Underbara barn heter den mässa som jag och Joel besökte idag tillsammans med Anna och Samuel. Fanns massa fina saker man skulle vilja ha, men vi skötte oss bra och köpte inte några onödiga saker utan plockade på oss gratisprover överallt där det fanns Har aldrig sett så många baby björnar (selar menar jag) eller barnvagnar tidigare på en och samma dag, inte bebisar heller för den delen.

Samuel fick provåka en cykelkärra som både jag och Anna provcyklade med. Mycket smidig! Kunde enkelt göras om till “vanlig” vagn eller joggingvagn.

Pampers hade ett helt hörn med säkert 16 platser att byta blöja på – givetvis stod de för blöjorna. Såg några från Libero som gick förbi och sneglade – får se vem som har hörnet nästa år…

I mitten av oktober dök det upp bäbisfiskar i akvariet. Chansen för överlevnad är liten om de inte genast skiljs från storfiskarna då dessa har ovanan att äta upp yngel. Eftersom jag inte hade något extra akvarium fick jag låta dem sköta sig själva och någon vecka senare syntes inga yngel längre så jag antog att ingen överlevt.

Häromdagen såg jag dock till min stora förvåning en liten rackare som pilade omkring i akvariet igen. Först trodde jag att det var nya yngel men det måste vara en av de tidigare som överlevt – nu är den nog dessutom tillräcklig stor för att inte bli uppäten! Faktiskt ett under att den även överlevt mina akvariestädningar eftersom jag inte direkt varit försiktig (då jag inte vetat att jag behövt det).

Dessutom verkar det som om sniglarna blir fler och fler. Jag kan nu räkna till fyra stycken och jag kan svära på att de inte var så många tidigare…

Ja, mitt i amningskoman ska man komma ihåg att ge den lille AD-droppar varje dag och det började sådär genom att Anna tre dagar efter att vi fått flaskan kom och fikade.

Anna: Ah, ni har börjat med AD-droppar nu.

Sue: Öh… ja just det. Det skulle vi ju börja med.

Eftersom vi även har fiskar numera som ska ha mat varje dag, så vi har skrivit ut två scheman så att man markerar när man gett Joel eller fiskarna det de ska ha. Gäller bara att man kommer ihåg att markera vad man gett…

Har tagit för vana att ge Joel några droppar vatten i samband med AD-dropparna så att han ska vänja sig vid att få saker på sked.

Hur firar man denna högtid i Sverige egentligen? Jag fick för mig att det var på lördagen som man knackade dörr så i onsdags fick vi lite mindre panik när vi insåg att vi inte hade något godis hemma och det sprang runt utklädda barn i området…

Det blev dock bara en påringning och vi duckade den. Senare hörde vi att barnen sprutat ketchup på de hus som inte öppnat, alternativt valt bus istället för godis. Vi har inspekterat tomt och husfasader men inte sett något som inte hör hemma där.

Eftersom vi har något vagt minne av att det var barn som ringde på flera dagar förra året så vågade vi inte chansa utan på fredagen inhandlades godis som lades i små påsar. Det kom inte några barn så nu måste vi äta godiset själva…

Efter att ha bott här i snart två år så har vi i helgen äntligen satt upp lite tavlor. Dels på en vägg i vardagsrummet och dels i trappan.

Lite annat har vi oxå hunnit med, såsom burit in utemöbler för vintern, fått fikabesök av Kjell och Dejan och givetvis fotat en hel hög bilder på Joel.

Vi ska nu äntligen ta tag i att renovera köket, efter att ha skjutit upp det sen vi flyttade in. I stora drag har vi tänkt ungefär såhär:

• Golv: Nästan bestämt att vi ska ha plastmatta åt det mörkare hållet.
• Bänkskiva: Laminat för enklaste underhåll och hållbarhet. Ganska mörkt.
• Belysning: Spottar under väggskåpen.
• Luckor: Helvita utan mönster för att de ska vara enkla att hålla rena.
• Planlösning: Vi ska flytta kyl och frys så de står vid dörren istället. Där kyl/frys stod förut tänkte vi ha arbetsbänk – något som vi har stor brist av nu.
• Kakel: Mörkt, lutar åt mosaik i vitt/grått/svart.

Vi vill väldigt gärna ha tips så kommentera den här posten (eller skicka ett mejl)!

Eftersom IKEAS program har lite begränsningar så ser vissa saker på bilden inte ut som vi vill.

Skåpet över fläkten ska gå ända upp. Bänkarna tänkte vi höja 5-10 cm. I hörnet skulle vi vilja ha ett jalusiskåp på snedden. Vi skulle gärna ha vitrindel i hörnskåpet så att man kan ha lite ljus där.

Närmast till vänster så är det ett vinställ, men där skulle vi vilja ha vanliga hyllplan för att kunna ha tex kokböcker. Under finns ett smalare skåp med några lådor och brevid det (10 cm över) så vill vi ha ett “fack” att ha brickor i.

Tänk att det kan finnas så många små skrymslen och vrår där smuts kan gömma sig på en liten bebis!

Tycker vi är noga när vi badar honom men när man sitter och ammar så har man lite tid att pilla runt och då hittar man nya gömmor. Kanske är det så att det blir fler veck eftersom han växer så mycket? Vecken på låren samlar på sig ett och annat och öronen tex, både bakom och i ytterörat, är stora samlare av smuts har jag märkt.

Hjärnan är bra häftig. Kör klippet utan att titta, kör sen igen och titta på han som “pratar”.

YouTube

McGurk effect kallas det visst. Hjärnan förändrar tolkningen om den ser. Vad hör ni när ni blundar och vad hör ni när ni sen tittar?

Natten till fredag förra veckan så kände jag mig lite piggare när Joel visade sin hunger på natten och insåg att jag sovit mer än 4 timmar i sträck! Fram tills dess har han max sovit 3 timmar så jag blev lite överraskad. Efter det har han fortsatt att nästan varje natt sova länge första nattpasset och han har tom sovit mer än 5 timmar.

Känns konstigt för på något sätt var jag helt inne på att man ska sova 2,5-3 timmar och sen vakna så jag har lite invänjingstid märker jag för jag vaknar före Joel…

Dock skönt att sova lite längre perioder – särskilt nu när jag verkar ha dragit på mig en förkylning.

Så var det dax. Fick ont i halsen för några dagar sen och det övergick snabbt till snuva. Hoppades givetvis att jag inte skulle smitta Joel, men det var oundvikligt så det där med att sova många timmar kunde jag iaf glömma inatt. Bäst sov Joel på mitt bröst nämligen och det fick han så gärna göra. Kan ju bara tänka mig hur hemskt det måste vara att för första gången inse att man inte kan andas genom näsan!

Är inte de enda som är förkylda nu. Igår var vi i Kallhäll och träffade Mia, Camilla, Siri och Felix och jag tror minsann att vi alla snörvlade lite.

Man måste börja i tid. Med bokklubbar menar jag. Böcker var en väldigt stor del av mitt liv redan när jag var liten och det vill jag väldigt gärna föra vidare till Joel. Minns väldigt väl hur spännande det var att få bokpaket med posten, att få packa upp och öppna månadens bok och sen få den läst av mamma eller pappa.

Därför gick vi snabbt med i Go’Boken – en av de få bokklubbar där man inte behöver köpa något utan kan gå ur direkt. I välkomsterbjudandet så ingick en fjäril och än så länge är den mer intressant än böcker tycker Joel.

98ium n m vcghbvftgf nbbbb m bv fjn hm

I helgen var det dags att byta till vinterdäck på bilen. Nytt för i år var att Joel var med – dock bestod hans insats mest av att ligga och sova i sin vagn, den slöfocken. Själva bytet avlöpte helt friktionsfritt.

Vi passade även på att sätta in värmeväxlaren för nu när temperaturen kryper ner mot minus så blir det normalvarmt inne och det finns risk att det blir lite småkyligt. Eftersom vi inte vågat ha så mycket öppet nu med Joel så är vi vana vid jättevarmt och vi vill ju inte börja frysa!

Igår fick jag äntligen tummen ur! Jag satte upp kakeldekor på väggarna i övre badrummet. Gå till projektsidan för övre badrummet för att se mer om hur jag gjorde och hur det såg ut före. Städade ordentligt först (skrubbade alla väggar) så att det dels skulle fästa på väggarna men oxå för att det skulle bli en bra helhetskänsla.

Nu är det bara resten av huset kvar att storstäda… Finns det någon som kan rekommendera en bra städfirma kanske?

Joels senaste fokusering är sin hand och att äta på den men han har ofta lite svårt att pricka munnen men övar så ofta han kan. När han övar med handen och även när han gör andra saker använder han tungan för att styra ser det ut som. Misstänker att han ärvt det från mig..

Ler och skrattar gör han ofta, gärna samtidigt som han producerar lite olika ljud vilket lockar fram ganska många miner och ljud även från oss vuxna

Låtit har han iofs gjort ända sen han föddes men nu märks det att han gör det för att kommunicera på “riktigt”. Återigen kan det vara jag som smittat av mig på honom för jag pratar ganska mycket hela dagarna – kan dra mig till minnes att mamman i min au-pair-familj någon gång nämde att hundarna blivit ljudligare och jag rodnade lite men sa inget. Gick ju och pratade med dem oxå på dagarna…

Förkylningen börjar släppa och Joel sover mycket – två nätter i rad har han sovit över 6 timmar i sträck. Känns liter mer skillnad på vakentid och sovtid nu dessutom – lite rutiner kanske?

Vid dagens BVC-besök vägde han 7045 gram så den riktigt dramatiska viktökningen har minskat, men det är fortfarande mycket. Det märks på kläder vill jag säga så det är en hel del som fått läggas kassen “för små kläder” och köper vi nytt så är det 74 som gäller, även om vissa saker i 62 och allt i 68 fortfarande passar.

Är glad att vi har tvättmaskin och torktumlare för det blir en del klädbyten både för mig och Joel då han ibland kräker upp en hel del. En del skorv har Joel fått men han verkar inte alls påverkas av det så då kan det få va sa BVC-Anette.

Spana gärna in bildgalleriet på picasa för det har uppdaterats.

Idag hade vi bestämt med grannarna att gå till öppna förskolan Skarpaby som på tisdagar 9-12 har aktivitet för 0-1-åringar.

Vädret var väl inte direkt på vår sida men det var spännande att köra barnvagn i 1 dm snö. Däcken samlade på sig snö på samma sätt som träskor gjorde när man var liten

Vi kom iaf fram och knallade in för att få vara med på en liten sångstund som väckte en del nostalgi. Tänk att de ligger långt nere i minnet såna där gamla låtar.

Var är handen? Var är handen? Här är jag. Här är jag. Hur mår du idag då? Tack så mycket bra då. Spring din väg. Spring din väg.

Kommer helt klart att bli fler besök!

Läste någonstans att man redan i magen kan se om barnet är vänster- eller högerhänt. Det tycker jag är häftigt. Om man tittar på hur Joel använder sina händer/armar just nu så skulle jag sätta rätt mycket på att han är högerhänt. Det är nästan alltid högerhanden som han äter på och han verkar vifta mer kontrollerat med den. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!

Ja, det tar inte så lång tid att bli beroende. Joel har blivit beroende av nappen, och beroende av att vi stoppar in den igen när han råkar spotta ut den.

Själv har jag blivit beroende av Joel vilket märks när man är ifrån honom. Tur att beroendet än så länge är ömsesidigt.

Jösses vad han kan jollra! Helt plötsligt efter förkylning och troligt utvecklingssprång så var det slut på gnäll och istället jollrar och skrattar Joel när han inte sover eller äter. Helst jollrar han med någon person men det går bra med fjärilen eller andra leksaker.

Har varit många besök senaste tiden så det har funnits gott om personer att jollra med. I lördags var Åsa, Kalle, Tona och Malte på fikabesök och senare på kvällen kom mormor för att stanna en vecka. På söndagen dök Malin och Alva upp på oväntat besök – mycket trevligt. Igår var det dax för min kusin Eva att komma och hälsa på Joel. Hon har Viktor (sonson) som är 3 månader äldre och var väl införstådd i vad som händer de första månaderna.

Klart läsvärd och underhållande. Bättre än den förra jag läste av honom men nu börjar jag sakna Mma Ramotswe faktiskt så det får bli nästa bok jag läser av honom.

Här är det en samling noveller som alla har en överraskande knorr – läs dock inte beskrivningen på Adlibris för den berättar för mycket tycker jag.

Så sa vi när vi idag knöt hymnens band i Stockholms rådhus. Det hela var en extremt kort cermoni som förevigades av syster (yster) Anna som hade kommit upp på besök dagen till ära.

Efteråt drack vi champagne och åt tårta som var dekorerad med det traditionsenliga brudparet (se bild) tillsammans med syster och mammorna.

Nu har hela familjen samma efternamn!

Spännande och välskriven. Svår att lägga ifrån sig och han lyckas hela tiden hålla en lagom spänningsnivå. Jag läste bara på väg till och från jobbet (tunnelbanan), alltså inga längre stunder, men det gick ändå att hänga med i svängarna utan att glömma vad som hänt tidigare etc, vilket annars lätt händer när man inte läser några längre stycken åt gången.

Jag gillar dock böcker som bygger på spännande och utflippade idéer vilket den här inte riktigt gör, även fast den är på god väg.

Idag var det dax för första läkarkontrollen på BVC. Vi klädde på oss varmt och knallade dit i minus 6 grader. Först var det vanlig vägning och mätning och det visar sig att han följer sina kurvor som han ska.

Vikt: 7710 g
Längd: 65 cm

Sen var det dax för läkaren att titta på Joel. Joel blev alldeles till sig och började jollra så att läkaren fick be honom att sluta prata så att hon kunde lyssna ordentligt på hans hjärta. Allt var frid och fröjd, ögon, öron, mun, höfter och allt vad hon kontrollerade. Icke att förglömma, Joel fick oxå visa att han orkar lyfta på huvudet när han ligger på mage.

Hur kommer det sig att många företag måste prata med rätt kön? Dvs om vi som familj har bredband hos Bredbandsbolaget i Johns namn och sen vill säga upp det, då vill de absolut prata med honom, jag duger inte. Det är ju telefon, inte vet de om det verkligen är John de pratar med, men John är ett mansnamn och om de får prata med en man är de nöjda.

Har allvarligt funderat på att låta som en man i såna här situationer – bara för att testa. Har haft liknande samtal med Skandiabanken.

Idag var vi på utflykt till Söder för att hälsa på Victoria och Julia tillsammans med Camilla och Felix (de stora barnen Adam och Agnes var på dagis). Klev av vid Medborgarplatsen och upptäckte snabbt att hissen var ur funktion så det blev att åka upp i rulltrappa med vagnen för första gången. Gick utan problem

Efter det trevliga besöket så stannade jag till vid Ringen för att handla lite och gick in på Lindex. Till min förvåning ligger barnavdelningen på nedre plan. Tittade runt lite men såg ingen hiss utan bara rulltrappa och nerför vill jag inte åka med vagnen så jag frågade. Då får du följa med här sa expediten och vi knallade ur affären till andra sidan, in genom en dörr och bort i en korridor till en varuhiss, åkte ner och sen leddes jag runt i källaren till en larmad dörr som hon öppnade och vips så var jag i affären. Hur har de tänkt?

Döm om min förvåning när jag inser att klockan är 05:45 och att Joel sovit sen 11-hugget. En hel natt! Bara för några dagar sen så sov han två-timmarspass en natt och då oroade jag mig lite för att det skulle bli en vana. John påminde mig om att jag vaknat av något ljud vid 3-tiden men det hade jag glömt så jag sov oxå en hel natt kan man säga. Senast det hände var kanske i mars…

Den roliga frissan beror på att lilla Joel har fått skorv och vi smörjer för att bli av med det.