Fick alldeles nyss ett samtal från Electrolux Service – assistenten är färdig att hämta. Kors i taket! Misstänkte dock att jag snart skulle få ett samtal från dem eftersom jag mejlade lite med dem förra veckan och då fick reda på att den restnoterade reservdelen äntligen kommit.

Verkade inte som om de var så sugna på att leverera den så för att göra det enklare för oss så åker vi nog och hämtar den vid tillfälle.

Nu ska här bakas!!

Joel har blivit förkyld och snoret står som kvastar ur näsan. Ända sedan han var liten (!) har vi i samband med snortorkning försökt visa hur man “fräser” för att få ut snoret ur näsan och igår lyckades han med sin första snytning. Han fräste till så det sjöng om det när jag torkade av honom under näsan. Han tyckte dessutom att det var roligt och upprepar det varje gång man sätter dit pappret. Man ser t o m hur han börjar söka efter papper när snoret börjar göra sig påmint och då gäller det att vara snabb så han kan fräsa!

Idag var det finbesök på jobbet. Helena hade med Freja och jösses vad hon hade växt sen vi såg henne senast.

Joel och Freja fajtas över vattenflaskan

Vilken trevlig hund! Trots endast 4 månaders ålder så skötte hon sig exemplariskt och många på jobbet ville ta med sig henne hem (även jag).

Ett tag före lunch släppte John av Joel för att åka vidare till kiropraktorn så Joel fick komma med upp och hälsa på kollegor och givetvis även Freja. De verkade gilla varandra.

Freja med köttben

När John kom tillbaka blev det gemensam lunch i Ringen – sushi. Joel smakade lite men fick barnmat oxå. Han tyckte det var spännande med mannen som samlade ihop brickor.

Freja fick oxå lunch – rå även den Tydligen någon specialdiet som man kan ge hundar och som de ska må väldigt bra av.

På väg till Anna för att fira hennes födelesedag fick vi leta efter parkering. Helt plötsligt stod den där i en korsning!

Man undrar hur sånt här kan få hända och blir samtidigt otroligt imponerad av Sandra som lyckas ta sig ifrån detta. Det kunde gått så illa men gick så bra. Skönt på något sätt.

Underhållande bok på sitt sätt och klart läsvärd.

För några veckor sen köpte vi ett par Polka dot-botior till akvariet. De är släkt med de Dario-botior (Bo och Bror) som inköptes i början av året. En av Dario-botiorna hade dött och eftersom de är stimfiskar ska de inte vara ensamma. Botior är ganska festliga fiskar som fräser omkring på botten och äter alger och sniglar.

Vi köpte även ett litet “skeppsvrak” att ha i akvariet. Inte minst för att botiorna gillar att ha någonstans att gömma sig.

Igår när jag skulle städa akvariet började jag med att ta upp skeppsvraket. Jag tittade noga efter räkor och fiskar så de inte följde med upp och la det i en hink för att sedan rengöra det.

När jag sen stod och tvättade skeppsvraket hoppade det ändå ur en Polka dot-botia, som sprattlande hamnade i vasken. Som tur var hann jag fånga upp den med en håv innan han försvann ner i avloppet och återbörda honom till akvariet. Hoppas han inte tog alltför stor skada…

Vad jobbigt det är när pappren är för långa.

John rensar papper och sätter i pärm.

Igår var det dags för Joels ettårskontroll. Det var första besöket på BVC här i Skarpnäck eftersom vi gått på det i Bagarmossen tidigare.

Väl där kollade BVC-tanten lite olika saker. Joel fick slå med klossar, använda pincettgreppet etc. Hon pepprade mig också med en massa frågor om mat, etc för att se hur Joel utvecklades. En fråga löd:

Kan han gå längs möbler o så…

Jag svarade att det kan han väl… Skulle han komma nära en möbel slutar han ju inte att gå. Jag tänkte (egentligen inte) att det kanske var något steg i utvecklingen, som hade med att kunna gå nära möbler att göra, ända till jag insåg att hon inte visste att han kunde gå helt obehindrat (d v s utan att hålla sig i möbler).

Givetvis vägdes och mättes han – vågen stannade på 12,940 kg och längden blev 80 cm.

Det blev också två sprutor, något som han knappt alls protesterade mot till BVC-tantens förtjusning som genast började berömma sin egen vaccinerings-teknik.

Ett litet frågetecken var om han skulle reagera mot eventuell äggvita i sprutorna eftersom det tydligen används när man odlar fram vaccinet. Dock uteblev reaktionen till allas lättnad!

Givetvis måste man öppna presenter när man fyller år. Joel förstod inte riktigt hur man gjorde så vi fick hjälpa honom.

Många fina presenter blev det, dock var det en prasslig påse som var roligast. Tänk vad barn är lättroade ibland!

I tisdags åkte John och Joel till Haninge för att hämta assistenten som nu är fixad. Äntligen har vi den fina lilla plastploppen som man inte ser skymten av på sprängskissen. Trodde själva idén med en sprängskiss var att man kunde se alla ingående delar.

Nu ska vi se när vi får användning för den…

Full aktivitet

Joel fyllde ett år i torsdags och igår hade vi bokat upp samfällighetens “gemensamhetslokal” för barnkalas.

Vi hade bjudit 18 av Joels närmaste kompisar och deras föräldrar men efter lite manfall p g a förkylningar etc så dök 6 barn plus föräldrar upp. Det visade sig vara en alldeles lagom mängd.

Joel sitter under bordet och äter russin

Det åts tårta, lektes, öppnades presenter och anordnades fiskdamm under loppet av två hektiska timmar.

Barnen började lite trevande men efter intagande av tårta ökade volymen märkbart (vi misstänker sockerchock). Det smälldes ballonger, kastades bollar, åts russin, ritades och lektes med alla presenter.

Det kändes lyckat och tystnaden när alla gått var bedövande.

Lite småmysig bok, lite att tänka på. De som verkligen skulle behöva läsa boken, läser nog inte såna här böcker dock.

Skönt med lite kontrast till alla hårdkokta deckare, eller kärleksproblemsböcker eller annat som jag läst. Tredje boken av denna författaren och de är alla läsvärda.

Joels mormor har varit på besök och bl a firat honom på hans ettårsdag. Vid matbordet började hon säga “Bu” till honom vilket han tyckte var omåttligt festligt och började genast säga det tillbaka. När han säger det låter det mer som “Bö” och skriks gärna för full hals… Detta måste nog vara hans första “ord” som han själv säger i rätt sammanhang!

Redan tredje morgonen så stannade han vid dörren till rummet där mormor sov och sken upp som en sol och utbrast “Bö”. Idag åkte mormor hem så vi får se hur Joel reagerar imorgon.

Igår somnade jag vid halv 11 och jag tror minsann inte att jag vaknade en enda gång förrän klockan var 6. Undrar när det hände senast?

Ingen nödighet, ingen vaken Joel, inga andra störande moment.

Underbart!

Idag när Joel och jag kommit hem från en promenad sprang han iväg och letade upp en napp till sig.

Men inte nog med det. Han letade sedan upp ännu en som han sedan bestämt stoppade in i munnen på mig…

Igår var jag och Joel på vårt andra besök på öppna förskolan här i Skarpnäck. De har öppet mellan 10 och 12 och där kan barnen “leka av sig” lite i barnsäkrad miljö.

Vi kom lagom till “sångstunden” då alla sitter i ring och sjunger sånger och utför tillhörande rörelser. Själv kunde jag bara någon enstaka sång och ingen av rörelserna, men jag kommer nog lära mig innan pappaledigheten är slut. Joel satt nog still i 10 sekunder innan han sprang iväg och lekte med bilar och bollar i andra änden av rummet för att till slut lämna det helt…

Joel är inte så försynt mot andra barn utan puttar på dem när han vill förbi och tar deras leksaker. Lägg därtill den festliga egenheten att han för full hals brukar skrika “BU” i örat på alla och envar så är bilden ganska komplett. För det mesta är han dock glad vilket väger upp allt (hoppas jag de andra barnen och föräldrarna också tycker)…

Efter två timmar där känns det som man har körts i en torktumlare så då är det skönt att gå hem och sova, vilket inte brukar vara något problem för Joel heller.

Korvgrillning

Idag åkte vi till Tyresta nationalpark på Annas inbjudan. Hon hade gjort ett suveränt jobb med beställningen av vädret så det bidrog till att det blev en kanondag!
Även Samuel med föräldrar var inbjudna och man kunde nog märka att Joel kände igen de som kom (från kalaset förra helgen bla).

Vi började med att grilla. Anna hade berättat att man inte behövde ta med sig något utan det fanns att köpa. Vi var lite skeptiska men valde att lita på henne. Helt rätt. Bra grill och det fanns 5-6 olika korvar att välja mellan.

Joel mumsar korv

Joel fick för första gången prova grillkorv och visade sig gilla det skarpt så burken med barnmat vi hade med i reserv behövdes inte.

Barnvagnspromenad

När alla var mätta och belåtna vandrade vi den speciella barnvagnsrundan som slingrar sig 5 km i skogen, vid sjön som man passerar passade vi på att stanna och ta en kopp kaffe som Anna rutinerat nog hade tagit med åt oss alla.

Vi kan varmt rekommendera detta för barnfamiljer då det är väldigt tillrättalagt och smidigt – fast välj en dag med bra väder.

Idag fick jag meddelandet “Reported Attack Site” när jag gick till bloggen. Efter lite huvudbry kom jag fram till att det är domänen “mine.nu” som är rapporterad och alla subdomänder “[subdomän].mine.nu”, och alltså även http://josjos.se/blog som den här bloggen använder, blir därför svartlistade (av Google). Detta problem uppstår om man kör Firefox och har ställt in att man vill ha dessa varningar. Suck…

Adressen hit är därför nu ändrad till http://josjos.se/blog!

Adressen josblog.mine.nu fungerar fortfarande men man får alltså upp felmeddelandet och måste klicka på “Ignore this message” för varje sida man öppnar om man inte ställer in att den inte ska varna. Jag kanske ska tillägga att ens dator inte blir “attackerad” när man besöker den här bloggen…

Joel i pappas solglasögon

Joel och jag brukar gå på promenader och har hittat en utmärkt runda runt Söderbysjön i Nackareservatet. Den är av typen löpspår som går genom skogen och ibland blir det lite tungt att dra vagnen men när vädret är fint blir det en svårslagen naturupplevelse.

Jag brukar gå i min egen lilla värld och sjunga för eller prata med Joel och vissa förbipasserande undrar nog ibland.

När man gått en dryg timme kommer man ut ur skogen och passerar Björkhagens Golfklubb och därifrån är det grusväg till Bagarmossen och sen cykelväg hem.

Joel provar pappas skor

Joel har börjat tycka det är omåttligt spännande med skor. Han brukar gå till skostället och hämta en sko som jag sedan får sätta på honom. Sen går han omkring med blyfot en stund för att sedan ta av sig den och hämta en ny o s v.

Idag ville han prova något nytt och hämtade mina löpskor. Jag ställde ner honom i dem och minsann om han inte lyckades gå några steg innan han gick med på att de inte riktigt var hans storlek…

Tänk vad vacker hösten kan vara.

Blåbärsbusken som i år endast bjöd på fyra bär (jag åt ett och Joel tre – John var inte hemma den dagen…) bjuder iaf på höstprakt måste jag säga så den är förlåten.

Sen hoppas vi på bättring till nästa år – kanske ska man ge lite extra gödsel?

Senast vi handlade köpte jag en låda rotfruktsmix. Tänker att jag vill vänja Joel vid sånt plus att jag själv tycker att det är fantastiskt gott.

När vi renoverade köket i våras så köpte vi en ny mikro och den har en ångkokningsfunktion – otroligt smidigt. Man skalar sina rotfrukter, väger dem, häller en dl vatten i bottenbehållaren, lägger sina delade rotfrukter i behållare två, lägger på locket och sen kör man igång med vikten som info till mikron för att bestämma tiden.

Sen är det bara att vänta. 10 minuter tog det idag (ca 500 g). Blev mycket gott och Joel smakade på flera olika sorter och verkade tycka att det var ganska gott.

Det är dax att boka tåg till jul om man inte vill bli utan biljett eller betala väldigt mycket pengar. Mamma ska komma hit så jag har bevakat släppdatum och häromdagen var det dax.

Jag sökte på 22/12 men det kom inte fram några tider. Provade lite olika datum före och först när jag kom 2 veckor tidigare så fick jag fram tider. Lite skumt tänkte jag. Provade igen dagen efter, men likadant. Så jag mejlade till SJ.

Idag, två dagar senare har jag inte fått svar så nu lackade jag ur och ringde istället. Valde alternativet boka inrikeståg och fick plats 37 i kön, väntetid 15. Suck, jaja. Efter 13 minuter kom jag fram och förklarade mitt problem.

Jag kopplar dig till internetsupport.

Hann inte reagera förrän rösten säger att förväntad kötid är 14 minuter! Argh! Efter 7 minuter kom jag fram bara för att få reda på att det är länstrafiken i norra älvsborg som inte lämnat in några tider ännu, precis som de norska tågen som stannar i Ed. 1 oktober ska de finnas… Hennes tips var att boka resan Gbg-Sthlm nu och andra delen sen. Mmm… och betala serviceavgiften på 30 kr två gånger, plus att man måste chansa för man vet inte när tågen går. Gjorde en sökning och insåg att biljetterna redan blivit ganska dyra, så då känns det som att det är lika bra att avvakta.

När jag var lite älskade jag kojor över allt annat så nu har jag sett fram emot att återigen få bygga kojor och det gäller ju att börja i tid såklart.

Nere i vardagsrummet vid fåtöljen har vi byggt upp en liten koja med lammskinnet i och en filt över. Joel gillar att mysa med lammskinnet och det tog inte så lång tid förrän han började uppskatta att krypa in.

Nu har det blivit en vana att leka runt och i kojan en stund efter maten. Joel kryper runt fåtöljen och skrattar och springer och kryper, och vi kryper och skrattar och leker tittut med honom.

Sen vi köpte vårt hus så har vi haft banklån (rätt naturligt). Vi delade upp det i fyra lika stora delar och band olika länge. Förra hösten var det dax att binda om första delen, inget roligt eftersom räntorna stigit en hel del. Nu är det dax att binda om nästa del och räntorna har stigit ännu mer Vår lånebank är Swedbank men övrigt har vi på Skandiabanken eftersom Swedbank har dålig sajt, tar betalt för massa saker som Skandiabanken inte gör etc.

Således började vi fundera på att flytta den delen av lånet som vi skulle binda om nu och kollade upp räntorna i måndags. Deadline var igår fredag. Det visade sig skilja 0,27% vilket skulle bli en del på 3 år så jag ringde genast Skandiabanken och gjorde en bolåneansökan tillsammans med någon nisse i deras kundtjänst. Blev lite bök eftersom det bara var en fjärdedel, men det verkade gå och han sa att en handläggare skulle höra av sig på tisdagen eller allra senast onsdag. Perfekt tänkte jag.

Tisdag gick, onsdag gick så kvällen ringde jag igen bara för att få reda på att handläggarna jobbar 8:30-17:00 så jag fick återkomma på torsdagen. Vilket jag givetvis gjorde och Åsa som vår handläggare hette var upptagen men växeln skulle lämna meddelande. Torsdagen gick och 17:01 slog det mig att hon inte ringt… Fredag morgon ringer jag igen och Åsa är återigen upptagen men ska ringa tillbaka. Vid 2-tiden ringer jag igen och säger att det lixom är lite bråttom och då får jag äntligen prata med Åsa.

Nöten i måndags hade inte fyllt i att det var en del av ett lån bara så hon hade skickat ut papper redan. Hon ringde Swedbank och rotade lite och det visade sig att de bara släpper allt eller inget… så jag fick tacka Åsa och istället ringa Swedbank för att byta till 2-årig bindningstid (tog väl 20 minuter plus lite telefonkö och minst två personer).

Det visade sig förresten att Skandiabanken på tisdagen höjt sina räntor så skillnaden var 0,04%…

Blev lite besviken först när jag insåg att det inte handlade om Harry Bosch, men besvikelsen lade sig snabbt och boken visade sig vara mycket bra. Igår kväll hade jag ungefär halva kvar och nu är den slut.

Läs den om du gillar spänning!

Älskar översättningar som att man stänger av telefonen (när man lägger på) och overheadapparat när de helt tydligt ska använda sig av en dator och projektor…

Denna vecka har jag lett min första internrevision på jobbet. Kursen i våras var bra att ha i ryggen. Internrevisorerna gjorde ett suveränt jobb, konsulterna som hjälpte oss gav massor nyttig input och vi hade många givande diskussioner.

Fick dessutom en hel del beröm för jobbet jag gör och jag solade mig riktigt mycket i det

Nu laddar vi för certifiering (ISO-9001:2000) i november.

Slog mig förresten häromdagen att jag just nu trivs hur bra som helst med mitt jobb och min arbetsplats. Kanske inte helt självklart de senaste åren…

Nyklippt Joel

Idag var det dax att kapa hår. Först klipptes John när Joel sov och när Joel vaknade var det dax att kapa luggen som växt ner över ögonen och tofs känns inte helt rätt.

Nyvaken som han var hann han knappt reagera innan pottfrisyren var ett faktum.

Solen lyste med sin närvaro och då gäller det att passa på och njuta. Vi packade fikakasse, satte oss på cyklarna och trampade till Flaten.

Vi slog oss ner på en av sandstränderna som finns där. Trots det fina vädret fick vi den nästan för oss själva eftersom badsäsongen är över.

Joel sprang runt som kalv på grönbete fast i sanden, skrattade högt och ropade “Bu!” till höger och vänster.

Efter fikan cyklade vi turen runt Flaten så även vi fick lite motion.

Joels nappflaska har ett litet lock som förhindrar spill. Eftersom Joel inte alltför sällan slänger omkring med flaskan och sprutar vatten till höger och vänster brukar vi sätta på locket när han inte dricker.

Nu har han själv börjat göra det. Han tar av locket, dricker en klunk och sätter sedan noga på locket igen.

Jag inser att det gäller att tänka på vad man gör, för rätt vad det är gör han det också…