Små barn gillar klara färger. Därför har vi valt det till vissa delar av tätisrummet.

Efter att ha tagit det väldigt lugnt med fixande i över en vecka tog vi oss idag i kragen och målade lite, färgen har vi haft ett tag… Fönsterbrädan är klar, men hyllan ska målas en gång till. Sen har vi påbörjat att grundmåla våningssängen (eller ja stegen bara hittills).

Annars går vi mest i väntans tider, imorgon är officiell leveransdag, men inga känningar än så länge. Kanske hinner vi måla klart våningssängen?

Tekniskt sett är idag min första föräldralediga dag. Hittills har jag tagit ut semester, flex och komptimmar. Det innebär oxå att det är dax att börja hantera försäkringskassan vilket jag hör lite här och varifrån inte alltid är så enkelt och roligt. Kanske får anledning att återkomma…

Fast jag tycker det är helt fantastiskt med Sverige och vår föräldraledighet, alla som vill kan verkligen vara hemma med sina barn. Dessutom kan vi vara hemma länge och ändå behålla jobbet.

Inte bara är det väntetider för leverans av tätisen utan när man målar blir det väntetider, den så kallade torktiden. Trist, fast det måste väl ändå vara ett i-landsproblem…

Den stege som jag grundmålade igår har jag nu våtslipat och sen fick jag äntligen öppna burken med grön färg. Nu måste dock denna sida torka före jag kan måla den andra sidan och sen ska den våtslipas och målas en gång till.

Passade på att grundmåla några andra brädor så länge så att de kan målas imorgon (om inte den andra väntetiden är över). Är ju iofs bra att jag har lite att pyssla med! Övriga delar av sängen står uppe och jag misstänker att jag inte orkar bära ner dem själv så det får bli annat pyssel i em.

Ja så är det. Jag väger nästan 100 kg nu. På morgonen är det inte riktigt så illa men senare under dagen, ja då ligger det vid strecket. På de korviga tårna kan man misstänka att det är en hel del vätska som kroppen samlat på sig. Det är definitivt dax för tätisen att komma ut nu!!

Och ja, det suddiga man ser längst ner i bilden är magen, fick luta mig lite framåt för att kunna ta bilden, men den kom ändå med…

Lite småunderhållande, men i slutet så blev det våldsamt segt. Kanske för att det var svårt att relatera till ensamstående, skilsmässa och liknande ämnen.

Kanske ger den mer om man läser den efter man har fått barn eftersom de flesta ämnen rör den perioden.

Plus är dock att det är riktiga personer som delar med sig väldigt öppet om sina erfarenheter och sånt behövs för att pressen på mammor inte ska vara så stor. Det är ok att tycka att det är jobbigt.

Inte för att jag tror på reinkarnation, men det är ändå roligt att göra testet

Your next life shall be as…

A Horse

Only 20% of people will be reincarnated as a higher form of life than you.

Vad blir du?

Ja, idag sken solen och jag tänkte att nu ska här målas! Var dock tvungen att slöa lite på förmiddagen och sen fixa lunch. Då ringde mamma och vi pratade ett bra tag. Under tiden ringde min mobil, så efter att jag lagt på med mamma så kollade jag och det var Camilla, så jag ringde upp henne och pratade tills vanliga telefonen ringde och då var det Linda.

Sen började jag faktiskt måla en av sängstommarna till våningssängen. Göta petter vad enformigt säger jag bara. Satt och insåg att det ju varit bättre om jag börjat måla direkt när jag pratade telefon för då är det ju inte så tråkigt.

Hann dock knappt tänka tanken förrän telefonen ringde och det var Lina. Hon höll mig sällskap under resten av målningen så då hann jag knappt tänka på att det var tråkigt! Att det sen ska målas på andra sidan, våtslipas och målas med färg några gånger det tänker jag inte på nu för nu ska stegen målas på andra sidan…

TACK för samtalen!

Man vill ju veta, eller hur?

Omdöme

Du är nog inte så enormt irriterande. Lite grann ibland, men inte mer. Konstigt nog.

Du då?

Trodde jag var bra på att vänta. Nu vet jag bättre.

BF betyder hos barnmorskan “Beräknad förlossning”, men för min del tror jag det står för “Bäst före”. Jag var helt enkelt bättre före datumet. Nu när det har passerat så är det helt klart mycket svårare att vänta.

Kändes lite som att “Nähä, det blidde inget” när man vaknade i tisdags och insåg att den tredje hade passerat utan att något hände.

På något skumt sätt får man känslan av att den bestämt sig för att stanna där och inte tänker komma ut, någonsin.

Den dvärglönn vi planterade i juli blommar nu. Visst låter det lite ovanligt? Jo, det är så att kejsarvindorna från förra året gjort precis som krassen, nämligen självsått sig och de kunde bara inte låta bli att slingra sig på den lönn som nu står där tältet stod förra året!

Passar på att ta med en bild på de fågelsådda solrosorna oxå. Vi har funderat flera gånger på att ta bort dem, men nu när de blommar så är det lite charmigt tycker jag.

Inte behöver man vara så noga med sin trädgård varje år väl?

Ja, vad annat kan man göra när solen skiner och det är alldeles underbart utomhus? Promenader kanske vissa tycker, men det säger min rygg ganska så snabbt nej till så det blir extremt korta promenader.

Bättre att sitta ute och njuta och måla (och då samtidigt känna sig lite nyttigare än när man ligger i soffan, glor på tv/läser och äter praliner

Nu är mer än hälften grundmålat iaf. Hyllan och stegen är helt klara. Små steg framåt!

Klockan är strax före 21 och jag står vid kaviardisken på Coop Forum i Haninge. En man i 50-årsåldern tittar och tar en tub och passar på att säga:

Det är tvillingar va?

Jag hör först inte vad han säger så han får säga det igen och förvånad säger jag “Nej” och går därifrån. Bara för att vid mjölkdisken mötas av en äldre kvinna (tant?) som tittar beundrande på magen och önskar lycka till och säger att hon allt är lite avundsjuk.

Nu kommer jag INTE att handla igen förrän tätisen har tittat ut.

Vad är det med gult som gör att insekter dras dit?

Hade knappt hunnit måla klart brädan förrän denna insekt slog sig ner, tror som tur är att sol och vind hade gjort att det tillräckligt torrt för att det inte skulle bli fotsteg.

Har förutom lite målning våtslipat en sänggaveln. PUST! Den andra får vänta för det är inte så skönt väder idag.

Nu när graviditeten går mot sitt slut så börjar jag inse vad jag kan ha att vänta. Nässelfebern, eller urtikarian, som jag fick hösten 97 och sen dess haft i princip hela tiden i olika jobbighetsgrad försvann i mars. Inte så att jag tänkte på det utan helt plötsligt slog det mig att det inte längre kliade…

Hoppas innerligt att kroppen nu insett att det är mycket trevligare att inte producera klåda…

Lammskinn har jag hört är jättebra att ha i vagnen så för ett tag sen köpte vi Ludde på IKEA. Sen läste jag att det är en matta och inte alls tänkt för små bebisar (dvs de har använt medel som man nog inte vill ha hudkontakt med).

Hittade dock en bra (och billig) sajt och igår hämtade jag paketet. Skulle kunna tänka mig att ha fler för nu har jag myst i soffan hela förmiddagen med skinnet och gillar det skarpt. Sovsäck för vuxna kanske? Tyvärr har de inte mörkgrå skinn vilket jag hade beställt direkt och klätt vår läsfåtölj med…

Jag har lagt till stöd för “tags” (typ nyckelord) på bloggen med hjälp av pluginet Simple Tagging for WordPress. “Tags” är en ganska finurlig uppfinning som gör de enklare att hitta. Varje post kan innehålla ett eller flera nyckelord som har med innehållet att göra och som inte är kategorier.

I marginalen på huvudsidan finns ett “Tag cloud” (tänkte först översätta det till “nyckelordsmoln” men beslöt att inte göra det) som listar alla “tags” där storleken på texten visar hur vanligt “tagen” är. På sidan för posten finns “Relaterade poster” som listar andra poster med samma “tags”. Längst ner på varje post visas också vilka “tags” som hör till den.

Nu sitter den röda hyllan på plats och dessutom är byrån inplastad. Kvar är att fixa upphängningsanordning under hyllan.

När vi ändå var igång så satte vi upp en lampa som vi köpte på IKEA för någon vecka sen. Nu börjar även rummet bli redo, kanske förstår tätisen att det är dax att komma ut nu?

Började läsa denna för någon månad sen och tyckte den var riktigt töntig och la den på hyllan. När jag började läsa den igen för en vecka sen så var det idel asgarv. De första 50-60 sidorna handlar nämligen om när Annika går över tiden och jag kan ju säga att där är jag rätt målgrupp just nu.

Resten av boken hade jag inte riktigt lika stor behållning av (kanske för att jag inte är tvåbarnsmamma) men den är underhållande och läsvärd men samtidigt lite tragisk tycker jag. Hon delar med sig väldigt öppet och ärligt om sitt liv iaf och det är nog inte så dumt att se att även kändisar kan ha det jobbigt.

Äntligen bestämde sig tätisen för att komma ut. Tisdag morgon runt 05:30 avgick taxin till SöS. Sju timmar senare tittade han ut med hjälp av fantastisk personal, lustgas och lite värkstimulerande.

Två roliga citat från förlossningsrummet, båda från samma barnmorska (dock inte hon som var med under själva forlossningen):

Nämen, han är ju för lång för vågen!

På vågen finns tydligen ett måttband på långsidan som visst bara går till 55 cm…

Oj vad han bajsar!

Redan innan vi hade hunnit lämna förlossningsrummet hade två rejäla omgångar barnbeck levererats.

Specifikationer

• Vikt: 4 585 gram
• Längd: 56 cm
• Födelsetid: 2007-09-11 kl 12:43
• Plats: SÖS förlossningsavdelning rum 11
• Kön: Man
• Huvudomfång: 37 cm
• Hår: Massor

Namn är ännu ej fastställt.

Några timmar efter förlossningen, när vägning, mätning mm skett så var det dax att ta sig upp till BB. Som tur var fick vi ett föräldrarum, något som vi först inte skulle få vilket skulle innebära att John skulle sova hemma (inte så poppis).

Här vankades det MAT – något som vi båda var i stort behov av. Nu kunde man börja noja eftersom det inte fanns så mycket annat att göra.

• Andas han?
• Hur katten ammar man?
• Vågar jag sova?
• Är det normalt att de sover så här länge?
• etc

Utsikten från rummet var helt fantastisk ut över Årstaviken. Fast vi spenderade mestadels av tiden av att beundra honom och försöka komma underfund med vad det är för en liten individ som ska bo med oss.

Det blev två dygn på BB till slut. Egentligen hade vi tänkt åka hem i onsdags men det upptäcktes att Sues blodtryck gått upp igen efter förlossningen och det är ett observandum (särskilt när blodtrycket varit högt under slutet av graviditeten). Vi fick åka hem om vi ville sa läkaren, men det kändes bättre att stanna.

Vi paketerade in tätisen i några av de kläder vi hade med – hade med en del men vissa var för små så det var tur att det gick att hitta sådant som passade. Givetvis finns redan gosedjuret ankan som hänger med överallt – vad annat kan man vänta sig med en mamma som fortfarande går och dreglar över gosedjur istället för söta barnkläder.

Efter lite trixande med bilbarnstolen så fick vi godkänt av taxichauffören som körde oss hem.

Givetvis hade vi med oss kameran till SöS för att kunna dokumentera Tätis 1.0 första tid.

Bilderna finns här.

Nu inser jag att det är otroligt bra att vi inte behövt köpa en massa kläder utan fått och lånat. Främst eftersom vi inte räknat med en riktigt så stor gosse. De två minsta storlekarna går i princip inte att använda! Utan det är storlek 62 som verkar gälla…

Ärmarna är något långa men det är ju bra eftersom händerna ofta är lite kalla.

Det blir helt enkelt till att stuva om bland kläderna och leta fram det som skulle användas lite senare. Otroligt lyxigt dock att ha fått även större storlekar för annars hade vi fått hänga på låset till någon klädaffär och inhandla ett och annat.

Vår nyaste familjemedlem heter Joel!

Till en början lutade det åt att bli Dennis men det var helt enkelt inte han. På vår lista med tänkbara namn fanns Joel och när vi provade det förstod vi direkt att det kändes helt rätt.

Mitt bland alla mjuka värden har vi även ägnat oss åt lite hårdvara. En färgskrivare har länge stått på inköpslistan men inte varit så prioriterad. Förra helgen inhandlades dock en som nu har installerats och invigts. Nu ska vi se om vi har några bilder att printa…

I förrgår när jag pratade med Anna så nämnde hon att vi inte behöver noja över att navelsträngen luktar illa för det ska den göra. Senare samma dag när jag satt och ammade anade jag en viss odör och tänkte att det är bäst att byta på honom. Blöjan var dock tom och då tänkte jag på det Anna sagt och sniffade lite i naveltrakten. Mycket riktigt – det luktade rejält illa. Jag kan lova att jag hade nojat rejält om inte Anna förvarnat!

Igår kväll ramlade den av, så nu kan man återigen sniffa på Joel

Det blidde inte något hembesök som vi hade trott utan vi fick ta oss till BVC själva för att träffa Anette. En resa som fågelvägen är ca 1 km men som tog oss 2 timmar allt som allt med bil.

Vi fick lite information, berättade lite om oss och vägde Joel – som faktiskt gått upp 220 gram sen i fredags. Skönt!

Joel har fått en ovana att kissa till höger och vänster när han ligger naken på skötbordet. Det brukar gå att se på honom när det är på gång och då parera med lite papper eller en blöja och eftersom vi byter från sidan brukar det inte bli något problem. Tyvärr hann vi inte varna Annette som omedelbart fick en rejäl dush. Stämningen blev både uppsluppen och lite ansträngd på en och samma gång.

Igår var det dax för Joels första bad. Sällskap fick han av badankan (tack Anna B). Att för första gången sen förlossningen omringas av vatten verkade han gilla skarpt. Vi var väldigt restriktiva med mängden badolja efter tips på Anna o Peters blog så det gick att hålla i honom även om han blev en smula hal.

Det verkade som han blev lugn (eller trött) av det eftersom han efteråt sträck-sov i fem timmar!

På dagens promenad så stod den där helt plötsligt – 076, vi som knappt orkat leta sista tiden. Hittade så många maj-juni att det roliga nästan försvann, men nu var det drygt två månader sen vi tog 075 så det var lixom dags.

Världen är verkligen liten. Idag när vi promenerade i området så såg jag i ögonvrån en granne som jag pratat lite med och som kom gående med en yngre person med babybjörn och bebis däri. Stannade och hälsade och inser att det är ju tjejen från gravidyogan, som jag pratat med där (hon hinner dock säga det först)! Hon hade fått en liten Tobias i juli o allt verkade bra. Grannen jag pratat med är hennes mamma.

Mammans granne (alltså vår granne oxå) fick en son dagen efter oss fick vi reda på.

I somras inköptes en bärsjal efter inrådan från vår barnmorska. Nu har vi provat den och vi tror att det kan vara alldeles suveränt när man lär sig alla knep och knåp för att få till det. Problemet är att få i och ur honom utan hjälp, just nu vi måste vara båda och det känns lite osmidigt. När Joel väl sitter på plats är dock mysighetsfaktorn hög.

Förhoppningsvis kommer vi att få upp färdigheten i att använda den och kunna utnyttja dess alla möjligheter, som att bära på ryggen, höften, framåtvänd osv.

En liten samling fabler från Afrika som Alexander samlat ihop. Ganska så söta historier som man snabbt läser igenom och som kanske ger en och annan eftertanke. Jag kanske inte är rätt målgrupp dock…

Idag var det dags att åka till Stadsdelsförvaltningen för att skriva på att det är jag som är pappa till Joel. På något undermedvetet plan hade jag väntat mig något slags “förhör” av någon illasinnad tant som kritiskt granskat mig från topp till tå för att se om jag är värdig. Det hela avlöpte dock ganska smidigt, det var lite papper att skriva på där jag bekräftade faderskapet och skrev på gemensam vårdnad. Så nu är jag pappa, även officiellt!

Idag var det dags att åka till SöS för att Joel skulle få göra ett hörseltest. När vi låg på BB så gjordes ett men vänster öra fick inte godkänt så nu två veckor senare var det dax att åka tillbaka för att se om det berodde på bös i hörselgången.

Planen var att åka härifrån i god tid, men det visade sig att Joel inte riktigt hann äta tillräckligt då så vi gick från huset något sena. När vi kom upp till bilen såg vi att högerdörren inte var riktigt stängd. Eftersom taklampan då varit tänd visade det sig att batteriet var helt dött och bilen därför inte gick att starta… Suck!

En granne som gick förbi på väg till sitt garage räddade dock situationen genom att bjuda på lite batterikraft. Bilen startade efter lite fipplande med kablarna och vi for tacksamma iväg och lyckas stämpla in på SöS parkering två minuter före vi ska vara på plats.

Joel, som sov från det att vi gick hemifrån till det att vi kom tillbaka, fick förresten godkänt även på vänsterörat denna gång. Skönt!

Det är först när något går sönder som man inser hur beroende man är. Igår kväll la tvättmaskinen av… Kunde ju kommit liiiiiiite lägligare måste jag säga. Nåja, en snäll granne kom in och tittade på den idag och konstaterade att det nog var något kort som gått sönder och efter lite kollande så visar det sig att det går på typ minst 2000 kr att få det reparerat.

Efter en hel del funderande så kom vi fram till att byta ut både torktumlare och tvättmaskin, så på eftermiddagen vid lämlig tidpunkt (= Joel mätt och sovande) så åkte vi till en butik och köpte. Kommer på måndag. 3 dagar utan tvättmaskin borde man kunna överleva även med en liten Joel (snälla grannar har sagt att om det krisar så är vi välkomna att använda deras).

Jag har bytt efternamn!

När vi skulle ge Joel ett efternamn valde vi att istället för något av våra egna ta ett nytt. Valet föll på det efternamn min mamma hade som ogift.

Ansökan, som var oväntat enkel att fylla i – egentligen bara vem jag var och vilket efternamn jag ville ta – skickades in förra veckan. Idag kom besked på posten i form av personbevis och en liten not om att jag har nytt efternamn. Helt odramatiskt.

Nu återstår bara att byta pass, körkort, ändra på jobbet, registrera domännamn, byta signatur och andra nödvändiga följdåtgärder och inte att förglömma: att lära mig att svara rätt när jag ska säga vad jag heter.

Under våren och sommaren har en liten hemsidegrupp där vi båda ingår jobbat med att ta fram en ny hemsida åt vår samfällighet Molnflygaren och idag har vi lanserat den!

Besök den nya hemsidan här!

Vi som hållit på med den är mycket nöjda och vi hoppas att även medlemmarna i samfälligheten kommer gilla den. Tyngdpunkten lades på att det skulle vara enkelt att lägga upp och uppdatera innehåll men även att det ska kunna gå att lägga upp coola funktioner såsom kalender, forum, kommentarer, RSS m.m. Verktyget vi använt kallas Joomla och det verkar passa våra behov perfekt.

Innan vi hade fått barn trodde jag att det var vi som bestämde om det skulle bli napp eller inte och tyckte dessutom att det var något som vi kanske skulle undvika. Efter några nätter med lite för lite sömn tvekade vi dock inte en sekund att åka och köpa en till Joel. Nu är vår enda farhåga att han inte ska gilla den…