Måste ju säga att jag är nöjd med hur vädret på den här föräldraledigheten har börjat. Strålande sol idag!

Jag och Joel tog en promenad före lunch och njöt av vädret. Tittade på krokusar som kommit upp lite här och var, spanade in de stora SL-bussarna som kör ute på vägen och annat spännande.

Efter ett tag träffade vi på en liten dagisgrupp med fyra barn i Joels ålder och Joel blev väldigt intresserad, särskilt av en av tjejerna som han kramade två gånger. Hon tog sen av sig sin vante och de höll varandra i handen en liten stund innan något annat fick fokus. Otroligt gulligt!

Vi har ju turen att få kläder och saker lite här och varifrån – mest från suveräna kollegor. I måndags fick vi två kassar av Marie och när jag kom hem så ville Joel givetvis inventera. Han fastnade för en t-shirt med Teletubbies och den ville han sen inte ta av sig så han sov i den och hade den även igår.

Då hade han letat vidare och hittat fler favoriter – både en jacka och ett par tofflor. När han ville gå ut så fick vi även testa ett par fleecebyxor – även dem gillade han. Under jackan har han Teletubbieströjan såklart!

För snart 1,5 år sen hade vi långväga besök från Sri Lanka och nu var det dax igen. Denna gång Vishaka som varit här ett par veckor för att lära sig lite nya arbetsuppgifter av Per. Magnus fick följa med nu oxå eftersom de alla fyra (inkl John) jobbar i samma team och det blev en trevlig kväll men tidig kväll (planet till Sri Lanka lyfter nämligen imorgon bitti…).

Det var första gången som Joel hörde engelska sen han började förstå svenska, men han verkade inte alls bry sig utan den han föll mest för var Vishaka. När han ätit klart var det hennes knä han ville upp i och henne han ville ha med att leka.

Tomatplantorna vi sådde dök ju upp snabbt och nu hade de växt till sig så pass att jag tyckte det var dax för krukor. Eftersom vädret nu är mer passande för uteaktiviteter så tog vi oss ut på baksidan och planterade på förmiddagen. Solen håller då till på framsidan så det var inte jättevarmt men helt ok.

Joel sprang runt och fixade med lite av varje men kom och “hjälpte till” med ojämna mellanrum. Öste lite jord, ryckte lite i plantorna men tyckte mest det var lite jobbigt att han blev smutsig om fingrarna.

Givetvis hade han nya favoritjackan på sig!

Igår var det dax för besök på MVC igen och eftersom jag var föräldraledig så tog vi bilen in men lämnade den för John att frakta våra gäster i på kvällen. Istället tog vi tunnelbanan, något som Joel inte gjort på säkert ett år eller så. Han tyckte det hela var mycket spännande och skrattade högt när vagnen gungade till ibland.

Allt såg förresten bra ut hos barnmorskan. 38 fulla veckor har gått och det räknas inte som för tidigt om tätisen väljer att komma ut.

När jag var liten hade Pappa ett skruvstycke som var så otroligt bra. Det satt på en kulled, var litet, enkelt att använda, flexibelt och hållbart. För en massa år sen hamnade det i min systers ägo eftersom hon skulle ha det för sin knivtillverkning. Själv har jag hållit ögonen öppna ända sen dess efter ett likadant, i princip i alla affärer jag besökt, utan resultat.

Tills för någon månad sen, då vi besökte Jula i Kungens kurva. Där stod ett nästan identiskt skruvstycke, som dessvärre inte fanns på lager. Jag har hållit koll på deras hemsida för att se när det kom in, och häromdagen styrde vi kosan dit för att köpa det sista exemplaret på hyllan. Sex års letande är över!

När Joel föddes hade vi med en liten anka till bb eftersom gosedjur är viktiga saker. Denna gång har vi köpt en liten ko. Joel har såklart sett den och för att han ska veta att den är till någon annan så har vi visat att kon är till bebisen i mammas mage bla genom att lägga den på magen.

Imorse när vi vaknat och busade lite i sängen med Joel så blev han plötsligt lite fundersam och tittade på magen. Tittade sig omkring, klättrade ner från sängen men kom snart upp igen – med kon. Bestämt kröp han fram och la den på min mage, klappade på magen och lät lite som en gråtande bebis.

Måste jag säga att mitt mammahjärta smälte?

I höstas när vi köpte spis och lite annat på en blocket-annons slank det även med en rutschkana för en billig peng. Den har varit suverän inomhus och igår gjorde den premiär utomhus.

Det känns lite tryggare att ha den ute dessutom för gräset är mjukare än golvet att ramla på så man kan vara lite mer avslappnad när det klättras på den.

Just den här gången blev Joel lite tills sig för han fick syn på ett flygplan som han var tvungen att peka på och givetvis härma med ljud.

Idag var vädret perfekt för att ta med Joel på en cykeltur, så efter middagsluren gav vi oss iväg iklädda reflexväst, hjälm och solbrillor.

Det blev en tur genom Skogskyrkogården varefter vi stannade till vid 73:an och tittade på bilar. Joel verkar gilla att sitta och halvsova i cykelstolen, och det är en klockren vardagsmotion, så det kommer definitivt bli fler turer!

I vintras någon gång köpte jag fortsättningen av Den hemlige kocken, Äkta vara och den har jag läst lite sporadiskt i eftersom man mest känner sig deprimerad av allt som finns i maten och även om man får tips om vad man kan köpa så är det ofta svårt att hitta just de varorna i den butik man handlar i.

I helgen åkte jag till ICA maxi i Nacka för att få lite omväxling och där sprang jag på produkter från Järna mejeri (som det tipsas om i boken)! Slog till med en mjölk för att testa. Den är pastöriserad och filtrerad men inget annat (tex inte homogeniserad).

Oj vad gott det var Kanske för att det smakar lite mer grädde? Joel gillade den skarpt så nu får vi se hur vi gör för det verkar inte vara så många andra som säljer den…

Det har legat där och lurat och inatt bröt mitt halsonda ut på riktigt. Känns inte alls som bra tajming och jag hoppas verkligen att jag inte blir så förkyld som jag var i februari.

Tur att John bara jobbar idag och imorgon så att jag sen kan vila lite extra inför kommande händelser.

På Haglöfsrean i höstas så slog jag till med en blå fleece att ha under graviditeten, dvs den var egentligen för stor. Mycket bra inköp för den har jag använt i princip dagligen och först nu börjar det spänna när man drar upp dragkedjan så tajmingen kunde knappast vara bättre.

Tillsammans med en av Johns windstoppers har det funkat de allra flesta dagarna i vinter (sen min vinterjacka blev för liten och omöjlig att stänga).

John har redan provat inför övertagandet och nu är det nära. Kommer kännas konstigt att inte längre använda den.

Ska bli intressant att se hur Joel reagerar för jag får minsann inte ha den inomhus för då kommer han och pekar upprört på mig tills jag tar av den.

Idag är det torsdag och således städdag. Senaste tiden när jag varit hemma på torsdagarna så har jag och Joel tagit för vana att byta lakan i sängarna på förmiddagen för då hinner vi tvätta och torktumla på dagen så vi inte drunknar i tvätt.

Idag satt vi och ritade lite och jag sa att vi ska byta lakan när vi ritat färdigt. Joel sprang dock genast iväg och en kort stund senare hör jag hur han stånkar och stönar. Gick in i vårt sovrum och där hade han redan dragit ner våra täcken på golvet och var i full gång med att ta ner kuddarna för att sen ge sig på underlakanet.

Tänk man undrar hur länge den här hjälpsamheten håller i

För någon vecka sen åkte vill IKEA en fredagkväll för att hamstra lite innan tätisleverans. Vi passade då på att gå in på Toys “R” US där vi slog till på ett lektält. Främst att ha ute på gräsmattan i sommar när solen skiner, men vi var ju tvungna att testa det inne först.

Joel blev eld och lågor och vi inredde tältet med kuddar och fårskinn, kanske lite inspirerade av höstens koja. Nu är det där vi ligger och läser böcker, bygger med duplo och busar.

Jodå, visst var det en regelrätt förkylning som dök upp helt otajmat, men än så länge har jag inte börjat hosta som i februari och det hoppas jag att jag slipper.

Både jag och Joel har drabbats så nätterna har varit sådär lagom roliga och på dagarna har vi nyst ikapp, men nu tror vi att det vändt för Joel och eftersom han ligger en dag eller två före mig så är det snart över för min del oxå.

Underbart vårväder iaf så det är inte svårt att sitta still och vila!

Tänk vad smidigt det är att deklarera på nätet. Vi kollade återbäringen för någon vecka sen, men avvaktade lite med att deklarera. Idag stämde vi av beloppen med de årsbesked vi fått. Allt stämde och var klart på mindre än 10 minuter för oss båda.

I vintras hade snögubben på sig den. Numera är det Joel.

Dax för ett nytt test av fingerfärdigheten vid tangentbordet, denna gång är det inte alfabetet utan hur många ord man klarar på en minut. Lagom stressande… Dessutom räknas hur många ord man stavar fel.

Hur snabb är du?

Tänk här i trakten kommer påskkärringar och påskgubbar och ringer på dörren redan på skärtorsdagen. De håller sen fram sina skålar, ger i “bästa” fall en liten ritad bild, säger Glad Påsk och förväntar sig godis. I år fick de en liten toblerone-bit (långt ifrån den vi hade på jobbet före jul).

När jag var liten planerades det månader i förväg (kändes iaf så), man ritade påskbrev, funderade på vad man skulle ha i (godis eller leksak) och funderade på vilka man skulle kasta påskbrev till. När det sen blev påskafton klädde man ut sig till påskkärring, tog sin hög med fyllda påskbrev och åkte sin runda (eftersom jag bodde på landet blev det mamma som körde runt mig i bil).

Den stora utmaningen i det hela var att man skulle smyga sig fram till huset obemärkt för att öppna dörren, kasta in påskbrevet och skrika “GLAD PÅSK” och sen rusa iväg till mamma som väntade i bilen för att inte hinna fångas.

Sjätte boken i serien om den kvinnliga detektiven och det känns lite som att det går på tomgång även om drivet är bättre i den här än i förra. Ett våldsamt tjat om Makutsis 97% den här gången – mer än vanligt som tyvärr stör lite.

Fast samtidigt är det en viss mysig känsla att läsa dem. Ger lite perspektiv på vår tillvaro här på något sätt med deras tämligen ostressade vardag och inställning till livet.

Så jag lär fortsätta läsa böckerna ett tag till

Det började igår kväll när jag legat i soffan och glott på Robinson och reste mig upp. Det högg till i bäckenet typ och var inte alls skönt att gå. Tänkte att det går nog över efter en natts vila.

Icke, idag högg det till rejält och det var nästan omöjligt att gå utan att hålla i sig någonstans och jag antar att det är någon typ av foglossning. Kryckor kändes som lösningen så jag ringde vårdguiden för att få reda på hur jag enklast skulle få tag i ett par och av dem fick jag numret till närakuten vid Gullmarsplan. De hänvisade dock i sin tur till akuten på SöS (lockande en storhelg som påsk…).

Nåja, vi åkte dit och det gick faktiskt på runt 20 minuter för jag fick ett par kryckor för 100 kr av sköterskan i receptionen. De tyckte nog att det var skönt att inte få fler patienter – såg nämligen på en skärm att väntetidssnittet för att träffa en läkare var mellan 2 och 3 timmar…

Nu kan jag återigen ta mig framåt!

Ända sedan vi la golv i huset har jag närt drömmen om en riktigt kapsåg. Det har dock alltid kännts lite för dyrt och onödigt eftersom jag inte sågar tillräckligt mycket.

Häromdagen bestämde vi dock att det skulle byggas en förvaringslåda för dynorna till utemöblerna och två blomlådor, och eftersom jag valde att använda planhyvlad råspont blir det en faslig massa sågande, varför en kapsåg inhandlades. Det blev en budgetmodell från Bauhaus, men den har funkat helt enligt förväntan och sågningen har gått som en dans.

Joel har helt plötsligt blivit våldsamt intresserad av dragkedjor.  Nya favoritjackan har varit mycket bra att träna på och efter det så ger han sig på allt som har dragkedjor – väskor, våra jackor, byxor och även överdragen till soffkuddarna.

Spännande att följa hur snabbt han förbättrar sin teknik.

Efter gårdagens erfarenhet så har jag dragit ner hårt på mitt gångtempo och det plus avlastningen jag fick av kryckorna verkar ha gjort susen för idag har jag kunnat ta mig fram utan större smärta och kryckor!

Bara för att utmana ödet så tog jag mig till Farsta för att uträtta några ärenden. Där blev det bla en sväng in på Lagerhaus och då kunde jag bara inte låta bli att köpa några plastglas med inbyggda sugrör.

Väl hemma lagom till middag så fick Joel givetvis prova med mjölk och måste jag säga att det blev succé?

Var på Lindex häromdagen för att fixa lite presenter till några nyfödda i vänkretsen och då sprang jag på dem. Foppatofflor med Bamse på.

Gick lixom inte att gå förbi och lämna dem där. Tyvärr hade de inte helt rätt storlek så de är en aning stora men det verkar inte spela någon roll för Joel. Han springer glatt omkring med tofflorna flapprande runt fötterna och vill helst inte ha några andra skor på sig.

Ja så var då leveransdagen (igår) passerad igen och vikten från förra gången likaså…

Denna gång känns det dock lite mer väntat att gå över tiden och jag har inte riktigt hunnit reflektera över det så mycket. Kanske beror på att jag njuter av att vara hemma hela familjen! Joel är dessutom superrolig nu och dagarna bara rusar iväg.

Eftersom vädret varit lite varmare senaste tiden så valde vi att ta ut värmeväxlaren igår. Joel var väldigt intresserad av det som pågick och själva växlaren pekade han ivrigt på och blev väldigt brydd när skåpet stängdes utan att den sattes in igen.

Idag plockade jag in den i skåpet där vi förvararar den över sommaren och då kom han igång igen. Sprang ut i köket och pekade på fläktskåpet och lät upprört. Vi försökte förklara att vi ju satt in en annan tunn liten platta som man har på sommaren och att värmeväxlaren sätter vi in i höst, men det gick inte in. Var sak har sin plats i hans värld helt enkelt.

Vi har länge gått o funderat på en cykelkärra och varit när att slå till, men inte riktigt kunnat rättfärdiga utgiften mot användandet.

Häromdagen när vi var på Coop hade de tre modeller till kampanjpris. Två för att frakta barn + lite packning, men även en för bara packning. Efter lite resonerande slog vi till med den sistnämnda. Joel gillar att sitta i cykelsitsen, så att dra honom i kärran känns onödigt. Kärran tar dessutom mycket mer last och att dra två barn lär inte bli aktuellt förrän nästa sommar.

När vi renoverade sovrummet tog orken slut innan golvlisterna kommit på plats. Detta ganska enkla jobb har sen skjutits upp gång på gång, men när kapsågen inhandlats fanns inga ursäkter kvar utan listerna kunde äntligen sågas till och komma på plats.

På listerna sattes också små smidiga “öppna” kabelrännor där kabel skulle dras, istället för att fästa kabeln med klammer som tidigare.

För ett tag sen var jag och Joel på promenad i området och gick förbi Naida (en som sitter i samfällighetens styrelse med mig) och hon undrade om Joel kanske ville ha en stor nalle. Ja visst, om du inte har någon annan som vill ha den tyckte jag.

O ut kom hon med en jättenalle varpå Joel genast ville ur vagnen och fram och krama nallen. Stor lycka sen när nallen fick följa med hem. Någon kväll senare när Joel hade svårt att somna om efter att ha kommit över i vår säng så ville han absolut till sitt rum för att hämta något. Något = stora nallen, som givetvis skulle sova i vår säng.

Sen dess bor den i vårt sovrum, fast förpassas oftast till golvet när Joel inte ser…

Ändå sen Joel fick den i sin ägo så har det varit den enda tröja han velat ha. Givetvis en omöjlighet eftersom en 1,5-åring skitar ner sig en hel del under en dag. Den har istället fått hänga med i tvätten så fort det tvättats så att tiden utan minimerats. När den legat i tvättmaskinen eller torktumlaren så har Joel gått och pekat och gjort ledsna ljud som för att visa att han saknar den.

Joel vill absolut visa farmor något i sin nya tröja

Gjorde ett lite försök att hitta liknande på nätet men det verkar lönlöst. Istället fick jag en idé som vi nu verkställt. Nämligen att skriva ut bilder på Teletubbies med vår färgskrivare, på papper som man sen stryker på en t-shirt. Eftersom vi haft planer på fotodraperi så hade vi sånt papper hemma och på Coop hittade vi vita t-shirts.

Så nu har Joel helt plötsligt tre tröjor med Teletubbies-motiv och är helnöjd med dem alla tre!

Så här i väntans tider tyckte vi det var dax att göra en utflykt. Vi tog oss till Bandängens Parklek som har lite olika djur man kan titta på. Efter frukost packade vi lite fika och begav oss iväg trots det kyliga vädret.

Det var verkligen inte det minsta varmt men vi såg iaf kaniner, hönor och tupp, getter, grisar, får och en vecka gamla lamm. Det som intresserade lilla Joel mest var dock de tunnelbanetåg som åkte förbi titt som tätt.

För rätt länge sen läste jag en bok hemma hos Anna om hur olika saker låter. Bla så fanns det en helikopter där man skulle slå med handflatan mot övre bröstkorgen och då framkalla ett ljud likt en helikopter.

För någon vecka sen läste jag och Joel en bok där det fanns en helikopter och då gjorde jag det ljudet. Sen glömde jag bort det helt och hållet, tills för någon dag sen då Joel fått en bok med massa fordon och maskiner och där var det två helikoptrar. Så fort vi kom till dem så skulle han pilla på mitt halsband och jag fattade verkligen inte varför. Först en bra stund senare insåg jag att det ju var helikopterljudet han var ute efter. Han blev överlycklig när jag gjorde ljudet igen!

Sen dess är det helikoptrar som gäller och främst helikopterljud, så nu går vi allihop här hemma och dunkar oss själva i bröstet

Vi har funderat på vad för bärbuskar man skulle kunna sätta i ett av våra soliga hörn i trädgården och kom till slut fram till att det fick bli lite fler blåbärsbuskar.

Eftersom vi ändå går i väntans tider, Joels farmor är här och solen skiner så passade vi på att ta en tur till Trädgårdshuset idag för att inhandla några exemplar.

Det blev tre stycken olika sorter (Concorde, Patriot och Earliblue) och en bal med torv. Troligen beror det på “torvbrist” att vi bara fick fyra blåbär förra året så vi får gräva ner lite runt vår befintliga buske och se om det blir bättre skörd i år.

Joel var mycket hjälpsam vid planteringen.

Trodde det skulle gå bättre att vänta den här gången, jämfört med förra och så var det en dag eller två. Sen blev vi dåliga på att vänta igen…

Så idag bestämde vi oss för att flytta städdagen till tisdag så att man kanske kunde locka igång det hela med storstädning. Joel tog med sig farmor till parken och vi röjde.

Nu är det rent och vi sitter och hoppas att nattsömnen blir störd.

Igår kl 22:56 kom äntligen Joels lillebror. Taxin avgick hemifrån mindre än en timme tidigare och det var på håret att vi hann fram.

Allt har gått bra och alla inblandade mår fint men bildbevisen låter vänta på sig eftersom någon glömde ta med kameran i brådskan…

Specifikationer

• Vikt: 3 790 gram
• Längd: 53 cm
• Födelsetid: 2009-04-21 kl 22:56
• Plats: SöS förlossningsavdelning, rum 2
• Kön: Man
• Huvudomfång: 36 cm
• Hår: Massor

Vi fick åka hem redan igår eftermiddag, dels för att allt gått bra men troligen lite oxå för att det verkligen var tokfullt på BB. Vi hade turen att få ett eget rum på Gyn-avdelning 72 under natten för att sen dela rum med två andra patienter resten av dagen. På den avdelning som vi skulle varit på (73) så hade de tom haft sängar i korridorerna för att det var så fullt!

Vi hann ha samtal med barnmorska och träffa barnläkare. Där lyckades tätisen bevisa att han minsann både kan kissa och bajsa – kräktes gjorde han precis före. Amningen har gått bra att få igång den här gången så nu vi vet att alla in- och utgångar fungerar.

Läkaren var nöjd med det hon såg och fick OK från sin överläkare att vi kunde åka hem.

Idag var det premiärtur i liggvagn för lillebror och vi tänkte då passa på att inviga den tillhörande ståbrädan.

Joel visade dock genom högljudda protester att han ville något annat och när han fick fria händer visade det sig att han skulle skjuta den som en vagn, eller möjligtvis skottkärra.

Under vårt korta “gästspel” på SÖS så var Joel hemma med farmor. Väl hemma med tätisen så blev Joel mycket intresserad av den nya familjemedlemmen och vi placerade oss alla i dubbelsängen där Joel fick båda klappa och peta. Ibland gärna lite väl hårt kanske men de säger ju att bebisar är tåligare än man tror…

Senare på kvällen när vi skulle sova så blev Joel oerhört ledsen när det visade sig det var mamma som fick sova brevid lillebror och inte Joel.

Dagen efter fixade vi upp liggvagnen och den gick Joel och sköt fram och tillbaka i hallen och kom fram till att när man ställde den vid trappan så kunde han titta ner lite lättare på lillebror.

Tänk vad man glömmer. Amning tror man ska vara så enkelt och naturligt, men oj vad man bedrar sig. Joel hade problem redan på bb med att få grepp så vi fick en amningsnapp vilket funkade superbra. För lillebror funkade det jättebra utan napp de första dagarna, tills igår. Förmodligen för att det blir svårare att få tag när mjölken rinner till och brösten förvandlas till bowlingklot (liknelsen gäller både storlek och hårdhet).

Vi kämpade på igår och inatt, jag och tätisen, men det blev rätt långdraget varje gång. Så imorse bestämde jag mig för att testa med amningsnapp igen.

Vilken skillnad, både jag och tätisen blev mycket nöjdare!

Givetvis har den nya familjemedlemmen fotats, även om det inte blivit riktigt lika mycket som för Tätis 1.0.

Bilderna finns här.

Har länge tänkt att man borde ha salt- och pepparkvarn, men aldrig fått tummen ur. Tills för någon månad sen då det var dax att byta lite poäng till grejer på YouGov (tidigare Zapera). Surfade runt och hittade Weberprodukter och där hade de bla salt- och pepparkvarnar som tilltalade oss – och som kostade så pass mycket att vi aldrig skulle köpa dem om vi fick betala i pengar…

Så jag slog till och för någon vecka sen kom de på posten.

Ah vilken njutning att använda!

Har förresten varit med på Zapera 4-5 år nu och svarar på undersökningar allt från någon gång i veckan till en gång i månaden eller så. Det är andra gången jag byter in poäng mot prylar och förra gången blev det ljuslyktor (Menu Hurricane).

Med värmen kommer utesysslorna igång. I år har vi dock en medhjälpare vad gäller bevattningsbitarna.

Den lilla trehjulingen som man ser har vi fått från grannar vars son vuxit ur en den och fått en större cykel. Suveränt med radhusområde!

Joel har tränat länge och ihärdigt på att hoppa. Vissa gånger har han nog lyft från marken men inte så tydligt. Tills häromdagen när vi sitter vid köksbordet och Joel leker på golvet. Helt plötsligt skuttar han till och lyfter säkert en halv dm med båda fötterna.

Han skrattar lyckligt och vi hejar på när han skuttar till ett par gånger till. Videokameran åker fram, men då är orken slut i benen så det blir inga ordentliga skutt.

Idag fyllde Joel och jag cykelkärran med återvinning och travade iväg till containrarna. Joel tyckte det var mycket roligt att plocka saker ur kärran och slänga i de olika behållarna.

En man som var där samtidigt tittade på honom med ett leende och sa

Det ska börjas i tid!

Han skulle bara veta hur intresserad Joel varit av återvinningskärlen hemma sen lång tid tillbaka…

Idag var det tätisens tur att tappa sin illaluktande navelsträng, något som kändes väldigt tidigt men om man jämför med Joel så tog det någon dag längre faktiskt. Konstigt hur man glömmer…

Vår nyaste familjemedlem heter Simon!

Stod på en av namnlistorna vi skrivit och var det enda namn som vi gillade på våra listor. Har nu testat det i snart en vecka och det känns helt rätt.