Idag när jag närmade mig t-banan så tittade jag på klockan och såg att den var 06:25. Bestämde mig snabbt för att inte stressa och hinna det tåg som går 06:27 utan istället lägga brev på brevlådan och se fram emot att få sitta i lugn och ro och läsa min bok till nästa tåg 10 minuter senare.

Lägger breven på lådan, blippar mitt SL-kort och går mot rulltrappan. Sneglar på SL-klockan som fortfarande visar 06:25 och helt plötsligt verkar jag ha bestämt mig för att hinna tåget och trippar med snabba steg ner för rulltrappan, småspringer runt ett hörn och ser att det står 1 minut men att föraren är mer eller mindre redo att stänga dörrarna och åka iväg. Rusar ner för sista trappan och hinner. Hinner även gå hela första vagnen – flåsande.

Sen sitter jag och småsvettas halva vägen in till jobbet. Varför gör man så?

Simon har numera full koll på sin napp. Han stoppar in den utan problem och kan även ta ut den. Vi gör som med Joel att vi ber honom ta ut nappen när vi matar honom. Har han nappen i närheten så stoppar han nämligen gärna in den även när han äter. Om den är kvar när skeden kommer brukar jag knacka på nappen med skeden och säga

Knack knack. Nu får du ta ut nappen Simon.

Igår kväll satt Joel och åt yoghurt till kvällis. Helt plötsligt stoppar han in nappen, för skeden till nappen och knackar med den samtidigt som han mumlar knack knack (dock svårt att säga med napp i munnen). Sen tittar han lurigt på oss och vi garvar naturligtvis.

Rätt ofta när Joel leker så säger han “tysta” och håller upp ett pekfinger.

Idag slog det mig att de nog säger detta på dagis till barnen för vi säger det inte. Visst ber vi Joel sluta illtjuta rätt ofta men då säger vi inte att han ska vara tyst utan att ska sluta skrika och prata istället.

Minst lika ofta säger han “Ajabaja” när han gör saker han kanske inte borde och det är inte heller något vi brukar säga.

Spännande att se vad han lär sig på dagis helt enkelt och kanske bör man tänka på vad man säger här hemma…

De senaste dagarna har vår annars så glada Simon förvandlats till gnällighetens mästare. I måndags hade han dessutom feber och vi misstänkte någon influensa och natten var allt annat än lugn och tyst. Någon snuva eller annat dök dock inte upp utan det var feber och gnällighet.

Igår kväll klockan 19:55 sov båda barnen och vi laddade dvd:n med nysläppta Flickan som lekte med elden. Klockan 20:00 satt Simon i soffan och underhöll oss med “skönsång”. Det blev istället senaste avsnittet av Desperate Housewives som pausades rätt många gånger då Simon lät lite väl mycket ibland. Någon napp ville han inte ha utan helst något att tugga på vilket orsakade floder av dregel och det var då vi insåg att han nog får fler tänder…

Härom kvällen när John tränade så var Joel och Simon rätt kinkiga så när det var dags för kvällis gjorde jag köksdatorn till tv via SVT play. Det blev Bolibompa och via det Drömmarnas trädgård. Ett program vi haft på ibland men som jag på något sätt ogillat. Joel har inte fastnat för det heller. Tills nu.

En av figurerna, Makka Pakka, dök upp och lekte med stenar och fånade sig och Joel skrattade högt och sa Makka Pakka flera gånger. Han blev mycket upprörd när programmet var slut men jag lovade att vi kunde titta fler gånger men inte nu och det köpte han. Sen fortsatte han prata om Makka Pakka på kvällen och skrattade varje gång.

Även Simon satt nöjd och tittade förundrat på de konstiga gubbarna på skärmen och jag kände att det är TUR att det finns tv

Igår kväll insåg jag att det faktiskt varit minusgrader hela dagen och en sak jag skulle göra när det var det var att avfrosta frysen.

Turligt nog var det kallt idag oxå så efter att jag lämnat Joel på dagis och lagt Simon så satte jag fart. Nu tre timmar senare är det klart och precis som alla andra gånger blir man förvånad över hur mycket is det får plats i en frys…

Eftersom jag är förkyld så blev det ingen träning igår. Vi städade dock som alltid på onsdagar. Simon som var på lite bättre humör var hur trött som helst och somnade vid 7, vilket inte brukar betyda så mycket eftersom han senaste tiden har vaknat igen på kvällen. Joel hjälpte till lite mer med städningen före det var dax för kvällis och Makka Pakka. Sen gick läggningen som en dans och 20:05 satt vi tv-soffan med städat hus och sovande barn.

Vi chansade och startade filmen för andra kvällen i rad. Några kortare avbrott för att stoppa in napp var allt så vi hann otroligt nog se en film på över två timmar!!

Hela hösten så har jag och John turats om att träna på kvällarna och Joel vet mycket väl vad det är vi ska göra – låter det som iaf eftersom han härmar styrkelyft typ.

Härom kvällen var vi uppe alla fyra och helt plötsligt ska Joel gå ner och gör träningsljudet och säger hej-hej (betyder hej då). Jag försöker följa med ner men blir motad tillbaka och får höra ett tydligt “nej mamma” från Joel. Så jag stannar uppe och kikar ner på Joel som försöker sätta på sig en jacka vilket går sådär. Han ger upp och kommer upp igen. Tar min hand och vill att vi går ner. Väl nere tar han upp jackan och ber mig sätta på den så jag gör det sen knuffar han mig lite lätt mot trappan och säger “upp mamma, upp”. Så jag går upp.

Tittar återigen ner på Joel som nu går till ytterdörren och försöker öppna den. Som tur är har han ännu inte lärt sig att låsa upp och vi har för vana att alltid låsa dörren, även dagtid.

Tyvärr visade sig inte bli någon vana att somna tidigt och sova hela natten.

19:00: Simon sover, övriga vakna
20:00: Ingen sover
21:00: Ingen sover
22:00: Simon och Joel sover
23:00: Simon och John sover, Joel vaknar till men somnar om
00:00: Simon och John sover, Joel vaknar till men har svårt att somna om trots att jag ligger bredvid
01:00: Ingen sover, alla sitter vid köksbordet och nattfikar
02:00: Joel och John sover, Simon levererar och verkar ha magont
03:00: Alla sover
04:00: Alla sover
05:00: Alla sover
06:00: John går upp
07:00: Endast Joel sover
08:00: Endast Simon sover

När jag vaknade i torsdags morse tyckte jag att jag hörde lite sämre på höger öra. Det var lite irriterande så jag började pilla lite med en tops. Det skulle jag inte gjort, för vips hade örat korkat igen helt och jag hörde absolut ingenting på det. Vidare pillande var helt fruktlöst och tillslut fick jag gå till jobbet med bara ett fungerande öra.

Arbetsdagen med sprintplanering på videolänk och diverse telefonsamtal blev betydligt svårare med bara ett öra. Min respekt för hörselskadades problem har ökat avsevärt!

På vägen hem inköptes Revaxör, men två halvtimmesbehandlingar på kvällen gav inget resultat. Slutligen hällde jag Revaxör i örat och gick och la mig med en öronpropp för att hålla kvar vätskan. Tre timmar senare (mitt i natten) gick det äntligen att spola rent örat. Vilken befrielse! Nu tycker jag att jag hör sämre på det andar örat istället…

Idag styrde jag och Joel återigen kosan till Högdalens äventyrsbad. Vi har 10-kort som snart går ut så vi har fått lite motivation tack vare det. Joel, som hemma trotsar en hel del nu, är en ängel när vi är ute på äventyr. Den här gången kände Joel igen sig och han är ju en kille som tar för sig så det gällde att ha koll på honom så han inte gick i förväg.

Vi plaskade och lekte runt i vattnet som vi hade nästan för oss själva i början. Sen fikade medhavd frukt, mariekex och saft och badade en stund till.

I omklädningsrummet stod en våg så Joel fick testa att stå på den och den hade lite svårt för att bestämma sig för 16,8 eller 16,9.

På ett ganska tidigt stadium bestämde jag mig för att ha en adventskalender med paket till Joel. Letade runt men hittade inte någon jag gillade, inte ens något mönster. Så jag fick hitta på själv vilket givetvis tog lite tid. Först när jag insåg att det var mindre än en månad kvar så kläckte jag idén som jag sen förbättrade under projektets gång. Här ser du hur jag gjorde.

Jag började ganska tidigt lägga undan saker till paketen, tex leksakerna från Happy Meal på McDonalds, nezerildjuren, räls till tågbana och strumpor. När vi väl packade in paket visade det sig att jag hade samlat på mig för många saker så vissa får vila till nästa år, eller kanske påskägg.

Joel har varit medveten om det hela men inte riktigt förstått vad det innebär tror jag. När vi i måndags kväll hängde upp den så glittrade ögonen förväntansfullt och han kände på de paket han kom åt. Överraskande nog har han inte öppnat några när vi inte varit i närheten.

Han tycker det är mycket spännande att få öppna ett paket varje morgon.

Vi har en tid funderat på att återigen uppgradera grytparken eftersom vi har kommit på en del nackdelar med den förra omgången. Det vi retat oss mest på är nog locket till stekgrytan (som i sig är kanon). Locket är i glas och väldigt tungt. Handtagen sitter precis ovanför grytans handtag och det är svårt att få grepp och eftersom man bör använda grytlapp så är det ännu svårare.

Idag när vi gjorde veckans tuffa rätt från Linas matkasse, dillkött med potatis, så skulle jag bara lyfta locket och slänga i en tesil med lite pepparkorn och lagerblad. Lyfter locket utan grytlappar och <piiiiiip> så ont det gjorde när den varma ångan träffade mitt vänstra pekfinger, och lite på långfingret. Kastade mig till diskhon och fick fingrarna under kallt vatten. Joel var hur gullig som helst när jag stod där och svor och kom fram och klappade på mig.

Nu fyra timmar senare så gör det inte så ont längre men ett tag hade jag allvarliga funderingar på att åka in någonstans och få det ompysslat. Ser inte fram emot det sår jag med största sannolikhet kommer att få.

Synd att vi inte bor i USA så jag kunde stämma IKEA för dålig konstruktion… Jag vill ha ny stekgryta nu!!

I lördags började Joel prata om “cia” och verkade vilja att vi sjöng. Insåg efter en stund att han pratade om Lucia! De övar nämligen på dagis inför framträdande 14 december.

Svårt bara att veta vilken av luciasångerna de sjunger. Ska försöka komma ihåg att fråga imorgon så vi kan sjunga den med honom. På kvällen hade han jättesvårt att somna och ville att jag skulle sjunga Luciasången, så jag valde en av de jag kan och sjöng den säkert 50 gånger.

Joel har ju hoppat i både säng och soffa bra länge nu och någon gång i höst började han hoppa ner från saker istället. Eller hoppa var nog fel ord för han kunde inte utan det var mer som att han gick ner.

Igår stod han vid skötbordet i fåtöljen och när vi skulle gå ner och äta kvällis hoppar han smidigt jämfota ner på golvet och går till trappan. Jag och John tittar förvånat på varandra och inser att han nu bemästrat egenskapen att hoppa ner!

Simon älskar att äta och senaste veckan har vi börjat ge honom lite av det vi äter (om det passar). Så nu har han testat tagliatelle, ris och potatismos. Han blir helnöjd av att få sitta själv och pilla med maten och han får i sig ganska mycket, även om en del fastnar i ansiktet…

Idag är det ju onsdag och jag är hemma med båda. Då brukar vi äta blodpuddning och det lästa jag i första mosboken att man kan koka i mjölk och sen mosa till små bebisar så det provade jag. Simon gillade det, men senare fick han prova ett moget päron och det var svårslaget. Han tog det andäktigt i sina händer och sörplade och hade sig tills allt var i magen eller på golvet.

Själv älskade jag Bamse som liten och att Joel älskar Bamse har nog inte undgått någon. Så igår när jag tog en sväng på stan på lunchen gick jag in på Lindex och sögs genast till pyjamasdelen – de hade en i form av Bamse”dräkt”. Kunde givetvis inte låta bli att köpa den.

Väl hemma fick Joel prova och sen ville han minsann inte ta av den. Härom dagen ärvde han dessutom en nalle i form av Bamse och han gillade att jämföra kläderna med den. Mycket Bamse blir det!

När mormor var här senast och lånade Joels säng så tog vi som vanligt ner räcket vi satte upp när han började sova i den. Den här gången satte vi inte upp det igen för Joel fick prova att sova utan och det funkade ganska bra.

Vi lägger dock fortfarande en stor kudde vid sängen för ibland händer det att han ramlar ur. Ganska ofta ligger han med benen hängande ner för kanten när han sover…

Igår fick vi återigen leverans från Mataffären och nu hade vi igen beställt frysvaror och fick således kolsyreis igen.

Simon sov så jag och Joel fick roa oss i lugn och ro ett bra tag med att smälta isen. Oklart vem av oss som tyckte det var mest spännande faktiskt

I helgen som gick gjorde jag och Joel chokladkola. Höll dock på att blir fel för det saknades smör i ingredienslistan, men stod med när man skulle hälla i allt. Testade nämligen en bok jag hittade på rean förra året, Julgodis av Johanna Westman. Skrev in ändringen i boken, och insåg sen att Joel sett detta eftersom han sen stod och ritade med samma penna fast på en annan sida – vad säger man då?

Den blev enormt god och jag ska gå ner och ta mig en bit före det är dax att väcka Simon och gå och hämta Joel på dagis!

Idag fick Simon prova ångkokt broccoli. Som alltid är det lite läskigt när han äter sånt som inte är mosat så jag sitter som en hök bredvid och håller koll på halsstatus.

Han är dock enormt duktig på att spotta ut bitar som är för stora eller för hårda för honom.

Han satt glad och nöjd och tuggade på broccolin och fick nog i sig en och annan bit!

För en massa år sen fick vi födelsedagspresenter på jobbet och ett år fick alla sjungande djur. Kanske fick alla olika hamstrar?

Jag fick iaf en som Joel fick syn på igår. Givetvis satte vi i batterier och jag visade Joel var han skulle trycka för att få igång den. Gissa om vi fick lyssna på den många gånger igår. Kanske tar batterierna slut märkligt fort..?

Vår gamla vattenkokare av märket C3 hade sina bästa dagar bakom sig och när locket började lossna bestämde vi oss för att köpa en ny. En trivial sak kan tyckas, men vattenkokaren används ju flera gånger varje dag så vi tyckte det var oerhört viktigt att hitta en bra modell. C3 modellen som har fungerat utmärkt finns tyvärr inte längre att få tag i.

Vi kollade lite på nätet och tillslut åkte jag till Farsta för att klämma och pilla på några IRL. Valet föll till sist på en kokare från OBH Nordica som verkade uppfylla alla våra krav:

• snabb
• ska gå att öppna med en hand
• onoff-knappen ska tryckas neråt
• sladdlös kanna
• inbyggt elelment
• lite mer än 1 liter

Dessutom var den snygg.

Igår var jag och Joel på skogsutflykt. Givetvis med varm choklad i ryggsäcken. Det märks att de har tema naturen på dagis för Joel kände tex igen mossa (kallar det dock för moffa). Jätteroligt att knalla runt.

För att få lite kontrast så tog vi idag bussen till Farsta Centrum där vi fikade, köpte laddningsbara batterier, åkte rulltrappa och sprang runt och tittade på allt möjligt spännande som finns i ett köpcentrum.

Roligast var nog leksaksaffären där Joel sprang runt och tittade, klämde, tryckte och hade hur kul som helst. Nyttigt dessutom att inte få något utan att istället kunna önska från tomten.

I lördags kväll kom den första snön för den här vintern och givetvis var vi tvungna att ge oss ut och leka i den. Joel minns inte förra vintern så för honom var det en ny upplevelse.

Han var helt galet glad och sprang runt som en tok. Vi träffade på en hög 8-10-åringar och Joel ville verkligen leka med dem men de var nog inte lika intresserade.

Joel var extremt lättsomnad på kvällen med rosiga kinder.

I år var vi överraskande tidiga med att ta julkorten, och sen även att beställa dem. Sen gick det lite i stå med själva skrivandet. Med barn som stökar lite på kvällarna blir det inte så mycket tid över till sånt pyssel, men i helgen fick vi det sista på pränt och jag kunde på väg till jobbet idag lägga hela högen på lådan!

Nu gäller det bara att man kommit ihåg alla…

I lördags spelade vi in Robinson och sen dess har vi försökt titta på avsnittet. Varje kväll.

I söndags lyckades vi kolla på första kvarten, sen vaknade Simon. I måndags var Joel lite svårsomnad  och sen vaknade Simon och igår när Joel somnat vaknade Simon.

Ikväll har vi dock sett hela avsnittet även om vi fått pausa några gånger för att hantera svårsomnad Joel

Igår vid middagen hörde vi att plogbilen anlänt till området. Med en motorintresserad tvååring så är det förstås en riktig höjdpunkt. Vi sa till Joel att den snart skulle köra förbi utanför oss.

Efter middagen hade den inte kommit förbi så vi klädde på oss och gick ut och åkte pulka. Varken hörde eller såg plogbilen men tänkte inte så mycket på. Dvs vi vuxna tänkte inte så mycket på det.

På kvällen hade Joel svårt att somna och lät bla som plogbilen och jag sa att den kommer imorgon och då får vi kolla på den.

Mitt i natten när han vid ett tillfälle vaknade och John var inne hos honom så hörde jag hur han lät som plogbilen… På morgonen hade plogbilen ännu inte kommit och nu var det definitivt dax eftersom det ligger en del snö (med Stockholmsmått). Givetvis var plogen det första Joel pratade om när han vaknat och nu har det visat sig att plogen gått sönder… Joel är lite bekymrad.

Idag när vi åt lunch så tog Joel makaroner och korv med sin sked från min tallrik. Jag kommenterade att det ju var min mat. Sen en stund senare när han gjort så några gånger tog jag en sked mat från hans tallrik. Han tittade upprört på den och sa “Min”. Jag stoppade den i munnen och åt upp maten. Då utbröt storgråten.

Jag förklarade lugnt att det ju var precis så han gjort så då borde ju jag oxå kunna göra det. Han lugnade sig efter en stund och vi kom överens om att man ska äta från sin egen tallrik.

Idag var det dax för den årliga julfesten. Årlig, nja för mig har det inte varit julfest de senaste två åren om jag minns rätt men för Cambio iaf!

John jobbade så han kom hem tidigt och jag tog t-banan in till kontoret för mingel och skönsång. Sen in till Gamla stan och Reisen Bar & Matsal där vi hade tre timmar på oss att klämma diverse skaldjur, sill, efterrätter, vin och annat som hörde till. Skojigt att hinna prata lite med sina kollegor även om kvällen gick alldeles för fort och jag inte hann prata med alla jag ville.

Eftersom jag ska vara hemma torsdag och fredag orkade jag inte stanna kvar och bli tröttare än jag redan är så strax före 9 tog jag t-banan hem i snökaoset. Vid Kärrtorp virvlade snön in i vagnen och det kändes väldigt vintrigt och juligt!

I måndags var det dax för vårt första luciafirande på dagis. De hade tänkt till lite och istället för att barnen stod på rad så var det som en allmän sångstund så barnen fick, om de ville, sitta med föräldrarna.

Efter sångstunden var det fika med pepparkakor, saffransmuffins och saft eller kaffe. Roligt att få träffa de andra barnen och deras föräldrar.

Sötast (förutom Joel då såklart) var nog de två killarna som var lucior, med vita linnen och kronor! Joel var pepparkaksgubbe.

Förmiddagen gick igår, utan att plogbilen kom, så vi åt lunch och Joel la sig och sov middag. Vi pratade ganska mycket om plogbilen innan och jag lovade att väcka Joel om plogbilen kom.

Vilket den faktiskt gjorde när han nästan sovit färdigt, så jag rusade in och väckte honom och vi sprang till fönstren i hobbyrummet och tittade på den. Joel var mycket uppspelt kan jag säga.

När den åkt förbi gick vi ner och ut på trappen för att kunna titta på avstånd när den plogade. Joel var dock lite rädd för den och sa “acka” många gånger. På kvällen blev det fortsatt mycket prat om plogbilen när John skulle lägga Joel och även denna natt lät han som plogbilen när han vaknade till.

Picasa kommer med lite nya versioner då och då. Oftast är det förbättringar, men igår kom en version med en störande försämring.

Som jag tidigare nämnt har vi en grundstruktur för våra bildmappar, nämligen <datum – beskrivande text>, tex 2009-12-14 – Lucia på dagis. Funkar hur bra som helst.

När man importerade bilderna från minneskort/kamera i förra versionen stod dagens datum redan där och allt man behövde göra var att skriva in den beskrivande texten.

I aktuell version har de lagt till så att det nu finns tre olika val för namngivningen av mappen, fritext, datum bilderna är tagna, och dagens datum. Väljer man andra eller tredje kan man inte skriva någon extra text

Alltså måste jag skriva dagens datum själv plus den beskrivande texten. Suck, dessa i-landsproblem!

Inatt hade det snöat över en dm så vi hörde plogbilen ganska tidigt. John som pga vädret jobbar hemifrån klädde på sig och Joel och tog en sväng i området för att lokalisera plogbilen – men icke!

När jag och Joel en stund senare närmar oss dagis så får vi äntligen syn på den! Givetvis fick vi ta en liten sväng och titta på den istället för att komma i tid till dagis. Väl inne på dagis (första gången som de är inne på förmiddagen!) och avklädd så börjar Joel givetvis låta som plogbilen, väldigt lycklig över att äntligen ha fått studera den lite närmare.

Jag förklarade för personalen att plogbilen just nu är en väldigt stor del av Joels värld.

Har ju mer eller mindre sen hösten 97 haft nässelfeber eller urtikaria som det så fint heter. Har under åren haft många olika teorier kring vad det kan bero på. En av dem har varit pepparkakor (förmodligen kardemumma) och i år tycker jag mig har märkt ett tydlig samband.

Igår på julfestsminglet fanns det pepparkakor och grönmögelost. Förra året kunde jag inte äta det eftersom jag var gravid så jag mumsade i mig säkert tio stycken – sanslöst gott!

I natt låg jag vaken en dryg timme och hade svårt att somna, kände att kroppen var lite i osynk på något sätt. Imorse insåg jag att det var mycket röda fläckar på ryggen och efter en stund insåg jag sambandet…

Blir inga fler pepparkakor för mig i jul det vill jag lova!

Simon älskar att få saker att tugga på så vi provar lite olika saker. Igår fick han testa på apelsin och satt länge och pysslade med bitarna – och faktiskt så fick han i sig de flesta.

Spaghetti har annars blivit en favorit och det är mycket smidigt att ge honom några stycken medan resten av maten förbereds. Han är helnöjd så länge han får pilla.

Simon var ju lite gnällig för några veckor sen men blev nöjdare när några tänder till tittat ut. Dock finns det en sak han ogillar extremt mycket, nämligen att ligga på mage.

Han kan ofta sitta och pilla på lite saker men så sträcker han sig efter något och ramlar över på mage och då tar det inte många sekunder förrän han skriker missnöjt. Han har helt enkelt inte fattat att man kan åla, eller resa sig upp. Joel hade vid samma ålder hajat detta så vi kör lite träningsläger för Simon och försöker underhålla honom så mycket som möjligt när han ligger på mage.

Igår kväll pratades det en hel del om plogbilen, men den dök inte upp. Joel somnade  extremt sent (runt 10) och var sen vaken nästan en timme på natten (hade ont i tårna som jag löste genom att gå ner och dricka jos med honom och mäta fötter och prova skor).

Strax efter 8 kom plogbilen och Joel låg fortfarande och sov så jag sprang in till honom och frågade om han ville titta på plogbilen. Det ville han INTE, han ville sova. Halv 9 vaknade han och verkade faktiskt inte så missnöjd med att ha missat plogbilen. Vi klädde på oss och gick till dagis. Då kom allt prat om plogbilen igång eftersom man såg spåren ifrån den.

När jag sen skulle gå från dagis blev Joel ledsen och jag sa att jag ju kommer och hämtar sen. Det visade sig dock att det inte var att jag skulle gå som var jobbigt utan att han inte fått se plogbilen… Jag sa att vi kanske kan se den efter dagis, eller kanske att den skulle åka förbi dagis.

Joel älskar snön och det han tycker är roligast är inte att åka pulka, som vi testade härom kvällen, utan att skotta. Finns nog inte många som har det lika renskottat framför husen som vi eftersom man själv inte bara kan stå och titta på utan vill göra något och varför då inte skotta.

När jag gick ifrån dagis idag så var Joel i full gång med att skotta även där.

Även under hösten har tv:n haft sin plats i våra liv. Några nya, men mest gamla favoriter.

• Lyxfällan
  En gammal favorit som fortfarande håller. Tänk att kunna sitta hemma i tv-soffan och känna sig duktig
• Superstars
  En kort tid hann vi njuta av svenska superstars. Otroligt roligt att se idrottare från så olika sporter tävla med och mot varandra.
• Desperate Housewives
  Tänk att den håller fortfarande. Sista avsnittet före juluppehållet var grymt, helt grymt.
• Arga snickaren
  Oj, detta är så bra! Han är så arg på alla som gör dumma saker – även de som han jobbar med. Man undrar dock hur folk kan fastna så till den milda grad…
• Svenska Hollywoodfruar
  Vilken inledning på hösten! Fastnade och insåg att jag ibland bara satt och gapade. De hade verkligen lyckats att hitta tre otroligt olika fruar. Anna lyckades ju dessutom få igång hela Sverige på ett helt osannolikt sätt.
• Robinson Karibien
  Har ju bara börjat men känns inte som någon riktigt höjdare längre. Tittar mest för att det går.
• På spåret
  Ny programledare och ny domare – vilket lyft! Kommer sitta klistrad. Gissa årtalet är kvar och definitivt min favorit.

När vi fick dagiskorten så skannade jag in dem ganska snart och fick då en idé. Jag skrev ut gruppbilden på fotopapper och laminerade den sedan.

Nu är den Joels stora nöje när vi äter. Han tycker det är jätteroligt att titta på den. Ibland säger han vilka alla är, ibland vill han att vi säger. Bra träning för oss att lära oss vad alla hans dagiskompisar heter!

Den klarar dessutom spill rätt bra

Idag hade det snöat en hel del under natten, och chansen att plogbilen skulle dyka upp var stor. Under frukosten pratade Joel om den (härmade hur den låter) och jag såg till att vi lämnade huset extra tidigt för att gå till dagis utifall att den skulle dyka upp.

Halvvägs dit hörde vi tydliga plogljud från parkeringsplatsen och efter att har rusat dit stod vi på lite avstånd en stund och tittade på den när den åkte fram och tillbaka och plogade. Joel hade tefats-stora ögon och pratade sen upphetsat om den med dagispersonalen när vi kom fram.

Idag, dagen till ära, fick Simon börja med burkmaten som det står “8-månader” på. Det blev Grönsakslasagne som slank ner utan problem trots ganska stora bitar.

I söndags kväll när vi skulle lägga oss vaknade båda barnen till och ville inte somna om. Vi försökte ett tag men sen gav jag upp och gick ner i köket. Där tände vi ljus och provsmakade julkorven. Även Simon fick smaka och han var mycket nöjd!Joel satt som vanligt och tittade på sitt inplastade dagiskort.

Lite ovan och skeptisk i början för det var länge sen jag läste den här typen av böcker. Ju längre jag läste desto mer kom jag dock in i boken och sista tiden har jag knappt kommit ihåg att gå av t-banan på väg till jobbet – så uppslukad har jag varit. Sista kapitlen läste jag medan Joel tittade på Bolibompa och Simon lekte på golvet bredvid mig.

Kanske rätt förutsägbar på något sätt, men en vändning i boken hade jag inte räknat med och blev överraskad. Fick mig att tänka en del på saker och ting här i livet. Klart läsvärd!

I flera veckors tid har vi byggt upp spänningen och mystiken kring tomten för Joel. Dagarna före julafton började Joel inse att tomten faktiskt var någon som skulle dyka upp på julafton.

Vi hade gjort upp med grannen Tommy att han skulle komma vid två-tiden och att han först skulle gå förbi på baksidan. Så när klockan närmade sig två satt vi i vardagsrummet och väntade spänt. Helt plötsligt dök han upp och Joel stod som en fågelholk och tittade ut genom fönstret. När han sen insåg att tomten gick iväg för att komma in på framsidan hoppade han jämfota och skrek “Toten, toten!”, rusade fram till dörren och öppnade.

Väl inne delade tomten ut paket till alla (det var dock nära att Joel inte fick något då Sue missat att lägga ett paket till Joel i säcken tomten fått, men det löste sig smidigt med ett paket som kastades till säcken när Joel tittade bort). När tomten gick fick han en kram och Joel lovade att vara snäll, som han brukar vara, till nästa jul då tomten skulle komma tillbaka.

I söndags tog vi ner lådorna med julsaker från vinden. En halvtimme senare var lådorna tomma och Joel hade tittat på alla saker som fanns i dem och lagt dem på golvet i hallen. Roligast tyckte han julgranskulorna var och vi är tacksamma att IKEAs variant håller för det mesta.

När vi sen pyntade granen på måndagskvällen var det glittret i första hand som han la på granen – allt på en gren. Sen fixade han återigen med kulorna. Gärna så många kulor som möjligt tillsammans!

På julaftonskvällen när Joel till slut somnat men Simon vaknat igen så var det dax för lite kvällsfika. Simon fick testa tomat för att få lite underhållning när vi andra åt. Många skeptiska miner blev det men trots det fortsatte han smaska på den ena skivan efter den andra.

Köpte boken Julgodis på rea förra året och hittade recept på knäck med polkagris i. Var bara tvungen att testa såklart.

Nu har Joel blivit stor nog att hjälpa till med utplacerandet av formarna. Helt suveränt med hjälp. Han hade dock viss assistans av mormor som firar jul här.

De blev goda, mycket goda.

Någon kväll före jul ville Joel ta ner en av våra två gitarrer och spelade lite på den. Simon fick den andra och tyckte det var helkul. John satte sig vid pianot och spelade lite.

Jag blev inspirerad och plockade ner min gamla tvärfljöt och lite noter med julsånger. Joel blev genast inspirerad även han och letade snabbt upp en blockföljt han fått och spelade på den istället för gitarren.

Riktigt roligt var det och jag ser fram emot fler såna stunder ju äldre barnen blir!

Igår läste jag en bok. Över 300 sidor på en dag så den var spännande kan man säga. Dock får jag inte blogga om den på ett par veckor för det är ytterligare ett recencionsexemplar som jag fått från Piratbolaget. Återkommer 24 januari…

Oj vilken pedagogisk bok! Nu tror jag att t o m jag kan laga en punktering. Blev genast intresserad av fler böcker om Castor och tänker uppdatera Joels (eller Simons) önskelista.

Det bästa var nog att det lyftes fram som en rolig aktivitet, att fixa punka. Sånt gillar jag. Gör vardagen rolig istället för att se alla göromål som trista transportsträckor. Oftast måste de ju göras och då är det ju toppen om man kan se det roliga i det.

Igår var det dax att köra mormor till stationen. Joel fick följa med på äventyret och vi åkte i god tid för att slippa återupprepa stressen från i somras. Det var ganska halkigt och jag bad Joel hålla mormor i handen så att hon inte skulle ramla och det gjorde han verkligen. Väl inne på själva stationen släppte han taget och sprang runt och tittade på allt möjligt och ropade hej-hej så det ekade.

Vi fikade en kortis före det var dax att följa mormor till tåget. Vi hann även med att gå ombord och provsitta en plats före det var dax att ge en kram hej då och gå ut och vinka. När tåget åkt gick vi in och åkte rulltrappor lite här och var före vi åkte hem.

På årets Haglöfsrea så inhandlade John en varm vinterjacka. Eftersom det är rätt så mycket folk, trångt, varmt och vi hade Simon med så chansade han på att den skulle passa. Efter att ha provat den hemma så fick han dock erkänna att den nog var aningens för liten… Så om du vill ha en oanvänd Barrier WS Hood, storlek L, för 1 000 kr så hör av dig för snart blockas den!

När vi var på rean så passade jag på att lämna min e-postadress för att få mer information om utförsäljningar och efter det så har de dessutom fixat en blogg, outletbutiken.blogg.com. Igår såg jag att de skulle sälja ut dunjackor från Mountain Works så jag beslöt mig för att åka dit idag.

Lite besviken blev jag som är van vid Haglöfsrean – då har de hela lokalen med saker jag vill ha – när det bara fanns några få ställ med jackor. Jag hittade dock en som jag tänkte skulle passa John, en Fat Boy Down Parka, och slog till. John testade den när han åkte in och hämtade farmor nu ikväll och var mycket nöjd. Råkade även få med mig några träleksaker till småpojkarna från Frogs & Dogs.

Ett av Joels favorituttryck har länge varit Aja baja, och nu har han hittat ett nytt användningsområde – nämligen Simon.

Titt som tätt säger han till Simon, som han kallar för Minna:

Aja Baja Minna!

Nästan roligt när han blir frustrerad över att Simon inte lyssnar ett skvatt på honom.

Ett favoritord hos Joel är “massa”. Han vill ha massa pixiböcker i sängen när han ska sova. Han vill ha massa ost på mackan och han vill ha massa jos i glaset. Allt vill ha massa av.

Klart att vi uppfyller hans önskan. Särskilt på julafton då han ville ha “massa pakit”.

Givetvis vill han även att det ska komma “massa massa nös” eftersom snöplogen kommer då och även den nya men sällsynta favoriten, traktorn som sandar.