Döm om min förvåning när jag inser att klockan är 05:45 och att Joel sovit sen 11-hugget. En hel natt! Bara för några dagar sen så sov han två-timmarspass en natt och då oroade jag mig lite för att det skulle bli en vana. John påminde mig om att jag vaknat av något ljud vid 3-tiden men det hade jag glömt så jag sov oxå en hel natt kan man säga. Senast det hände var kanske i mars…

Den roliga frissan beror på att lilla Joel har fått skorv och vi smörjer för att bli av med det.

Idag var vi på utflykt till Söder för att hälsa på Victoria och Julia tillsammans med Camilla och Felix (de stora barnen Adam och Agnes var på dagis). Klev av vid Medborgarplatsen och upptäckte snabbt att hissen var ur funktion så det blev att åka upp i rulltrappa med vagnen för första gången. Gick utan problem

Efter det trevliga besöket så stannade jag till vid Ringen för att handla lite och gick in på Lindex. Till min förvåning ligger barnavdelningen på nedre plan. Tittade runt lite men såg ingen hiss utan bara rulltrappa och nerför vill jag inte åka med vagnen så jag frågade. Då får du följa med här sa expediten och vi knallade ur affären till andra sidan, in genom en dörr och bort i en korridor till en varuhiss, åkte ner och sen leddes jag runt i källaren till en larmad dörr som hon öppnade och vips så var jag i affären. Hur har de tänkt?

Hur kommer det sig att många företag måste prata med rätt kön? Dvs om vi som familj har bredband hos Bredbandsbolaget i Johns namn och sen vill säga upp det, då vill de absolut prata med honom, jag duger inte. Det är ju telefon, inte vet de om det verkligen är John de pratar med, men John är ett mansnamn och om de får prata med en man är de nöjda.

Har allvarligt funderat på att låta som en man i såna här situationer – bara för att testa. Har haft liknande samtal med Skandiabanken.

Idag var det dax för första läkarkontrollen på BVC. Vi klädde på oss varmt och knallade dit i minus 6 grader. Först var det vanlig vägning och mätning och det visar sig att han följer sina kurvor som han ska.

Vikt: 7710 g
Längd: 65 cm

Sen var det dax för läkaren att titta på Joel. Joel blev alldeles till sig och började jollra så att läkaren fick be honom att sluta prata så att hon kunde lyssna ordentligt på hans hjärta. Allt var frid och fröjd, ögon, öron, mun, höfter och allt vad hon kontrollerade. Icke att förglömma, Joel fick oxå visa att han orkar lyfta på huvudet när han ligger på mage.

Spännande och välskriven. Svår att lägga ifrån sig och han lyckas hela tiden hålla en lagom spänningsnivå. Jag läste bara på väg till och från jobbet (tunnelbanan), alltså inga längre stunder, men det gick ändå att hänga med i svängarna utan att glömma vad som hänt tidigare etc, vilket annars lätt händer när man inte läser några längre stycken åt gången.

Jag gillar dock böcker som bygger på spännande och utflippade idéer vilket den här inte riktigt gör, även fast den är på god väg.

Så sa vi när vi idag knöt hymnens band i Stockholms rådhus. Det hela var en extremt kort cermoni som förevigades av syster (yster) Anna som hade kommit upp på besök dagen till ära.

Efteråt drack vi champagne och åt tårta som var dekorerad med det traditionsenliga brudparet (se bild) tillsammans med syster och mammorna.

Nu har hela familjen samma efternamn!

Klart läsvärd och underhållande. Bättre än den förra jag läste av honom men nu börjar jag sakna Mma Ramotswe faktiskt så det får bli nästa bok jag läser av honom.

Här är det en samling noveller som alla har en överraskande knorr – läs dock inte beskrivningen på Adlibris för den berättar för mycket tycker jag.

Jösses vad han kan jollra! Helt plötsligt efter förkylning och troligt utvecklingssprång så var det slut på gnäll och istället jollrar och skrattar Joel när han inte sover eller äter. Helst jollrar han med någon person men det går bra med fjärilen eller andra leksaker.

Har varit många besök senaste tiden så det har funnits gott om personer att jollra med. I lördags var Åsa, Kalle, Tona och Malte på fikabesök och senare på kvällen kom mormor för att stanna en vecka. På söndagen dök Malin och Alva upp på oväntat besök – mycket trevligt. Igår var det dax för min kusin Eva att komma och hälsa på Joel. Hon har Viktor (sonson) som är 3 månader äldre och var väl införstådd i vad som händer de första månaderna.

Ja, det tar inte så lång tid att bli beroende. Joel har blivit beroende av nappen, och beroende av att vi stoppar in den igen när han råkar spotta ut den.

Själv har jag blivit beroende av Joel vilket märks när man är ifrån honom. Tur att beroendet än så länge är ömsesidigt.

Läste någonstans att man redan i magen kan se om barnet är vänster- eller högerhänt. Det tycker jag är häftigt. Om man tittar på hur Joel använder sina händer/armar just nu så skulle jag sätta rätt mycket på att han är högerhänt. Det är nästan alltid högerhanden som han äter på och han verkar vifta mer kontrollerat med den. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!