Minns hur jag gillade min säng när jag var liten. Byggde gärna kojor i den tex. Vill att Joel ska känna samma sak för sin säng och ett sätt kan vara att ha ett roligt spjälsängsskydd. Har sen ett tag tillbaka ett på plats. Läs på projektsidan hur jag gjort!

Lite då och då får nu Joel sitta och leka i sin säng. Tanken är att han ska gilla sängen och känna sig hemma där och inte bli rädd när han vaknar eller vilja därifrån direkt. Än så länge verkar det gå bra.

Brukar gå in lite då och då och titta till honom och småprata och leka lite – något som han verkligen uppskattar

Sen är det ju inte alltid som han somnar av sig själv i sängen, men vi har ett mål iaf!

Idag värmer solens strålar massor, så pass mycket att vi för en stund flyttade ut. Satte oss på täcket och pillade i rabatten.

Joel verkade gilla det skarpt. Han försökte givetvis stoppa lite kvistar i munnen men jag tror jag lyckades hejda alla försök.

En tant körde förbi i permobil och lyckades lura oss att det var en polishelikopter ute, så i år lyckades jag inte genomskåda alla aprilskämt – fast kanske mest för att vara artig för jag hade inte hört någon helikopter…

När man matar små barn ska man tydligen inte hindra dem från att slabba och leka med maten. Detta är något jag har valt att ta på största allvar! Här har Joel intagit en lätt lunch som sen, förutom i en ganska stor cirkel runt munnen, bl a återfanns bakom öronen och på ögonbrynen.

Idag stod Panerad markill med stuvad spenat på menyn. Mycket gott och hyfsat enkelt att tillaga.

Det är vår tredje vecka med Middagsfrid och vi är mycket nöjda. Roligt oxå att vi lyckats sprida friden vidare. Vi får leverans varannan vecka och veckorna utan längtar man till nästa då man slipper handla och fundera. Helt suveränt helt enkelt!

Den mest exotiska ingrediensen denna vecka är rotselleri.

Äntligen har vi vänt på dörrarna till kyl och frys. Att det tog sån tid berodde på att vi först måste beställa de saker som inte är symetriska och när jag pratade med kundtjänst i början av februari så fick jag sprängskisser mejlade till mig så att vi kunde hitta vilka delar vi behövde.

När vi nu bestämt vilka vi ville ha så ringde jag kundtjänst igen och fick prata med en äldre, bestämd, kvinna. Hon verkade inte fatta vad jag menade med sprängskisserna utan ville ha modell- och produktnummer. Sen började hon räkna upp vilka delar som vi skulle ha. Jag frågade lite imponerad om hon hade koll på det för det hade inte de jag pratade med senast.

Då pratade du nog med service, detta är lagret och här har vi minsann koll.

Man kunde ana ett visst nedlåtande mot service. Det skulle dock visa sig att även lagret hade brister…

Leveransen kom och Sue hämtade ut den (postförskott och inte särskilt billigt för övrigt men iaf). Tömde kylskåpsdörren och tog bort den, flyttade på lite delar och när vi skulle sätta dit den sista delen så visar det sig att den ser precis likadan ut som den vi har – vi hade fått FEL!

Efter att ha sagt “järnspikar” (fast på vuxenspråk) så flyttade vi tillbaka allt och Sue fick ringa lagret igen. Pratade denna gång med en annan person och idag fick vi rätt delar – denna gång utan att behöva betala något.

Nu slipper vi stå i hallen för att öppna frysen!

Jag tycker den är lite jobbig att klämma ut ur tuben.

John, när han klämmer ut chokladsås över glassen.

Idag var det dags för Joels 6-månaderskontroll hos läkaren. En bajsblöja i fel ögonblick gjorde att jag blev en smula försenad iväg. Jag hann dock i tid fast med en liten film av svett i pannan.

Efter vägning och mätning (10,6 kg och 73,5 cm), tog sig doktorn en grundlig titt – drog lite i benen och kände på magen. Allt verkade bra och det hela var över på ca 3 minuter.

Jag har lärt Joel att göra “prutt-ljud” med munnen. Oklart varför men det är väldigt komiskt och han har nu börjat få kläm på hur det går till.

Idag insåg jag mitt misstag när jag satt och matade honom och han gjorde “prutt-ljud” med munnen full så att det sprutade mat över både mig och allt runt omkring oss. Jaja, man lär sig väl av sina misstag…

Nu har jag jobbat min första vecka på nästan 8 månader. Veckorna är numera två eller tre dagar dock eftersom jag jobbar halvtid.

Skum känsla att inte behöva tänka på någon annan i första hand. Att kunna sitta på t-banan och läsa i lugn och ro – otroligt skönt. Sen såklart mycket mysigt att komma hem till en liten familj efter jobbet och då ha lite hemenergi kvar.

Trött på jobbet har fått en ny innebörd, men konstigt nog har det känts helt ok.

Har nya arbetsuppgifter och ska se till att företaget ISO-certifieras under året (det mesta av jobbet är redan gjort) så det känns skoj! Kvalitet är viktigt och det känns som en passande roll. Har även ny rumskompis och det är som alltid inspirerande!

Det där med vilken stil man har är lite svårt tycker jag (kanske inte så intressant heller). Hittade ett test som hjälper dig!

Conclusion
Keeping your home clutter-free can be difficult at times, but what’s life without challenges? Creating boundaries and knowing when and when not to compromise will help you make the most of everything life has to offer.

Känns som att sammanfattningen har lite rätt…

Gör testet!

På väg hem från Lidingö där vi lämnat Johns mamma hos vänner stannade vi till vid McDonalds för lite mat. På väg därifrån stod den och väntade på oss.

Märks att vi nu återigen åker lite mer bil.

För några veckor sen fick vi ärva en pottstol från Åsas familj. Ibland har Joel fått sitta på den med blöja, ibland utan. Det har varit lite svårt med balansen för fötterna räcker knappt ner på golvet.

Idag när vi satt och borstade tänderna så såg jag på Joel att det var dax för leverans och tog snabbt som ögat av blöjan (hade kommit lite där redan) och satte honom på pottan. O minsann, visst ploppade det till lite. Berömde honom givetvis massor, men jag tror inte han alls fattade vad det var som hände.

Drömmen om en blöjfri vardag lever vidare

Eller ska man kanske säga förskolekö som det egentligen heter. Den har vi iaf ställt Joel i – igår.

Förra veckan hade öppna förskolan lite information där det visade sig att de gör om kösystemet och ålder är inte längre högre viktat än kötid – så det var bara att ställa sig i kö. Som tidigast kan man ställa barnet när de är sex månader så vi är bara några veckor “sena”.

Sex kommunala förskolor finns det här ute och de hade öppet hus förra veckan. Vi hann bara gå till en men våra grannar gick till fler så med hjälp av det kunde vi välja turordningen på dem.

Ingen stress ännu för oss eftersom vi tänker vara hemma med Joel tills efter nästa sommar, dvs augusti 2009 (höll dock på att skicka in med 2008…). Då har han en hyfsad kötid

John har redan skrivit lite om detta program, men jag känner att jag måste tipsa alla därute med massa bilder. Busenkelt program som gör att man verkligen använder sina bilder, tittar på dem, klipper och redigerar. Och enkelt lägger upp på webben (både sökbart och icke sökbart) så att andra kan ta del av dem.

Bäst av allt – det är gratis! Hämta det här.

Ett problem idag är att det blir så många bilder (i-landsproblem?). Vi har under lång tid testat ett system som funkar toppenbra. Man har helt enkelt en mapp som heter Bilder och under den så skapar man en mapp för varje år.

Varje gång man framkallar bilder (=hämtar ut dem från minneskortet) så skapar man en ny mapp med dagens datum – oavsett när bilderna har tagits så gör man så. När man vet vad bilderna i stort sett innehåller lägger man till detta i mappnamnet (se bild). Dessa nyckelord gör att man väldigt snabbt hittar de bilder man letar efter – tro mig! Kan tillägga att jag var väldigt skeptisk till en början för jag ville sortera dem på händelser istället – men då hade jag nog fortfarande haft allt i en mapp och dåligt samvete för att jag aldrig hann sortera in dem i mappar… TACK John – nu har jag istället tid att titta på bilderna vi tar!

Ofta har man ju olika kameror och då har vi valt att ha en som är default och de andra skriver vi inom parentes i mappnamnet (se bild).

Tillsammans med Picasa så blir det väldigt enkelt och överskådligt. Det är ofta jag sitter och tittar på gamla bilder och det gör inget att det finns några suddiga eller dåliga bilder – vi raderar nämligen aldrig några bilder.

Denna veckas jobb bestod i att gå en kurs. En kurs i något så intressant som Internrevision av kvalitets- och miljöledningssystem/grundkurs. Något jag nog totaldissat för något år sen, men som jag nu otroligt nog tyckte var intressant som tusan. Tänk vad man ändras!

Det som är så spännande med såna här kurser är de andra deltagarna tycker jag. Nästan alltid är det någon form av grupparbete och jösses vad man får se hur andra är… Jag insåg snabbt att jag är lyckligt lottad som har så suveräna kollegor som jag har!

Måste oxå erkänna att jag sa fel efternamn när jag presenterade mig, fast jag kom på det och ändrade mig – genererade ett par igenkännande skratt bland de andra.

Idag fick Joel inte sova som han ville på förmiddagen för vi skulle vinka av farmor och Baloo, sen var det ett kort förvirrat föräldragruppsmöte (mitt på lunchtid) med säkert 15 barn plus vuxna och en stackars äldre dam som försökte prata om tänder och hur viktigt det är att borsta dem. Inte så lyckat.

Väl hemma igen åt vi lunch och sen trodde jag Joel skulle somna direkt, men icke. Han vägrade ligga ner och nästan somnade när han satt och lekte i vår säng, men ligga ner och sova- NEJ!

Så efter att tappat tålamodet lite med gnällig och trött Joel så satte jag honom i hans säng så fick han sitta där och leka. En kort stund senare blev det väldigt tyst så jag gick in och kollade och där sitter han och sover!

Ja vad kan man säga. Tyckte den hade ett driv men ändå gillade jag den inte. Kanske var det att jag inte sympatiserade alls med huvudpersonen.

Kanske hade räckt med halva boken för att ändå belysa ett problem som säkert drabbar många och som är väldigt tabu i samhället. Eller så är det jag som läst för många böcker om familjeliv med småbarn?

Varför börjar det alltid att killa i näsan när man inte kan killa tillbaka? Om man bakar, målar eller vad man nu valt att göra så tar det inte många minuter förrän killet är där och till slut måste man bara killa lite. Man försöker med armbåge eller liknande men det slutar alltid med att man har mjöl, deg eller färg på ofördelaktiga ställen i ansiktet.

Jag tycker det är jobbigt att det tar sån tid att lära sig ett nytt pianostycke.

John som nyss börjat klinka på ett nytt stycke och vill kunna direkt.

Efter att jag sålde min Golf (2004 tror jag) har vi haft en bilstereo över. Jag har länge gått o sneglat på den och funderat på om man inte skulle kunna bygga in den i en låda och använda den hemma. Den har både RDS radio och CD-spelare med stöd för att spela MP3.

Efter att vi gjort om i köket så jag min chans och byggde in bilstereon och en 12-volts transformator i en liten låda. Jag köpte även bilhögtalare som jag byggde in i en högtalarlåda. Dessa målades i antikvitt (samma färg som köksluckorna) och monterades under vitrinskåpen i köket. Ljudet blev faktiskt bättre än förväntat och resultatet blev på det hela taget mycket lyckat!

Häromdagen såg jag att tv-/stereobänken lutade på ett både onaturligt och oroande sätt. Efter att ha kollat upp det kunde jag konstatera att hjulen, som hela möbeln står på, hade sjunkit in i bottenplattan! Tyngden av alla apparater hade helt enkelt blivit för stor. Sladdhärvan bakom TV:n bekräftade bara slutsatsen att vi nog har en smula för mycket teknik…

Eftersom vi faktiskt gått och funderat på att byta ut tv-/stereobänken mot ett skåp och väggfasta hyllor istället sattes dessa planer i verket direkt. Skåpet hade vi redan – det hade blivit över när vi installerade garderober i sovrummet – så det sattes upp på några timmar. Väggfasta hyllor får vänta ett tag dock.

Vår nya bil heter Goby! Vi har stött och blött olika alternativ och till slut bara kom namnet till oss. Tack till alla som kommit med förslag!

Goby är en fisk, även kallad smörbult. Det är en mycket cool fisk som ibland lever i symbios med en räka. Räkan är blind och städar gobyns bo och gobyn leder räkan till mat och varnar för fara.

Idag har vi varit och hjälpt Åsa och Kalle att flytta. Pga renovering i sitt hus ska de tillfälligt bo en närliggande sommarstuga.

Joel var således med på sin första flytt och man ser på bilden hur jobbigt han tyckte det var. Vädret var stundvis alldeles underbart och man undrar varför man inte bor på landet…

Med oss hem fick vi som vanligt en hög barnsaker – mycket uppskattat!

Mormor stannade hemma och vilade upp sig efter en körig vecka med läkarbesök etc, men allt har gått bra och på tisdag tar hon tåget hemåt – några dagar senare än tänkt.

Vad jobbigt att inte kunna spola!

Sue när reklamen börjar och vi för en gångs skull tittar på ett tv-program när det sänds.

Joel har blivit allt mer mobil. Häromdagen ålade han ut ur köket för första gången så i fredags inhandlades en grind. Vi valde en hoprullningsbar modell eftersom den är minst i vägen när den är öppen – den fungerar ungefär som en rullgardin fast vågrätt.

Nu gäller det bara att lära sig öppna och stänga den – något som visade sig inte vara helt trivialt. Men är den barnsäker så är den…

Till vänster, på frysen, ser ni ett annat helgpyssel – en familjekalender. Läs mer om den på projektsidan.

Det finns ett par cyklar i familjen och ibland behöver man meka lite med dem. I helgen köpte John ett reparationsställ för cyklar och invigde det genom att pyssla med sin cykel i solskenet.

Själv tog jag mig i kragen idag när Joel sov middag. Hann faktiskt fixa iordning min gamla racer (från tiden då jag motionscyklade) och smörja min vardagscykel. Lagom till att jag skulle pumpa däcken så vaknade Joel, så jag får slutföra senare. Mycket bra med babylyssnaren nu när vädret lockar ut en!

Efter att ha varit helnöjd ett bra tag med att sitta så är det nu dax för nästa steg – att stå upp. Så fort det går vill Joel stå upp.

Döm om min förvåning när jag idag satt honom i sängen inför förmiddagsvilan och ser hur han tar tag i spjälorna och reser sig upp. Tyvärr lyckades han inte helt och hållet igen när kameran var på plats, men han var på god väg som ni ser.

Ikväll är det dax att sänka sängbotten tror jag minsann.

Man skulle kunna tro att de har med plantering att göra, men icke. Sånt har jag inte riktigt hunnit med än. Nej här handlar det om första blomman som Joel vält ner. Jag skriver första för jag är helt övertygad om att det kommer att hända igen – många gånger. Hans bläckfiskarmar når snart överallt märker vi…

Nåja, det är väl en bra spark i ändan på mig att faktiskt ta och plantera om lite blommor!

Igår var det så dax för premiär för cykel till jobbet för mig, trots att det var minus 3 när jag vaknade. Gick finfint men jag märkte att flåset inte är på topp.

På hemvägen efter halva backen på Skanstullsbron så hör jag någon jag cyklar om ropa något om mobiltelefon så jag stannar. Det visar sig att någon som cyklar före mig tappat en mobil som en gångare sett och plockat upp. Hon inser ju att hon inte hinner i fatt och tittar på mig på cykel.

Javisst jag provar säger jag glatt och tar emot mobilen o börjar trampa på som en galning. Hade jag tänkt 5 sekunder till så hade jag insett att jag aldrig skulle hinna i fatt, men det är lätt att vara efterklok. Väl uppe så ser jag knappt till någon framför mig så jag ger upp och trampar på i vanlig takt hemåt – med en extra mobil.

Ringer upp min mobil med den okända, besöker hitta.se och får fram ett namn. Ett ovanligt namn som tur är för när jag gör en sökning på namnet så får jag två träffar, en med mobilen jag har och en med ett hemnummer och ett annat mobilnummer. På mobilnumret får jag svar och idag kom han ut med t-banan hit där jag mötte upp med mobilen.

Mycket tacksam var han och lämnade 100 kr att köpa något gott till familjen för. Man kan alltså säga att jag fick betalt för att cykla till jobbet

Häromdagen såg vi att Joel helt plötsligt bestämt sig för att börja träna på pincettgreppet (tummen och pekfingret). Att något man som vuxen tar så för givet kan vara så svårt!

Idag på lunchen passade jag på att ge honom lite ris så att han kunde få träna lite. Först var det väldigt ointressant och osmakligt, men när han väl kom underfund med att han faktiskt kunde plocka upp riset själv och stoppa i munnen så blev det fart på honom. Vilket märktes när jag skulle städa efter lunchen…

Så fick jag äntligen tummen ur och planterade om nästan alla blommor igår. Får väl tacka Joel som var drivande i denna fråga. Det tog sin lilla tid och det kan man förstå eftersom vi har 25-30 blommor. Inte undra på att jag ibland skjuter upp att vattna dem…

Oj vad tomt det blev inne under tiden som blommorna stod ute och väntade på ny jord.

Grönt är skönt!!

Har ett tag tyckt det varit lite varmt inne. Visst att temperaturen gått upp ute och att solen värmer upp, men ändå. Sen insåg vi att vi inte tagit ut värmeväxlaren, så det har jag gjort idag och nu hoppas jag verkligen att det blir lite svalare inne.

Kanske är det i år vi ska få tummen ur och rensa ventilationsrören?

Vilket underbart väder idag! Efter att ha fixat lite inne så gav vi oss ut på promenad Joel och jag. Vid öppna förskolan fanns en bebisgunga så Joel fick prova en utegunga för första gången. Mycket poppis! Ska inhandla en i plast att ha på tomten har vi tänkt.

Det börjar bli härligt i området nu med alla blommor som dyker upp och förgyller tillvaron – som föräldraledig hinner man ju gå runt och njuta av det dessutom!

Efter lunch och sömn så placerade vi oss ute på gräsmattan i skuggan. Joel visade att teknik är roligt, dels genom val av tidning och dels genom att vägra släppa mobiltelefonen. Det var iofs lite spännande att pilla på gräset ett tag.

Det märks att uteluften tar för nu sover Joel sin tredje vända.