Joel har lärt sig att blåsa. Från början tyckte vi det var så näpet när han härmade oss när vi blåste på mat som var för varm, eller på ljus när vi skulle släcka dem, och han blev nog uppmuntrad av det för nu blåser han på det mesta. Ljus och mat förvisso men även lampor, fönster, förbipasserande, leksaker och möbler. En komisk ingrediens är att han till fulländning bemästrat tekniken att blåsa med nappen fortfarande i munnen.

Alldeles i början när jag flyttade till Stockholm (år 2000) så träffades vi kursare varannan tisdag vid svampen, det blev sen en gång i månaden och gled sen till att bli 3-4 gånger per år, sen avstannade det. I våras tog Pelle tag i det och det var några som dök upp och nu tog Camilla och jag tag i det och igår träffades vi 9-10 stycken.

Vi träffades på Kvarnen och käkade, drack och babblade. Eftersom många träffades senast för fyra år sen så var det en hel del att uppdatera oss på. Antal barn, giftermål (ännu inga separationer), jobb osv. Nu var vi överens om att två gånger per år borde vi kunna få ihop att träffas.

Konstigt att det kan gå så lång tid och ändå kännas helt naturligt. Tänk oxå att vissa saker är sig lika…

(STP=Språkteknologiprogrammet)

Imorse när jag hämtade in tidningen hittade jag även en lapp från våra grannar där det stod att en lampa lyser i vår bil.

Suck. Gav mig upp till garaget i ösregnet och på vägen kom jag på att det var jag som tände lampan över Joels stol när vi handlade i söndags morse. Han pekade på den och jag tände den, Joel skrattade och sen glömde jag bort den och gick hem.

Nåja, jag släckte lampan och gick hem igen. Orkade inte prova att starta bilen – får bli en annan gång.

Jag som för en dryg månad sen fick lite panik över att Amaryllisarna måste planteras så att de hinner komma upp till jul hade inte behövt stressa…

Den första har börjat blomma redan nu!

Den andra som nästan öppnat upp sig ser ut att ha samma färg vilket den inte borde för jag köpte tre olika, en röd, en vit och en mittemellan (den som blommar). Förhoppningsvis är den röd.

I söndags var det första advent.  Joel upptäckte adventslådan så fort den kom ner från vinden och när han öppnade den och fick syn på adventsljusstakarna blåste han så mycket han kunde – varje gång han tittade ner i lådan.

Vi pyntade lite på söndagsmorgonen och julgodiset var ju redan fixat. Vid lunch dök Malte och Tona upp med föräldrar och vi tände grillen. Hade hoppats på snö men det blev regn så korv och bröd åts inomhus. Malte och Joel är korvkillar och åt 3 var (Malte även bröd till alla tre, Joel bara ett bröd).

Sen lekte vi, fikade på saffransscones, tittade på tända ljus och umgicks. Joel vägrade sova när det var så roligt besök och somnade istället extremt tidigt på kvällen.

Lite inspirerad av adventsmyset så tog jag tag i att lägga till något nytt på bloggen. Nämligen en avdelning med sidor för recept som vi gillar, eller testat.

Först ut blev saffransscones som vi testat två gånger nu, både med fikon och med russin. Mums!

Fler recept kanske dyker upp så småningom.

Tänk alla dessa samtal man får från diverse ställen. Senaste veckan är det något marknadsundersökningsbolag som ringt från 046-350800 och velat prata med någon mellan 18 och 65 år. Igår lackade jag ur när de ringde mitt i middagen och frågade var de fått vårt nummer ifrån eftersom vi är med i NIX-registret. Nja, de räknas inte in av NIX eftersom de är ett marknadsundersökningsbolag.

Kan det verkligen stämma??

Jag sa iaf till honom att han kunde skriva in i sitt system att de inte ska ringa oss mer för vi är småbarnsföräldrar och har inte riktigt tid att svara på frågor.

Idag tog jag mig i kragen och kollade på NIX och tyvärr stämmer det…

Spärren hindrar således inte samtal för enkäter, marknadsundersökningar, samhällsinformation, politiska kampanjer, religiös upplysning eller liknande.

Det var väl ungefär för ett år sen som det kom ut att ACO (skidskytte) var gravid och ev inte skulle köra hemma-VM. Hon var dock med på något lopp i fjärde månaden tror jag. För mig är det helt främmande. Redan från de första veckorna av graviditeten flåsar jag som om jag vore höggravid. Visst är jag låååååååååångt i från hennes form men ändå, jag tror olika kroppar reagerar olika på att vara gravida.

Igår hittade jag hennes hemsida och fastnade och läste. En dryg månad före planerad leverans var hon i Canada och gifte sig och åkte skidor. Vid samma tid då jag väntade Joel var det knappt jag orkade slipa och spackla blivande tätisrummet.

Men mest fundersam blev jag nog över det faktum att hon drygt två veckor efter förlossningen kört några lättare pass. Lättare pass i hennes värld är på 1-1,5 timme…

Igår, mindre än 6 månader efter födseln så körde hon premiärloppet i världscupen och kom på plats 13 efter att ha haft bästa åktiden.

Ja vi är alla olika och tur är väl det!

I lördags fick Joel prova att bada i stor bassäng för första gången. Vi gick aldrig på något babysim och sen har det inte blivit av, men nu tog Samuels mamma tag i det och vi möttes upp tre familjer vid Farsta simhall.

Vi inledde i en liten plaskdamm och Joels första reaktion var rädsla och gråt. Då funderade man på om vi kanske borde vant honom vid mer bad än bad i badkar. Det gick dock snabbt över och efter en liten stund gick han runt och stänkte vatten på oss alla och skrattade.

När vi sen flyttade över till djupare bassäng kom rädslan tillbaka. Men efter lite bus och lek med honom i vattnet så vande han sig och verkade gilla hela konceptet. Efter ca 1,5 timme var det dax att byta om och åka hem. Joel sov mycket gott efter sin lunch.

Ännu en dag med lite inneväder, även om vi tog oss en sväng till lekparken och sen testade sandlådan på baksidan och passade på att sätta upp lite belysning i Tujan.

Medhjälparen Joel

Väl inne så var det dax att baka lussekatter så de är klara och provsmakade till Lucia nästa helg. Joel tittade intresserad på när degen gjordes i assisstenten (som nog faktiskt låter mer nu än före vi fick den fixad…). Ännu mer instresserad blev han när den knådades på arbetsbänken, så det var lika bra att han fick en stol och en bit deg själv att fixa med. Han höll ut förvånansvärt länge faktiskt. Sen var det roligare att klättra på mamma och vilja ha diverse saker på bänken.

Joel sov inte något på eftermiddagen så vid middagen strax efter fem höll han på att somna sittande och när jag la fram en bit av en lussekatt så att han skulle få smaka så tittade han bara. 10 minuter senare låg han i sin säng och sov och vi satt och mumsade på lussekatter (penslade med filmjölk istället för ägg vilket funkade finfint!).

När jag bokade tiden för rådgivningen med min handläggare så var jag tydlig med att jag enbart var intresserad av barnförsäkring, graviditetsförsäkring, livförsäkring och den typen av försäkringar.

TROTS det så gick mestadelen av samtalet ut på att prata om

• Pensionssparande, vilket jag gjorde klart och tydligt för honom även under samtalet att vi inte var intresserade av.
• Titta på en gammal kapitalförsäkring som jag sagt upp för länge sen (vilket inte verkar ha slagit igenom – skumt).
• Ett mycket förmånligt sätt att spara i fonder (eller vad det var).
• Berätta för mig att marknade nu nått botten eller är väldigt nära så det är nu man ska satsa i fonder och aktier. “Mmm… som jag sa är vi föräldralediga och vill gärna ha en lättåtkomlig och säker buffert…”

Vi hann dock titta lite snabbt på livförsäkring och sån får det nog bli. Graviditetsförsäkring hade han ingen koll på men skrev ut samma ansökan som finns på nätet och barnförsäkringen kunde han inte se eftersom vi tecknat den med en “återförsäljare” till Skandia och då verkar den ligga på Skandiabanken. Inte heller kunde han se vad vi har för erbjudande via Jusek (som använder Skandia).

Suck, inte får man så mycket hjälp som man skulle vilja utan får leta och klura själv

Dessutom undrar jag hur säkerheten är när han lämnar mig ensam i rummet utan att låsa skärmen när han hämtade utskrifter…

En gång per månad lite drygt så kommer Joel och besöker jobbet (John besöker då kiropraktorn) och vi passar sen på att äta lunch på stan alla tre.

Framtiden är utstakad?

Joel gillar att utforska kontoret. Idag testade han ett tangentbord och hittade en skrubb med en korg med påskägg i (tomma). De var jättespännande. Jag var lite rolig och satte en halva på mitt huvud. Den fick jag sen inte ta av utan skulle ha kvar på huvudet. Dock lockade något annat helt plötsligt och han glömde bort påskäggen och min huvudbonad åkte tillbaka in i skrubben. Givetvis hittade han till grytskåpet och gjorde en mindre inventering.

John dökupp och hungriga begav vi oss till Ringen för att äta Sushi. Idag bad jag om några risbollar till Joel och de fick vi minsann gratis (inte som på hem och villamässan där vi kunde få 3 stycken för 25 spänn eller vad det var). Joel blev mycket förtjust och vägrade såklart äta den medhavda barnmaten – men ris är det väl många barn som lever på?

Vi har ett torrt hus (luftfuktighet på 37% och man bör ha minst 40%) således har vi en luftfuktare i sovrummet på natten för att det ska bli lite behagligare.

Joel har nu i flera månader tyckt att den är otroligt spännande, samtidigt som han inte riktigt vet om han törs gå fram till den. Vi har sagt att han inte få ta på den för den blir varmt och den drivs ju med el…

Vaknar han mitt i natten måste han ställa sig upp i vår säng och titta på den, peka och låta lite. Ska han gå förbi den så tvekar han lite och sen springer han ofta lite snabbt förbi just där den står. Ibland har han vågat gå fram och peta lite snabbt på den för att sen snabbt backa bort från den.

Insåg just att jag efter lunchens sista klunk kaffe lite tankspritt grävde i högerfickan efter snusdosan – flera år efter att jag slutat snusa!

Den här veckan känns det som att mörkret och den riktiga vintertröttheten har nått oss. Slog mig igår på väg till jobbet hur trötta alla ser ut. Extremt få läser tidning eller bok utan sitter mest och stirrar tomt framför sig, eller blundar och halvsover (eller helsover?).

Fattar inte vädergudarna att vi här uppe behöver lite sol!? O gärna lite snö oxå, så det blir ljusare när det är mörkt. Tur att det är mindre än två veckor tills det vänder och blir ljusare!

Sen ett bra tag tillbaka har vi något som heter städdag. Oftast är det torsdagar, men om någon av oss inte kan då, blir det en annan dag. Denna vecka onsdag, alltså idag.

Städdag innebär många fördelar. Man behöver inte tänka på att man borde städa mer än just denna dag. Det blir hyfsat rent en gång per vecka. Man är förberedd på det och således blir det varken en överraskning eller möjligt att slippa undan.

Vi har dessutom rätt uppdelade uppgifter så att det inte blir diskussion, man bara utför. Sue röjer, John dammsuger och våttorkar, Joel springer mest omkring och plockar fram det vi städat undan och sen plockar den som hinner tillbaka.

Nu verkar dock Joel ha förstått vad dammsugning innebär.

En del vettiga saker, en hel del trist text, men ganska kort så det gick bra att ta sig igenom.

Kändes ganska lagom att läsa nu för ibland vill Joel inte äta och då blir det så lätt att man fokuserar massor på honom bara därför. Vi har då insett att om vi istället fortsätter äta och pratar på så börjar han helt plötsligt äta. Precis såna här saker tar Jesper upp.

Han listar oxå en hel hög kommentarer som är mer eller mindre vanliga vid matbordet och man känner igen sig vill jag lova. Det vi tog mest till oss av var

Det var duktigt gjort! Du har ätit upp all maten.

Spontant kände vi att sådär är väl ok att säga? Till skillnad från sura kommentarer som

Du äter som en fågel.
Ät nu annars får du inte gå ut och leka!
Håll tyst och ät!

Men efter alla fraser så frågar han om man gör samma sak mot vänner och bekanta som man bjuder på middag. Och vi garvade lite åt att vi kanske skulle ta och göra så mot Madde som skulle komma på middag dan efter. Berömma henne för hur duktig hon var som åt upp maten. Insåg att det kanske man inte behöver, barnen fattar mer än man spontant tror.

Igår förmiddag var jag på föreläsning/seminarium som hölls av SIS. Den standard som vi certifierat oss för på jobbet (ISO-9001) har kommit i ny version och de skulle berätta om nyheterna.

De tog tyvärr inte upp så mycket om nyheterna utan pratade om andra saker – skrev i utvärderingen att det var lite fel fokus…

Det som var intressant var dock att det var säkert runt 70 personer där och i princip bara en från varje företag så ingen kände någon. Det blir lite ovisst på både fika och lunch vid såna tillfällen. Ingen vet riktigt vem man ska sätta sig vid, eller vad man ska prata om. Man orkar riktigt engagera sig i vilka de andra är utan man pratar väder, julklappar och annat allmänt. Alternativ enbart om jobbet. Här var det dock en uppsjö av olika typer av företag så det blev inte jobbsnack.

Kanske borde man gå en kurs i att mingla med okända?

Joel höjer volymen

Joel har en liten CD-spelare på sitt rum. Den står så att han når den och han har lärt sig att sätta igång skivan.

På sistone har han också fått korn på volymknappen, som då alltid skruvas upp till max. Sedan springer han leende ut ur rummet medans fönstrena skallrar och tavlorna ramlar ner från väggarna.

Jag skrattade bara åt det de första gångerna…

I fredags var jag på mingel på Målerås showroom tillsammans med en kollega. Många häftiga saker fanns det, men priserna var lika häftiga (vilket är självklart eftersom det är glas och hantverk). Sen visade de oss vrakbordet…

Funimals

Köpte fyra saker, varav ni ser tre på bild här. Den fjärde är en skål i sandfärgat glas som ser kanonhäftigt ut med ljus i. Kanske kommer det bild om jag lyckas ta någon bra.

Vrakpriser innebar tex att saker de tar 900 kr för till sina återförsäljare kostade 200 kr…

Nu gäller det bara att hitta någonstans att ha dem, så att man kan se men inte röra!

En gång när Joel slog huvudet i en stol, slog Sue lite på stolen och sa “dumma, dumma”. Detta tog Joel fasta på så varje gång han slår sig på något vänder han sig mot det och slår lite på det. Det fina i kråksången är att han då brukar glömma att bli ledsen.

Jag har länge letat efter en FM-sändare som man kan plugga in i USB-porten och som inte kräver något batteri. Då skulle jag kunna spela musiken i laptopen och lyssna på den med en vanlig radio – t ex i stereon i vardagsrummet, radion i köket.

Dock har det visat sig vara lättare sagt än gjort. Oj, vad jag har letat. Det finns otaliga varianter FM-sändare men nästan alla använder batteri eller cigarettuttaget på bilen. Jag har hittat några stycken för USB men alltid i någon liten obskyr affär på andra sidan jorden (oftast Canada faktiskt), som inte på några villkor fraktar till Sverige.

Tills igår! En sökning på Ebay gav genast resultat som dessutom fraktar till Sverige! Jag la genast ett bud och åtta timmar senare hade jag “vunnit” budgivningen med $41 inklusive frakt.

Betalning sker via Paypal, något som jag haft sen 2002, men eftersom jag bytt efternamn kunde jag inte använda mitt gamla konto utan fick skapa ett nytt. Nu hoppas jag bara att det aktiveras inom de 72 timmar jag har på mig att betala.

Idag är sista dagen om man vill skicka julkort och vara säker på att de kommer fram i tid till julafton. Förmodligen är det försent att skicka paket – lyckades inte riktigt förstå postens sida. Skulle ha skickat dem igår men när jag väl kom fram till luckan så visade det sig att om man ska köpa en postpåse (inklusive porto) så kostade de jag behövde 56 kr respektive 79 kr. Om jag istället packade in dem själv på något sätt skulle det bli 22 kr/paket så det var inte mycket att fundera över.

Jo, när jag kom hem var det lite mer att fundera över – hur skulle jag packa in dem? Bannade mig själv för att jag kastat påsar vi fått skickade till oss… Funderade ett tag men sen slog det mig att något som vore perfekt för mina icke ömtåliga paket var golvpapp.

Nyss hämtade jag ner rullen från vinden och jösses så bra det blev Nu ska jag bara ta mig till något ställe där man kan lämna in dem…

- Ja, hallå?
– Är detta [min frus namn]?
- Öhh… Näe.
– Nähe, detta är från [en mattaffär].
- OK?
– Ni har köpt en äkta matta här.
- Jaså? Det låter konstigt, det kommer jag inte ihåg. När var det?
– 10-15 år sedan.
- Haha, jaså? Ja, det var ju ett tag sen…
– Ja, jag ska flytta och har utförsäljning. Vill ni köpa?
- Nej.
– Nähe, hejdå.
- Hejdå.

Sveriges Radio har två webradio-kanaler som bara spelar julmusik och som sänder hela julen. En med klassisk julmusik (SR Klassisk Jul) och en med modern (SR Bjällerlang).

Vi brukar ha på den med klassisk musik, som får stå och mala som en ljudmatta i bakgrunden. Det är körverk, orgelmusik och julstämningen står som spön i backen. Det är nästan så det kommer glögglukt ur högtalarna. Rekommenderas!

• Lyssna på SR Klassisk Jul
• Lyssna på SR Bjällerklang

De har också låtlistorna på nätet så man kan se vad som spelas.

När vi köpte köket fick vi fem stycken 100-kronorscheckar att använda i restaurangen eller butiken utanför. Vi har därför lite då och då under året åkt till IKEA och börjat med middag för att sen orka gå runt och fixa det vi ska ha. Så igår var det dax för det sista “gratis”besöket. För första gången så beställde vi barntallriken till Joel och han åt lite grann sen ville han hellre ha mammas kyckling. De hade faktiskt koll på att det inte var ägg i pastan fast i glasspinnen som ingick var det ägg så den hoppade vi över.

Joel satt och vinkade så mycket han kunde till alla som satt runt om oss eller som gick förbi.

Joel springer numera runt och upptäcker för fulla muggar när vi är på IKEA. Barnavdelningen är givetvis fantastiskt rolig. I ett av utställningsrummen så hittade han lite koppar med fat och började leka hårt med dem. Tyvärr var de slut så han får nöja sig med lite andra kökssaker i julklapp.

Ja, så är det. Jag har börjat vagga. Har försökt att motverka det ett tag men nu går det inte. Vecka 24 nu (av 40 eller så) och magen har börjat skjuta fart utåt.

Undrar hur det ska sluta den här gången.

Första sidorna retade jag mig lite på språk och annat, men sen blev jag uppslukad. Otäck. Vände sig i magen flera gånger när jag läste. Hemskast är att det som beskrivs faktiskt pågår i detta nu.

Det var så att jag i princip funderade på om man själv kan göra någon insats för alla barn som har det så här…

Läs den om du klarar av otäcka scener som du nog inte glömmer i första taget, annars hoppa över den.

Ska se om jag törs läsa fler böcker av Inger.

För en tid sedan anmälde jag mig som “intresserad” av en musiktjänst på nätet, kallad Spotify. När tjänsten lanserades fick jag en inbjudan och nu har jag testat den ett tag.

Själva idén är enkel och genial. Man kan inte ladda ner musiken utan den strömmas från deras server i realtid och man använder en klient från dem. Ibland avbryts musiken av reklam, ungefär som i radion, om man inte valt ett betalkonto.

Det jag blev mest förvånad över var utbudet. Hittills har jag faktiskt inte letat efter något som jag inte hittat! Dessutom fungerar tekniken utmärkt, inga problem med nerladdning och överlastade servrar. Hoppas det håller i sig.

Till lunchen hällde jag upp ett glas julmust som vi köpt in till julen. En av de mer oskyldiga dryckerna kan man tycka så här i juletid, men ett getöga på innehållsförteckningen avslöjade:

• Kolsyrat vatten
• Socker
• Glukos-frutossirap,
• Färgämne E150c
• Aromämnen från bl a humle och kornmalt
• Surhetsreglerande medel
• Citronsyra
• Kryddextrakt
• Konserveringsmedel E211 och E202

Skål!

Idag när vi höll på och fixade lunch så tänkte jag testa lite hur mycket Joel förstår så jag gav honom en tallrik och sa:

Kan du sätta den på pappas plats?

Joel tog den och gick till Johns plats och ställde tallriken. Sen satte han ut övriga tallrikar, glas och bestick efter att ha fått dem en och en av mig med direktiv om vem som skulle ha dem.
Blev lite överraskad måste jag säga.

Julpynt & potatis i woken

I lördags tog vi ner jullådorna från vinden för att så smått börja julpynta hemmet. Joel ville givetvis inventera lådorna så snart han fick syn på dem och det första han hittade var julgranskulorna. De är från IKEA och i plast och det har under helgen visat sig att de tål allt utom att en vuxen går på dem.

Joel har haft dem i wokpannan och alla andra kärl han hittar. För att de inte ska vara överallt har vi lagt dem i en jättestor julklappsstrumpa och den går han runt och skakar på så att det låter massor och så skrattar han.

På söndagkvällen var det så dax att pynta granen och Joel var sådär intresserad tills han helt plötsligt lägger upp ett illtjut och rusar fram till granen och pekar förtvivlat på en julgranskula.

Jag tror vi lyckades övertyga honom om att det finns tillräckligt många för både honom och för granen. Får se hur det går.

Igår hann vi julpyssla lite i köket. Lussekatterna vi bakade för ett tag sen var märkligt nog slut så vi behövde fylla på förrådet. Vi hann förutom lussekatter göra klassiska vaniljhorn och chokladtryffel med mintsmak; de som gjordes när syster yster var här var oxå slut.

Joel sov stora delar av tiden, men skulle i a f hjälpa till när lussekatterna lades i påse. När han får lussekatter brukar vi bryta av en del till honom. Givetvis gjorde han så när de skulle ner i påsen, så om ni får halva lussekatter hos oss så vet ni varför

Idag var jag på rutinkontroll på MVC och tydligen är det så att om man tidigare fött ett barn som vägde mer än 4500 gram så ska man under nästa graviditet i vecka 28 genomgå något som kallas glukosbelastning. Så när jag ska dit i januari ska det vara på fastande mage. Varken mat eller dryck efter midnatt.

Väl där kollar de glukosvärdet och sen får man dricka en rejält söt dryck (typ vatten och glukos), för att sen få vara i väntrummet två timmar när det är dax att testa igen. Beroende på värde då vet man om man har graviddiabetes, ligger i riskzonen eller är “normal”.

Så nu ska jag komma ihåg att jag inte ska dricka vatten på natten, inte äta frukost men framför allt ta med en bra bok så jag kan sysselsätta mig i två timmar… (o kanske även lite sen frukost)

Idag har vi firat en traditionell julafton med skinka, paket, gröt och Benjamin Syrsa. Vi hoppade dock över tomte för att inte skrämma upp Joel inför kommande jular.

Efter lunch kom det lite fina snöflingor så då passade vi på att gå till lekplatsen. Joel kastade sig nästan utför den stora rutschkanan som finns där. Sen var det bara för oss att hjälpa honom upp gång på gång på gång.

Åh det är så irriterande när man råkar trycka ctrl+c (kopiera) istället för ctrl-v (klistra in).

John klipper och klistrar text på datorn.

Igår när jag handlade på ICA maxi så hittade jag lite söta koppar till barn och slog till eftersom Joel gillar kökssaker och de som IKEA har var slut när vi var där. Kan säga att de blev mycket uppskattade. Genast ville Joel ha lite vatten i för att kunna hälla mellan de olika kärlen. Först var vi lite skeptiska men Joel var envis och vi tänkte att det finns ju handdukar.

Bort emot en timme  så sysselsatte han sig med detta och titt som tätt kom han och ville ha mer vatten så det fanns en del blöta fläckar när han gick och la sig.

Joel på sin nya stol

I knappt ett år har Joel använt sin barnstol från IKEA vid matbordet. Senaste tiden har han dock visat sig intresserad av att sitta på våra stolar så vi plockade fram en ny stol för större barn som vi fått av kollegan Helena. Den är lite mindre men samtidigt något högre än en vanlig stol.

Lite skeptiska var vi i början eftersom han sitter helt fritt på den. Nu har det dock gått en dryg vecka och Joel är helnöjd. Endast en vurpa har han gjort och vi tror han lärde sig av den.

Nu när det varit minusgrader ett tag så passade vi i helgen på att avfrosta frysen – det var ett tag sen sist…

Tänk att man har så mycket som man kan slänga, och att det är först när all is försvunnit som man inser hur mycket is det faktiskt var i frysen!

Barnvisor jag sjunger ofta nu för tiden.

• Sov du lilla videung
• Bockarna Bruse
• I Indialand
• Trollmors vaggvisa

För ett drygt år sen tecknade jag mig för en DN-mobil (ett års bindningstid). I november blev jag uppringd av Telenor som undrade om jag ville förlänga och jag sa att jag ville sänka månadskostnaden till 99 kr/månad istället. Om man tecknade sig så skulle man bla få 500 fria sms. Kanonbra tyckte jag som slapp att själv ta tag i det där.

Idag loggade jag in på mina sidor och ser att fakturan är alldeles för hög om jag nu har gratis sms… så jag chattade med deras kundservice. Vilken suverän lösning! Inga telefonköer, man får allt skickat på mejl efteråt (om man vill) och grymt smidigt helt enkelt.

Killen jag chattade med såg inte något om några fria sms men la till det direkt efter att jag berättat vad som hänt – utan snack. Vilken service! Så nu blir det många nyårs-sms