Deras första bok var riktigt våldsam, den här grottar inte in sig lika mycket i såna detaljer även om det händer en hel del otäckheter i boken. Eller kanske har jag bara valt att inte fokusera på såna detaljer för de känns inte så viktiga? Viktigt är istället persongalleriet och den röda tråden, och givetvis även tempot och stämningen.

Det är många personer och trådar som knyts samman och man funderar över hur det ska lösa sig, eller kopplas ihop. När man har en fjärdedel kvar av boken undrar man hur det ska kunna ta så många sidor att “få slut” på boken, men det öppnar sig hela tiden fler delar och det knyts ihop på ett snyggt sätt. Det tar slut, men ändå inte på något sätt. Precis som det är i verkligheten.

Gillar att det inte bara är huvudpersonerna man kommer nära utan även personer med väldigt små roller blir levande. Nu hamnar dessutom Joona lite mer i fokus vilket är trevligt. Han känns mer sympatisk än många andra huvudpersoner i den här typen av böcker. Skönt! Är dessutom lite spännande med hans bakgrund som jag misstänker kommer att få mer fokus i kommande böcker.

Se till att ha gott om tid om du ska läsa den här boken, för du kommer inte att vilja släppa den och det är över 560 sidor man ska ta sig igenom. När jag nu efteråt tänker igenom boken känns det som att det hänt hur mycket som helst. Den är verkligen händelseintensiv!

Jag längtar redan till nästa bok i serien:)

Idag bestämde jag mig för att jag är frisk. Orkar inte vara förkyld längre. Alltså gick jag på crossfit. Vi var givetvis ute eftersom det inte längre regnade.

Dagens pass fokuserade på kondition. Vi var två och två och tillsammans skulle man göra 200 burpees. När en gjorde burpees sprang den andra 400-500 m (oklart exakt hur långt). Jag var med en som springer bra så hon fick göra 114 burpees och jag “bara” 86.

Dagens roliga inslag var att Amany hade insett att Ardis som tränat crossfit lite då och då under våren är den Ardis som sjunger musiken till Vendetta. Ska tydligen in i studion snart igen så vi hoppas väl på lite ny träningsmusik

Idag kom jag äntligen ihåg att ringa till motormännen och fråga hur vi ska/kan gå vidare i frågan bilservice som vi inte är nöjda med.

Fick lite tips och ska nu sätta mig och fundera över hur mycket pengar vi ska kräva. Sen gå till firman och snacka med dem. Räknar inte med att de ska gå med på våra krav så nästa steg planeras oxå.

Bilen går iaf väldigt bra nu, och lampan lyser med sin frånvaro!

Joel har börjat prata mycket om att han är stor nu. Passar ypperligt för honom att han ska börja på storbarnsavdelningen vilket han är medveten om. När vi kom hem från semestern så hade de skickat ett välkomstbrev med bilder på pedagogerna som nu sitter vid hans säng. Nästa vecka ska vi nog gå och hälsa på.

Han är stor så han sover bara lite eller inget på dagen, han är stor så han kan låsa upp bilen om han får nyckeln. Han är stor så han kan stå och kissa vid toaletten. Han är stor så han trycker alltid på “klar” när jag betalar med kort. Han är stor så han kan låsa och låsa upp ytterdörren. Han är så stor nu att han kan trycka på rätt på en del knappar på våra fjärrkontroller.

Det är häftigt att se hur mycket som händer på tre år!

Jag tror att jag varje natt under semestern hade en ny låt från den här skivan/boken i huvudet eftersom vi lyssnat på den i bilen. De sätter sig som berget och man lär sig dem snabbt – både melodi och text. Båda barnen gillar den oxå. Joel har vi defintivt hört försöka sjunga flera av låtarna och vi tror minsann att Simon försökt på sitt sätt oxå – när Joel sjungit.

Enligt John som är bra på det där musik så är det dessutom riktigt skickliga musiker som spelar på skivan man får med.

Att man får med skivan med alla låtarna är helt oväderligt. Vi har mest lyssnat på skivan eftersom vi inte tog med boken på semestern och skivan rullade i cd:n hela resan.

Efter att vi kommit hem så har vi tittat en del i boken och sjungit och Joel gillar att ligga bredvid och titta och försöker sjunga med så gott det går. Bilderna är mycket fina och det finns mycket att upptäcka även om jag måste säga att låtarna är det som vi har haft mest behållning av.

En väldigt bra presentbok skulle jag vilja säga Vi går fortarande runt och sjunger på låtarna!

Innan vi åkte på semester kände jag att något vek sig i kedjan när jag körde in min Nishiki (pendlarcykeln) i förrådet, men tänkte inte så mycket på det. Igår skulle vi ta en cykeltur med barnen. Matkassar packades, barnsitsar monterades, kläder, blöjor och leksaker administrerades och till slut var vi redo att komma iväg. Jag hann ta tre tramptag innan det sa “SPLAIIIIIING” i bakhjulet då bakväxeln åkte in i ekrarna. Bakväxeln såg nu ut som en saxofon och var bortom all räddning.

Jag kollade lite på nätet men kunde inte hitta just den modellen på bakväxel (Shimano 2200) och på Länna Sport verkade de knappt veta vad jag pratade om. Verkar finnas miljarder modeller och alla har olika egenskaper.

Lite modstulen tog jag med mig cykeln till TCM idag men där visade det sig inte vara några problem att fixa. 350 kr plus arbetskostnad så skulle cykeln var klar nästa onsdag. Vad skönt när saker fixar sig!

Under våren hörde jag folk lite varstans prata om Solsidan men orkade aldrig riktigt sätta mig in i vad det var. Vi hade till och från rätt stökiga kvällar och den tiden som fanns till tv-tittande var redan fylld.

Men så kom vi hem från semestern och dök på vårens avsnitt. Vilken underbar serie!! Vad vi har skrattat. Det var längesen något var så underhållande på TV. De har så klockrena karaktärer och dialogen är suverän.

Tydligen är det klart med en andra säsong och vi kommer att sitta bänkade.

Så kan då Simon öppna dörrar inne. Vi hade hoppats att han skulle väntat med att lära sig det tills vi fixat klart i Gröna rummet (tidigare barnrummet). Där ligger en hel del saker som han inte bör röra. Joel är duktig och går bara in tillsammans med oss, men Simon lyssnar sällan på såna förmaningar.

Man glömmer dock bort att det är en dålig kunskap när man ser hans lycka. Den killen vet hur man ser glad ut.

Fast vi har ju väntat på det eftersom Joel i ungefär samma ålder lärde sig detsamma.

Simon inte bara ägnar sig åt att öppna dörrar utan huvuddelen av sin vakna tid ägnar han åt att klättra på saker och ting. Han klättar enkelt upp på köksstolarna, via pallen i badrummet så tar han sig upp i handfatet, stegen upp till vinden är inga problem och upp i soffan kommer han oxå. Rutschkanan som förvaras i vardagsrummet (bakom pianot) tar han fram själv och den kan han klättra upp på från båda hållen om han är barfota.

Det är således ingen bra idé att lämna honom ensam i ett rum någon längre tid (typ mer än 1 minut) för balansen är sådär ibland och han är dålig på att parera vid eventuella problem.

I Säfsen hörde jag Åsa säga en ramsa när vi skulle gå över vägen.

Ingen buss, ingen bil, ingen krokodil!

Jag gillade den så jag har kört den så ofta jag kunnat. Av någon anledning så har Joel helt plötsligt börjat gilla den. Han vill dessutom att vi sjunger den hemma. John spelade piano till en gång och efter det vill Joel absolut att John ska spela, gärna så fort det bara går, när vi sjunger den.

Under tiden hoppar han runt i soffan och försöker sjunga med så gott det går. Simon härmar Joel så gott han kan

Trots att Joel har slutat sova länge på dagarna (max 20 minuter om alls) så har han svårt att komma till ro på kvällarna. En kväll när han strulade lite så föreslog jag att jag kunde massera hans ben. Vet själv att jag tycker det är skönt om man har kill i benen.

Joel gillade idén och jag sprang ner och hämtade lite massageolja. När jag satte mig hos Joel förklarade jag att detta var “sova-gott-olja”. Han skrattade lite åt det men gillade idén.

En annan kväll när jag masserade så ville han att jag skulle ha massa olja på, men då förklarade jag att det är väldigt viktigt att man tar lagom mycket, för annars sover man hela natten OCH hela dagen – och det vill man ju inte. Detta skrattade han väldigt mycket åt.

Ikväll somnade han när jag masserade benen samtidigt som jag sjöng en något modifierad låt ur “Du och jag och min lilla cykel“. Nämligen sovsången som är sist i boken.

Sov gott, hela natten lång för nu har du hört din sova gott sång

blev istället

Sov gott, hela natten lång för nu har du fått din sova gott olja

Vi har äntligen fått tummen ur och samlat ihop alla bebissaker som vi inte längre använder. Av dessa har vi gjort ett paket för försäljning och försökte lägga ut på blocket igår. Tyvärr gillar de inte att man har saker i fel kategori så idag har vi delat upp det hela i sex annonser.

• Böcker
• Vagn
• Bärsaker
• Leksaker
• Säng
• Babyskydd

Känner du någon som ska ha sitt första barn och vill komma enkelt och billigt undan i pryldjungeln så säljer vi hela rasket för 2500 kr.

Förresten – om det är någon som vill ha en våningssäng så finns det en här. IKEAs billigaste men målad i klara fina färger. Vi har insett att den inte får plats och att vi inte lär använda den senare heller – således ska den kastas (alltså får du den om du hämtar den).

Simon härmar det mesta numera. Han härmar saker vi säger och hans ordförråd är nog förhållandevis stort. Vi har dock inte helt lärt oss hans språk än eftersom vi har fullt upp med att lärs oss Joels.

En sak han definitivt kan säga är “stänga” för det både säger han och gör ofta med dörrar. Idag stod några skåpsluckor öppna och då ställde han sig och pekade och sa upprört “tänga” flera gånger.

Han härmar sen i princip allt Joel gör. Både kroppsligt och språkligt. Klättar Joel upp någonstans vill Simon göra det oxå. Pillar Joel på något vill Simon pilla på det. Sjunger Joel så sjunger Simon.

Börjar inse varför småsyskon ofta är modigare…

Min Desire är ju på lagning och telenor har fixat en sida där man kan logga in och se hur det går. Fast inte blir man mycket gladare för det. Jag förstår inte riktigt vad de menar, men jag misstänker att telefonen har skickats vidare till HTC. Kommer jag då att se uppdateringar på denna sidan?

I helgen kom den efterlängtade uppdateringen av Android till version 2.2 i min telefon. Bl a innehåller den stöd för Flash och man kan göra telefonen till en WiFi hotspot. Uppdateringen gick utan problem och allt verkade frid och fröjd.

När jag fick höra att Facebook hade kommit med en uppdatering kollade jag i telefonen efter uppdaterade program. I Android kan man i “Android market” applikationer se vad man har installerat och om dessa program kan uppdateras. Dock hittade jag inga installerade program där, vilket alltså innebär att jag inte kan avinstallera eller uppdatera. Mycket irriterande.

Idag provade jag att avinstallera ett program “för hand” (via “Inställningar -> Program”) och sen installera det igen via “Android market” för att se om det dök upp bland installerade applikationer, och minsann, inte bara den applikationen dök upp utan alla andra också.

Så här en regning dag  i slutet av semestern passar jag på att testa hjärnan lite. Skönt att hjärnan är redo!

Du fick 12 rätt av 13 möjliga

Är du redo?

En av Joels vanligaste fraser just nu är

Inte kan det

Det kan vara att man ber honom göra något. Till exempel föreslår att han ska sätta en kloss på ett visst sätt eftersom han inte lyckats på sitt sätt. Ibland säger han det tom när han själv vill hämta sin snuttis Bamse så det är inte relaterat till om han får ut något av det eller inte.

Minns hur växtvärk känns. Kanske för att jag fortfarande få liknande om jag helt plötsligt anstränger benen ovanligt mycket en dag. Ormsalva hjälper!

Joel lider tyvärr en hel del av växtvärk. Det är många kvällar och nätter som han ojat sig över att han har ont i fötterna och/eller benen. Tyvärr får man inte ha ormsalva på barn under 12 år och att stoppa i honom paracetamol nu och då känns sådär. Simon verkar hittills inte vara drabbad av växtvärk så vi håller tummarna!

Massage hjälper dock en hel del. Härom natten fick Joel även magiska piller för att kunna somna om snabbare (Två m&m’s) och sen vi har börjat med sova-gott-oljan så har det blivit bättre.

Tydligen vet man inte varför vissa får växtvärk, och inte heller verkar det synka med växtperioder.

Av ren princip läser jag aldrig texten på baksidan av en bok förrän jag har läst en bra bit av den. Det är alltid en utmaning att låta bli, men det har förstört spänningen så många gånger. Jag vill verkligen inte veta vad som ska hända. Däremot har det blivit lite sport att gissa när jag kan läsa den och jag håller för och ser hur långt jag vågar läsa – vardagsedge?

Sen undrar jag lite över hur den kommer till och vem som skriver den. På Hypnotisören är baksidetexten perfekt, den beskriver inte alls händelser så att det förstör spänningen, samma sak med fortsättningen Paganinikontraktet. Camilla Läckbergs böcker är det mycket sämre med, där tycker jag ofta att halva boken står på baksidan.

Vill man verkligen veta?

Det har ju varit mycket nu och sen senaste tiden för Joel. Ett ganska nytt fenomen är att Joel nu säger:

Inte nu, sen

Om man tex ber honom göra något, vilket jag antar är ett sätt för honom att styra det som händer. Detta hände tex igår när vi skulle borsta tänderna och John var på bodypump. Så jag och Simon gick in på toa och borstade och Joel gick in i vardagsrummet och jag hörde hur han donade med något. Efter en stund kommer han säger att nu skulle han borsta tänderna.

När jag efter tandborstningen tittade in i vardagsrummet blev jag mäkta förvånad då jag insåg att det han gjort var att röja bort duplot – från golv till förvaringslåda. I vanliga fall brukar jag försöka få dem att hjälpa till men tjatar inte så mycket utan säger det och gör det (oftast själv). Kanske har det gett lite effekt!

Vi hittade ju både bok och tv-serie för ett tag sen. Härom dagen ville Joel helt plötsligt att jag skulle vara Mamma Mu och han vara kråkan. Jag hakade givetvis på. För mig var det första gången han ville leka rollspel på det sättet.

Det hände inte så mycket men Joel var iaf en mycket arg kråka sa han och försökte se arg ut. Själv hade jag mest svårt att hålla mig för skratt.

Efter det har det återkommit några gånger och kråkan är arg varje gång.

För två år sen la vi nytt golv i hallen. I skarven mellan det nya och det gamla golvet la vi en list som knarrade så mycket att den till slut togs bort. Problemet har varit hur listen ska fästas – även golvskivan under är skarvad så det finns inget att skruva i. Vi provade plastpluggar som trycktes ner mellan golven men det satt inte alls.

När vi kompletterade golvet i barnrummet hittade jag en självhäftande list på Bauhaus. Jag var lite skeptisk men den funkade utmärkt och satt stenhårt, så ytterligare en (tyvärr svindyr) köptes till hallen. Nu sitter den plats och är helt knarr-lös.

Igår var jag och Joel på IKEA för att byta rullgardin och för att köpa lite mer saker. Vi åkte efter lunch när Simon somnat och som vanligt somnade Joel i bilen och fick sova 20 minuter.

Vi inledde på barnavdelningen med att köpa lite tyg till draperier. Vi sa att vi borde fika sen och genast säger Joel med oro i rösten:

Glömde min telefon. Ringa matmannen!

Utan att garva för mycket sa jag att han kunde få låna min telefon. Han tog den och tryckte lite men sen bad han mig ringa. Så det gjorde jag och matmannen sa att det var bara att komma och fika!

Trots långt besök och en del väntan, både på återköp och i kassan, så var Joel en perfekt medhjälpare och underhållare av klass.

Idag på eftermiddagen hörde vi helt plötsligt en helikopter som flög i närheten. Det händer ofta att vi ser dem flyga förbi men den här stannade i närheten och hoovrade (eller hur det stavas). Joel sov så det blev Simon som fick följa med ut och titta. Han tyckte det var mycket spännande och lyckades säga “kopter” (ungefär) massa gånger.

Den flög vända på vända och efter andra vändan så vaknade faktiskt Joel och kom ner och ville tittat han oxå. Jag sa att det var polisen som nog jagade tjuvar och det tyckte Joel var spännande.

Jag var dock lite avvaktande till att gå runt i området eftersom de verkade leta i närheten av oss och man vill ju inte råka träffa på någon som jagas av polis.

Senare fick vi höra att det var rånförsök vid konsum 500 meter från oss…

Utforskar svtplay lite då och då för att se om det finns några guldkorn bland barnserierna. Härom dagen testade vi Pinky och Perky show.

Mycket underhållande tycker både Joel och Simon. Jag kan själv tycka att det är lite sisådär dock…

Vi har haft den ett tag och har nog bläddrat lite i den, men idag satt Joel som klistrad – med ett leende på läpparna. När jag läst klart ville han läsa den igen. Sen ville han läsa mer om Ingrid. Fast vi har bara den här sa jag och då blev han besviken.

Bilderna är helt suveräna, så glada och roliga på något sätt. Texten alldeles lagom. Det behövs inte mer för jag såg hur Joels fantasi lekte vidare med Ingrid när han tittade på bilderna.

Kanske ska Simon få några böcker om Ingrid eftersom de är för 0-3 år

Nu är det mer än ett år sen jag provtränade på Flex för första gången. Då var jag i otroligt dålig form och kände att jag ganska länge kunde skylla att jag inte orkade eller klarade saker på att jag nyss fött barn och dessutom inte tränat på några år.

Det känns ganska avlägset att jag då ammade Simon, att jag vägde närmre 90 kg än 80 kg, att jag kände bäckenet så fort jag sprang (eller gick mer än 1 km), att midjemåttet var bra mycket mer än det borde och att ryggen ofta (eller hela tiden) gjorde ont.

Nu, ett år senare… Nja det går nog inte längre att säga att jag är otränad och inte heller har jag nyss fött barn. Det var länge sen jag ammade, och jag väger nästan alltid under 80 kg, känner väldigt sällan av bäckenet, midjemåttet har normaliserats och ryggen har jag nu inte haft ont i alls på några veckor.

Nu önskar jag att jag tagit mått och bilder för ett år sen, men jag minns att jag verkligen inte ville då.

En ganska vanlig (flera gånger per dag) aktivitet senast året här har varit att hitta Joels snuttefilt Bamse. Vi har gått här och ropat på Bamse många gånger.

Det där har Simon hajat så nu har han oxå börjat gå runt och ropa på Bamse (han säger något i stil med “baasche”). Det roliga i det hela är att han ropar likadant på sin snuttekudde och snuttefilt i form av Lille-Skutt.

Som alla barn tycker Joel (och Simon) att det är roligt att fisa. Senaste tiden har Joel ofta velat att jag ska bära honom så då kom jag på en dag att han ju är en bärfis. Oj vad han skrattade.

Nu pratar han om bärfis rätt ofta. Han är min bärfis och Simon är Johns bärfis säger han. Om han inte orkar gå så säger han:

Mamma, jag är ju din bärfis. Orkar inte gå!

Givetvis bär jag honom och tackar mig själv för att jag tränat senaste året för 17 kg väger han.

Helt plöstligt en morgon när vi busade och jag kallade Joel bärfis så fick Joel något busigt i blicken.

Mamma, du är en gaffeltruck!

Jag tittade lite frågande på honom och han förklarade att jag ju bär honom eftersom han är min bärfis och gaffeltruckar bär saker. Ganska logiskt och roligt!

Nässelfebern har ju varit borta under stora delar av graviditeterna men kommit tillbaka en tid efter förlossning. Sen i julas så insåg jag att jag inte tål pepparkakor – troligen kardemumma. Har någon gång tänkt att det kliat lite extra när jag ätit bullar – och de har man ju kardemumma i ibland.

Någon gång i sommar slog det mig – jag har inga utslag! Sen dess har jag faktiskt njutit av det ganska mycket. Inga klåda

Jag kan inte låta bli att tro att det har att göra med att jag äter färre saker med knasiga tillsatser i – typ godis, färdigrätter etc. Kanske är det någon kombo jag inte klarar?

Efter vår semesterresa blev jag ju tokförkyld och var det i två veckor, sen bestämde jag mig för att jag var frisk. Kanske att jag ignorerade en gnutta halsont men jag kände mig fullt frisk i övrigt och rastlös. Så fortsatte det, men med värre och värre halsont.

Så för att vara på säkra sidan tog jag mig igår till vårdcentralen. 150 kr och det tog max 2 minuter. Innan han ens tittat i halsen sa han att det var helt ok att träna så länge man inte hade feber. Halsen såg finfint ut trots att det gjorde ont – idag har det nog gått över helt tror jag. Läkaren sa oxå att om man tittar i halsen så ser man att man är röd och/eller har beläggning om det är farligt att träna.

Joel följde med och höll mig i handen ifall jag skulle vara rädd. Hur söt som helst

Av en slump hittade jag en blogg för något år sen – Skrivarmamman. I mellandagarna läste hon en bok som verkade intressant, hon lobbade för den under våren sen släpptes den i juni och då skrev hon om den. Noterade mentalt och tänkte att den ska jag läsa vid tillfälle.

Så i början av veckan läste jag på en annan bokblogg jag följer att hon fått ett recensionsex av författaren Simona. Har ju fått lite blodad tand vad gäller recensionsex så jag var helt enkelt fräck och mejlade författaren. Hon svarade att jag givetvis skulle få ett ex. Igår kom den.

• Jag gick och la mig vid 11, hur trött som helst. Sur för saker hade inte riktigt gått som jag ville på kvällen (datorstrul, utspillt vatten mm – fredag 13?).
• Tänkte att jag börjar läsa lite iaf.
• En timme senare kom John och såg förvånad ut. Han försökte prata med mig, men jag ville läsa (brukar vara jag som vill prata).
• Ytterligare en timme senare tvingade jag mig att lägga ifrån mig boken.
• Kunde inte somna, så jag plockade upp boken som låg där och ropade på mig.
• Klockan två var jag på sidan 207 och då gick det att släppa den.

Nu sitter jag här och undrar hur jag ska hinna läsa ut boken idag (ca 370 sidor totalt). För det går ju inte att vänta tills imorgon eller senare.

Mejlade förresten Simona och skällde på henne för att hon skriver så bra böcker som håller trötta småbarnsföräldrar vakna på natten. Till min lycka skriver hon på nästa bok som kommer nästa år. Jag vet redan nu att jag kommer att läsa den.

Så härligt med romantik! Hade glömt hur det är att drömma sig bort så här. Måste har varit för många år sen när jag läste Cartland och Harlequin i perioder. Kändes skönt att pausa deckare även om det finns en hel del hemskheter i boken.

Även om man inom sig anar vart det lutar så måste man fortsätta läsa för att se hur det går. Som jag nämnde hade jag svårt att släppa den igår. Idag har vi städat och röjt men varje chans att läsa har tagits så nu när barnen somnat hade jag inte mycket kvar.

Man tas tillbaka 130 år i tiden, i Stockholm (mest) och det känns verkligen som om man är där. Kläderna, miljöerna, persongalleriet, sättet att tänka – allt känns äkta och det märks att det gjorts mycket research för boken. Man får lite perspektiv på samhället idag – på gott och på ont.

Gillar språket, gillar hur man bollas mellan personerna i olika scener. Det gör det väldigt levande eftersom man kommer närmre fler personer. Givetvis innehåller den även heta scener och det är snudd på att man rodnar när man läser. Men bara nästan för det är ju en viktig ingrediens.

Nackdelen med den här typen av böcker är att huvudpersonerna aldrig återkommer, vilket de ofta gör i deckare. Det blir då ännu sorgligare när boken är slut Fast känslan när boken är slut är bra, riktigt bra. “Åh det är så det ska vara!”.

Även Simonas blogg är läsvärd och i väntan på hennes nästa bok måste jag nog hitta fler författare i den här genren.

För ungefär ett år sen var det dax för nya tider då Joel började dagis. Nu är det dax för en ny fas i livet – dagisträsket kallat av vissa. Ska bli en intressant lärdom antar jag. Misstänker nämligen att det är nu man verkligen lär sig att det inte hjälper att planera för det blir ändå inte som man tänkt sig

Vi börjar med två veckor av inskolning och 50%-igt jobb, sen 1 september kör vi båda igång på 75% och det blir första gången på tre år som vi jobbar samtidigt!

Vi har lyssnat av lite olika personer kring hur man ska göra för att inte fastna i stressträsket.

• Försök jobba hemifrån en dag per vecka. Den som jobbar hemifrån både hämtar och lämnar barnen och den andre får en dag utan dagisstress med möjlighet till fullt jobbfokus (det är då man bokar in möten man måste vara med på).
• Ha en förutbestämd VAB-ansvarig så man slipper bestämma på morgonen. Det går givetvis att ändra men bara om båda är med på det.
• Låt barnen vara hemma en dag i veckan. Då kan man göra något roligt med dem, och de får en paus från dagis.
• Ha ett bestämt schema med hämtning och lämning (fasta dagar). Gör att man lättare minns vilka dagar man ansvarar för och inte, de på jobbet har en chans att lära sig och man slipper sitta och spendera massa tid på att planera varje vecka.

Sen har vi utöver detta valt att ha barnen på dagis 9-15, iaf till en början. För Joel räckte det ganska bra med den tiden förra året då han är så aktiv och blir väldigt trött av dagis, och Simon är ju yngre än han var så vi vill testa. Dessutom så vill vi ju ha lite tid med barnen hemma!

Fler tips är givetvis välkomna och vi lär återkomma när vi insett nackdelarna med tipsen ovan

Det är häftigt att se hur Joel och Simon interagerar mer och mer. Rätt ofta ser man hur Joel tillrättavisar Simon – precis på samma sätt som vi kanske alldeles nytt gjort med Joel (och han ignorerat). Då inser man att barn förstår vad man säger, men inte alltid gör som man säger.

Ska bli spännande att se hur det blir på dagis!

Ännu en charmig bok om Castor. Joel gillar att se hur man tillverkar saker, och att jag sen sytt en del sista tiden gör att han känner igen saker ännu mer.

I höst när Simon lugnat ner sig (vi hoppas på det iaf) så ska jag försöka få till lite pyssel tillsammans med dem och då kan det mycket väl bli att vi följer Castors mönster på förkläde!

Vill läsa alla Castor-böcker!!

Vi har ju ägnat delar av semestern åt rumsbyte. Idag är min första arbetsdag för hösten och eftersom det är inskolning för Simon så ville jag vara med på förmiddagen – alltså jobbar jag hemifrån nu efter lunch.

I ett arbetsrum, med en dörr som går att stänga (och låsa). Inga leksaker som man snubblar över. Visserligen har vi inte fått ordning helt och hållet (är ju inte bara ett arbetsrum utan ett hobbyrum) men bara känslan räcker. Datorn och skärmen sattes på plats igår så just nu utvärderar vi lite.

Jag gör tummen upp!

Idag var det Simons tur att börja dagis. Joel har flyttat upp till storbarnsavdelningen och det var hans första dag idag också.

Dagen började 8:30 och de tillämpar något som kallas “föräldraaktiv inskolning” vilket innebär att en förälder är med och deltar i hela första veckan. Tanken är att jag ska ta hela veckan, förutom onsdag, eftersom jag är ledig.

Simon sysselsatte sig från första stund och tultade runt och pillade på allt och det känns som han kommer trivas. Det var bara halv dag och när vi kom hem sov Simon tre timmar och var ändå lättlagd på kvällen, så det tog på krafterna.

Mest för att minnas själv i framtiden blir det här en liten kort redogörelse för personalen på förskolan.

När Joel började jobbade Sara, Susanne och Anki på småbarn. Inger, Ginger och Marie hette de som var på storbarn. Vid årsskiftet fick Sara en heltid på ett annat dagis och då kom Monica in som vikarie. Någon gång under våren fick de en extra resurs på storbarn – Andreas.

I maj gick Anki i pension och då började nyexade Tanya.

När vi gick på semester så sa vi hej då till Monica som inte fick förlängt vick eftersom de hittat Angela som skulle börja i augusti.

Under sommaren hände det saker. Tanya hittade jobb närmare sitt hem, Susanne likaså och Andreas fick jobb som snickare.

Ingen lätt uppgift att fixa till detta. De hade möte och kom fram till att Monica fick förlängt till december, Marie bytte till småbarn och tillsammans med Angela hanterar de småbarnen. Nu återstår att hitta två till storbarn.

Imorse hade det kommit en vikarie – med sig hade hon sitt barn. Hon fick gå hem igen.

Det känns som att de fått ett helt suveränt team för småbarnen. Energin är bättre än förra året och det känns mycket tryggt att lämna Simon hos dem. De två som är kvar på storbarnen är helt suveränt goa och jag hoppas de hittar några som passar dem och barnen.

Idag var Joels första dag på storbarnsavdelningen. Han har en stor del av sommaren pratat om att han är stor och då har storbarnsavdelningen varit viktig. Igår var han inte alls sugen på att gå till dagis men när vi alla fyra gick iväg idag var han ganska nöjd och när vi om fram och han fick syn på Monica så hoppade han glatt ur vagnen och kramade om henne.

Sen försvann hann ner till sandlådan och letade efter grävskopor. Före vi gick hem med Simon till lunch så var jag ute en sväng med dem och då hade han blivit hungrig och ville gå in och äta med stora barnen.

Tydligen hade det gått jättebra med allt. Vi hade sagt att han fick sova om han ville och han hade själv sagt att han var trött och ville sova. Blidde en timme.

Vi hade litet inskolningssamtal för Simon med Angela halv 3 och sen skulle vi gå hem, men när jag frågade Joel som återigen satt i sandlådan om vi skulle gå hem svarade han snabbt:

Sen, mamma!

Efter 20 minuter och ett antal “sen” så fick han ändå följa med hem.

Vi hann knappt starta inskolningen förrän det var dax att avvika från planen. Jag skulle jobba idag och John skola in. Han har hostat ett par dagar men varit rätt ok. Igår kväll fick han feber. Det var bara att planera om. Jag tog inskolningen och jobbade lite före och efter.

Nu får vi hoppas att planen för resten av veckan håller (Sue inskolar ons, John tors-fre och Sue åker på ledningsgrupp).

Idag var det dax för heldag på dagis (heldag=9-15). Det var riktigt mysigt att få vara med en hel dag. Som förälder ansvarar man själv för blöjbyten, matning (om det behövs) och nattning. För Simon var det första dagen han både åt lunch och sov på dagis.

Lunchen bestod av soppa och tjockpannkaka. Han gillade båda skarpt och inte fick jag hjälpa till något större heller. Godast var dock osten och han åt säkert 4-5 skivor.

Sen skulle det sovas och det var inga tvivel om att han var trött. Simon är dock van vid att vi lägger honom i hans resesäng och sen ibland ligger vi en stund på sängen brevid men lika ofta lämnar vi rummet. Här var det andra bullar. Ett rum med 14 madrasser… Först ville han sno Simats napp. Hon tyckte det var skoj och de lekte lite. Sen kom det in fler barn och Elvira fick ligga brevid Simon. Då började han pilla på henne istället. Hon gillade det inte och tog bestämt bort hans hand – gång på gång. Till slut la jag mig brevid honom och masserade benen lite. Då lyckades han slappna av och sen var sömnen inte långt borta.

Jag åt medhavd lunch, ringde jobbsamtal (ett kort bara), snackade lite med personalen och andra föräldrar och sen pysslade vi. Man ska nämligen göra en docka (eller mest smycka den) som ser ut som barnet som de sen ska ha att leka med. Skojigt! Hann dock inte klart för efter 1,5 hade Simon sovit klart.

Mer lek och sen mellis före vi gick hem. Inte heller idag ville Joel följa med hem direkt (nu var det dock legot som lockade), men han hade inte kunnat somna på dagen så han var lättövertalad.

Alltid roligt med tester. Kanske stämmer det… Har jag verkligen blivit så tråkig?

Vem är du mest lik?

Igår fick vi några barnböcker att recensera. Barnen älskar ju paket, och böcker så det var skojigt att öppna. Joel sög genast åt sig “Vi letar konstiga bilar“, medans Simon fastnade för “Barpapa 10 Frisyren“.

På kvällen läste John bilboken för Joel och båda gillade den. Vid tretiden inatt så hörde jag Joel och gick in till honom. Då satt han upp i sängen, halvsovande, och pratade om sin nya bok. Han ville läsa den. Så jag tog upp den och höll den åt honom. Han mumlade lite lyckligt vid de olika sidorna och dess spännande maskiner. Efter en stund ville jag sova. Inte Joel.

Vi flyttade över till dubbelsängen så fick Joel ligga och bläddra en stund till och jag kunde halvsova. När han bläddrat igenom hela boken släckte jag och sa att det var dax att sova. Han gick trött med på det.

Ikväll var det min tur att läsa för Joel. Det fanns inga tvivel om vad vi skulle läsa – Vi letar konstiga bilar.

Vi läste hela boken (dock inte all text). Sen skulle Joel sova. Han ville dock läsa boken mer. Efter ett tag ville han att jag skulle komma. Han pekade på en maskin:

“Ingen traktor mamma, vad är det?” frågade han.

Jag tittade men kunde inte säga på rak arm så jag fick läsa. Grävlastare!

Joel tittade på mig med en mycket skeptisk min. Jag blev lite osäker och fick läsa igen.

“Jo, det är en grävlastare. Det står så iaf.” Säger jag.

“Nä, mamma det är nog en traktor ändå.” sa Joel förstående.

Idag var det dax för Joels första besök hons tandläkare. Vi har pratat om det länge och förberett honom för det.

Märktes att det var lite ovant och spännande i väntrummet för Joel. Så kom sköterskan ut och hälsade och Joel följde snällt efter men vände sig snabbt om för att försäkra sig om att även jag följde med.

Väl inne i rummet fick jag sätta mig i stolen med Joel i knät. Sen fick vi provåka – mycket spännande. Han fick sen titta på lampan och en munspegel innan tandläkaren kom in.

Joel gapade i princip så fort tandläkaren kom in i rummet och Staffan (som han heter tror jag) berömde Joel för att han hade tränat på att gapa så stort och duktigt.

Han räknade tänderna (20 stycken) och sen kollade han bettet. Ingen kommentar utöver att det såg mycket fint ut. Skönt, för då verkat inte nappen ha påverkat. De frågade om vi hade några undringar.

Nja, vi har väl vissa perioder inte fått borsta tänderna men gett honom tandborsten med tandkräm på och han har fått dona själv. Inga som helst problem med det fick jag till svar.

Skönt! Nu är det ett år till nästa besök. Något Joel tycker är trist för han gillade stolen, men framför allt så fick han välja en leksak i ett skåp. Valet föll givetvis på en bil

Joel var hos tandläkaren vid 9 så först vid halv 10 var vi redo att knalla iväg til dagis. Vi mötte halva storbarnsgruppen som var på väg till Helikopterparken. Joel skulle dock vara inne så han fick ändå hänga med till dagis. Tanken var att de nya småbarnen skulle få utegården för sig själva.

Vilket lugn! Ingen som cyklade eller sprang omkring. Simon fanns sig snabbt och både lekte både här och där.

Idag var det fiskpinnar till lunch. En av Simons favoriter. Sex fiskpinnar lyckades han klämma i sig, plus lite potatis och sås. Den sista knyckte han direkt från serveringsfatet (sista kvar) eftersom jag hade fokus på att mata en annan unge.

Även idag gick det bra att somna även om det fanns mycket som lockade till lek och han försökte springa ut ur vilrummet några gånger. Efter en timme vaknade han, men jag la mig brevid och han lyckades somna om och sov en timme till. Sen var det lek som gällde till mellis som är precis före hemgång.

Det här sättet att skola in tilltalar mig. Tanken är att barnet ska vänja sig vid att vara på förskolan, inte träna på att säga hej då. Stort plus för mig som förälder är att jag hinner prata med pedagogerna och lär känna dem bättre, får möjlighet att se hur allt funkar där Simon faktiskt ska vara 6 timmar per dag. Sen är det ju fler som skolar in samtidigt så jag hinner även lära känna några andra föräldrar. Trevligt!!

Vid minst ett tillfälle fick Joel syn på mig i korridoren och kom bort till mig. Jag fick en stor mysig kram och sen ropade hans kompisar på honom och han sprang tillbaka.

Förra veckan (kanske torsdag) när vi var ute och cyklade så var vi helt plötsligt nära bilservicestället. Jag tog mod till mig och gick in. Där var bara en stackars nyanställd kille. Han som fixat vår bil hade slutat och chefen var inte där. Han tog namn och nummer efter att jag förklarat vad saken gällde. Chefen skulle få infon.

Idag när jag parkerade hos tandläkaren (granne till bilmeken) så slog det mig att han aldrig ringde mig (surprice?!). Så jag gick in igen. Ingen chef, bara stackars nyanställd. Jag skrev en ny lapp med namn och nummer på.

Jag ger mig inte i första taget kan jag säga, och turligt nog ligger mitt gym ovanpå deras lokal så det är inte ens jobbigt att gå dit ibland och påminna om att jag vill ha ett snack med chefen.

Simon gillar att sätta sig i sin gamla barnstol som vi har monterat ihop för att lägga på vinden. Idag kom Joel och sköt på vilket uppskattades av oss alla!

Idag var det dax för mig att åka på jobbmöte. Det var ledningsgrupp som iofs började vid lunch men som slutade med middag och sen åkte jag hem. Under middagen slog det mig varför det kändes lite jobbigt. Jag var trött på att sitta ner. Visste inte riktigt hur jag skulle sitta lixom.

Inser att jag under två månader inte suttit så mycket. Inte i sträck. Inte ens när vi åkt bil långt för då tog vi långa raster.

Inte undra på att kroppen säger ifrån! Nu blir det till att stå upp och jobba till och från

Denna dag blev det dessvärre inget. Sue var på ledningsgruppsmöte och jag är fortfarande så pass förkyld att jag inte kunde vara där. Joel var på dagis som vanligt men Simon stannade hemma med mig.

Simon var dock väldigt trött under dagen och sov tre timmar efter lunch, så det kanske var bra med en vilodag.

John fortsatte hosta så jag skippade jobbet och valde inskolningen istället. Ganska tidigt på förmiddagen dök Simon i asfalten på väg ur sandlådan och skrapade ett finger rätt rejält. Han grät och grät och vi fixade plåster.

Det blev dock aldrig Simons dag. Så länge vi var ute fick jag inte gå långt ifrån honom. Han ville åka cykel men hittade inte någon som ville ha honom på flaket så jag fick cykla runt honom lite. Precis när det lossnade lite för honom så var det dax att gå in. Givetvis blev han ledsen.

Bytte plåster, men han ville ändå pilla bort det. Samlingen gick ganska så bra (dvs han satt still mer än halva tiden). Sen var det matdax. Han åt lasagnen med rasande tempo och sen ville han gå ner. Man blir ju lite osäker på vad som är ok men han fick knalla runt lite… Nästa vecka får de ju köra på sitt sätt pedagogerna.

Sen skulle det sovas. Simon bara skrek. Efter en stund gick jag ut och lyckades hitta en annan typ av plåster som jag tänkte skulle vara bättre. Icke. Han bara grät och grät. Så till slut gick vi ur vilrummet och satte oss i myshörnan och läste. Efter en stund kom Angela och frågade om hon skulle försöka lite så jag kunde gå och äta.

Jag tog tacksamt emot hjälp och efter en stund sov Simon. Skönt att veta.

Efter vilan hoppades jag att det skulle ha vänt. Icke! Allt gick emot honom och när vi kvart i tre åt mellis och han fick kaviar i sitt sår gav jag upp och gick hem. Joel hade gärna stannat kvar en stund men han fick böja sig och följa med hem.

På måndag är det personalen och Simon, varken jag eller John ska vara med. John finns dock på lagom avstånd för att kunna gå dit om det skulle behövas.

Simons ordförråd bara blir större och större. Jag inser att vi inte riktigt hänger med. Idag på dagis när han var ledsen så kom han fram till mig och sa “bäja, bäja” och jag inser att han vill att jag ska bära honom.

Eftersom Joel var sen med orden och hade mycket ljud istället så märker jag att jag inte alls är beredd på alla ord utan hela tiden blir förvånad. Fast på ett bra sätt. Kommunikation är roligt!

Ikväll cyklade jag till konsum för att handla lite. Bestämde mig för att ta en soft kväll och gotta i soffan. Blidde både chips och ostbågar, och några tidningar. Lyx att bara sitta och softa i 1,5 timme. Gott var det oxå med lite av varje.

Nu ska jag ta och sova så vi orkar måla garage imorgon!

Idag när vi efter kvällis lekte lite extra i vardagsrummet så klättrade Simon upp i soffan och satte sig tillrätta och med bestämd röst säger han.

Bompa!

Vi tittade på varandra, och han sa det igen. Han ville titta på Bolibompa. Det hjälpte föga att vi förklarade att klockan var efter 7…

Vi har smugit in en liten “gilla-knapp” i raden längst ner i varje post. Tanken är att om man gillar en post eller sida, men inte orkar kommentera kan man klicka på gilla-knappen. Det syns inte vem som klickat utan bara hur många.

Så här efter semesterna kan det ju vara värt att kolla och nu vet jag

Sue’s Result: Du kan stanna kvar ett tag till

Är det dax för dig?

Det tog inte många sekunder för Joel att ta till sig den här boken. Sen vi fick den har han läst den varje kväll förutom en kväll, för då låg boken kvar på dagis. Han ville verkligen inte gå dit utan sin bok.

Det är en speciell typ av bilder på något sätt. Svårt att förklara men det är nästan som att man har klippt ut pappersbitar och lagt på – iaf hus och vägar. Gillar det.

Man kan läsa boken på många sätt. Dels finns det en liten historia med pratbubblor, dels finns det vanlig text som oxå relaterar till bilderna och i viss mån personerna med pratbubblor. Utöver detta kan man titta på bilderna bara, eller läsa lite här och var i de fiffiga inforutorna som finns.

Inforutorna är mycket bra för en sån som mig som inte har så bra koll på alla dessa konstiga bilar som finns. Men, och detta gillar jag, alla inforutorna handlar inte om bilar utan om fåglar, insekter, växter och annat – jättekul!

I slutet finns ett uppslag med alla konstiga bilar i boken, plus minst en som inte är med i boken – en med en sko och dassrulle. Den hittade Joel ikväll och skrattade massor.

Behöver jag säga att vi gillar den skarpt?

Tills ganska nyligen så var böcker böcker för mig. Eller ja, skillnaden jag såg på dem var om de var inbundna eller i pocketformat.

Så halkade jag in i recensionsträsket. Helt plötsligt öppnade sig en hel värld med olika förlag och under våren har jag haft förmånen att få recensera böcker från flera olika förlag.

Numera har jag mycket bättre koll på de olika förlagen och hur vissa av dem hänger samman. Tänk så mycket man har att lära!

Idag ringde klockan 2 minuter i 6. Det ovanliga den här gången var att jag tror att jag sovit ända sen jag la huvudet på kudden och somnade vid 23-tiden igår. Kan iaf inte minnas att jag varit vaken. Senast det hände, ja det vet jag faktiskt inte.

Står (!) nu vid skrivbordet och känner mig märkligt utvilad. Kanske är det en ny fas i livet även vad gäller sömn?

Idag var det första gången Simon lämnades på dagis efter en veckas inskolning.

Joel försvann iväg på en trehjuling direkt när vi kom dit, så där var det inte direkt något problem, men Simon verkade känna på sig att det var något på gång och blev allt pappigare under det att jag förberedde avfärd. Jag vinkade och sa hejdå och med en pedagog i handen verkade han dock finna sig i att ledas ner mot sandlådan i stället.

Under dagen ska jag hålla mig hemma som “stand-by” om han skulle bli alltför otröstlig.

Ikväll var det Crossfit igen (som alltid på måndagar). Det var dock inte bara vi där, utan några tusen mygg oxå. Att man rör på sig och blir svettig gör inte att myggen försvinner utan de kallar dit alla släktingar oxå.

I vanliga fall brukar vi ta av plagg allteftersom det blir svettigare och svettigare, men idag blev det tvärtom. De överdragskläder som åkte av i början åkte på efter hand för att skydda lite mot alla mygg. Allt regnande har gjort att det finns en hel del mygg nu, även hemma.

KUL pass var det iaf och det är en härlig känsla att orka!

Idag var första dagen på jobbet sen före midsommar. Det var ju meningen att det skulle bli förra veckan men allt gick ju inte enligt plan.

Det var som vanligt superskoj att träffa alla kollegor igen. En riktig belöning för allt slit under våren och sommaren var att många såg att jag faktiskt tappat kilon och shapat till mig. Härligt!! Ännu mer peppad att fortsätta träningen nu.

Att jag dessutom inte alls känner av den onda ryggen lägre känns kanon. Tog mig dessutom i kragen och stod upp vid skrivbordet några omgångar (TUR att det finns höj- och sänkbara skrivbord).

Joel är inne i en väldigt mysig fas. Ganska ofta blir han väldigt glad över saker och ting. Idag kom jag hem med lite ärvda kläder från Tona och Malte. Joel tittade glatt på några byxor och en tröja.

-”Åh, vad fina! TACK mamma!” säger han glatt och kommer mot mig med öppna armar och plutmun för att ge mig en kram och en puss.

Snacka om att man gärna ger honom fler saker!

Så lät budskapet från Telenorservice idag (både via mejl och sms). 1995 kr vill de sen ha för att byta usb-kontakten.

Jag ringde givetvis upp dem och ifrågasatte att en ny telefon inte pallar att laddas i två månader och JAG ska betala för det. Frågade hur det skulle bli efter bytet om jag fick någon garanti på arbetet. Inget extra, så om samma sak händer igen är det återigen mitt fel.

Grr… Eftersom HTC’s fixare hade sagt att det var så kunde inte de göra något annat men jag fick nummer till den firman och ska ringa imorgon och argumentera med dem. Tar ett bra tag före jag ger mig denna gång vill jag lova. Annars får jag väl hitta någon annan som kan laga den för en billigare peng?

Det hade tydligen gått helt friktionsfritt för Simon på dagis igår. Han hade varit glad och nöjd, ätit bra och sovit som en stock.

Även idag gick lämningen hyfsat, men Simon började gråta när jag skulle gå. Kanske har han börjat förstå vad det är som händer. Tror iofs att det var tillfälligt, men vi får se om de hör av sig under dagen…

Idag efter lunchen samlade jag kraft och ringde Anovo (som är HTC’s serviceställe) som jag hänvisades till igår.

Först fick jag säga ok på att samtalet kostade 19 kr (förvarnades igår) plus vanlig taxa. Sen kö en kvart. Sen fick jag prata med en snubbe där. Han sa samma sak som telenorservice. De tittar på felet (böjd kontakt”gaffel” i usbkontakten) och tittar i servicebulletinen som säger att det inte går på garantin. That’s it. Han undrade dock varför jag blivit hänvisad till honom för det är återförsäljaren som ska vara min kontaktperson och således får jag höra av mig till dem igen om jag inte är nöjd.

Sagt och gjort. Fick prata med nån kille ganska snabbt och sa att jag inte var nöjd med erbjudandet. Han hävdade samma som kollegan igår, och sa att om jag inte var nöjd så fick jag ringa till HTC. Han blev tystare när jag sagt att jag redan gjort det och blivit hänvisad tillbaka.

Eftersom jag fortfarande inte är nöjd så har jag nu namnet till han som är ansvarig för verkstan, och numret till växeln. Det blir samtal först imorgon tror jag. Då ska Örjan få visa om Telenorservice är något att ha eller inte!

Strax före lunch ringde det i telefonen och när jag såg att det var dagis trodde jag genast att det var Simon som bökar. Det visade sig mycket riktigt vara Simon de ringde om, men för att han hade lite feber. De hade varit på promenad och väl tillbaka var han helt orkeslös, och termometern hade visat strax över 37 grader. Bara för mig att åka dit och hämta hem honom.

Väl där satt jag med när de åt soppa och pannkakor. Simon lät sig väl smaka men höll låg profil. När vi kommit hem somnade han på två sekunder.

Idag stack jag och Åsa ut på jobblunch. Utanför bokhandeln i Ringen satt Björn Hellberg för att signera böcker. Antar att det var “Den flerfaldige mördaren” han signerade.

Kanske borde man läsa någon av hans böcker?

Missade precis ett t-banetåg på hemvägen och fick 10 minuter över så det blev tid över till samtal nr 3 till telenorservice. Denna gång växeln för jag skulle ju prata med chefen Örjan. Växeln informerade mig dock om att han nåddes på vanliga servicenumret så de fick koppla mig dit.

Fick prata med med en vanlig tekniker (kanske samma som igår) och frågade efter Örjan. Han satt i möte. Killen undrade om Örjan kunde ringa upp och vad det gällde. Han fick mitt servicenr och jag förklarade vad jag tyckte. Det kan inte kosta 2000 spänn att byta ut en usb-kontakt när telefonen kostar 3600 kr.

- “Ja, om vi drar av 1000 kr då”, säger killen. “Så det kostar 995 kr. Jag får egentligen bara dra av 500 kr så nu riskerar jag mitt jobb”.

Kalkylerade lite, och nappade på erbjudandet. Inte för att jag tror att han riskerar sitt jobb utan mest för att jag inte orkar tjata och böka mer. Så nu ska Anovo fixa min telefon. Undra hur lång tid det tar…

Förr kunde jag massor om sport. Kunde givetvis inte motstå DN’s test och helt borta är jag inte. Mycket irriterande dock att jag på minst två tvekade och valde fel.

10 RÄTT AV 15 MÖJLIGA

Av de 5299 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 1419(27%).

Vad kan du?

En viktigt del av mitt liv är, och har alltid varit, böcker. Vi har en kategori på bloggen som heter just Böcker. Det börjar dock bli lite många poster där och för att man ska få en bättre översikt över olika böcker och poster som rör läsning och böcker så har jag skapat en sida som heter Böcker.

Titta gärna in där om du har lust!

Kunde givetvis inte låta bli del två i DN’s sportfrågor.

13 RÄTT AV 16 MÖJLIGA

Av de 3117 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 1651(53%).

De jag hade fel på var okej på något sätt så jag får vara nöjd.

Vad kan du?

Den här tiden på året är det många som ändrar sina scheman, det märks på försäkringskassan. Jag har några frågor kring jämställdhetsbonusen och uttag av delar av dag, typ.

I måndags försökte jag nå dem via chat – upptaget.
I tisdags försökte jag igen och lyckades till slut. Fick en länk till beräkningssidan. Jo, tack den kan jag hitta själv. Då hänvisades jag till telefon för min fråga var för komplicerad för chat.
Idag har jag två gånger försökt nå dem via telefon. På hemsidan står det hur lång kön är, men enligt hon på chatten kan man välja att bli uppringd – kanon!

Fast först måste man komma fram till kön. Man guidas av en röst och väljer, knappar in personnummer för att det ska gå snabbare – vips så får man veta att belastningen är för hög så man får vara god att försöka senare. Varför då knappa in personnummer och ägna två minuter åt att klicka sig runt?

Nåja, jag har ju tills på tisdag på mig.

Egentligen skulle detta ha varit en fixardag (båda barnen på dagis och jag föräldraledig men i beredskap för dagisinskolningen). Men Simon fick ju hämtas vid lunch igår pga feber och en feberfri dag är det som gäller före de ska tillbaka till dagis.

Alltså är jag och Simon hemma idag. Han var enormt trött på förmiddagen så det blev en tidig lunch och sen slocknade han på nolltid. Han har senaste tiden sovit säkert två timmar på dagen och ibland tre så jag hoppades hinna fixa lite saker då.

Efter 1 timme och en kvart vaknar han. Försöker få honom att somna om eftersom han verkar trött, men icke.

Då slår det mig. Så var det ju hela vintern. När jag är hemma med honom sover han av okänd anledning nästan alltid mindre än normalt. Hade glömt det.

Det är bara att inse. Kittyböckerna jag läste på 80-talet är inte något som Simon och Joel kommer att vilja läsa.

Alltså har jag tagit steget och rensat ut dem ur bokhyllan (allt för att få till en plats för vår läsfåtölj). Således finns det nu 65 Kittyböcker som söker ett nytt hem. Blir det inte någon vi känner så kommer de att skänkas till Möjligheternas hus som i höst flyttar till Skarpnäck.

Först till kvarn!

Eftersom Simon inte hade feber igår var det dagis som gällde idag. Bökade på regnställ och gav oss iväg.

Joel cyklade in på sin springcykel, baxade den på plats så att jag kunde låsa och ta hjälmen. Sen var han borta med vinden. Skönt att det är så lätt med honom. Han hittade snabbt nya Henrik – som är den extraresurs storbarn ska ha hela hösten.

Jag la in lite extra kläder och skor och sen satte jag Simon i sandlådan och lekte fint. Av Joel, som helt plötsligt dök upp, fick jag massa kramar och pussar. När jag sa hej då till Simon så började han gråta. En av vikarierna satt brevid honom så det var bara för mig att vinka och säga hej då.

Vilken konstig känsla att gå iväg från dagis utan barn…

Ja, då var jag hemma själv. Eftersom jag inte räknar med att ens ha hela dagen att fixa saker så har jag satt högt tempo. Fixat återvinning och sopor. Fixat diskmaskin (tömt, fyllt), samlat tvätt och satt en maskin.

När jag tog soporna och återvinnnigen såg jag att det såg allt annat än rent ut där de står. Nu är det rent där När jag ändå var igång så fick kaklet sig en omgång så nu kan man återigen spegla sig i det.

Känns bra på mindre än en timme. Alltså lite belöning i form av kaffe och blogg. Sen är det dags att fortsätta beta av listan. Jo, jag har förresten ringt försäkringskassan två gånger oxå. Nu ligger rekordet på 1 min 22 sek tills jag knappat in personnummer och får veta att det är hög belastning och att jag ska återkomma.

Provade försäkringskassan igen. Nu var jag fokuserad och hade memorerat valen. Låt snubben babbla, tryck 2 för att komma till barn och föräldrar, tryck 3 för att komma till föräldrapenning, lite mer babbel och sen personnummer. Sen meddelandet att jag ska återkomma.

57 sek!

Ännu har inte dagis ringt så jag misstänker att det gått bra för nu är det nog sovning där. Bra med en knuff i rumpan iaf för nu har jag fixat lunch efter att ha röjt på vinden en timme. Blir en del att slänga, skänka och blocka, plus att det blir lite bättre ordning på vinden.

Har dessutom slängt in en andra tvättmaskin, fyllt torktumlaren och samlat ihop lakan för tvätt. Nu väntar jag på att Mataffären ska komma med veckans storhandling, samtidigt som jag avnjuter en stilla lunch.

Snabbare går nog inte. skönt att kunna kapa en minut på att veta knapptryckningarna i förväg. Något måste man ju roa sig med när man ska ringa försäkringskassan…

Någon gång tycker jag att jag borde komma fram när det finns en ledig plats i kön!

I tisdags så accepterade jag att telenorservice skulle börja fixa min telefon. Igår loggade jag in på deras sida bara för att kolla. Då står det:

Idag loggade jag in igen och skickade ett meddelande till dem. Sen kom jag på att jag kanske kunde kolla på Anovos hemsida (telefonen lagas nämligen där). Där fanns trevligare besked:

Kanske kanske kan jag få tillbaka min Desire nästa vecka

Äntligen kom jag fram!! Förväntad kötid är 32 minuter och min plats i kön är 429. Det stämde dock som hon sa på chatten härom dagen att man kan välja att bli uppringd när det är ens tur. Så jag knappade in mitt mobilnummer och fortsätter fixa här hemma (tvätt nr 3 rullar, tork nr 2, långkoksgryta på spisen, mer röjt på vinden).

De kommer att göra tre försök att nå mig på numret jag angett. Det kallar jag bra service!

Försäkringskassan ringde och jag fick prata med Anita. Förklara mitt dilemma. Vi jobbar båda 75% – dvs 6 timmar per dag och jag vill inte sänka vår SGI och jag vill få ut så mycket jämställdhetsbonus som möjligt.

Ska jag och John ta 1/4 av Joels dagar vi har kvar, eller Simon eller blandat? Kan vi då ta föräldraledigt samma dag (fast olika tid på dagen)?

Svaret är att de inte vet. Vi får testa, och se vad lappen i februari säger och då helst testa i november för det är utbetalningsdatum som styr vad som kommer med och inte. Allt ligger nämligen i deras system och beräknas automatiskt, så det bästa jag kan göra är att testa deras räknesnurra.

Tjohoo, då har jag något att pyssla med när vi städat ikväll. Kunde de kanske göra det lite krångligare?

Tog med en hög saker till grovsoporna på väg till dagis, trots duggregn. Sa till en av Joels pedagoger att han tycker det är jätteroligt att vara med de stora barnen. Hon sa att Joel är så otroligt glad och hjälpsam och mycket omtyckt. Kul att höra!

Sen gick jag in till Simon och förväntade mig att det skulle ha varit lite jobbigt. Men icke, där satt en skrattande Simon och pedagogerna sa att det gått jättebra. Några tårar när jag gick men sen hade han ätit som en häst, ropat lite på mig när han skulle somna men lite klapp på magen av Marie så hade han somnat, och lekt massor.

Skönt! Vi firade med glassbilen (efter världens snabbaste bajsblöjebyte).

I natt vid 2 ropade Joel och jag gick in. Han ville ha lite sällis så jag la mig brevid honom tills han somnade. Väl tillbaka i sängen började Simon. John hanterade honom. Gick inte, han ville inte somna om. Han fick komma upp i vår säng. Fick en banan och lite vatten.

Han försökte somna, men när han andades så lät det lite snorigt i näsan så han fokuserade på det istället. Vaknade till och ville leka tända-släcka-lampan. Sen ville han leka koja under täcket. Vid fyra-tiden somnade han till slut i sin egen säng. zzz…

Innan jag somnade hann jag tänka att han nog tar sovmorgon. Icke. Fem över sex gav jag upp och tog upp honom i sängen. Snorproduceringen hade börjat. Klart att man inte kan sova då!

Kollade tempen – ingen feber. Således fick han gå till dagis. Nu får vi se hur det går. Han blev jätteledsen när jag skulle gå…

(vi har redan börjat deala om vabben nästa vecka)

Under ett av sommarens IKEA-besök hittade jag ett tyg som kändes rätt för soffkuddarna. De gamla är 10 år nästan på dagen så det behövs lite nytt. Inte helt fel att tyget kostade 19 kr metern!

En kudde fick jag till rätt snabbt men sen har tiden inte funnits. I onsdags skulle jag ju varit hemma och barnen på dagis, men tji fick jag för Simon skulle vara hemma en feberfri dag. Jag var dock fast besluten att ändå få till soffkuddarna. Naturligtvis vaknade Simon extra tidigt från vilan så han fick vara med. Med hjälp av svtplay och Mamma Mu så gick det till slut även om det inte var enkelt.

Hade bestämt mig för att köra en enkel lösning – örngottsvarianten. Två fördelar, det går fortare att sy och det går att ta av för att tvätta. När jag väl bestämt mig för måtten och hur jag skulle göra så gick det undan eftersom jag har enoverlock (ovärderlig!).

Riktigt nöjd med resultatet. Enda nackdelen är att man nu tänker mer på att sofföverdraget behöver tvättas (kemtvätt..).

Vi har en fruktskål men jag har länge irriterat mig på bananerna. De kläms lätt och är svåra att få tag på (snudd på i-landsproblem?).

Härom dagen kläckte vi idén att sätta upp en krok i överskåpet så att vi kunde hänga bananerna istället. Grymt smidigt!

På första IKEA-besöket i somras köpte vi en stor stol till Simon, liknande den Joel har sen 1,5 år tillbaka. Simon hade nämligen blivit lite intresserad av Joels men vi var tveksamma till att sätta honom på den eftersom han fortfarande var väldigt rörlig.

John monterade den iaf för att ha det gjort. Simon var extremt tydlig (som alltid) med vad han ville så han fick testa. I början nojade vi en del men faktum är att han har suttit väldigt bra på den i en månads tid nu och inte ramlat ner. Gäller bara att vara lite vaksam på när han ätit klart och vill ner.

Nu ställer vi nog vår antilop i föreningslokalen.

Inte kunde vi ana att det skulle ta så lång tid att göra rumsbytet. Fast det är å andra sidan inte så lätt att göra saker med två små barn som vill vara delaktiga. Vi inser dock att det är värt all tid för nu har vi ett renodlat arbetsrum och ett renodlat barnrum.

I barnrummet har en del kvar vad gäller leksaksrensning och förvaring men det känns som bra höstaktiviteter. Barnen har fått var sin sänghörna med hjälp av Billybokhyllor som vi ställt ut från väggen. Med draperi framför kan det bli lite avskilt och mysigt om man vill. Bordet är tänkt att pysslas på och det gör Joel nästan dagligen nu (sax, tejp, papper och pennor), Simon stoppar mest i munnen. Mycket golvyta var ett önskemål så att man kan ha plats att bygga och fixa, eller vad man nu väljer att göra.

Vi valde oxå att göra en myshörna med bäddmadrass, kuddar och täcken. Hur mysigt som helst! Givetvis blev det även ett draperi in till rummet – dock har vi gjort det möjligt att hänga undan.

Givetvis har vi fortsatt på spåret med glada färger!

Under röjningen hittade jag min gamla kassettbandspelare (tidigt 80-tal tror jag). Joel blev eld och lågor och jag letade raskt fram lite gamla kassettband med barnfokus (den som spar han har).

Måste säga att det var bra mycket enklare för Joel att hantera än CD-skivorna. Nu har vi lyssnat på smurfer och annat skoj. Joels favorit är sången om hunden “Taxameter”.

Förra helgen var det målning av garagen i vår samfällighet. John hostade så han vallade barnen medans jag målade. Riktigt skoj att måla och fort gick det. På lördagen var det många som målade och kvällen avslutades med kräftskiva (vi avvek tidigt). På söndagen var vi några få som målade resten (inte alls mycket) och monterade ner ställningarna.

Idag på väg till dagis pekade Joel på garagen där jag målade och sa att det blivit fint.

För ett par veckor sen lämnade jag in cykeln på TCM för att bakväxeln hade gått sönder. De bytte även kedjan, som även hade fått sig en omgång.

Igår skulle jag cykla till jobbet för första gången sen lagningen men jag märkte snart att kedjan hoppade till ibland när jag cyklade i uppförsbackar. Backen på Skanstullsbron på hemvägen blev ingen dans på rosor och väl hemma ringde jag TCM och undrade vad som var fel.

Han sa direkt att det var kassetten som behövde bytas och att jag kunde få det fixat utan ytterligare arbetskostnad. Kassetten ska tydligen bytas när man byter kedja om den är tillräckligt sliten, och så var tydligen fallet med min.

Idag åkte jag dit på lunchen och fick det fixat medans jag väntade. När han var klar sa han att han även passat på att rikta bakhjulet lite och justera ett litet glapp i navet.

Oj vilken skillnad det var att cykla efter den justeringen och den nya kassetten.

I sommar lärde sig Simon klättra på riktigt. Han ser hur Joel gör och vill sen göra själv. Han kommer dessutom på egna äventyr. Numera stänger vi toadörren nere för annars går Simon in och klättrar upp i handfatet via en pall. När vi är med får han sitta där och senast jag klippte honom fick han sitta vilket var mycket smidigt!

Förra våren fick vi lite kläder och leksaker av en kollega. Bla en stor Bamse. Eftersom Joel har en snuttefilt i bamseformat så har den stora Bamse fått vara Bamses mamma.

Idag var det en annan kollega som rensat och undrade om vi ville ha en Bamse till – nästan likadan som den andra. Givetvis!

Skämtade lite om att det blir Bamsepappa. Hann knappt visa den för Joel så sken han upp och sa “Bamsepappa”. Sen gick han runt med sin lilla Bamsefamilj – en bamsemamma, en bamsepappa, en bamseJoel och en bamseSimon.

Hur gulligt som helst.

Har lite då och då loggat in för att kolla när min telefon är fixad. Har sett att serviceverkstan (Anovo) ligger i Nacka men inte tänkt så mycket på Telenorservice geografiska placering.

Idag när jag loggade in för att kolla så var den klar! Tjohoo, då kommer kanske imorgon tänkte jag.

Sen såg jag infon. Den har skickats till Malmö. Ja, det är väl klart att den måste till Telenorservice och vända först… Undra om de måste packa upp och tittat och fixa något för då lär den dröja till nästa vecka.

Suck!

Idag var det min tur att vara hemma med snuvig Simon. Kollegan Åsa kom ut och vi kunde planera hösten lite samtidigt som Simon lekte.

Strax före 11 kom han och tog min hand samtidigt som han sa:

Äta!

Bestämt ledde han ut mig i köket och ville upp på sin stol. Det var bara att servera lunch

I söndags surfade jag lite på Dustin Home och letade efter ett väggfäste till datormonitorn. Den gamla gör att monitorn sitter lite konstigt och för långt från väggen. Jag hittade en perfekt för 70 kr.

Innan jag gick till kassan funderade jag om det var något mer när jag ändå beställde. Efter lite funderingar började jag titta på routrar. Den vi har är inte klockren och borde bytas ut. Jag tittade lite på utbudet och insåg snabbt att man nog vill att den ska klara gigabit-hastighet. De billigaste hade alla något jag inte gillade, så det fick bli en ganska häftig variant.

När väl routern klarar gigabit, vill man ju att allt annat ska klara det så det fick bli två switchar och ett nätverkskort också. En extra USB-kabel och ett InvisibleShield skärmskydd till telefonen slank även ner i varukorgen.

Vid utcheckningen såg jag i ögonvrån att de hade sänkt priset på en riktigt cool Dell skärm med IPS-panel. När den gamla monitorn gick sönder för inte så länge sen köpte vi iofs en ny, men två är ju bättre än en och jag var aldrig riktig nöjd med den nya. Och det var ett riktigt bra pris för den skärmen. Den måste ju också hängas på väggen så det fick även bli ett väggfäste till.

Idag kom alla grejorna till postutlämningen på ICA och det var knappt jag kunde bära allt på egen hand till bilen.