Då var det återigen dax att försöka minnas vad som hänt det gångna året, 2009.

Läs mer…

I tisdags kom Joels farmor på besök för att stanna över nyår. Joel har bestämt sig för att kalla henne för “Fanna” istället för farmor, så nu springer han inte bara runt och säger “Hej Mamma”, “Hej Pappa”, “Hej Minna” utan även “Hej Fanna” i tid och otid.

Ända sen mormor kom före jul har Joel sovit i vår extrasäng som vi ställt upp i vårt sovrum. Förut när vi fått besök har han alltid sovit i vår säng men han rör väldigt mycket på sig och stör vår sömn mer än vanligt plus att Simon senaste tiden oftast vägrat somna om i sin spjälsäng och då fått sova mellan oss. Två barn i sängen är för trångt.

Vi presenterade extrasängen som Joels nya säng och det tog skruv för han har i snart två veckor glatt rusat upp till nya sängen när han ska sova och ropat “nya, nya”. Han har dessutom börjat använda “nya” ganska ofta i olika kontexter – oftast helt rätt.

Nu får vi se om nya sängen blir kvar efter att farmor åker hem och hans våningssäng återigen finns tillgänglig…

Simon får testa lite olika saker att äta och en klar favorit är spaghetti. Dessutom så enkelt att ha en burk i kylen och ge honom som väntmat så hinner vi fixa vår mat medan han sitter nöjd och suger i sig trådarna.

Spana in fingerföringen!

Joel har börjat dricka mer och mer jos istället för mjölk. Inte optimalt kanske har jag känt så för att få honom att gå tillbaka till mjölk plockade vi fram sugrörsglasen från i våras.

Funkade hur bra som helst till en början. Fast efter ett par vändor så avtog skojigheten och han ville istället ha massa massa jos. Jaja, får väl ta fajten ändå någon gång.

En av de scener jag sett flest gånger på dvd finns i boken (när de hittar en grön tygkorv på vinden ) och den var minst lika bra i boken.

Som vanligt är bilderna helt fantastiska, men tyvärr hinner man ju inte titta på dem när man läser. Dock är Joel helt trollbunden medan man läser och ligger gärna och myser med sin egen lilla Findus.

Joe är en storsovare av rang på dagtid. Allt från en timme till tre timmar. Idag var Anna, Peter, Tyra och Olle här och Joel ville helt enkelt inte sova, det var alldeles för roligt med besök. Vi misstänkte att kvällen skulle bli tämligen jobbig om han inte sov men nu har klockan passerat halv 8 och John ligger och läser för Joel. Han har varit lite tröttare än vanligt men inte ovanligt jobbig konstigt nog.

Kanske är det så att de stökiga sena kvällarna vi haft under ledigheterna inte beror på ledigheterna utan på att han inte behöver så mycket sömn på dagtid längre?

Trots utebliven tupplur på dagen så somnade Joel först halv nio på kvällen. Sen var han vaken lite på natten och klagade lite. Smorde in honom som vanligt och efter ett tag så gick han och jag ner och fikade för att få ett avbrott. Sen sov vi bättre.

Nu på morgonen funderade vi över om han verkligen skulle till dagis och beslöt oss för att skippa det så jag ringde och sa att han sovit dåligt. John åkte till tandläkaren och Simon somnade. Jag och Joel tog plats i soffan för lite Byggare Bob. Han klagade dock lite på ont i magen. Svårt att veta om det är i eller på dock. Jag gjorde lite äpplebitar som han nekade till och då klädde jag in soffan i täcke. Klokt gjort för en kvart senare kräktes han kaskader över filt och täcke i soffan – och över Bamse.

Nu får vi se om kräkningen är klar för denna gången eller om det fortsätter.

Kräkningarna var inte över utan fortsatte hela dagen. Typisk att det blir när vi har flera saker på agendan. Även jag skulle till tandläkaren, det behövde handlas och jag skulle på massage.

Stackars John fick hantera några kritiska ögonblick där Joel kräktes och Simon var extremt missnöjd (=gallskrek), men han verkar ha överlevt och även hunnit sitta i soffan brevid Joel och myst.

Efter halv 10 igår kväll så har Joel inte kräkts och idag verkar han vara lite piggare.

Under julledigheten har vi haft rätt stökiga kvällar, men istället fått sova på morgonen. Runt 8 har barnen vaknat (och vi). Ibland lite tidigare men ibland senare. Skönt, fast samtidigt gör det att den lilla stunden på kvällen med egentid har försvunnit. Nu blev det ju lite annat med kräksjuka för Joel så kanske ska vi passa på och vända tillbaka dygnet lite när det är dax för jobbrutiner igen.

Dax även för lilla Simon att börja lägga sig på riktigt, och inte se kvällen som en chans för en tupplur för att sen vakna och vara pigg ett bra tag till.

Även Simon fick äta julbord i år – såklart.

Han älskar när han får stoppa i sig saker själv och satt nöjd hela tiden vi andra åt från vårt julbord.

Joel får göra mer och mer saker själv. Att ta ketchup är en sån sak. Vi sjunger ofta sången “Ketchup ska prutta” och Joel älskar att det pruttar från ketchupflaskan.

Så häromdagen fick han flaskan, jag gjorde något annat (precis som övriga vuxna) och när vi tittar på Joels tallrik så ser vi mest ketchup och Joel säger:

Massa, massa

Joel har hela ledigheten sovit i sin nya säng. Kudden får han dock sällan plats på eftersom han lägger sina gosedjur där. Istället flyttar han runt i sömnen och hamnar rätt ofta delvis i vår säng.

Får se när/om han flyttar tillbaka till sin våningssäng. Tills vidare är det istället Simon som sover i barnrummet – då han inte sover i vår säng.

När farmor var här så var vädret ofta väldigt kallt men alldeles underbart. Barnen passade på att sova samtidigt och då tog vi tillfället i akt och tog promenader, bara jag och John. En lyx vi inte är helt vana vid. Konstigt nog kändes det inte konstigt alls när vi var iväg utan barn. En av dagarna styrde vi kosan bort till Ältasjön. Alldeles underbart ute!

John fick direkt nytta av sin nya varma vinterjacka!

Som jag nämnt tidigare får Simon numera blodpuddning när vi får det, fast kokt istället för stekt.

Under ledigheten nu så åt han en hel måltid alldeles själv och vi insåg att det faktiskt inte är så väldigt länge tills han kan äta själv de flesta måltider. Tänk vad tiden går fort!

I onsdags kom Anna, Peter, Tyra och Olle på besök. John körde farmor till tåget och vi fixade lunch. Sen lektes det, Joel vägrade sova och det lektes lite mer. Vi hann fika oxå.

Joel och Tyra provade att spela piano ett tag och åkte en hel del rutschkana, tittade lite på Byggare Bob oxå.

Simon och Olle lekte lite på golvet bland alla saker.

Vi har försökt få Simon att välja snuttefilt. Vi har testat lite olika varianter här hemma men han har varit totalt ointresserad. Nu har han valt – sin kudde! Helt plötsligt går det att lägga honom när han ska sova och inte sätta honom som vi fått göra en längre tid nu.

Helst vill han knöla in ansiktet i kudden så det ser ut som om han inte får någon luft.

När vi renoverade hallen förra sommaren så tog vi bort avlastningshyllan med avsikten att sätta upp den igen. Vi insåg dock att vi kunde förbättra så vi avvaktade, och avvaktade…

När dagis drog igång blev avsaknaden än mer markant än tidigare så vi började fundera och ritade upp hur vi skulle vilja ha det. Sen vittjade vi vinden på lite mdf. John sågade och satte ihop, Sue spacklade och målade och till slut efter ganska lång tidsperiod (stökiga kvällar) så kunde John sätta upp den.

Vilket lyft!

Idag var det dags för 8-månaders besiktning av Simon på BVC. I -10 gradig kyla begav jag mig iväg med Simon nerbäddad åkpåse och fiberpäls i vagnen. Efter sedvanlig kvarts försening fick vi väga och mäta: 10,165 kg och 73,5 cm blev resultatet.

BVC-tanten passade också på att fråga vad de egentligen tyckte på jobbet om att jag var föräldraledig halvtid, men eftersom ingen direkt sagt något där, sa jag det. Ganska konstig fråga tycker jag dock såhär i efterhand… Hon frågade även om ammingen:

BVC-tant: Ammas han fortfarande?
Jag: Nej, han slutade dia när han var 6 månader.
BVC-tant: Så… han ammades inte längre vid 8 månaders ålder?
Jag: Näe, då hade han inte diat på två månader.
BVC-tant: Jaha.

På vägen hem, återigen i sträng kyla, somnade Simon framåtlutad i vagnen.

En aktivitet som blivit vanligare och vanligare här hemma är att leta efter Bamse. Bamse kan vara lite varstans eftersom Joel älskar att stoppa ner honom i diverse vrår. På bilden nedan finns två bamse (gamla kära snuttis och nya Bamse som än så länge får stanna i sängen).  Ser du båda Bamse?

Igår var det 7 januari och således tandläkarbesök för oss båda. Av en ren slump har vi tre år i rad gått till tandläkaren just 7 januari. När John var där igår noterade sköterskan det för hon blev förvirrad av datumen på röntgenbilderna och nu när jag kollar så var det samma datum även 2008.

Förra året var jag gravid och de ville inte ta röntgenbilder men varnade ändå om en tand som redan 2008 låg i farozonen. I år togs röntgenbild som visade en försämring och efter samråd med tankläkaren bestämdes att den ska lagas. Nu fanns det inga tider med kort varsel så jag har nästan en hel månad att ladda – om det nu är bra eller dåligt? Senast jag lagade en tand med bedövning svimmade jag av sprutan…

I höstas fick jag ju för mig att testa att kontakta Piratförlaget om recensionsexemplar av böcker, något jag aldrig tänkt på om jag inte läst Angos bok- och filmblogg. Snabbt och lätt fick jag några böcker och när de uppdaterade sin beställningssida i december var jag snabb att beställa Liza Marklunds senaste och den tog slut alldeles för snabbt. Så jag surfade runt på fler förlag och hittade till Pocketförlaget, som gärna skickar ut böcker till bokbloggare och inte bara journalister. Där har jag precis fått Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen – fortsättningen på Pepparkakshuset, som jag gillade skarpt.

Sen ska jag väl surfa runt lite mer och kolla om det finns fler möjligheter till recensionsexemplar – läsa är roligt, blogga är roligt så varför inte slå två flugor i en och samma smäll!

Simon har nu varit missnöjd ganska länge, men trots det har han inte lyckats knäcka krypkoden. Däremot vill han nu stå så mycket han bara kan. Tyvärr har han inte lärt sig hur man gör själv utan behöver vår hjälp att resa sig upp och sen är det bäst att vara kvar för det vinglas ganska mycket. Joel lärde sig ganska tidigt att resa sig upp så vi upplevde aldrig den här missnöjdheten med honom.

Han är dock mycket mycket nöjd och glad på stående fot så det är ofta man sitter så här med honom nu:

Sovrutinerna verkar vara helt ur funktion just nu. Joel verkade väldigt trött tidigt igår kväll, men av någon anledning kunde han inte somna. Det var hela tiden något. Halv 11 först kom han till ro – dock i sin egen säng, inte nya sängen vilket förvånade oss.

Vi sov till 8 som blivit rutin och efter lunch så gick Joel upp som vanligt, trött. Jag läste för honom som vanligt och trodde nästan att han skulle somna. När jag skulle gå så hoppade han ner ur sängen och jag frågade om han inte skulle sova.

Nä, mamma, leka

Ja, vad säger man? Nu får vi se vad som händer under eftermiddagen.

I somras köpte både jag och John Merrel-skor. De är mjuka och sköna men har snörning, vilket är lite jobbigt varje gång man ska sätta på sig dem. Det inköptes därför elastiskt skosnöre som gör att man kan dra på sig skorna trots att de är knutna. Funkar klockrent!

Nu på vintern har vi skorna när vi tränar – mycket mycket smidigt.

45 minuter höll Joel ut. Han pysslade och donade själv på sitt rum. Ibland ville han att jag skulle komma in och göra något. Föreslog vid ett tillfälle att han ju kunde ta in lite saker i tältet och sitta där. Sen blev det märkligt tyst efter en stund och jag gick dit för att se vad som pågick.

Han hade somnat!

Ganska länge har vi haft stökiga kvällar. Tror vi hade någon kort period då båda barnen faktiskt somnade tidigt och sen sov tills det var morgon (förutom kortare vakenperioder), minns minst en kväll. Kanske fler för vi har under hösten lyckats se två filmer helt utan avbrott (OBS inte samma kväll).

Numera är jag väldigt glad för vår digitalbox som gör att vi ändå kan se några tv-program, dock inte i sin helhet utan lite då och då så pausningsfunktionen är en lysande uppfinning.

Den här kvällen speglar ungefär en vanlig afton.

18:30: Simon äter kvällis, Joel tittar på Bolibompa.
19:00: Simon har just slocknat på fem sekunder i vår säng, Joel äter kvällis.
19:30: Joel har haft sagostund i sin säng (ville dock helst sova i nya sängen så lite missnöjd)
20:00: Simon har just vaknat. Oklart om det var av sig själv eller stortjutande Joel som ville in i hobbyrummet och leka medans han bajsade. Något vi vuxna bestämt oss för att sätta stopp för eftersom han tenderar att leka längre och längre och inte alltid bajsa. Valet nu är att inne på toa sitta på pottan, toaletten eller bajsa i blöjan.
20:30: Joel lyssnar på saga av John i vår dubbelsäng, jag ligger brevid Simon för att få honom att somna i Joels säng.
21:00: Joel ligger i nya sängen och försöker somna, Simon och jag ligger i Joels säng och till och från är Simon väldigt nära att somna.
21:30: Joel har just somnat i nya sängen, Simon sitter i soffan med oss och tittar på Robinson.
22:00: Joel sover, Simon lever loppan i soffan när vi försöker titta på Robinson.
22:30: Simon har just somnat i soffan, vi tittar vidare på Robinson.
23:00: Vi har tittat klart på Robinson och ska sova!

Nu får vi se hur natten blir!

Det är så jobbigt med alla smulor!

John äter knäckebröd i tv-soffan.

Idag fick jag en hög egentid (=lyx). Hade gratisbiljetter till bio som gick ut nu i januari så jag mötte upp Lotta på Hötorget och vi käkade lunch och snackade massor, sen avslutade vi träffen på bio med Bröllopsfotografen. En helt ok film med en hel del igenkänning för mig som kommit från en liten ort till storstan. Vi garvade högt några gånger, men det som slog mig mest var vilken hög volym det var på filmen. Inser att jag börjar bli gammal…

Kom hem från stan lagom till middagen men var inte riktigt hungrig. Sen stack John och tränade och jag lekte med barnen. Joel är inne i en pusselperiod och har dessutom blivit riktigt duktig (ibland) på att plocka undan efter sig. Simon är nöjd så länge han får stå någonstans. Kände mig lite hängig och trött och rundade av ganska tidigt med kvällis och sen saga för båda i vår säng.

Simon låg mest och “sjöng” men Joel lyssnade som vanligt med stort intresse på sagan. John dök upp och la Simon och jag kände mig ännu risigare och började så smått fundera på om jag fått samma som Joel. John tog över Joel och jag parkerade i tv-soffan. Nu två timmar senare har jag kräkts två gånger och ligger parkerad i soffan för natten. Hoppas innerligt att det är över för den här gången nu.

Oj vilken lysande bok! Små delhistorier som alla driver historien framåt och som vävs samman mer och mer. En av dem gjorde att jag inte kunde släppa boken, var bara tvungen att veta hur det gick. Grym historia där man inte kunde räkna ut allt från början utan Carin levererar små pusselbitar då och då för att man ska komma framåt. Gillar dessutom huvudpersonerna och vill defintivt läsa nästa bok så fort det bara går för det lämnas en liten tråd kvar att följa i nästa bok.

Av titeln kan man ju gissa sig till att det handlar om familjer, familjer som har det tufft på något sätt och boken får mig att inse hur bra jag har och har haft det. Tänk så många olika typer av familjer och levnadsöden det finns. Tycker Carin skildrar det väldigt bra.

Att jag sen fick boken gratis som recensionsexemplar av pocketförlaget gjorde inte nåt!

Simon har somnat, John just kommit hem från träning och vi sitter i hobbyrummet och väntar på att Joel ska bli klar med sin leverans. Han sitter vid sitt bord och håller på med kritor. Helt plötsligt när jag och John pratar inser jag att Joel har lagt bort kritor och istället sitter med en sax och klipper!

Visst är det tvåhandsfattning oftast men han lyckas klippa i pappret. Ytterligare en sak de måste ha tränat på dagis för vi har inte gjort det så ofta här hemma.

Tänk att det händer så mycket hela tiden!

Insåg igår att det började bli lite tomt här och var i skåpen och jag var inte alls sugen på att åka och handla. En timme senare kom ett mejl från Mataffären som sa att det var gratis leverans imorgon – svårt val?

Slog till och beställde och idag när vi stökade runt där uppe efter lunch och Joel höll på att leverera så plingade det på dörren. Joel rusade till trappan och jag plockade upp Simon och gick efter. Kassarna bars in och jag lämnade premiecheck och betalade med kort (grymt smidigt med trådlösa kortläsare som de har). Simon satt i vagnen i hallen och tittade förskräckt på det som hände.

Vi bar in i köket och packade in det som behövde in snabbt, sen var det dax för blöjbyte och sagoläsning. Efter en hel del bökande så somnade båda barnen en timme senare och jag gick ner för att stämma av att allt kommit med. Insåg genast att jag inte sett röken av några majskrokar. Suck. Sen slog det mig att jag kanske borde kolla i lådan där de ska ligga och visst, där låg en helt ny påse.

Joel måste ha hunnit stoppa ner den när jag betalade! Gäller att hänga med i hans tempo nu…

Ända tills alldeles nyligen klappade Joel sig på magen med handen när han menade sig själv. Nu har han istället börjat prata om sig själv som “Ija”.

Det tog dock ett tag innan vi insåg att det var sig själv han menade. Men när han klart och tydligt pekade på sig själv på dagiskortet och sa “Ija”, då var det inte så mycket att fundera över längre. Efter det så hör vi det hela tiden särskilt när det är saker alla i familjen ska göra.

Pappa, mamma, Minna, Ija.

Ikväll när jag tränat och höll på att lägga Joel så hörde jag hur telefonen ringde nere. John dammsög för full muggar så han hörde inte. Sprang ner och svarade på vägen upp. Det var en gladlynt norrlänning som ringde från någon tidning jag en gång i tiden prenumererat på. De hade ett specialerbjudande, men mer än så hann han inte säga för jag sa att vi inte hinner läsa några tidningar då vi har småbarn. I samma stund började Joel hoppa och sjunga i sängen alldeles brevid mig.

Norrlänningen började skratta och sa att han förstod, sen hörde jag inte mer av vad han sa men sa tack och hej då och la på. Ett smidigt sätt att säga nej måste jag säga!

Sen några dagar tillbaka vill Joel själv sätta på tandkräm på tandborsten. Han skruvar av korken, klämmer ut, sätter på borsten, skruvar på korken igen och blöter tandborsten.

Sen försöker han borsta själv men just den delen går sådär. Inte för att han gillar att vi gör det men så får det väl vara antar vi – det måste ju göras.

Under en längre period så har det varit svårt att få Joel att äta någon större frukost. Vissa mornar har han bara druckit lite juice och sen har han fått en banan före dagis så att han ska orka. Idag började det värre än vanligt med att Joel ville ha glass.

Det fick han givetvis inte så han stortjöt under tiden jag fixade frukost till mig och till Simon. Rostade en macka till Joel och ställde fram en burk yogurt. Han lugnade sig till slut och ville ha leverpastej på mackan – massa. Jag och Simon åt på och Joel öppnade sin yogurt och åt upp den, ville ha en till, fick det och åt upp den oxå. Sen åt han över halva mackan och drack lite juice!

Nu var det väldigt längesen jag lämnade på dagis och ännu längre sen jag hade med Simon när jag lämnade. Simon fick åka vagn och Joel pulka och jag småsprang och gjorde motorljud som båda barnen uppskattade

Väl framme ville Joel inte gå ur pulkan. När han väl gått ur den ville han inte på något vis i världen leka där utan ville bara vara nära mig. Efter att ha försökt på lite olika sätt med olika fröknar i en kvart så blev det hårda vägen. Monica lyfte upp honom så han kunde vinka hej då och jag klappade om honom och sa hej då. Han stortjöt under hela tiden och fortsatte så länge jag kunde höra honom.

Fast det är väl bara att vänta när han varit hemma så mycket under jul och nyår. Tror dessutom att han börjar förstå att jag och Simon är hemma…

Joel har ju haft lite olika favoriter på tv och just nu är det fåret Shaun. För att få lite lugn och ro när man lagar mat är det perfekt att sätta på något program via SVT Play på köksdatorn. Där har de massa olika program och massa avsnitt av dem. Passar Joel helt enkelt!

Ett avsnitt har vi dock insett att vi inte ska sätta på för Joel blir helt förtvivlad när ett av fåren får en kalkon över huvudet och en sovsäck över kroppen.

Här hittar du fåret Shaun.

Ramsor att höra och göra. Egentligen har Simon fått denna, men ikväll läste jag den för Joel. Riktigt underhållande bok där man oftast gör ljud istället för att använda ett ord. På flera ställen skrattade Joel åt ljuden jag gjorde. Sen kan man säkert ha ännu mer glädje av den om man leker samtidigt (de tipsar lite kort om det). Det verkar vara sånger ibland, men någon melodi fanns inte med så det blev att hitta på!

När jag gått ut ur rummet kikade jag in och hör hur Joel gör vissa av ljuden när han tittar i boken.

Igår var det städdag och planen var att få bort alla julsaker, men med knoddar och träning och allt annat så hann vi inte utan de fick vara kvar. Idag, med Joel på dagis, så hann jag plocka undan allt på dagen. Simon var till viss “hjälp”.

När Joel kom hittade han direkt de kassar och lådor som jag packa ner i och såg tomteluvorna. Alla skulle ha varsin enligt honom och givetvis lydde vi.

När Simon somnat så tog vi upp lådor och kassar på vinden. Trots minus 3 ville Joel upp och titta och verkade inte bekommas det minsta av kylan. Det gjorde dock jag så besöket blev kort!

Igår kväll när jag la mig så vaknade Simon till. Han var lite rödfläckig i ansiktet och det verkade klia. Vi smorde lite, la på lite potatismjöl, försökte klia lite åt honom. Det gick sådär. Tills slut verkade han dock somna till, bara för att återigen vakna. John som skulle jobba fick flytta in till Joels rum (Joel sover ju hos oss i nya sängen).

Helt plötsligt hör jag hur Simon spottar ut nappen och kräks. Reste mig upp och fick upp honom och ett täcke i famnen och den lille stackaren fortsatte kräkas en stund. Ropade på John, och fick ropa rätt högt eftersom vi stängt dörrarna…

Vi bytte lakan och fixade och donade och Simon somnade. En kvart senare när vi precis kommit till ro var det dax igen.  Nu var vi dock mer redo och det gick fort att fixa iordning. Sen kräktes han två gånger till innan natten var över. Joel vaknade oxå och ville hjälpa till att hålla kräkkastrullen åt Simon.

Nu är Joel på dagis efter repris på gårdagens lämning, Simon sover i sängen, John sitter och jobbar vid datorn uppe och jag sitter och dricker kaffe i köket.

Det har varit kallt och vi har varit sjuka så vi har mest hållit oss hemma, men idag var det dax för mig och Joel att ta göra en utflykt tillsammans. Vi packade ner lite saker i väskan och tog bussen till tunnelbanan. Vi hade inte något bestämt mål utan bara att göra det vi hade lust med.

Efter ett tag insåg jag att Joel sa “dish dish”  rätt ofta och att det var tunnelbanan han menade. Han härmar och upprepar det mesta man säger nu så jag pratade om allt möjligt vi såg.

Tänk att det kan kännas så annorlunda att åka turen jag åkt till jobbet i ett par år nu. När Joel är med ser jag det mer ur hans perspektiv och då blir det helt plötsligt spännande!  Joel tyckte det var mycket spännande med det mesta idag. Att åka i tunnel där det är mörkt, att åka ut ur tunnel, att åka över bro och sen in i tunnel. Att gå av och på osv.

Efter spännande tågbyte på Gullmars åkte vi in till centralen, tog en milkshake och åt medhavd frukt, gick i lite affärer, köpte lördagsgodis och åkte hem igen. När vi klev av bussen hemma, blev Joel ledsen och sa “Mer buff”. Han ville helt enkelt fortsätta äventyret.

Igår på kvällskvisten började John känna sig lite fiskig. Gick dock och la sig som vanligt, bara för att vid 2-tiden flytta ner till soffan. Jag vaknade till vid 3 och gick ner och kollade till honom och då hade det satt igång.

Nu ligger han blek  i soffan och hoppas att det går över snart.

Sen hoppas vi att kräksjukan lämnar vår familj för den här gången, en vända räcker tycker jag.

Vingligheten avtar men det är inte så konstigt med tanke på att Simon helst står upp hela tiden. Nu kan han hålla balansen själv ett bra tag när han har något att hålla sig i. Kortare stunder (typ 2-3 sekunder) har han lyckats släppa taget och ändå stå kvar. Än så länge orkar han inte ställa sig upp själv utan vi får ställa honom i position.

Dock blir han väldigt lätt distraherad av något och då är balansen som bortblåst.

Julen 2008 fick Joel bokstäver till badet. Dessa har vi lekt med både i badet och utanför, men inte så mycket för att det är bokstäver utan för att det är något man kan lägga i burkar och annat.

Senaste tiden har dock Joel blivit mer intresserad av dem och jag har letat fram P för pappa, M för mamma, J för Joel och S för Simon varje gång vi badat (typ en gång i veckan). Igår när vi badade rotade Joel i bokstavsburken och hittade bokstaven J och utropade glatt “Ija“. Jag och John tittade lite förvånade på varandra. Tänk vad de lär sig de små liven!

Fem i sex imorse frågade jag för sista gången John om han mådde tillräckligt bra för att jag skulle åka till Linköping på konferens. Svaret var. Åk!

Utsikt från Sky Hotel

Så det gjorde jag. Tog dock bilen för att kunna hoppa över middagen och komma hem tidigare. Plockade upp Åsa och vi satt och diskuterade igenom vår presentation. Vädret var sådär men vi tog det lugnt och kom fram i tid.

Roligt att träffa alla, intressanta dragningar och kul att höra att vi gjort bästa året hittills!

På hemvägen var det riktigt uselt väder men det gick fint ändå.

På väg hem från konferensen hade jag siktat in mig på McDonalds strax före Norrköping. Spanade efter den gyllene bågen men såg den inte. Åkte ändå av eftersom jag behövde tanka och tänkte att de kanske lagt ner burgerkedjan. Men icke, den var kvar.

Klämde en burgare och när jag sen köpte en kaffe att ha med i bilen kunde jag inte låta bli att fråga om lampan. Hon i kassan såg lite fundersam ut och tackade för att jag sagt till. När jag gick därifrån hörde jag hur hon sa till en kollega att hon måste kolla lampan.

När jag körde iväg med bilen lyste den gula bågen som den skulle!

Simon sover på min axel efter frukost.

Både Joel och Simon har fått allt senare vanor. De är svåra att lägga och svåra att väcka på morgonen. Idag vaknade iofs Simon kl 7, men förmodligen inte för att han var utsövd, för han satt nästan och somnade vid frukostbordet.

Joel som sov tills jag gick upp och väckte honom vägrade gå ur sängen och det blev en hård kamp innan han kommit iväg till dagis. Att han sen inte vill bli lämnad där, utan stortjöt när jag sen gick, gör ju inte saken bättre.

Det som är bra i sammanhanget är att Simon (m fl) sen efter dagislämning ibland kan sova fram till lunch…

Före jul kom det snö var och varannan dag, och i dess spår kom snöplogen till Joels stora förtjusning. Sen har det inte kommit så mycket snö och således ingen snöplog till Joels stora besvikelse. Ofta tittar han ut och pratar om att det ska komma “mer nös” så att plogen kommer.

Igår hade vi styrelsemöte i samfälligheten och beslutade att ringa hit plogen. Inte så mycket för Joels skulle utan för att få bort den snö som ligger för att undvika problem om det töar och sen fryser direkt. När jag kom hem berättade jag för Joel att plogen skulle komma. Han blev helt till sig och pratade mycket om att “titta ut” och “springa titta”.

Vi vaknade, vi åt frukost – ingen plogbil. Simon sov en sväng och precis när jag klätt på honom hör vi plogen. På fem minuter klädde vi på oss ytterkläder, stoppade en fruktis i fickan till Simon som fick sitta nerpackad i åkpåsen i vagnen och begav oss ut på plogjakt.

Vid ett av våra garageområden hittade vi den. Där stod vi sen i säkert 20 minuter och tittade på plogen. Efter tips från John så filmade jag den en minut eller så och den filmen har vi tittat på säkert 10 gånger sen vi kom in.

Joel var mycket nöjd. Tyvärr missade han just traktorn som grusar och sandar för han ligger och sover.

Igår när jag var hemma så fick Simon inte någon barnmat på burk utan han åt samma som övriga. Till lunch blodpuddning, en gammal favorit, och till middag potatismos och ugnsstekt fisk. Hoppade över salt så då ska det inte vara några problem.

Det märks att han gillar när han själv får plocka maten från sitt bord. Inte så länge tills vi alla äter samma mat!

Idag satt Joel och jag och läste en bok om olika djur på bondgården (tack Anse, Sten & Kalle).

Varje sida visar ett typiskt djur och man kan trycka på en knapp för att höra hur det låter. Jag frågde vad det var för djur och Joel svarade “kossa”, “häst” etc.

När vi kom till fåret svarade Joel “Shaun“. Kanske vi ska dra ner lite på TV-tittandet…

Joel babblar på och det är mycket namn i fokus. Just nu är det ofta han ropar

Mamma San, Pappa Ohn

Han har koll på vad både farmor och mormor heter, plus dagisgruppen, plus en massa andra. Riktigt roligt att höra honom uttala diverse olika namn.

Idag styrde jag och Joel återigen kosan till Högdalens simhall tillsammans med Alfred och Cattis. Det märktes på Joel att han kom ihåg att vi varit där tidigare för han knallade vant runt i omklädningsrummet och när vi lämnade dushen hade han riktigt bråttom till bassängen och skrattade högt.

Det är ingen tyst och blyg liten kille som smyger runt i bassängen utan han låter mycket, plaskar och bryr sig inte direkt om att jag är i närheten. Härligt att se!

Det går åt en hel del saker (typ mat) i hemmet när man är fyra personer, som delvis är hemma nästan jämt. Det hade blivit lite tomt (allting är relativt och jag är en hamster) i skåpen i köket så idag när knoddarna somnat styrde jag kosan till Willys i Länna.

Det blev fullare än jag räknat med i vagnen och inte helt gratis att gå ut, men nu känns det finfint eftersom skåpen är fyllda

Läste ut den på en dryg dag (redan före årskiftet). Grymt flow i boken som var en riktig bladvändare. De korta kapitlen gjorde dessutom att man tänkte “Äh, jag hinner läsa ett till”. Så den tog slut alldeles för fort tyckte jag och jag tror att de hade kunnat bygga på ännu mer kött på benen för att förlänga boken. Kanske att upplösningen blev lite utdragen när man redan räknat ut vad som hade hänt och det ändå malde på, fast det var spännande på något sätt.

Sen vet jag inte om slutet öppnar upp för fler böcker med samma huvudpersoner vilket jag skulle gilla. Hoppas iaf att det blir en fortsättning.

Tror kanske även att jag ska testa någon bok av James Patterson som är helt ny för mig.

Gillar man Marklunds böcker så är jag övertygad om att man gillar den här!

Lite intressant oxå hur det gick till väga när de skrev. Trodde nog att de skrivit den på engelska för det känns lite så ibland i boken.

Joel har länge velat spela på våra gitarrer och det får han. Härom dagen lyckades jag fånga en spelning på film:

Vår samfällighet Molnflygaren har fått en ny hemsida. Vi har lagt ner det krångliga, ointiutiva men ganska kapabla publiceringsverktyget Joomla till förmån för det enkla och mysiga WordPress.

Eftersom jag har fått förtroendet att var samfällighetens IT-ansvarige, har jag i hög grad varit inblandad i arbetet som pågått sen november förra året. Resultatet blev massor med förbättringar/förenklingar och förhoppningsvis en mer välanvänd hemsida.

Hemsidan finns här!

I höstas testade jag Crossfit på Flex här och nu på vårens schema så har de pass både måndag och fredag. Så givetvis är jag där så ofta jag kan (vilket har blivit fyra gånger efter jul). “Favoritövningen” är något som kallas Burpee. Det ser inte så jättejobbigt ut först och de två första brukar kännas okej. Sen, sen börjar det bli lite jobbigt för att övergå till sanslöst jobbigt.

Idag fick jag faktiskt beröm för att jag gjorde dem rätt, men det var för att vi gjorde på tid och inte ett visst antal. Av någon anledning blir det lätt att man slarvar när man ska göra typ 35 stycken…

Spana in dem på Youtube (är glad för att vi inte har några ringar i lokalen så att vi kan bygga ut övningen så som de gör på slutet…)

Tänk vilken kall vinter det är. I morse var det minus 16 när jag åt frukost strax efter 6-hugget. Det gäller att bylsa på sig när man ska ut helt enkelt.

Tror förresten knappt att det varit plusgrader sen första snön kom i mitten av december. Underbart att få uppleva lite äkta vinter!

Sex små bissingar har hittills tittat fram i Simons mun. De växer mest på natten…

Alldeles nyss när jag lagt Simon i vår säng så tittade jag bort en stund. När jag tittade på Simon igen så satt han upp. Han har tränat hårt på detta på golvet senaste veckan och helt plötsligt kan han!

Tänk vad häftigt det är med barn som lär sig så ofantligt mycket!

I söndags när jag och Joel åkte för att fira Tyra så tändes motorlampan återigen. Jag noterade det och tänkte att vi får ta tag i det där. Glömde dock bort det och först igår kväll slog det mig att vi ju ska besiktiga bilen om två veckor (inte bra med lysande motorlampa).

Så idag har jag ringt vår firma här i Skarpnäck, sen Toyota för att dubbelkolla att jag hade rätt information (felkod 1359, kamdrevet, trolig kostnad 10 000 kr), sen firman här igen. Nu är tid bokad på måndag – om de får tag i reservdelen tills dess. Bra tajming för jag ska till tandläkaren som ligger granne med bilverkstan vid 8-hugget på måndag och kan lämna bilen då.

Onsdag, båda barnen hemma och lunchen givetvis blodpudding.

Idag testade vi med lite keso till. Den som gillade det bäst var helt klart Simon.

Onsdag är inte bara blodpudding utan även cirkelträning. Vid lunchtid drog snöovädret in över oss och framåt kvart i 6 då jag började göra mig redo var det minst en dm nysnö och det blåste och snöade.

Men har man bestämt sig så har man. Tänkte första vara ute i god tid så jag kunde gå, men så blev det inte så det var bara att plocka ut cykeln och ge sig iväg.

Man kan säga att jag var uppvärmd när jag kom fram. Det var någon cm packad snö där bilar och bussar kört och när jag cyklade där så “sprack” det och cykeln slirade. Först var det läskigt men sen blev det en rolig utmaning att hålla sig uppe. Lyckades ta mig både dit och hem – utan att ramla!

Det har suttit långt inne men börjar det äntligen lossna och han tar sig någon decimeter. Kanske får vi en nöjdare liten kille nu

Natten till igår var allt annat än lugn från Joels sida och på morgonen insåg vi att han blivit förkyld. Ringde dagis och sa att Joel inte dök upp. Han har snörvlat och nyst och haft sig, men annars ungefär som vanligt.

Jag tackade mig själv för att jag tagit mig till ICA kvällen innan och hämtat ett paket från Hiko. Där fanns nämligen två stora duplo-set, ett till Joel och ett till Simon som vi köpt för julklappspengar från farmor.

Gissa om det lektes med duplo hela dagen. Lite jobbigt var det dock för Joel att inse att även Simon äger en del av den totala duplosamlingen nu…

Nu när vi försöker träna så ofta vi kan så blir det svårt att få till handling. Finns lixom ingen tid över. Det är där Mataffären kommer in och räddar oss.

Igår var det dock ingen av oss som tränade utan vi röjde och städade. När barnen somnat var det dax för grovsopor, men först var jag tvungen att skotta eftersom det kommit bortåt tre decimeter snö – härligt!

Sen var det skönt att sätta sig i soffan och titta på pausat Robinson i ett rent och undanplockat hem och efter en halvtimme var matbeställningen dessutom avklarad.

Ikväll mellan 20 och 22 kommer de hem till oss med maten. Förra gången sprang Joel runt och sa Lina och det var först långt senare som jag insåg att han menat Linas matkasse (som kommer varannan måndag).

Ett riktigt vinnande koncept för nagelklippning är Teletubbies på datorn. Idag var det Simons tur men Joel ville oxå sitta i mitt knä. Jag lyckades klippa alla naglar utom de på Simons tår.

Kan tillägga att det var precis före lunch o lunchvila.

Idag vaknade Simon före Joel efter lunchvilan och då passade han på att leka runt med allt duplo. När Joel är vaken får han nämligen inte vara i närheten.

Efter att ha hostat ganska mycket igår på dan så inventerade jag vår sjuklåda och hittade en hostmedicin som även Joel kunde ta. Han drack villigt upp sin dos och faktiskt så tror jag inte att hostan var så farlig inatt.

Idag på eftermiddagen pekade Joel på flaskan med hostmedicin och sa:

Ia hostamin

Jag förklarade dock för honom att det var först när han skulle lägga sig som han skulle ta sån medicin. Det tog dock ett tag innan han gav upp sitt tjat om hostamin.

Idag satt Simon på golvet och lekte medan jag satt vid datorn. Jag försjönk i något och när jag vände mig för att titta till honom hade han ställt sig upp mot en byrå, helt för egen maskin. Mig veterligen är det första gången.

Jag och Joel trotsade kylan (minus 20 på morgonen) och styrde kosan till Farsta Centrum. Vi fixade ny lampa till akvariumet i djuraffären och vi tittade in till fåglarna och kaninerna, men Joel är inte så där jätteintresserad av djur. Han är en motorkille helt enkelt.

Sen var vi lite här och var och köpte saker. Vi avslutade på Clas Ohlson där vi bla köpte förvaringslådor – måste ju förvara alla leksaker på ett smidigt sätt. Joel ville ansvara för kundkorgen men när den så småningom fylldes så lämnade han den till mig.

Joel sov som en stock efter lunch hemma (precis som jag…)

Äntligen! Idag när jag och Joel var ute en sväng med pulka så lyfte jag upp honom på mina axlar och helt plötsligt insåg jag – jag känner mig stark! 17 kg knodd kändes lätt att lyfta upp och lätt att bära.

Underbar känsla! Det har nämligen känts lite trögt med träningen och visst har jag känt mig lite starkare men inte så markant som idag. På vågen märker jag dock inte något resultat men det kan jag ta nu när jag känner resultat. Nu känner jag mig verkligen peppad inför vårens träning! Kanske är Tjejvättern inte så dum idé ändå?

Jag har ofta problemet att något som finns på den stationära datorn i hobbyrummet inte finns i laptopen och vice versa. Att lägga saker på nätverkshårddisken är en lösning, men inte helt klockrent i alla lägen. Häromdagen kom jag att tänka på en annan mysig lösning som jag sen undrade varför jag inte kommit på tidigare – synkronisering.

Läs mer…

Joel älskar att skotta. Så fort vi ska iväg någonstans ska han först skotta. När vi sen kommer hem ska han skotta igen. Får han skotta håller han på kanske fem minuter, får han inte så gråter han minst en kvart – lätt val!

Vi använder allt oftare datorn för att titta på TV. Det handlar mest om sport och barnprogram från SVT play. Eftersom den bärbara datorn har sin fasta plats i köket blir det där man tittar.

Nu har dock vi satt sjösatt planerna på att rigga upp en laptop vid TV:n i vardagsrummet. För att kunna koppla den till datorn inköptes en VGA till SCART omvandlare och även en extra strömkabel. Dessa och nätverkskabel ska monteras i hyllan ovanför TV:n så det blir enkelt att ställa dit datorn, som tillsvidare blir samma laptop som köksdatorn. Sen kan vi se SVT Play i TV:n men även lyssna på musik via datorn i stereon i vardagsrummet.

Nästa steg blir att bygga hyllan där den ska stå.

Idag hade jag och Joel en ungefärlig plan. Ta t-banan in till t-centralen och hämta ut tågbiljetter åt mormor, kanske titta på tåg om vi hade lust och sen åka hem igen, men då kliva av i Kärrtorp och ta bussen hem därifrån.

Allt gick helt strålande enligt plan förutom att vi köpte en milkshake istället för att titta på tåg. När vi var halvvägs mellan Gullmars och Skärmarbrink stannar tåget. Tittar på klockan och ser att vi inte har jättemycket tid tillgodo på bussen vi planerat att ta.

Efter en ganska kort stund får vi åka fram till Skärmarbrink, dock via fel spår. Inom kort så ber föraren om ursäkt men ber alla gå av tåget då det är växelfel. Via högtalaren så utropas växelfel på linje 17 till Skarpnäck. Suck.

Nåja vi har i vilket fall som helst missat bussen så jag tänker lite snabbt och vi hoppar på ett tåg som går till Farsta som kom in direkt. Tänker att det borde gå fort att gå från Skogskyrkogården till en korsning där bussen passerar.

Tyvärr var mitt minne lite väl positivt till sträckans längd och det tog nog nästan 10 minuter att gå – med Joel på axlarna. Givetvis har bussen hunnit passera, men turligt nog kom det en annan linje efter bara 10 minuter och den passerade ganska nära vårt hem.

Pust, jag som tyckte jag var stark igår är rätt trött i rygg och axlar idag efter rätt många meter med Joel på axlarna

Oftast är Joel väldigt upprörd när Simon ska leka med diverse olika saker. Idag delade Joel för första gången med sig av duplo till Simon, visserligen det Simon fick häromdagen men ändå.
Det är häftigt att de helt plötsligt börjar leka lite tillsammans och jag hoppas verkligen att de kommer ha mycket skoj av varandra i framtiden!