.

Till svar får jag att man måste ringa in… igen. Suck. Fast jag antar att det är bra eftersom det innebär att det är lite säkrare.

Idag var det dax för Simons 1,5-årskontroll. Halv 9 hade vi fått tid så vi packade på oss overaller (barnen inte jag) och gick ut till bussen. Tänkte att det skulle vara enklare att ta bussen än att gå – helt rätt. Inget strul alls vid påklädningen utan barnen pratade om buss hela tiden.

Joel tog springcykel men kunde på vissa ställen knappt få fart eftersom det var så halkigt.

Vi kom fram 10 minuter före vår tid och barnen undersökte lekrummet på alla möjliga sätt. Som vanligt var det typ 10 minuters fördröjning. Suck. Jag hade iaf förvarnat på dagis om att vi nog skulle komma lite senare.

Simon ställde sig glatt på vågen, men att mäta honom var svårare för han ville inte alls stå still – han ville titta på mätarmen såklart. Sen fick han visa att han kunde bygga torn och Carina frågade lite om saker och ting. Hon såg ju tex att han gick utan problem (sånt som man själv tar förgivet nu). Sen var det dax för spruta i armen. Joel fick sitta på en stol bredvid och hålla på Simon så att han inte skulle bli rädd. Det gick hur bra som helst och Simon fällde inte en enda tår, han bara stirrade stint på Carina när hon gav sprutan.

På med overaller igen och sen hann vi precis äta lite banan så kom bussen.

Man kan säga att han mest breddat sig sen förra besöket.

Vikt: 13,5 kg (med kläder på)
Längd: 82-83 cm (svårt att mäta när de står upp…)

Helt plötsligt kan Joel massa saker själv. Han kan tex klä på och av sig i princip helt själv. Det blir inte alltid rätt håll och så men han kan. Idag lyckades han sätta på, och ta av, overallen själv två gånger. Även skorna så jag kunde ägna mig åt Simon helt och hållet.

Tänk vad stora barnen blir!

Givetvis kom amningsfrågan på bvc idag.

- “Hur länge ammade du Simon?”

Hon förklarade att de samlar ihop statistik så det är därför hon frågar. Hon förklarade oxå att rekommendationen är att barn ska ammas i två år. Inte heltid såklart men tex en gång på kvällen.

Jag, eller John, har varje gång svarat 6 månader och båda har känt att vi har fått försvara att Simon inte ville dia längre. För så var det. Simon vägrade, totalvägrade.

Nu är jag inte det minsta orolig och tyckte snarare att det var skönt att han inte ville längre. Vet att barn som inte ammas alls blir helt normala. Tycker det är en helt galen amningshysteri i vårt land. Jag gillar att våra barn vet vad de vill

Kan inte låta bli att undra hur deras it-stöd funkar eftersom hon ställer frågan varje gång. Om det nu är så att vi inte ammat på ett år men varit där typ 5-6 gånger så lär ju inte svaret ändras om vi väl har slutat…

På bvc idag var en av frågorna om Simon kunde bygga torn.

Här har vi ett klart och tydligt bevis på att han kan. Han bygger med saker så fort han kan och tar det han har i närheten.

I väntrummet på bvc lekte Joel och Simon tillsammans. Joel gav Simon byggklossar med en lastbil med magnet och Simon byggde torn.

Joel älskar böcker, både att läsa själv och att lyssna på när vi läser.

Här hade han samlat ihop sina bamsar och satt och läste för dem före vi gick till dagis en morgon.

I helgen som gick var det fokus på besök och kalas. Vi inledde på fredagen med besök av Per. Det blev middag och sen när barnen sov så snackade vi och testade rockring och kettlebell. Det genererade en hel del skratt.

På lördagen var vi först på kalas hos grannarnas ettåring. Hon fick en burk med formsaker att stoppa i och knappt var paketet öppnat förrän både Joel och Simon var igång och lekte med det.

På kvällen hämtade jag Veronica som varit och sett Svansjön på Operan. Vi satt uppe alldeles för sent och pratade. På söndagen fick barnen träffa henne och vi hängde i barnrummet och lekte och myste allihop.

Roligt att se hur olika barnen är i såna här situtationer. Joel gillar människor och har snabbt till fysisk kontakt. Hoppar snabbt upp i knä på nya bekantskaper och pratar och tar för sig. Simon är mer avvaktande och står vid sidan och iakttar före han vill närma sig bekantskapen. Vill gärna vara nära mig eller John i nya situationer, medans Joel redan är borta och inventerar något skåp eller väska.

Det första Simon säger på morgonen när jag är själv är “pappa”. Jag säger att han åkt till jobbet och efter några omgångar ger han sig.

Idag när jag hämtade på dagis så kommer han först rusande och ropar “mamma” flera gånger. Plockar upp honom och sen vrålar han “pappa”. Detta fortsätter han med tills vi fått på kläderna. Rolig kille

Hårddisken i den stationära datorn började låta oroväckande, så innan en eventuell hårddisk krash inhandlades en ny hårddisk.

Istället för en traditionell hårddisk valde jag en SSD (Solid State Drive) disk. Den saknar rörliga delar som låter och drar ström och är dessutom enormt snabb. Innan jag slog till såg jag att mitt moderkort saknade stöd för en så snabb hårddisk, så ett nytt moderkort slank också ner i kundvagnen.

Skillnaden var stor. Windows startar på ett kick och datorn har blivit allmänt snabb och tyst. Hårddiskens strömförbrukning gick också ner från ca 20W till ynka 2W!

Satt i eftermiddag efter dagishämtningen och funderade. Hade faktiskt inte ont i halsen längre och det kröp lite i kroppen. Reste mig, tog telefonen och bokade kvällens crosspass. Sen spred sig en härlig känsla i kroppen – jag skulle få träna!

Stack iväg strax efter halv 8 och det var superskoj att återse alla träningskompisar (som senaste tiden skrivit om alla roliga pass på facebook). Passet var superjobbigt (21-15-9 med thrusters med 20 kg och burpees) och så avslutade vi med situps 15-14-13 osv ner till 0. Har ju inte kört riktig styrka sen i typ maj!

Kommer att kännas imorgon vill jag lova.

Avslutade med att känna att byxorna kändes lite skumma och insåg att de spruckit i rumpan (och då menar jag inte en liten spricka…). Hängde min lilla handduk där och smet kvickt in i omklädningsrummet och jag tror faktiskt inte att någon märkte det hela

Idag när jag varit på bvc och sen lämnat på dagis knallade jag hem för att jobba hemifrån. Gick upp för att starta datorn, och då inser jag att John under datorfixandet i helgen pratat om sladdar hit och dit som inte räcker och visat upp någon sladd med lampor och sen en med på/av-knappen. Satte mig ner och letade lite. Hittade den med lampor men inte någon med knapp.

Till slut fick jag ringa John.

- “Hej, hur startar jag datorn?” frågar jag och hör sen hur John skrattar lite och säger att knappen sitter på samma sladd som lamporna. Jag mindes fel.

Sen gick allt som en dans!

Joel har under perioder i sitt liv sovit i vår säng ganska mycket, men de gånger han själv tagit sig dit har varit extremt sällsynta. Nu sen vi gjorde rumsbytet i somras så har han sovit i sin nya säng och sällan velat komma in till oss. Snarare har vi sovit kortare stunder hos honom.

Tills förra veckan, då han plötsligt en natt kom stapplande in till vår säng. Natten efter kom han igen, och sen dess har han kommit nästan varje natt. Utan att säga ett ljud så kryper han upp och lägger sig till rätta.

Igår när jag skulle träna så sa jag godnatt när han och John låg och läste i Joels säng. Sa att vi kanske ses i vår säng i natt.

När jag kom hem efter träningen så hade John kollat på tv och skulle just upp och titta till Joel. Han låg dock inte i sin säng, utan han hade redan då gått in och lagt sig i vår säng

Igår hade Joel en sån där dag då han kunde massa saker. Som att ta på sig overallen och skorna alldeles själv. Varje gång så sa jag att jag var så stolt över honom som lär sig nya saker hela tiden och nu kan sätta på sig overallen själv.

Det märktes att han gillade att höra det för senare på kvällen så kommenterande han till John att jag var stolt över honom. En stund senare.

- “Mamma, jag är så stolt över dig”, säger Joel.
- “Jaså, vad roligt”, svarar jag.
- “Ja, du kan sätta på dig jackan själv”, förklarar han.

Det är häftigt hur barn gillar att använda nya ord.

Surfade in på DN för att kolla nyheterna. Ser nyheten att Malmöpolisen jag en man på cykel och ser framför mig hur några poliser på cykel jagar någon som springer. Hinner oxå tänka att det ju nog är ett bra sätt i vissa fall.

Sen läser jag under rubriken att det är 100 poliser och genast blir min inre bild lite konstig och jag inser att det är den jagade mannen som har en cykel, inte polisen.

Snacka om att språket kan bli tvetydigt!

Nu när höstmörkret sänkts sig över oss är det dax att mysa till det inne. Det innebär tända ljus ibland.

Igår vid middagen så ville Joel mysa till det så jag tände ljusen i en ljusstake och förklarade för barnen att det nu var viktigt att man inte välte ljusstaken. Förklarade att det då kan börja brinna och om det vill sig riktigt illa brinner hela vårt hus ner och då har vi ju ingenstans att bo.

Joel funderade lite varpå han säger att vi kan köpa ett nytt hus. Vi pratar lite kring det och frågar vad det skulle vara för hus för vi gillar ju vårt hus. Då pekar han på grannhuset och säger glatt att vi ju kan köpa Eva och Richards hus. John frågar om han tycker det är finare än vårt men det tyckte han inte.

Den nya hårddisken blev ganska mycket mindre än den gamla. Min tanke var att lägga mer data på nätverksdisken vi har. Det får ju dessutom fördelen att man når datat varsomhelst ifrån. Nackdelen är att nätverket är långsamt.

Varje ny nätverkspryl som köpts på senare tid (router, nätverkshårddisk, switchar) har dock haft stöd för gigabit-nätverk och i och med nytt moderkort fick även den sista delen i kedjan, den stationära datorn, gigabit-stöd.

När jag provade att flytta filer gick det dock bara med 100 Mb/s (bara 10%)… Efter lite efterforskningar insåg jag att min nätverkskabel behövde uppgraderas för att få högre hastighet. Kabeldragningen är ganska omfattande hemma hos oss, så det är även kabelbyten, men det var bara att bita i det sura äpplet och köpa ny kabel på Kjell & Co.

Efter en timmes borrande i väggar, krypande på govlet och hackande i kabelrännor var kabeln på plats och nu går nätverkstrafiken märkbart snabbare.

Idag var det åter dax för lunchträning på jobbet. Hade funderat lite över dagens upplägg men så fanns ett perfekt tips via Google Reader och en crossfitblogg jag följer.

30 squat (knäböj), 30 jämfotahopp och sen tre varv av detta. Vi avslutade med att göra armhävningar (10-9-8…).

Så här en timme efter passet kan jag meddela att i jämfotahopp använder man magen mer än man tror…

Nu loggar jag snart in på jobbet, vid samma tid som alltid när jag lämnar. Idag jobbar jag dock hemifrån så då har jag hunnit gå ut med sopor, fixa i köket och sätta igång diskmaskinen, ta bort lakan i våra sängar och sätta en tvättmaskin.

Nu sitter jag här med en kopp kaffe, ska just starta Spotify – sen blir det jobb.

Lyx att kunna jobba hemifrån!

Vi sov länge idag så det fanns inte så mycket extratid att spela på. När vi var uppe och klädde på oss skulle jag bara lite snabbt ta ut byxor och strumpor ur min garderob. Stänger dörren lite väl snabbt för jag hinner inte få bort pannan. så nu har jag ett lite rött hack vid ögonbrynet.

Det gjorde svinont men blev inte så djupt och det blödde bara lite lite. Tårarna kom och barnen tittade förvånade på mig och verkade inse att det inte var låtsasgråt. Joel pratade om att åka till sjukhuset men jag sa att det inte var så farligt utan att det snart skulle gå över.

Vi jobbar båda 75% och när jag senast skulle begära ersättning för de dagar vi vabbat så fastnade jag på sidan med info om lön etc. Där står det 100%… Tänkte först ändra men så mindes jag en tidigare fråga som gjorde mig osäker. Idag chattade jag med Inga på försäkringkassan och fick följande svar:

Fyller man upp med föräldrapenning ska man inte ändra sin inkomst till 75% då man tar föräldrapenningen för att skydda sin heltidstjänst.

Vi fyller båda upp till 100% med Joels garantidagar (eftersom de inte kunda svara på frågan om jämställdhetsbonusen). Lagom förvirrande på något sätt.

Igår var det dax för föräldramöte – första gången med båda barnen vilket innebar att delar av mötet är uppdelat per avdelning och att vi alltså behövde gå båda två. Nu när vi fått tag på en barnvakt innebar det inget problem (bara en kostnad). Redan direkt efter dagis när jag berättade att jag och John skulle tillbaka till dagis på kvällen och de skulle få leka hemma med Elin började tjatet om att de ville att Elin skulle komma NU.

När hon ringde på halv 6 rusade båda barnen dit och Joel öppnade dörren och knappt hade hon kommit in så slängde han sig om halsen på henne och gav henne en stor kram. Sen visade vi lite och sa hej då – barnen brydde sig knappt.

Kändes väldigt bra.

Sen väntade nästan 3 timmars föräldramöte med diverse information, lite diskussionsgrupper och mer snack. Det är kul att höra mer om hur de jobbar och väldigt roligt att träffa andra föräldrar lite mer än bara vid lämning och hämtning.

Joel har ju sen tidigt älskat att hoppa och senaste tiden har det blivit mer och mer hoppande från något till något.

Ibland (läs ofta) får man bita sig i tungan inför hans projekt som hittills gått bra, ibland med viss assistans av oss. Det besvärliga i det hela är att Simon vill göra precis samma sak och han är defintivt inte motoriskt redo.

Idag har jag fått mycket gjort. Både på jobbet och hemma. Effektivitet när man inte blir störd utan kan köra på som man vill.

Hämtat paket och handlat. Tömt diskmaskin och tredje tvättvändan snurrar i maskinen (märks att vi börjat träna igen) och sängarna har rena lakan. Har packat in lite paket för kommande aktiviteter (skönt att inte vara ute i sista minuten). Dessutom har blommorna fått lite välbehövligt vatten.

Sen har jag ju hunnit blogga lite oxå Nu blir det mer jobb och sen lite middagsförberedelser före jag drar till dagis och hämtar de små underverken.

Det har hänt en del på teknikfronten hemma senaste tiden och idag kunde jag äntligen framkalla lite bilder. Tror dock att det finns lite förbättringspotential för just kortläsaren.

Joel var tidig med att pyssla och dona. Simon har däremot varit fullt upptagen med att härma Joel tror jag. Tills alldeles nyligen då även han pysslar. Packar saker i vagn och kör runt. Ställer saker i rad. Flyttar saker hit och dit och allt sånt som pysslare gör.

Han är extremt målmedveten och nåde den som stör hans planer.

I onsdags var det föräldramöte och igår dax för den årliga stämman i samfälligheten. Båda mötena drog över planerad (normal) tid och båda innehåll en hel del diskussioner men där slutar likheterna.

På stämman hade vi en erfaren extern mötesordförande som styrde mötet med järnhand vilket var tur för det blev en del hätska diskussioner kring framställan och motioner. En resulterade i rösträkning via handuppräckning och jag röstade på det förlorande alternativet – vi kommer således inte att få individuell värmemätning inom närtid. På slutet avtackades jag då jag inte ställde upp för omval till ledamot i styrelsen. Fyra givande och intressanta år blev det. Nu blir det fokus på hemsidan (och informationsspridning) istället tror jag för att sluta engagera sig helt, nä det tror jag inte jag vill.

Det är enormt häftigt att se hur olika barnen är i olika sammanhang.

Vid hämtning tex så har Joel alltid blivit glad och kommit fram men inte mer än så. Simon däremot vrålar när han får syn på en och rusar i full fart fram till famnen som han sen högst motvilligt lämnar för att klä på sig.

Igår gick något sönder i samfällighetens elcentral och för att kunna fixa det stängdes strömmen av idag klockan 9 och minst tre timmar framåt.

Vi passade på att åka o bada och på hemvägen blev det ett stopp på McDonald’s.

Eftersom vi har IP-telefoni funkar inte ens telefonen.

Ja, så lång tid tog det att göra 50 burpees nu på kvällen. Fick dem i födelsedagspresent av min tränare på crossen. Inte kan man passa på ett sånt tillfälle

Passade på att inviga nya träningskläder (behövde bla byxor…). Gick lättare än jag trodde men kanske var det för att klockan låg bredvid och tickade!

Det här kan faktiskt vara den sista boken av Läckberg som jag läser. Över två år sen jag läste förra boken och jag hade helt glömt bort slutet i den och kastades in i den här utan att ha riktigt koll. Dålig start. Sen fick den aldrig något riktigt driv tycker jag. Det kändes tyvärr inte alls lika genomarbetad som tidigare böcker, eller så är det jag som läst för många bättre böcker helt enkelt och börjar bli kräsen.

Störde mig på ganska många saker vilket jag i vanliga fall brukar vara rätt bra på att ignorera. Tex så tror jag inte att man hade klockor i hemmen på 1870-talet…

Nåja, blev till slut rätt spännande även om det kändes lite påtvingat och många av trådarna lämnades oavslutade. Fast när den väl finns där, fortsättningen,så lär jag säkert falla dit vid något tillfälle…

Simon har sen i somras pratat mycket om att kissa. Han vill tex alltid kissa när Joel kissar. För honom är det att stå som Joel gör och dra upp tröjan.

Ikväll när vi skulle borsta tänderna så ställde sig Simon vid toaletten och sa “Kissa” flera gånger. Jag hämtade en pall och drog ner byxorna och tog av blöjan så fick han stå vid toaletten.

Efter en liten stund kom det en liten stråle!! Vi berömde givetvis massor