Coolt. Trådlöst i Dubai så jag kan blogga. Tyvärr är det lite pressat schema så jag måste gå ombord strax.

Egentligen skulle jag ha dryga 6 timmar här – så blev det inte. Istället blev vi försenade redan från Arlanda. Så här i efterhand har jag lärt mig att man då ska gå av och se till att det löser sig. Nu blev det så att planet till Dubai hade lämnat Frankfurt när jag kom dit… så bästa lösningen var att köpa en enkel biljett till Dubai – då skulle jag få 4 timmar där och det tänkte jag skulle räcka. Det jag inte hade räknat med var dimma i Dubai som gjorde att planet till slut var tvunget att landa i Abu Dabi (?) för att fylla på bränsle. Så nu vet jag hur varmt det kan bli i ett flygplan…

Sen hade jag givetvis missat anknytningen till Colombo men som tur var var ett annat plan sent o det ska jag hoppa på nu!

Nu sitter jag äntligen på hotellrummet (eller snarare sviten som jag delar med två kollegor). Trådlöst i rummet – smidigt.

Göta petter vad trött. Känns som att jag suttit på flygplan i ett dygn. Nämen, vänta, det har jag ju!!

Har hunnit fundera över många saker att blogga om – det kommer kanske imorgon eller någon annan dag. Här blir det en kort resumé.

Snöstorm på Arlanda så flyget försenat. Missar anknytning i Frankfurt, men har tur för det går ett plan till lite senare som gott och väl hinner min anknytning i Dubai. Tyvärr är det dimma i Dubai och vi måste landa i Abu Dhabi för att få mer bränsle vilket i sin tur gör att vi landar i Dubai 20 minuter före mitt plan ska gå. Givetvis hinner jag inte. Dock verkar turen vända för ett annat plan till Colombo som skulle gått vid 11 (som mitt ursprungliga) är oxå försenat på grund av dimman. De lyckas boka in mig och en andra gång så får någon ringa till ett okänt ställe på flygplatsen för att tala om att väskan med nummer SK44645 ska med detta plan istället.

Lite orolig för min väska måste jag erkänna, men helt i onödan visar det sig för den kom nästan först! Nu kan det nog bara bli bättre

Riktigt lyxigt att bli hämtad på flygplatsen. Har aldrig hänt tidigare för mig i den här delen av världen utan då måste man börja fundera på hur man ska ta sig och vart…

Nu sitter jag på Hilton i Colombo – 28:e våningen och njuter av utsikten.

Kan säga att det var skönt att sova i en säng Lyxigt med frukost på hotellet, ska jag nog kunna leva med ett tag!Sen hämtade Marvin i minibussen och körde oss till kontoret. Otroligt roligt att träffa alla man tidigare bara mejlat och chattat med. Skumt dock att sitta här och jobba.

Creative Solutions bjöd oss på lunch så vi tog en liten sväng till en restaurang och jag passade på att ta lite bilder utanför kontoret och sen på väg tillbaka från lunchen.

Efter jobbet drog vi iväg till Majestic City för att shoppa. Det fanns dock inte så mycket. Min vana trogen tog jag mig iaf till en bokhandel för att inhandla en barnbok på landets språk. Eftersom världen är så liten så var det givetvis någon som sa “Hi Susanne!”. En i QA-teamet, Dinali, var där och letade efter ett kort. Hon hjälpte mig hitta roliga böcker och sen guidade hon mig runt lite.

Kördes tillbaka till hotellet för att dumpa saker och sen kördes vi till Matias och Stoffes favoritstället “The Mango tree” för lite middag. Före maten beställde vi drinkar. De andras tog jag bilder på medans min “Forrest Fire” skulle drickas direkt… De kom med tre glas, ett sugrör och en tändare… 7 timmar efter lunch var det bara att hålla god min, ta sugröret i munnen och köra botten upp med den brinnande spriten. Sen satt jag och tittade på de andra som i lugn och ro satt och drack sina… Pelle valde sin på namnet – Lankan Dog.

Som avslutning på kvällen åkte vi till ett annat favoritställe och tog en double chocolate cheesecake

Tog ett tag innan vi orkade ta oss från stället och åka hem…

Idag gick vi upp tidigt för att åka till Anuradhapura som ligger inåt i landet. Det blev en guppig tur. Även om avståndet inte är så långt så tar det lång tid för vägen är inte så bra och det är många som åker på den samtidigt. Vi kom fram och checkade in på hotellet – Palm Garden Village. Mycket trevligt. Lunch ingick så vi började med det. Sen tog vi oss till den gamla staden, hyrde guide och åkte/gick runt 4 timmar. De första 3 var intressanta, sen blev det lite för mycket av det goda. Avslutade dagen med bad i den mycket trevliga poolen och sen en god middag (som oxå ingår i priset).

Många bilder har det blivit, men på denna uppkoppling tänker jag inte ens försöka

Djur på vägen i Sverige är väl iofs inte helt ovanligt men ändå inte vanligt. Här är det ovanligt om det inte är djur på vägen. Under denna helg har vi sett hundar, åsnor, elefant, skölpadda, kor, åsnor, apor, fåglar, grisar och kanske något mer.

Ett rent under att det finns djur kvar faktiskt. Vi har spånat lite kring det och har kommit fram till att genen för trafiköverlevnad har framodlats här (eftersom det bara är de som har den som överlever). Bilderna är från landsbygd, men till och med i Colombo kan det stå en ko mitt i vägen som vägrar flytta på sig så bilar och bussar får snällt åka runt.

Väl framme i Anuradhapura så var det den antika staden som hägrade. Vi åkte dit och plockade upp Eddie som guide. En rolig fabror som lättade upp den till slut ganska enformiga turen.

Hela området har varit täckt med jord som grävts bort, vilket man kan se på träden där de lämnat kvar jorden. Ett enormt jobb inser man snabbt eftersom vi åker runt i området med minibuss…

I området fanns flera så kallade Dagobas.Om jag inte minns fel så hade någon räknat ut att det i en av dem fanns 39 miljoner tegelstenar… När man började gräva ut i området så hade det växt träd och annat på dem så de håller nu på att renovera, vilket verkar vara lite halvfarligt med tanke på de byggnadsställningar man ser!

Tydligen är det så att de tegelstenar som använts är exakt lika stora som de som använts för likande byggnader i Mexiko och Kambodja. Som Eddie säger:

There is nothing new under the sun!

Hela området är uppbyggt kring vissa mönster och principer som Eddie ritar och försöker samtidigt förklara vad arkeologer antagit är anledningen till detta, men som Eddie säger:

History is mystery!

Vi avslutar besöket med att titta på världens äldsta träd (Sri Maha Bodhi) och någon vit dagoba. Nu är vi väldigt trötta och hela gänget går inte in till den vita dagoban utan väntar utanför tillsammans med en hög hundar…

Vi tackar Eddie som under resans gång lärt sig våra namn och ställt frågor till oss för att se att vi hänger med. Lite känslan av att vara tillbaka i skolbänken

När det nu är fler på väg ner hit vill jag passa på att lägga in lite bilder på kontoret.

På väg mot kontoret	På väg in till kontoret	Jesper i Skypemöte	Dharshana på sin plats	Pradeep som väntar på Magnus ankomst

Mycket trötta efter en lång dag kan jag säga att ett dopp i poolen var helt rätt. Insåg att det var mitt första utomhusbad i år… Bättre sent än aldrig, eller hur?

I priset ingick även middag så vi satte oss snällt vid bordet och blev serverade. Efteråt nämnde någon Irish Coffee och ingen misstyckte – förutom kyparen som såg ut som ett frågetecken. Pelle var snabbt på fötter och följde med för att visa hur det gick till att göra en sådan.

Inte perfekt, men helt ok. Själv drog jag mig till datorn för att blogga. Pga den dåliga hastigheten blidde det ett mejl till sambon (efter att ha fått aktivera yahoo-kontot då jag inte kan mitt lösenord till gmail…). Tur att inte alla är ute och reser helt enkelt! Vissa valde sängen direkt och andra spelade biljard.

Alla tror jag dock uppskattade sömnen

För dagens återresa till Colombo valde vi att åka en annan väg så vi kunde se lite andra saker. Vi åkte förbi en nationalpark men Marvin (chauffören) sa att den ganska ofta var stängd eftersom det ibland fanns tamilska tigrar i området (tur att vi var på väg därifrån kändes det som!). 77 km ut till kusten där den braiga vägen började… Färre fordon på vägen gjorde att det gick att hålla högre fart vilket dock gjorde att vi som satt lite längre bak i minibussen guppade runt rätt så mycket (lider med de tre som nu i natt flyger hem till Sverige…). Anledningen till den guppiga vägen var främst all översvämning pga monsun.

Monsunen såg vi ständiga bevis på även längre fram när vi nådde den braiga vägen.

Senare på kvällen såg vi om översvämningarna på tv och det verkade som (vi förstår ännu inte Sinhalese) att många blivit hemlösa.

Lite perspektiv på tillvaron får man.

Måste bara lägga in en bild till som avslut på dagens bloggspammande. Spana in hur sojan levereras!!

Kanske var det lunchen igår som satte fart på min mage, kanske något annat. Fart fick den iaf och jag sov sådär. Efter att ha petat i mig några papayabitar och en yougurt till frukost kände jag att det nog inte riktigt var läge att åka till kontoret. Åkte upp till rummet (våning 28) och la mig och sov en dryg timme i soffan. SKÖNT! Ska snart ta emot Magnus och Fredrik som har landat och är på väg till hotellet. Några bilder från hotellet:

Det tar på kroppen att resa och att vara lite sjuk och sen få lite sömn. Drog tidigt från kontoret med Magnus och Fredrik som tittat dit och hälsat runt på lite folk. Jag och Magnus stack ner till hotellets pool och tog ett dopp (inte så varmt dock så det blev bara ett dopp). Sen slöade vi en timme eller så. Middag (ganska lite för min del) intogs på hotellet och sen kröp jag i säng strax före 8. Sov 10 timmar och vaknade mycket piggare!

Måste bara visa en skylt vi såg på ett matställe längs vägen under helgens resa.

Idag bestämde vi att vi skulle dra tidigt (ca 16) för att shoppa lite och sen komma tillbaka och jobba. Vid halv 6 kom vi iväg… Åkte til Odel för att kolla lite. Lite dyrare än normalt här men ändå billigt i våra ögon. Som vanligt var det Marvin som körde oss i minibussen, middag intogs på The Mango Tree.

Sen har det blivit en och annan film oxå. Går ju faktiskt inte att låta bli när de kostar 220 rp (vilket blir typ 15 spänn…). Att de sen inte har riktigt samma kvalitet som om man köper dyrt hemma, hur stor roll spelar det?

Idag smet vi (jag och Fredrik) iväg en stund på eftermiddagen för att kolla lite i affärer (och köpa lite medicin till Fredriks onda hals). Marvin visste ett ställe för souvenirer så vi åkte dit. Precis som Magnus misstänkte så fick han nog lite provision för helt plötsligt följde han faktiskt med in en sväng och sen när vi gick iväg till apoteket kom han på att han var tvungen att låsa bilen Vi höll givetvis god min.

Nåja, det jag skulle skriva om var hur det gick till när man handlade. Jag hittade en tröja på andra våningen. Då lämnade man tröjan till någon där och fick ett kvitto. Sen medan vi kollade på plan tre så var det någon som bar ner tröjan. När vi kom ner så fick jag först lämna kvittot i ett bås och betala, hon stämplade kvittot och jag fick gå till nästa disk, där jag fick en stämpel till och min kasse.

Kom sen på att jag skulle köpa vykort – givetvis samma procedur en gång till…

Det blir lite olika typer av luncher här. Igår gick vi till Crescot (?) och käkade lunch. Jag undvek dock att ta det som jag åt i måndags (när jag sen blev lite skum i magen). Istället satsade jag på ett säkert kort – Pizza Hut.

Idag bjöd Creative på lunchen med hjälp av min team-lead Venuri. Fantastiskt gott (blev tom en doggy bag som jag och Fredrik avnjöt i lägenheten i väntan på att Magnus skulle komma hem).

Många här nere frågar hur man upplever trafiken. Måste säga att jag inte tycker att den är så hemsk. Jämfört med Indonesien som jag reste runt i för 6 år sen så tycker jag det är bättre. Fast med det vill jag ju inte säga att jag kan tänka mig att ge mig ut i bil!

Jag frågade Venuri hur det funkade med körkort här och hon sa att det var ganska enkelt och pekade på trafiken och garvade och sa att det märks ju på hur alla kör!

Fast jag måste säga att här räknar ingen med att man följer lagar och regler utan man är uppmärksam på allt, till skillnad från hemma i Svedala där man blir förbannad på alla (andra) som inte följer regler till punkt och pricka. Här finns iaf en härlig blandning fordon och enligt rykten så “tjänar” de som jobbar på bilbesiktningsbolag i princip lika mycket som vi hemma i sverige…

Slog mig i hissen härom dagen att här väger inte människor lika mycket. Stod nämligen och läste på skylten om hur många man fick vara i den.

15 personer eller max 1000 kg.

Funderade en liten stund och insåg att det där kan inte vara svensk normalvikt. Räknade en stund (kanske använde räknare på telefonen…) för att komma fram till ca 66 kg/person. Kanske räknar man med många barn?

Fullt upp även sista dagen på kontoret. Anna och Camilla landade och strax efter tre åkte jag till hotellet för att hämta dem. Vi åkte till kontoret för att sen åka iväg med QA- och förvaltningsteamet (inkl CM) för gemensam aktivitet. Det var bowling som stod på schemat. Riktigt lyckat och ett otroligt bra sätt att lära sig vem som är vem bland alla lankeser.

Riktigt roligt var det Vi åkte sen vidare till en riktigt lyxig fiskrestaurang och åt och drack lite öl.

Det var verkligen kanonroligt att sitta och prata med dem man tidigare bara mejlat och chattat med. Inser att de är ju precis som oss, fast lite annan kultur bara.

Yala nationalpark var helgens destination, den inleddes med en timmes försening av vår chaufför (den stackaren hade ju fått köra oss igår och kommit isäng sent). Helt ok för vår del för vi satt och avnöjt frukost utanför hotellet. Resan var ganska skumpig även denna helg och nu var det inte lika gott om plats (9 personer + chaufför). Vissa delar av resan var det inte så gott om platsen på vägen heller!

Enligt information så kunde man i parken se leopard, björn, krokodil, elefant, fåglar etc, men eftersom det var regnperiod så kunde det lika gärna vara så att vi inte såg alls många djur.

Hoppfulla hoppade vi in i jeepen och åkte vidare in i parken. Såg krokodil, apor, vattenbufflar, vildsvin, diverse fåglar, ödlor etc. Riktigt nöjd att jag hade med systemkamera och zoomobjektivet (helt klart värt att ha släpat på!):

Vi åkte vidare och kom till en mindre bilkö och misstänkte givetvis att det var något stort på gång. Eftersom vi åkte med några som faktiskt talar språket så kunde vi till slut få reda på att det tydligen låg två leoparder längre fram på vägen. Tyvärr såg vi inte något pga alla bilar, träd och buskar Efter mycket muttrande och diskuterande bland alla här och var så började några längst fram backa så genom lite femton-spel så kom vi tillräckligt långt fram för att kunna se!

Vi tittade, njöt och fotade. Jätteläckert! Bakom oss var det fler som ville fram så vi backade bort efter ett tag (efter ganska mycket meckande hit och dit för att få plats med alla bilar).

Efter att ha fått se leopard så hade vi högra krav. Vi såg en elefant på avstånd och Anna sa att det enda som kunde få henne intresserad var en elefant på nära håll. 300 meter senare får vi stanna till för att en elefant knallar precis brevid vägen och passerar precis framför oss.

Nu är det Darshanas tur att säga att det enda som får honom att vakna till är en björn (väldigt ovanligt att man ser). 3 minuter senare får vi stanna för att det är en björn som går mitt i vägen!

Sen var det bara att åka till hotellet med glada och lyckliga miner!!

Kvällen påbörjades med dopp i poolen – alldeles underbart. Efter mörkrets ankomst så fick man inte gå själv till hyddan för det kan ströva runt elefanter i området.

Vi åt middagsbuffé och sen gick vi längst upp på takaltanen och nöjt av en kall öl och alla djungelljud. Alla var mycket nöjda eftersom det var ovanligt att ha sån här tur

I förra veckan kom min syster Annas köttätande växt Nick på besök, eskorterad av mamma och syster Anna själv. Han hittade genast en favoritplats på köksbordet där han förmodligen har fina utsikter att fånga en eller annan läcker bananfluga.

Idag spontanköpte jag en klocka. En av de sakerna jag lärde mig när jag flög till Sri Lanka var att det är lätt att tappa en klocka om man börjar ta av den i säkerhetskontrollerna…

Så efter nästan 3 veckor utan klocka letade jag upp min gamla för att sätta in nytt batteri. Väl i affären passade jag på att titta och hittade en jag gillade Kraven är titan och att den går att bada med, så det finns inte så himla stort utbud. Blev en citizen iaf och nu har jag två fungerande klockor eftersom jag faktiskt bytte batteri på den gamla oxå.