Simon i ryggsäcken med pappas keps

Även i år planerade vi att besöka den lilla majbrasan här i Skarpnäck. Det var tveksamt in i det sista eftersom det såg ut att regna, och när vi skulle gå regnade det faktiskt, men vi gick ändå…!

Väl där myllrade det av barn, ungdomar och vuxna och det var svårt att ha 100% koll på var en kringrusande Joel höll hus. Vi hade tagit med cykelvagnen dit och där satt både Joel och Simon och åt kex ibland. Joel fick fiska i fiskdamm och Simon provade ryggsäcken ett tag.

När vi tänkte gå hem igen upptäckte Joel sandlådan så vi lekte där ett tag också. Vagnen dammsögs när vi kom hem…

Dagens runda i Sportypal

I morse blev det en tur med racercykeln, denna gången runt Drevviken. Det blåste och såg ut som regn men cykel är ju en utomhussport så det kändes inte som en anledning att stanna hemma.

Jag har fixat så jag sätter GPS mottagaren på styret med en gummisnodd, och där sitter även cykeldatorn och pulsklockan, så det känns som en hel instrumentbräda med siffror och blinkande lampor. Mysigt!

Jag har använt Nokia Sportstracker för GPS:en, men efter tips av cykelfantomen Niklas har jag börjat snegla på Sportypal också. Den är inte knuten till Nokia, så det lutar åt att använda den tjänsten istället.

Nu har jag fått ytterligare ett i-landsproblem vid datorn. Det förra, att text inte ersätts, finns kvar för jag har inte hittat någon lösning. Så plötsligt för någon vecka sen blev alla “fält” jag använder ombytta till koden istället. Så automatiska sidräkningar ser rätt skumma ut.

Har kollat lite granna om det går att ställa in men inte hittat något ännu. Jag kan markera ett i taget och välja “Toggle Fields” och då får jag tillbaka det beräknade värdet, men nästa gång jag öppnar dokumentet är det samma sak igen. Suck vad datorer kan strula!

Min cykeldatorn sen år 2003 går inte att hitta så jag behöver en ny. Förra rundan hade jag ingen vilket var ok, men idag skulle jag ta en ny runda för jag skulle möta upp med Anna så John lånade ut sin GPS och telefon så nu finns rundan att beskåda på Sportypal. Fränt faktiskt

Det var kul med sällskap – förena nytta med nöje på något sätt. Vi hann prata och vi hann bli rejält trötta. Gårdagens cross kändes i låren även om jag fuskade då och endast gjorde 95 burpees istället för 125. Nu ska det bli en tradition med gemensam helgträning så att vi är i form till årets Tjejvättern.

Inte kan man låta bli ett sånt här test. Intressant att se hur alla andra svarat – som man får se i slutet. Vissa saker blir jag förvånad över faktiskt.

Du är 75% ärlig! Du är en rättskaffens person men drar dig inte för att dra en vit lögn ibland – allt för att skydda personer i din omgivning. Du ger din vän komplimanger trots taskig klädsmak eller ful frisyr. Och du tackar alltid för maten, trots att den kunde ha smakat bättre.

Hur ärlig är du?

John har länge gått och funderat över en ny telefon och då med Android såklart. När så HTC Desire dök upp så blev jag helt plötsligt intresserad. Slog till ganska snabbt redan i lördags eftersom Telenor hade bra erbjudande och jag redan är nöjd kund där. Stod att det skulle ta 1-3 veckor så jag räknade lugnt med väntetid så snacka om att jag blev förvånad när paketet dök upp redan i onsdags.

Den är cool, och helt plötsligt blir det så mycket mer än bara en telefon. Det innebär oxå att det tar lite tid att få till saker och ting – tid är en bristvara med en sjuk ettåring har jag insett den här veckan. När vi var iväg och handlade i lördags hela familjen så ringde John till mig och tyvärr måste jag erkänna att jag inte lyckades svara…

Lär återkomma!

Oftast är det kompisar som kommenterar här på bloggen. Idag dök det upp en kommentar från Ida på Expressen

Hej!
Kontakta gärna mig om du ser det här mejlet under söndagen!

Givetvis mejlade jag henne, och fick snabbt svaret:

Hej!
Tack för ditt mejl men vi fick kontakt med en annan bloggare lite tidigare.
Hoppas att jag kan höra av mig till dig en annan dag om det skulle behövas.

Det är ju inte utan att man blir lite nyfiken…

Joel satt o pillade med sina saker och jag såg i ögonvrån hur han hittade en gammal kasserad mobiltelefon. Han satte den till örat och sa

- “Hej mamma.”

- “Vem ringde du till?” frågade jag efter en stund
- “Mamma” bekräftade Joel.
- “Var är egentligen mamma någonstans?” frågade jag.

Han tänkte länge och sa sen

- “Hämta pakik?”

Aktivitetsfältet, där alla program hamnar, i Windows ligger per default längst ner på skärmen. Om man har många program igång samtidigt blir det lätt fullt och svårt att överblicka.

Efter att Sue kommit på idén och provat ett tag valde jag också att flytta aktivitetsfältet till vänstersidan av skärmen. Då lägger sig programmen på höjden, det får plats många fler och de byter inte storlek. Efter någon veckas invänjning känns det nu helt klockrent!

Idag var det dax för samtal på dagis. Joels inskolningspedagog går i pension nästa vecka så det var hennes sista sånt här samtal. Vi var där lite tidigt så jag och Simon lekte i sandlådan med andra barn när vi väntade. När det var dax att gå in så tyckte Monica att Simon kunde stanna kvar i sandlådan ute hos dem.

Kändes lite konstigt att gå in utan honom samtidigt som det såklart blev mycket smidigare.

En liten sammanfattning av samtalet.

Joel är en utekille, han pysslar och donar, bär runt på saker, cyklar och leker, både med de i sin ålder men ofta vill ha vara med de äldre barnen eller själv. Inne är det ofta sand, vatten eller lera som lockar. Måla är inte alls lika intressant. På samlingen är han med men oftast sitter han inte still. Äter bra av det mesta. Är inte så ofta inblandad i konflikter även om det händer ibland såklart. Han går att skoja med och pratar mycket även om inte de heller förstår allt han säger.

De har dessutom bestämt att han är ett av sex barn som efter sommaren får flytta upp till storbarnsavdelningen. Toppen tycker vi så att Joel och Simon får var sin avdelning.

Jag kunde under samtalet kika ut genom fönstret och se att Simon verkade helnöjd, vilket de bekräftade när jag kom ut efter en dryg halvtimme. Känns bra med tanke på att han om drygt tre månader ska vara där rätt ofta.

Egentligen skulle vi gått 22 april men då var Simon sjuk så vi fick ny tid – idag. Givetvis sov Simon när det var dax att ge sig iväg så jag fick väcka honom.

Fick som vanligt vänta, sen gick det ganska fort. Vägde och mätte (11 230 g, 79 cm) sen fick Simon sprutorna. Hon frågade om han gick något och jag sa att han tar några steg nu och då.

Jämfört med Joels kontroll så var det knappt några frågor alls – ja förutom att vi pratade om amning då. Trots att jag sa att Simon vägrat dia så berättade hon hur viktigt det är att fortsätta med amningen så länge man kan eftersom de får i sig antikroppar. Då kunde jag inte låta bli att säga att han minsann varit frisk hela vintern trots att Joel går på dagis. Fick inget svar på det.

Förra boken kändes lite kort och hade kunnat målas ut mer, denna var lite tvärtom. Ibland lite väl långa beskrivningar från rättssalen. Kanske hade känts kortare om jag läst boken på kortare tid, nu har det dragit ut på tiden eftersom det varit sjuka barn.

Huvudperson denna gång är Haller (igen), och inte Bosch. Bosch var däremot med i boken men från Hallers perspektiv vilket var intressant och gav en annan bild av honom, och slutklämmen var riktigt överraskande.

Gillade boken, som inte var direkt förutsägbar och givetvis spännande. Dock måste jag säga att jag gillar böckerna med Bosch som huvudperson mer. Förra om honom verkade ju tyda på mer privat i kommande bok, men inte i denna iaf så jag får längta till nästa. Jag kommer dock att fortsätta läsa alla Connellys böcker för jag gillar dem

Idag var det dax att hoja igen och idag testade jag en ny runda. Vädret var perfekt om än något kyligt. Cirka tre mil blev det och jag snittade på 22 km/h. Där måste det bli bättre om jag ska nå mitt mål på Tjejvättern (under 4 timmar=snitt på 25 km/h).

Jag hoppas dock att dagens pass gav mycket för låren var grymt tunga hela passet. Mjölksyran var min kompis hela rundan och trösten var att det nog gav ganska mycket. Nu laddar jag för cross på fredag och cykling på söndag.

Joel provar sina solglasögon

Efter allt strul i februari så har vi stoppat huvudet i sanden, men nu kunde vi inte längre ignorera att det nog faktiskt läcker olja från bilen. Så jag ringde firman i måndags och idag kunde de ta emot den. Johan som fixade i februari var dock sjukskriven så nu var det någon annan.

Imorse packade jag in vagn, fika, barn och mig själv i bilen och åkte de minutrar som det tar dit. Packade ur oss och lämnade över nycklarna. Sen tog vi en promenad tillbaka i det härliga vårvädret. Det fanns massa spännande saker att titta på och efter halva vägen (Joel gick själv istället för att åka vagn) så stannade vi och hade picknick.

Hur härligt som helst verkligen.

Tänk snart är det tre år sen jag gick med på facebook. Riktigt skoj ibland, men en rejäl tidstjuv såklart. Flera personer från svunna tider har jag hittat, eller de har hittat mig, som jag aldrig skulle fått kontakt med annars. Senaste tiden har det dock blivit en ny krets, nämligen de som tränar crossfit här ute.

Människor som man träffar två timmar varje vecka (oftast) och som man i vanliga fall inte skulle veta någonting om. Nu har man helt plötsligt möjligheten att lära känna dem via nätet. En ny dimension på något sätt och jag tycker det är hur häftigt som helst. När man kommer till träningen så känns det som att det är ens vänner. Det gör även att träningen blir roligare faktiskt. Kanske ibland för att någon råkar utmana vår instruktör via Facebook och sen får vi äta upp det på träningen. Roligt!

Ikväll fick Joel för sig att inventera kistan med gosedjur i barnrummet. Jag stod en bit ifrån och fixade med något när jag hör Joel utbrista:

Min docka! Joel äskar dockan. Joel pussa dockan.

Här tittar jag och då ser jag hur Joel böjer sig fram och pussar på dockan. Sen lägger han den på en pall, pussar den igen och klappar den på huvudet för att sen fortsätta sin inventering.

Vi har bredband från Com Hem och för ett tag sen såg jag att vi borde kunna sänka månadsavgiften, men jag fattade inte hur man gjorde via nätet . Idag fick jag tummen ur och ringde till dem. De har ju fått massa kritik för sin kundtjänst och nu hade de infört en röst som ställde frågor som man fick svara på för att de skulle kunna lotsa mig till rätt del av sin kundtjänst.

Först fick man själv beskriva sitt ärende vilket kändes väldigt krystat när man vet att det är en dator som tolkar det man säger. Det märktes oxå på följdfrågorna att de gick på nyckelord. Det var lite svårt att svara på frågorna för det passade inte riktigt. Fick en fråga om det gällde abonnemang och den svarade jag ja på. Kom till en person och beskrev mitt ärende. Fel ställe så jag blev direkt vidarekopplad till ett annat där jag fick hjälp.

Tror kvinnan var rätt ny på det för minst tre gånger frågade hon om det var något mer hon kunde hjälpa till med när vi höll på och avslutade samtalet. Tredje gången blev det nästan lite pinsamt att säga att “Nä, vi är nöjda”.

Ja, då har jag lärt mig idag att vissa saker ska man lämna till märkesfirman och andra kan man ta lokalt. Motorlampan började ju lysa igen med samma felkod, trots byte av kamaxeldrevet. Vi tycker Toyota har informerat dåligt eftersom de när bytet väl var gjort (och lampan tänts igen) talade om för vår servicekille att det ibland var databoxen som strulade.

Idag  ringde jag motormännen för att höra hur vi kan agera.

Eftersom vi lämnade till en lokal kille, med tydligt uppdrag om vad han skulle göra så kan vi inte säga så mycket mer till honom. Han gjorde det han skulle – bytte kamaxeldrevet.

Hade vi däremot lämnat till Toyota så hade vi kunnat vägra betala fakturan på byte av kamaxeldrev eftersom de gjort något som inte behövdes.

Nu kan Toyota alltid hävda att bytet inte är fackmannamässigt gjort och således hävda att ett byte fortfarande löser problemet.

Tur att det bara rör sig om pengar.  Historien lär gå vidare och de hittade förresten ingen läckage av olja.

Igår stod städning på schemat vilket grabbarna hörde mig nämna. Joel var inte sen att hämta dammsugare. Utan själva maskinen dock, vilket han kompenserade med egna ljudeffekter. Simon röjde duplo.

Joel packar ofta väska eller vagn med saker och säger hej då, vinkar och går iväg en sväng i huset.

Idag satt Simon i sin stol och åt mellis när Joel säger hej då och vinkar. Snacka om att jag blev mycket förvånad när jag hör Simon säga “Hä da” och så sitter han och viftar med armen. Flera gånger dessutom så det var inte en engångsföreteelse. Dock vägrade han upprepa när John kom hem från sin cykeltur.

Ända sen Joel hittade flöjten så har det lekts med den. Ibland genom att blåsa i den men oftast röra kärl eller packa den i lådor.

Simon har viftat med den och vi har försökt visa hur man blåser i den, men det var först idag som han lyckades få ljud i den. Kanske lärde han sig blåsa när vi blåste såpbubblor häromdagen.

När han väl lyckats en gång ville han inte sluta blåsa. Joel var inte lika nöjd:

Sluta blåsa Simon. Ont i mina öron.

När jag var på rea i vintras så hittade jag ett grodfiskespel som jag köpte. Joel tycker det är hur kul som helst. Nu har även Simon börjat intressera sig för det, med vår tillåtelse eftersom han inte längre stoppar ALLT i munnen (grodornas ögon är annars en potentiell sätta-i-halsen-fara).

I samma veva som jag var på rean hittade jag en sajt (likasom.com – numera nedlagd) som hade rea. Bland annat så beställde jag ett litet durkslag. Joel nappade åt sig det direkt och sen dess ska man alltid lägga de uppfiskade grodorna i durkslaget. Något Simon verkar ha förstått.

Min kropp blir sakta bättre och bättre och skam vore väl annat när jag regelbundet tränar, går hos kiropraktor, naprapat och massör.

Varje yrkesgrupp har sina fördelar på något sätt. Igår var jag hos min massör Cia och återigen lyckades hon klura fram en passande behandling. Hon, med flera, har kollat rörligheten på höftböjaren och den har varit bra. Nu fick jag dock lägga mig på rygg så kände hon i magen efter muskeln och göta petter så spänd den var. Hon tryckte ett tag och det släppte. När hon sen kände på min rygg så hade det släppt där oxå. Magiskt.

När jag gick därifrån så kändes det annorlunda och givetvis bättre, fast väldigt svårt att säga exakt vad som var bättre. I natt kunde jag dessutom sova på mage utan att få ont i ryggen, och idag kunde jag ta i på ett effektivare sätt när jag cyklade.

Underbart!

Hillevis sjätte bok och den andra som inte har humorn i centrum. Åh vad jag lider med tonåringen i boken, tänk om man kunde hjälpa, eller tänk om någon annan hade hjälpt istället för att blunda. Är det verkligen så att de flesta blundar? Får mig att fundera på hur jag själv skulle agera (gillar böcker som får mig att fundera på sånt).

Förra boken handlade om barndomen, nu är det tonåren som står i fokus. Här bjuder Hillevi in oss till sitt mörka hål. Hon skriver väldigt öppet om matmissbruk (och annat som hör hennes tonårsliv till) och det känns nästan som att man läser någons dagbok, så nära får man komma. Ibland vill man blunda och inte veta.

Precis som förra boken berör den på djupet, även om det blir på ett annat sätt när det är en tonåring och inte ett barn. Intressant skillnad faktiskt.

Det känns skönt att veta att hon lyckats ta sig ur den onda spiralen för jag följer givetvis hennes blogg och blir varm inombords när hennes kärlek till barn och make lyser upp de privata posterna.  Jag hoppas det kommer fler böcker, oavsett tema, för jag kommer läsa allt hon skriver!

Joel springer omkring med sin cykel

Igår, när Sue var på Länna sport för att köpa cykelhjälm, hittade hon även en perfekt springcykel. Efter en kort diskussion följde den med hem.

Först tänkte vi vänta med att ge den till Joel till någon dag vi hade mycket tid att använda den, men den planen höll i ca 1 minut, sen fick han den.

Efter snabb montering fick Joel följa med att lämna återvinning. Springcykeln går än så länge väldigt långsamt, så det blir inga långa turer. Idag tog Joel den även till dagis och den kommer givetvis vara med när jag hämtar.

När jag köpte Springcykeln igår så var det inte så planerat utan jag kom på det när jag var klar med mina andra grejer. Såg ett lila exemplar stå bland övriga cyklar och frågade om det fanns fler. Jag tänkte givetvis fler modeller.

- “Ja visst, kom med här. Är det till en kille eller tjej?” undrar säljaren.
- “Öh, en kille svarar jag” och funderar på om de så tidigt har olika modeller för killar och tjejer.
-  ”Aj då, jag tror nämligen att killfärgen är slut” säger säljaren och då trillar slanten ner hos mig. Inte olika modeller, utan olika färger – givetvis rosa (inte lila som jag tyckte) och blå.

Säger att det inte spelar någon roll, men sen fanns det visst en blå kvar så det blev killfärgen jag valde till slut.

Måndag och crossfit på schemat. Lite trött i benen efter cykling igår men så är det ibland. På uppvärmningen fick vi dela upp oss i par där vi vägde liknande (jag gick ihop med urstarka Lisa som väger 10 kg mindre men orkar mer). Sen skulle vi bära varandra på tre olika sätt och då bära fram och tillbaka i salen.

Fireman’s carry (liggande på axeln typ)
Framför sig på magen hållandes runt höften typ
På ryggen (med två benböj)

Asjobbigt men så himla häftigt att det går! Känns rätt ovant att skumpa runt på en “okänd” persons axlar ska jag säga. Bra att kunna dock om man ska rädda någon som inte kan gå själv. Kanske borde jag öva lite på Joel – eller varför inte John (endast 6 kg mer än Lisa)?

Idag insåg jag att jag bara jobbar en fredag till före midsommar då semestern börjar. Sen i november då vi började dela 50/50 så har jag jobbat mån-tis och varannan fredag. Helt galet att det bara är en kvar nu. En byter jag faktiskt bort mot en onsdag så därför blir det så, men ändå.

Borde det inte betyda att sommaren nästan är här?

Idag tog jag bilen till jobbet. Lämnade hemmet 06:18 och insåg att jag med all sannolikhet inte skulle hinna in före 06:30 (då trängselskatten drar igång). Hyfsat med trafik på Nynäsvägen men det rullade på och jag sneglade på klockan. Kanske skulle jag hinna.

Närmade mig skanstullsbron och då slår klockan över på 06:29 och på radion har de sagt att det strax är nyheter. Tänker att det spelar ju ingen roll. Ändå inser jag att jag kör 70 på 50 väg och saktar ner. 25 meter kvar och nyheterna drar igång och jag sneglar uppåt men det står fortfarande transportstyrelsen.se vilket tyder på att det fortfarande är gratis – så jag hann!

Konstigt att man inte kan släppa sånt där…

Tänk vad häftigt det är att barn är så olika. Vi märker mer och mer hur lika/olika Joel och Simon är.

Joel har tex aldrig varit särskilt intresserad av djur. Simon däremot blir alldeles upphetsad när han får syn på en katt eller hund, även andra djur som tex fåglar brukar han peka på.

Simon stoppar allt i munnen, fortfarande, medans Joel kanske höll på en väldigt kort period. Tror aldrig Joel smakade på sanden i sandlådan medans Simon ständigt har grus och jord runt munnen (och i) så fort vi är ute.

Joel började gå när han var 9 mån o Simon nu när han är över 1 år. Däremot så säger Simon redan flera ord vilket dröjde länge för Joel.

Joel var inte det minsta intresserad av böcker förrän han var 1,5 medans Simon ett bra tag suttit stilla och bläddrat i böcker, även om han inte lyssnar när vi läser utan vill göra själv.

Sitta still kan Simon (tex när han läser böcker). Joel däremot satt nästan aldrig ner (bara på huk) från det att han började stå tills dess att han var 1,5 år.

Joel var aldrig så intresserad av bollar. Kanske rullade lite eller kastade. Nu gillar han dock att kasta. Simon skrattar så han kiknar när vi leker med bollar.

Båda gillar att pilla med saker, både att inventera och att fylla kärl med saker.

En vecka efter att Sue köpte sin mobiltelefon, beställde jag en likadan från Telenor. Jag valde deras fria surf abonnemang så att jag alltid kan vara uppkopplad för 99 kr/mån och fick betala 3.600 kr för telefonen. Helt OK deal tycker jag.

Jag beställde på en söndag och redan på tisdagen fick jag mail om att den fanns att hämta på posten.

Efter lite användning tycker jag den är helt fantastisk! Skärmen är otroligt bra och telefonen går att använda till massor. Jag hade lite svårt för “on-screen”-tangentbordet, men börjar faktiskt vänja mig nu. Roligast i början har varit den lilla kart-applikationen Lattitude där man kan publicera sin position och även se var andra håller hus.

För knappt ett år sen satte jag ihop en cykellåda så att den passade i samma fäste som barnsitsen. Det har funkat perfekt och den är enkel att sätta dit och ta av. Dock har den skramlat lite.

När jag fyllde år fick jag en ny låda (de är ganska svåra att få tag i), eftersom den gamla var lite sprucken och ful, och nu har jag äntligen monterat den på barnsits-fästet. Jag slet dessutom bort en plastmojäng på fästet så nu skramlar den inte heller!

Ja, tårna domnar när jag cyklar. Misstänkte att det var mina cykelskors fel eftersom fötterna nog växt några mm efter graviditerna så jag slog till och köpte nya på Länna Sport i helgen. Idag var det dax för premiärtur, ny var oxå cykeldatorn (Sigma BC 509) plus att cykel var nyservad på TCM.

Efter en kvart var tårna bortdomnade, även med dessa skor. Blä! Cyklade på och sista km var jag på riktigt uselt humör. Nu gäller det att se om vad mer det kan bero på och laborera med sittställning och sånt för att kunna köra Tjejvättern som ju är mer än trippelt dagens runda.

Många barnmatsburkar har morot i. Det syns när Simon har ätit ur en sån. Inte bara i ansiktet utan även i håret.

I fredags var det som vanligt crossfit och för andra veckan i rad så var vi ute. Härligt att vara ute måste jag säga även om vi garvade lite när folk tittade på oss. Dagen workout innebar nämligen Kettlebell sving (KBS), pullups (med hjälp), pushups och bära varandra.

Här ser ni lite bilder:

Trots att vi fick mycket hjälp av varandra när vi gjorde pullups så har jag idag fruktansvärd träningsvärk – det var länge sen det kändes så här mycket i någon kroppsdel…

Klart man får somna på mammas säng när ens egen är full med böcker.

I olika perioder så är Joel galen i pixiböcker. Senaste veckan har han flera kvällar velat ha massa pixiböcker och sen har han suttit och bläddrat igenom dem en efter en.

Trots stor trötthet så har han gjort det i över en timme. Helt ok för oss eftersom han sitter nöjd i sin säng. Enda gångerna han ropat på oss är då han fått för få böcker…

Under veckan som gått har vi inventerat leksaker. En del ska vi blocka i ett bebis-kit och vissa ska upp på vinden för att pausas, andra bara sorteras i olika kärl. Både Joel och Simon har varit delaktiga – mest genom att röra till det såklart men ändå.

Här ser man Joel i en låda som inte riktigt passar, men han gillar att sitta i lådor så om viljan finns går det mesta.

I mars fixade John en mobilblogg till oss och jag testade att blogga till den under ett IKEA-besök. Insåg snabbt att det var dax att fixa fast pris för mobilsurfning annars blir det dyrt. Så jag fixade Telenor Surfa för 99kr/mån. På fakturan som kom i april så stod det att man kunde få Telenor Mobilsurf 1 Mbit/s för 69kr/mån genom att sms:a SURF till 222. Lät ju asbra att få det för 30 kr mindre tyckte jag (inte tänkte jag på att det var ett lite annat namn…). När jag så förlängde mitt abonnemang då jag köpte min Desire så hoppades jag att det skulle bli för 69kr/mån istället för 99kr. Chattade med deras kundservice men de förstod inte riktigt så jag la ner och tänkte att det visar sig.

Idag kollade jag inkomna e-fakturor och då får jag betala båda! Alltså 99 kr för mitt abonnemang plus 69 kr för mobilsurf – en tjänst som redan ingår i mitt abonnemang. Argh! Givetvis chattade jag genast med deras kundservice som först sa att jag bara hade en tjänst för mobilsurf. Jag ifrågasatte och hon skulle kolla upp det – återkom fem minuter senare och hade då korrigerat och skickat ny faktura. Suveränt med chatt!

Jag har sagt det förr och säger det igen: Man måste ha koll!

Det har nu gått några veckor med nya telefonen och man lär sig saker hela tiden. Klart lyft måste jag säga, dock en tidstjuv såklart

Kanske är det en inställning men när man startar telefonen så plingar den till högt och ljudligt med en kort melodi, bara för att sen långsamt skriva texten “Quietly brilliant“ på skärmen. Varje gång funderar jag på om det är meningen att vara så motsägelsefulla.

I helgen har det gjorts en massa inköp, bland annat skor till alla i familjen. Tre fick Merrell skor (själv hittade jag tyvärr inte rätt storlek men dock liknande skor fast Timberland).

Simon fick sina första Merrell – otroligt näpna och mycket smidiga att sätta på foten.

Joel fick likadana som han hade förra sommaren – fast större. Han blev eld och lågor och lyckas nu ta både på och av sig dem alldeles själv.

John fick likadana som förra sommaren – de som han hade då tränar han inne med och då kan man ju inte ha dem ute oxå…

På framsidan ute så har vi en vattenkran som vi brukar koppla en vattenslang till. Någon gång i vintras när vi satt i köket så hörde vi ett ljud som inte brukar finnas. Efter en stund insåg vi att det var kranen ute som stod och sprutade. Stängde den genast och sen glömde vi bort det.

Nästan granne med oss bor en rörmokare så en dag när vi fick syn på honom sa vi att vi nog behövde byta kranen för den hade läckt en gång i vintras. Han tittade allvarligt på oss när vi förklarat situationen och sa att risken för vattenläcka i köket var stor.

Efter att ha stoppat huvudet i sanden en vecka så öppnade vi upp in till kranen – och till vår lycka så var det torrt. Uffe (rörmokaren) kom med ny kran och fixade – han tyckte oxå det var torrt och sa att vi måste ha haft en enorm tur.

Troligen har vi glömt vattenslangen på så att det frusit och sen när det blev töväder så släppte isen och då sprutade det vatten. Nu har vi en kran som är självtömmande så det är ok att glömma slangen.

Ibland ska man ha tur. Veckan som kommer ska vi ta tag i den lysande motorlampan och krypa till korset (=Toyota), tror inte vi har samma tur där.

Tänk ibland känns världen väldigt liten. Ett nytt perspektiv på detta är facebook. Där föreslås nya vänner genom att man har gemensamma vänner. Jag brukar titta där ibland och det är förvånande ofta som jag blir enormt nyfiken på hur de gemensamma vännerna känner varandra.

Som idag är det en kursare från Uppsala som känner en från parallellklass i gymnasiet i Åmål.

När man kopplar mobiltelefonen till datorn kan man välja att koppla upp den för

• Endast laddning
• HTC sync
• Diskenhet
• Internetdelning

Det där sista tyckte jag såg intressant ut så jag provade att välja det, och vips så kunde datorn datorn använda sig av telefonens bredbandsuppkoppling. Eftersom jag har “fri surf” så kostar det inget extra heller.

För att få det att funka  i min HTC Desire gjorde jag såhär:

1. Installera HTC Sync i datorn (innehåller nödvändiga drivrutiner)
2. Anslut telefonen till datorn med USB-kabeln.
3. Ange nätverkstyp etc när frågan dyker upp.

Sen är det bara att surfa!

För några år sen bestämde vi att måla ytterdörren gul, såsom det står i husets detaljplan. Vi köpte färg, men sen har vi inte fått ändan ur vagnen…

Jag hjälpte en granne lite med datorn i vintras, och eftersom han är målare föreslog han att han kunde hjälpa oss med ytterdörren när det blev varmare. I helgen skred han till verket och nu är dörren gul. En stor förbättring!

Igår när jag kom hem från jobbet såg jag att tvättmaskingsluckan var stängd. Tittade in och såg att den var full med saker. Det var Joel som fixat och donat lite. Som tur var hade han inte satt igång den.

Under en eftermiddag byggde Joel och Alfred upp en liten Duplo-värld på vardagsrumsbordet.

Sen Simon var ganska liten har vi tjatat om att han ska backa ner från föremål man klättrat upp på. Kan vara tex soffan eller sängen. Han har valt att ignorera tipset. Tills nu. Nu tittar han på oss, vänder sig om och backar ner, varje gång. Att han sen ibland sitter väldigt nära kanten gör att man inte kan lita på honom helt och hållet, men ändå ett stort framsteg!

Alldeles nyss när vi väckte Joel (Simon verkade tycka att han sovit tillräckligt och knallade in i sovrummet) så visade han dessutom att han utan hjälp kan klättra upp i den extrasäng som Joel sover i. Innebär att man ännu mindre kan lita på honom och måste ha koll.

Simon älskar att klättra. Förut lyckades han klättra upp på bänken vid barnbordet helt själv och sen ställde han sig upp och tittade stolt på mig.

Helt klart är det svårare att lita på andra barnet för man har sämre koll på vad barnet faktiskt kan… Men jag kan konstatera att Simon senaste månaden har tagit ett rejält utvecklingssprång och blivit mindre bebis och mer barn.

Idag vaknade Simon en timme före Joel på middagsvilan och jag hade tänkt hinna fixa en del saker som inte var klart. Så jag ställde upp massa roliga saker på matten i hobbyrummet och placerade honom där. Bla pinnen man staplar runda klossar på.

Hade bestämt för mig att jag tog av alla men när jag tittade efter en liten stund så satt alla på plats igen. Lämnade datorn, tog av dem igen och iaktog Simon som lugnt och metodiskt satte alla på plats igen. Jag minns inte att jag lekt med honom med den, men kanske har John eller Joel gjort det…

Idag när vi stod i hallen och klädde på oss inför utflykt så kramar Joel om Simon och säger:

Simon, jag äskar dig.

Sen gjorde han det några gånger till. Mitt hjärta smälte såklart även om Simon var lite ovillig. Skönt att se sånt för det är en hel del knuff, gråt och sånt.

Idag när vi lämnat Joel på dagis o kom hem så frågade jag Simon om han ville ha lite yoghurt. Han gick direkt till kylen och visade tydligt att han ville att jag skulle öppna.

Så fort jag öppnat så tog han yoghurt och stängde kylen. Killen har koll!

Idag kröp jag till korset och ringde Toyota (denna gång dock i Haninge eftersom jag är sur på dem i Nacka). Vi har bestämt oss för att vi måste lösa problemet med lysande motorlampa även om det kostar. Vill ju inte åka på semester i sommar och inte veta om det är andra problem med bilen.

Så 15 juni är det jag som åker och lämnar på väg till jobbet (lätt liten omväg på 2-3 mil). Tur att skatten kommer där före midsommar så vi vet var vi ska göra av återbäringen…

Vi har fått en ny svt play-favorit, nämligen Charlie och Lola. Båda killarna sitter helt uppslukade när vi sätter på ett avsnitt. Själv tycker jag oxå om den, tycker den tar upp vettiga saker och har ett lagom tempo och fina bilder.

Lite besviken dock på hemsidan där man inte kan välja Sverige (inte Sweden heller) i shopen. Fast jag som iofs trodde att det var en svensk serie…

Vilken sommar som kom! Vilken otrolig lyx att få vara hemma med två fantastiska knoddar en hel dag. Gårdagen började så bra det bara går när Joel vaknade vid 7-tiden och kröp upp i min säng för att ligga där och mysa och småprata lite. Efter en stund vaknade även Simon och kom upp i sängen. Då blev det lite livligare men det värmer mitt hjärta hur de börjar busa med varandra. Joel petar på Simon som ramlar i sängen och båda fnissar ohejdat.

Frukosten intogs och sen packade vi ihop oss och gick till kaninparken. Strålande sol följde oss på vägen dit men efter en stund så började de regna så vi tog lite skydd under ett tak och fikade istället. Sen kom dagens höjdpunkt som Joel pratade om tills han somnade – gräsklipparen. På sitt fjärde varv började gubben som körde den att vinka till Joel.

Vi åt lunch och grabbarna somnade. Jag hann ta en kaffe i solen med en god bok. Njutning!

Simon vaknade efter en timme och kunde inte somna om så vi lekte i hobbyrummet. Han var på sitt mest strålande humör och man märker hur han börjar kommunicera mer och mer. Med ord, ljud och kroppsspråk. Häftigt!

När även Joel vaknat vattnade vi blommor på både fram och baksidan och sen var det poolen som gällde. Vilka vattenkillar.

När jag fixade mat tittade de på Charlie och Lola. Dagen avslutades med premiärbad i båten på baksidan. Joel tyckte det var kallt men Simon brydde sig inte och blev mycket upprörd när det var dax att gå in.

När nu sommaren kom så fort beslöt vi oss för att introducera glassbilen. Den kom lagom efter dagis o båda barnen var väldigt upphetsade.

När vi betalt frågade glassgubben Joel om han skulle äta glass när han kom hem.

- “Nä, äta mat” svarar Joel.

Killen bakom oss i kön blev mycket imponerad av svaret.

Suck, ibland blir det inte som man tänker sig. Efter att fötterna domnade i de nya skorna så tappade jag lite lusten att cykla. Igår hade jag tänkt cykla men så kändes ryggen lite väl mycket så jag var inte sen att ställa in. Istället gav jag mig iväg idag, efter att ha ställt om fästet på skorna och med sikte på en mycket kort tur bara för att känna efter.

Bra saker med turen:

• Vädret var underbart
• Rundan var kort men utsikten super
• Kroppen kändes pigg

Dåliga saker med turen:

• Glömde vattenflaska
• Fettbältet runt midjan gjorde att tröjan hasade upp hela tiden
• Hade satt skofästet för löst så jag fick stanna och dra till
• Hade glömt nolla cykeldatorn så jag fick stanna igen
• Eftersom skorna nu satt hårdare så lyckades jag inte koppla loss vänsterfoten så jag ramlade rakt över cykelbanan (från stillstående)
• Slog upp ett sår på knät, skavde av lite på styret, skavde hål på sadeln, fick ett blåmärke på handen
• 1 minut efter att jag gett mig iväg igen blir jag omkörd, på cykelbanan,  av en moped i säkert 100 km/h som racar med en bil på bilvägen. Idioter!

Nåja, nu sitter jag här hemma med barnen och ska snart få läsa senaste numret av Bamse som kom idag!

Ikväll åkte jag till ICA för att hämta ett paket. Passade på att handla lite, bla bananer. När jag kom hem kollade jag kvittot – mest för skojs skull. Då ser jag att de dragit dubbelt för bananerna. Iofs bara drygt 22 kr men ändå. Som den online-människa man är så mejlade jag istället för att cykla tillbaka.

Får se vad jag får för svar.

Joel älskar att fräsa runt på sin nya springcykel och den hänger med överallt. Han har börjat bli riktigt bra på att hålla balansen också, och snart hängar man nog inte med längre…

I helgen var det dax för den årliga rean hos Ambius. I år var det bara jag från familjen som åkte, men Anna m familj hakade på i egen bil. Bra att vara flera. Hittade en hel del, några riktiga fynd.

På kvällen var det dax för Dracenan att planteras. Den befintliga som växt sig ganska ful fick stryka på foten, men jag hade såklart inte hjärta att kasta den helt och hållet utan klippte ner den och tog samtidigt några skott. Ett av dem fick Joel att ställa i vattenglas så att vi kan se rötterna växa fram. När de kommit fram så har jag lovat honom att han ska få plantera den i en kruka för att sen ha den som sin blomma och sköta den.

När jag planterade nya blomman underhöll Joel mig med gitarrspel och sång (en egenpåhittad text om mig som klippte ner en blomma).

Årets hockey-VM har vi helt och hållet ignorerat. Inte så mycket planerat utan det har bara blivit så. När semifinalen spelats så kollade jag facebook och kommenterade hur roligt det var att man via kompisars status kunde se hur matchen gått. En crossare hade skrivit hur spännande det var och avslutat med “Yes!”.  Tänkte att det var ju roligt att vi kom till final och sen tänkte jag inte så mycket på det – förrän dagen efter då jag läste kommentarerna på hennes status. Då kopplade min hjärna – hon är från Tjeckien! Vi var inte alls i final… Jag skrev en kommentar och grattade.

Igår på crossen så pratade vi om det och skrattade och jag frågade hur det gått i finalen. Jag fick fråga två gånger innan hon insåg att jag faktiskt inte skämtade utan att jag undrade hur det gått…

Lite skönt att inte ha koll

På väg till dagis med ryggsäcken

Från och med denna vecka ska Joels dagisgrupp gå på en längre utflykt varje tisdag. Det innebär att de ska ha med sig matsäck och vattenflaska. Joel tog bamseryggsäcken och är här på väg till dagis på sin cykel.

Det såg väldigt näpet ut när jag lämnade, och alla barnen irrade omkring med sina ryggsäckar på gårdsplanen utanför dagis…

Nu är det snart fem år sen vi lockades att titta på Lost av en kollega. Första säsongen slukade vi på ett antal dagar bara (inga barn på den tiden) eftersom den redan sänts. Sen har vi fått vänta på avsnitten. De olika säsongerna har varierat i kvalitet, någon enstaka ganska dålig men flera riktigt riktigt bra.

Man har funderat och försökt hänga med i alla olika spår och ibland har man fått läsa lite på någon wiki för att få hjälp att minnas. I söndags sändes sista avsnittet (dubbelt) i USA, och i minst sju andra länder (några i Europa) samtidigt. Tydligen första gången det händer!

Igår var det dax för oss att titta så jag snabbade mig hem från crossen och hoppade ner i TV-soffan. Framåt halv 12 tog det slut. Lite tomhet, en hel del olösta trådar, men samtidigt skönt att det är över nu. Totalt ska det vara 121,5 timmar sändningstid.

Vi har haft ett gäng väderstationer genom årens lopp och ofta har det rört sig om erbjudanden i samband med t ex en prenumeration på en tidning, och kvalitén har inte alltid (aldrig) varit den bästa.

Jag tittar ofta på väderstationen vi har i köket, bl a när jag ska cykla till jobbet på morgonen, och häromdagen tänkte jag att vi kanske borde lägga lite pengar på en riktigt bra istället för den kassa budgetvariant vi hade.

Jag hittade en Oregon väderstation på Clas Olsson för 399, ett riktigt kap, så jag åkte dit och handlade. När jag kom hem och skulle ställa in den fick jag inte riktigt rätsida på hur man ställde in klocka etc, och var tillslut tvungen att konsultera manualen (!). Döm om min förvåning när jag efter både dubbel och trippelkoll kom fram till att knapparna satt fel… Tryckte man på “Channel” ändrades alarmet, och tryckte man på “Alarm” ställde man in sändarkanal. “Mode”-knappen hade dessutom samma funktion som “Upp”-knappen vilket gjorde att man inte kunde ställa in något…

Igår åkte jag tillbaka till Clas Olsson och bytte, och nu funkar den som den ska.

Även nu när jag är hemma så vill Simon läsa böcker. Han kommer stapplande med en bok i handen och säger:

Pappa, pappa

Kanske har han inte riktigt förstått innebörden?

Simon vaknade före Joel nu efter lunchvilan. Jag satt och höll på med en grej vid datorn som jag ville avsluta så Simon började leka.

När jag vänder mig om så står han där och ser lite skyldig ut. Han har hittat minibyrån med kritor och pennor och är i full gång att inventera den.

Igår upptäckte vi ett fantastiskt program på Bolibompa som vi sen tittade på idag igen – via svtplay såklart. PhiloFix, där en tjej visar massa pyssel. Joel tyckte det var hur spännande som helst.

Nu efter lunchvilan ville han direkt pyssla. Han har nu ritat, klippt papper och tejp (som han klistrat på pappret sen) till flera personer (tex mig, mormor, farmor, pappa).

Äntligen verkar pysselådran i honom har väckts – här ska pysslas!

Det finns en hel del leksaker vars fokus är att träna på att stoppa olika former i olika hål. Vi har en sån, men varken Simon eller Joel har varit så intresserade. Joel först när han utan problem kunde. Simon har dock själv, alldeles nyss, uppfunnit en liknande lek som upptagit hela hans fokus i snart en kvart.

Igår var det dax för sommarfest med jobbet. John jobbade så han var med på kontorsminglet och jag packade in mig och knoddarna i bilen och åkte ut på Värmdö till Siggestagård. Det var lycka direkt för Joel när det fanns två traktorer att titta på. Simon fick sitt lystmäte genom hästar, getter och höns.

Efter ett tag dök bussen med kollegor upp och John tog över barnen för jag skulle rida! Jag har funderat lite och jag tror att senast jag red var på Gotland när jag var 12 år… Vi var nio stycken som skulle rida och blev indelade i två grupper, en med dem som i princip aldrig suttit på en häst och en med mer vana ryttare. Det var många som trängdes om första gruppen så jag hamnade i den andra.

Första gruppen tränade lite inne och tog sen en kort naturtur i skritt. Sen var det vår tur. Upp på hästen och ut. Tur att jag var med och lyssnade på första gruppen. Jag hade hästen Monolit som var en seg herre men jag lyckades få honom att både trava och galoppera (fast först när de andra börjat så oklart om det var min förtjänst eller om han ville göra som de andra…). Härlig känsla iaf och jag är glad att jag kört crossfit så jag orkade

Under tiden var Joel och Simon med John på fotbollsgolf.

Snacka om lycka när Joel upptäckte att det var ett barn till med – Oliva som fyllde tre år i februari. Jösses vad de lekte! Både ute och inne, trots att klockan blev senare och senare.  Simon som var lite för liten att vara med blev lite frustrerad eftersom viljan att göra som de stora var så stark.

Vi åt lite före vi drog hem strax efter 9. Simon slocknade på mindre än fem minuter, men Joel satt vaken och tittade och pratade. En lyckad kväll även om jag knappt hann prata med några kollegor!

I fredags drog ju ICA dubbelt för bananerna jag köpte för 22,90 kr. I måndags svarade de på mitt mejl och bad om ursäkt och min adress, som de genast fick.

Igår fick jag ett kuvert från dem, med ett kuvert i där det låg 40 kr. Alla sätt är bra utom de dåliga eller hur! Bra service

Räkningarna för maj är sen länge åtgärdade, förutom den från Com Hem. I början av maj förändrade vi vårt abonnemang hos dem och då frågade hon jag pratade med om jag ville få en ny faktura med rätta beloppet eller om jag själv kunde justera. Klart jag ville ha en ny.

Nu sitter jag här, och måste ta tag i det. Problemet är att jag inte riktigt fattar. Vanliga fakturan är på 773 kr. Den innehåller dock alla tre tjänsterna (digital-tv, bredband och telefoni), ändringsfakturan är på 52 kr och på den står det justerat belopp -399kr (för bredband Large 24/10 – den tjänsten vi avslutat). Sen står det att fodran före justering var 451 kr och således är fakturan på 52 kr.

Vad ska jag betala?

Till saken hör att företaget betalar bredbandet åt oss så jag ska dessutom veta vad jag ska lämna in till jobbet…

Kanske väntar tills imorgon, har ju tills på måndag på mig!

För snart fyra år sen köpte vi en mellanring till kameran. I början användes den flitigt men nu var det evigheter sen jag testade den. Idag passade jag på att fota lite växter och blommor när Simon sov. Här är en närbild på vår fantastiska lönn som snart fyller tre år.

För varje år som går blir det fler smultronplantor. I år har jag och Joel planterat några på framsidan. Det är dock på baksidan den stora odlingen finns och nu blommar det för fullt så vi tror att smultronsäsongen snart börjar!

Förra året hade vi lite problem med att Rosenvial och Humle växte så det knakade och nästan gjorde så att vi inte kunde komma in och ut genom grinden på baksidan. För någon helg sen tog vi oss i kragen och satte upp en portal så att växterna har någonstans att slingra.

På bilden ser man oxå plommonträdet som förra året hade ett plommon, i år har det varit fullt med blommor så vi hoppas på en betydligt större skörd i år.

Någon gång i våras fick jag ett erbjudande om att prenumerera på någon trädgårdstidning och då skulle man få en klematis. Förra veckan fick jag paket att hämta och när jag öppnade det var det en blomma i det. Häftigt att de klarar att skicka

I söndags planterade jag den på framsidan, efter att ha röjt bort de rosor som våra företrädare planterat (jag gillar inte rosor för det är så mycket pyssel med dem). Nu är det bara att hoppas att den tar sig ordentligt!

Det är en Nelly Moser och den kan tydligen blomma två gånger per säsong. Spännande!

Man vill ju vara så mycket miljövän som möjligt, samtidigt som man gillar prylar. Det är en svår ekvation och det svåraste tycker jag är att välja rätt. Hur vet man vad som är bäst? Idag hittade jag en undersökning som Greenpeace har gjort. Saknar dock HTC…

Idag stack jag ut på en cykelrunda vid sju-hugget på kvällen. När jag cyklade förbi sjöstan tog jag det hyfsat lugnt. Ser en mamma med sulky komma gående. Hon pratar telefon, ungen (som var 4-5 år) springer runt och tittar i marken. Helt plötsligt styr hon mot mig och jag får tokbromsa och skriker till. Hade kanske max en meter tillgodo och bakdäcket lyfte flera dm från marken.

Mamman gav det hela en blick och fortsatte sen prata. Jag börjar cykla iväg men kan inte hejda mig utan vänder mig om och skriker några ganska väl valda ord till henne med innebörden att man kanske bör se efter sina barn.

Vilka föräldrar det finns! Jag är glad att jag var en vaken cyklist och inte en mindre vaken mopedist…

Här kan du se rundan.

För snart fyra år sen planterade vi häcken på framsidan och förra året skördade vi bären (som fortfarande ligger i frysen dock…). Nu har den återigen knoppar så vi hoppas på skörd i höst igen. Här kommer en bild på knopparna, väldigt nära knopparna.

Visst är det häftigt att titta på hur naturen ser ut på nära håll?

Jag ser dem helt plötsligt överallt. När jag åker bil, när jag cyklar. Ja hela tiden ser jag dem – masinerna, oavsett om Joel är med eller inte.

Förra året fick Joel mig att höra alla flygplan. Undra vad det är som jag kommer se/höra nästa år.

Igår var det planeringsdag på dagis så Joel var hemma. IKEA var målet men vi var lite trögstartade så vi om iväg strax efter 10. Egentligen för sent för dessa trötta grabbar.

Nåja vi kom dit och insåg att lunchen öppnade först 11 så vi fick börja med att leka. Otroligt roligt nu när även Simon uppskattar såna här äventyr. Tittade bort från vagnen en stund (för att ha koll på Simon som knallade runt) när vi höll till hos gosedjuren och helt plötsligt låg en hel hög gosedjur i vår vagn. Plockade tillbaka dem för vi har tillräckligt hemma…

Sen lunch. Såklart kö. Joel var en ängel och körde brickvagnen hela tiden. Plockade på saker på den och höll koll. Simon satt i vagnen och åt russin, ganska nöjd.

Hittade ett bord i barnavdelningen och vi lyckades allihopa få i oss en hel del. Sen blev det lek. Simon ville knappt gå därifrån så till slut fick jag lyfta honom gallskrikande till vagnen och raskt gå vidare. De fick var sin kudde (19 kr) för att ha något att somna på. Simon slocknade rätt så snabbt men precis när Joel höll på att somna så bytte Simon ställning och så vaknade båda till ordentligt istället. Där rök min plan om att i lugn och ro titta på parasoll.

För bara ett halvår sen hade jag tyckt att det var mest jobbigt, men jag har läst några böcker om mindfulness och har tränat på att vara här och nu. Igår kändes det att jag lyckats. Allt var som det var och istället gillade jag läget, och tyckte faktiskt att det riktigt roligt.

Det tog inte lång tid för grabbarna att somna i bilen och när jag kom hem så parkerade jag på gästplats, och fällde mitt säte och sov jag oxå.