Trots tidsomställningen så vaknar Simon vid 6-tiden och även om han försöker somna om så går det inte. Att samtidigt ha besök och fastna uppe på kvällarna gör att man blir extremt trött.

Idag när Simon somnat och Morgan fortfarande sov så gav jag Joel endast ett alternativ, Byggare Bob på tv:n. Således kunde jag ligga i soffan och vila lite. Mycket skönt.

Hade tänkt gå och lägga mig tidigt ikväll men här sitter jag och klockan är efter 10 på kvällen. Tomt utan Morgan. Det var otroligt roligt att hon kom hit en sväng. Kort men intensivt!

Tänk att våren kommit. Idag firade jag med att hänga tvätt på tork ute – det om något är vår för mig. Att den härliga doften sen kommer med in gör ju saken bara bättre.

Idag har vi dessutom röjt bort vinterkläder och lagt på vinden, så våren måste stanna nu.

Påsk och träningsschemat ändras en del. Crossen bytte dag och tid så istället för fredag 17:30 blev det lördag 10:30. Vi som var på plats var alla gamla i gemet, förutom en tjej som aldrig varit där tidigare. Vi körde ganska hårt, mycket ben med knäböj och utfall. Hon såg rätt trött ut.

I slutet av passet frågade ledaren hur hon tyckte att det varit och hon sa att hon var helt slut.

Ja det är ju lite jobbigare än yoga som du tänkt gå på.

Stackarn hade laddat för yoga och hamnat på crossfit!! Undra om hon orkar något mer idag?

För snart en månad sen kom ett paket från dodde på en beställning gjord tre veckor tidigare. Tyvärr var det bara hälften som kom. Just då hade inga pengar dragits. Nu när jag kollar (har nämligen inte hört något från dem) så har det 21 februari dragits för hela beställningen. 24 mars har det återbetalats samma summa som en av sakerna vi beställde. Dock är det en toastege kvar att leverera så idag har jag mejlat dem ett kort mejl med en sammanställning av vad som hänt och när. Det står fortfarande behandlas på ordern…

Behöver jag säga att jag aldrig mer kommer att beställa från dem igen? O att jag avråder alla att beställa från dem? O att jag plockade bort länken till bloggen i mitt mejl till dem…

Jag har verkligen örnkoll på vår ekonomi tycker jag. Kreditkortet till exempel granskar jag i början av varje månad förra månadens köp via webben (efter ett tillfälle då det drogs massa pengar som inte vi handlat för några år sen).

I början av året beställde John en klocka på klockor.nu, men det strulade vid betalningen och han var inte säker på att det gick igenom. Väntade någon vecka och ingen info, ingen klocka kom så vi gjorde om det tillsammans för att se om det var något som John missat. Två gånger testade vi och fick samma felmeddelande – något om att betalningen inte gick att genomföra. Jag kollade givetvis i februari att det inte gjorts någon dragning från dem i januari. När vi fick fakturan i slutet av februari för jan-feb så råkar jag se att det är tre dragningar gjorda av detta företag. En av dragningarna står det 8 januari på… jag vet att den inte var dragen i början av februari då jag gjorde min avstämning. Otroligt lurigt att de får göra så!

Kontaktade givetvis klockor.nu och de löste det grymt snabbt och skyllde det hela på ett instabilt ekonomisystem. Kan helt klart tänka mig att handla från dem igen, till skillnad från dodde.se där ungefär samma sak hände. I början av mars fanns ingen dragning från dem, nu finns en från 21 februari.

Vilken koll man måste ha!

Jag brukar oftast bara läsa en bok åt gången eftersom jag annars lätt tappar kollen på vad som händer i vilken bok. När jag ammade så hade jag iofs en uppe och en nere för att alltid ha något att läsa.

Nu har jag dock råkat börja på tre böcker samtidigt. En som jag började på i Säfsen som jag fått låna av en kollega och sen två stycken recensionsexemplar där jag inte riktigt kunde vänta med någon av dem… Får se vilken som får mest fokus.

Hypnotisören, Lars Keppler
Gatans lag, Michael Connelly
Hungerflickan, Hillevi Wahl

Idag var det dax för Simon att ta sig upp för trappan utan hjälp. Han har stått många gånger längst ner, skrikande i frustration över att han inte kan gå upp. Efter första förlösande gången har han sen gått upp säkert 4-5 gånger till och är lika nöjd varje gång.

Nu blir det lite mer övervakning vill jag lova – och mer användning av köksgrinden.

Ett litet test om påsken. Jag gissade på flera stycken men fick 9 av 11. Gissade visst fel på fredsavtal och påskris.

Vad kan du?

Idag har vi varit ut mycket. På förmiddagen tog vi en tur till skateboardparken som ligger nära oss och “rastade” barnen. Efter lunch och sovning packade vi picknick och gick till Flaten.

Solen kom fram och värmde härligt och barnen hade hur kul som helst med vatten och sand. Vi fikade och njöt av våren.

Daniel och Johannes byggde damm men Joel gillade dock mest att kasta sanden med en upphittad spade och fick hålla sig lite på sin kant. Han vandrade en bit bort till en annan “flod” och helt plötsligt så ser jag hur sanden ger sig och stövlarna sugs fast i sanden. Rusar dit och då har Joel ramlat på rumpan. Jag kliver dit och lyfter upp honom samtidigt som min ena fot sugs ner i vattnet/sanden. Vi får dock med oss alla skor därifrån och Joel gråter skrämd och min puls är ganska hög.

Ombytet var redan nyttjat så det blev nakenfis i cykelvagnen med fårskinn och filt och jag tror att Joel tyckte det var mest mysigt. Simon åkte ryggsäck.

Påsken är kvar och schemat inte som det brukar ännu, alltså ingen crossfit ikväll. Istället passade jag på att prova BodyCombat. Flera som går på crossen har sagt att den är jätterolig.

Det gav lite flås och det var lite jobbigt men långa vägar ifrån hur jobbigt crossen eller cirkelträningen är. Sen kändes det lite fånigt med sparkar och slag i någon slags koreograferad version. Nja, det blir nog inte så många gånger för mig, jag vill ha pass där man kan kötta på. Dock kul att ha testat på!

Här kan ni se ett intro.

Nu har broder med familj, som har varit på besök i påskhelgen, åkt hemåt igen. Vardagen har infunnit sig, Sue är på jobbet, Joel är på dagis och Simon sover. Det är tyst i huset.

Mejlade dodde.se i helgen och idag när jag satt hos frissan så ringde telefonen (mobilnummer jag inte kände igen). Var inte riktigt läge att svara så när jag var klar där kollade jag mobilsvar och det var Ulf från Dodde som lämnat meddelande. Jag ringde givetvis upp direkt och han bad om ursäkt säkert tio gånger under vårt ganska korta samtal.

Förklaringen till svårigheterna att nå dem, och strul med beställningar, var en person som jobbat där som inte riktigt skött sig. Uffes jobb var att röja upp efter denna någon. Hoppas han får bra betalt för jag kan inte tänka mig att alla han ringer är lika trevliga som jag. Toastegen vi beställt och som de dragit pengar för skickar de idag.

Oj vad härligt det är nu när man kan vara ute. För Simon är det rena himmelriket. Efter sovningen idag så packade vi lite fika och gick till parken. Alfred och hans pappa var oxå där så vi hade sällskap.

Simon var helnöjd med en spade och pillade lite i sanden med den. Gungan fullkomligt älskar han och skrattar högt när han gungar. Idag fick han testa rutschkanan oxå, vilket var en succé. Så fort han åkt ner vände han sig om, reste sig upp och ville gå upp för kanan igen.

Joel är överallt och fixar och donar med hinkar, spadar, pinnar och annat som han hittar, klättrar, åker rutschbana och gungar.

Fikan uppskattades.  Simon blir till exempel galen bara han ser vattenflaskan (med saft i).

Nu när snön är borta och gatorna sopade börjar cykelsäsongen på allvar. Glädjebägaren smolkas dock något då visar det sig att även pollensäsongen har börjat. Det blir ju extra tydligt när man cyklar eftersom man är utomhus och drar in mycket luft… Jaja, tur att det finns anti-histamin.

Under några veckor har jag nu haft ryckningar i “ögat” (vänster). Det kommer lite då och då under dagen och är lite småirriterande. Vet att jag haft liknande perioder tidigare i mitt liv. Då har jag satt det i samband med sömnbrist. Om det nu vore enda anledningen så borde jag haft ryckningar konstant i snart 3 år

Googlade lite på det och hittar följande på S:t Eriks Ögonsjukhus:

Ryckningar i ögonlock förekommer ofta utan bakomliggande sjukdom. Det kan pågå av och till under dagar eller veckor. Det behövs inte kontrolleras av läkare om man inte har andra besvär.

Joel tränar på mycket nuför tiden. Ikväll lyckades han för första gången (tror jag) helt utan hjälp få av strumpor, tröja och byxor. Han sken som en solstråle när jag blev imponerad av att han klarade det själv.

Inte kan man låta bli att svara på ett sånt test. Frågorna var enkla eftersom man hade alternativ – utan dem hade det inte blivit så många rätt ska erkännas.

7 RÄTT AV 7 MÖJLIGA

Vad kan du?

Det är inte bara Joel som tränar på massa saker utan även Simon. Ett av hans fokus just nu ligger på att äta själv – med sked då givetvis. Igår när vi åt bulgur till lunch fick vi till en bra rutin där jag fyllde skeden, Simon åt och visade sen när det var dax att fylla skeden igen.

Ännu en bok om Castor. De har blivit en stor favorit här hemma. I den här bygger Castor en verktygslåda och man får till och med ritningen till den i slutet av boken. Inte helt otänkbart att Joel inom något år har en sådan – egenhändigt tillverkad.

Gillar både text och bild i dem och det verkar Joel oxå göra för han sitter gärna och tittar på bilderna och pekar och pratar om dem. I den här tex så sitter Castor och äter bullar och dricker te när han är klar med sin verktygslåda och det brukar vi prata om – hur mysigt han verkar ha det.

Hittade på rea någon gång och tycker den innehåller många bra tips och mycket inspiration.

Ett par av projekten står på min todo.

För ett tag sen gick vår tvättkorg i sovrummet sönder. Jag funderade lite och bestämde mig för att börja med att sy en till trappan. Det är en central plats och med knoddar så blir det ofta att man tar av kläder lite varstans.

Bläddrade runt i lite böcker här hemma och fastnade för en idé i en av dem. Tog ett befintligt tyg jag hade hemma men behövde köpa plastslang (6 mm tjock) och karbinhakar.

1. Klippte till tyget och sydde ihop på långsidan (med overlocken givetvis).
2. Fållade upp nederkanten och sydde med vanlig raksöm. Lämnade dock en öppning.
3. Trädde i tunnare rep för att kunna knyta ihop botten på säcken.
4. Fållade upp överkanten på samma sätt som nere och lämnade öppning här med.
5. Trädde i plastslangen som jag sen tejpade ihop. Detta gör att öppningen inte går igen – supersmidigt. Enligt mönstret skulle man ha grov ståltråd i men det gick bra utan.
6. Satte två öljetter i övre fållen.
7. Knöt rep runt trappräcket.
8. Sen satte jag karbinhakarna i repet och i öljetterna – ursmidigt!

Nu får man dessutom lite kastträning när man ska träffa säcken

Följer en del pysselbloggar och via någon sådan hittade jag till Stoff & Stil och de råkade ha rea. Fastnade för ett randigt tyg och beställde. När tyget kom började jag leta bland mina tidningar och böcker och hittade till slut ett tröjmönster från Ottobre, Creative workshop 301. Hade dock glömt hur många moment det är när man ska börja från början så det tog “några” veckor att få klart det hela. Joel ska få en likadan (lite större bara) och den blir nog klar vilken dag som helst…

1. Rita av mönster
2. Klippa ut mönster
3. Nåla fast mönster och samtidigt fundera på mönsterpassningen
4. Klippa ut tyget
5. Sen var det “bara” att följa instruktionerna

Blev dock väldigt inspirerad så jag lär återkomma med fler klädesplagg hoppas jag. Det är grymt smidigt med overlock när man syr sånt här!

Nu har cykelsäsongen börjat på allvar och jag har äntligen kunnat ta fram Nishikin. Visserligen blev det några turer till jobbet under vintern också, men då var det Sues cykel med vinterdäck som gällde.

Sommardäcks-säsongen inleddes (i vanlig ordning) med punka och lite för mycket gnissel och skrammel. Av någon anledning verkar cykeln skrota ihop när den står i vinterförvar och därför använde jag delar av påskhelgen till cykelvård.

• Noggrann tvätt (ram, täck/fälg, kedja, bromsar, skärmar).
• Byte av bromsbelägg och infettning samt spänning av bromsen. Även justering för att undvika gnisslet.
• Smörja vajrar.
• Montera ny cykeldator (den gamla gav upp förra året).
• Byte av trampor till SPD (kombipedal så att man även kan använda vanliga skor).
• Kedjetvätt och smörjning. Även tvätt av kasett och framkrans.

Nu kommer det att gå dubbelt så fort att cykla till jobbet.

Vi lyssnar på P1, de pratar om blåsippor så jag och John börjar sjunga, “Blåsippan ute i backarna står”…

- “Sluta sjunga!” säger Joel.

Vi tittar på varandra och slutar sjunga varpå Joel förklarar mycket bestämt.

- “Jag får ont i öronen.”

Simon satt och lekte med en toapappersrulle. Plötsligt tog han en pappersbit och kröp med bestämda steg fram till mig och tryckte upp den i ansiktet på mig och körde runt lite.

Efter att min inledande förvåning lagt sig insåg jag att det är ungefär så det är för honom när jag torkar honom efter att han har ätit. Jag lät honom hålla på. En liten stund iallafall…

Alldeles nyss signerade jag min deklaration på nätet, minuter efter att Johns var gjord. Det är grymt smidigt att deklarera och har man bara koll på sina kontrolluppgifter går det väldigt snabbt att kontrollera.

När jag sparade ner utskriften (använder CutePDF) så insåg jag att vi deklarerade samma datum förra året. Nästan så vi får boka in 10 april nästa år oxå så det kan bli en tradition!

Tycker vi har fått in en mycket bra rutin på att spara ner PDF:er och skärmdumpar på hårddisken. Efter att ha fått på nosen några gånger då jag inte sparat saker så sparar jag nu allt. Har en mapp som heter Ekonomi, sen lite olika undermappar såsom skatt, försäkringskassan, fakturor, beställningar etc. I dessa sparar vi sen ner dokument med datum, så tex

Fortum 2010-03.pdf
2010-03-29 – Handla online på Mataffären…pdf

Ett mycket bra program för att skapa en PDF istället för att skriva ut är CutePDF. Då slipper man massa papper som ligger och skräpar eller fyller upp någon pärm.

John fixar med disk och sånt här hemma (jag tvättar och handlar) och Joel har mycket bra koll på vad som ingår. Idag på förmiddagen ville han diska. Givetvis med diskhandskar. Efter en stund så klättrade han ner och började torka bordet – först med disksvamp för att få loss alla matrester, sen med trasa för att få bort allt vatten.

Tänk snart behöver vi inte göra något alls!

Redan förra året hittade jag till Joel och de har varit använda hur mycket som helst. Började fundera lite på var jag skulle hitta nya eftersom Joels nog inte räcker hela sommarsäsongen.

Så idag när jag och Joel var på Farsta Centrum för att köpa födelsedagspresenter till Simon så gick vi in på Lindex (de har ju kläder med Bamse på så jag kan aldrig låta bli att titta). Till min glädje har de likadana tofflor i år!!

Så Joel fick ett par likadana men större och Simon fick ett par med katten Jansson på. Givetvis fick vi prova dem när vi kom hem och det funkade hur bra som helst för Simon att ha dem på sig – både att gå och krypa.

Idag har vi lekt med lera flera gånger. Simon visade snabbt att han helst stoppar den i munnen så han fick leka med de hårda tillbehören istället. Han valde att fokusera på burk och lock, och att sätta locket på burken.

Vilken kämpakille han är, eller kanske ska man säga envis? Han spenderade säkert tjugo minuter på att träna på den här färdigheten. Flera gånger lyckades han faktiskt sätta på locket, men flera gånger var han även rätt frustrerad över att det inte gick som han ville.

Simon älskar att bada, precis som Joel, och visar det väldigt tydligt. Idag när han fick klart för sig vad som skulle hända stod han vid badkarskanten och tjöt och ville klättra i. Minst lika mycket tjöt han när det var slutbadat för hans del och dax för Joels hårtvätt.

Joel gillar att hålla på med duschen, vilket han får för han är väldigt försiktig. Det vi glömde bort idag var dock att Simon hemskt gärna pillar på reglagen till vattnet så helt plötsligt blev det full sprut med iskallt vatten – rakt på John. Det var svårt (läs omöjligt) att hålla sig för skratt.

Det är härligt hur barn gör som man gör och inte som man säger. De tittar och kopierar helt enkelt. Tänkte på det är vi åkte rulltrappa idag, jag och Joel.

Jag står nämligen ofta med ena benet på ett trappsteg ovanför det andra. Vet inte varför man jag tycker det ger en bättre balans eller nåt. Idag såg jag hur Joel sneglade på mig och mitt ben, och genast gjorde likadant. Jag skrattade lite och sen gick vi vidare i Farsta Centrum.

En stund senare åker vi rulltrappa igen och då stod jag med båda fötterna på samma steg varpå Joel genast pekar och säger:

Mamma, sätta foten på andra steget!

Givetvis stod han redan så.

Dagen började före 7 och det var nästan nollgradigt ute, plus molningt. Vi bestämde oss snabbt för att få städningen av klarad så snart som möjligt.

Med två små knoddar som “hjälper till” så tar det dock sin lilla tid – och vi brådskade inte heller, så det blev klart en bra bit efter lunch. När jag sen råkade somna med knoddarna fixade John med cykel.

Nu när John tränar passade jag på att ta ut värmeväxlaren för nu börjar det bli lite väl varmt inne. När John kommit hem så styr jag kosan till Coop för att fixa lite saker till kommande kalas.

Skönt att få lite såna här saker gjorda!

Joel och jag satt i köket och fikade. När han var klar sa jag att jag tyckte jag såg ett tandtroll i munnen på honom och undrade om han kunde hämta tandborsten. Genast sprang han iväg och sen blev det tyst. Jag gick o tjuvkikade lite och då stod han på pallen vid handfatet och pillade med tandborsten. Efter en stund kom han tillbaka till köket med tandkrämspreparerad tandsborste i högsta hugg.

Idag när jag stod och bytte blöja på Simon sa jag samtidig lite tankspritt till Joel:

Säg till om du behöver gå på toa – kom ihåg att du inte har någon…

Eftersom jag stod och gjorde något annat (bytte blöja) kom jag av mig någon sekund och dröjde lite med sista ordet. Då hör jag Joel muttra:

…blöja.

Jag inser att jag kanske har påmint honom lite för ofta…

Idag kom det brev från stadsdelsförvaltningen som sa att Simon har fått dagisplats – samma dagis som Joel. Från 16 augusti finns det plats. Passar fint eftersom vår semester är slut precis då och vi borde hinna skola in före 1 september då vi båda tänkt gå upp till 75%. Skönt att få reda på det i så god tid så man slipper fundera över det.

Fast oj vad snart det är. Simon som är så liten…

Potträning pågår här hemma och ibland har Joel blöja ibland inte. Idag gjorde vi oss iordning för att åka iväg och jag klädde på Simon. Joel pysslade med sitt.

När jag var klar med Simon gick jag in till Joel som stolt visade att han tagit av sig blöjan själv. Jag tog fram ett par byxor och skulle klä på honom, då ser jag att han har kalsonger på sig. Han har själv tagit fram och satt på sig kalsonger!

Häromdagen tog vi en tur med cykelvagnen i det fina, men lite kalla vädret. Både Joel och Simon verkar som tur är trivas i den och det råder oftast sämja under turen.

Joel chillar och Simon fipplar med mössan.

Förkylningstider råder hemma hos oss och förra veckan var Joel inte på dagis alls. Igår var han som vanligt igen – fullt ös, så idag tänkte vi att han skulle gå dit.

När jag frågade om han ville prova att gå dit utan blöja (potträningen gör nämligen stora framsteg) så sa han istället.

Joel inte gå till dagis, hostar mycket

O han hostar förvisso en del fortfarande, så han fick stanna hemma.

Idag när Sue skulle lägga Joel ropade han på mig och ville säga godnatt. Jag sprang upp för trappan och frågade om jag kunde få en godnattpuss varpå han svarade:

Joel tycker inte om pussar.

Lite snopen nöjde jag mig med en godnattkram istället.

Ibland är Simon väldigt sömnig när vi äter kvällis. Här var han dessutom lite extra trött p g a förkylning. Det var inga problem att få honom att somna…

Idag efter avslutad lunch sa jag till Simon att han skulle få ett kex, samtidigt som jag la kexet framför honom och satte ner honom i hans stol. Lite halvt till sig själv hörde jag honom säga:

Kex

Kanske bara var en tillfällighet (hans ljud kan låta lite åt det hållet), men jag väljer att tro att detta var hans första ord!

WordPress.com har en liten cool funktion som gör att man kan få notifiering till sin IM^*-klient vid nya poster och/eller kommentarer. Man kan också använda den för att blogga via IM. Jag använder den för att få notifieringar för nya poster och kommentarer på Mobilbloggen.

Funktionen använder XMPP (Jabber) så din IM-klient måste ha stöd för detta protokoll (t ex Pidgin, Miranda, Adium eller PSI). Gör såhär för att komma igång:

1. Du måste ha en användare på wordpress.com.
2. I din IM-klient, skapa en ny användare:
   • Potokoll XMPP/Jabber
   • Användarnamn/lösenord: Samma som du använder på wordpress.com.
   • Server: im.wordpress.com.
3. Lägg till kontakten bot@im.wordpress.com på din kontaktlista.
4. Skicka ett meddelande till boten: “sub <blog>” för att få notifieringar (byt ut “<blog>” mot bloggadressen, t ex “josmobil.wordpress.com”).

När du får första notifieringen från bloggen kommer det från en ny kontakt – lägg till den kontakten på din kontaktlista. Du kan också få notifieringar för nya kommentarer genom att skicka “sub <blog>/comments” till boten.

Läs mer om wordpress.com IM-notifiering här.

(*) IM = Instant Messaging (t ex MSN, Jabber, GTalk)

Nu när picknicksäsongen har börjat brukar vi ha Digestivkex hemma för att lätt kunna packa ner när vi sticker ut. Problemet är att de tar slut så fort… Jag vet dock varför så jag har instruerat Joel att ha koll på John och kexen. Härom dagen lyckades han framföra budskapet när John tog ett kex.

Nej, pappa! Inte äta kex, stor mage.

Hehe, bra när man kan ha små spejare utplacerade.

Efter kalaset i lördags så blev Simon febrig på kvällen och har sen fortsatt med feber, snuva och hosta. Igår eftermiddag var han dock pigg och lekte så vi trodde det vänt. Tyvärr lät hostan värre imorse och tempen låg runt 39 grader så vi ringde vårdcentralen när de öppnade kl 8.

9.25 fick vi tid så jag packade in mig och Simon i bilen (det snöade nämligen) och åkte dit. John är förkyld och vilar och jobbar hemifrån för att inte smitta kollegor, så Joel kunde stanna hemma.

Läkaren tittade i halsen (lite röd) och öronen (inget), och lyssnade på hjärta (bra) och lungor (bra). Sen fick vi ta ett stick i fingret för att kolla CRP (snabbsänkan) eftersom det tydligen kan vara svårt att höra om det satt sig på lungorna på såna här små.

Sköterskan stack och tog blodet, sen väntade vi en liten stund medans maskinen jobbade.

Oj, det var högt!

Inte riktigt det man vill höra kändes det som.  Tillbaka in till läkaren som skrev ut penicillin. 138 hade Simon men läkaren sa att hon haft en patient med över 600 – fast den personen mådde sådär. Hon tyckte det var bra att vi kommit in.

Nu blir det medicin i dagarna tio.

Efter besöket på vårdcentralen åkte jag hem och bytte barn med John. Apotek har vi nämligen inte här så det blev en tur till Farsta. Joel var min hjälpreda och det är stor underhållning att ha honom med sig.

Vi passade på att handla lite olika saker på apoteket eftersom det tog en stund att först vänta på sin tur och sen på att de skulle blanda till medicinen.

Sen handlade vi lite mat för att avsluta med ett stopp på ett hamburgerställe och ta med lunch hem.

Tänk vad många som drabbats av askmolnet som man känner. Inte trodde jag att folk reste så mycket…

Inte hade jag mycket koll på vulkaner. Kunde två frågor (för att jag besökt Pompeii och läst barnböcker) resten var gissningar och det gick riktigt dåligt.

3 RÄTT AV 7 MÖJLIGA

Vad kan du?

Simon älskar böcker. Han sitter gärna och bläddrar i dem – till skillnad från Joel som inte hade ro att göra det förrän han var 1,5 år. Böcker med flikar är extra roliga – och visst har även han ryckt loss en och annan flik men det är det värt.

Det gör att det ibland blir lite smidigare att lägga båda samtidigt. Joel ligger och lyssnar på boken jag läser och Simon bläddrar i egna böcker.

Jag är glad att de gillar böcker!

Eftersom Joel fick ha kalas när han fyllde ett år tyckte vi att Simon oxå skulle ha det och precis som tidigare bokade vi samfällighetslokalen. Den var dock uthyrd kvällen före och de trodde vårt kalas började först 12 så det var nära att det blev lite dumt men det löste sig och vi hann klart i tid.

Tio vuxna och 13 barn dök upp så det var fullt ös. Joel hjälpte hemskt gärna Simon med paketöppningen och Simon hade fullt upp att titta på allt och alla.

Givetvis innehöll dagen lek, tårta, fiskdamm, korv och presenter. Alla presenter var mycket uppskattade redan på kalaset och på kvällen var det svårt för grabbarna att sluta leka med dem och gå och lägga sig.

I söndags passade vi på att byta till sommardäck. Smidigt eftersom mormor var här och vi då kunde göra det tillsammans när barnen sov.

Dock var Simon inte helt kry och väldigt gnällig så han fick följa med i vagnen och det visade sig att ute somnade han lättare än inne.

I måndags kväll ringde vi till sjukvårdsrådgivningen för att få lite koll på hög feber och ettåringar. Fick prata med Siv som sa att om det inte blivit bättre framåt tisdag em så borde vi ta oss till en läkare som fick lyssna på honom. Fick även lite tips om vad man kunde tänka på så jag var helnöjd med samtalet.

Med detta i ryggen valde vi att åka in med honom idag och det visade sig ju vara bra.

När vi åt middag på kvällen ringde det med hemligt nummer, då var det Siv som ringde tillbaka. De genomför visst slumpvisa kontroller så man fick svara på hur man upplevt samtalet och hon frågade lite hur han mådde och jag sa som det var – hon fick finfina poäng av mig, och rådgivningen steg i värde faktiskt för att de gör såna undersökningar.

Idag fyller Simon 1 år! Tanken var att vi skulle sjunga för honom på morgonen, men eftersom han är lite krasslig hoppade vi över det. Den som blev mest frustrerad över detta var Joel som hade bespetsat sig på att få öppna paketen.

Sue tog Simon till vårdcentralen på morgonen för genomgång och kom hem med recept på penicillin, som även inhandlades. Simon spenderade det mesta av dagen sovande och först på eftermiddagen var det äntligen dags för paketöppningen – något som Joel mer än gärna assisterade med.

Ända sen jag var au-pair i USA i mitten av 90-talet så har jag gillat när barn är artiga och använder ord som snälla, tack och ursäkta. Alltså har jag, även John, jobbat för att få Joel att använda dessa ord.

Ett av Joels första ord var tack och ett bra tag har han sagt ursäkta vid matbordet om opassande ljud görs. Nu senaste tiden har han börjat använda ordet snälla väldigt ofta. Kanske för att det är väldigt väldigt svårt att neka honom något när han med lite bedjande röst säger

Snälla, snälla mamma…

Skönt iaf att han insett att artiga ord kan göra susen!

Idag har Simon varit mycket piggare, alldeles utan alvedon dessutom. Känns otroligt skönt att medicinen hjälpte så pass snabbt. Om han inte hade blivit bättre imorgon så sa läkaren att vi skulle komma tillbaka, vilket vi nu inte verkar behöva.

Han hostar och snorar fortfarande men har inte haft lika mycket feber (så vi har inte ens tagit tempen på honom).

Så har jag då äntligen läst boken som det var sånt mediefokus kring sommaren/hösten förra året. Var lite rädd att den inte skulle vara så bra som vissa tycker.

Den var exakt så bra. Otroligt spännande och mycket svårt att lista ut hur det skulle gå. Den är våldsam till och från men jag läser snabbt när det är såna bitar och försöker att inte visualisera så mycket. Många trådar som knyts ihop på ett snyggt sätt utan att bli seg någonstans.

Det ser ut att komma en fortsättning i sommar och det ser jag fram emot. Intressant hur Joona, han som är den som återvänder i nästa bok, inte har så mycket fokus i boken utan hypnotisören Erik. Fast det hade jag kanske kunnat räkna ut på titeln?

Tänk vad de lär sig snabbt de små. I måndags fick ju Joel stanna hemma från dagis eftersom han själv sa att han hostade mycket.

Idag när det skulle kläs på för dagistur så började han genast hosta och säga att han var sjuk och inte kunde gå till dagis. Sa flera gånger att han hostade mycket, gärna illustrerande med lite hosta. Detta fortsatte lite då och då fram till dagisgrinden. Väl innanför grinden flög han iväg som ett löv i vinden och grävde glatt i sandlådan medans jag småpratade med personalen.

Den här veckan har det sopats i samfälligheten, en del glömdes dock bort så idag när jag och Simon hämtade Joel kom en lastbil med sopmaskinen på flaket. Givetvis stannade vi och kollade på det hela när vi hämtat Joel. Mycket spännande tyckte Joel.

En personal från dagis gick förbi på andra sidan gatan varpå Joel utbrister:

- “Arg!”
Jag funderar en kort stund.
- “Har hon varit arg på dig idag?”, frågar jag Joel

- “Ja”, svarar han.
- “Vad hade du gjort då”, frågar jag
- “Spottat”, svarar Joel
- “Jaså, på vem då?” undrar jag givetvis
- “På Milo” säger Joel
- “Jaha, men då var det väl bra att hon blev arg för det får man ju inte göra”, säger jag
- “Mmm”, mumlar Joel

Sen fortsatte vi titta på sopmaskinen, tills det började regna och vi fick gå hem. Joel grät för han ville titta mera.

Vi brukar ganska ofta leka olika typer av monster här hemma, kittelmonster, pussmonster osv. Joel tycker det är hur kul som helst och även Simon uppskattar det hela. Joel vill ofta själv vara ett monster, och vi tror att även Simon vill det för han kryper runt och väser ibland.

Ikväll när Joel ätit klart sin kvällis så hittade han ingen napp och vi föreslog att han kunde gå upp och titta i sin säng efter napp.

- “Monster uppe”, säger Joel och ser rädd ut

Efter en stund kom det fram att Martin på dagis hade pratat om monster – läskiga monster. Vi försökte övertyga honomn om att det inte finns monster, men det gick inte.

När jag läst saga och stoppade om honom så fortsatte han prata om monster så vi hittade på en monsterramsa och den verkade funka.

Nästan alltid när jag handlar så har jag med mig Joel. Dels för att det är sällskap men även för att han tycker att det är roligt. Numera har han alltid, om det finns, en egen liten vagn.

Han gör som jag, går och tittar på saker och lägger vissa i vagnen. Idag när jag gick före honom och tog ett paket Bregott så hör jag hur det dunsar till i hans vagn oxå. Givetvis har han oxå tagit ett paket. Fast inte den sorten vi brukar köpa. Jag valde den här gången att säga att vi inte skulle ha ett sånt, men han fick gärna ta mitt paket i sin vagn.

Vissa gånger väljer jag att låta honom ha kvar varan, så ibland kommer vi hem med saker vi inte riktigt behöver. Fast så är det faktiskt när jag handlar själv oxå…

Under en längre period så har Joel nyst på låtsats. Han säger sen ganska ofta “nyser ner mig” och så hoppar han raklång i sängen, eller soffan.

Vi har funderat på var han har fått det ifrån men tänker att det kanske är dagis, eller något Timmy-avsnitt kanske, eller Byggare Bob.

Ibland är det saker han nyser iväg, och om vi gör samma sak – dvs nyser på låtsas och kastar iväg en boll eller så – så skrattar han hur mycket som helst. Barn är härliga och ibland väldigt lättroade

För en dryg vecka sen lyckades Joel knäcka tuggummituggandekoden och har nu inte svalt en bit sen dess. Sen tycker han nog mest att det är spännande att ta nya tuggummin för han tuggar sällan någon längre stund. Kanske lockar det oxå lite med de tuggummin vars omslag är en tatuering.

Det har varit ganska många situationer liknande den vi fick på film i höstas, men det visar sig återigen att träning ger färdighet. Härom dagen tog jag ett och blåste bubblor vilket Joel tyckte var fantastiskt spännande så nu har han nya saker att öva på

I torsdags så var Simon mycket piggare på dagen, men på kvällen kom hög feber igen, och likaså på fredag morgon. Pratade med läkaren på vårdcentralen som tyckte vi kunde avvakta till eftermiddagen. Då var han återigen lite piggare, bara för att få hög feber på kvällen igen. Suck!

På lördagen vaknade han med hög feber och var gnällig och hängig så vi var redo att åka in med honom. Pratade med sjukvårdsrådgivningen som sa att vi kunde avvakta till eftermiddagen (igen) och den här gången fick de rätt. Sen dess har det bara blivit bättre och vår glada lilla Simon börjar så smått bli sig själv igen. Otroligt skönt! Vilken tur att det finns medicin.

Andra barnet får ibland inte lika mycket fokus som första. Det säger alla, och vi förstår det. Härom dagen läste jag posten “Ett år med Joel” och insåg att vi redan då tyckte att han förstod massor. Så har det inte känts med Simon så givetvis fick han genast lite mer fokus

Igår kväll satt han i våningssängen (nedre sängen) och jag satt brevid. Han hittade en tom låda och jag sa.

En tom låda! Vad kan vi lägga i den? Ska du lägga din napp i lådan?

Han tittade finurligt på mig, tog ut nappen, la den i lådan och log mot mig.

Idag provade jag en cykeltur med Simon i cykelsiten för första gången. Först funderade jag lite om han var för liten etc, men när jag kollade visade det sig att Joel provade redan när han var 10 månader…

Efter lite fipplande med hjälmen verkade Simon trivas som fisken i vattnet. Han satt nästan och somnade, vilket jag tror är ett bra tecken. Fint väder var det också!

Jag provade även att använda Sportstracker för att logga rundan med GPS.

Igår blev det säsongspremiär på racercykeln. Jag har varit förkyld ett tag och tvekade lite inför bodypump, som egentligen stod på agendan, men ett lätt cykelpass verkade vara en lagom kompromiss.

Jag passade på att prova Sportstracker, som är ett program för mobiltelefonen som loggar rundan med GPS. Verkar fungera perfekt. Den loggar kordinater när jag är ute, visar hastighet etc och kan även sända kordinater så att andra kan se var jag är i realtid…

Kändes verkligen att det var premiär, för kroppen var inte alls van. Speciellt blev jag trött i ryggen och överarmarna. Förhoppningsvis en vanesak. Jag tog det ganska lugnt ända tills jag blev upphunnen av en kille som tränade inför vätternrundan. Vi slog följe en bit vilket gjorde att jag cyklade lite snabbare än jag borde…

Väl hemma var jag helt slut och grillkväll med A, P, T och O var, om än trevlig, lite förvirrad.

En av de saker vi säger till oftast om nu för tiden är när Joel viftar med sin Bamse-snuttefilt. Det blir rätt hårda snärtar av den och ikväll när jag skulle lägga Joel så viftade han den mitt i nyllet på mig vilket kändes. Jag sa till Joel att så får man ju inte göra varpå han kaxigt säger “Jo!”. Då sa jag att då läser jag ingen saga för sådär gör man faktiskt inte.

John stoppade om Joel som blev ledsen över att det inte blev någon saga och jag la mig brevid Simon och myste. Efter en liten stund kommer det från Joel

“Mamma, jag äskar dig”

Givetvis blev det en saga för Joel!

Om någon hade frågat mig för åtta år sen så hade jag trott att man alltid orkar ge järnet. Nu vet jag bättre. Är man otränad, dvs inte i dålig form utan formen finns inte, då orkar man inte. Man vill men kan inte. Så var det i somras när jag började träna.

Igår på crossen hade vi en “buy out”, man måste göra något för att få gå hem. Detta gör man efter dagens pass (WOD = Work Of the Day) så man är rätt trött. Vi ställde oss i en ring, sen när musiken började skulle vi göra 2 burpees och 15 knäböj. 50 sekunder hade vi på oss, hann man inte fick man sätta sig och var ute ur leken. 10 sek tystnad (=vila), sen musik och så höll det på.  Eftersom det gick snabbt att göra övningarna så la Amany (tränaren) på lite övningar så i slutet var det istället 5 burpees, 15 knäböj, 1 armhävning, 2 situps.

Första tanken var givetvis “Hmm… om jag inte hinner så får jag vila”, men sen körde musiken igång och tävlingsdjävulen inom mig vaknade. I slutet var vi fyra stycken som slet, låren brände och det flåsades utan dess like när Amany till slut tyckte vi fick ge oss. Kanske gjorde vi 10 varv totalt, kanske färre troligen fler.

Känslan efteråt var otroligt härlig! Att kunna ge järnet sådär ger en otroligt nöjdhet och bra känsla i kroppen, att orka så mycket mer än man tror!

I måndags kväll fick Simon lite röda prickar och vi tyckte att de blev värre efter att han fick sin medicin. Igår när han vaknade var det mycket värre, så John skippade medicinen och ringde vårdcentralen när de öppnade. Efter lunch fick de tid och det visade sig vara nässelutslag (urtikaria) och vi skulle sluta med medicinen.

Som tur är verkar inte prickarna klia och bör försvinna inom två dygn. Dock verkar han bli väldigt trött av det, fast det vet jag ju att jag blir så det är inte så överraskande.

Jag vill kunna GPS-logga när jag är ute och cyklar eller går långa promenader. Min telefon har ingen inbyggd GPS men däremot stöd för att koppla ihop med en extern GPS mottagare via bluetooth. Först tyckte jag det var en nackdel, men det har faktiskt fördelar – bl a behöver ju GPS-mottagaren “se himlen” och det känns bättre att exponera en billig logger istället för telefonen (speciellt när man cyklar).

Efter lite letande hittade jag Nokia LD-3W för 300 spänn inklusive frakt och slog till.

Nästa utmaning var att hitta en bra applikation för telefonen, men det visade sig att Nokia har en tjänst som heter Sportstracker. Med telefonen i fickan kan man logga när man är ute och rör på sig och på nätet kan man dels se det i realtid, och även spara träningsrundor. I telefonen finns också en karta så man kan ser var man är. Man ser också hastighet, höjd-nivå, tid etc.

Prickarna hade inte försvunnit alls igår utan snarare blivit fler så även fötter och ben var täckta, och mage/rygg var knappt normal alls utan en stor röd nässla. Som tur är kliar han sig inte alls så länge han är täckt med kläder. Ringde vårdcentralen och läkaren ringde upp efter en stund och skrev ut Tavegyl på e-recept.

Tavegyl har jag själv använt. Funkat sådär mot klådan däremot blir jag hur trött som helst. Jag frågade om detta på Apoteket och han bekräftade att barnen blir mycket trötta. Han skrattade och sa att vi nog kunde få sovmorgon.

Jag gav Simon en dos tidig eftermiddag och tänkte att han snart skulle bli dåsig. Icke. Han var som vanligt och la sig vanlig tid. Vid kvart i elva vaknade han och var tokledsen så då passade vi på att ge en dos till och hoppades på en bra natt.

Icke. En av de sämsta på ett tag faktiskt då Simon vaknade flera gånger per timme och var ledsen, ibland räckte det att man klappade på honom så somnade han om ibland ville han sitta upp en liten stund.

Som småbarnsförälder så är det inte mycket man får ha ifred. Här är en bild där jag tänkte jag skulle dricka lite kaffe. Helt plötsligt var det två små personer till som ville dela koppen med mig – med var sin sked (Simon snodde min och Joel sprang och hämtade en ny).

Snart två månader har gått sen jag anmälde mig till Tjejvättern så i helgen var det hög tid att komma igång med cykelträningen. John fixade med cykeln (jag tycker sånt är ofantligt trist nämligen och han gillar det). Letade bland träningskläderna för att hitta lämpliga klädesplagg. Konstigt hur man tappar rutinen när det har gått lång tid.

Till slut kom jag iväg och vilken härlig känsla! Solen sken, vinden blåste iofs lite kyligt men farten var underbar. Musklerna orkade mer än jag hade väntat mig så crossen har gjort sitt jobb.

Blev en runda på dryga två mil och snittade 20 km/h vilket var överraskande för mig eftersom det vissa sträckor gick extremt långsamt pga byggen. Till helgen ska jag försöka få till två rundor!

I helgen var det premiärcykling på våra två trehjulingar. Den ena fick Joel av farmor i tidig 1-årspresent och den andra fick vi av några grannar när deras son växt ur den.

Vi satte tillbaka midjeskyddet på den röda så att Simon kan åka på den. Vilken lycka! Han satt med händerna på styret och bara tittade leende på saker vi åkte förbi.

Joel försöker trampa på den något större men har inte riktigt hajat hur man gör utan går med fötterna istället. Ser fram emot mycket cyklande på olika sätt och fordon i sommar!

Joel envisas med att kalla mig “Pappa John” (eller “Pappa åne” som han egentligen säger), så jag tänkte rätta till det problemet.

-”Vad är det jag heter egentligen?” frågar jag klurigt när han precis kallat mig “Pappa åne”.

-”Pappa…?” svarar Joel efter viss eftertanke. Vi har gått igenom det här förut…

-”Ja, just det… Ja, jag heter ju inte pappa men du kan kalla mig det. Jag heter ju John.”

-”Pappa åne!” säger Joel förklarande…

Jaja, det kanske sjunker in någon gång…

I söndags kom Anna, Peter, Tyra och Olle över för att göra grillpremiär. Tyra tog med sig sin springcykel och snäll som hon är fick Joel prova den medan hon själv trampade på Joels trehjuling.

Joel har en bit kvar tills han förstår hur det funkar men han var helnöjd med att gå i långsamt mak med cykeln. Nu är det vi som funderar på om vi ska slå till på en sån.

Av olika anledningar har det varit mycket paket i omlopp hemma senaste tiden (födelsedagar, beställningar etc). På grund av detta så kommer nu Joel rusande till dörren när jag kommer hem. Inte för att han blir så lycklig över att se mig utan hoppande utropar han:

“Pakik mamma pakik!”

När jag säger att det inte finns några paket idag så förvandlas ansiktet snabbt från härlig förväntan till tårögd ledsenhet och snyftande säger han:

“Joel fick inga pakik.”

En stund senare är allt som vanligt igen.