Det börjar närma sig Joels tre-årsdag och i år är första gången han förstår lite vad det handlar om (paket och tårta). Vi har varit i leksaksaffärer där han alltid fingrat på sopbilar.

Igår satte vi oss vid datorn och jag surfade in på BR-leksaker eftersom jag har ett presentkort att använda där. Vi kom överens om tre saker han ville ha och således önskar sig, en sopbil, en Skopis och en motorsåg.

På kvällen hade Joel svårt att sova så jag gick in vid 9 och satte mig på sängkanten.

- “Tänker du på något särskilt, Joel”, frågar jag.
- “Många saker” svarar Joel och börjar räkna upp.
- “Sopbil,  Skopis, motorsåg” kommer det från Joel.

Det rör sig nog en hel del i hans huvud kring det där med födelsedagen inser jag. Så idag har jag varit på BR på lunchen och spenderat. Nu ska jag bara forsla hem allt utan att Joel ser det.

Ännu en rolig bok från Scarry. Även om det märks att böckerna inte är helt nya (han dog 1994) så är de så bra. Fordon överallt, i alla de former. Djur som gör knasiga saker är den här boken full av.

Joel älskar att titta på bilderna, och lyssna på knasigheterna. Han sitter gärna och tittar utan att vi läser. Hela tiden hittar man nya saker. Man orkar sällan läsa hela boken samtidigt men just den här är indelad i småhistorier på 2-4 sidor vilket är perfekt för då kan man välja att läsa några stycken bara, eller många. Dessutom börja lite här och var i boken.

Känns som att de håller ganska länge oxå – innehållsmässigt. Vi har en annan bok av honom som vi pausar ett tag ibland och sen blir den jättepoppis igen.

Vi lär köpa fler böcker av Scarry!

Senast tiden har nätet strulat lite så igår 20:55 tog jag mig i kragen och ringde Comhems support (de stänger 21:00). Man knappar sig in och till slut hamnade jag rätt – 17 minuters väntetid. Suck! De läser sen upp små tips medans man väntar och ett av de första tipsen löd.

Har du startat om modemet? Många problem löser sig när man drar ur strömsladden och väntar 10 s före man sätter i den igen. Kom ihåg att om du ringer med IP-telefoni så kommer samtalet att brytas.

Hmm… Vi hade inte startat om, och vi har IP-telefoni. Alltså la jag på och så fick John starta om den idag.  Tyvärr blev det inte bättre så jag gör ett nytt försök ikväll. Knappade mig fram, 19 minuters väntetid. Vi fixar och donar lite och helt plötsligt ser jag hur Joel börjar intressera sig för telefonen och säger genast till honom att inte röra någon knapp. I samma stund inser jag att det blivit tyst i luren. Suck!

Bara att ringa upp igen. Denna gång 21 minuters väntetid och plats 45. Nu senast hade jag plats 11 så det rör ju på sig iaf.

Igår satt Simon och jag och åt lunch. Simon glufsade i sig å det väldigaste och vi åt under relativ tystnad. Plötsligt slutade Simon att äta och tittade uppfodrande på mig och sa

- “Sääääääääääja, Sääääääääääja…”

Jag frågade om han ville ha mer mat, mer att dricka, nappen etc. Till slut frågade jag om han ville sova. Det verkar som jag gissat rätt för han hoppade raskt ner från stolen och gick fram till trappan. Efter att jag burit upp honom och lagt honom i sängen sov han som en stock.

Efter att dagis ringde vid måndag lunch och Simon hade feber så har vi varit hemma varannan dag med Simon. Joel har gått till dagis som vanligt. Idag provar vi igen så att inskolningen inte är helt tappad. Simon har dessutom inte haft någon mer feber och är lite mindre snorig och inte hängig längre.

Han var inte glad när jag skulle gå även om två av hans fröknar försökte charma honom.

Skönt att jobba hemifrån idag så att jag kan hämta fort om det behövs (hönsmamma). Det känns iaf otroligt tryggt med personalen

Idag på morgonen hittade Joel en vattenkanna han köpte i somras i ett skåp. Jag höll på med Simon så jag tänkte inte så mycket på att han knallade iväg och att det lät från toa. Helt plötsligt är han tillbaka med en fylld vattenkanna och ska vattna blommorna. De står numera högt upp så jag fick lyfta upp honom så att han kom åt.

När vi vattnat ena gänget så kommer Simon glatt knallande med vattenkannan som står i badrummet. Som tur var hade den bara lite vatten i sig och han hade lyckats hålla den rätt. Givetvis fick han oxå vattna lite blommor.

Önskar att jag kunde säga att det berodde på något skojigt crossfitpass men tyvärr beror det på hostan som dök upp i måndags. Ingen träning denna vecka tyvärr. Känns att hösten har kommit – på många sätt.

Jag inser hur posten får in porto. Det är försäkringskassan som ser till detta (inte bara Telenorservice). Allt ska skickas in via posten. Nu när vi hamnat i VAB-träsket så börjar ett nytt intygsträsk oxå. Nämligen det intyg som dagis ska fylla i som bekräftar att barnet varit frånvarande samma dagar som vi som föräldrar anmält VAB. Jag hade hoppats att man kunde skanna in och mejla, men icke.

Kanske får vi ett förbetalt kuvert? Jag vet inte men just nu väntar vi på vårt första intyg.

Att utredningen som gjordes kring VAB-fusket sen som första förslag hade att det skulle ske online hjälper ju inte. Det gick inte att genomföra eftersom det fanns så många olika system… Jag trodde det digitala samhället kom för länge sen?

En liten fundering – man undrar varför småbarnsföräldrar är stressade?

Funderar på att söka nytt jobb. Jag tror att Telenorservice behöver någon som strukturerar upp det hela lite.

Inte nog med att logistiken behöver förbättras, jag har tre gånger skrivit frågor via deras kontaktformulär på webben – en gång har jag fått svar, statusinformationen på samma ställe uppdateras dessutom otroligt dåligt. Idag kunde jag inte hålla mig längre för i tisdags kl 11 tog de emot min lagade telefon enligt postens leveransinformation. Jag vill ju ha den nu!!

Började med att chatta till Telenors kundservice. Ville klaga lite och fråga. De hänvisade dock till Telenorservice.

Efter en kvart i telefonkö hos Telenorservice så fick jag prata med Henrik. Han fick mitt servicenummer och jag undrade när min Desire skulle skickas till mig. Han började med att kolla vad Anovo sa och tyckte det var konstigt att det bara stod avslutat på ärendet, ingen info om att den skickats. Jag förklarade för honom att det finns två rader, en grön och en turkos. Om han istället klickar på den turkosa ser han skicka-status. Jag berättade samtidigt att de fått den i tisdags.

Han kontrade med att de får så många telefoner varje dag och att min nog skulle skickas vilken dag som helst så jag har den nog i mitten av nästa vecka. Suck!

Imorse var himlen underbart blå och solen sken ner på oss när vi gick till dagis. Vagnen fick inte plats under taket men jag tänkte att det gör ju inget eftersom det är så fint väder idag.

När jag stack ut näsan förut öste regnet ner. Får ta med något åt Simon att sitta på i vagnen och sen ta in den på tork…

Vad är det för väder vi har? Jag borde iofs ha lärt mig att det i princip alltid regnar när jag hämtar på dagis.

Idag bjöds det kotletter och potatis till middag. Till det var det sås – skyn från stekningen. Joel ville ha en stor potatis (absolut inte mosad). När jag försökte ge honom sås så ville han ha brunsås.

Han åt på sin potatis och helt plötsligt gick den sönder. Tyvärr var det den sista hela. Joel blev mycket bedrövad. Då började han prata om brunsås igen, att mosa potatisen med. Han accepterade inte att det inte fanns. Så hans middag avslutades med gråt, gråt och gråt.

En inte helt ovanlig middag hemma hos oss.

Idag när jag hämtade på dagis så hämtade jag först Simon och så gick vi in för att se var Joel höll hus. Han stod och tvättade händerna. När han var klar såg han oss och jag sa att det var dags att gå hem nu. Han kom bort och sa hej och tog Simon i handen och gick till klädhängarna vid utgången.

Eftersom man går via en korridor så hade jag förmånen att gå bakom de två gossarna och titta på det gulliga i att de höll handen. Värmde hjärtat!

Idag blidde det ingen VAB och ingen jobbade hemifrån – vi var alltså båda på jobbet samtidigt. Enormt skumt. Särskilt på lunchen då vi båda gick ut tillsammans med några andra gamla rävar på företaget.

Senast vi båda jobbade och inga barn var med på kontoret (jag har ju extraknäckt några timmar under någon f-ledighet) var i augusti 2007. Galet länge sen!

Nu är tanken att vi tre dagar i veckan ska vara på jobbet samtidigt. Lyx med dagis

Snacka om att jag blev förvånad när det på eftermiddagen dök upp ett leveransmejl från Telenor. Efter 17:00 fanns den att hämta ut! Mindre än 24 timmar efter att jag fått reda på att den skulle komma i mitten av nästa vecka…

John hade fått lampor han beställde i förrgår till samma ställe så vi knallade dit hela familjen och hämtade paket och köpte lite godis.

Nu står telefonen på laddning. Härligt! Den har varit saknad, mer saknad än jag velat erkänna för mig själv.

Igår var det visst kristaller som delades ut. Måste säga att det var många bra val.

Årets dokusåpa: Mästarnas mästare – älskar programmet och det fanns med på vårens lista
Årets humorprogram: Solsidan – vi hittade det sent men oj så bra (har börjat följa Mias blogg)
Årets livsstilsprogram: Arge snickaren – när jag skrev vårens lista hade säsongen inte börjat men när det gjorde det satt vi som klistrade. Grym programidé!
Årets sportprofil: André Pops – oj vad han förgyllde OS (ni har väl sett det bästa från uppvärmningen?)

Även Millenium fick pris, men där såg vi faktiskt filmerna och inte tv-visningen. På spåret fick pris och det var faktiskt något vi tänkte titta på men av någon anledning blev det aldrig priorterat så efter någon månad raderade vi de inspelade programmen…

Ja, vår första riktiga helg på tre år. Dvs när ingen av oss är f-ledig måndag eller fredag. Det var lite speciellt.

Jag och Joel inledde med storhandling på Willys. Efter lunch och vila så packade vi in oss och åkte till Huddinge allihop – köpte duplotågbana som Joel ska få nästa lördag. Joel såg det inte utan visste bara att det är en överraskning till hans födelsedag.

På kvällen bjöd grannarna på Bier Garten med tipspromenad (som jag vann med grannen Tommy), god mat och dryck och trevligt sällskap i form av nästan alla på vår lilla gata. Fast med en Simon som lyckades hitta roliga spel under soffan och medans jag samlade ihop lite saker från det så försöker han stoppa in spelkort i subwoofern så tog det lite energi. Suck. Han fick doch gå hem och nanna rätt snart och vi hade med babylyssnaren. Joel fick den största godispåse han sett och var mycket nöjd. När vi gick hem vid 9-tiden gav han alla runt bordet varsin kram och puss.

Idag skulle vi egentligen åkt på 36-årskalas på eftermiddagen så vi drog igång direkt efter frukost och städade. När barnen sov fixade John med kablelister och hängde upp router och jag packade in paket till Joel och rensade i hallen. Det visade sig att kalaset ställdes in pga sjukt barn så istället cyklade vi till Älta och hälsade på vänner som flyttat dit i sommar (de skulle oxå gått på kalas och hade en lucka i schemat).

Luftade några blommor ute ett par timmar och passade på att ge dem rejält med duschning så de klarar den torra vintersäsongen lite bättre (torra krukor lättare att bära än våta…).

Efter middagen fick jag ett tokryck och samlade ihop alla kärl som vi förvarar leksaker i och öste ut i en stor hög på vardagsrumsgolvet. Gick igenom allt, sorterade, slängde och la i skänka hög.

Jag hann även producera fyra mössor under helgen. Bilder kommer senare.

Nu är jag helt slut och redo att gå till jobbet imorgon!

I helgen pågick mössproduktion när Simon sov. Joel var mycket intresserad och fick klippa lite i spilltyger. Sen började han inventera tygerna och pratade om vad vi skulle sy av de olika tygerna. Sen hittade han muddtygerna som är rundvävda och jag visade honom att han kunde “krypa in” i dem.

Jösses vad han hade kul med det!

Joel tog verkligen uppgiften att klipp i tyg på allra största allvar och var mycket koncentrerad. Han hade dessutom den “farliga” saxen som hänger inne i hobbyrummet och som Simon inte får ha.

Han gillar när han får vara stor.

Jag har länge tänkt sy mössor till barnen. Så förra veckan var det några mornar som kändes riktigt kyliga och jag kände att det inte gick att skjuta upp längre. För ett tag sen hittade jag ett enkelt mössmönster på en pysselblogg och det ritade jag upp. Tyg hade jag sen tidigare köpt på både Mjukatyger och Stoff & Stil.

Den första fick bli med skalbaggar. Joel testade den men den var aningens liten, så när jag tog fram fordonstyget gjorde jag den lite större och det blev perfekt till Joel. Simon fick skalbaggarna. Inspirerad av hur lätt det gick var jag såklart tvungen att sy mössor till mig och John oxå (helt suveränt med overlock). Mycket troligt att det blir fler mössor under hösten – har lite nya tyger på g…

Idag när jag nattade Joel kittlande jag honom genom att blåsa på halsen. Han skrattade hejdlöst, men plötsligt hejdade han sig och tittade allvarligt på mig.

-”Pappa du har skägg. Måste raka dig”.

En tjej på crossen som bor alldeles i närheten bjöd in till klädparty idag – en säljare från Me&I var där. Jag tänkte inte köpa något, dels för att vi redan har massa barnkläder och dels för att jag ju vill komma igång och sy mer än bara mössor till barnen.

Nåja, hon visade kläderna och efter en stund dök det upp en tröja med grävmaskiner på. Sen visade det sig att de hade suveränt mysiga velourbyxor till mig. När Joel fick en tröja så var jag ju tvungen att välja något till Simon oxå eftersom han ärver allt i vanliga fall. Sen fick det räcka. Mycket trevlig afton, med mingel och snack.

Idag satt vi och åt en glass på Gullmarsplan och väntade på att klockan skulle bli halv 2. Då skulle vi nämligen träffa vår bankperson och diskutera våra lån.

Det går förbi en pappa med bebis i sele. När han gått förbi så frågade John om jag sett vem det var. Jag hade tittat på bebisen och inte på pappan. Det var vädergubben Pererik Ågren.

Alla gånger vi lämnat så har Simon gråtit hjärtskärande (sen har resten av dagen gått bra). Idag ville han som vanligt inte gå ur vagnen, men jag lyfte upp honom och då grät han. Men sen gick vi in och la Joels hjälm och hämtade Simons keps som vi glömde igår. Då var Simon glad igen.

Gick till sandlådan och satte oss brevid Otis och Angela. Simon började leka och jag kramade och pussade honom och sa hej då. Han tittade lite fundersamt på mig och jag blåste en puss till honom och gick sen och kramade och pussade Joel hej då. Ingen gråt. Så jag gick hemåt.

Det har nog varit bra med en hel vecka nu utan några avbrott.

Simon har börjat göra “sssh”-ljudet och samtidigt hålla upp ett finger framför munnen. Han gör det varje gång vi kryper under täcket på morgonen eller kvällen i sängen, eller i myshörnet.

Härom kvällen så gick han ur köket när han ätit och sen hörde vi ljudet. Tittade ut i hallen efter honom och då ser vi hur han krypit in under trappan och kikar fram mellan två trappsteg. Gör ljudet och så fnissar han.

Roligast måste dock ha varit en natt i veckan då han vaknade till ordentligt och fick komma upp i vår säng. Ingen lampa tänd, John sur för han hade precis somnat efter lång rethosta, jag trött för att barnen har vaknat mycket på nätterna senaste tiden. Så hör vi det

Sssch! Sssch!

Och i skenet av nattlampan ser vi hur Simon ligger på rygg med ett finger framför munnen. Han fnissar lite, och det gör vi andra oxå.

Jösses vad skönt att kunna jobba hemifrån. Att jag dessutom har lite flex att ta ut gör att jag hinner fixa en del saker här hemma, såsom att ringa Skandiabanken och prata bolån med dem (Swedbank suger). Har dessutom tvättat, förberett inför konferens imorgon (packat), fått matleverans, vattnat blommor och plockat lite blåbär.

Nu blir det jobbfokus en stund igen.

Vi har i över ett år handlat på Mataffären, men vi har hittills aldrig testat deras menyer. Just nu har de erbjudande på sin Veckomeny (4 dagar för 4 personer). I vanliga fall kostar den 499 kr men nu är den sänkt med 200 kr.

Jag gjorde en chansning och beställde dubbelt eftersom vi numera är i behov av fler matlådor då båda jobbar. Idag kom leveransen och jag måste säga att jag är nöjd. Känns som att recepten är mycket enklare och snabbare än Linas matskasse. Säkert inte riktigt lika nyttiga men ändå nyttigare än det vi ibland äter när vi köper själva. De är dessutom troligen mer inriktade till småbarnsfamiljer:

• Falukorv i ugn
• Pangasius i kokosmjölk och grön curry
• Pastagratäng med broccoli och fetaost
• Köttfärssås med paprika

Ska bli spännande att testa!

I förrgår var vi på Swedbank för att lägga om lånen på huset. Våra lån med fast ränta går ut nu och vi tänkte köra rörligt ett tag. Tänkte att vi kunde få lite ränterabatt eftersom det blir ganska mycket räntepengar. Annat som vi tänkte ta upp är att det kostar pengar att föra över pengar till annan bank och att de olika del-lånen betalas vid helt olika tider.

Väl där möts vi av vår bankkontakt som visar in oss till sitt skrivbord. Hon sitter och fingrar lite på datorn och vi förklarar att vi vill uppdatera lånen till rörlig ränta och undrar vad vi kan få för rabatt på räntan. Rabatten blir 0,35% men endast om vi bli “helkunder” – d v s bara använder Swedbank för löner, sparande etc. Känns inte lockande att flytta allt till dem och jag undrar lite vad de egentligen tjänar på det…

När vi frågar om kostnad att föra över till annan bank kan hon inte ens bekräfta att det är så, men om det är så kan hon inte göra något åt det. Samma med förfallodagen – den blir olika, av för mig helt obegripliga anledningar, för olika lånedelar.

Det som retar mig mest är att hon inte visade minsta förståelse för våra synpunkter, inget vi påpekade var deras fel på något sätt. Ingenting som vi bad om kunde hon heller tänka sig förhandla om och vad gäller “helkunds-kravet” var hon väldigt luddig men det fanns ingen förhandlingsmån där heller. Vi lånar ju ganska mycket pengar så jag skulle tro att vi är en ganska bra kund, men så verkar de inte resonera. Vill de inte ha våra pengar?

Nåja, vi har inga problem att byta bank så från mitten av oktober har de iallafall inte oss som kund längre.

I fredags var det dax för vår årliga stora konferens på jobbet. Eftersom Joel fyllde tre på lördagen så hade jag sen länge bestämt mig för att åka hem på kvällen/natten. Eftersom vi inte har någon nära som kan ta barnen så fick John stanna hemma (han åkte förra året).

Det var personer med från alla våra kontor, tom från Colombo. Dock inte alla utan fem stycken hade valts ut att åka till Sverige. Som vanligt var det otroligt roligt att träffa alla man inte sett förut, eller inte träffat på länge.

På förmiddagen var det några presentationer och efter lunch så delades vi in i sju lag och skickades ut på en team-building-bana. Otroligt roligt att få röra kroppen och tänka samtidigt. Sen är det som vanligt så otroligt lärorikt att se hur gruppen funkar ihop. En övning var ett rep som skulle läggas i en fyrkant (med ögonbindlar på alla). Gick uselt för oss, alldeles för många kockar och stackars Jagdeep som endast talar engelska glömdes bort…

Det avslutades med två kanotrace. Andra vändan blev dagens stora underhållning då två lankeser gav sig iväg efter att ha försäkrat att de minsann kunde paddla. Framåt ja, men att vända var svårare och de kom längre och längre bort och in bland näckrosbladen. Det skrattades så mycket i publiken att det enligt en källa tom var någon som kissade på sig. Senare fick jag även reda på att en av lankeserna på allvar frågat före om det fanns krokodiler. Tänker man efter så är ju frågan befogad egentligen.

Dagen avslutades med middag och dans och först efter midnatt styrde jag kosan hemåt. Mitt lag slutade som nr 2 totalt.

Under middagen på konferensen så höll jag och Åsa först medaljutdelning till några som glänst lite extra i sitt kvalitetsarbete. Senare var det Tomas (vd) som klev fram och berättade att det var dax att uppmärksamma alla som jobbat 10 år eller mer och således införa en ny tradition att fira 10-taggare.

Jag är en av dem eftersom jag firar 10 år på företaget 4 december. Han hade ett paket och massa kuvert. Johanna som var den som jobbat längst av de som fanns på plats fick äran att öppna paketet (övriga skulle få sina paket senare och fick kuvert så länge). Döm om vår förvåning när hon packar upp en iPad!! Tror inte någon av oss hade väntat sig något liknande och det var många som började räkna hur många år de jobbat.

Har knappt smält det än!

Igår fyllde Joel tre och idag bjöd vi vänner på tårtfika – numera en tradtion då våra barn fyller år. Nästa år lär Joel vilja blanda sig i mer så då får vi väl se hur det blir.

Tårtor, kakor och dryck stod på menyn. Paketen hann knappt läggas på bordet förrän Joel var där och öppnade. Mycket nöjd över att få paket även idag. Det lektes både inne och ute. Simon tackade för sig först av alla och gick för att somna som en klubbad säl (det tar på krafterna att gå på dagis och att vara på kalas).

Som vanligt var det många som kom och det är otroligt roligt att följa hur allas barn växer och utvecklas till olika små personer!

Jag såg den för något år sen och nu när båda barnen är på förskolan är det ju ännu mer aktuellt eftersom man märker hur ljudnivån faktiskt ökar hemma.

Inatt var det återigen dax för Simon att vakna och ha svårt att somna om. Som de flesta gånger det händer får han komma upp i vår säng för då kan vi sova/halvsova brevid honom. Det kan ta upp till en timme för honom att somna nämligen.

Väl över i vår säng så låg han tyst på rygg länge och jag såg när jag sneglade på honom att ögonlocken var rätt tunga. Så helt plötsligt tar han upp handen till munnen och gör ett pruttljud. Kort tystnad och så kommer det igen. Jag ser i dunklet hur John sneglar och sen kan ingen av oss hålla sig utan vi börjar fnissa högljutt. Även Simon fnissar, men gör pruttljudet några gånger till.

Lagom bra föräldrar är bäst! - är en bok som behövs. Många föräldrar idag har enorma krav på sig – krav som man skapar själv eller kanske kan man säga att samhället skapar dem.

Gillar första “delen” bäst där det är olika områden som behandlas, “Om känslor”, “Tjat, hot och mutor” osv. Det blandas in korta exempel från verkliga livet vilket gör att det känns trovärdigt. Dock är det ett kapitel som handlar om skulden man kan känna för att ens barn ärver ens dåliga egenskaper. Den tanken har aldrig slagit mig inser jag och det är inte så att jag saknar dåliga egenskaper… Alla andra kapitel känner jag igen mig i även om jag tycker att jag faktiskt är rätt så nertaggad.

Delen där familjer som behövde tagga ner fick komma till tals var något lång och tvärtom så var delen där nöjda familjer lite kort. Det var skönt att faktiskt få läsa om att det finns de som är nöjda. De som tycker att de hinner med sina barn eftersom de pausat andra saker – och är nöjda med det.

Fick lite ont i hjärtat på slutet när föräldrar med utflugna barn fick säga vad de ångrade, eller fortfarande ältar. Tänk om vi alla kunde prata lite mer öppet om såna här saker! Saknade sen något slags sammanfattande/avslutande kapitel. För egen del kändes det som en stämpel på att jag tänker rätt i min föräldraroll. Det är ok att bli arg och ledsen. Det är ok att göra fel. Vi är en familj och vi är trygga tillsammans. Alltså klart läsvärd bok!

Känns som att boken riktar sig mest till småbarnsföräldrar, och jag hoppas att det finns (eller kommer) en liknande för familjer med äldre barn då stressen snarare blir större ju äldre barnen blir även om det blir på ett annat sätt.

Så stod det på lappen på dagis när jag lämnade idag. Småbarnsavdelningen har fått ett fall av vattkoppor och ett andra barn hade fått feber igår och de vet inte om det oxå är vattkoppor. Genast börjar jag fundera på hur det ska gå att få in VAB i jobbschemat, samtidigt som det inte känns helt fel att få vara hemma med barnen (tycker jag får se så lite av dem nu).

Vi får vänta och se helt enkelt. Hoppas bara det inte förstör den planerade resan till mormor i oktober.

Inser att jag inte riktigt gillade första delen, men då måste jag säga att det skett ett lyft till andra delen. Jag börjar gilla huvudpersonen mer och mer – även om hon ibland agerar på sätt som för mig är främmande så känns hon mer verklighetstrogen nu.

Ska jag säga något negativt så är det titeln som inte helt och hållet stämmer med innehållet. Visst handlar det om ett systerskap men det är otroheten (från första boken) och det som följer i dess spår som får störst fokus i boken. Inte alls mig emot, så egentligen är det nog inte något negativt.

Gillar vardagsproblematiken, och att få lyssna på hur någon annan tänker i sitt livspussel. Se vad som är lika och vad som skiljer. Allt som får en att fundera över sin egen situation är bra tycker jag och här har man en uppsjö av bra saker att fundera över. Små barn – små problem, stora barn – stora problem inser man t ex  stämmer rätt bra.

Tyvärr hade jag läst på en bokblogg om en sak som avslöjades på sista sidan vilket jag nog helst inte velat veta. Nu längtar jag till nästa bok som jag hoppas dyker upp från Piratförlaget och tydligen ska det komma många böcker om Cecilia. Har dessutom börjat följa Katerinas blogg.

Vis av erfarenhet så köpte vi tvättbara madrasser till barnens sängar i somras. Idag behövde en av dem tvättas så jag tog av lakanet och skulle dra bort överdraget (det som skulle tvättas).

Icke, den dragkedja man skulle dra i saknade saken man drar i och trots att jag försökte med tång (flera olika faktiskt) så satt den som berget. Suck. Bara att vänta tills jag, eller John orkar försöka igen (kanske med lite mer tålamod).

Oj vad tiden rusat iväg. Jag hade tänkt förtidsrösta men det hinner jag knappt inser jag idag. Kanske imorgon. Nåja, tänkte att det var bäst att göra några test före valet.

Hittade valkompassen som har två tester. Först kan man kolla vilket block det lutar åt. Ingen tvekan för min del ser jag där.

Sen får man kolla vilket parti man ligger närmast. Där blev det lite överraskande på plats 2 och 3 måste jag säga. Sörskilt om man tittar på resultatet av ett test jag gjorde i juni.

Kanske räcker inte såna här test utan jag måste tänka lite själv?

Torsdag så jag jobbar hemifrån eftersom jag både lämnar och hämtar. Insåg då att jag ju faktiskt kan passa på och träna på lunchen. Var ett core-pass på schemat så jag tog mig dit ombytt och klar. Gissa om jag blev förvånad när det var Amany, vår crossfittränare, som hade passet. Genast blev jag lite rädd för hur jobbigt det skulle bli, samtidigt som det kändes mycket roligare än bara ett vanligt pass.

Det var jobbigt och svettig, och det var kul. Misstänker att jag kommer känna i magen imorgon när det är dax för cross igen…

Igår var det dax för den årliga gårdsfesten på dagis. Jag hämtade barnen i vanlig tid och efter en kort sväng till glassbilen så satte vi fart och bakade scones (vårt bidrag till buffén). Det var en chansning från min sida att baka själv med båda barnen men till min stora förvåning gick det över all förväntan och jag blev inte arg en enda gång

John kom hem mitt i bakningen och hjälpte till med avslutet. Strax efter halv 5 var vi tillbaka på dagiset och eftersom vädret varit väldigt veligt så var vi inne. Det var många barn och vuxna som skulle samsas om små ytor men det gick hur bra som helst. Roligt att se hur olika barn agerar när det sjungs. Simon satt ner i mitt knä och gungade med i musiken. Joel var helt uppslukad av att bygga och fixa med lite saker.

Efter sången åt alla av buffén och det var skoj att få småprata lite med andra föräldrar. Sen gick vi ut och lekte med såpbubblor och sköt vattenflasksraket. På det hela taget en riktigt trevlig tillställning.

Joel är en fixarkille. Han pysslar ofta med saker och ting hemma och nu börjar Simon bli så stor att han fattar att Joel inte vill att han ska förstöra för honom. Som den lillebror han är vill han då givetvis förstöra för Joel när han får chansen.

Han har dock inte insett att Joel blir arg och ofta puttar eller slår honom. Eller så kanske han tycker att det är värt det? Det resulterar iaf i att även Simon tjuter högljutt.

Detta händer ofta hemma. Väldigt ofta. Vi lägger oss ibland i men har börjat försöka hålla oss utanför så att de får lösa det själva.

På dagisfesten igår så hände det i väntan på sången. Joel blev som vanligt ARG och hoppade jämfota och skrek. En av hans fröknar tittade intresserat på honom och sa sen att det där var nytt för henne. Så blir han aldrig på dagis utan där är han för det allra mesta glad och positiv.

Skönt att höra och skönt för Joel!

WordPress, som vi använder som bloggverktyg, har en tjänst så att man kan få notifiering via chat vid nya blogginlägg och kommenterer. För oss är det väldigt användbart på Mobilbloggen eftersom vi båda bloggar där och vi får notifiering direkt när den andra postat något.

För att få notifiering från en WordPress-blogg via chat kan du göra såhär:

1. Du måste ha ett chat-konto för Jabber – t ex Google Talk (har du Gmail så har du ett konto).
2. Lägg till kontakten bot@im.wordpress.com på din kontaktlista.
3. Lägg till prenumerationer på bloggar och kommentarer genom att skicka kommandon till botten. Exempelvis “sub josmobil.wordpress.com” lägger till en prenumeration på vår mobilblogg.

Konstigt nog verkar detta helt odokumenterat på WordPress och vi kom på det av en ren slump.

Det finns även en WordPress-app för Android i vilken man kan få notifiering vid nya kommentarer. Den har fördelen att det funkar även för fristående WordPress bloggar (t ex den här), och även att man kan svara på kommentarerna direkt i notifieringen.

Vill man vara riktigt cool (och nördig) finns även möjligheten att använda WordPress egen IM-server. Man får chatt även här, men kan även posta och kommentera via chattprogrammet (exempelvis Pidgin). Läs mer om det här.

Tänk vad jag känner igen Charlie, Alex och Amanda från bloggen. Det är från bloggen som jag hade koll på att han skrev en barnbok och höll utkik efter den. Emma Adbåge har ritat och det är speciella bilder, hon har verkligen fångat Charlie i Nicki (som hon heter i boken).

Gillar dialogformen mellan Alex och Charlie (förlåt Nicki) och känner igen den ifrån bloggen.

Boken riktar sig till barn 3-6 år och det var så jag höjde på ögonbrynet vid något tillfälle (så van har man blivit vid tillrättalagt och rumsrent språk).  Joel hade lite svårt att hänga med i allt kändes det som men när vi kom till sidan för själva festen så tittade han och log en stund innan han verkade smälta vad det var som hände och började skratta högt!

När vi läst klart boken ville Joel absolut läsa den en gång till.

Dagen efter läste jag den för båda barnen och när vi kom till festsidan så gjorde jag höga pruttljud och båda barnen skrattade så de kiknade och gjorde även de pruttljud. Det lär defintivit vara en bok som kommer att läsas fler gånger! Bajs går helt enkelt hem hos barn

De får dock ta och uppdatera baksidetexten för det är nu flera månader sen Alex la ner sin blogg om sin Charlie.

Senaste tiden har Joel och Simon varit i luven på varandra ganska ofta. Ljudnivån är hög och rätt ofta tröttnar man rejält på det. Vad göra? Jo rent spontant höjer jag rösten och blir arg och säger till på skarpen.

Idag när jag och Joel satt och läste så sa Joel:

Mamma, jag tycker om dig. Inte vara så arg på mig.

Jag sa att jag skulle försöka om han oxå kunde försöka att inte slå Simon. Sen får vi säga till Simon att han inte heller får slå…

Har ju tidigare skrivit om att läsa texten på baksidan av en bok. Den som går att låta bli att läsa.

Svårare är det med bokbloggar. Bokbloggar läser jag främst för att få tips på böcker och författare, inte så mycket för att se vad andra tycker om samma böcker som jag oxå läst. Vissa är väldigt strukturerade i sina poster och då är det enkelt att skippa delarna som rör själva innehållet i boken. Andra är mindre strukturerade och jag får skumma igenom posterna för att inte få reda på något innehåll i onödan. För Systerskap råkade jag se information som jag inte ville veta. Några favoritbloggar:

• Angos bok- och filmblogg
• Enligt O
• Fiktiviteter

För barnböcker är det dock en helt annan grej – där gör det inte något om innehållet avslöjas! Så där är det bara att läsa:

• Barnboksprat
• Bokunge
• Den lilla bokhyllan

Själv har jag valt att aldrig avslöja några innehållsdetaljer alls. Skriver bara vad jag tyckte om boken. Funderar på att sätta betyg och funderar på att skriva ålder på barnböcker. Får väl se vad som kommer i framtiden!

Nu vet jag hur småbarnsföräldrar får ihop det – VAB. Man får en extra dag hemma nu och då när barn är sjuka och hinner faktiskt fixa lite tillsammans med barnet. Simon var febrig i fredags (John vabbade) och i helgen. Idag är febern borta men han får vara hemma och vila upp sig en extra dag.

Vi har inventerat låda i köket och eftersom Simon tyckte det var så roligt att ösa ströbröd fick han göra det en stund innan det var dax att städa lådan. Sen kom han på hur KUL det var med vattenkranen i köket och jag kunde fixa lunch, äta lunch och softa lite medans han lekte.

Nu sover han och jag försöker knyta ihop säcken med stundande bankbyte.

Barn är olika. Vi får bevis efter bevis på det. På 1,5-årskontrollen kunde vi inte svara ja på frågan om Joel kunde säga 8-10 ord. Han använde ljud istället, och kroppen för att visa. Han förstod massor däremot så vi var inte oroliga. Nu har det lossnat och ordförrådet är enormt och ganska ofta förvånande. Senaste halvåret har det nämligen hänt massor och för ett år sen var det ljud som gällde.

Simon däremot han babblar på och härmar nästan allt vi säger. Ord han använder ofta är:

• Äta
• Akta
• Blöja
• Kissa
• Bilar
• Hej
• Tack
• Stänga
• Öppna
• Napp
• Cykla
• Hjälm
• Dammsugare
• Joel
• Mamma
• Pappa
• Banan
• Dumma
• Äpple
• Min
• Hänga sig (när svtplay hänger sig på datorn)
• Bajsa
• Slänga

Uttalet på dem är dock inte alltid exakt så som vårt, men man förstår (vissa dock bara om man vet vad han säger sen tidigare).

Igår var alltså min första VAB-dag. Kändes ovant på något sätt. Man har saker att göra på jobbet som ingen annan gör (just nu har jag dock ingen direkt kundkontakt så det känns ok) men ska inte göra dem. Jag har dessutom bestämt mig för att inte jobba då jag vabbar utan faktiskt ta det för vad det är. Det lär ju märkas när lönen kommer så varför känna sig stressad över jobbet? (får väl se hur bra det går)

Igår kom jag dock ihåg att anmäla VAB till försäkringskassan (som varje förälder måste göra första sjukdagen man är hemma varje sjukvända). Hann leka massor med Simon som nu börjar bli riktigt pysslig och inventerar det mesta (precis som sin bror). När han väl somnade så hann jag ha jobbmöte (hmm…), fixa banksaker inför bankbyte för bolånet, blogga lite och slösurfa. Sen fick jag väcka Simon för att gå och hämta Joel.

Igår när jag skulle hjälpa Joel sätta på sig kläder så frågade jag vilka byxor han ville ha. Han ville absolut inte ha de bamsebyxor som han älskade förra veckan utan traktorbyxor. Till saker hör att vi inte har några traktorbyxor.

Joel blev helt förtvivlad och grät stora floder. Jag försökte trösta och säga att vi kan fixa traktorbyxor och efter en ganska lång stund så lugnade han sig och bamsebyxorna var okej.

Intressant hur barn är

För någon vecka sen kläcktes idén på en fika att vi skulle köra crossfit på lunchen. Sagt och gjort. Jag mejlade ut till kontoret och frågade vilka som ville haka på, de som svarade fick sen en inbjudan till lunchen idag. Ett första testpass.

Igår var det cross på Flex så jag hängde mina byxor på tork, brevid högen med kläder jag skulle packa ner. När står i rulltrappan på väg ner till t-banan så slår det mig att jag inte har något minne av att jag packade ner byxorna före frukost. Visst var det så, byxorna hänger kvar hemma.

Orkade givetvis inte vända hem, men brottades med det eftersom jag har möte 10-12 och således inte heller kan köpa några före. Som tur är ska Per vara med och han är inte riktigt lika morgontidig – dock smalare än mig – så han fick sms-fråga om han kunde låna ut byxor.

Nu har jag ett par byxor på rummet som bör passa. Nu behöver det bara sluta regna så att vi kan vara ute som tänkt. Mobilen är dessutom laddad med ljudeffekter! 3-2-1-go!!

Tre peppade Cambioaner blev det som stack ut på lunchen. Vi hade turen på vår sida för det hade slutat regna. Vi joggade ner förbi Eriksdalsbadet och hittade en bra gräsplätt där vi ställde oss. Körde lite lättare uppvärmning där vi gick igenom dagens övningar (burpee, pushup, situp, squat).

Av en crosskompis så hade jag fått tips om att ladda ner mp3-filer med ljud för att kunna köra en WOD med Tabata. Kort kan man säga 20 sek träna, 10 sekunder vila gånger fyra per övning. Fördelen med den här typen är att man kör sitt eget tempo men vi slutar ändå samtidigt.

Det var ganska blött i gräset men Åsa och Per höll god min och jag tror att båda tyckte att det var tillräckligt jobbigt för att hinna träna på lunchen. Stack iväg 12:05 och var tillbaka 12:45 – det går alltså att byta om, träna, duscha och klämma i sig mat på en timme, även om det är skönare att ha lite mer tid på sig givetvis.

Idag när jag lagade mat och sa till Joel att vi skulle ha “en kruka dill” i såsen, trodde han att vi skulle lägga i en krokodil.

Säg den lycka som varar. Senaste tiden har jag fått tillbaka de små nässelutslagen på skuldrorna. Suck! Inte har jag ätit någon kardemumma så det måste vara något mer jag inte tål.

Har en teori om att det är träningen som har fått ur det från mitt system och nu när jag varit förkyld två vändor tätt inpå så kommer det tillbaka. Får hoppas jag kan hålla mig frisk nu så jag kan se om den stämmer.

Har en annan teori om att det är någon slags tillsats och kanske är det faktiskt så att jag ätit och druckit fler saker med sånt i senaste tiden. Nu blir det fokus på att bli av med dem igen för klåda är ingen höjdare!

Denna vecka har vi revision på jobbet och mitt under genomgången av ledningen så ringer min privata telefon (ljudlös) och det var dagis. Joel hade vaknat på vilan av att han hade ont i örat och sen inte varit sig själv. Jag fick lämna mötet och åka till dagis och hämta en timme tidigare än tänkt. Joel var väldigt spak och ville inte åka springcykel hem utan satt i vagnen med Simon i knät.

Väl hemma fikade vi lite och han har inte en gång klagat på ont i örat. Men det syns på honom att det är något på gång i kroppen så imorgon blir det VAB med Joel för min del.

Idag var det dax för 3-årskontroll för Joel på bvc. 15:15 skulle vi vara där och vi var där i tid och fick faktiskt inte alls vänta länge den här gången. Joel vägde 17,9 kg med kläder på och hade precis passerat 1 meter.

Sen var det dax för Joel att sitta ner vid ett litet barnbord för att titta på bilder som Carina visade. Joel tyckte dock bättre om en barnpall och ville absolut sitta på den vid hennes skrivbord. Hon var flexibel och gick med på hans förslag. Joel fick titta på bilden och säga vad det var (tex bil, mössa, äpple) och sen svara på en fråga om vad man gjorde med saken. Joel hade inga problem att svara men det var svårare för Carina att förstå.

Jag förklarade att Joels uttal är sådär och hon föreslog att hon skulle skicka en remiss till en jättebra logoped här i Skarpnäck. Kanonbra idé tyckte jag och har själv tänkt tanken ibland men trott att det var svårare.

Simon var givetvis med och inte ville han sitta still och leka med något när det fanns så många dörrar att leka med.

Var ett riktigt lyft nu när det inte diskuterades amning längre

Misstänkte när jag såg testet att jag inte skulle få så hög poäng. Så jag blev ganska förvånad av resultatet, särskilt med tanke på hur jag inte kunde så många svar…

Du hade 7 av 12 rätt.

Hur mycket kan du?

Eftersom Joel hade ont i örat igår och även hade feber så fick han inte vara på dagis idag. Jag brottades lite med mig själv om Simon skulle gå eller inte men kom fram till att det kunde vara mysigt med en dag hemma med Joel bara – både för han och för mig.

Så vi klädde på oss som vanligt och jag var tydlig med till Joel att han skulle följa med hem igen. Han ville dock gå till dagis… Väl framme så sög sig Simon fast som en igel vid mig och Joel sprang glatt iväg. Fick lirka lite med Simon och sen övertyga Joel om att det kanske kunde vara lite roligt hemma utan en pillande bror. Till slut följde han med.

När vi kom hem från dagens lämning så fikade vi och småpratade lite. Kom in på att alla ibland gör fel. Mamma gör fel ibland, pappa gör fel ibland. Precis som Joel och Simon oxå gör fel ibland. Det är helt ok att göra fel.

- “Inger och Ginger gör inte fel. De är jättebra!”, kontrar Joel med.

Inger och Ginger är två av hans pedagoger på förskolan

Eftersom det bara är jag och Joel hemma idag så passade jag på att klippa honom. Han satt väldigt duktigt men rörde som vanligt en hel del på huvudet vilket försvårar det hela. Tycker dock att det blev helt ok resultat!

Bara för att Joel är hemma idag så är det ju ingen giltig orsak att inte träna. Jag frågade om han ville följa med och det ville han.

Under första delen av passet knallade han runt med lite saker i rummet och det kändes lite halvjobbigt när han drog rep med fastknuten vikt på lite väl nära de andra på passet men vad ska man göra. Jag kunde fokusera ganska bra iaf. Andra hälften så satte han sig på sin matta med russin och saftflaska. Satt som ett ljus och vi körde en kort WOD där magen fick sig en rejäl körare.

Efter passet testade vi lite olika maskiner. Joel tyckte det enormt roligt och det gick knappt att få med honom hem.

Senast när vi var och handlade så började Joel titta på olika saker vi handlade och låtsasläsa och efter en stund.

- “Inga ägg i den” konstaterade Joel och la i vagnen.

Bara för att lite senare läsa på en annan förpackning och humma lite och lägga tillbaka.

- “Ägg i den, Joel inte kan äta”, kommer det från honom.

Joel klättrar så ofta han kan, både hemma och ute. Härom dagen efter dagis testade vi en ny lekpark med ett högre staket än normalt. Givetvis testade Joel att klätta över – dock kände han att balansen inte var 100% när han kom upp och bad om hjälp.

Vettig kille!

Idag på lunchträningen så fastnade Joel för roddmaskinen och jag hade extremt svårt att få honom därifrån. Faktiskt blev jag imponerad av hur bra han lyckades.

När vi gjorde rumsbytet i somras blev det till slut en Billybokhylla över och den får verkligen inte plats någonstans. I helgen la vi in annons på Blocket, fast via IKEAs nya sajt (gratis annonsering för family-medlemmar).

Ikväll kom några och hämtade bokhyllan så nu har vi mer plats och mer pengar! En fin kombi

- om barns utveckling och behov. Köpte boken för snart tre år sen och har läst de delar som varit aktuella just då. Alltså är det först nu som jag fått anledning att läsa ut den. Gillar boken och tycker den har varit bra att ha som stöd ibland när man funderar över vissa faser.

Den är alltså uppdelad på olika åldrar och innehåller bra fakta och historier från verkligheten. De ger en hel del tips på saker att tänka på, både hur man ska underhålla barn i en viss ålder men även på saker att ta hänsyn till (tex farliga saker).

På flera ställen listar de vad man vid en viss tidpunkt brukar kontrollera på bvc. Sånt är alltid intressant, men kan ibland stressa fast även göra en förälder stolt Barn är ju så olika så såna här böcker får man ta med en nypa salt. Då är det bra med exempel från verkligheten där man får se att barn verkligen är olika.

Tycker det har varit en bra bok att ha som referens ibland

Idag begav vi oss till Farsta hela familjen. Dels har de invigning i dagarna för en hög nya affärer men mest var det för att BR leksaker hade 25% rabatt på alla leksaker för clubmedlemmar.

Först tänkte vi att barnen skulle få välja varsin sak och spanade lite på vad mer de tittade på. Försökte smyga med några extra saker men det gick väldigt dåligt och det resulterade i en säck med saker där barnen varit med och lagt allt på disken.

Väl hemma så smög John upp med säcken till hobbyrummet direkt och sen åt vi lunch som vanligt. När Simon sov och Joel fixade i trädgården med John så la jag upp allt på vinden. Båda barnen verkar ha glömt bort inköpet så det kan nog fungera att det blir tomten som kommer med det mesta i säcken!

På jobbet har vi en webauktion där ibland utrangerade datorer m m auktioneras ut. Häromdagen gick jag av en ren händelse in och kollade där och såg att det fanns en Dell GX280 stationär dator med 1 GB ram ute med endast ett bud på 75 kr. Jag dristade mig till att lägga ett bud på 100 kr och eftersom det bara var två timmar kvar på auktionen blev datorn min.

Det är en ganska smidig liten burk med helt OK prestanda och den har nu kopplats in till TV:n där den ska användas som surf/media-dator.

Vårt TV-abonnemang innebär att vi har ett basutbud av kanaler, plus 8 kanaler som vi väljer själva och kan ändra varje månad. Efter tips av en granne la vi till Playhouse Disney, vilket blev populärt hos barnen. De visar program för åldrarna 2-5 och har ganska litet utbud som går på morgon/eftermiddag fram till kl 19.

Barnen sitter som förhäxade av program som Nalle Puh, Händige Manny och Musses Playhouse.

Idag när jag lämnade på dagis så hade jag som vanligt en hög saker som skulle in. Simon fick gå ur vagnen och Angela tog honom i knät där hon satt på en bänk ute. Simon blev jätteledsen och grät när jag gick iväg in. Joel lämnas inne just nu eftersom de börjar med samling och sen delar upp sig i olika grupper.

När jag kom ut så gick jag bort till Simon för att säga hej då, men snacka om att jag blev ignorerad. Det var knappt han bemödade sig med att ge mig en blick. Försökte med att vinka och blåsa pussar men inte en min.

Ikväll när jag kom hem från träningen så hade Joel inte somnat så jag gick upp och satte mig och pratade lite med honom.

Frågade om han ville att Siri (de verkar leka en del) skulle komma hem och leka någon dag.

- “Nä, Neo, vill det”, säger Joel glatt
- “Ah, då kan ju hans lillebror Milo följa med och leka med Simon”, säger jag.
Joel tittar finurligt på mig.
- “Neos mamma kan leka med mamma”, skrattar han.

Imorse när jag skulle packa ihop oss till dagis/jobb så var Joels ena sko helt borta. Var lite sen och blev sååååå irriterad på kaoset i hallen och i vardagsrummet. “Muttrade” ganska högt.

- “Inte var så arg på mig mamma” säger Joel med ledsen röst.

Jag fick givetvis förklara för honom att jag absolut inte var arg på honom utan på skon, som valt att försvinna just när vi behövde den. Han fick ta sina bamsetofflor helt enkelt.

På kvällen hittade vi skon.

Vi har ju flera böcker av Scarry och den här hittade jag på loppis och den trycktes 1985 så den är äldre än den på adlibris som är från 1993.

Hoppas att de uppdaterade den till den utgåvan… Den är nämligen otroligt gammaldags (könsroller tex) och uppfostrande i sin text. Storebror klär på sig och slänger sin pyjamas på golvet och kallas slarver, medan lillasyster givetvis viker ihop sin fint och blir duktig flicka.

Nåja, om man kan bortse från dessa saker (texten kan man ju själv modifiera när man läser) så är det som vanligt underbara bilder.

Joel fullkomligt älskar de detaljrika bilderna och kan sitta och titta länge länge. Nu börjar han dessutom fråga om saker han ser och vill veta vad det är och vad det gör. Ibland inte helt enkelt att svara på för det är saker man själv inte har koll på…

Förra veckan på bvc så bestämdes att Joel skulle få remiss till Logoped. Carina varnade för att det brukar vara lång väntan så vi ställde in oss på att det blir typ vid årskiftet eller ännu senare.

Vid 4 idag ringde min mobil. Det var logopeden Åsa som fått ett sent återbud på torsdag morgon och samtidigt just fått remissen om Joel, så hon chansade.

Givetvis tackade vi ja till tiden. Spännande!!

Igår var det dax för andra lunchpasset på jobbet. Den här gången var vi fyra (Ted, Åsa, Helena och jag) som gav oss iväg. Största skillnaden från förra veckan var vädret. Då hängde regndropparna i luften.

Igår var det alldeles ljuvligt höstväder. Solen sken från en blå himmel, luften var sådär härligt klar och en del träd börjar skifta i fina höstfärger. Sen körde vi ett pass 21-15-9 där man först gör 21 repetitioner av övningarna, sen 15 och sen 9. Det blir jobbigt trots att det går rätt fort. Vi körde samma övningar som förra veckan, dvs burpees, push-ups, sit-ups och squat.

En härlig energikick var det och effektiviteten var grym på eftermiddagen. Dock känns det i benen idag eftersom jag körde ett crossfit-pass på måndagkvällen…

För ett tag sen försökte jag få av klädsen på Joels bäddmadrass, men misslyckades. Idag kollade jag på Simons madrass som såg likadan ut. Gick genast till datorn och in på IKEA’s kundtjänst där man kan chatta med dem. Genast fick jag Madde på tråden som svarade att det var av säkerhetsskäl och man tar bara ett gem och trär igenom det lilla hålet.

Testade direkt och det gick hur bra som helst. Här ska tvättas!!

Joel älskade Ingrid vill bada så vi bad om denna som recensionsexemplar. Joel fastnade dock inte alls för den (han gillar ju fordon), men när jag läste den för Simon så var det annan respons. Han tittade på bilderna, lät som djuren och ville bläddra fram och tillbaka flera gånger för att titta lite mer.

Den dansande ödlan och elefanten som trummar gillar dock båda barnen.

Själv tycker jag Ingrid är underbar. Teckningarna är helt suveräna. Med sina stora ögon känns hon så rätt som nyfiket barn. Jag vill verkligen läsa mer om Ingrid – och det vore super om hon kunde finnas även för äldre barn och inte bara 0-3 år.

Lilla bokhyllan har en del synpunkter på språket och jag kan visst hålla med men det stör mig faktiskt inte. Jag följer inte alltid texten när jag läser böcker och den är ju för små barn som faktiskt pratar på det här sätten. Har tänkt en del på det efter att jag läste den recensionen men tycker inte att det är ett minus.

Något som hela tiden förändras här hemma är vilken svtplay-favorit som barnen har. Just nu är det Hurra för Kalle som Joel vill se om och om igen, ofta samma avsnitt flera gånger i rad.

Kanske är det att favoriten Richard Scarry ligger bakom och alla figurerna är bekanta redan. Tyvärr har dock någon översättningsmiss gjorts för flera av namnen i serien är inte samma som i de böcker vi har läst.

Annars är det som vanligt alla roliga detaljer och figurer som tilltalar. Det är ofta Joel skrattar högt åt saker i programmet. Även Simon sitter som förhäxad.

Sysselstad är ett vinnande koncept helt enkelt!

Idag var det dax för mig och Joel att cykla till logopeden Åsa. Det var runt nollsträcket så tog på oss rätt mycket kläder.

Joel fann sig tillrätta i lokalen väldigt snabbt och började inventera leksakskorgen i väntrummet före Åsa hann komma ut och hälsa.

Hon presenterade sig och vi gick in på hennes rum. Hon började med att plocka fram en stor tygpåse med leksaker i, sen lekte hon och Joel. Hon frågade saker och lyssnade på honom. Under tiden fick jag fylla i ett papper som man i vanliga fall fyller i före besöket (hemma).

Sen var det dax att titta på bilder i en liten pärm. Joel fick beskriva vad det var på bilderna (tex apa som äter banan, tåg, potta, giraff). Det var svårt att sitta bredvid och inte säga något. Särskilt när hon missförstod honom…

Nåja, efter det fick Joel knalla runt och leka lite själv. Det hade han redan börjat med iofs eftersom han fick myror i benen efter en halvtimme på stolen. Hon berättade för mig vad hon reflekterade över och frågade lite. Hon tyckte vi skulle fokusera på vokalerna eftersom det mesta låter som a.

Joel fick komma tillbaka och titta på några inplastade kort. Åsa och Joel tittade på dem och gjorde ljud. Ibland gjorde Joel men oftast inte. Dock tittade han intresserat på Åsa. Åsa gav sen mig kopia på korten och gav tips på hur man kan leka med dem. Om två veckor ska vi tillbaka så nu får vi hårdträna!

Senaste dagarna har Joel vägrat att ha pyjamas på sig. Istället har han velat ha sina kläder på sig. Eftersom vi tycker det är dumt med onödiga fajter så får han göra det. Tyg som tyg?

Får se hur länge han väljer att sova i sina kläder.

Torsdag och jag jobbar hemifrån. Under ett möte där jag mest lyssnade (delvis för att jag inte fick igång mikrofonen) passade jag på att pyssla lite. Fick nämligen en kopia färg av ljudkorten från logopeden. Skrev ut, klippte isär, laminerade och klippte isär igen.

Nu blir det övning!

På konferensen för någon vecka sen så var det en av lankeserna som hade med te till mig. Lankeser är urbra på det där med presenter nämligen!

John gillar det skarpt och jag tycker det är helt okej. Kanske blir det en beställning av någon framöver? Sri Lanka är ju trots allt ett teland

Idag när vi skulle gå från logopeden så tyckte jag skorna kändes väldigt trånga när jag satt på dem. Tittade i skostället och ser att skorna står där. Tittade på mina fötter och ser att jag har skorna på mig.

Då insåg jag att någon annan har likadana skor som jag, fast mindre. Tog av mig skorna och satte på mig de andra – det kändes bättre.

Det hände ju en hel del på personalfronten på dagis under våren/sommaren och ganska så snabbt hittade de Henrik som extraresurs på storbarn, en toppenkille. Sen hittade de en person till, men denna någon var med om en ridolycka och skulle ha lång rehab. Alltså ruta noll.

I samma veva hade de en tjej Annika som vickade på småbarn som funkade jättebra, hon fick längre vick på storbarn.

Nu i några veckor verkar det ha gått troll i sjukdomar, både bland barn och personal. Idag när jag hämtade barnen fick vi en lapp där de bad föräldrar som kunde stanna hemma med barnen imorgon, att göra det. Det är nämligen bara en på varje avdelning som är frisk och det är sjukdomar i hela stadsdelen så de var inte säkra på att få vikarier.

Dividerade snabbt med mig själv, och sen ringde jag John. Jag kör jobbmorgonpass hemifrån imorgon och sen får John lämna barnen till mig istället för till dagis så flexar jag ut resten av dagen, eftersom jag ändå inte har några möten. Lite lyx faktiskt