Ibland är det skönt att inte ha en massa ljud omkring sig helatiden. Och om man inte kan få ljuden att försvinna kan man använda öronproppar. Jag brukade använda såna där gula engångproppar, men de är inte så sköna att ha i örat och de stänger ute allt ljud. Jag visste att det finns tvättbara öronproppar i silikon, som bara stänger ute det irriterande ljudet, men var lite osäker på var man hittar såna.

Jag hittade den utmärkta websidan oronpropp.se där utbudet var i princip komplett. Det fanns massor med varianter på proppar och jag valde en variant som kom med en nyckelhållare för förvaring. Mycket smidigt då man då alltid har dem med sig (och hittar dem när de behövs). Jag passade också på att köpa öronproppar för simning som jag dock inte hunnit prova.

De hade också speciella öronproppar för flygning som ska lindra problemen med tryckskillnaderna, något som jag fick mer och mer problem med när jag flög mycket för några år sen. Ska nog skaffa ett par såna innan jag flyger nästa gång.

Idag kände jag mig lite halvkrasslig, Simon helförkyld, Joel ville absolut inte gå till dagis och Johns vabbdag. Det resulterade i att alla var hemma och jag och John turades om att jobba. När jag inte hade möten så jobbade han.

Eftersom jag inte orkade baka igår så gjorde vi det idag. Semlor såklart. Helt från grunden. Vi bakade bullarna, vi gröpte ur dem och körde sen det urgröpta i matberedaren med grädde, florsocker och mandlar. Mums! Vispade grädde såklart. Sen var det bara att fylla. Tanken var att det skulle vara florsocker på locken men barnen hann knappt färdigställa varsin semla förrän de oxå hade huggit in på den samma.

Chromebook har ännu inte lanserats i Sverige så när jag hade bestämt mig för att köpa en låg England närmast till hands.

En uppenbar nackdel med detta är att tangentbordet inte blir “svenskt”. Det engelska tangentbordet skiljer sig på ganska många tangenter men när man startar Chromebooken första gången får man välja vilken tangentbordslayout man vill ha och när jag valde svenskt blir iaf layouten i stort sett rätt. Några saker som fortfarande skiljer är bl a att “Alt Gr” sitter på högersidan och pipe-tecknet har jag faktiskt inte hittat än. Inga jätteproblem tycker jag.

En annan sak som jag var lite osäker på var strömkabeln. De har 220 volt i England (tror jag) men själva stickproppen ser annorlunda ut. Jag gissade att den delen som sitter mellan väggen och transformatorn kan ersättas, och det visade sig riktigt. 49 kr på Claes Olsson så var den saken löst (och transformatorn klarar både 11o och 220 volt).

Jag köpte Chromebooken från Amazon och där var det faktiskt fraktfritt (även till Sverige)! De skickade den på torsdagen och på måndagen efter stod en gubbe från FedEx med paketet utanför dörren.

Något mer kan jag inte komma på som skulle kunna vara någon nackdel med att beställa från England istället för att vänta till en eventuell svensk lansering.

På väg hem från Sickla och rea på Naturkompaniet, stannade vi till på MacDonalds för lite middag. Precis när vi ska svänga ut från parkeringen hör jag Simon, som med ett stor leende på läpparna säger:

- “Snorbuse!”

- “Öhh va?”, säger jag smått tankspritt och samtidigt lite panikartat. “En snorbuse? Vardå?”

Jag börjar scanna av hans fingrar och näsa och vill helst inte lämna busen ofunnen.

- “Jag åt upp den”, säger Simon lyckligt, och ser samtidigt riktigt stolt ut.

Jaha… Bara att släppa det och gå vidare antar jag.

För ett tag sen satte samfälligheten in nya garageportar i alla garage. Då de nya dörrarna var en smula bredare än de gamla behövde lite väggar och hyllor tas bort inne i garagen. I vårt garage har vi och grannen satt upp en ställning i taket på vilken vi förvarar våra takboxar. Den hade fått sig en omgång med kapsågen, så vi behövde reparera det en smula…

Joel var givetvis med och hjälpte till med att räcka oss verktyg och gav tips och råd. Han pratade i princip helatiden, ställde frågor och kom med lösningsförslag. Vid ett tillfälle, när jag milt men bestämt bett honom prata lite mindre i munnen på oss, sa Joel:

- “Vet ni vad de sa på dagis när jag stod och tittade på arbetsmännen där?”

De har satt upp nya hyllor i entrén på dagis, och det var hantverkare som gjorde det. Tydligen har Joel hängt där ganska mycket.

- “Nej…”, försäkrade vi.

- “Att jag måste vara tyst ibland så jag inte pratar ihjäl någon… Hehehe…”, säger Joel och fnissar.

Vi anade att han nog pratat rätt mycket med hantverkarna på dagis.

I söndags kände vi oss redo för lite skottning. Det var vår i luften och alldeles underbart att vara ute. Barnen ville dessutom testa lite nya kläder, tex arbetsbyxorna, från Isbjörnsrean.

Byxorna höll vätan borta överraskande bra, precis som Simons vikingskor. Vi hoppas att vi hjälpte våren lite på väg!

Har under en period känt hur jag stelnar till när jag sitter med musen vid datorn. Så började det pirra i armen oxå. Mycket irriterande. Så förra veckan tog jag mig i kragen och besökte Leif igen.

Han knakade loss lite här och var och jag fick beröm för att jag tagit till mig av hans tips och att kroppen börjar funka bättre. Nu måste jag dock tänka på att inte falla framåt med axlarna, vilket jag har en tendens att göra.

Upp med blicken, upp med bröstkorgen, fram med självförtroendet och slut med för mycket ödmjukhet – jag får inte hålla tyst utan säga ifrån.

Faktum är att efter att ha tänkt på allt detta i en vecka så är det mycket bättre.

Ja vi förstår varför februari kan kallas så. För första gången så börjar det kännas lite jobbigt då jobbet blir lidande. I vår bransch  existerar ju inte några vikarier utan jobbet ligger kvar typ. Akuta saker löses såklart, men resten väntar snällt.

Vi avslutade januari med kräksjuka och vab 4 dagar, sen var vi friska och kunde åka till Säfsen enligt plan i fyra dagar. Veckan  efter var Joel förkyld i fyra dagar, och sen var vi så pass friska att vi kunde ha en familjens dag veckan efter.  Så i fredags var det dax igen, denna gång Simon som blivit förkyld. När han nästan blivit bra på måndagen så kom en ny förkylning och Joel hävdar att han känner sig hängig, precis som jag själv gör.

TUR att februari snart är slut för sen måste det väl bli bättre?

SKÖNT i kråksången är ju att vi är två som delar på det!

Joel vill hemskt gärna fixa saker utan vår inblandning. Oboy är en sån sak. I söndags var vi ute och donade lite och när vi kom in nämndes oboy.

Han var snabb som en vessla med ytterkläderna och in princip före vi andra fått av oss var oboyen klar.

Han hämtar ur skåpen på flera ställen och värmer i micron helt själv.

Jag har under en tid gått o funderat på att köpa en ny dator. Från början gick funderingarna kring olika androidplattor, men efter att ha utvärderat ipaden har jag insett att jag nog vill ha ett tangentbord trots allt. Jag har också kollat lite på ultrabärbara men de känns inte så spännande egentligen. Mina krav på lång batteritid (>8h), låg vikt, gärna SSD-disk gjorde också att prislappen blev för stor…

Jag har sneglat på Chromebook redan när den kom (förra sommaren), men eftersom de inte lanserats i Sverige har jag inte riktigt övervägt den. När nu jag kollade igenom vad jag vill använda datorn till och pris/prestanda insåg jag att man får väldigt mycket för pengarna.

De finns på Amazon och för 299 pund får man en Chromebook med 12,1-tums skärm, 16 GB SSD-disk, 2GB ram, väger 1,5 kg och Chrome OS. Chrome OS innebär egentligen en Chrome web browser och inte så mycket mer. Väldigt, väldigt enkelt att använda och komma igång. Dessutom , det coolaste av allt är att datorn kall-startar på 8 sekunder (från vila på 0 sekunder) och har en batteritid på ca 8,5 timmar.

Det som kanske talade mest emot är att Chromebooken inte verkar ha blivit den succé Google hoppades på och kanhända är framtiden lite osäker.

Nu är den iallfall här och ska noga utvärderas.