Idag fick jag äntligen ändan ur och ringde och bokade service på cykeln. Jag kunde komma ner med den direkt så skulle jag få tillbaka den på torsdag eller fredag. Perfekt, tänkte jag och tog en trött Simon i ryggsäcken efter lunch och åkte dit.

Väl där sa de att jag kunde hämta först på måndag, vilket alltså innebär en helg utan cykling, men det fick väl gå ändå – jag verkar vara en av de få kunderna där som inte ska åka vätternrundan. Servicen, en s k “TCM-service” där de smörjer alla vajrar, riktar hjulen och ställer in bromsar och växlar, ingick när jag köpte cykeln.

Passade även på att snegla på skor och hittade ett par mysiga Shimano som funkar med både för SPD och SPD-SL. Jag funderar på att byta mina trampor till ett SPD-SL och måste då ha andra skor. Det blir lite dyrt så jag ska nog fundera lite till…

Simon somnade direkt när jag la honom i sängen när vi kom hem.

Idag kom Simon på ett roligt trick – att doppa nappen i mjöl för att sedan stoppa den i munnen och låta sig väl smaka. Detta pågick en liten stund medan jag satt med ryggen till upptagen med något.

När vi ska åka på semester tänkte vi ta med vår cykelvagn. Den är ganska skrymmande, så en takbox har därför hamnat på inköpslistan. I söndags hittade vi en kandidat på blocket, så vi åkte till Tullinge för att kolla. Väl där provade vi att cykelvagnen fick plats, prutade 100 spänn och slog till.

Förvaringen löstes igår genom att jag satte upp två reglar i garaget, ovanför bilen, på vilka takboxen kan ligga. Oklart om man kan manövrera ner boxen och upp på bilen själv, men det gick iallafall att baxa upp den (med viss möda).

Efter fem månader i extrasängen så ville Joel helt plötsligt sova i våningsängen igen. Givetvis fick han det så nu får vi se hur det blir inatt.

Simon sover sedan i april, då han var sjuk, i resesängen i vårt rum.

Förra veckan kom ett utskick på mejl från familjeliv.se där de lottade ut biobiljetter till Pettson & Findus: Glömligheter. En film vi har hemma men när jag vunnit biljetter till den så tyckte jag det vore ett spännande äventyr för Joel. Så i söndags packade vi ner lite fika och åkte buss + tunnelbana in till stan. Mycket spännande bara det.

Evenemanget var ett samarbete med Semper som lanserade nya produkter – så vi fick givetvis smakprov. Det gick hur bra som helst att titta på filmen, men jag tror Joel lika gärna tittar på film hemma. Vi fick ballonger på vägen ut, sen njöt vi lite jordgubbar i solen på Hötorget och åt burgare till lunch innan vi styrde kosan hemåt igen.

Det var en ganska trött kille som satt i mitt knä med sin napp på hemvägen, men han blev pigg när han fick syn på John som väntade när vi kom ut (takbox skulle inhandlas).

Nu börjar Simon få bra koll på sina fötter och ben. Han klarar allt oftare trappsteg och kan parera för fler och fler saker. Idag ville han helt plötsligt knalla iväg och vägrade lyssna när vi ropade på honom. Istället följde jag och Joel med. Joel sprang runt och skrek, och Simon försökte göra samma sak. Han lyckades bättre med skriket än med springandet, men han har inte så långt kvar. Tur att vi är vältränade numera för vi lär inte få sitta still i sommar!

Strålande solsken, föräldraledig och Joels lediga dag. Det fanns alla förutsättningar för en utflykt. Således packade vi ihop lite saker och la i cykelvagnen. Jag trampade iväg till Flaten. Aningens tungt med två knoddar och packning men det är nyttig träning

I princip helt ensamma var vi, vilket var tur för annars hade det inte gått att hålla reda på barnen. Joel kom på att man kunde kasta sten i vattnet och skrek högt av förtjusning. Simon ville givetvis ner i vattnet. Vi fikade och lekte i lekhuset som finns där.

Efter 1,5 timme packade vi ihop oss igen och vände hemåt för lunch. Barnen hade nog gärna stannat längre så det blir fler turer dit. Helt suveränt med cykelvagnen! Barnen sitter jättenöjda och tittar på allt vi åker förbi. Joel babblar på även om jag har svårt att svara eftersom jag knappt hör vad han säger.

När barnen somnat efter lunchen så tog jag fram solsängen på baksidan och njöt av sol,  kaffe, glass och tidning. Alldeles underbart.

När de vaknat så gick vi ut på baksidan och solsängen blev genast en favorit. Simon var lite hängig ett tag och satt i mitt knä på sängen när jag bläddrade i en tidning. Joel ville inte vara sämre så han sprang in och hämtade en Bamsetidning som han satt och bläddrade i brevid mig.

Sen tog vi oss i kragen och planterade lite, både kejsarvindor i blomlådan John byggde förra sommaren, och sockerärtor i pallkragen.

En härlig eftermiddag!

Efter att ha haft några mindre bra rundor (välte, höll på att krocka, och ösregn – i söndags) så gav jag mig iväg på cykeln igår vid halv 8.

Vilken underbar kväll! Hade korta cykelbyxor och t-tröja  och varken frös eller var för varm.Vädret var helt gudomligt och det kändes som om livet lekte!  Fötterna domnade senare än vanligt! Jag kände mig dessutom starkare än vanligt. Nu är planen två rundor till (en vanlig och en längre) och sen är det dax för stora rundan – Tjejvättern 10 mil!

Simon gillar verkligen att utforska lekparken nu. Han knallar runt och tittar, känner och testar. Rutschkanan är en favorit, likaså gunga och sandlåda. Precis som Joel så kan han sysselsätta sig själv ett bra tag.

Härligt att få följa små personer när de utforskar små vardagliga ting.

John gick för ett bra tag sen över till Googles applikationer och jag har funderat på det, men inte orkat. Det tar en del tid att gå över, plus en del energi att komma in i nya rutiner. Men så för en månad sen köpte jag ju ny telefon, och då har jag insett nyttan med att ha saker och ting på nätet och inte vara beroende av en viss dator, eller att behöva synka saker manuellt.

Så förra helgen började jag använda Googles kalender och i helgen som var gick jag över till gmail. Använder fortfarande samma e-postadress (inställningsbart) så inga infomejl till dem i adressboken eller så – smidigt.

Efter bara några dar gillar jag det skarpt. Otroligt smidigt att ha det tillgängligt i telefonen hela tiden.

Kalendern sen är ju bara helt underbar! Så otroligt smidigt att kunna dela kalender, att kunna ha olika kalendrar för olika typer av kalenderposter (tex en kalender för bemärkelsedagar, en för saker som behöver göras (vattna blommor, klippa barnens naglar, kolla räntan på huslånen etc) osv).

Ju vanare man blir desto bättre brukar det ju dessutom bli så det här kan bli hur bra som helst!

Första året med Joel gick fort men i jämförelse med Simons första år var det superlångt. Förstår inte att det har gått mer än ett år sen vi kom hem med den lille krabaten.

• Han har blivit 26 cm längre.
• Han har blivit 7,4 kg tyngre.
• Han har lärt sig att gå (och springa lite).
• Han kan säga flera saker som vi förstår.
• Han har börjat äta själv även om inte allt kommer in i munnen.
• Han sover i spjälsäng och är jätteduktig på att somna själv.
• Han förstår massor. Vi har insett hur mycket man glömt från när Joel var i samma ålder. Nu vet vi oxå att barn är väldigt olika, i sig själva, oavsett hur vi gjort.

För ett tag när jag tränade så gick vi igenom push press under teknikdelen på passet. Det blir ju ett litet hopp för kroppen utan att fötterna lyfter och när jag tittade i spegeln såg jag till min förvåning att det hoppade. Givetvis brösten men det förväntar man sig ju, men nu var det även höftkuddarna! (såg faktiskt riktigt roligt ut)

Så ska det inte vara tycker jag, så nu ska de bort. Fast frågan är bara hur…

Igår hade Simon feber men verkade bättre på kvällen. Natten avlöpte väl. På förmiddagen blev det några blöjbyten (och en del extra tvätt) men annars var Simon sig lik förutom att han inte verkade vilja äta så mycket.

När vi vattnade blommorna efter dagis så kom han plötsligt fram till mig och ville upp i knät vilket han såklart fick. Helt plötsligt kräks han upp mellanmålet som jag lyckades få i honom.

Kan säga att det var skönt att vi var ute så vi bara kunde ta vattenslangen och spola av mig, Simon och trappan. Vi satt en stund till men efter det återgick han till vanlig lek.

Idag var en stor dag för Joel. Han gick nämligen till dagis utan blöja. Vi har frågat honom många gånger men han har bestämt velat ha blöja. Idag sa han först att han ville ha men verkade glömma bort det sen.

Han har ju i över tre månader nu gått från att ha blöja jämt till att bara ha det på dagis.

Lite nyfiken var jag vid hämtningen, men de sa att det hade gått så bra. På vilan hade han haft blöja för de brukar göra så det första gångerna när någon slutar. Han hade dessutom sovit utan napp, så personalen frågade om han slutat med det oxå. Jag tittade förvånat på dem och intygade att vi har långt kvar till nappslut…

Vi gick hem stolta idag kan jag säga!

Av en slump nämnde en cross-kompis att deras barn går på en jättebra friskola här i Skarpnäck – Skarpnäcks Fria Skola. Jag hade inte ens tänkt i såna banor än så jag blev lite överrumplad.

Surfade såklart in på deras hemsida och mejlade lite frågor. Rektorn svarade igår och sa att jag kunde ringa så skulle han svara på mina frågor.

Nu har jag alldeles nyss pratat med honom och fick bara bra svar så nu har vi ställt dem i kö (de behövde bara namn och personnummer) och enligt honom kan vi i princip vara säkra på en plats om vi vill ha.

I vintras var kvällarna tuffa med stökiga barn, sen blev det bättre och båda barnen kunde somna vid halv 8 och sen sova hela kvällen. Så blev Simon sjuk i april och vi var tillbaka i stökiga rutiner. Då insåg man hur bra vi haft det ett tag.

Simon blev frisk till slut och han somnar nu extremt lätt på kvällarna eftersom han gått över till att sova en gång per dag nu i maj någon gång.

Joel däremot har väldigt svårt att komma till ro på kvällarna nu och somnar oftast inte förrän klockan närmat sig 9 – oavsett om han sovit lite eller mycket på dagen. Vi misstänker att de ljusa kvällarna och ibland varma sovrummet spelar in. Sen händer det mycket i hans huvud och han funderar över ditten och datten.

Vi är med i Disneyklubben, precis som jag var med i Kalle Ankas bokklubb när jag var liten. Nog trodde jag att de skulle ha enbart nya böcker, men icke. För ett tag sen fick vi en upphottad version av “Långben och den sällsamma fisken”. Texten är i princip identisk men bilderna är rejält upphottade.

På något sätt gillar jag de gamla bilderna bättre. Känns mer äkta.

Storyn är lite mysig med budskapet att man ofta har det bra där man är

Kvällarna är bättre nu, men framför allt är nätterna bra. Båda barnen kan låta lite pga en dröm eller så men varken onda ben/fötter (växtvärk?)  eller klåda har stört på ett bra tag nu.

Det märks faktiskt tydligt för helt plötsligt är vi inte dödströtta vid 10 på kvällarna utan sitter uppe till 11 eller senare (och pga det blir trötta).

Ibland vaknar Simon till vid 5 och det tar ett tag att somna om, men oftare sover han till efter 7. Joel tjuter ibland till eller ropar något, och då har han drömt, men somnar om bara man stoppar om honom. Även han sover ofta till efter 7 (kanske inte så konstigt med tanke på att han somnar sent iofs).

Det tar lite finlir att få till saker som man vill ha dem när man byter system. Lite då och då dyker det upp saker som inte längre funkar som tidigare. Oftast är det någon annan som dykt på problemet tidigare och löst det. På Google extensions kan man hitta mycket. Jag använder Google Chrome och vet inte hur/om det funkar i andra webbläsare

• Send using Gmail (no button): Använda gmail för att skicka mejl när man klickar på en mejladress.
• Google Tasks: Man får en liten ikon i sin webbläsare som går direkt till Google Tasks utan att öppna ett nytt fönster/flik.
• Google Mail Checker: Man får en liten ikon i sin webbläsare som visar hur många olästa mejl man har.

Finns säkert en hel hög till som jag kommer upptäcka ett behov av framöver.

Tjejvättern närmar sig. Ny hjälm inköpte jag i samband med nya skor eftersom John gillade min gamla så mycket.  Nya solglasögon blev det för någon vecka sen eftersom de jag köpte för typ 8 år har sett sina bästa vyer (barn har en förmåga att repa glasen tex…).

Idag kom cykeltröjan man fick för 100 kr om man anmälde sig till Tjejvättern via Axa Sportsclub och givetvis var jag tvungen att testa.

Så om det inte går bra den 12 juni, då har jag bara mig själv att skylla…

Igår kom visst en uppdatering till Desire. John fixade den manuellt själv valde jag att vänta tills den kom automatiskt. Det skedde runt lunchtid idag. Ett litet meddelande om att en uppdatering fanns och fråga om jag ville installera. Den fixade själv backup (sa den iaf) och sen uppdaterade den sig. Jag fick skriva in pin-koden som vanligt.

När den var klar fick jag ett grattis och info om att jag nu har version 1.21.405.2 (vilket stämmer med det jag ska ha).

Ska bli intressant och se om det märks någon skillnad.

I augusti förra året gick vi med i Flex Sports Club här i Skarpnäck. Jag trodde då det skulle bli svårt att ta sig iväg, mycket förkylningar som hejdar osv och hade som mål att ta mig dit i snitt 1 gång per vecka. Tror att jag snittade 1,5 gång i höstas och var mycket nöjd. Efter årsskiftet har jag varit väldigt fokuserad på att må bättre och då är träning en av faktorerna för framgång. Att de sen införde Crossfit har oxå påverkat i positiv bemärkelse eftersom det är så otroligt roligt.

Idag kollade jag på Funbeat hur mycket jag tränat hittills i år. Blev överraskad:

• 51 pass på Flex, varav 37 är crossfit
• 9 cykelpass
• 60 pass på 22 veckor ger 2,7 gånger per vecka

Jag är givetvis helnöjd – dels att jag lyckats ta mig iväg och träna men mest för att det har gett så bra resultat. Min kropp börjar funka som den ska igen!!

Facebook, ja vilket fenomen. En dimension som är intressant är hur företag gör reklam. Jag har några olika som jag följer (eller vad det heter) och Goboken är ett av dem. De lägger ofta ut frågor och lottar ut böcker bland dem som svarar. Ibland svarar jag ibland inte, ibland läser jag även vad andra skrivit och får lite tips och idéer.

Förra veckan svarade jag på en fråga och idag såg jag att jag vunnit en bok! Tänk vad grabbarna ska bli glada när det kommer ett paket och vilken bra början på veckan

Idag när vi var ute på eftermiddagen ville Joel prova sparkcykeln. Det var någon gång i våras han testade senast och då var det lååååååångt bort att han skulle kunna använda den. Nu satte vi på hjälmen och han tog den och sparkade iväg.

Kvar stod jag, helt mållös. Sen tog vi lång runda med den och han ramlade inte en enda gång. Måste vara så att träningen med springcykeln har gjort att balansen finns.

I helgen insåg vi att en gammal skruvdragare vi har inte längre är stark nog. Först tänkte vi gå till elektroniksoporna med den men sen insåg vi att den kanske kunde komma till användning i hemmet.

Barnen fick den. Joel blev mycket lycklig och på bilden ser man att Simon är högst intresserad oxå. Sen borrades och skruvades det mer eller mindre hela dagen, överallt man kan tänka sig.

För ett tag sen vann jag en brödmix i en tävling i en mattidning. Igår frågade jag Joel efter frukost vad han ville göra. Han ville baka.

Så vi tog fram påsen, jäst och värmde vatten. Sen var det bara att tuta och köra. Det var mycket enklare på den tiden när bara Joel hjälpte till, men det gick över förväntan. Gott blev det dessutom.

Joel gillar ketchup.

Iaf att prutta fram den ur flaskan för det är inte alltid han äter den.

Ganska ofta sjunger vi Ketchup ska prutta när vi äter ketchup. Joel uppskattar den sången.

Ända sen vi renoverade köket har vi funderat på att göra om golvet (både bets och lack är nämligen vattenbaserade=slits hårt), men vi inser att vi nog gör bäst i att vänta ett tag till.

Min pysselådra är hyfsat vilande just nu pga tidsbrist (eller bristande prioritering kanske), men jag följer en hel del bloggar för att få inspiration och idéer till kommande projekt. En av dessa är Ulliga gulliga saker. För några veckor sen frågade hon om det fanns intresse för en nålfiltningskurs via en separat blogg – givetvis fanns det! Så när det var dax anmälde jag mig till den.

31 maj drog den igång men först igår tog jag mig i kragen och testade. Var hur häftigt som helst. Hon jämför det lite med att skulptera i lera och jag kan förstå den jämförelsen. Det är dock svårt att få det som man vill. Första uppdraget var att göra ett hjärta (egentligen flera…), andra att pynta det. Jag får se om det blir pyntning idag, eller kanske imorgon.

Alldeles nyss när jag skulle fixa lite med räkningar och sånt fick jag se att skatteåterbäringen kommit in på kontot. Mycket trevligt – något ska man väl ha för att man lyckats (?) binda en del av huslånet på höga räntor.

Till veckan vet vi oxå om vi behöver stoppa alla pengarna i bilen…

Helt plötsligt har vi bara ett blöjbarn igen. Efter att Joel gick till dagis utan blöja förra veckan så har han inte haft blöja på sig någon gång. Känns väldigt konstigt och inget vi hade räknat med men ganska skönt.

Vi ser två milstolpar i resan, nämligen idén om klistermärken på pottan och toastegen. Utöver dessa två ingredienser så har det varit Joel som bestämt själv.

Våra grannar har en katt som heter Caesar. Ibland får vi i uppdrag att släppa in honom. Idag var en sån dag. Jag är alltid lite orolig att jag ska glömma bort att släppa in honom så jag ber alltid Joel hjälpa till att komma ihåg det.

Idag kom jag på det när jag lagt killarna och gick över och släppte in katten. En stund senare satt Joel plötsligt i trappan och pratade på om något. Efter en stund förstod vi att det var katten han pratade om. Vi hade glömt! Jag sa att jag redan släppt in honom och då blev Joel jätteledsen. Så vi fick gå över och se så att Caesar hade det bra. Sen var Joel nöjd.

Vi ska som bekant lämna in bilen på tisdag och då kom vi härom dagen på att vi kanske borde fixa ett lastgaller. Takboxen i all ära men det är ändå bra att kunna (man måste ju inte) kunna lasta upp till taket i bakluckan.

Jag ringde i måndags och fick till slut tag i en person på reservdelar som skulle kolla upp och återkomma. Det gjorde hon. Fick prisuppgift och sa att jag skulle fundera och återkomma.

Vi bestämde oss snabbt och sen har jag försökt återkomma. Lättare sagt än gjort faktiskt.

Idag på morgonen gav jag mig katten på att komma fram. Vid första försöket hamnade jag i kö, men så slutade rösten säga att jag stod i kö och hälsade välkommen istället. La på och provade igen. Den här gången lyssnade jag igenom alternativen ordentligt (har ju lärt mig det utantill: 3 för Haninge, 4 för reservdelar, 4 för reservdelar – får av någon anledning välja två gånger) och valde istället telefonist. Då kopplades jag till välkommen igen. Suck. Prövade en sista gång och då svarade de!

Tänk nu har fotbolls-VM börjat. Mitt intresse är ganska svalt eftersom Sverige inte är med. Fick dock tummen ur till slut och tippade med jobbet. Jag har satsat på att Tyskland vinner mot Brasilien i finalen.

För att få lite mer känsla för det så gjorde jag DN-testet om hur mycket man kan om fotbolls-VM:

6 RÄTT AV 14 MÖJLIGA

Oj vad det var svårt. Jag gissade på alla utom två…

Hur mycket vet du?

Igår var det så dax för Tjejvättern. Problemen började redan före vi kom iväg med en del sjukdomar här och där så det blev bara jag och Anna som åkte ner, utan påhejare. Det visade sig att vi var ute i alldeles lagom tid för från att vi hittade parkering tills att startskottet gick hade vi fullt upp, ingen slötid alls.

Man anade att det skulle bli tufft för på vattnen vid starten gick det gäss på vågorna och de första tre milen var urjobbiga. Trots nerförslut, bra cykel och pigga ben så spelade det ingen roll hur man trampade, farten stannade ändå på 17-18 km/h. Efter depåstoppet kom väggen, dvs det var en enorm stigning på väldigt kort sträcka, men sen kom belöningen. En fantastiskt mysig väg utan trafik med skog runt så blåsten kändes knappt. Vi susade på och plingade för att få fri framfart. Livet lekte!

Så när backarna i princip tagit slut hör jag hur mitt bakdäck låter konstigt och inser att jag fått punktering. Ropar på Anna och vi stannar. Bakdäcket, suck. Ingen av oss har någonsin fixat en punktering men hade med slang såklart och genom viss telefonsupport av Peter så lyckades vi byta innerslangen och efter ca 20 minuter rullade vi iväg till depån 1 km bort för att pumpa upp däcket ordentligt. Under tiden vi bytte däcket gick det säkert förbi 10 personer som hade fått punktering och de första frågade om vi oxå fått nubb. Vi kollade och jepp där satt ett nubb i mitt däck.

Efter luftpåfyllning gick banan åt ett annat väderstreck och motvinden byttes till medvind. Vilket fantastiskt lyft! Det gick så fort och det var så lätt att vi låg mitt i vägen och bara körde förbi alla andra. Underbar känsla. Många många gående med punktering såg vi och jag inser idag att vi nog hade tur som cyklade mitt i vägen för där verkat det inte ha funnits några nubb.

Sista delen var det lite blandat medvind och motvind, men framför allt en sidovind utan dess like. Man fick luta sig åt vänster på cykeln för att inte blåsa ner i diket. Galet!

Vi kom iaf i mål till slut och efter dusch, mat och shopping styrde vi kosan hemåt. Ett dagslångt äventyr kan man säga!

Både Corren och DN skrev om sabotaget.

Sluttid: 4:46, men om man räknar bort alla stop vi gjorde så blev den faktiska tiden på cykeln precis under 4 timmar vilket var målet!

Vi har en del gamla mobiltelefoner som barnen får leka med och det är ofta Joel låtsas att han ringer till mormor eller farmor. Idag plockade han upp mobilen och skulle ringa men skakar på huvudet och säger istället:

Nä, inget batteri. Slut på batteriet.

Jag har svårt att hålla mig för skratt såklart. En stund senare har vi en diskussion kring tandborstning och efter den plockar han upp telefonen igen och inleder med:

Hej tandläkaren!

Sen babblar han på en bra stund om tandtroll, borrning osv. Otroligt roligt att lyssna på även om jag inte fattade allt han sa.

Häromdagen var jag ute och gick en promenad med Simon i vagnen.

På en cykelväg möter vi en man i 50-års åldern och jag ser plötsligt hur han vinkar åt oss på lite avstånd. Jag försöker se om det är någon bekant medan han närmar sig alltmer, men känner inte igen honom. Precis innan han passerar oss hälsar jag tillbaka lite avvaktande.

Då först ser jag att Simon sitter i vagnen och vinkar åt alla som passerar.

Allt som oftast när man sitter och matar Simon vill han stoppa in nappen i munnen. Det är inte för att han är mätt, utan bara för att han måste.

Håller man maten lite framför honom så tar han tillslut ut nappen, tar en tugga, för att sedan stoppa in nappen igen. Att ta nappen ifrån honom är inte att tänka på…

Simon har börjat säga “Pappa”. Jag tyckte förstås att det var kul att han kunde ropa på mig, men det visade sig att så inte alls var fallet utan det är nappen han ropar efter.

Det räcker med att fråga honom var nappen är så börjar han tulta iväg ropandes

-”Pappa, pappa…”

Han säger ibland “Mamma” också, och det verkar vara benämningen på allt annat än nappen…

Idag var de barn (sex stycken) som ska flytta upp till storbarnsgruppen inbjudna dit tillsammans med sina föräldrar. Jag stack tidigt från jobbet (träning inför i höst…) och mötte övriga familjen på plats. Två av pedagogerna berättade lite om vad de gjorde och hur det funkade och sen fick vi ställa frågor. Allt detta medans barnen lekte och undersökte – och lät. Tror det kommer att passa Joel perfekt. Det finns massa tillgång till pysselsaker tex och numera klipper och tejpar han ofta hemma.

Joel ville inte alls stanna kvar idag utan sa nog varannan minut.

Vill gå hem nu mamma.

Men det hade nog inte så mycket med lokalen att göra utan att det faktiskt var dax att gå hem, men det framkallade lite skratt här och var. Ser fram emot en spännande höst!

Idag var det äntligen dax att lämna in bilen på Toyota i Haninge så jag styrde kosan söderut på morgonen och var på plats någon minut i 7 då de öppnar. Hade ju redan förklarat i telefon så när det väl blev min tur gick det ganska fort och de skulle höra av sig när de felsökt. Sen en liten promenad till bussen som tog mig in till stan.

Dagen gick och först strax efter 17 ringde de. Oljeläckan var högst troligen i transmissonskåpan (eller bröstkåpan som man oxå kan säga). Felkod 1349 (bara nästan samma som förra gången…?) vilket kan tyda på två saker, sensorn eller kamaxeldrevet. Sa att vi nyss bytt drevet. Då pratade han om konsumtionsrätten och att vi då kan ta tillbaka bilen till de som “inte” fixat den så är det upp till dem att fixa problemet. Jag sa att vi behöver ha bilen fixad nu, och inte längre litar på “vår” servicekille utan gärna ser att de fixar problemet och undrade hur mycket det skulle kosta. Fick prisuppgift och sen sa han att de har tider i slutet av juli.

Jag gapade bara och sa att jag trodde att de skulle fixat det nu direkt. Men det var visst inte alls planen, och hela tanken med att lämna in den nu var ju att vi skulle ha det fixat till vår Sverigeturné i sommar. Då hänvisade han till Toyota i Kungens Kurva. Så vitt han kunde se i datasystemet så hade de tider kvar i slutet av juni.

Dagens lärdom blir således: Om du lämnar in bilen för felsökning se då till att de har tid att fixa problemet i direkt anslutning.

När jag lagt på med Toyota Haninge ringde jag Toyota Kungens Kurva direkt och fick prata med en trevlig prick. Förklarade kort mitt problem.

- “Kamdrevet? Kollade de på kedjan?” frågar han.

- “Öh, ingen aning”, säger jag.

- “Då skulle jag vilja att mina killar kollar på det för det är inte första gången vi får en bil från Haninge där de säger kamdrevet men det är något annat”, förklarar han.

Jag suckar lite och blir lite trött på att det aldrig ska vara rätt ställe man tar sig till. Säger att vi ju nu betalt för en felsökning och det känns lite ruttet att betala för en till varpå han säger att den såklart ingår. Bra. Tror redan på hans killar.

Bokar en tid sista veckan i juni och är givetvis noga med att kolla att de faktiskt även tänker åtgärda problemen samma vecka – vilket de tänker. Lär återkomma i frågan.

Idag när vi skulle äta lunch fick Joel ta lingonsylt själv. När han tagit till sig började han även ta till Simon. Eftersom detta är en sällsynt uppvisning i broderskärlek försökte jag uppmuntra det på alla vis.

-”Oj, va snällt av dig Joel. Titta vad glad Simon blev nu.”

För att dessutom få in en liten påminnelse om att man ska säga tack tillade jag

-”Jag tror jag hörde hur Simon sa tack också…”

-”Tack”, hör jag då hur Simon kläcker ur sig med sin pipigaste röst innan han hugger in på lingonsylten.

Idag var vädret strålande på morgonen och eftersom Joel är hemma från dagis passade det perfekt med en tur till sjön. Solskydd applicerades och matsäck packades. Sen stuvade jag in båda barnen samt strandtillbehör i cykelvagnen och trampade ner till Flaten.

Nere på stranden var det folktomt. Joel kastade sten i vattnet och jag och Simon sparkade fotboll. Där fanns också en hungrig anka som Joel matade med riskaka.

När skuggorna blev alltför korta styrde vi kosan hemåt för att äta blodpudding. Simon somnade i vagnen.

Valet närmar sig och det dyker upp lite tester här och var. Förra året hade DN ett test där jag levde mest som en folkpartist. Nu har DN svaret på vem jag står närmast inför årets val, nämligen Kristdemokraterna. Känns iaf som en ganska klar fingervisning om vilket block jag borde rösta på…

Var står du?

Joel pysslar nu minst en sväng varje dag. För ett tag sen fick han ett limstift att ha själv. Oj vad det lektes, men oj vad det klibbade. Han insåg det själv och tvättade händerna på eget initiativ.

Roligt att se hans uppfinningsrikdom. Behöver jag säga att limstiftet var slut efter första dagen?

Så fort jag dricker kaffe så kommer Simon. Han älskar att få skeden och att smaka på kaffet (eller kanske är det sockret och mjölken som lockar?).

Gäller att dricka fort annars blir det blött och kladdigt.

Nu är det längesen vi gjorde tröjor med Teletubbies på och jag insåg att tröjorna jag köpt snart är för små för Joel. Det var bara att sätta fart. Frågade Joel om han ville ha en tröja med Bamse på, men icke. Han ville ha grävmaskiner och gräsklippare. Så vi samlade ihop lite bilder och skrev ut och strök på.

Simon fick Katten Jansson på framsidan och Bamse m flera på ryggen.

Nu har de nya favorittröjor!

För att fira att jag tagit mig runt på Tjejvättern gjorde jag rabarberpaj. Eller jag och jag, numera finns det minst en person som vill hjälpa till.

För ett tag sen hittade jag en kniv på Bolagret som är helt perfekt till Joel, så nu får han skära vissa saker. Den passade t ex utmärkt till rabarber.

Givetvis hjälpte han till att göra smuldegen och jag behövde bara nämna att vi skulle vispa så hade han plockat fram elvispen och själva visparna, och försökte sätta dem på plats.

Först ville han inte äta pajen utan bara vaniljsås, men efter en stund slank pajen ner och han ville ha mer.

Stoppar ner skeden för att få upp lite mat till Simon (som nyss haft burken själv och ätit själv). Något tar emot:

När jag plockat upp nappen och matat klart Simon fick han burken igen. Då var det dax för melonskal.

Han fick dock bara ner två och hade tre så det var lite meckande och frustration.

Igår när vi lämnat Joel på dagis gick vi till busshållplatsen istället för hem. Det var dax för resan till Toyota i Haninge. Simon var ett mycket trevligt resesällskap, om än väldigt trött före bussbytet i Tyresö. Sista biten blev han lite rastlös men gick lätt att underhålla.

Hos Toyota underhöll han för fulla muggar och lockade fram flera skratt och kommentarer. På vägen hem somnade han som en stock. Sen åt vi lunch och lekte en stund. Sen sov han 2 h 40 minuter varpå klockan var dagishämtning och jag fick väcka honom.

Härom dagen när jag kom hem så hade John lärt Simon att skåla. Sitter Simon i sin stol och man säger skål till honom så tar han raskt upp sin mugg och räcker fram emot det man själv har.

Han kan göra det hur många gånger som helst men det blir våldsammare för varje gång dock.

Igår efter middagen så åkte jag och Joel iväg och handlade. När jag skulle sätta mig i bilen såg jag att där lag en mobiltelefon. Hmm… inte någon av våra. Efter en tankevända så insåg jag att det måste vara någon på Toyota. La den i väskan och glömde bort den tills idag på eftermiddagen.

Ringde Toyota och oj vad glada de blev för de hade letat så och trodde den var borta. En av killarna satte sig genast i bilen och kom och hämtade den.

Tycker jag borde få rabatt hos dem nästa gång!

Simon fick den här boken när han fyllde år. I flera veckor nu har det varit hans favoritbok. Vissa dagar är det svårt att räkna antalet gånger han kommer knallande med den i handen och vill att man ska läsa den. Nu kan han dessutom låta som en gris mycket tack vare den här boken

Att dra i flikarna har han inte bemästrat riktigt ännu men han jobbar på det.

Den verkar dock inte gå att få tag i för jag hittar den inte ens hos Egmont Kärnan.

Igår eftermiddag hade vi ett kort intensivt åskväder på besök. Sen märkte vi att bredbandet inte funkade, idag insåg vi att inte heller hemtelefonen fungerade.

Efter att ha pratat med Andreas på comhem flera gånger o länge så är nu teknikerbesök bokat till på onsdag.

Tur att man har mobil med uppkoppling!

Redan i april förvarnade Amany om att vecka 24 skulle vi ha tre pass, mån-ons-fre och veckan skulle officiellt kallas för Hell week. Så för en vecka sen drog det igång. Ett fokus var teknik. Vi delade varje pass upp oss två och två. Den ena körde första heatet och då kontrollerade och räknade den andre, sen bytte man roller. Detta för att vi ska lära oss att tänka på tekniken. Gjorde man fel, räknades nämligen inte den repetionen.

Måndag och onsdag var jobbiga pass men helt ok. I fredags var det sorten “Fight gone bad” och just den här:

• 1 minut burpees – varje räknades
• 1 minut utfall med 5 kgs vikt på uppåtutsträckta armar – varje vända räknades, typ 10-15 steg
• 1 minut push press (20 kg) – varje räknades
• 1 minut KBS (16 kg) – varje räknades

Sen brukar man i vanliga fall få vila en minut för att sen köra nästa varv. Vi skulle köra tre varv idag. Vilan ersattes dock av plankan… Jag landade på 122 repetitioner.

Helt galet jobbigt. Det ser enkelt ut och man tänker att man borde orka ta i lite till men så står man där och det känns som om armarna ska ge upp och flåset springa iväg.

Som avslutning drogs en roddmaskin in och vi fick ro 250 meter på tid. 70 meter gick bra sen var det en kamp. Min klocka slutade på 52 sek och då var jag helt galet trött. Då fanns det kall öl eftersom vi egentligen tänkt vara ute och ha lite sommaravslutning (regn och åska lockade tyvärr inte). Givetvis fick Amany ro för att sen få en sommarpresent.

Nu laddar vi för pass hela sommaren!

I söndags packade vi ihop oss på cyklarna och stack till ett utegym i Nackareservatet som invigdes förra helgen. Det är häftigt att ha så nära till härlig natur. På någon minut är man mitt ute i skogen och man skulle aldrig gissa att man är strax utanför Stockholm city. Helt perfekt med cyklar för man kommer så långt på kort tid och båda barnen gillar både cykelsits och cykelvagn. Den här gången åkte Simon sits dit och vagn hem (somnade) och Joel tvärtom.

Vi fikade lite och sen lekte vi runt. Otroligt fint gjort och nu hoppas jag att vi kan köra crossen här någon gång i sommar.

Idag är det sista dagen på jobbet före semestern. Ska bli alldeles underbart att vara lediga i nästan två månader tillsammans före det drar igång med dagis, vab, 75%-jobb och annat skoj som hösten har att erbjuda.

Nu sticker jag på semester!!

Hur ser du ut?

Det är förkylt hemma hos oss så vi softar med Bolibompa. Dagens värd är Yankho.

- “Han är brun”, säger Joel
- “Ja titta det är han” bekräftar jag.
- “Målat med målarfärg?” undrar Joel

Här här jag lite svårt att inte skratta, men förklarar att vi ser lite olika ut. Flera på dagis är oxå färgade. Joel verkar nöjd och konstaterar att han själv är gul.

Idag kom så äntligen tekniker för att kolla vår koppling till världen. Telefonin har inte funkat, bredbandet legat nere, vanligt tv grusig och digital-tv har varit hackigt.

Han meckade en stund, så ringde hans telefon och där berättade han att det var “garven” som gått sönder och han fick byta den (något i uttaget såg det ut att vara). Kollade tv:n – bra. Kollade bredbandet – uppe och snurrade. Telefonen ville dock inte och när jag ringde hem till oss sa en röst att det just nu var svårt att komma fram. Han ringde supporten för när den inte har använts på ett tag så börjar den gå via någon växel. Vi testade igen. Ingen ton. Han gick och hämtade sin trådtelefon. Den funkade. Vår trådlösa verkar ha gett upp. Ingen som blir ledsen för det kan jag säga för vi har länge pratat om att byta. Nu blir det av!!

Han önskade trevlig sommar och gick. Verkar inte kosta något då alltså. Alltid svårt att veta vad som är vårt och vad som är leverantörens ansvar tycker jag.

Minst en gång varje dag är vi ute på framsidan och vattnar. Det är inte bara blommor som vattnas utan Joel gillar att titta på hur vattnet sprutar och har börjat prata om regnbågar han ser när solen träffar vattnet.

Simon leker ibland på sitt håll men oftast ganska nära Joel. Idag ville han vara i vattnet:

Igår när barnen badade så hajade Simon det där med bokstäverna. Han tyckte det var mycket skoj att pilla med dem och att sätta fast dem på badkarskanten.

Han pillade vidare och var mycket upptagen. Helt plötsligt inser jag vad han gör. Han har insett att han kan stoppa dem mellan väggen och badkaret. Så nu har vi ungefär hälften av bokstäverna under badkaret istället.

Antar att de kommer att hamna där igen om jag tar fram dem…

Har funderat lite på var barnens sopborste tagit vägen. Idag hittade jag den.

Idag när vi lekte alla tre så råkade jag nämna ordet puss och helt plötsligt hade Simon tagit ut nappen och gett mig en puss. Hur gulligt som helst!

Han tyckte det var mycket roligt att upprepa sin nyfunna kunskap – till både min och Johns stora förtjusning.

Första boken jag läser av Lars, men inte den sista. Ibland var det som att läsa en spännande roman. Kändes nästan som att hitta hem när jag läste många av hans tankar och idéer. Sen finns det såklart saker jag inte håller med om men det är nyttigt att läsa dem och få en medveten insikt om var man själv står i vissa frågor.

Gillar en av hans fyra hörnstenar “förståelsen för barnets avsikter, förmåga och rättigheter“. Just det där med förmåga är bra att ha med sig för det är lätt att glömma hur barnet ser på världen och hur det kan se på världen.

Det är sannerligen inte lätt att vara förälder men jag tycker Lars framställer föräldraskapet så mänskligt på något sätt. Till skillnad från de Nannyprogram som han tar upp, och som jag själv sett och ibland reagerat på. Där känns det inte alls mänskligt… Boken innehåller många exempel från vanliga livet och illustrerar väldigt målande olika saker Lars vill visa och man förstår lätt vad han vill visa.

En fiffig hustavla skickas även med. Åtta vettiga saker att begrunda och finns på baksidan av omslaget – bara att sätta på väggen någonstans.

Läs den! Inte för att du ska göra som han säger utan för att du själv ska veta hur du vill göra och vara som förälder!

För över ett år sen lyckades Joel få till att spruta själv med vattenslangen och har sen dess sprutat många liter vatten. Idag på framsidan ändrade jag sprut av någon anledning vilket Joel givetvis märkte. Han knallade ganska snart in och efter en kort stund hör vi glädjetjut från baksidan. Det var såklart Joel som testat att ändra sprut till en som är som en rejäl vattenpistol.

Vi var ju utan bredband i nästan fem dygn. Det var lite ovant givetvis och man inser snabbt i vilka lägen det är man som bäst behöver det. I köket använder vi ofta svtplay som underhållning för barnen. När man lagar mat, eller när de äter frukost och kvällis.

Eftersom vi numera har varsin HTC Desire blev det aldrig något problem. Desiren kopplade upp åt oss och barnen kunde nöjda titta på sina favoriter på svtplay.

Vid årskiftet gav jag mig själv ett mål – att väga under 80 kg till midsommar. När jag började träna i augusti vägde jag nog 86 kg men efter jul och nyår så hade sisådär 3 kg på något sätt smugit sig på. Det har gått sakta mot målet och ibland knappt alls men iaf oftast gått åt rätt håll. Har inte ändrat märkbart på kosten utan satsat på att träna.

Någon gång under våren köpte vi en digital våg på Clas Ohlson och jag började använda den istället för den på Flex. Har noterat vikten på Funbeat och det är riktigt roligt att se hur kurvorna samspelar.

Igår var det nära när jag ställde mig på vågen så idag var det med stor spänning jag klev upp på vågen. O banne mig lyckades den inte stanna på 79,9!!!

Förra helgen tog vi en sväng till Farsta Centrum. Efter lite titt i affärer köpte vi mjukglass och njöt av sommaren.

Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort med två små barn och resulterade i en hel skock duvor som blev lyckliga.

I vår närhet finns ett ställe för vuxna med psykiska problem och ofta även missbrukshistorik. Det gör att det ibland passerar personer i vårt område som sticker ut. Härom dagen såg vi från köksfönstret hur en av dem stannade till utanför oss och satte sig på huk. Man börjar ju fundera lite. Strax gick han dock iväg och först senare såg vi vad han gjort.

Joel som ännu inte fått några normer kring vad som är normalt och inte brukar glatt hälsa även på dessa personer – och möts alltid av glada hej tillbaka. Man inser att alla är människor och behöver synas.

Joel skulle egentligen gått på dagis midsommarveckan men pga förkylning och hosta så fick han stanna hemma. På onsdagen vid hämtningstid packade vi ihop oss och gick upp till dagis för att hälsa glad sommar till alla och ta hem sakerna (kudde, extrakläder och sånt). Pedagogerna hade gjort ett fint häfte med några av Joels alster och bilder på honom. Väldigt gulligt!

Precis när vi skulle gå så cyklade Joel runt på sin springcykel i hög fart och vips så kraschlandade han på ena sidan och började illtjuta. Fick några skrapsår så vi fick användning för vår förstahjälpenväska. Han återhämtade sig snabbt och blev istället stolt över sina plåster. Väl hemma tvättade vi bort grus ur såren och Joel var mycket duktig och satt still under tiden.

Nu har sommarlovet börjat!

Förra helgen styrde vi kosan norrut till Kallhäll för utflyttningsfest hos Camilla med familj. De i sin tur styr nämligen kosan ännu mer norrut – flyttar till Hedemora om en vecka. Vädret var perfekt och för barnen var det som att komma till himmelriket. Alla dessa leksaker som finns där det bor två killar som båda är äldre än Joel. Vi hann se Victoria och Daniel vandra in i kyrkan och vi hann även både fika och äta grillad korv.

Joel grät när vi skulle åka hem. Mest ville han nog ta med sitt hus (en lekstuga som han höll till i) även om både trampbil och traktor lockade.

På midsommarafton besökte vi ett allmänt midsommarfirande i ett kolonistugeområde i närheten. Det var väldigt mysigt där, men otroligt mycket folk och vi kunde knappt ta oss fram med Croozern. De hade dock en hoppborg som Joel (och Simon) provade och tyckte var fantastiskt kul.

Dagen därpå packade vi därför in oss i bilen och åkte till Barnadiset där det finns flera hoppborgar. Vi resonerade att på midsommardagen när det är hyfsat väder lär det inte vara jättemycket folk där. Helt rätt – det var bara vi där första halvtimmen och Joel flög skrikande av glädje omkring som en liten vante i hoppborgarna.

Simon visade oanade färdigheter i att springa och var också uppe o hoppade lite. Även rutschkanan och bollhavet besöktes frekvent.

Nästan två timmar senare var Joel helt genomsvett och vi styrde kosan hemåt mot middagsluren.

Hittade en länk till detta test på en bokblogg jag följer och kunde givetvis inte låta bli. Oj, vad dålig jag var. Det var nog två som jag var helt säker på.

Vad kan du?

Ännu en om Mma Ramotswe och nu är det snart nog för min del. Den här saknade driv och riktig röd tråd. Kändes som en hög olika småberättelser som inte gått att få ihop på något annat sätt.

Tycker även stämningen blir mer och mer “gnällig” i böckerna. Huvudpersonerna ser sig själva som så bra och klagar på andra.

Finns två böcker till på svenska (dock ej på pocket ännu) och jag misstänker att jag till slut kommer att falla dit och läsa dem. På något sätt vill jag ju ändå vet hur det går.

Barnen är fulla av idéer och upptåg. Utanför oss finns det ett litet hus med två förråd (inte våra) och det gäller att ha koll på att det inte ritas på väggar och dörrar där.

Den här gången var det stenar som de knackade på dörren med.

Trots semester så satte jag klockan på strax efter 6 idag för vi skulle lämna in bilen till Toyota i Kungens kurva. När de fått nycklarna så skulle jag skriva på en lapp där det stod vad felsökningen kostade.

- “Öh den skulle ingå“, sa jag.
- “Om vi ska kunna ta ansvar för lagningen vi gör så måste vi göra en egen felsökningar”, säger den chef (?) som hämtats.
- “Ja det förstår jag, men den skulle ingå sas det när jag ringde och bokade”, försöker jag igen.
- “Våra tekniker kanske hittar något annat än de i Haninge”, säger han förklarande.
- “Ja, vi får väl bita i det sura äpplet då”, säger jag.
- “Får vi förresten tillbaka pengarna från Haninge om ni hittar något annat?”, fortsätter jag.

De tittar lite trötta på mig och jag känner att jag ger upp. Vill ju att de ska göra ett bra jobb med bilen. Suck! Får se vad som händer. Kan hända får jag ringa Motormännen igen.

Vi sjunger ganska ofta här hemma. Både kända låter och egenpåhittade. Härom dagen hittade Joel en av sångböckerna och ställde sig och bläddrade i den och sjöng högt lite blandade låtar och texter.

Härligt med sång!

Igår var jag ute en sväng för att fixa lite olika saker och råkade springa på stolar och ett litet parasoll som blir perfekt att ha med sig på semestern.

Det blev succé när barnen fick testa.

Först på baksidan med parasollet och sen på framsidan för kvällis ute – dock bara stolarna då.

Vi vet oxå att det går bra att spola bort yoguhurt med vattenslang från stolen.

Vid halv tre ringde de från Toyota i Kungens kurva. Det är kamdrevet som behöver bytas enligt deras tekniker, oxå. Så jag sa att de skulle göra det. Delarna kommer på onsdag och absolut senast fredag är den klar. Vi hoppas såklart på torsdag så att vi kommer iväg enligt plan på fredag.

Skulle kunna säga massor om hur “kul” det är med bilar, men jag gör inte det. Inte just nu.

Sen vi hittade favoriten Philofix på svtplay så har Joel verkligen gått igång på det där med att pyssla. Ge honom tejp, papper och sax så är han nöjd ett bra tag. Idag utspelade sig följande dialog.

- “Joel, gillar du att pyssla”, frågar jag när han sitter på golvet och klipper så saxen glöder.
- “Ja, jag är en pysselman, en stor pysselman” svarar Joel.

När han klippt färdigt sitt verk brukar han A. Hänga upp den någonstans, B. Ge den till någon i närheten.

Enda nackdelen med denna hobby är att det blir rätt så skräpigt i skaparverkstan (=hobbyrummet), men det är klart värt det!

Det är nästan så vi skäms. Det är vår femte sommar här och idag var första gången vi badade i Flaten. Vi har ju varit där rätt många gånger men aldrig badat. Igår var vi där en sväng efter maten och plaskade lite i vattenbrynet.

Idag bestämde vi träff där efter vilan med Anna och Ida.

Vattentemperaturen kan ha legat runt 20 grader faktiskt och både jag och John doppade oss. Barnen plaskade mest och lekte i sanden. Alldeles perfekt eftermiddag blev det. Suveränt med cykelsits och cykelvagn så man får med både barn och saker.

Imorse stack jag och Joel hemifrån 20 i 7. Vi fick vänta lite före vi fick lämna nycklarna till Toyota så vi gick på upptäcksfärd i deras lokaler. Hittade en liten racerbil som Joel testade och tog varm choklad. Den fick svalna lite så när vi gick därifrån satte vi oss på en klippa utanför och skulle dricka den i morgonsolen.

Den saknade dock i princip chokladpulver så det smakade inget. Istället styrde vi kosan mot McDonalds som ändå ligger brevid busshållplatsen. Joel fick en milkshake med chokladsmak och jag en latte. På den lilla stunden vi sen fick vänta på bussen hann vi, till Joels stora lycka, se flera stora maskiner.

Sen tog vi buss 173 hem till Skarpnäck. Hade med en Bamsetidning som vi läste från pärm till pärm. Sen tittade vi på olika maskiner vi såg från vår plats i bussen. Fick byta buss sista biten för att ta oss nästan hem till dörren.

Känns roligt att kunna göra en så tråkig sak som att lämna in bilen till en spännande utflykt med Joel!

I början av juni vann jag en bok från Goboken och veckan efter kom paketet från dem. Till vår förvåning var det tre böcker!

En av böckerna var en bok med ljud och Joel blev väldigt ledsen när han inte fick ha den hos sig när han skulle somna.

Nu när vi haft dem någon vecka så är favoriten av de tre är definitivt den med ljudknapparna, men jag tror “Lär känna djuren” kommer att bli roligare längre fram.

I vintras köpte vi en hink med fågelbollar. Tyvärr var det oftast för kallt så de frös. Hittade den förra veckan och tänkte att de kan ju få mat på sommaren oxå.

Gissa om fåglarna blev glada!

För en månad sen fixade vi till en portal på baksidan. Det är imponerande hur fort humlen har växt på så kort tid.

Vädret passar för gräs kan man säga och det växer så det knakar. Så igår klippte John och Joel gräset.

Efter en stund tröttnade Joel och ville ha mellis istället. Han och Simon fick sitta i sina nya stolar och titta på istället – mycket nöjda.

När vi städade senast så började barnen som vanligt intressera sig för utblåset på dammsugaren. Vi fick en idé och hämtade några ballonger och blåste upp. Vilken succé – för Joel iaf. Han sprang runt och hämtade ballonger som landat för att kasta in dem i luften igen. Simon däremot blev väldigt frustrerad när Joel ryckte iväg ballongerna, eller när de flög upp i luften och han inte kunde nå dem. Fast han tyckte dammsugaren var spännande, särskilt knappen där man kunde ändra utblåsets storlek (till Joels stora förtret).

Idag på förmiddagen ringde Toytota. De hade börjat jobba med bilen. Kamdrevet som sattes in i februari var sönder, inget bra jobb alls tydligen utan den verkade ha tryckts dit och då gått sönder. Tydligen hade även kamaxel fått sig en törn. Toyotas rekommendation var att byta även den – till “endast” materialkostnad eftersom allt redan plockats bort för att byta kamdrevet.

Taget, såklart. De hinner dessutom med största sannolikheten klart till imorgon eftermiddag.

Nu laddar jag för att gå till den lokala firman senare i sommar och säga ett och annat.