Imorgon bär det av mot Dalsland så idag ska vi packa. Kan dock ta lite tid när man kan ha såhär roligt istället…

I torsdags så var jag på massage efter lunch och eftersom bilen var på lagning så cyklade jag. Toyota hade sagt att de stängde 17 så det var ingen idé att ta sig hem utan jag ringde dem och frågade hur det gick. Jodå 4-halv 5 skulle den vara klar så jag trampade ut till Kungens kurva och var där vid halv 5. Tog en nr-lapp och när det var min tur så gick snubben och hämtade en av killarna jag pratat med när jag lämnade in bilen.

- “Du kan följa med här bakom” sa han.

Väl bakom väggen pekade han på en stol och sa att jag kunde sätta mig. Man inser ju att det inte är några goda nyheter eftersom ingen annan fördes bakom väggen…

- “Den där privata firman, de har inte gjort ett bra jobb kan jag säga” inleder han med.

Sen får jag höra hur muttrar saknats, saker som skulle dras åt hårt satt löst, saker som skulle sitta löst satt hårt. Kamdrevet hade de tryckt sönder när de satte på det och samtidigt skadat kamaxeln.

Vidare berättade han att de fortfarande höll på att skruva ihop den och jag kunde slå mig ner i fikahörnan och vänta.

Först 18:20 var de klara… Då var jag vrålhungrig och lite halvstressad över att vi inte börjat packa inför vår Sverigeturné. Tackade dem dock väldigt för att de gjort det klart och lovade dyrt och heligt att aldrig använda någon privat firma igen.

Vi fick förresten en hel uppsats om vad de hittat och även några av delarna som de förstört, så efter semestern fortsätter följetongen.

Redan på väg hem från Toytota inser jag att bilen går bättre. Något lite “traktorljud” måste ha funnits för nu finns det inte och jag reagerade på det. Läskigt att inse så här i efterhand.

Dessutom otroligt skönt att inte ha en motorlampa som lyser!

Eftersom det drog ut på tiden att hämta bilen så blev det en ganska sen kväll i torsdags, och det fanns en hel del kvar att fixa på fredagen före vi kunde åka iväg på semester.

Kändes dock väldigt skönt att ha skrivit packningslista i Google docs för då kunde jag t o m kolla igenom den och lägga till när jag satt och väntade på bilen.

Simon stoppar verkligen fortfarande allt i munnen och Joel är just nu inne i en pysselperiod vilket innebär att vi får hålla lite extra koll på Simon.

Tuschpennor är faktiskt bättre än kritor – så länge locket är på.

Inför semesterresan fick vi nys om en dvd som lät passande för Joel, Stora maskiner. Mycket riktigt. Joel fullkomligt älskade den och ville inte titta på några andra filmer. För Simons skull så bytte vi dock några gånger.

Joel nästan satt och gapade när han såg de stora skogsmaskinerna, gaffeltruckarna och annat som de visade. Tänk att maskiner kan vara så spännande!!

I fredags kom vi så äntligen iväg på vår sommarresa i södra Sverige. Som Joel har längtat efter att få åka till mormor och farmor. Som vanligt så sov barnen mindre i bilen än de gör hemma men tack vare dvd i bilen så var de mycket nöjda. Simon inledde dock med att somna före vi hann lämna hemmet.

Vi stannade i Eskilstuna på McDonalds för lunch och passade på att leka lite. Sen höll vi ut till Karlskoga där vi lyckades hitta en fantastiskt härlig badstrand och svalkade fötter och fikade lite medhavt. Efter en stund så somnade till slut även Joel när han läste Bamse.

Strax efter Karlstad började middagsmagen att knorra och vi slog en signal till vännerna Veronica och Per i Åmål. De fixade pizza och bjöd på jordgubbar och glass. Barnen inventerade tomten, huset och en del köksskåp och jagade katterna.

Efter att ha kommit fram ganska sent på fredagkvällen gjorde vi lördagen till en lugn dag.

Lekte hemma hos mormor, inventerade mina gamla leksaker och hittade några godbitar till barnen, tog en sväng till Karlssons såklart och hittade ny kökslampa till mormor (som sedan monterades och hängdes upp), jagade varandra på gräsmattan (både med och utan vattenspruta) och så provade vi stora badplatsen i Lilla Lee.

På söndagen styrde vi kosan ännu längre västerut och denna gång ända till havet för besök i Hunnebostrand. Vägen dit är ganska krokig och när vi nådde Dingle så kräktes Simon helt plötsligt. Som tur var gick det enkelt att “åtgärda” för vi hade saker ganska redo då han gjort så en gång tidigare.

Ungefär i samma veva slutade det att regna och vädret blev bara bättre och soligare ju längre dagen led och avslutades i solgass.

Vi bjöds på lunch i huset som Anna och Peter med familj hyr några veckor och packade sen in barnen i diverse olika vagndon och gav oss iväg på promenad ner på byn. Åt glass och klättrade på klippor.

Sen var det dax att promenera tillbaka och vidare till Anse, Sten och Kalle med nytillskottet “pojke” som inte fått något namn ännu (kanske Bror, Knut, Erik eller Filip). Tänk vad de är små när de är så nya i världen!

Vi bjöds på fika och återigen var det himmelriket på jorden för Joel och Simon som lekte inne och ute och knappt hade tid att fika.

Middagen bjöd Anna och Peter på i sitt hus och den avnjöts utomhus men så lugn och stilla blev den inte eftersom det var fullt med barn och upptåg.

19:00 rullade vi iväg med bilen, 19:05 sov Simon och 19:10 sov Joel. De vaknade först när det var måndag och klockan var över 7.

Senaste månaden har Joel haft väldigt svårt att komma till ro på kvällarna. Vi har mest skyllt på ljusa kvällar men även funderat på om det kanske är dax att sluta sova på dagen.

Eftersom han blir väldigt trött vid lunch och gärna sover runt 2 timmar har vi tänkt att han nog behöver sova på dagen. Igår när vi var i Hunnebo så fick han bara en powernap på 10-15 minuter och slocknade sen som ett ljus i bilen för att sova till strax efter 7 imorse. Det fick oss att tänka att det nog är så att han sover för mycket på dagen.

Idag testade vi, och han fick inte sova på dagen. Vid middagen smög han iväg och efter en stund tittade vi till honom – han hade somnat i soffan. Han fick dock bara sova en kort stund tills vi väckte honom – mycket svårväckt var han.

På kvällen somnade han utan problem vid halv 8! Så nu antar vi att det är powernap på en kvart som gäller dagtid.

Nu när jag kommit igång och träna så bra så vill jag ju verkligen inte tappa det på semestern så träningskläderna packades ned.

Ikväll tog jag mig i kragen så fort barnen somnat och körde ett egenkomponerat pass.

Lite trist att köra själv och aningens fånig kände jag mig på gräsmattan utanför mammas lägenhet där inte bara John och mamma tittade på utan även några andra grannar.

Men vad gör man inte för att glädja andra!

21-15-9 är en passande WOD och jag körde burpees, sit-ups, push-ups och squat. Avslutade med plankan i en minut.

På onsdag är det dax igen

För två somrar sen var vi kattvakter för grannarnas katt när de var iväg några veckor. Som tack fick vi bla tre keramikmuggar med våra namn på.
Sen dess har Simon kommit till vår familj och vi har funderat på hur man skulle kunna komplettera samlingen.

Så i våras surfade jag på en kollegas blogg och hon länkade till en webshop som sålde en viss kruka. Jag surfade dit och såg att butiken hette Commershuset. Precis så heter en butik i Ed och döm om min förvåning när det visade sig vara just den butiken.

Surfade runt och höll på att tappa hakan när de har just dessa muggar. Nu när vi är hemma i Ed passade vi på att stanna förbi och köpte en mugg, så nu är samlingen komplett.

Ikväll var det ganska många barn ute i området och helt plötsligt stod där en ledig trehjuling. Simon var först dit och placerade sig lämpligt där bak. Joel var inte sen att sätta sig och trampa iväg.

Igår besökte vi min kompis Jenny och hennes familj som bor strax utanför Ed. De har oxå två pojkar, 8 och 5 år gamla så givetvis var det rena himmelriket för våra pojkar.

Det fanns bla bilar och duplo inne och ute fanns både lekstuga och trädkoja. Vi blev bjudna påbåde  lunch och fika och sen förflyttade vi vuxna oss efter barnen så vi hann besöka de flesta rummen inne och platserna ute. Barnen lekte jättebra och Simon var överraskande glad trots att han borde vara trött som en fisk.

För två år sen när vi var där och vi bara hade Joel och deras söner var yngre tyckte vi att det var lugnt och skönt när vi kom därifrån. I år berättade vi om det och garvade då vi alla insåg att nu var det deras tur att tycka det var lugnt och skönt när vi lämnade dem.

Idag var det dax att hälsa på Sandra med familj. De bor inte heller här utan är och hälsar på. De har dock tillgång till ett hus nära en badsjö i Håbol. Vädret var dessutom härligt så vi njöt massor.

Joel blev mycket förtjust i sonen Philip som fyller 13 i dagarna och ville leka med honom i tältet och sitta i hans knä. Tror inte Philip var lika till sig men höll artigt god min

Efter att ha fikat så knallade vi ner till Långelidstjärnet med en gummitbåt. Det var perfekt badtemperatur (tyckte jag och Simon). Joel var mycket lycklig när jag simmade runt med honom i den lilla båten. Klart roligare än att bada!

John hade med sig fiskespö så Joel fick testa att fiska på riktigt för första gången i sitt liv.

När jag var liten gick jag inte på dagis utan var hos dagmamma. Hon bor alldeles i närheten av mamma så när vi är hemma brukar det bli en fika hos dem.

Redan första dagen träffade vi på dem i lekparken bakom deras hus och bestämde tisdag för fika.

Så efter lite morgonlek knallade vi dit alla fem. Det bjöds på glass och kakor i stora lass. En korg med leksaker var framplockad och den tömdes ganska så snabbt och tog intresset från köksskåp och lådor en lång stund.

Lite nostalgi att sitta där i köket som jag minns från när jag var liten. Tiden går rätt så fort…

Idag hade vi inga besök inplanerade utan satsade på att tvätta och röja hemma, och handla lite.

Simon gillade både tvättstugan och dammsugaren, men roligast var kojan som vi gjorde av stolar och filtar när John dammsög.

Joel gillade helt klart alla andra barn som dök upp och ville vara med. Han fick en liten powernap på 10 minuter när han tittade på Stora maskiner.

På kvällen somnade de utan minsta problem och redan halv 8 var det tyst, och rent, i hemmet.

Efter en ganska tidig middag stack vi till Älgparken i närheten. Klockan 17 matas nämligen älgarna och det är ju roligare att se än att bara titta på älgarna.

Vi var där för 3,5 år sen och tyckte det var jättespännande. Barnen tyckte dock inte att det var lika spännande, trots att man fick komma så nära att man kunde klappa dem. Det som var mest spännande var nämligen traktorn som stod parkerad på vägen mot entrén. Så efter att ha tittat en kort stund på älgarna köpte vi glass och gick och tittade på traktorn istället.

Idag är det onsdag och således återigen dax för cross på hemmaplan. Idag var John med och testade burpees för första gången. Precis som de flesta andra blev han lite överraskad över hur mycket flås man får av dem. Det blev en repris av måndagens pass så att John visste vad han skulle göra.

Inte bara John var med utan även några grannbarn. Eller med och med, de stod mest någon dm ifrån oss och frågade vad vi höll på med, och sprang och hämtade glass och läskade oss med.

Nu blir det nytt pass på fredag med nya omgivningar så nu spånar jag på vad vi ska hitta på för att utmana oss då

Idag packade vi ihop våra saker och stuvade in dem i bilen. Strax efter 9 styrde vi kosan söderut efter att ha kramat och vinkat hej då till mormor.

Till vår förvåning somnade båda barnen ganska snabbt och sov nästan hela vägen till Lina, Majken och Klas (Linus jobbade). Hemma hos dem bjöds det på fantastiskt god köttfärssås och pasta. Lite kaffe hann vi oxå med men annars var det bevakning av vilda pojkar som gällde.

De klappade bebis, jagade varandra, hoppade i säng, provade fina pärlhalsband osv. Tror att Lina och kanske även Klas tyckte det blev ganska lugnt och skönt när vi lämnade dem

Det var dock klart roligt att träffas och vi hann prata en hel del!

När barnen inte vill sova, och dvd:n inte längre lockar så är det bra att ha lite andra saker att underhålla barnen med i bilen.

Förutom lite ätbart och böcker så hade jag till sommarens resa handlat lite på ABC leksaker när de hade rea någon gång. Bla ett syblock som Joel först fick testa och tyckte var rolig en bra stund. När han tröttnade så fick Simon ta över och även han fann stort intresse i att dra “nålen” hit och dit.

På första delen av resan plockade jag fram “crazy faces” som underhöll dem båda lite måttligt. Mest blev det massa småsaker överallt i bilen. Idag underhöll den dock Simon en bra stund.

Joel fick även ett litet häfte i hårdpapp och ett ark med dekaler som kan återanvändas massa med gånger. Det var roligt att lossa dem och sätta dit dem en gång men sen svalnade intresset.

Kvar i kassen finns ett trollblock – får se när det behöver tas fram.

Efter stoppet hos Lina så gick det smidigt ner till Kvibille och farmor. Där fanns även faster Anna med katten Lo.

Katten lärde sig snabbt att det var bäst att försvinna iväg när barnen var i närheten.

Joel älskar att hoppa och döm om vår förvåning när Joel lyckades hoppa på den hoppboll som farmor plockade fram.

Han flög iofs som en vante ibland men roligt hade han.

Faster Anna plockade fram badminton och Joel var inte sen att försöka.

Ett tag var det intressant och lockade till en del skratt även om det gick sådär, sen var det roligare att kasta rack än att försöka träffa “bollen” med det…

Det var inte bara lek med hoppboll och badminton första dagen i Kvibille utan John bogserade Ior (faster Annas bil) till meken eftersom den var död. Jag underhöll barnen under tiden.

Efter lunch så dök kusinerna Daniel och Johannes upp med sina föräldrar och det blev fullt ös i några timmar. Bland annat med en billig badboll som vi hade med oss. Den hann med två turer upp på taket före den sa pang och gav upp. Daniel hade fått en egen kamera så det blev några gruppbilder (tydligen viktigt just nu).

Jag och John avslutade dagen med ett tufft crossfitpass (mitt tredje på resan!).

Fiskspelet hittas och efter det har Simon sin klara favorit hos farmor.

Fiskarna hittade vi både här och där och jag tror att alla håller med om att det gör ONT att trampa på dem.

Ett av målen med besöket i Kvibille var att garaget skulle rensas och röjas. Så på lördagen kom Eric över så satte de tre fart. Det tog sin tid men det blev bra. Nu finns det plats att köra in två bilar om man vill!

Jag underhöll barnen under tiden, först i lekparken sen i trädgården. Pust (både varmt och jobbigt)! Daniel var en strålande hjälpare i lekparken och Joel mycket nöjd med storkusinens assistans.

Efter att Simon sovit (kort vila pga en fluga som dök upp och gjorde att Joel inte somnade heller).

Jag åkte tidigare till Ingela som förberedde middagsmaten och Joel och Simon var mycket nöjda med alla leksaker som fanns att tillgå i kusinernas hem. Dagen avslutades med en god middag men två ganska vilda barn gjorde att vi satt allt annat än stilla

Det är ungefär nu på resan som vi inser hur frustrerande det är att hälsa på hos folk men varken hinna prata med dem, eller hinna hjälpa till. Två så pass små barn med upptäckargenen väl utvecklad gav mig och John fullt upp. Vi hoppas att alla har förståelse

På söndag förmiddag packade Eric, Ingela, Anna och John skräpet från garagerensningen på en kärra och drog till återvinningsstationen i Getinge. Det räckte med en vända vilket var tur eftersom det var ganska så varmt…

Efter turen till återvinningsstationen kom vi överens om att träffas på eftermiddagen och ta oss till stranden. Vi valde en plats där det var en bit att gå men istället nästan folktomt på stranden.

Otroligt mysig promenad genom skogen och skönt att slippa solens varma strålar. Väl framme vid stranden gav vi oss ganska snabbt ut i vattnet och jösses vad barnen gillade det. Joel fick testa sina armringar och gillade att plaska runt själv med dem.

Sandstrand har dock sina sidor. En är att man får sand överallt. Med små barn kan det vara lite jobbigt tycker vi. Värre blir det om man smörjer in barnen… Att fika var näst intill omöjligt faktiskt, såvida man inte gillar när det knastrar

Wapnö gård besökte vi på måndagen. Tokhett var ordet och visst var det roligt med kossor men som vanligt var det maskinerna som lockade mest.

En stor grävmaskin fanns att beskåda eftersom de bygger gårdshotell. Sen hade vi turen att komma just när de dräktiga korna skulle få ny halm – det var nämligen en stor traktor som körde ut med den och fixade och donade. Joel stod som förhäxad.

Dagens höjdpunkt var dock vid gårdsbutiken där de hade tramptraktorer för barnen. Till vår förvåning var Simon lika galen i dem som Joel.

Sen fick vi även titta på en stor stor traktorgräsklippare.

Kokarusellen var det nog vi vuxna som fann mest intressant.

Eftersom båda barnen tyckte det var så kul att bada på söndagen åkte vi till stranden efter besöket på Wapnö gård. Den här gången valde vi en strand som var nära en parkering. Således kort att gå men med mycket folk. Eftersom klockan var närmare fyra valde vi att inte smörja in barnen och inte heller ta med mer än själva badsakerna (därav inga bilder). Smidigt.

Jag tog med mig Joel ut på lite djupare vatten där han bottnade lite lagom och fick honom att tycka det var jätteroligt att flyta runt med sina armringar. Helt plötsligt insåg vi att han faktiskt plaskade runt utan att nudda botten! Hur nöjd som helst blev han såklart när vi insåg det och berämde honom för det.

På två dagar så hann både Joel och Simon få var sin fästing.

Simon “lyckades” sen även få ett getingstick, men reagerade inte nämvärt på det mer än just när den stack. Mycket skönt!

På kvällen var det återigen dax för träning. Halva nöjet har faktiskt varit att klura ihop egna pass och svårast var att komma ihåg så jag fick skriva en liten “kom-ihåg-lapp”.

Just det här passet satte vi på tid – 15 minuter. Klart jobbigt!

I tisdags styrde jag och Johns syster Anna kosan till Ullared. Jag hade tänkt att spana in lite knoddkläder och kanske lite saker till kommande adventskalender – plus att Panduro har outletbutik där.

Vi kom dit vid halv 10 och många stora parkeringsytor stod tomma så vi kom defintivt före de stora massorna för när vi vid tre-tiden åkte iväg fanns det knappt en ruta ledigt.

Gekås var första stoppet. Drygt en timme spenderade vi där och jag tittade mest på kläder – hittade extremt lite. Bättre att satsa på reor i stan faktiskt. Sen lite leksaksfokus och där var det bättre. En del av paketen i vinterns adventskalender har nu fått innehåll.

Bästa köpet, som det klänns nu, var ett regnställ från Helly Hansens. Så nu kan det få regna för hela familjen är rustad.

Panduros outlet var en stor besvikelse. Inte alls stort utbud. Några få julsaker, mycket för smyckestillverkare typ. Bättre att gå på vanliga reor hos Panduro.

Det var två nöjda tjejer som åkte hemåt utan att ha stressat alls. Var mycket glad att jag åkt dit utan barnen för en del barn man såg gjorde det inte särskilt kul för sina föräldrar (kanske gav de igen för att föräldrarna drog med dem till Ullared?)

Joel fick sova rätt mycket på dagen och var således ganska pigg på kvällen.

Vi tog därför en promenad runt i Kvibille med Joel och hans springcykel. Han fick styra och vi testade alla lekparker vi hittade. Mysigt!

Någon av dagarna undrade John en kort stund var hans plånbok var. Sen glömde vi bort det. Helt plötsligt var det onsdag och bilen var fullpackad. Då kommer John på det igen.

Var är min plånbok?

Huset gås igenom av alla vuxna i omgångar, men vi inser ganska snabbt att det bara är att ta ut packningen och börja leta. Som tur är letar John först i sina nerpackade byxor – där plånboken som tur är ligger. Vi packar snabbt in och styr kosan söderut.

Några kortare stopp på vägen pga av illamående Simon annars gick det som tåget ner till min kusin med familj i Hörby. Vädret var gudomligt och barnen lekte helnöjda på den stora gräsmattan. Som tur var fanns det både skugga, vattenslang och jordgubbar.

Inomhus fanns hur mycket saker som helst att pilla på. Joel tyckte Wilmas rum var super, Simon gillade övriga huset och det var ständig övervakning som gällde.

Läggningen var dock svår eftersom de sovit mycket i bilen och det var varmt.

Redan i Kvibille jagades det katt och mer skulle det bli. Den här katten hade inte vett att sticka och gömma sig utan höll sig i närheten vilket gjorde att Simon många gånger utbrast i ett kvittrande skratt. Då visste man var som var på gång och det var bara att följa efter. Simon hindrar man nämligen inte så enkelt, inte heller kan man finta honom med distrahering utan bäst är att han får testa för att sen bli nöjd.

Tack vare all kattjagning så kan Simon nu krypa under bord.

Redan i Halmstad så insåg Joel att han kunde klara sig själv i vattnet även när han inte bottnar. Så när vi kommit till Hörby insåg vi att det skulle vara för varmt att åka till Skånes djurpark som annars är standard. Istället invigde vi Nya Lågedammsbadet. Det gamla badet hängde jag på när jag var liten och hälsade på min mormor så det var roligt att ta med grabbarna hit.

Först lekte vi lite i barnbassängen men förflyttade oss snabbt till stora bassängen. Simon åkte flytring och blev rätt dåsig medans Joel efter en stund återigen vågade släppa kontakten med oss och sparka av egen kraft. Han ville knappt gå upp ur vattnet trots att han var trött.

Trumsetet som stod uppställt i rummet där vi sov gillades av minst tre personer i familjen.

Aningens förvånande att Joel verkade ha så bra koll på hur man skulle göra…

Joel somnade i min famn under middagen (utan att orka äta), helt slut efter badet och värmen. Tre timmar senare vaknade han av en otäck mardröm och kunde inte komma till ro igen så han fick komma ner.

Roligt att se hur han smög runt och var väldigt lågmäld. Till hans stora lycka fanns det lite godis som han snabbt plockade till sig lite av.

På fredagen styrde vi kosan till Fulltofta med barnen på förmiddagen. Enligt kvinnan i receptionen var barnen tvungna att röra allt i utställningen (hon sa så till Joel) men det tog inte lång tid att inse att även här behövde Simon övervakas rätt hårt. Han har en förmåga att hitta allt som man inte bör, eller får röra.

Före vi avslutade med lunch tog vi en sväng ute till en liten hinder-/balansbana. Joel visade framfötterna och Simon visade att han minsann kan klättra riktigt bra.

Eftersom det var galet varmt och badet dagen före var en succé så körde vi en repris. Den här gången var Maja med och vi valde att lösa biljett även för innebadet.

Där fanns en vattenrutschkanan som vi givetvis testade. Först med Joel som gillade den skarpt och då insåg vi oxå att det utan problem gick att ha Simon i knät så han fick oxå åka – nästan lika glad som Joel.

Ser fram emot mera sånt i framtiden!

Så i lördags kom vi då hem efter drygt två veckor på resande fot. Sista veckan hann vi inte blogga så nu blir det bloggposter som dateras bakåt med start på Jaga katt 9 juli.

För ett tag sen hände en olycka i vår säng när Joel sov där. Av någon anledning så hade vi köpt en bäddmadrass där man inte kan ta loss tyget och tvätta och kanske ännu konstigare är att vi ännu inte haft någon anledning att ta av den tidigare för att tvätta!

Vi funderade lite och bestämde oss för att köpa en ny. Strax före vi lämnade in bilen i juni så åkte jag till Mio (som hade billigare bäddmadrassen med tvättbart tyg än IKEA!) och skulle köpa deras billigaste. Det var dock beställningsvara så någon gång under semestern ringde de och sa att den kommit.

Så dan efter vi kom hem (i söndags) så åkte jag och Joel och hämtade madrassen. Den gick in i takboxen så vi kunde storhandla på hemvägen.

Nu har vi provat den i några nätter och den är banne mig bättre än den förra! O klart bättre än de vi har lånat från våningssängen i väntan på denna.

Såhär mycket gick bakluckan att stänga med TV:n i bilen

Vi började kolla lite på ny TV när vi kom hem från skåne. Kraven var ca 40″, audio ut, LAN, DLNA, 100 Hz och full HD. Vi hittade en på Media Markt i Forum Nacka som uppfyllde kraven och slog till igår.

DLNA gör att vi kan kolla på hemladdade TV-serier utan någon extra mediaspelare (X-boxen som vi använt tidigare). Funderar även på att införskaffa en kortdelare så vi kan använda den inbyggda digitalmottagaren och på så sätt kunna se på HD-kanaler men även spela in en kanal och titta på en annan samtidigt.

Ska förmodligen också fixa en dator kopplad till TV:n för att kunna titta på SVT-play m.m.

49 galna lösningar på vardagens problem är underrubriken, men jag tycker nog inte att de är så galna utan inspirerande och logiska. Jag tror att vi i vårt samhälle har en förmåga att glömma bort att barn är väldigt kompetenta och i många fall själva kan hjälpa till att lösa problem, eller hantera dem problemen på bättre sätt.

Fast det kanske viktigaste jag läser ut bland alla tips är att lära sig att lyssna på sin magkänsla och inte på vad alla andra säger, eller vad man tror att de tycker och tänker.

Gillar den verkligen och har pepprat John med roliga anekdoter ifrån den senaste tiden. Har du barn så tycker jag definitivt att du ska läsa den, eller varför inte ge bort den till någon med barn?

Några riktiga guldkorn har jag fått med mig och kommer att testa i framtiden. Nu får boken en framskjuten plats på toaletten för det är perfekt att kunna läsa lite då och då, och formatet passar (faran är att folk fastnar där…). Alltså en bok man vill läsa i igen!

Hemsidan innehåller inte så mycket, men kanske kan bloggen eller facebook ge mer framöver!

Här kan du läsa vad Lilla O tycker om boken.

Boken är ett recensionsex från Norstedts.

Förr var jag riktigt allmänbildad och hade troligen fått riktigt bra på detta test. Nu är det sämre får jag erkänna.

8 RÄTT AV 15 MÖJLIGA

Av de 12865 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 704(5%).

Vad kan du?

Härom dagen bloggade jag ikapp från semesterresan men hann aldrig klart. Det gör jag nu istället och även dessa inlägg bakåtdateras så om du vill läsa om dagarna i Skåne så börja med I Hörby.

När vi styrde  kosan hemåt i lördags började jag känna av lite ont i halsen. Det blev värre nån dag för att sen bli bättre. Men så igår vände det igen och blev värre så inatt har jag sovit uselt (när barnen för en gångs skull sovit som små änglar trots förkylningar) och idag är huvet fullt med snor.

Som tur är har värmen gett sig så det är inte längre tokvarmt vilket gör det lite lättare att stå ut.

Jag som sett fram emot att komma hem och köra crossfit två gånger i veckan. Nu blir det nog vila en vecka till…

En av Joels favoritmaskiner är gräsklippare. På semesterresan lyckades han få ut en hel del på det området.

Det började i Kvibille när grannen kom och klippte gräset. Han stannade och vinkade och undrade om Joel ville följa med men han vågade inte.

I Hörby har de en jättestor gräsmatta så vi anade att det skulle finnas en gräsklippare. Mycket riktigt! Det fanns faktiskt två

Ena dagen fick både jag och John provköra med Joel i knät och nästa dag fick Joel åka med Boris en lång sväng före han körde in den i ladan igen. Givetvis var vi inne och tittade på den andra de hade oxå.

När jag sen pratade med mamma igår så berättade hon att en kvart efter att vi åkt iväg från henne så hade det kommit fyra åkgräsklippare till hennes område. Tydligen hade det varit någon slags övningskörning.

Under semestern kläcktes idéen om att göra om hobbyrummet till barnrum och barnrummet till arbetsrum. Efter omfattande planering har nu själva flytten påbörjats. Återigen inser vi det omöjliga i att rensa ut saker i samband med flytt…

Huvudsyftet är att separera barn- och vuxensaker bättre men även att barnen ska få ett större, eget rum. Våningssängen får stryka på foten och har nu monterats ner och kommer ersättas av två barnsängar.

Det märks på barnen att de uppfattar att det är förändingar på gång, de är svårare att lägga, pillar på allt och är i allmänhet en smula oroliga. Vi hoppas flytten är klar och saker har återgått till vardagen när dagis börjar.

Började läsa i bilen på semestern men fastnade inte riktigt. Kanske för att jag tyckte den var lite otäck. Handlade om saker jag helst inte vill känna till. Så helt plötsligt tog boken en, för mig, oväntad vändning och jag var fast. Trots förkylning och rätt dåliga nätter har jag två kvällar legat uppe alldeles för sent och läst och idag läste jag slut på den medan barnen lekte bredvid.

De skriver så bra, så otroligt bra. Det känns att deras förarbete är gediget och detaljer känns mycket trovärdiga och det är nog därför jag tycker den första delen  är otäck.

Även i denna del får man brottas lite med att allt inte är svart eller vitt. Mycket är uppbyggt kring det temat här. Får man göra något dåligt för att uppnå något som är väldigt bra?

I den här delen tar dessutom sidohistorien om Evert lite fart framåt och blir intressantare. Ser definitivt fram emot nästa del när den nu kommer.

Har du inte läst deras böcker ännu så har du fem superbra böcker att se fram emot!

Igår när vi skulle till lekparken kom Joel på att han ju måste ha med sin telefon (en av våra gammal avlagda). Han ringde lite ibland till mormor och farmor.

Idag åkte hela familjen till IKEA och vi inledde på barnavdelningen. Efter ett tag plockar Joel upp telefonen som han hade med i fickan även idag. Med viktig röst säger han:

Ringa matmannen nu. Jag är hungrig.

Med telefonen vid örat pratar han en liten stund och sen är han nöjd och tittar vidare på säng. Före de öppnade för lunch klockan 11 så hann Joel ringa matmannen 2-3 gånger.

Under andra hälften av semesterresan så funkade det helt plötsligt inte att ladda min Desire. Vid en liten inspektion var det någon liten “pigg” som vikt sig i kontakten. Eftersom John har en likadan funkade det ju fint att byta batterier och ladda via John, men det är ju ingen långsiktig lösning så jag chattade med Telenor som skickade en servicepåse.

Igår fick jag äntligen tummen ur och packade ner min lilla vän efter att ha gjort backuper, och tagit ur minneskort och simkort. Lämnade in påsen så idag har den gått iväg via Schenker till Telenors mekarställe.

Enligt killen jag chattade med så tar det i genomsnitt 2-3 veckor… Tänk att man kan vänja sig så på bara tre månader!

Så var vi då på IKEA idag och köpte nya sängar till barnen. Väl hemma så monterade vi och fixade plats i det något kaotiska barnrummet (bättring kommer inom kort precis som bilder).

Joel var med och monterade och mycket upprymd över sin nya säng och det nya rummet. Han har förutom ett kort gästspel en natt i våningssängen i början av juni sovit i extrasängen bredvid vår säng sen i julas. Simon verkade inte förstå så mycket av det som pågick men han har å andra sidan alltid sovit i vårt rum. Först i vår säng (hundsängen), sen spjälsängen, sen vår säng och sen resesängen.

John åkte till Bauhaus för att fixa lite saker till rumsbytet och jag gav mig på läggningen. Det märktes att det var nya rutiner och vi fick knö ner oss i en av sängarna för att läsa bok eftersom myshörnan ännu inte är klar. Efter en stund lyckades dock Simon somna när jag satt bredvid och ett tag senare även Joel då jag satt och läste min bok och han sin.

Nu får vi se hur det går!

Joel har börjat få en uppfattning om tid. Nu och sen. Sen kan vara om en minut, eller om två veckor. Bättre precision än så finns inte.

Att sen är sämre än nu är helt klart. Allt ska ske nu. Det blir alltså inte det minsta lättare att vänta om det man väntar på är om 5 minuter istället för om 5 timmar. Så tjat om att saker ska hända nu nu nu har blivit en del av vår vardag.

Det är häftigt att få hänga med i utvecklingen och att utvecklas själv!

Igår fick barnen somna i sina egna sängar i eget rum. Ungefär samtidigt som jag publicerade posten så vaknade Simon och ropade på oss. Han hade lite svårt att somna om i sin nya säng så han fick följa med in i vårt rum och sova i resesängen.

Joel däremot sov hela natten i sin nya säng, och var mycket nöjd över det på morgonen. En sväng in till honom vid halv 4 var det enda och då somnade han snabbt om när jag la mig bredvid honom en stund.

Kanske flyttar vi in resesängen i rummet ikväll. Vi får se. Planen är att få in de nya rutinerna före dagis börjar i mitten av augusti.

Joel har börjat bli lite kräsen och vissa dagar duger inte något på svtplay. Idag var en sån dag så jag kollade igenom kategorin barn och hittade Mamma Mu.

Vilken succé! Så snart ett avsnitt var slut ville han titta på ett till. Även Simon satt som förhäxad och ibland skrattade han så han nästan kiknade.

Det lär bli mer Mamma Mu här hos oss.

Efter att ha hittat Mamma Mu på svtplay råkade jag hittade denna i bokhyllan. Simon hade redan somnat så det var bara Joel som lyssnade. Men som han lyssnade. Efteråt frågade jag om han gillade den och han nickade allvarligt.

Bilderna är helt underbara. Såklart eftersom det är Sven Nordqvist som tecknat.

Gillar dialogen. Känner igen mig i kråkan. Hur man säger nej till barn för att sen ändra sig när man inser att man bara fastnat i ett tråkigt tänkande. Det är roligt med Mamma Mu som vill och vågar! Fler borde tänka utanför det normala.

Igår efter middagen tog jag med barnen till lekparken och vi lekte och hade oss i sandlådan alla tre. Så helt plötsligt får jag en skopa sand över mig, och således sand överallt. Det var Joel som tyckte det var en bra idé. Det tyckte inte jag och det var jag tydlig med.

Två minuter senare gjorde Simon ett försök till repris. Då lackade jag ur och gick och satte mig en bit därifrån och sa att jag inte sitter med och leker i sandlådan om de kastar sand på mig.

Givetvis förklarade jag varför och pratade om att respektera andra och så. Plus att man såklart ska be om ursäkt om man råkat göra något nån inte gillar.

Efter en stund så kom Joel bort till mig och gav mig en kram samtidigt som han sa:

Förlåt mig, vara vänner nu?

Givetvis återgick jag till sandlådeleken. Hittade sand både här och där på kvällen…

Åh, det är så kallt och jobbigt när man får för mycket glass i munnen på en gång.

John råkar bita av en för stor bit på isglassen.

Häromdagen vi på Media Markt och tittade på TV (att köpa alltså). När vi gick förbi hyllan med trådlösa telefoner kom jag på att vår hemtelefon gick sönder för ett tag sen och det kanske vore läge att köpa ny.

Kraven var: uttag för headset, headsetet ska kunna sitta i när man laddar, enkel, nummerpresentation, inte Philips och trådlös och de uppfylldes av en Panasonic 8412. Den hade även två lurar som kan användas som interntelefon och möjlighet att spärra nummer vilket vi såg som en bonus.

När vi köpte ny TV uppstod möjligheten att koppla in en dator eftersom bilden nu var tillräckligt bra. Under flytt av arbetsrum/barnrum använder vi inte den stationära datorn så den kopplades till TV:n häromdagen var jag och köpte ett trådlöst tangentbord med trackball, så man kan sitta i TV-soffan och hantera datorn. Tangentbordet är ganska litet vilket känns passande i TV-soffan. Perfekt för att titta på film, bilder läsa mail etc. Får se om vi köper en liten mediadator också…

Innan vi fick barn hade jag en massa åsikter kring uppfostran av barn. När Joel väl kommit insåg jag i många fall att det där jag  trodde jag visste hur det funkade, inte alls stämde.

Men sen hade jag ju faktiskt rätt att tycka om uppfostran igen, för jag har ju testat på ett barn. Så innan Simon kom hade jag återigen åsikter kring uppfostran av barn.

Nu när Simon varit med oss i över 15 månader har jag blivit väldigt ödmjuk vad gäller uppfostran av barn.

Barn är olika, föräldrar är olika. Så länge man löser saker på ett sätt som inte skadar någon så gör man rätt. Det som funkar för vissa funkar kanske inte för andra. Jag gillar dock att höra hur andra löser saker och ting så att man kan få lite idéer och inspiration

Simon har börjat inse att man får uppmärksamhet när man har ont. Så nu går han ofta runt och säger “Aj” och pekar någonstans på kroppen.

Sen hjälper han gärna till och blåser eller pussar där han har ont.