Efter en helt fantastiskt lyxig vår och sommar där vi varit hemma alla fyra är det nu nya tider. John jobbar och Joel skolas in på dagis. Gäller att hitta sina nya rutiner, men vi är redo tror vi

Idag skulle vi vara på dagis vid halv 10 för att leka ute och sen gå in och titta lite före vi gick hem.

Som tur är kom mormor igår kväll och stannar en vecka för att underlätta lite. Allt jag gjorde var att se till att Simon var mätt och belåten när jag och Joel knallade iväg till dagis. Joel ville absolut ha med nappen så vi packade ner den i hans lilla ryggsäck och gick iväg.

Eftersom vi varit och lekt på dagis flera gånger tidigare tog det inte många sekunder förrän Joel var runt och lekte med diverse personer och saker. Jag höll väldigt låg profil och pratade mest med andra barn.

Efter att ha lekt ute och varit med på fruktstund så gick vi in och tittade var Joel ska ha sina kläder och lite sånt praktiskt. Under tiden lekte han och Elvira som oxå började idag.

När det var dags att gå hem vinkade Joel glatt till fröknar och andra barn.

Här kommer inskolningsplanen. Får se hur bra vi kommer att följa den

Onsdag: 9:30 – 10:30. Inne tillsammans med några barn från avdelningen. Föräldern är med
Torsdag: 9:00 – 11:30. Vi är inne på avd. först, sedan går vi ut på gården, därefter samling. Föräldern är med
Fredag: 9:00 – 12:15: Ute på gården, med på samling, äter lunch. Föräldern går ifrån och kommer tillbaka efter lunch, men finns tillgänglig.

Nästa vecka blir det mer tid och utan mig!
Måndag: 9:00 – 12:15: Ute på gården, med på samling, äter lunch. Föräldern går ifrån och kommer tillbaka efter lunch, men finns tillgänglig.
Tisdag: 9:00 – 13:30: Ute på gården, samling, lunch och vila. Föräldern finns tillgänglig.
Onsdag: 9:00 – 14:00: Ute på gården, samling, lunch och vila. Stannar och leker efter vilan. Föräldern finns tillgänglig.
Torsdag: 9:00 – 15:30: Ute på gården, samling, lunch och vila. Stannar och leker efter vilan. Är med på mellanmålet. Föräldern finns tillgänglig.
Fredag: Vanlig tid: Barnets ordinarie tid, som sedan skall gälla. Föräldern finns tillgänglig.

När jag vaknade till vid 7 idag hörde jag hur regnet öste ner. Då lockade det verkligen att gå till dagis… Nåja det var i princip uppehåll när vi gick dit till halv 10.

Idag var Joel lite mer mammig ute på gården och höll gärna min hand och ville att jag skulle sitta med i sandlådan. När vi kom in släppte det dock och han for runt, även om en stor del av tiden gick åt till att sitta still och äta äpple och då titta på de andra som lekte. På slutet kom det in fler barn och då stod Joel och tittade på en kille som pusslade.

Första blöjan byttes oxå på plats. Fröken missade dock att jag sa att det var innehåll i den så det kunde gått “illa” men hon var erfarenheten själv och löste det galant.

Imorgon är det inspektion på vårt dagis så vi ska komma efter vilan istället, vilket innebär en tidig och kort vila här hemma. Blir spännande!

Idag hade de inspektion på dagis på förmiddagen och tyckte att vi skulle komma på eftermiddagen istället. Så vi åkte till Farsta Centrum istället och Joel fick välja leksak på BR av mormor. Oj vad han sprang omkring och hade svårt att välja.

Han somnade strax före 12 och en dryg timme senare väckte jag honom för att vi skulle gå till dagis. Oj vad trött han var.

Tröttheten gick dock snabbt över när vi kom till dagis och det var inga problem att hitta roliga saker att leka med. Idag var det lera och vattenlek som stod på agendan efter vilan och Joel satt en stund med leran men tyckte det var mycket roligare att springa runt i stora lekrummet med alla saker. Han involverade gärna andra inskolande föräldrar i sina lekar och kom bara till mig i undantagsfall.

Vi avslutade besöket med att vara med på eftermiddagsfika och Joel ville absolut ha piplock på sin mugg – som många andra hade – trots att han druckit i glas hur länge som helst. Lustigt hur barn vill vara som andra barn

Idag började vi leka ute på dagis. Joel hade någon dag tidigare hittat en favorit i sandlådan – en grävskopa. Idag var det en större kille som hade den, men så fort han lämnade sitt “bygge” var Joel där och norpade grävskopan. När killen upptäckte det knallade han och tog tillbaka den till Joels stora förtret. Till slut tröttnade stora killen på sandlådan och efter det tog Joel med sig grävskopan på promenad.

Efter frukstund var det dax för lek inne. Joel engagerade som vanligt gärna de andra föräldrarna och fröknarna i pussel eller andra lekar, ibland fick jag vara med.

På samlingen när alla barnen satt stilla och lyssnade och sjöng så sprang och hoppade Joel runt som en tok. Sen gick vi hem och han orkade faktiskt äta före han somnade.

Det märks tydligt att Simon inte är lika nöjd med att ligga ner längre. Det händer ju hela tiden saker (som låter) och han vill se. Ibland är han nöjd med att sitta i någons knä men alltsom oftast vill han stå.

I fredags var Anna, Tyra och Olle här. Då var han väldigt nöjd med att sitta – fast då hade han full underhållning av Tyra och Joel som hoppade i soffan som galningar. Simon tittade och skrattade länge åt dem.

Precis som förra gången jag ammade så tappar jag hår i stora mängder. Det är så man i duschen nästan funderar på om det inte märks efteråt.

Kanske borde man sparat och gjort en peruk?

Vår matsedel för vecka 37. Vi orkade göra en matlista för september och den blev märkligt lik den i juli…

Eftersom vi var ute i sista minuten förra gången vi körde mormor till tåget så åkte vi i väldigt god tid idag. Givetvis klaffade allt så vi var där en timme före tåget skulle gå, men båda barnen var med så det tar ett tag att packa sig ur bilen och i vagnen.

Suveränt med tvillingvagnen måste jag säga. Vi tog oss in utan problem och satte oss och tog en fika med mormor. Joel tyckte det var mycket spännande och vallade runt lite på mormors väska. Vid ett tillfälle tog han sig en bra bit och började snacka med killen som jobbade på fiket. Han hälsade dessutom glatt på de flesta han mötte. Vissa hälsar tillbaka och ler.

Sen gick vi ut till spåret och sa hej då till mormor. Joel var dock mest intresserad av alla tågen men i bilen hem så körde ett tåg förbi oss på centralbron och Joel pekade och sa “momo” med ledsen röst.

Efter att ha kört mormor till centralen så var det dax för dagis. Precis som förra gången Simon var med så var det många barn som blev intresserade av honom. Joel gillade dock inte att de stod precis vid vagnen utan föste bort dem med bestämdhet.

Sen kom Anki och frågade om han ville följa med och leka i sandlådan och det ville han. Direkt hittade han grävmaskinen. Anki kom sen bort till mig och sa att det var dags att pröva att gå iväg en stund, så jag sa hej då till Joel – som knappt vände sig mot mig utan lekte med grävmaskinen.

Så nu är jag och Simon hemma själva… Konstig känsla. Om en timme ska vi gå tillbaka till dagis.

Huset är tyst nu. Inte så vanligt. Mormor har åkt hem. John är på jobbet (i Lkpg idag dessutom). Joel har just somnat, precis som Simon som inte hunnit sova så mycket på förmiddagen.

Det hade gått bra på dagis utan mig, men när Joel fick syn på mig utanför samlingsrummet brast han ut i gråt och kom springande. Förmodligen en blandning av att jag varit borta, hunger, trötthet och en begynnande förkylning.

Väl i vagnen blev han på gott humör eftersom han storgillar att sitta i den och mysa bredvid Simon. Han orkade tom äta lunch – och en chokladboll som blev över när min kusin Eva var här och fikade igår, men sen somnade han snabbt efter en bok.

Vår första Findus-bok. Oj vad Joel gillar den, men grävlingen är väldigt läskig tycker han.

Man kan titta på bilderna jättelänge och ändå hitta nya saker. Historien är bra dessutom och jag gillar verkligen sättet han skriver. Gillar gubben Pettson. Filmerna är jättebra och det var roligt att även böckerna är det! Blir definitivt fler böcker om Findus.

Efter att ha läst första och andra boken om hur Hillevi blir mamma så kunde jag inte låta bli tredje boken. Den beställde jag dock från hennes hemsida så den är signerad.

Tror faktiskt jag tycker denna är den bästa. Mycket känner man igen

Idag vaknade Joel lite extra tidigt så jag tänkte att om jag tar en promenad före dagis så kanske han kan slumra lite. Så en dryg halvtimme före det var dags att lämna på dagis packade jag ner barnen i tvillingvagnen och gav mig av på en rask promenad.

Simon var missnöjd stora delar av promenaden (somnade 100 meter från dagis) och viftade en del med armarna vilket irriterade Joel som inte alls tänkte sova utan piggt tittade på allt vi gick förbi.

Väl på dagis hoppade han glatt ur vagnen och kompisen Olle kom och de nästan kramade varandra. Hur gulligt som helst! Joel försvann genast iväg och hittade en lastbil med snöre som han drog runt på. Efter att ha småpratat lite med barn, fröknar och föräldrar så sa jag hej då till Joel som inte reagerade så mycket idag heller. Skönt! Var lite orolig att han skulle komma ihåg hur ledsen han var igår, fast vi har pratat om det och att det är helt ok att bli ledsen och så där.

Ska bli spännande att se hur det går idag för idag ska han prova att äta lunch. Mattanten och fröknarna är informerade om äggallergin.

Nu när Joel är på dagis så underhåller han inte Simon så som han brukar vilket märks på Simon.

Alltså dags att plocka fram lite leksaker. Så jag plockade fram fisken och la Simon på magen. Han hajade genast vad han skulle göra.

Strax före halv 12 satte jag Simon i babybjörnen och knallade upp till dagis med tvillingvagnen. Jag och Elviras mamma (som oxå skolar in nu) fick sitta i personalrummet och vänta för att inte störa under lunchen. Inga gråtande barn hördes och det tolkade vi som ett bra tecken.

Simon var lite trött och blev aningens missnöjd av att vänta men så till slut kom fröken Susanne med en glad och sprallig Joel. Han klättrade snabbt upp i mitt knä och myste lite. Lunchen hade gått bra. Soppa och pannkakor och Joel hade fått pannkakor utan ägg. Misstänker dock att han smakat av någon annan eller att de stekt i samma panna utan att diska för jag tyckte jag såg några röda fläckar på hakan. Får fråga imorgon på något bra sätt.

Sen skulle vi gå hem och då sa jag att vi får lägga nappen i lådan på dagis så den finns där imorgon och det var helt ok för Joel. I fem sekunder. Sen började han storgråta och blev inte särskilt tröstad av att jag sa att det finns en napp ute i vagnen (klappade mig själv på axeln för att jag kommit ihåg att ta med den).

Väl i vagnen med nappen blev han dock helnöjd, precis som Simon som hann somna lagom till att vi kom hem.

Nu ligger de båda i sina sängar och sover och jag går och tittar lite på dem ibland, och ler. Det är något visst med barn som sover!

Joel älskar verkligen böcker numera och han får alltid ha kvar de böcker vi läst för honom i sängen när han ska sova. Visst rev han sönder en och annan flikbok som bebis men det är längesen så döm om vår förvåning förra veckan när han helt plötsligt hade rivit sönder en av mina gamla barnböcker före han somnat.

På morgonen frågade jag vad som hade hänt och sa att sådär får man inte göra. Några dagar fick han sen bara ha böcker med hårda sidor hos sig när han skulle sova.

Simon har lärt sig göra pruttljud och gör dem hela tiden, ibland skrattar han högt.

Riktiga bamse får bara lämna hemmet i undantagsfall så vi har kopiorna med på promenad. Strax före 9 packade jag ner barnen i vagnen och Joel fick “bamse”, napp och en bok. Har en gammal sarong som solskydd i vagnen och Joel tycker det är helskoj när jag lägger över den och sen säger.

Nämen, var tog Joel och Simon vägen?

Han skrattar varje gång och vi håller på så hela vägen från dagis, och hela vägen till dagis. Min utmaning är att hitta på olika sätt att säga ungefär samma sak

Idag hann vi knappt komma innanför grinden på dagis förrän han ville lägga ner napp, bamse och bok i sin lilla ryggsäck. Jag lyfte upp honom ur vagnen och då ville han att jag skulle följa med till sandlådan – där han genast hittade “sin” grävmaskin. En stund senare försökte jag säga hej då men han brydde sig inte utan var fullt upptagen att leka.

Passade på att jobba lite när Joel var på dagis och samtidigt fick Simon dagens första träningspass – ligga på mage på kudde. Han stånkade och stönade som vanligt men helt plötsligt ser jag att han faktiskt ålat sig bakåt 2 dm!! Träning ger färdighet helt enkelt

Snart är den lugna tiden förbi inser jag, den tiden då man lägger barnet på samma plats som man sen tar upp det ifrån. Fast oj vad skoj att få följa ytterligare en person som upptäcker världen!

Sommaren är på återbesök! Tog som vanligt Simon i bärselen och knallade till dagis. Det hade gått bra idag oxå men han var trött och det blev samma visa med nappen när den skulle läggas i dagislådan. Storgråt ända tills vi nådde vagnen. Svettig värre att i strålande solsken mecka fram nappen till gråtande Joel och sen få Simon ur selen och ner i vagnen, sätta Joel i vagnen, sätta på mig skorna och packa ihop sakerna och lägga under vagnen (sakerna=bärsele, Simons mössa, Joels skor och jacka). Sen insåg jag att vi blivit inparkerade av en annan vagn så då fick jag lyfta vagnar och mecka för att komma ut.

Sen lekte vi tittut bakom sarongen på hemvägen som vanligt.

De vill förresten ha intyg på Joels äggallergi så om 20 minuter ska vårdcentralen ringa upp mig.

Nämde ju på dagis imorse att han hade fått röda fläckar igår, och när jag hämtade så hade hon i köket bett om ett intyg på allergin. Tänkte att det borde väl vårdcentralen kunna skicka på stört eftersom vi varit där och träffat läkare om detta.

De ringde upp vid 1-tiden och frågade när det passade att komma. Suck, vi måste alltså ta oss dit och träffa en läkare igen eftersom hon vi träffade förra gången är mammaledig och bara hade skrivit en kort anteckning om det i journalen. Så nu har vi en tid nästa torsdag. Får se om de gör några tester, eller om det räcker med vår berättelse även denna gång.

Efter en ganska stökig natt och tidig morgon så packade jag återigen ner grabbarna i vagnen för att ta en promenad till dagis. Idag var de ganska så nöjda Simon ligger och tittar i böckerna Joel läser.

Väl framme på dagis var Joel snabbt ur vagnen och sprang iväg och lekte. Simon och jag gick in och la Joels kudde på hans plats. Idag ska han nämligen prova att sova på dagis. När jag kom ut igen kom Joel springande och ropade på mig. Han ville visa sin fordonssamling i sandlådan.

När det sen var dax att gå ville han inte alls det utan han ville att jag skulle följa med honom och Anki till gungbrädan. Anki fick lyfta upp honom och jag glatt vinka hej då till en storgråtande Joel. Är dock helt övertygad om att det gick över så fort han fick syn på gungbrädan.

Ja, då sitter jag här och det närmar sig sovstund på dagis. Undrar om det kommer att gå bra eller om de kommer att ringa.

Man önskar man hade en lite webbkamera där man kunde se hur han reagerar. Känns konstigt att inte ha honom här, och ha full koll på vad han gör. Även om John varit hemma så får man ju bra rapporter från honom, precis som John får av mig. Förskolepersonalen är inte riktigt lika detaljerade

Det är roligt att jämföra barnen. Se och upptäcka skillnader och likheter. Dessa bilder är tagna när de är i princip exakt lika gamla. Man ser att de utvecklingmässigt gör samma sak och roligt nog leker de med samma leksak.

Utseendemässigt tycker jag fortfarande att de är väldigt olika. Eller?

Det kom aldrig något samtal från dagis så strax före halv 2 satte jag Simon i babybjörnen och travade upp till dagiset. Strax efter att jag kom in så kom Sara ut med en nyvaken Joel. Ingen gråt utan han var kvar hos Sara en liten stund, sen lyckades jag med konststycket att bära Joel på höften med Simon i babybjörnen. Börjar förstå varför flerbarnsföräldrar är vältränade…

Joel hade somnat utan problem och vaknat till två gånger men somnat om igen. Han hade även ätit en bra lunch. Han hade blivit lite ledsen några gånger men då hade de bara lockat med någon annan aktivitet och han glömde bort att vara ledsen.

Idag lämnade vi nappen i lådan utan minsta gråt och gick ut till vagnen (bara för att jag idag kommit ihåg att ha en napp i fickan…).

Imorgon blir det kalas på dagis!!

På väg hem från dagis föreslår jag att vi ska ha picknick på baksidan i solskenet. Kanske med äpple och päron. Väl hemma börjar jag packar ur vagnen och Joel springer in. Jag fastnar med en granne som kommer förbi. Efter en stund kommer Joel och tar min hand och vill att jag kommer.

Då har han öppnat dörren till baksidan, fällt ut markisen och öppnat kylskåpet för att ta fram äpple och päron och det är här han behöver min hjälp. Bara att hänga med!

Det blev en mysig stund ute på baksidan ska jag säga. Vilket väder!!

För 1,5 år sen renoverade vi köket och köksblandaren köpte vi från IKEA. Oj vad vi har varit missnöjda med den. Vi har dock inte orkat kolla runt efter en ny, men så för någon vecka sen hade coop forum ett erbjudande med en kran från FM Mattsson och vi slog till.

Igår tog jag mig i kragen och ringde en granne som är rörmokare. Han kom två timmar senare och efter en dryg timme var det klart.

Vi är båda helt lyriska just nu. Sån otrooooolig skillnad det är! Nu kan man ju få exakt rätt styrka på strålen, och besökare behöver inte bli nedstänkta när de bara ska ta lite vatten…

Idag när vi städat (det är ju torsdag) så satte jag upp Joels tält på hans rum. Vilken succé! Jag hade satt dit en stor nalle och några kuddar. Sen gick jag och fixade med lite annat. Hörde hur Joel pysslade med sitt porslin och tänkte inte mer på det.

När jag en stund senare tittar in på hans rum sitter han i tältet och bjuder nallen på te! Jag fick mig oxå en kopp före vi läste kvällens saga. Det var nog första gången jag sett honom sitta och hälla upp med kannan på låtsas och sen dricka på låtsas. Roligt!!

Idag är det två år sen Joel kom ut i stora världen. På dessa två år har han bland annat lärt sig uppskatta, och öppna, paket.

Imorse före John åkte iväg på konferens så sjöng vi för honom och gav honom två paket (blir fler ikväll). Dessa öppnade han raskt i vår säng.

En liten bil och en Findus-docka. Findus-dockan bjöds på te och fika i tältet före vi gick till dagis.

Vi hör det på lång väg, gråtkalaset. Väl framme ser vi åtminstone tre barn som gråter. Tydligen blir det ofta så när inskolning pågår. Barnen försöker hitta sina roller och platser i gruppen.

Joel har med Findus-dockan och det är många som vill titta. Många av småtjejerna (inga killar av någon anledning) vill även titta på Simon och hålla i vagnen. Joel ogillar detta skarpt och gråter argt. Jag försöker avleda genom att gå in med glassen till kalaset i eftermiddag. Får dock sällskap av två småtjejer så Joel fortsätter vara upprörd. Anki gör en insats och tar Simon så att jag och Joel kan sätta på skorna igen.

Sätter mig vid sandlådan och leker lite så att Joel lugnar ner sig. Under tiden är det minst tre barn till som börjar gråta av olika anledningar.

Sen är det dax att säga hej då, och då börjar Joel gråta igen. Jag förklarar att jag ju kommer sen i eftermiddag när de haft kalaset. Sara kommer och frågar om Joel vill ha en stor cykel. Han fortsätter gråta och jag säger att vi ju ses i eftermiddag. Joel sväljer gråten och säger “ja” på sitt bestämda sätt. Sen går han och Sara till förrådet för att hämta en cykel och jag och Simon går hem.

En bra bit hör vi flera gråtande barn, men just när vi gick ut genom grinden så var Joel inte ett av dem!

Det blir en del saker som ska fixas precis när man ska iväg med två barn. Idag var det dessutom lite kallare så jag klädde på Simon en jacka. När det är klart så vänder jag mig om och där står Joel med stövlar på fötterna… På rätt fötter dessutom. Stora killen!!

Jag tog dock med gympaskorna i vagnen och mycket riktigt så ville han hellre ha dem på sig när vi varit inne med glassen.

Tänk att det är mer än tre år sen vi planterade häcken fram. I år fanns det väldigt mycket bär på den så jag googlade lite och insåg att man kan göra sylt på bär från svart Aronia. Passar bra eftersom vi ofta äter gröt med sylt på morgonen.

Så sista helgen i augusti plockade jag och Joel av alla bären. Joel åt fler än han plockade men tyckte det var väldigt roligt ändå!

De är ganska beska så det rekommenderas att man lägger dem i frysen, eller väntar till nattfrosten kommer. Så nu ligger de i frysen så får vi se när det blir sylt av dem.

Idag har jag haft tid. Det var längesen tror jag. Efter att ha lämnat Joel på dagis gick vi hem och Simon käkade, sen somnade han och sov i 2,5 timme. Igår var städdag så då röjde jag massor, men det innebar att det idag var städat och undanplockat överallt! Jag hann tvätta, hänga tvättad tvätt på tork och fylla torktumlaren, tömma och fylla diskmaskinen, äta lunch i solen och ta en kaffe på maten. Bloggade ett par poster, läste gamla poster från när Joel var i samma ålder som Simon är nu. Har även hunnit planera för Joels kalas på söndag, och skrivit inköpslista för morgondagens handling.

Var inne och tittade på Simon flera gånger men han bara sov. Kanske blev han trött av gråtkalaset, eller så är det förkylningen han fått. Nu ligger han och kör dagens första träningspass och har även denna gång lyckats åla bakåt. Ska snart gå ner och träna honom på att äta mat. Mycket träning blir det!

Det gäller för Simon att passa på och leka med Joels leksaker när han är på dagis. När Joel är hemma blir han ofta lite upprörd om Simon leker med hans saker.

Idag testade han Joels rattleksak. Vant greppade han växelspaken och lyckades komma åt en knapp som spelade musik. Mycket nöjd satt han så säkert fem minuter!

Sista inskolningsdagen och Joel var där i nästan sex timmar. Hade gått jättebra, blir han lite ledsen så hittar de på något nytt och då är det som bortblåst.

Idag lekte de ute när jag och Simon kom. När jag kom in genom grinden och han fick syn på mig ropade han “mamma” och kom springande mot mig med öppna armar och gav mig en kram. Det är så man smälter!

De berömde honom för hur bra han äter, både mängd och sätt. Trots att han doppade piggelinglassen i blåbärssoppan så spillde han inte. Var nog ett klokt beslut att låta honom hälla med vatten i vintras.

Väl hemma somnade Simon och vi gjorde chokladbollar. Oj så gott!

Vet inte om ni har testat att ligga raklång på rygg och lyfta fötterna lite från golvet.

Hur jobbigt som helst. Ibland undrar jag hur vältränad man skulle bli om man gjorde samma rörelser som en bebis gör, en hel dag…

Så var inskolningen över och normala tider ska användas så jag lämnade vid 9 idag och ska hämta vid 3. Det märktes att Joel förstod att jag skulle gå för han var väldigt mammig och ville nästan inte släppa min hand. När sen Elviras pappa sa hej då och hon började gråta så såg jag hur han funderade. Lika bra att ta tjuren vid hornen tänkte jag och sa att jag skulle gå. Givetvis började han storgråta och idag sved det i hjärtat när jag gick och han grät och ropade mamma.

På väg hem träffade jag på några grannar som varit borta hela sommaren och stannade och pratade. Jag berättade om inskolningen och kvinnan sa en klok sak.

Klart att de gråter, konstigt vore det väl annars.

O visst är det så. Det kändes lite bättre efter det, även om det känns tomt här hemma idag.

I början var Joel lite hårdhänt mot Simon ibland, men nu är det längesen. Istället blir Joel nu väldigt upprörd när Simon greppar saker och då löser han det genom att springa och hämta en av Simons leksaker så att han ska pilla på den istället. Jättegulligt!

I morse låg Simon på golvet och körde morgongympan och när Joel var klar med frukosten klättrade han ner till Simon och jag tog fram mobilen för att filma.

Vi har ju skrivit om Picasa tidigare, men då har det bara rört orörliga bilder. Nu har jag insett hur otroligt smidigt det är att editera film. Mobilen har jag i princip alltid med mig och ganska ofta filmar jag små snuttar. Hela sekvensen blir sällan bra utan man vill bara ha en viss bit av den. Det kan man fixa på mindre än en minut med hjälp av Picasa. Att det sen bara är att trycka på en knapp så laddas den upp på ens Youtube-konto gör saken ännu bättre!

Så kanske blir det mer filmsnuttar här framöver nu när jag insett detta!

Precis som förra året bokade vi samfällighetslokalen och bjöd in folk. Uppslutningen blev god och det var med oss inkluderat 11 vuxna och 12 barn, dock fyra stycken som ännu inte lärt sig gå.

Folk hann knappt komma in med paketen förrän Joel hade slitit upp dem. Han har definitivt hajat det där med presenter nu!

Vi åt korv med bröd, kakor och glass. Det fiskades i fiskdamm, ritades och lektes. Efter fikat så förflyttade vi oss ut och lekte med bollar och asfaltskritor. Joel var i högform och rusade runt som en tok och skrattade. Helt oväntat blev en cykelpump en av de roligaste leksakerna.

Nu har Simons första tand dykt upp, nästan på dagen lika gammal som när Joels första dök upp. Han verkar inte ha haft ont av det, precis som Joel, vilket är mycket skönt. Annat blir det väl med kindtänderna senare…

Redan förra veckan började det med bilkörningen. Idag la jag Simon på mage och skulle ta fram någon rolig leksak tänkte jag. Såg ratten och tänkte att han kan ju prova. Han fullkomligt älskade att ligga och framkalla ljud!

Joel har gråtit några gånger när jag lämnat nu. Igår på eftermiddagen pratade jag och Joel om det och han har verkligen full koll.

Hejhej mamma. Buhu

Så sa han igår. Jag sa att det är klart att man blir ledsen ibland när man säger hej då men det är ok och man ses ju senare. Mamma kommer ju och hämtar. Då skiner han upp som en sol och skrattar lite.

Så idag när jag sa att det var dax att gå till dagis så kör han samma visa som igår och blir nu nästan ledsen på riktigt. Jag påminner om att jag ju kommer och hämtar sen och då skiner han upp igen. Några gånger på vägen dit säger han hejhej och vinkar lite. Jag pratar om att busa på dagis och han är nöjd.

Väl framme ger han mig glatt Findus, napp och bok för att lägga i hans väska, och hoppar ur vagnen. Då inser han och tar min hand för att jag ska följa med till sandlådan. Jag gör det och leker lite och sen kramar jag honom och säger hej då, ansiktet skrynklas ihop och han börjar storgråta. Jag säger att vi ses ju sen och han hämtar andan och säger “Ja”, men sen gråter han igen.

Jag och Simon knallar iväg och jag hör Joels gråt en bra bit på vägen. Försöker tänka på hur glad han blir när jag kommer och hämtar

Två mornar i rad nu har Simon käkat strax efter fem och då har Joel vaknat till liv. Fem vill åtminstone inte jag gå upp så jag har försökt få honom att somna om vilket har gått bra. Dock har Simon vaknat till liv ungefär när Joel somnat om och ungefär vid den tiden går John upp. Jag vill inte gå upp då heller.

Jag har då flyttat Joel lite mot Johns sida i sängen och lagt Simon på min andra sida (med kuddar längs kanten så han inte kan ramla ur sängen). Sen har jag sovit med en knodd på varje sida. Inte sover man djupt men det vägs upp av hur otroligt mysigt det är att sova så nära små barn. Det värmer i hjärtat att lyssna på deras andetag och se deras rofyllda ansikten.

Vi började ju testa lite smakportioner med Simon för ett tag sen men han har inte riktigt hajat det där med mat än och vi har väl inte varit så duktiga heller utan det har blivit någon gång per vecka. Nu ska jag börja jobba om 1,5 månad så det är hög tid.

Vi kan dock räkna med hjälp från Joel har vi märkt.

Vi har haft ett par IKEA-pallar hemma och de har blivit ganska fula eftersom vi använt dem när vi renoverat. I somras kom vi igång och målade lite och då blev en av pallarna brun. Vi använde samma bruna lasyr som till uteplatsen förrförra året eftersom tanken är att den ska stå ute tillsammans med utemöblerna – som oxå är bruna.

De är dock inte helt lätta att måla ska erkännas men resultatet blev kanonbra!

Både jag och John har kommit igång och tränar på Flex nu. Igår gick jag på mitt första riktiga pumppass. Har tidigare bara varit på lunchpass och då plockar man bort två låtar – bland annat utfall.

På passet igår var det flera nya så ledaren sa att man kan köra utan stång om man ville på utfallen. Jag var inte sen att nappa Jag orkade ändå inte Hur jobbigt som helst!

Funderade lite på det och insåg att jag ju har 11 kg kvar till vikten före Joel och således har jag faktiskt 11 kg extra när jag gör alla benövningarna!! 11 kg på stången är rätt mycket faktiskt.

Nu känns det lite bättre.

I onsdags blev det oxå gråt vid lämningen men jag vet ju att det går över så det känns lättare och lättare. Efter hämtningen så var det dax att förbereda oss inför kvällens gårdsfest på dagis. Det var knytis och vårt bidrag blev mozarellasallad. John kom hem lite tidigare än vanligt och vid halv 5 var vi på dagiset.

Efter att ha ställt in maten på bordet så började det med att de flesta barnen och fröknarna sjöng för oss en stund. Joel ville först inte vara med eftersom han var lite rädd att vi skulle gå men det lossnade efter en stund.

Simon slocknade och Joel åt glass på hemvägen

Sen var det dax att äta och Joel ville då sitta vid ett helt annat bord än oss. När han spanade in pannkakorna lite väl mycket (finns ju ägg i dem) vid det borde fick han flytta till oss.

Efter maten blev det såpbubbleblåsning och tipspromenad. Det hela avslutades med prisutdelning – alla barnen fick pinnglass.

Vi certifierade oss ju förra året så nu var det dax för den årliga uppföljande revisionen. Vi tyckte det var enklast att både jag och min vikarie Åsa var med eftersom vi har koll på olika saker. Revisionen pågick 2,5 dag varav jag var med delvis två förmiddagar – tredje dagen var revisorn på vårt kontor i London. Blev lite tajt med dagislämning på onsdagen eftersom mötet började halv 10 och jag lämnar 9, men det gick precis – mycket tack vara John som mötte i garaget och tog över Simon.

Var roligt att jobba lite och jag känner mig peppad för att börja på halvtid i november. Fast bäst var nog revisionen gick bra

På torsdagen började Joel gråta redan hemma så jag väntade mig det värsta, men han lugnade sig i vagnen eftersom han gillar att sitta i den och väl framme så ignorerade han mig helt totalt istället för att gråta. På något sätt kändes det nästan värre… På fredagen grät han inte heller och då sa han hej då till mig dessutom så han verkar ha fattat hur det funkar nu – åtminstone verkar det så.

Nu får vi se hur det går på måndag efter en helg hemma.

Simon är fullkomligt galen i nektariner. Han fick smaka för ett tag sen när jag åt en och fattade tycke för det. Eftersom han flera gånger när jag gett smakportioner vägrat öppna munnen efter att ha smakat en gång så tänkte jag lura honom lite.

Tog en nektarin som han fick äta på och sen la jag på lite annan mat på nektarinen. Gick hur bra som helst! Sen ville han även äta lite från skeden även om det inte alls är lika poppis.

När klockan närmar sig kvart i tre på dagarna stoppar jag ner Simon i babybjörnen och går iväg med tvillingvagnen till dagis. Viktigt att komma ihåg och ta med är Joels lilla ryggsäck där Findus, fusk-Bamse och napp finns sen morgonens lämning. Parkerar vagnen utanför och går in för att hämta Joel. De äter mellis vid halv tre och hinner sällan ut till att vi kommer.

Roligt att få se Joels min när han får syn på mig. Oftast kommer han springande och ger mig en kram. Det värmer!

Sen har jag senaste dagarna gjort det enklare för mig – vi tar med alla grejer ut till vagnen så kan jag först ta Simon ur bärselen och lägga i vagnen. Sen blir det enklare att sätta på skor Blir spännande i vinter, fast då är Simon förhoppningsvis så pass stor att han kan sitta på golvet.

På hemvägen vill Joel numera alltid ha sarongen över vagnen och sen ligger han där inne och myser. Jag tror att även Simon gillar “kojan”.

Norton Antivirus/Internet Security är enligt mitt förmenande ett riktigt skit-program. Inte nog med att det ofta beskylls för att inte klar av att skydda mot virus och spyware, utan det tar även över och slöar ner datorn något helt ofattbart. Därför brukar jag alltid avinstallera det så fort jag stöter på det och avråda alla och envar att använda det. Och stöter på det gör jag – det verkar som alla nya datorer har detta förhatliga program förinstallerat.

Häromdagen hjälpte jag en granne som redan hade en licens av F-secure att komma igång med en ny laptop. Givetvis fanns en 30-dagars version av Norton förinstallerat. F-secure kan inte installeras när det finns andra antivirusprogram på datorn, men att avinstallera Norton visade sig inte vara det enklaste. När datorn startades dök ett programmet upp med en jättestor aktiveringsknapp, men ingen stäng-knapp – det gick alltså inte att stänga programmet utan att trycka på aktiveringsknappen, och programmet gick inte att avinstallera så länge det var igång…

Jag försökte hitta programmet i autostarten men gick bet även där. Jag körde även Norton Removal Tool som ibland behövs när man har problem att avinstallera skit-Nortons skit-produkter, men även det misslyckades. Många osande eder senare kom jag på hur man gör.

1. Öppna aktivitetshanteraren (högerklicka på task-baren och välj Aktivitetshanteraren).
2. Gå till fliken “Program” och välj “Norton…”
3. Klicka på “avsluta”
4. Gå till Kontrollpanelen och “Lägg till/ta bort program” (eller “Program och applikationer” i Vista).
5. Välj “Norton…” i listan över installerade program och välj avinstallera.

Ett alternativ till Norton Antivirus, som dessutom är helt gratis är Avast. Jag har använt det ganska länge nu och kan verkligen rekommendera det. Behöver man en brandvägg finns det inbyggt i Windows så det behöver man inte heller betala för.

Slutligen: Jag verkar inte vara den enda som valt att avstå Nortons Kalle Anka-produkter.

Sommaren gästspelar och då är det svårt att sitta inne. Efter lunch inne tog vi en promenad med Tyra och Olle och deras föräldrar. Fyra vagnar – riktig mardröm för cyklister som vill förbi skämtade vi om när vi lämnat hemmet. Det skulle visa sig lite väl sant för vi hade missat, eller inte tänkt på, att Hammarby Hill XC gick av stapeln just idag.

Nåja vi fick snällt gå på led under flera delar av promenaden för att slippa bli nermejade av cyklisterna och i närheten av Björkhagens GK så slog vi oss ner i skogsbrynet och fikade och tittade på cyklister. Joel sov under största delen, men Simon var klarvaken.

Joel använder väldigt mycket ljud och tecken för saker och ting, men det kommer en del ord oxå. Vissa är hans egna specialare men andra helt vanlig svenska. Det utökas hela tiden och det gäller att hänga med!

Bamse - tecknas genom att man pekar på örat. Kommer ifrån att han ofta håller Bamse vid örat.

Banan - uttalas bam.

Cykla - tecknas genom klapp på huvudet. Kommer av att man måste ha hjälm på huvudet när man cyklar.

Findus – uttalas slurp. Kommer från Findus och Kattonauten där Findus i en scen slickar på ett frimärke.

Hammare – låter kkkk. Härmar helt enkelt hur det låter när man hamrar.

Hoppa – uttalas pop (som musikstilen).

Kissa – låter ksssssss.

Läsa - uttalas säss. Joel säger det när han vill att vi ska läsa, eller när han ser bokstäver.

Mormor - uttalas momo.

Skräp - uttalas usch. Kommer från att vi sagt usch om saker och sen slängt dem.

Snigel - uttalas usch. Kommer sig av att Sue plockat sniglar och slängt.

Stefan granne – uttalas brrrrrrrrrr. Stefan kör motorcykel.

Tommy granne – låter som en såg genom att andas. Tommys markis låter så när man vevar in och ut den.

Vår matsedel för vecka 39.

Vi har blivit förkylda. Både Joel och Simon har snörvlat ett tag men nu har det gått över i lite hosta, och igår blev jag riktigt risig. Sådär ont i kroppen och helt slut. La mig ett tag, tog en voltaren och fram på kvällen kändes det faktiskt bättre även om det fortfarande gör ont i halsen.

Tog beslutet att ha Joel hemma från dagis åtminstone idag, och Simons bvc-besök har jag ringt och ställt in. Vill inte vaccinera honom (5-månaderskontroll) när han inte är helt kry. Vi var förresten inte de enda som ringt till dagis med sjukt barn idag…

Nu har Simon somnat, Joel tittar på Bolibompa och jag sitter med laptopen i knät. John har cyklat till jobbet. Blir en lugn innedag idag för oss.

Vi testade lite olika filmer och tv-program men det var inte förrän Joel fick se Findus och Kattonauten i somras som han fattade det där med att titta på tv/film. Efter att inte ha kunnat sitta still mer än kanske max 10 minuter så kan han nu nästan se en hel barnfilm. Visserligen bökar han runt i soffan men ändå.

Alla Findus-filmerna funkar, Bee movie, Bilar och Pingu är andra favoriter. Bolibompa är en annan favorit och Joel blir eld och lågor och springer runt och säger Bompa, bompa, bompa när vi nämner det.

Perfekt när man behöver varva ner lite (vi eller Joel).

En helt ny författare för mig som skriver om Linköpingstrakten. Lite roligt att känna igen områden även om jag inte har full koll. Har dock inte bestämt mig för om jag ska läsa fler böcker av honom. Är lite splittrad. Boken var spännande, men det var ändå något som jag ogillade. Samtidigt som jag inte kunde släppa den så retade jag mig på att sista biten var så utdragen.

Kanske är det att jag har tröttnat på att huvudpersonernas dåliga sidor visas och deras egna problem får fokus. Vore roligt med någon som mådde bra för en gångs skull!

I somras hittade jag en tävling via någon blogg. Där skulle man skicka in en bild på något man har målat.

Vi hade just målat byrån till Joel så jag skickade in den bilden. Fick mejl förra veckan om att vi kom på 4-25 plats och skulle få två handdukar hemskickade.

I fredags ringde det från ett transportställe och de skulle komma idag mellan 9 och 13 – om jag inte var hemma fick jag lägga ut en fullmakt. Hade ju bvc-tid egentligen som jag avbokade eftersom vi är lite krassliga. Vid 10 ringde min telefon, det var budet som stod utanför. Vi busade i sängen alla tre så vi hade inte hört ringklockan – Joel hade dessutom stängt dörren.

Nu har vi två svarta handdukar som det står Anza på. Det roligaste är iaf att man kan se byrån på deras collage av bidrag.

Även Simon ser nappen som sin bästa vän och han använder en stor del av dagen till att pyssla med den. Oftast pillar han ut den ur munnen och blir då ledsen, men ibland lyckas han få in den i munnen. Tyvärr har han inte insett att han då ska släppa taget utan när han tar bort handen följer nappen med.

Dock har jag märkt senaste dagarna att han minst två gånger suttit med nappen i munnen utan att jag gjort mer än lagt den framför honom. O Joel har då inte varit i närheten.

Efter att ha stannat hemma två dagar från dagis tyckte jag redan igår kväll att Joel piggnat till och var sig själv. På väg från garaget efter att ha handlat sprang han runt som en galning på lekplatsen tex. Sen sov han hyfsat i natt så vi knallade till dagis i morse. Han blev lite ledsen när jag skulle gå och ville klättra upp i vagnen igen men så kom det lite bollar flygande som barnen lekte med och vips ville han leka istället.

Gick hem och fixade hemma eftersom vi nu bytt städdag till onsdag. Strax före 11 ringer mobilen och det är från dagiset. Joel hade varit lite gnällig så de tog tempen på honom – 38 grader. Vi bestämde att han fick äta lunch och sen skulle jag hämta halv 12. Kändes sådär… Genast kommer tankar på att de säkert tror att jag lämnat honom på dagis trots att han är sjuk osv. Hmm…

Han fick syn på mig genom fönstret så redan i korridoren hörde jag honom säga “mamma, mamma”. Efter en stund kom han ut och vi gick hem. Nu ligger båda grabbarna i sina sängar och sover.

För två år sen var jag på mässan Underbara barn och i år har jag tänkt åka dit igen. Den här gången är det samtidigt som Hem & Villa-mässan så det lär bli mycket folk.

Idag kom ett mejl från Kronan med bla en tävling om entrébiljetter. Eftersom jag nyss vunnit i en annan tävling var jag taggad och skickade genast in svar.

27 minuter senare kom ett mejl som sa att jag vunnit en biljett! Så snart kommer det en med posten

I måndags skulle vi gått på fem-månaderskontroll med Simon men vi var lite krassliga och fick ny tid idag. Halv 12 skulle vi vara där och det var vi. Joel fick stanna hemma idag eftersom han hade feber igår så han var oxå med. Han engagerade en nybliven pappa i sina lekar och de satt på pallar och åt låtsasfrukt. Strax före 12 blev de inropade och då hittade Joel riktiga äpplen och när han nästan ätit upp det andra så var det vår tur (typ 45 minuter sent).

Joel var stod bredvid och höll lite i Simon när han skulle få sprutorna för vi hade pratat om att Simon nog skulle bli ledsen – vilket han blev. Den andra sprutan gjorde rejält ont och det var riktigt ledsen gråt en bra stund efteråt.

Väl i vagnen så lugnade han sig när Joel drog igång speldosan i leksaken han valt att ha med som tröst åt Simon. När vi kom ut insåg jag att det hade börjat regna och tackade mig själv för att regnskyddet var med trots att solen sken på ditvägen.

Simon somnade ganska snabbt och Joels ögon slocknade när vi hade ca 50 meter kvar. Det var bara att bära in grabbarna till sina sängar och sen dess har de sovit (en dryg timme).

Längd: 69 cm
Vikt: 8975 g

Idag frågade hon bara rutinmässigt om amning och smakportioner, men sa att han borde börja bli sugen på mat nu om man ska tolka viktkurvan.

Sitter chockad.

Simon vaknade efter två timmar och hade inte ätit på tre timmar och då åt han ganska lite. Försökte således amma honom men han bara skrek och vände bort huvudet. Joel gjorde likadant när han hade fått smak för mat men Simon har ju inte riktigt fattat det där med att äta med sked. Trots det så gick jag ner och värmde lite majs och potatis på burk.

Han åt glupskt säkert 15 skedar med puré och drack lite vatten till. Helnöjd. Försökte amma honom lite efteråt men totalvägran igen.

Lyssnade han så uppmärksamt på bvc-tanten när hon pratade om viktkurvan att han bestämde sig för att kunna äta med sked? Eller har John tjuvtränat och sagt att han ska låtsas inte kunna äta från sked när jag matar? Blir spännande att se hur det blir framöver, fast just nu hoppas jag att han vill äta lite mjölk före jag går och tränar ikväll…

Igår på bvc plockade tanten fram en liten metallåda när Simon fått sprutorna och sa att Joel som var så snäll och följde med sin lillebror fick välja ett litet plastdjur. Joel valde snabbt en mjuk ödla som han lekte med.

Sen var det dax att packa ihop och då ser vi hur Joel lagt tillbaka ödlan. Vi förklarade att han fick ta med den hem, den var hans.

Så packar jag ihop resten och hör hur Joel säger hejhej, han står i dörröppningen redo att gå hem – med plåtlådan! Då fick vi förklara att han bara fick ha med ett djur hem och då tog han en glittrig sköldpadda.

Följer en del bloggar lite och härom dagen såg jag på en bokblogg att hon fått gratis recensionsexemplar från Piratförlaget. Några var barnböcker så jag tänkte att vad katten, jag mejlar och frågar hur det funkar typ.

Hörde inte något av dem så snacka om att jag blev förvånad när det idag låg ett paket från dem i brevlådan! Bara böckerna och ingen lapp så jag antar att det bara är att tacka och ta emot.

Ser fram emot att kunna läsa böckerna för Joel och Simon, men kanske är det lite tidigt ännu. Fast prova kan man ju! Lite roligt är det dessutom att de släpps först i oktober enligt Adlibris!

Doktor Proktors tidsbadkar av Jo Nesbø och Mystiska Milla och Sjustjärnan av Unni Lindell och Fredrik Skavlan

I morse när vi i godan ro satt och åt frukost hela familjen, hörde vi plötslig hur det spolades i toaletten. Efter en millisekunds förvirring insåg vi att det måste vara Joel som varit där inne. Han hade omärkligt smugit iväg, satt upp toasitsen med trappstege, kättrat upp, kissat, klättrat ner igen för att sedan spola.

Tio sekunder senare kom han in till oss igen och sken som en sol…

Igår inventerade jag våra vinterkläder. Kroppshyddorna i familjen har ändrats lite sen förra vintern och vi har en ny liten person som inte ska frysa.

Det visade sig att det behövs en hel del till Joel, men Simon bör kunna klara vintern finfint i det som finns. Nu gäller det bara att bestämma sig för vad Joel egentligen behöver och vilka märken man ska satsa på.

Vi vuxna laddar för den årliga Haglöfsrean då det säkert kan bli ett och annat vinterplagg. Till våren tänker vi oss nämligen iväg på första vintersemestern med familjen – till Säfsen – och då behöver man ju vinterkläder!

Joel har bjudit på te en del i sitt tält men härom dagen var det dax för en ny plats och den här gången var gästen Nalle Puh och han fick äta låtsaschips.

Joel fick en hel hög med låtsasmat i sitt påskägg i våras och de har hängt med lite här och var i hemmet. Men den här gången sorterade han dem och la bland annat chipsen i en skål. Konstigt egentligen för han har nog aldrig ätit vanliga chips…

Det är för övrigt en piedestal som jag tillverkade på slöjden i högstadiet som används som bord (då var den inte ritad på som den är nu i skrivande stund…)

Hade inte tänkt köpa den egentligen men så låg den där för 39 kr på Åhlénsrean. Lättläst och underhållande, även om det finns en underton. Kanske lägger jag till den själv för att jag samtidigt läser hennes bok “Kärleksbarnet” där man inser att uppväxten var usel.

Nåja, jag kände (tyvärr?) igen mig i mycket hon skriver och kanske är det just för att jag närmar mig 40 och har ett antal extrakilon…

Läs den och garva lite, och inse att man är bra som man är!

I fredags stoppade jag Simon i bilen och styrde kosan till Farsta Centrum. Köpte en del saker (bla en bok) men rekade mest för att åka tillbaka på lördagen med Joel.

Hittade en ny lampaffär där jag för första gången faktiskt ville ha massa lampor. Fotade en som nog ska inhandlas till överslafen i våningssängen hemma.

Simon skötte sig bra och intog lunch på en bänk inomhus. Inget skrikande efter burkmat som tur var.

På lördagen styrde jag alltså åter kosan till Farsta, nu med Joel. Han tyckte inte alls det var roligt att prova stövlar, eller kläder så vi gick rätt snabbt till McDonalds för lunch. De hade dock missat bacon och ost på min burgare så det blev lite struligt. Inte enkelt att ha med sig barn och vara en vuxen – plus vagn och mat. Nåja till slut fick jag en med rätt tillbehör iaf så jag blev mätt. Dock inte så nöjd.

Höjdpunkten var dock bilbanan som inhandlades.

Idag har jag bokat vinterresa åt familjen. I mars bär det av mot nordligare breddgrader några dagar. Då är det tänkt att det ska åkas pulka, längdskidor, grillas korv och ha allmänt vinterskoj.

Tre familjer till åker upp samtidigt så det finns hopp om mycket snöbus! Är skönt att ha något att se fram emot nu när höstmörket sänker sig över oss, även om hösten hittills mest har varit som sommar.

Det är en del att tänka på när man ska ta sig iväg till dagis på morgonen. I fredag insåg jag först på plats att vi borde ha tagit med stövlarna… De hade jag med igår – mycket nöjd – så då gick det finfint att sätta på regnbyxor och stövlar när vi kom dit.

Idag var det ganska kallt på morgonen så Joel fick en mössa (som han själv valde i lördags). Mycket nöjd över att jag kom ihåg mössa!

Det första som händer när vi kommer in på gården är att hans kompis Milo stolt visar upp sina vantar. Suck, klart att Joel borde haft vantar…

Nu ska jag försöka komma ihåg rent örngott när jag hämtar.

I lördags inhandlade jag och Joel en bilbana när vi var på Farsta Centrum. Det blev en Flexi-trax efter att ha fått tips om den från flera håll. En födelsedagspresent från farmor som snabbt packades upp hemma – av oss vuxna.

Jösses vad roligt det var! Vi valde ett polispaket och själva polisbilen kan man fjärrstyra. Skojigt! Roligast var när Joel försökte hinna fånga bilarna.

Det var så roligt att vi genast kollade på Blocket och där hittade vi racingpaketet för halva priset och hämtade på söndagen. Så nu är halva hobbyrummet bilbana. Vi ser redan hur samligen kommer att utökas…

Hennes andra böcker är skrivna med humorn i fokus, det är inte denna. Den här boken berör på djupet, riktigt djupt.

Kanske är det för att man har barn och inte kan förstå hur man kan behandla barn så som Hillevis mamma behandlar henne. Kanske är det för att hon skriver så bra och underhållande!

Man får även en känsla av hur det kommer sig att det blev som det blev vilket jag förstår måste vara viktigt att veta. Får mig att tänka på att alla har sin egen historia och förklaring till varför man gör som man gör och är som man är.

Jag kommer att läsa fortsättningen, Hungerflickan.

Vi har ett tag gått och funderat på vilken kompaktkamera vi ska köpa. Vi har insett att den vi har (Canon Ixus 400) är för stor, men framför allt så filmar den inte alls bra vilket vi har insett är en funktion vi skulle uppskatta.

Visst har vi en videokamera men den är för stor för att alltid ha med sig och det är bökigare att få över filmen till datorn. Istället blir det ofta mobilen som används till att filma och det kunde ju vara roligt med bättre kvalitet! Den ska ju inte heller ersätta systemkameran men den är ett komplement, en systemkamera har man inte alltid med sig…

Det lutar åt en Canon Ixus 100IS men tar tacksamt emot tips. Det finns ju massor med parametrar att ta hänsyn till, tex

Liten
Snabb
Tydlig display
Filma bra

Simon tycker det är mycket spännande med speglar. Bäst är det när han sitter i baby-björnen och får titta och pilla i spegeln så mycket han vill. Då fäktar och viftar han med armarna så som bara bebisar kan.

Viftar och fäktar gör han ganska ofta nu. Nästan jämt

Idag fick jag leverans från mataffären. Beställde i måndags och hade nästan hunnit glömma bort att de skulle komma. Just därför tror jag det kändes extra skönt.

Inga frysvaror den här gången men det fick mig att minnas förra gången då jag beställt en del till frysen. Packade upp isen som låg i en påse och la på diskbänken. När jag packat upp allt så slet jag sönder påsen och hällde ut isen i vasken. Samtidigt ser jag på påsen att det står något och läser att det är kolsyreis, som man kan få “brännskador” av om man rör med händerna. Av ren tur har jag inte nuddat den.

Tittar lite närmare på isen och ser att den inte ser ut som vanlig is, testar att spola vatten på den. Vilken effekt!! Genast fylls diskhon med “rök” som dessutom ser ut som om den rinner över.

Förbättringar som jag gärna skulle se: Återvinning av kassarna på något sätt. Bättre innehållsförteckning, ibland saknas den och då är det svårt att se om det ingår ägg. Bättre storleksinformation på vissa varor (tex Tortillabröd).

Idag var det dax för cirkelträning på Flex för mig. Har tänkt prova ett tag men det har alltid varit något som hindrat. Det var det inte idag.

15 stationer. 50 sekunder på varje station, 10 sekunder till nästa station.

45 stationer totalt hann vi med. Nu sitter jag helt slut i soffan och tänker att bodypump inte är så jobbigt.

Nästa vecka tänker jag vara där igen!