I veckan som gått har vårt området sopats av en liten sopmaskin. Joel har varit mycket intresserad men hade stor respekt för den ljudliga maskinen och på slutet var han faktiskt lite rädd för den även om han ville fortsätta titta på den.

Hörselskydden kom väl till pass!

I måndags fick vi hembesök av BVC. Hon kom sent och Joel höll show så det blev lite splittrat.

Hon tyckte iaf att Simon var jättefin och att man rekommenderar morgon- och kvällsamning i två år. Jag sa att Joel slutat självmant efter 9 månader, 6 månader för dagamning vilket fick henne att undra vad han åt då och vi sa att han åt mat…

Sen passade jag på att säga att vi återigen använder amningsnapp och innan hon hann säga något sa jag att min gamla mvc-tant var amningsexpert och hade förklarat att nappen i sig väldigt sällan orsakar problem så som många tycks tro.

Trots detta kom hon ändå med några förmaningar som tex vikten av att sätta på den på rätt sätt.

Pust, när babianarslet (som Ann Söderlund kallar det efter tre barnafödslar) börjat försvinna, och förkylningen likaså då kommer nackspärren. Inte så konstigt iofs när man sitter i konstiga ställningar och ammar, men det är inte skönt…

Igår morse fick jag lite extra sovmorgon (som jag fått de flesta mornar faktiskt) och gick upp vid halv 11 med Simon. Strax efter 11 satt vi och käkade lunch och telefonen ringde. Vi skämtade lite om vem det var som ringde mitt i lunchen och jag gick och svarade.

Det var kassören i samfälligheten som undrade om jag skulle dyka upp snart. Så fort han sagt sitt namn insåg jag att vi bestämt att träffas vid 10-tiden… Hade helt totalt glömt bort det och skämdes som en hund. Åt klart och tog vagnen med Simon och knallade upp till lokalen för att göra det vi sagt.

Känns dock skönt att ha lite att skylla på just nu

Härom dagen började vi testa napp på Simon, vilket har gått ganska bra. För Joel var det ju oxå en inkörsperiod men sen succé, så vi tvekade inte en sekund den här gången.

Återigen så blir man förvånad över hur stor nappen är i början…

Idag fick vi besök av en försäkringsrådgivare från Skandia. Tanken var att få information om barnförsäkring för Simon.

Björn hette han som kom hit och han berättade sakligt och effektivt om barnförsäkringen de har och eftesom vi redan har en sådan till Joel så var vi inte svårövertygade.

Mitt i den sakliga informationen lyckades han dock klämma in en massa personliga historier och anekdoter. Bla visade det sig att han är gift med en av aktuellts nyhetsankare, Ann-Britt Ryd Pettersson, har tre söner varav en i Japan, en i USA och en här hemma samt att han gillar Bruce Springsteen och att både Steffo Törnquist och Lennart Ekdal har spelat på hans bröllop.

Efter denna informationsflod skrev vi på pappren och han tackade för de goda kakorna vi bjudit på och gick.

Så var det dax för Simon att för andra gången besöka BVC. Förra veckan var John där och vägde när de hade öppen mottagning och denna vecka var det min tur att gå dit på bokad tid.

Vet inte riktigt vad skillnaden var för det enda som hände idag var att jag vägde Simon och att de fick hans fyra sista siffror.

Han ökar i vikt som han ska vilket alltid är skönt att veta.

Förra torsdagen: 3 942 g
Idag: 4 218 g

Joel har fått dagisplats, så vi slipper utreda mer om hur kösystemet funkar. Han börjar 31 augusti vilket passar bra eftersom John börjar jobba 1 september.

Igår var vi där på besök. Fick titta på lokalerna och vara ute och leka med barnen ett tag. Joel blev eld och lågor över det mesta han såg och det krävdes mer än lite övertalning för att få honom med oss hem.

John blev dessutom dagens hjälte då han även passade på att lösa deras skrivarproblem.

I fredags var det Simons tur att göra hörseltest på SÖS och det blev lite mindre stressigt än förra gången.

Han var inte som sin bror som sov sig igenom det hela utan var vaken hela bilresan in och stora delar av själva testet, sen slocknade han dock på hemvägen efter den spännande utflykten. John och Joel fick stanna hemma.

Båda öronen fick godkänt!

Igår var det premiär för Joel och mig med cykelkärran. Vi gav oss iväg på en morgontur så att Sue och Simon fick sovmorgon efter en vaken natt…

Först åkte vi till Söderbysjön vid Björkhagens golfklubb och satt o tittade på, och matade fåglarna. Till slut började de bli lite väl närgångna så vi cyklade vidare till en liten skogsdunge där vi satt o tittade på golfspelare istället.

På hemvägen var Joel så trött att han somnade i cykelsitsen.

Förra veckan hade vi besök tre dagar i rad, av olika Annor

På fredagen kom Anna, Samuel och Tuva och vi underhöll varandra då Per var på jobbet. John stod för en hel del markservice.

De coola killarna Joel och Samuel lekte ute samtidigt fast inte riktigt med varandra men båda bevakade sina intressen väl. Tuva är bara tre veckor äldre än Simon, men när de är så här små märks det stor skillnad.

På lördagen var det Anna, Andreas och Idas tur att komma hit och man inser hur lugnt det var med bara ett barn – och då en bebis! Fast oj vad mycket skoj de har framför sig – precis som vi!

Vi avslutade veckan med Anna, Peter och Tyra som kom hit och lekte och åt middag på söndagen. Joel lekte så han blev helt rosig och delade oftast med sig av sina saker till Tyra även om det blivit mer så att han inte vill släppa vissa saker.

Ikväll var det dags för mig att lämna hemmet ett par timmar för styrelsemöte i samfälligheten. Blev lite sen för Joel skulle i säng och Simon vara mätt och såna saker är svåra att styra helt exakt tidsmässigt trots att vi är två vuxna…

Var borta 1,5 timme och John verkade inte helt slut när jag kom hem, även om Joel busat runt lite före han somnade och Simon inte varit helnöjd hela tiden.

Minns att jag tyckte det var väldigt konstigt första gången jag var på möte efter att vi fått Joel. Den känslan hade jag inte den här gången – kanske är jag för trött för att fatta

Sen Simon kom så hänger Joel med mig och handlar. Faktum är att det är mycket roligare att handla när Joel är med.

Idag var första gången han fick gå med egen liten vagn och jösses vilken succé. Han knallade stolt runt och la saker i vagnen, vilket innebar att jag fick ha ett extra öga på honom så att han inte stoppade saker vi inte skulle ha där…

Först vid kassan blev det lite väl tufft att ha koll på honom och samtidigt packa upp, packa ner och betala. Då funkade det finfint att sätta honom i min kundvagn och ge honom en MER som han drack upp lagom till att jag var klar.

I tisdags packade vi ihop hela familjen och åkte till Farsta Centrum för att uträtta lite ärenden. Det inleddes med strul då bilstolar, vagnar och annat skulle meckas in i bilen, men när vi väl kommit iväg gick det hur bra som helst. Vi hittade det mesta vi hade på listan och givetvis lite till.

Tiden gick fortare än vi tänkt så vi avslutade besöket med lunch på McDonalds.

Simon skötte sig exemplariskt genom att sova sig igenom nästan hela besöket och Joel var glad och tyckte det var mycket spännande att prova kläder på Stadium. Får se när nästa familjetur blir av!

Runt påsk fick Joel låna en lite skottkärra av en granne och vi insåg han borde få en egen. I tisdags köpte vi en, sponsrad av farmor,  och vilken succé det blev!

Sen den monterades så har den varit med överallt som Joel har varit i vårt område – sopsug, återvinning, lekplatser etc. Han fyller den gärna med lite redskap och sen annat han hittar på färden.

Här finns även en film med den.

Ända sen Joel kunnat, har han sparkat av sig de täcken och filtar som vi lagt över honom. Även i djupaste sömn har han märkt att vi lagt på honom något och sprattlat bort det. Ibland har han vägrat ha pyjamasbyxor vilket gjort att han varit ganska kall om benen och man hade önskat att han ville ha täcke.

Senaste två nätterna har jag erbjudit honom att krypa under mitt täcke när han kommit över i vår säng för att kunna ha lite mysigt. Det har han gillat. Kanske för att lillebror Simon på min andra sida inte kan  krypa under på samma sätt

Ikväll när jag la honom så föreslog jag att vi skulle krypa under hans täcke och mysa lite och gissa om jag blev förvånad när han accepterade – och sen tom somnade under täcket. Nu ett par timmar senare har han det fortfarande över sig!

Häromdagen var det promenadpremiär för mig och Simon. I början gallskrek han men efter en stund vaggades han till sömns av vagnens guppande. Detta höll i sig hela promenaden som kortats ner till en halvtimma i det utsökta vädret eftersom jag inte vågade mig alltför långt från huset.

Promenader är verkligen en ypperlig motionsform och nu har de byggt nya motionsspår ända bort till Hammarbybacken i Nackareservatet så det finns goda utsikter till fler och längre promenader i sommar.

Idag tog vi en eftermiddagspromenad hela familjen och helt plötsligt stod den bara där. Vi fotade och sen gick vi och hade picknick på en gräsplätt.

Simon sover lite längre perioder än Joel gjorde och inatt passade han äntligen in en sån på natten. Han somnade runt midnatt och vaknade först vid halv 5.

Vid 2-hugget så kom dock Joel invandrandes (han har precis börjat komma in själv) och blev tokledsen över något så någon obruten 4-timmarssömn blev det inte för min del den här gången, men jag får sova ikapp på förmiddagarna då John och Joel leker på annat håll.

Ibland har jag försökt visa Joel fickor på hans kläder men det har inte varit något stort intresse från hans sida trots att jag försökt lägga saker där.

Härom dagen när vi tog en promenad i området så såg jag hur han gick med händerna i fickorna och kunde inte låta bli att ta en bild.

Senare insåg vi att John ofta går precis sådär med händerna i fickorna så Joel har förmodligen försökt vara som pappa

Tänk vad fort tiden går! Idag är det fyra veckor sen Simon tittade ut i den här världen och sen dess har det varit fullt upp med att lära känna den nya lilla personen.

Hittills har han sovit mycket, varit rosslig och förkyld, ätit massor, fått massa nya rena blöjor och börjat vakna till liv allt mer för att titta på saker och ting i vårt hem.

Här finns bilder från första tiden.

I söndags kom Lotta, Martin, Annika och Anders på besök. Vi hann beta av både lunch, fika och middag innan de lämnade oss och återvände in till stan.

Det var ungefär lika mycket ös som på nyår trots de minsta ännu inte börjat röra på sig. Martin imponerade med att ha tre av fyra i knät och samtidigt läsa en bok för dem.

Joel och Annika röjde runt i trädgården, med sand, vatten och annat skoj. Vädret var helt suveränt!

Inte lika tjatig som förra boken vilket gör att jag nu ser fram emot nästa bok igen. Känns som om karaktärerna i boken visar fler och fler sidor av sig själva – och inte alltid så positiva.

Det lyser oxå igenom att de båda damerna på detektivbyrån i grund och botten är väldigt olika vilket gör att det blir lite roligare.

Härom dagen kom en granntjej till lekparken med sin dockvagn och Joel var genast framme och pillade. Hennes mamma övertygade henne om att låna ut den till Joel som snabbt pallrade sig iväg på en promenad med vagnen.

Om jag inte övertygat honom om att vända tillbaka efter ett tag så hade han nog fortsatt tills vägen tog slut. Nu funderar vi på att skaffa lite mer docksaker till honom…

Precis som Joel gjorde så sover Simon i vår säng, fast i en hundsäng. Den här gången ligger den dock inte mellan oss utan på ena sidan eftersom Joel kommer in och sover mellan oss på natten. Funkar hur bra som helst även om man inte har jättestora ytor att röra sig på som vuxen…

Härom kvällen så var Simon väldigt vaken när det var dax att sova så jag fixade lite underhållning till honom. Mobilen som vi köpte till Joel fiskades fram och sattes upp och Simon var riktigt intresserad och jag kunde slumra lite vid sidan.

Ja just nu bidrar vi till sopberget mer än vanligt. Det blir en hel del sopor när man är hemma på heltid två vuxna och två barn, där båda barnen är blöjbarn.

Joel gillar dock att gå till sopsugen och slänga sopor så det gör vi minst en gång per dag nu och ofta är det i sällskap med skottkärran. Nästan alltid är det han som drar i spaken och förpassar soporna ner i röret.

Härom dagen bakade John och Joel bullar. Sen dess har det blivit en hel del bullätande och Joel gillar dem skarpt. Detta visade sig särskilt idag när han tog en smakbit från min bulle och jag sen gjorde likadant på hans.

Joel tittade upprört på mig och började gråta argt. Jag försökte förklara att han ju gjort likadant men efter det släppte han inte bullen ur sikte.

Idag begav vi oss till Coop i Haninge för att storhandla på förmiddagen. Vi tog var sin kundvagn med ett barn i varje och knallade runt och plockade varor.

Till skillnad från Joel som brukade sova från det att vi lämnade hemmet tills vi kom hem så vaknar Simon titt som tätt och behöver somnas om, men utöver det är han enkel att ha med. Joel är otroligt skötsam och sitter snällt i vagnen (underbart att i princip alla affärer har gratis bananer till barn!).

Joel har alltid gillat att bada och i början var det ganska ok att tvätta håret. Men missnöjet eskalerade och till slut blev Joel så upprörd att han inte ens ville bada.

Då bestämde vi oss för att pausa hårtvättandet och har så gjort ett bra tag. Idag var det dax för bad och när Joel badat ett tag så berättade jag att vi skulle tvätta håret på honom. Han tittade på mig med ledsen min och började gråta lite. Jag försökte lugna honom och förklarade att det skulle gå bra om han tittade upp i taket.

Till skillnad från tidigare när han tittat upp i taket i två sekunder så tittade han faktiskt upp hela tiden jag blötte och sköljde håret och han fick bara någon enstaka droppe i ansiktet.

Mycket stolt var han då han senare kunde visa John hur han gjort då vi tvättade håret.

Äntligen har jag lyckats läsa Joel till sömns! Länge var han alldeles för ovillig att sitta/ligga still och lyssna när man läste böcker, men sen hittade vi årstidsböckerna som vi alla har läst hur många gånger som helst och definitivt kan rekommendera till andra. Dessa har Joel kunnat sitta still och titta i hur länge som helst i princip och nu funkar det med alla typer av böcker.

En favorit är mina gamla pixiböcker som vi plockat fram, plus att Joel alltid får välja en när han följer med och handlar. Dessa små böcker är perfekta att läsa i sängen, både för oss vuxna och för Joel. Ofta kan vi läsa en bok för honom och sen får han somna själv och tittar man in efter en stund så ligger han ofta där och läser.

Ikväll hittade jag flera gamla böcker som jag ville läsa och efter fjärde boken så inser jag att Joel inte längre lyssnar utan sover djupt. Får väl läsa klart när jag går och läger mig…

Det är spännande med nr 2 att se skillnader och likheter med nr 1. En stor skillnad för oss är att Simon knappt kräks alls. Kanske 1-2 gånger per dag och då väldigt lite. Däremot behöver han rapas annars ligger han missnöjd.

Joel däremot kräktes i princip varje gång han åt så det låg kräklappar överallt, men rapar var sällsynta. Fast just då tänkte jag nog inte på att han var ett kräkbarn för jag hade sett andra barn där det inte fanns tvivel om att de var kräkbarn. I jämförelse med dem så kräktes Joel knappt alls.

Nackdelen nu är att när Simon väl kräks så är man inte alls beredd eftersom det händer så sällan…

Ja, ett kilo hade Simon gått upp sen vi senast var och vägde på BVC. Känns väldigt skönt att han går upp som han ska trots långdragen förkylning.

Under den kvarten jag var där hann bvc-Carina nämna amningens fördelar minst fyra gånger – och även påpeka risken med amningsnapp trots att vi är tämligen erfarna på det området vid det här laget och enbart är positiva till den.

Vikt: 5264 gram
Längd: 58 cm

Joel har dröjt med att börja prata. Det har sen en tid tillbaka varit ett fåtal ord som “tack”, “mamma”, “pappa”, “usch” och “hej-hej”, men sen har det inte hänt något på flera månader.

Häromdagen när Sue skulle släppa in grannens katt Ceasar, hörde hon Joel gå omkring och säga “see-saa, see-saa” och efter lite funderande insåg hon att han härmade henne när hon ropade på katten.

Igår när vi satt och åt middag sa han plötsligt “ko-käja” när vi pratade om skottkärran, “majs” (vi åt bl a majs) och även “glass” när han fick en glasspinne till efterrätt. Förmodligen säger han en del andra saker också men som vi inte listat ut vad det betyder. Verkligen ett genombrott!

Någon gång i våras knallade vi upp till “industriområdet” vid oss (ca 100 meter) och köpte en pallkrage för 50 kr. Den är visserligen använd men i finfint skick och ca 200 kr billigare än om man köper en ny hos någon firma.

Förra helgen la vi den på plats och fyllde med jord och igår planterade jag och Joel lite sallad och morötter. Nu väntar vi med spänning på att det ska komma upp något!

Precis som under förra graviditeten så försvann utslagen helt. Förra gången kom de tillbaka efter två veckor så bara för några dagar sen tänkte jag att nu kanske jag faktiskt blivit av det för gott.

Tji fick jag för inatt när jag ammade Simon så såg en hög utslag på benet…

Igår var det dax för Simon att ta sitt första bad. En ny badbalja från IKEA hade införskaffats då den som Joel hade fick vara uteleksak förra sommaren…

Han verkade gilla det skarpt för inte ett ljud gav han ifrån sig utan plaskade runt och lät oss tvätta av honom.

Vad härligt det är med alla färger så här års. Några av uteblommorna jag köpte på växtrean förra året visade sig vara perenna. Alltid en trevlig överraskning!

För några år sen fick Sue en idé från en tidning om hur man kunde bygga en mobil blomlåda med spaljé. I den skulle sitta en murarbalja vilken snabbt inköptes, men sen kom vi inte längre.

Det finurliga med den är att man odlar klängväxter som växer upp på spaljén och eftersom den står på hjul kan man flytta omkring den och använda den som solskydd.

När vi gick i väntans tider kom bygget igång och det underlättades betydligt av kapsågen. När pjäsen snickrats ihop och lister hyvlats och kommit på plats oljades alltihop och sedan användes snöre för spaljén.

Förra helgen planterades fröer av Kejsarvinda och Petunia i den. Det kommer även bli en på framsidan, utan spaljé, där vi ska olda tomater.

För ett tag sen när jag bytte blöja på Simon mitt i natten (på flyttbar skötbädd i vår säng) så började han plötsligt illvråla och det tog någon sekund innan jag insåg vad som hänt.

Han hade lyckats få tag i sitt hår med ena handen och gripit tag riktigt hårt. Det tog en stund att få loss fingrarna och John hann vakna och undra vad som hände.

Idag i det fina sommarvädret passade vi på att plocka fram vattenfärger för första gången.

Till en början målade Joel lite men sen blev det mer intressant att gegga med vatten och färger och till slut bara vatten.

De senaste dagarna har Joel varit med och vattnat med vattenslangen och ibland fått hålla den när vi låst munstycket i sprutande läge eftersom han inte kunnat trycka själv.

Idag när han tröttnat på vattenfärgerna så gick han runt med vattenslangen och låtsades vattna. Helt plötsligt lyckades han dock få iväg lite vatten och blev oerhört överraskad men glad.

Sen var det inget annat som kunde ta hans fokus utan han gick runt och vattnade och vattnade och vattnade.

Häromdagen var jag på vårdcentralen för att få en liten mojäng på bröstet kollad. Det var en liten knöl som jag haft något år, stor som ett knappnålshuvud, men då den plötsligt börjat ändra form ville jag få den undersökt. Väl där visade den sig vara helt ofarlig men jag fick ändå tid för att ta bort den.

Idag var det dags för själva “operationen” som var över på ca 30 sekunder. Först lite lokalbedövning och sen några raska snitt så var mojängen borta.

På vägen ut frågade jag om man kunde vaccinera sig mot fästingbett där. Det gick fint, och jag kunde dessutom göra det direkt, så 5 minuter senare cyklade jag väg hem, nyopererad och nyvaccinerad.

Igår kväll kom jag äntligen ihåg att lägga sockerärtorna i blöt så idag har jag och Joel planterat. Jag gjorde små hål med fingret och Joel stoppade sen en ärta i varje hål.

När hålen täckts var det dax att vattna vilket Joel hemskt gärna stod till tjänst med.